EN K O -B A R B M Å-
sj ä lv
15 l ek
k äns la
er tioner som bygg
r t r ö f och sj älv
e d oe n
genom empati • livskunskap • kompissamtal • konfliktlösning • social kompetens
Sylvia Laserow
15 l ek
er tioner som bygg
genom empati • livskunskap • kompissamtal • konfliktlösning • social kompetens
Sylvia Laserow
INNEHÅLL FÖRORD _________________________________________________ 4 BAKGRUNDSTANKAR ______________________________________ 6 Brottstrappan__________________________________________________ 6 Mobbning och kränkningar förekommer också bland vuxna__________ 7 Är vi vuxna konflikträdda? _____________________________________ 8
EN KONKRET HANDLINGSPLAN ____________________________ 10 Kursens upplägg och innehåll ___________________________________ 10 – Processen ___________________________________________________________ 10 – Metoden ___________________________________________________________ 10 – Hur lång tid för varje lektion? __________________________________________ 11 – Arbetsgång__________________________________________________________ 11 – Övningar i anslutning till processen som kan användas när som helst ________ 13 – Övningar som ska användas efter bestämda lektioner ______________________ 15
BRA ATT HA TÄNKT IGENOM INNAN ________________________ 16 Klassrumsorganisation ________________________________________ 16 Material_____________________________________________________ 16 Att leda lektionerna ___________________________________________ 17 Livskunskap _________________________________________________ 18 Empati ______________________________________________________ 19 Social kompetens _____________________________________________ 19 Kroppsspråket________________________________________________ 20 Kompissamtal ________________________________________________ 20 Konfliktlösning _______________________________________________ 21 Mobbning ___________________________________________________ 21 Nätmobbning ________________________________________________ 22 Psykisk hälsa/ohälsa __________________________________________ 22 Kompisstödjare _______________________________________________ 22
VÅRDNADSHAVARES ENGAGEMANG ________________________ 24 LEKTIONERNA STEG FÖR STEG Lektion 1 Lektion 2 Lektion 3 Lektion 4 Lektion 5 Lektion 6 Lektion 7 Lektion 8 Lektion 9
Må bra __________________________________________ 25 Känslor __________________________________________ 32 Känslorna – Glad – Ledsen _________________________ 36 Våra sinnen ______________________________________ 43 Synen, empati _____________________________________ 48 Hörseln, empati ___________________________________ 55 Kroppsspråket – Arg, att säga förlåt __________________ 62 Ansvar – konsekvenser _____________________________ 68 Sätta gränser – att säga nej _________________________ 74
Lektion 10 Lektion 11 Lektion 12 Lektion 13 Lektion 14 Lektion 15
Mobbning 1 – Kompissamtal _______________________ 80 Mobbning 2 – Kompissamtal _______________________ 86 Fula och kränkande ord – Kompissamtal _____________ 93 Respekt, hänsyn, regler – Kompissamtal ______________ 99 Ansvar, att hålla löften – Kompissamtal _____________ 107 En riktig kompis – Avslutning ______________________ 114
ÖVNINGAR m.m._________________________________________ 120 Om en konflikt uppstår _______________________________________ 120 Kompissång ________________________________________________ 122 En hemlig kompis ____________________________________________ 123 Att hälsa ___________________________________________________ 123 Den blinde skulptören ________________________________________ 124 Att berömma _______________________________________________ 125 Kroppsspråket ______________________________________________ 125 Jag duger ___________________________________________________ 126 Berättelse: Karin 10 år, mobbad ________________________________ 127
BILAGA Brev från polismästare Stefan Sintéus____________________________ 129
KOPIERINGSUNDERLAG 1. Hjärnan 2. Ögat 3. Örat 4. Handalfabetet 5. Rollspel – Att säga förlåt 6. Rollspel – Att säga nej 7. Rollspel 1 Kompissamtal – Har jag gjort någon illa eller ledsen? 8-9. Rollspel 2 Kompissamtal – Har någon gjort mig illa eller ledsen? 10. Brev 1 till vårdnadshavare 11. Brev 2 till vårdnadshavare 12. Brev 3 till vårdnadshavare 13. Brev 4 till vårdnadshavare 14. Diplom 15. Munnar och glasögon
I PLASTFICKAN Affisch Elias och Jasmin Svensk punktskrift
FÖRORD Efter att dels ha sett lärarens stressade situation i skolan, dels ha arbetat praktiskt i flera skolor med att förebygga och stoppa mobbning, fick jag idén att skriva denna handledning. Inspirerad av alla elevers positiva förändring och uppmuntrad av lärare skapade jag denna steg-för-steg-metod i livskunskap, som ett stöd för både pedagoger och elever att MÅ-BRA. I en årskurs 3 träffade jag Liv, 10 år, som nästan aldrig var glad. Detta fina brev fick jag tillsammans med blommor och en liten träbräda med mitt namn inristat av Liv efter en REKO-kurs i hennes klass. Liv var till en början svår att nå, men redan vid kompissamtalen visade det sig att hon var utsatt för mobbning, utan att de övriga eleverna egentligen visste varför, ”bara för skoj” sa de. Men under processen fick eleverna självinsikt och förstod att de faktiskt hade kränkt henne. Därefter förändrades Liv och hon var inte längre lika osäker utan en mycket gladare och öppnare flicka som såg ut att gilla sig själv och hon fick många kompisar.
REKO är en praktisk handledning med två mål: • Att bygga upp en social kompetens hos varje elev, en kompetens som är en bas för att eleven konkret och aktivt ska kunna ta ställning mot kränkande behandling och förnedring. • Att vara ett stöd för dig som lärare i att kunna förebygga, upptäcka och stoppa eventuell mobbning. Steg-för-steg-metoden i REKO … skapar en process som verkligen förändrar elevernas beteende. De lär sig att kommunicera i stället för att håna eller slåss och de får en insikt i vad konsekvenserna av deras handlingar kan leda till. Eftersom vi i processen aldrig pressar eleverna, känner de sig trygga. De längtar efter lektionerna och berättar om alla udda små händelser och problem. Min förhoppning är att denna praktiska handledning i livskunskap också ska vara till hjälp och stöd i ditt arbete. Lycka till! Sylvia Laserow
4
Värdegrundsarbete Enligt Lgr 22 är skolans mål att varje elev: • kan göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personlig erfarenhet. • respekterar andra människors egenvärde. • tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling, samt medverkar till att hjälpa andra människor. • kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen, och • visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv.
5
BAKGRUNDSTANKAR BROTTSTRAPPAN Livsstilskriminalitet Rasism, våldsbrott
Stölder, rån, misshandel
Fängelse, Slutna anstalter, Institutioner
Hot, alkohol, droger, skadegörelse Gymnasium Skolk, mobbning, rån, gängbildning
Grundskolans äldre elever
Kränkningar, skolk, mobbning, nätmobbning, snatteri
Anpassningssvårigheter Alla sociala förhållanden
Grundskola Bryt brottstrappan redan i förskola/grundskola
Förskola
BVC
© Sylvia Laserow
6
Hur tolkar vi brottstrappan? Skadegörelse, våld, rån, misshandel och andra brott startar ofta med just mobbning och kränkningar i skolan. Om vi kan förebygga och stoppa detta i tid, redan när barnen är i åldern 6–11 år och innan en del av dem fortsätter med gängbildning, ungdomsvåld, stöld, rån och våldtäkt, kan vi kanske förhindra att de går vidare i en brottstrappa som oftast slutar med rehabilitering eller fängelse. Det vi vuxna kan se är ofta bara toppen av isberget. När vi uppmärksammas på mobbningen har det ofta hänt något akut, och då kan det ibland vara för sent för en lösning utan tvångsåtgärder. Både mobbarna och de som mobbas mår självklart dåligt men den som blir utsatt känner sig ofta rädd, ängslig, utstött och ensam och har därmed inte förmågan att säga ifrån. Antalet barn som ringer till BRIS (Barnens Rätt I Samhället) har kraftigt ökat under de senaste åren. Det rör sig om tusentals barn som, speciellt efter sommarlovet, hör av sig för att de är rädda för att gå till skolan på grund av mobbning. Antalet barn som söker hjälp ökar. Att vi vuxna kraftfullt måste bekämpa kränkningar och mobbning i skolan är självklart – för de utsattas skull men också för mobbarnas – för att stävja våldsutvecklingen i samhället och dess konsekvenser. Polismästare Stefan Sintéus, chef för polisområde Malmö skriver bland annat: Jag har tagit del av dina resonemang kring BROTTSTRAPPAN som är något vi väl känner igen inom polisen. Jag rekommenderar därför varmt denna modell och metoden i handledningen REKO att användas i utbildningar och informationstillfällen kring brottsförebyggande perspektiv. (se originalbrev, sid 129)
MOBBNING OCH KRÄNKNINGAR FÖREKOMMER OCKSÅ BLAND VUXNA På olika arbetsplatser inom näringslivet har jag i många år engagerat mig i vuxenmobbning och dess konsekvenser för en människa, ibland livet igenom. Vad är priset för detta lidande, både för den drabbade och dennes familj? Man kan svara med två enkla ord: ”känslomässig misshandel”. Ord kan ofta slå mycket hårdare än ett slag ... Det finns chefer som är mycket auktoritära och kränker sina anställda, det finns arbetskamrater som trycker ner varandra för att höja sig själva, det finns nyanställda som aldrig blir accepterade. Allt detta händer därför att de som mobbar inte har det självförtroende som behövs i sin yrkesroll och ständigt är rädda att någon annan ska vara duktigare och inkräkta på deras revir. Men hur drabbar ett kränkande ord en annan människa? Hur känns det att vara utanför, att inte få delta eller känna värmen i en gemenskap? 7
Vi känner alla till att mobbning fortsätter upp i vuxenvärlden och vårt sunda förnuft säger att vi alla, både i och utanför skolan, måste försöka hjälpas åt för att förebygga och stoppa mobbningen så tidigt som möjligt i förskolan och skolan. Där kan vi effektivast förhindra att barn utvecklas till mobbare, med de konsekvenser det ofta får för dem i vuxen ålder, och förhoppningsvis begränsa våldsutvecklingen i samhället.
ÄR VI VUXNA KONFLIKTRÄDDA? Ofta ställer man sig frågorna – Varför blir vissa mobbare? Hur mår de? – Varför kränks vissa? Varför stoppar man inte detta? – Hur har vi det med kommunikationen egentligen? Varför diskuterar vi inte problem och säger vad vi känner och tycker? – Kan vi vuxna sätta gränser och säga nej? Eller förlåt? Kan vi berömma? – Är vi vuxna konflikträdda? Under hela livet dyker det upp problem och konflikter som ska och måste lösas för att vi ska trivas och må bra. Hur klarar vi vuxna av att lösa våra egna konflikter? Ofta hör man att vi är konflikträdda i Sverige. Är vi det, och i så fall varför? Hur ska vi kunna lära våra barn konfliktlösning om vi inte själva vill eller kan ta tag i problemen? Följande exempel är hämtade direkt ur verkligheten med vuxna. Hur gärna man än vill försöka lösa en konflikt står man ganska maktlös i vissa situationer ... Jag vill inte bråka/tjafsa. Detta är kanske det uttryck vi hör mest. Om några verkligen försöker lösa en konflikt, kanske med en högljudd kommunikation, hör man ofta ”... ohhhh, vad de bråkar ... jag tycker inte om bråk/tjafs. ..” och aktörerna känner risk för att bli betraktade som bråkmakare. Jag vill inte lägga mig i. Med risk för att man själv kan bli inblandad och i så fall måste ta ställning för eller emot är det enklast och bekvämast att vara neutral och säga: ”Jag vill inte lägga mig i. Det är inte mitt problem.” Men nästa gång är det kanske mitt problem ... Hen har aldrig gjort mig någonting. Om någon annan råkar illa ut eller blir mobbad vill man inte höra eller bry sig. I stället låtsas man inte se. Om man inte förstår och behärskar mekanismerna i mobbning är det naturligtvis enklast att avstå från att agera. Risken är ju alltid 8
att om man tar ställning för den mobbade blir man själv mobbad, och så länge det inte går ut över en själv är allt frid och fröjd ... Det var bra att du sa till. Ibland kommer alla på en arbetsplats överens om att ”Nu ska vi verkligen säga ifrån på morgonmötet”. Vad händer? Endast en vågar säga ifrån. Efteråt får denne i bästa fall en klapp på axeln av sina kolleger med orden ”Det var bra att du sa till!”, men lika gärna kan det hända att ingen stöder den som säger ifrån när alla märker chefens ogillande till förslaget. Ingen direkt mobbningssituation ännu, men långt ifrån den öppna kommunikation som är så viktig för att motverka mobbningen ... Att gråta är ett vapen. Hon sa aldrig ifrån, var alltid mjuk, snäll och foglig men ibland rann sinnet över och plötsligt blev hon mycket hånfull och nedlåtande i tonen till en arbetskamrat, som svarade tillbaka. Vad hände? Hon började att gråta! Flera arbetskamrater kom då fram till henne för att trösta. De tittade på den som endast hade svarat och sa: ”Vad har du sagt?” Då är man helt maktlös. Här är barn ofta mycket rakare ... Det är jag som är chef! Chefer som mobbar de som är duktiga är alls inte ovanligt på arbetsplatser. Orsaken är naturligtvis en oro för att den duktige ska få ta över chefens ansvar och befogenheter. Ett standardargument inför nya idéer, som gör att förslagsställaren snabbt känner sig utfrusen: ”Så har vi aldrig gjort så länge jag har varit chef, i 24 år, och det är jag som bestämmer”. Ovänskap Två arbetskamrater är plötsligt ovänner och pratar inte med varandra. Någon frågar: ”Varför reder ni inte ut problemet?” Var och en säger: ”Aldrig i livet! Det är hon som ska komma till mig, inte jag till henne.” En arbetskamrat pratar med bägge och reder ut vad som visar sig vara ett missförstånd ... Vi vuxna måste försöka hjälpas åt så att våra barn och ungdomar i framtiden vågar gå in i en konflikt och säga vad de tycker och känner och inte enbart ”anpassar sig”. Att inte våga säga ifrån kan ofta vara starten till en mobbningssituation. Hur kan vi då göra för att hjälpa dem med detta? Förslag till en mycket enkel metod finns på sidan 21 under rubriken Konfliktlösning, samt på sidan 120 Om en konflikt uppstår.
9
EN KONKRET HANDLINGSPLAN Handledningen REKO är ett praktiskt verktyg som stöd för dem som arbetar med elever i årskurs F-6. Du kan börja med kursen i Livskunskap när som helst under dessa skolår. Huvudinriktningen är inte att analysera mobbningens orsaker utan i stället att konkret förebygga, upptäcka och stoppa mobbningen så tidigt som möjligt. Vår rekommendation är att varje år låta den nya kullen elever på skolan få genomgå utbildningen. När en konflikt uppstår finns då en effektiv metod som alla i skolan känner till. Som en liten belöning, och ett handfast bevis på att eleverna fått insikt i hur ”riktiga kompisar” behandlar varandra, får de efter den sista lektionen var sitt diplom. Men det betyder förstås inte att behovet av social träning har tillfredsställts en gång för alla. Att inleda följande läsår med att repetera vissa lektioner och att följa elevernas utveckling med fortsatta kompissamtal, gärna en gång i veckan under hela skoltiden, ger eleverna en bra bas och skapar ett välbefinnande som de har glädje av inte bara under skoltiden.
KURSENS UPPLÄGGNING OCH INNEHÅLL Kursen omfattar 15 lektioner. Lektionernas uppläggning och inriktning ges i den här handledningen som ett talmanus, att följa ordagrant eller att använda som mall för lektionerna.
Processen Genom lektionernas steg-för-steg-metod genomgår eleverna en känslomässig process i livskunskap, en process som ökar deras självförtroende. Under processens gång får barnen den insikt som behövs för att kunna kommunicera och därmed lösa egna och andras konflikter. Vissa elever är blyga, rädda och instängda i sina känslor, men så småningom kommer även dessa elever att börja vara med i diskussionerna, om vi inte pressar dem. Processen går ut på att varje elev, genom de första nio lektionerna, ska få så stor empatisk förmåga att det leder till att hen får den efterlängtade sociala kompetensen. Genom alla lektionerna försöker vi med frågor och gemensamma funderingar förmedla att det är viktigt att vi människor mår bra – annars har vi mycket svårt för att fungera i skolan, i vårt arbete, i relationer etc.
Metoden Metoden kan jämföras med hur vi själva lärde oss cykla. Vi hade kanske stödhjul 10
på cykeln i början och trillade många gånger och slog oss, men plötsligt en dag satt metoden i ryggmärgen och vi kunde cykla. Vissa barn kan sätta sig på en cykel och cykla iväg kanske redan efter några dagar, medan andra har mycket svårt för att lära sig. Det kan vara väldigt jobbigt men alla vet att det är ingenting som kan forceras, det får ta den tid det tar. En sak är dock helt klar: Alla når de målet, alla lär sig cykla till sist. Vi går försiktigt fram med eleverna och först efter ungefär nio lektioner är de mogna att börja ”cykla”. Då har de fått den insikt som behövs för att förstå vad mobbning är och vilka konsekvenser mobbning kan få för en människa hela livet igenom. Samtidigt startar vi med kompissamtalen. Om vi försöker arbeta med begrepp och förståelse i elevernas egen takt leder det som i cyklingsträningen till att alla elever når målet: Social kompetens.
Hur lång tid för varje lektion? Nyckelorden är: STRESSA INTE. Den process som lektionerna startar och utvecklar är eleverna mogna för från förskoleklass till och med årskurs 6. Tiden för varje lektion blir naturligtvis mycket beroende av om barnen är yngre eller äldre, vilken mognad de har, hur många som är aktiva, om klassen är en liten eller en större grupp och om det finns fler pedagoger än du i klassrummet. Rekommendationen är att lektionerna, eller en del av dem, hålls minst en gång, helst två gånger per vecka. I lektionerna förekommer många öppna frågor och följdfrågor. Eleverna ska så mycket som möjligt vara aktiva och ha synpunkter, och lektionerna ska hållas i elevernas takt. Kanske hinner ni gå igenom en hel lektion under ett arbetspass, men annars är det bara att avsluta när som helst och ta resten nästa gång. Det är dock mycket viktigt att alltid börja varje nytt lektionstillfälle med kapitlets inledande frågor, även om du sedan fortsätter längre fram i lektionen där du slutade förra gången.
Arbetsgång Arbeta med kursen lektion för lektion i den ordning de kommer här i handledningen, och inrikta dig på en lektion i taget. Inför varje lektion finns en kort lektionsplanering som informerar om lektionens syfte, eventuellt material som kommer att behövas och till några lektioner även faktatexter. Själva lektionspassen kräver ingen förberedelse. Det är oerhört viktigt för processen att alla övningar, rollspel, berättelser och eventuella studiebesök görs vid rätt tidpunkt, det vill säga efter det att eleverna har genomgått vissa lektioner. Vid varje övning finns därför alltid angivet efter vilken lektion den är lämplig. Några övningar passar när som helst, och vilka de är framgår också. 11
Varje lektion anknyter till den röda tråd som löper genom hela materialet. Så småningom får eleverna klart för sig att processen leder till ett medvetande och en ökad empati, och de klarar att gå vidare i den och arbeta med varandra helt och hållet på egen hand. För att vi ska nå målet med kursen är det speciellt viktigt att följa den process som baseras på lektionernas öppna följdfrågor, men självklart kan du använda egna formuleringar för att anpassa nivån till aktuell elevgrupp. Ibland vill du kanske också lägga till händelser som berör just din grupp. Den text i talmanuset som är skriven med fet, kursiv stil i vänster spalt är frågor och kommentarer direkt till eleverna. I höger spalt kommenteras eller förklaras frågan och texten där är alltså avsedd som stöd till dig. Ibland finns i högerspalten även förslag till frågor som du kan ställa till eleverna om det passar. Arbetsgången för varje lektion följer i stort följande uppläggning: 1. Inledning Vi inleder alla lektioner på samma sätt. För att verkligen entusiasmera, skapa intresse, motivation och engagemang från alla elever i klassen börjar vi alltid med att kraftfullt säga: ”Hej! Hur mår ni i dag?” Förhoppningsvis svarar alla med ett högljutt: ”BRAAA!” (Om någon svarar ”Dåligt” frågar du om hen vill berätta varför.) Därefter fortsätter vi med frågor om – lektionernas fasta rutiner (räcka upp handen, tala en i taget, lyssna aktivt på varandra) – vad vi pratade om förra gången (eleverna ska lära sig att förmedla information till andra som kanske inte var med just då). 2. Lektionens huvudsyfte Efter inledningen går vi in på dagens huvudämne, som anges under rubriken ”Syfte” på sidan med lektionsplanering. I samband med denna del – möter eleverna Elias och Jasmin, affischbarnen, som eleverna får identifiera sig med – antecknar vi viktiga ord på blädderblocket, whiteboardtavlan eller digitalt – har vi ibland olika övningar, till exempel rollspel för att förstärka det som lektionen handlar om – redovisas dagens läxa. 12
3. Nästa lektion introduceras Innan lektionen avslutas introduceras nästa lektions huvudsyfte – för att eleverna ska känna förväntan inför den, men också för att förbereda läxan till nästa gång. Ibland finns två läxförslag. Ett av dem vänder sig då till yngre barn, i förskoleklass och årskurs 1, och ett vänder sig till äldre barn, i årskurs 2–6. Varje lärare avgör självklart vilket alternativ som passar bäst i den egna gruppen. 4. Avsluta Vi avslutar varje lektion med att tacka och berömma eleverna. För att alla ska förstå vad vi pratar om, speciellt de yngre eleverna, kan det vara lämpligt att repetera vissa lektioner innan man går vidare med den nya. Speciellt de lektioner som behandlar många olika känslor kan man komma tillbaka till flera gånger.
Övningar i anslutning till processen som kan användas när som helst Här finns förslag till olika övningar att bryta av lektionerna med. Här finns också förslag till övningar att göra utanför lektionerna (närhelst det passar). Kompissång (sidan 122) När eleverna under samtalens gång kanske behöver en rörelsepaus kan de sjunga några verser av kompissången. Samtidigt använder de sitt kroppsspråk genom att peka på sina ögon, öron, näsa, mun och genom att visa med händerna: långa, korta, smala osv. En hemlig kompis (sidan 123) Denna övning förstärker hela processen. Den ligger helt utanför lektionerna och kan användas varje vecka, till exempel med start på måndag och redovisning på fredag. Den gör eleverna mer och mer medvetna om hur det känns, dels att kunna upptäcka och ta emot att en kamrat är snäll, dels att själva kunna vara vänliga och hjälpsamma mot någon. Att hälsa (sidan 123) Syftet med denna övning är att uppmärksamma eleverna på hur viktigt det kan vara i de sociala kontakterna att kunna en så enkel sak som att hälsa på varandra. Vid dagens första möte med sina elever brukar de flesta lärare hälsa genom att ta varje barn i hand, göra high-five eller kramas och det är mycket positivt för alla elever. Om det passar är det lika positivt att även andra pedagoger gör detta senare under dagen vid sitt första möte med eleverna. Förslag: Skrattgympa Ordspråket ”Ett gott skratt förlänger livet” stämmer verkligen. Finns det något så härligt som när vi skrattar innerligt? Skrattar en, ja då skrattar alla. Det är inte 13
något vi brukar kunna tvinga fram, men varför inte försöka? Vi kan faktiskt lura kroppen och hjärnan med ett konstlat skratt som övergår till ett riktigt sprudlande. Med olika ”löjliga” gester och grimaser kan vi få hela klassen och oss själva att skratta. Förslag: Studiebesök på äldreboende För att ytterligare förstärka elevernas empati är det mycket lärorikt om de, så tidigt som möjligt, kan få göra ett besök på äldreboende. Eleverna ska få en känsla av hur det kan vara att bli så gammal att man inte kan bo kvar i sitt hem, inte kan röra sig så bra eller äta själv. Ett sådant besök blir ofta till stor glädje både för eleverna och de boende. Det blir mycket uppskattat om barnen sjunger några sånger. En del äldre är lite rörligare än andra och då kan barnen få se hur de bor. Be föreståndaren berätta varför de bor där och inte i sitt hem samt om rutinerna på ett äldreboende.
Övningar som ska användas efter bestämda lektioner För att barnen ska få behållning av följande övningar är det viktigt att de sätts in vid rätt tidpunkt. Lek: Den blinde skulptören (sidan 124) (Efter lektion 5 och senare, även utanför lektionerna.) En del elever tycker kanske att det är obehagligt att kramas eller ha nära kontakt med någon annan. Den här leken ger bra träning på det och är därför lämplig att ta till flera gånger under terminen. Så småningom märker eleverna inte av att de rör vid varandra och efter hand vill alla vara med. Att berömma (sidan 125) (Efter lektion 6 och senare, även utanför lektionerna.) Med denna övning tränar eleverna på att ge och ta emot beröm (vilket många av oss har mycket svårt för). Om en person har gjort något fel är vi snabba att tillrättavisa, det är lätt att kritisera och påpeka fel, men om något är bra tar vi det kanske som självklart. Den här övningen är lämplig att sätta in när eleverna har fått lite vana vid att berätta och känner sig trygga i gemenskapen. Kroppsspråket (sidan 125) (Lektion 7 och senare, även utanför lektionerna.) Kroppsspråket hos en människa säger ofta mer än ord eftersom det sällan ljuger. Det säger oss omedelbart hur en person mår. Skratt, glimten i ögat eller ett ledset och allvarligt ansiktsuttryck avslöjar om en människa mår bra eller dåligt. Denna övning är ett rollspel där barnen genom att endast använda sitt kroppsspråk och miner försöker visa vad de känner. Kamraterna gissar vilken känslan är. 14
Jag duger (sidan 126) (Efter lektion 8 och senare, även utanför lektionerna.) Att berömma sig själv är om möjligt ännu svårare än att ge och ta emot beröm. I den här övningen ska varje elev försöka säga något positivt om sig själv, men också försöka uttrycka en passion för något i livet. Hen ska helt enkelt se sig själv och inse att ”jag är faktiskt duktig på vissa saker”, och kunna berätta det för andra. Om vi inte har ett bra självförtroende har vi kanske svårt att umgås med kamrater och vuxna i skolan, liksom senare i relationer, på jobbet och tillsammans med arbetskamrater. Det är viktigt att vi på ett tidigt stadium försöker få eleverna att se sig själva som unika personer och uppmuntrar deras självförtroende. Naturligtvis bygger man primärt inte upp sitt självförtroende bara med ”eget beröm”, men det är en viktig pusselbit. Karin 10 år, mobbad (sidan 127) (Efter lektion 11 och senare.) Berättelsen om tioåriga Karin som blir mobbad kan vi läsa och diskutera någon gång mellan lektionerna 11 och 15. Besök av polis (Att bjuda in någon gång efter lektion 13.) En inbjudan till en polis för att prata i klassen brukar skapa stora förväntningar hos eleverna. Det är mycket viktigt att detta besök sker först efter lektion 13 då eleverna själva har fått insikt om vad mobbning är. Polisen kan till exempel utgå från brottstrappan (s. 4), visa den och berätta vad som kan hända med barn och ungdomar som går vidare upp i trappan. Hen kan också gå in på vilka rättsliga följder mobbning kan få för den som mobbar, och beröra att det kan bli så att även den som blivit mobbad vandrar vidare i brottstrappan för att låta sin egen mobbning gå ut över någon annan. Polisen kan också berätta om hur ungdomar som klottrar, hotar, begår rån, brott, misshandel och våld kan bli dömda till sluten ungdomsvård eller, om de är 15 år och straffmyndiga, till fängelse.
15
BRA ATT HA TÄNKT IGENOM INNAN KLASSRUMSORGANISATION REKO är tänkt för samtal med elever i grupp. För att alla elever ska bli synliga
och få möjlighet att berätta och diskutera är det naturligtvis en fördel om gruppen inte är alltför stor och/eller om ni kan vara flera pedagoger. Om du har möjlighet att dela in eleverna i mindre grupper om 10-15 i varje är det att rekommendera, men det är absolut inte ett krav. Vid ”kompissamtalen” ska dock hela klassen vara tillsammans – det är viktigt!
MATERIAL Sitta i ring på stolar Det bästa resultatet når vi om eleverna sitter i ring på stolar. Om de sitter på golvet kan det lätt hända att någon lägger sig ner och därmed inte deltar aktivt. Talarpinne För att alla i ringen ska vara delaktiga är det bra att ha ett föremål, till exempel en pinne eller liknande, som går runt till var och en, de första gångerna. När man har denna i sin hand får man yttra sig. På så sätt undviks att vissa elever alltid pratar medan de blyga sitter tysta. (När det är aktuellt med spontana frågor är denna metod naturligtvis inte lämplig.) Blädderblock/whiteboardtavla/digitalt Under vissa lektioner samlar vi aktuella ord i tankekartor eller i listor. Det är viktigt att vi sparar allt detta eftersom det ofta ska användas vid senare lektioner. Fota av med telefonen och spara digitalt eller ha kvar blädderblocksbladen. Läxbok En vanlig skrivbok med ena sidan av ett uppslag blank fungerar utmärkt som läxbok. I läxboken ritar och skriver eleverna kring något vi pratat om under lektionen, eller om något som de ska fundera över till nästa lektion. De yngre barnens hemuppgifter handlar oftast om att rita, men i de fall de ska skriva gör var och en sitt bästa på sin nivå. I samband med redovisningen vid nästa lektion läser var och en själv ur sin läxbok eller berättar om sin bild. Affischen Elias och Jasmin I plastfickan längst bak här i boken finns en affisch som föreställer barnen Elias och Jasmin. Den affischen ska sättas upp på tavlan vid varje lektion. Syftet med Elias och Jasmin är att eleverna ska identifiera sig med dem för att lättare kunna utveckla den empati som vi strävar efter, att kunna leva sig in i hur en annan människa känner. 16
Vid nästan varje lektion händer olika saker med Elias och Jasmin. Eleverna upptäcker det och får prata om det. Den ena sidan av affischen (bild 1) visar Elias och Jasmin klädda i bara underkläder. Den andra sidan (bild 2) visar Elias och Jasmin fullt påklädda. Runt omkring dem finns bilder som illustrerar alla människors grundläggande behov. Vid den första lektionen ska du bara visa sidan med bild 1. Viktigt: Extra hemligt för eleverna. Svensk punktskrift I plastfickan längst bak i boken finns också ett kort med svensk punktskrift. Alfabetet för synskadade använder vi för att eleverna ska få ökad empati för andra människor. Du kan beställa kortet gratis, gärna fler så att alla elever får ett eget, på Synskadades Riksförbund, kontorsservice@srf.nu, tel. 08-399000. Kortet ska användas under lektion 5. (Mera information finns på sidan 48, Förberedelse.)
ATT LEDA LEKTIONERNA Mall/talmanus Varför är handledningen ett talmanus? När jag arbetade med denna metod i flera klasser upptäckte jag vilken oerhörd stress pedagogerna hade. De går på kurser och föreläsningar och därefter är det upp till var och en att själva ”sy ihop” något från alla dessa utbildningar, vilket det inte finns mycket tid över för. Därför blev det här ett helt färdigt talmanus, för att underlätta för dig som pedagog! Trygghet Vissa elever kommer från en mycket negativ hemmiljö. Detta vet ofta ingen klasskamrat (och ibland inte ens läraren), då man helst inte vill berätta sådant och då läraren/skolan är deras enda trygghet i tillvaron. Där kan de bli respekterade, bekräftade och sedda. Lektionerna måste därför ha en så positiv anda som möjligt (helst lite överdrivet), så att alla barn känner sig trygga. Tänk också på att aldrig fråga en enskild elev som inte är förberedd på frågan vad hen tycker om något. Vi vet ju själva hur obehagligt det kan vara. Tanken är att eleverna först och främst ska känna sig trygga. Så småningom får de den säkerhet som krävs för att de ska våga räcka upp handen, berätta sina tankar och lyssna aktivt, och så småningom lär de sig att diskutera för och emot med varandra. Du som leder lektionerna ska på ett positivt sätt försöka hjälpa och stödja eleverna med följdfrågor som leder till att de öppnar sig. När du ställer en fråga är det meningen att eleverna ska få gissa fritt, kanske på allt möjligt som du inte tänkt dig. Detta gör att alla engagerar sig för att försöka komma på något. Därefter, 17
om du tycker att det behövs, förklarar du för att lotsa eleverna vidare på ”rätt” spår genom lektionen. Det är förstås viktigt att barnen får mycket beröm och uppmärksamhet under lektionerna. Vi tackar, säger deras namn och applåderar kanske efter vissa framträdanden. Våra egna värderingar Det är mycket viktigt att vi som leder lektionerna inte visar våra egna fördomar eller lägger in egna värderingar fast det är frestande ibland. Om vi gör det låser eleven sig vid vad som är ”rätt svar” och vi når inte målet. Vi tycker kanske att det alltid är en eller två elever som är stökiga, som kanske är de som mobbar, men under dessa lektioner måste vi vara helt neutrala. Det är också viktigt att det inte förekommer några påpekanden som till exempel: ”Det vet du väl!” ”Har du glömt det nu igen?” Delaktighet Det betyder oerhört mycket för eleverna om du själv är delaktig i ringen (och gärna också andra pedagoger). När det blir din tur berättar du om dig själv, på samma sätt som eleverna. Var inte rädd för att berätta om hur du själv kanske känt dig kränkt, mobbad, rädd, ledsen eller liknande. Det stärker eleverna om också de vuxna i ringen visar att de är sårbara. Det gör att alla får en mycket nära känsla för varandra. Det bör alltid vara frivilligt för eleverna att vara delaktiga. Om en elev inte vill berätta, svara på vissa frågor, vara med i en lek eller en övning behöver hen inte det. Om en elev inte har gjort sin läxa går det bra att göra den till nästa gång. Med ansvar kommer självtillit För att få eleverna aktiva och engagerade hör det till processen att de ska ta så mycket ansvar som möjligt. De kan hjälpas åt med att själva ställa i ordning stolarna i ring och därmed lära sig att tänka på att alla ska ha var sin stol. Om något ska delas ut till eleverna kan de själva göra detta. De tar också själva ansvar för sin läxbok – det är inte meningen att läraren ska samla in och dela ut den.
LIVSKUNSKAP Större delen av innehållet i läroplanens inledande avsnitt om skolans värdegrund och uppdrag utgör stöd för någon form av arbete med Livskunskap i skolan. LIVSKUNSKAP är ju helt enkelt allt som vi måste lära oss för att kunna MÅ BRA och det gäller både barn och vuxna. Det är samtal om värderingar och normer som många lärare redan jobbar med varje dag. Den enda skillnaden är att läraren är i stort behov av en så kallad MALL/TALMANUS (se sidan 17) att gå efter. Genom processen i lektionerna får eleverna självinsikt och förstår vad som händer i verkliga 18
livet och hur man ska bete sig emot andra människor och kan tillsammans skapa trygghet och gruppkänsla med kamraterna och lärarna. I denna handledning genomgår eleverna en känslomässig process som leder till att de, genom att sätta ord på sina känslor, får självinsikt och kan se sitt eget beteende och erkänna om de gjort något fel. Forskning visar att ju lättare barn har för att prata om sina känslor ju fler kan man rädda från att de hamnar i psykisk ohälsa.
EMPATI Empati innebär att kunna leva sig in i hur någon annan tänker och känner sig, och att förstå vad som ligger bakom vad den personen tänker och känner. Empati innebär också att kunna lyssna aktivt på varandra och kunna stötta någon annan i glädje och sorg – helt enkelt att bry sig om. Vi undrar ofta över varför barn, ungdomar eller vuxna inte förstår att de gör någon annan illa. Hur mycket vi än påpekar att det som de har gjort är fel så upprepar de sitt beteende. Om de inte handlar av ren illvilja, och det är inte så vanligt, saknar de av någon anledning just empatisk förmåga – medkänslan att kunna leva sig in i och förstå hur en annan människa känner, tycker och tänker och kunna förstå vad som ligger bakom detta. När det gäller barn kan det då handla om en mognadsprocess, att barnet helt enkelt inte är vuxet nog att kunna förstå, men det kan också handla om att barnet helt enkelt inte tänkt långt nog. Barn är spontana, och spontaniteten i sig är härlig, men barnen måste förstå konsekvenserna av sina ord och handlingar. Att föreläsa om empati är ganska meningslöst, men i den process som lektionerna kring REKO initierar och vidmakthåller blir empatin konkret.
SOCIAL KOMPETENS Social kompetens kan definieras som ”Hur vi beter oss mot andra”, ”Hur vi kan kommunicera med och förstå varandra”, ”Hur vi kan samarbeta mot gemensamma mål” men också som ”Insikt i vad man inte får göra”. Naturligtvis går det aldrig att mäta om en person har social kompetens. Eleverna genomgår först en PROCESS I LIVSKUNSKAP som handlar om empati och de flesta når därmed också målet ”Ökad social kompetens”. Detta innebär då att de kan kommunicera i stället för att håna eller slåss, att de respekterar andras åsikter och därmed kan se saker från olika håll men också att de kan se sin egen roll i en konflikt och kan lösa den. Empati och social kompetens hör ihop och man kan egentligen inte dra någon gräns mellan dem – empati ligger till grund för om man ska få social kompetens.
19
KROPPSSPRÅKET Många försök har gjorts att ta reda på hur mycket kroppsspråket betyder vid kommunikation människor emellan. Mätningar visar att när vi pratar med någon öga mot öga uppfattar vi kroppsspråkets signaler som klart viktigare än vad personen säger. Kroppsspråket byggs upp av gester, tecken, blickar, kroppshållning, hur man går, står eller sitter. Vi vuxna har säkert alla upplevt människor som säger ett men där vi uppfattar att hon menar något annat – vi kan omedelbart se detta på kroppsspråket. En del av vårt kroppsspråk är omedvetet, annat kan vi medvetet styra och det är viktigt att vi försöker göra eleverna uppmärksamma på möjligheterna i detta fantastiska språk. Till kroppsspråket hör också att visa och få ut sin ilska, glädje, sorg eller andra känslor. Vi vet idag att människor som visar vad de känner mår mycket bättre än de som försöker hålla sina känslor inom sig själva och sällan eller aldrig visar vad de känner. I rollspelet ”ATT SÄGA FÖRLÅT” i lektion 7 visar vi tydligt eleverna skillnaden mellan att säga förlåt med inlevelse och utan. Vi försöker där förstärka vårt eget kroppsspråk och tillsammans med eleverna överdriva i båda riktningar. Ännu mer påtagligt blir kroppsspråket när vi i lektion 9 sätter gränser med rollspelet ”ATT SÄGA NEJ”. Genom rollspelen övar sig eleverna på att uttrycka sig med både ord och kroppsspråk, inte bara för stundens kunskap utan också som en bas för att senare i livet som vuxna lättare kunna bli tagna på allvar i relationer, på arbetsplatser etc.
KOMPISSAMTAL Kompissamtalens mål är att varje enskild elev ska kunna inse sin egen delaktighet i en konflikt och kunna erkänna den. För att eleverna ska kunna lösa egna konflikter och kunna hjälpa sina kamrater i ett kompissamtal måste de ha blivit medvetna om och kunna sätta sig in i andras känslor. Efter den nionde lektionens process har de nått den ökade empati som behövs för sådana samtal. Några konflikter går kanske inte att lösa direkt under kompissamtalen – den utsatte vill inte godta en ursäkt, någon vill inte erkänna. Eftersom vi inte ska tvinga någon eller bara påstå något noterar vi bara inför gruppen att detta går inte att lösa just nu, utan vi måste fortsätta att prata om det senare. I bästa fall löser konflikten sig kanske senare på dagen, men det är viktigt att vi vuxna alltid följer upp händelsen med den som blivit illa behandlad.
20
Om eleverna och aktuell lärare inte kan lösa konflikten själva tar vi hjälp ”utifrån”, hos till exempel kuratorn eller skolsköterskan på skolan.
KONFLIKTLÖSNING Om en akut konflikt uppstår, eller om du upptäcker mobbning i klassen innan du har gått in på kompissamtalen, vill du givetvis försöka hjälpa eleverna med att lösa problemet. Det vanligaste sättet att lösa en konflikt är tyvärr inte det bästa men, oftast på grund av tidsbrist, det som för stunden känns som det enda möjliga: Man ger en tillsägelse till den eller de elever som man direkt kan se är de som bråkar eller stör. Risken finns dock att det inte alls var dessa elevers fel från början. Resultatet blir då att dessa elever, med all rätt, känner sig mycket orättvist behandlade, och att det blir lugnt i klassen bara för stunden. De flesta konflikter – små såväl som stora – löser man bäst genom att samla hela klassen kring problemet. Det finns nästan alltid några barn som känner till den inträffade händelsen och som väldigt gärna vill hjälpa till med att lösa problemet. I och med det övar sig eleverna på att kommunicera, och de känner att det är helt naturligt att prata om både sina egna och om andras problem. De lär sig att ge och ta emot kritik, diskutera, lägga sig i, bry sig, och att bli ärliga och demokratiska. Så småningom lär de sig också att lösa sina egna konflikter på egen hand. Resultatet blir att vi får en mycket lugnare klass än om vi väljer det förra sättet. Dessutom har vi medverkat till att dessa elever, när de växer upp, inte bara ”anpassar sig” utan vågar lägga sig i och konstruktivt gå in i konflikter på ett jobb eller i relationer. Därmed kommer de själva att må mycket bättre. (Jämför sidan 8 ”Är vi vuxna konflikträdda?”) På sidan 120 finns ett exempel från årskurs 1 som visar hur vi löste en konflikt som från början verkade helt omöjlig. Många elever var inblandade och de hade ännu inte börjat med kompissamtalen.
MOBBNING Ordet mobbning används ofta, kanske alltför ofta! Om det går att undvika pratar vi inte alls om mobbning förrän vi kommer till kompissamtalen i lektion 10. Om vi tar upp begreppet tidigare, innan eleverna har fått den insikt som behövs, kan det lätt bli så att vissa elever använder ordet ”mobba” i alla situationer: ”Det är precis det jag är. Ja, jag är mobbad, jag duger inte, det är fel på mig.” Vi kan i stället prata om händelser eller konflikter.
21
NÄTMOBBNING Vi vet alla att i dag är det lätt för barn och ungdomar att använda internet för att kunna trakassera och kränka någon antingen på sin mobil, surfplatta eller dator och det kan ske på olika chattprogram. Skillnad mot mobbning i allmänhet är att den oftast sker utanför skoltid och är mest vanlig bland 12–15 åringar och vanligare bland flickor än pojkar. De flesta som blir utsatta berättar INTE detta för några vuxna på grund av att de skäms för förnedringen. Nätmobbning kan vara hot och kränkande kommentarer, trakasserier, direkta lögner eller bilder som skickas vidare och sprids till okända personer och offret känner sig helt hjälplös och utlämnad. Allt detta tar vi upp till ytan i lektionerna, speciellt i kompissamtalen där eleverna förstår och berättar allt. De kan till och med erkänna om de har gjort någon annan illa.
PSYKISK HÄLSA/OHÄLSA Fler och fler barn och unga mår dåligt. Detta kan pågå i många år och ibland kan det vara för sent för någon att ta tag i och de närmaste har tyvärr inte en aning om varför. Barnen har kanske inte förmågan att kunna förmedla dessa känslor till någon annan eller att berätta för sina föräldrar, som kanske inte lyssnar eller för lärare, att de blir mobbade, utfrusna eller kränkta. Oftast kämpar barnen med sin självbild och negativa tankar om sig själv och de skäms och behåller alla känslor inom sig och då mår de givetvis ännu sämre. Många blir räddade om de får hjälp tidigt, kanske av en kurator eller på BUP men köerna blir allt längre så att man inte kan vänta med ett första samtal. I maj 2020 var det endast 65% av alla sökande barn som fick hjälp i tid enligt statistik från SKR. Antalet barn och unga som får behandling för psykiska tillstånd har samtidigt fördubblats på tio år. Jag tror att med din hjälp kan vi förebygga, så att många elever så tidigt som möjligt, genomgår PROCESSEN i denna MÅ-BRA-BOK. Då får de självinsikt, självkänsla och det självförtroende som behövs för att kunna öppna upp och berätta hur de mår. Därmed kan vi förebygga och hjälpa många barn innan det går så långt att de behöver professionell hjälp.
KOMPISSTÖDJARE Önskvärt vore att det på de flesta skolor fanns kompisstödjare, äldre elever på skolan som har fått ett speciellt ansvar: De ska lyssna på sina kamrater och vid behov försöka lösa en konflikt mellan två eller flera elever. I detta uppdrag har de nytta av det som de har lärt sig om att ställa frågor vid kompissamtalens rollspel. 22
Om de ser något som händer bland kamraterna eller om någon berättar om ett problem för dem som de inte själva kan lösa, måste de berätta för oss vuxna. Om det passar (helt beroende på elevernas ålder och mognad) kan du på liknande sätt efter lektion 10 utse två elever i den egna klassen till klass-stödjare. Det är bra om du kan försöka styra valet till att en blyg och en utåtriktad elev får uppdraget. Det ger dem ett oerhört bra självförtroende. Efter cirka en månad kan uppdraget gå vidare till två andra elever i klassen.
23
MÅ-BRA-BOKEN
E
N KONKRET HANDLINGSPLAN som
Processen
bygger självkänsla och självförtroende.
Med metodens uppläggning lotsar du eleverna genom en känslomässig process som ökar
Det ställs stora krav på dig som pedagog:
deras empati och sociala kompetens. Genom
Du ska undervisa 20–30 elever från helt olika
rollspel, lekar och övningar får de större
miljöer och bakgrunder.
förståelse för människors beteende, rätt och
Har du någon gång tänkt: Hur ska jag lyckas få alla mina elever att samsas och respektera mig och varandra så
fel, orsak och verkan och kan sedan lättare umgås med alla och anpassa sig till ett liv ute i samhället.
att vi kan få lugn och ro till den dagliga
Metoden ger eleverna verktyg att stötta och
undervisningen?
respektera varandra. De får träna på att
Tänk om det hade funnits en mall för detta? Ja, det är precis vad det gör … Mall/talmanus För att underlätta för dig som pedagog är varje lektion helt färdig med frågor och kräver nästan ingen förberedelse. Endast för att du ska slippa att ”sy ihop” någonting själv. Den här handledningen innehåller en steg-för-steg-metod med 15 lektioner som är helt kompletta. Med stöd av denna konkreta handlingsplan kan du bygga en
kommunicera istället för att håna eller slåss och att kunna lösa egna och andras konflikter. Eleverna får helt enkelt SJÄLVINSIKT. De lär sig också att sätta tydliga gränser mot omvärlden. Affischen Barnen på den bifogade affischen i plastfickan är närvarande på varje lektion så att eleverna kan identifiera sig med dem. Boken vänder sig till lärare och pedagoger i åk F–6.
positiv gruppdynamik och stärka din förmåga att kunna förebygga, upptäcka och stoppa kränkningar och eventuell mobbning så tidigt som möjligt.
Art.nr 46048
studentlitteratur.se