föRflyttNing
– kommunikation och rörelsemedvetenhet
Liber
Aktiv förflyttning
– kommunikation och rörelsemedvetenhet
Under redaktion av Kristina Kindblom
Innehåll
Författare
Kristina Kindblom, leg. sjukgymnast, med. dr, senior föreläsare på Karolinska institutet, Stockholm. Hon har en terapeutisk kompetens i basal kroppskännedom och disputerade 2009 med en avhandling om rörelsemedvetenhet och kommunikation vid förflyttning – en utbildningsintervention. Sedan 2010 har hon en gästprofessur på en fysioterapeututbildning i Indien.
My Areskoug, mimskådespelare, dramatiker, regissör och pedagog inom främst rörelsebaserad scenkonst. Hon har skapat många teaterföreställningar för förskolor och skolor samt turnerat över hela Sverige och utomlands. Under 2002–2006 var hon utbildningsledare för det treåriga kandidatprogrammet i mim på Stockholms konstnärliga högskola. Hon har även arbetat med ledarskapsutveckling inom andra yrkesområden.
Wim Grooten, docent och sjukgymnast/ergonom med en masterexamen i rörelsevetenskap. Han undervisar på fysioterapiutbildningen på Karolinska institutet, bland annat i ämnena biomekanik och ergonomi på grund- och avancerad nivå, samt på Naprapathögskolan i Stockholm.
Inka Löfvenmark, leg. fysioterapeut och med. dr. Hon har arbetat inom ryggmärgsskaderehabilitering i 25 år, främst i Stockholm på Spinalismottagningen, men även i USA, Botswana och Indien. Spinalismottagningen på Rehab Station är en öppenvårdsklinik för personer med ryggmärgsskada. Hon är även verksam som adjunkt på avdelningen för fysioterapi på Karolinska institutet, internationell koordinator på Stiftelsen Spinalis och har sedan 2017 en gästprofessur på en fysioterapiutbildning i Indien.
Anna Svensson-Raskh, leg. sjukgymnast på IVA, Karolinska universitetssjukhuset, samt adjunkt på avdelningen för fysioterapi, Karolinska institutet, Stockholm. Hon är specialist inom intensivvård och disputerad 2021 med avhandlingen ”Mobilization immediately after elective abdominal surgery - Respiratory effects and patients’ and healthcare professionals’ experiences”. Hon har därefter fortsatt att forska om postoperativ mobilisering, postcovid och trauma.
Förord
Jag utbildade mig till sjukgymnast i Tyskland och hamnade där på en specialklinik för ryggmärgsskadade. Behandlingen av dessa personer bestod av aktiv förflyttning, sport och social träning med målet att de, trots omfattande funktionsnedsättning, skulle bli så självständiga som möjligt och kunna nyttja samhällets olika resurser.
Att hjälpa människor att återta sina funktioner är det som har väglett hela mitt yrkesverksamma liv; det har handlat om generella rörelser men framför allt om förflyttning. Min terapeutiska kompetens i basal kroppskännedom har varit till stor hjälp i arbetet med att förfina kunskapsöverföring vid förflyttning. Under två år hade jag som ansvarig för ett par sjukhemsavdelningar i uppgift att utföra kontrakturprofylax (böja och sträcka armar och ben), en rörelseaktivitet för dem som hade svårt att röra sig. Här blev jag vittne till hur personalen alltjämt lyfte de äldre i och från säng till rullstol. Det var därför inte särskilt överraskande när resultatet av den korta rörelseaktiva stund som jag fick med de äldre visade sig vara obefintligt. Men just detta blev upptakten till aktiv förflyttning, ett praktiskt arbete som jag utförde tillsammans med personalen. Under detta arbete utvecklade jag de övningar som presenteras i boken. Övningarna fick namnet Friskförflyttning, främst för att de utgick från människans spontana friska beteende, som är detsamma över hela världen. Dessa friskförflyttningsövningar utgjorde innehållet i ett utbildningsprojekt på ett sjukhus där all personal fick undervisning i ämnet. Utvärderingen av detta projekt blev också första steget i min avhandling om kommunikation och rörelsemedvetenhet vid förflyttning. Avhandlingen ledde till en gästprofessur i Indien, där jag undervisade indiska sjukgymnast- och sjuksköterskestudenter i förflyttning. Det är mina erfarenheter från dessa utbildningsprojekt och min avhandling som ligger till grund för denna bok.
I och med arbetet med aktiv förflyttning och min terapeutiska kompetens i basal kroppskännedom har jag utvecklat en form av närvaro som jag inte tidigare har kunnat sätta ord på. Vanligtvis talar man om själva mötet, men närvaro är så mycket mer än ett möte och en mycket viktig del vid förflyttning. Först när det finns närvaro kan tillit uppstå.
En ytterligare inspirationskälla har därför skådespelaren Krister Henriksson varit. Vid ett pedagogiskt forum på Karolinska institutet talade han om närvaro och inledde med orden: ”Som skådespelare har jag arbetat med närvaro i hela mitt liv, ändå kan jag inte riktigt säga vad det är.” Han lät ett samtal med en cancersjuk vän illustrera begreppets innebörd. Vännen hade en känslig fråga som han ville ställa till läkaren. Efter besöket undrade Krister om han ställt sin fråga till läkaren? ”Nej, det gick inte. Hon satt visserligen på sängkanten en kvart, men hon var inte där, inte närvarande, så jag kunde inte fråga.” Efter nästa besök undrade Krister om han nu hade frågat läkaren? ”Ja, det tog bara någon minut. Hon satte sig inte ens ner, men hon var där, hon var närvarande och då kunde jag fråga och fick ett tydligt svar.”
Inför den här bokens utgivning sammanfattade Krister begreppet närvaro med följande ord: ”Närvaro måste först infinna sig i den egna personen (kroppen) och tanken innan den kan överföras till någon annan. Närvaro handlar om att vara där, nära sig själv, och att samtidigt inte vara där. Det här är ingenting man kan lära sig på en kurs, utan handlar om ens inställning: att inte ställa sig i vägen för ett samtal, att inte ha en agenda för samtalet, utan att utsätta sig för risker och tillåta sig att bli överraskad.
I det ögonblick som närvaron infinner sig mellan människor uppstår magi, det är helt enkelt magiskt. Det finns många sätt att finna närvaro, var och en får hitta sitt, men övning ger färdighet. Jag är säker på att du som läser den här boken kommer att lyckas.”
Stockholm, december 2023
Kristina Kindblom
1. Inledning
KRISTINA KINDBLOM
Att ställa sig upp är en rörelse som sker med automatik. Det är också ett bra exempel på tyst kunskap. Rörelsen är så självklar att den tas för given och verbaliseras därför sällan. Men vid skada/sjukdom bryts den här typen av automatik. Rörelserna blockeras då och rädslan tar vid på grund av att den drabbade varken nu eller före skadan/sjukdomen har varit medveten om exakt hur hen har utfört rörelserna. Att sätta ord på rörelser och väcka kroppsmedvetandet till liv verbaliserar den tysta kunskapen och kan därmed utveckla vården. Det är just detta som den här boken ska handla om.
Hälso- och sjukvårdens uppgift är att hjälpa människor, men innebörden av begreppet hjälp har förändrats under årens lopp. Under 1970-talet innebar det en passivisering av människor. Personer som då drabbades av hjärtinfarkt fick under den första vårdtiden inte använda sina händer och armar, personer med stroke fick inte komma upp ur sängen förrän 1–3 veckor efter insjuknandet och inom äldrevården blev många kvar i sina sängar. I dag handlar hjälpen om att aktivera människor, ta vara på deras förmåga och öka deras självständighet [1]. Att ta vara på människors rörelseförmåga kan låta som en självklarhet men kräver en särskild medvetenhet och kunskap om detaljer och en djupare förståelse för rörelsernas automatik, blockering och rädsla.
För dagens vårdpersonal är en vanlig åtgärd att vara till hjälp för dem som har svårt att resa sig, sätta sig, ta sig i och ur sängen, flytta mellan rullstol och säng eller ta sig upp från golvet. Det handlar om många moment under en arbetsdag, och om patientens rörelseförmåga inte tas till vara blir den kroppsliga belastningen på vårdpersonalen stor. Detta avspeglas i mängden belastningsrelaterade besvär som beskrivs i kapitel 5. Den
fysiska belastningen minskar när patienter vägleds med ord och beröring samt får möjlighet att helt eller delvis återta sina blockerade rörelser. Att vårdpersonalen kan och vet hur de ska tillämpa vägledning med ord och beröring stärker vars och ens säkerhet och kompetens.
I dagens utbildningar ligger fokus på biomekanik, anatomi, teknik och hjälpmedel. Det är förstås bra, men det räcker inte för att tillfredsställa behovet av den kompetens som krävs i den kliniska vardagen. Det finns därför ett stort behov av återkommande och upprepade träningstillfällen för att kunna utveckla det specifika yrkeskunnandet i mötet med patienten.
Det har hittills saknats en lärobok som både är praktisk och verbaliserar den tysta kunskapen kring förflyttning och rörelse, hur denna kunskap kan kommuniceras till andra samt hur medvetenheten om kropp och rörelser kan stärka lärande och profession. Syftet med denna bok är att öka studenters och yrkesverksammas kompetens, dels för att de praktiskt ska kunna vägleda patienter och därmed få fler patienter att bli aktiva och självständiga, dels för att de ska få kunskap om hur de bäst kan minska den fysiska belastningen för att på så sätt undvika arbetsskador. För att underlätta läsarens förståelse innehåller boken många pedagogiska illustrationer.
Referenser
1. Kindblom, K. (2009). Movement awareness and communication in patient transfer: an educational intervention. Diss. Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Avdelningen för fysioterapi, Karolinska institutet.
2. Tyst kunskap
KRISTINA KINDBLOM
Det här kapitlet beskriver den filosofiska bakgrunden till och olika perspektiv på tyst kunskap. Det tar också upp hur tyst kunskap kan verbaliseras och vikten av att den kommuniceras till andra.
Filosofisk bakgrund
Det finns flera perspektiv på tyst kunskap. Ett härstammar från filosofen Wittgenstein, som talade om det outsägliga, dvs. sådant som inte kan verbaliseras, t.ex. omdöme eller att cykla. Ett annat perspektiv presenterades av Polanyi, läkare och filosof. Han lyfte fram den tysta kunskap som kan verbaliseras. Han identifierade och beskrev den tysta kunskapens struktur och hur tyst kunskap gömmer sig i utkanten av en situation [1]. Den tysta kunskapen är svår att uppmärksamma, eftersom fokus ligger på ”aktiviteten”. ”Kommunikationen”, dvs. den tysta kunskapen, kommer då i skymundan. Han hävdar vidare att all uppmärksamhet utgår från något, t.ex. en sak eller en händelse, och att det bara är möjligt att rikta fokus mot en sådan sak eller händelse i taget.
Ingela Josefson, professor i språkvetenskap med intresse för praktiskt yrkeskunnande och tidigare rektor på Södertörns högskola, talar om tyst kunskap som något unikt och individuellt [2]. Hon har forskat kring den tysta kunskapen hos yrkeserfarna läkare/vårdare med goda praktiska kunskaper och att dessa bäst förmedlas genom särskilda fallbeskrivningar. Hon refererar också till Aristoteles beskrivning av behovet av faktakunskaper och regler, vilka behövs för att visa vägen i en situation. Hennes forskning visar att nyutbildad vårdpersonal till en början främst behöver fokusera på att följa regler. Det är först senare i yrkeslivet som de kan lägga mer fokus på den unika patienten på det sätt som mer erfarna kollegor gör.
Praktisk kroppslig kunskap, färdighet och förtrogenhet
Praktisk kunskap är liksom färdighet synonymer till tyst kunskap. Den praktiska kunskapen är kroppslig, medan färdighet är kopplad till övning och medvetenhet.
Förtrogenhetskunskap är en annan synonym som innebär att vara förtrogen med och ha god kännedom om något. Förtrogenhetskunskap baseras på erfarenhet. När erfaren vårdpersonal får frågan ”Hur gjorde du?” är det inte ovanligt att de tvekar inför svaret, kanske för att de har svårt att beskriva sina handlingar med ord. De behöver dock inte alltid det verbala språket, utan kan vägleda patienter med hjälp av kroppsspråk och beröring. Den som är ny i yrket och ska lära sig behöver däremot ett tydligt språk och instruktioner som den erfarna förmedlar via kropp och beröring [3].
Olika perspektiv på tyst kunskap
Tyst kunskap gömmer sig i vardagshandlingar som sker utan tankens medverkan. Det är det där självklara som bara tas för givet, t.ex. spontana rörelser, ord, kroppsspråk och beröring som används i vårdande situationer.
Erfaren vårdpersonal får i större utsträckning patienten att flytta mellan säng och rullstol mer självständigt. När nybörjaren frågar ”Hur gör du?”, är svaret ofta ungefär ”Jag är lugn och tar mig tid. Patienten litar på mig och jag lägger en hand på ryggen för att vägleda hen.” Den här typen av kunskap har generellt överförts genom att göra och visa. Den erfarna förmedlar den tysta kunskapen via kroppsspråk och beröring, inte verbalt. Det kan vara en av flera orsaker till att den tysta kunskapen hittills inte har fått utrymme i utbildningen eller officiellt används i vården.
För att synliggöra kropp och rörelser behöver medvetenheten om dessa öka. Rörelser behöver därför utföras, jämföras och delas upp i mindre sekvenser samtidigt som det gäller att beskriva vad kroppsspråk och beröring kan förmedla i den praktiska, konkreta situationen. Därmed kan det tysta bli synligt och förmedlas till patienter, studenter, vårdpersonal och närstående.
ISBN 978-91-47-14885-1
© 2024 Kristina Kindblom och Liber AB
Förlagsredaktör: Christina Brynolfsson
Förläggare: Kristina Iritz Hedberg
Projektledare: Annika Sandström
Formgivning: Ellen Demérus
Omslag: Anna Hild
Illustrationer och omslagsbild: Kristina Kindblom
Ombrytning: Integra Software Services
Första upplagan 2024
1
Repro: Integra Software Services
Tryck: People Printing, Kina 2024
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/ förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscoypright.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm
Tel 08-690 90 00
kundservice.liber@liber.se www.liber.se
att ställa sig upp är en rörelse som sker med automatik. Men vid skada och sjukdom bryts denna automatik, varpå rörelserna blockeras och rädslan tar vid.
Aktiv förflyttning verbaliserar den tysta kunskapen kring förflyttning och rörelse, visar hur denna kunskap kan kommuniceras till andra samt hur medvetenheten om kropp och rörelser kan stärka lärande och profession. Boken beskriver hur vårdpersonal kan ta vara på patienters rörelseförmåga och praktiskt vägleda dem att bli mer aktiva och självständiga. Den beskriver också hur vårdpersonalen kan minska sin egen fysiska belastning och därmed minimera risken för arbetsskador. Specifika förflyttningsövningar, som läsaren själv uppmanas att prova, ger insikt om bland annat rörelsemedvetenhet och rörelsebeteende, kroppslig och verbal kommunikation samt respekt och tillit.
Boken vänder sig till blivande och yrkesverksamma fysioterapeuter, arbetsterapeuter, sjuksköterskor, undersköterskor och andra yrkeskategorier som arbetar med förflyttning.
Huvudredaktör: Kristina Kindblom, leg. sjukgymnast, med. dr och senior föreläsare på Karolinska institutet, Stockholm.
Övriga författare:
My Areskoug, mimskådespelare, dramatiker, regissör och pedagog inom främst rörelsebaserad scenkonst.
Wim Grooten, leg. sjukgymnast/ergonom och docent. Undervisar på fysioterapiutbildningen på Karolinska institutet samt på Naprapathögskolan, Stockholm.
Inka Löfvenmark, leg. fysioterapeut, med. dr och adjunkt på avdelningen för fysioterapi, Karolinska institutet, Stockholm.
Anna Svensson-Raskh, leg. sjukgymnast på IVA, Karolinska universitetssjukhuset, och adjunkt på avdelningen för fysioterapi, Karolinska institutet, Stockholm.