9789144154572 by Smakprov Media AB

Borta bra... OM HEMMASITTERI

BJÖRN WRANGSJÖ N I L S Å H LU N D

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44621 ISBN 978-91-44-15457-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Helena Jansson Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Mats Rundlöf Printed by Eurographic Group, Denmark 2021

INNEHÅLL

FÖRORD

Tack

OM BOKEN

Kunskapssyn  Bokens uppläggning

14  15

DET ÄR OSS NI FÅR FÖL JA

Petters livsberättelse 19 Problem och omständigheter – första perspektivet  Åtgärder – andra perspektivet  Förlopp – tredje perspektivet

19  22  26

1 Borta bra ….  Sitta hemma  Sedan skolplikten upphört

31  31  35

2 Helhetsperspektiv  Utvecklingsekologi  Den ekologiska systemmodellens komponenter

41  41  42

3 Skolan  Ekonomi, historik och politik  Skolan och fostran  Ideologi, lagar och synsätt  Några okonventionella synpunkter på skolans funktion

45  45  48  51  52

Innehåll

4 Individen  Hjärnan: känsla, kognition och beteende  Psykosocial utveckling  Ungdoms- och identitetsutveckling

55  55  60  76

5 Grupperspektiv  Grupper i skolan  Ungdomsgruppen  Genus, normalitet och kultur  Skolklassen som grupp  Processer i terapigrupper  Destruktiva grupprocesser  Lärarens ledarskap – att leda en grupp

87  87  93  97  102  112  114  117

6 Familjen som sektor i nätverket  Familjens livscykel  Familjebegrepp

121  121  128

7 Kamratgruppen utanför skolan  Kompisar  Generation Z  Online och sociala medier

135  135  136  137

8 Den professionella nätverkssektorn  Samverkan och samarbete  Elevhälsan  Socialtjänsten  Barn- och ungdomspsykiatri

141  141  142  145  146

9 Skolan  För vem och vilka är frånvaron problematisk?  Lärarfunktionen  Arbetet utifrån elevers olikheter

149  149  153  163

Innehåll

Klassrumsdansen  Lärare, terapeuter och inlärning  Beslutsgång kring elever med särskilt behov

164  170  175

10 Behandlande skola  Vardag i skolan  Bakgrund och utveckling  Ideologi och förhållningssätt  Uppdragsgivare och uppdragstagare  Organisation och verksamhet  Erfarenheter och vändpunkter  Utredande behandling  Miljöpedagogik  Terapeutiska insatser  Hemmasittarfamiljer  Familjeterapi och anknytning  Handledning  Vad i behandlingsskolorna är hjälpsamt?

185  185  186  188  191  196  199  205  210  219  229  232  237  239

11 Livsberättelser  Ella  Gustav  Micke  Dea  Gruppsamtal med ungdomarna

243  243  256  259  266  273

BEGREPP

277

LIT TER ATUR

285

293

BORTA BR A ….

SITTA HEMMA De hemmasittare och deras familjer som omfattas i vår framställning är skolungdomar i grundskolan och gymnasiet upp till och med 20 år. För de elever och familjer som inte har fått hjälp eller där hjälpen inte förändrat hemmasittarens situation tillräckligt kan problemen kvarstå. När skolplikten upphör vid 16 års ålder och när ungdomarna blir 18 och 20 år förändras spelreglerna. Först blir eleven som 18-årig myndig, vilket innebär att föräldrar inte har rätt att ta del av sina barns kontakter med skola, socialtjänst och sjukvård. Efter 20-årsdagen upphör det kommunala aktivitetsansvaret och då finns det inte längre någon samhällsfunktion som frågar efter och stöder en ung vuxen. Hemmablivandet kan te sig på olika sätt. Unga vuxna tenderar att bo allt längre hemma, inte minst på grund av bostadsbrist. Detta kan orsaka svårigheter och inskränkningar i såväl föräldrarnas som de ungas frihet att utforma sina liv. De unga som tenderar att inte komma hemifrån har ofta haft skolproblem, problematisk skolnärvaro, men tagit sig igenom grundskolan med mer eller minde fullständiga betyg. De är ointresserade av eller obehöriga för gymnasiestudier. De kan få svårt att hitta jobb och blir ofta boende hemma längre än vad som är önskvärt, vare sig för föräldrarna eller de unga själva, även om situationen delvis kan kännas praktisk och bekväm och relativt fri från krav. Det är dock inte dessa unga vuxna som står i fokus för vår framställning, även om de av och till mår dåligt. De vi fokuserar på som hemmasittare är den grupp med allvarliga skolproblem där skolan gjort stora ansträngningar för att behålla dem inom det skolsystem som kännetecknas av skolplikt men där detta inte har varit möjligt. Resurser som behandlande skolor förfogar över har varit nödvändiga att koppla in. Ibland har inte heller dessa insatser varit © F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1 B o r ta b r a … .

tillräckliga utan hemmasittandet har blivit kroniskt in i tjugoårsåldern. I sådana fall är den psykiska ohälsan uttalad och familjesituationen ofta mycket svår, plågsam och tröstlös.

INTERNATIONELLT Samhällets problem med hemmasitteriets efterverkningar, unga vuxna som lever vid sidan om, som bor hemma och behöver föräldrarnas stöd för sitt uppehälle, är inte bara svenskt. Det finns ett internationellt nätverk av forskare, INSA, som arbetar med definitioner av skolfrånvaro. Tio procents frånvaro eller mer definieras som kronisk. Flera länder har statistik på frånvaro, både giltig och ogiltig, vilket saknas i Sverige (Yllner 2001). Skolfrånvaro är ett globalt problem. Det förekommer även i Asien. Dock är det svårt med jämförelser, synen på familjens ansvar är kulturellt olika. Enligt traditionen i till exempel Kina ska barn aldrig bli lämnade. Ökningen av hemmasitteri är ett socialt problem i flera asiatiska länder enligt en studie som främst redovisar utvecklingen i Japan och Kina. I Japan har gruppen med ungdomar över 18 års ålder och unga vuxna som fortfarande är beroende av sina föräldrar ökat mycket snabbt (Liang 2009). Här har en skolform som kallas free schools vuxit fram som svar på problematiken. Skolorna är små enheter med åtta till tio elever, och verksamheterna är framför allt inriktade på social träning. De kan kanske likna de behandlande skolor som vi beskriver längre fram i boken.

SLICK A SINA SÅR Denna bok handlar om svårigheterna och komplexiteten i att bistå barn och ungdomar som kommit att bli hemmasittare, som ofta gradvis, ibland plötsligt, kommit att dra sig undan sin naturliga arbetsplats, skolan. Låt oss inleda med ett ”flygfoto” över det område vi kommer att fördjupa oss i. Etologen Konrad Lorenz (2013) betonade redan för 50 år sedan att ett problem för oss människor är att vi inte tycks begripa att – vi också är djur. Ett sårat djur drar sig undan för att slicka sina sår. Vi människor har samma beteende oavsett om såren är fysiska eller mentala. Naturligtvis söker vi också hjälp. Gäller det barn söker föräldrar hjälp samtidigt som de försöker stödja och trösta sina barn. Den hjälp som söks beror på ”sårens” natur, hur man förstår deras uppkomst och vilken tillit man har till olika hjälpinstanser.

1 B o r ta b r a … .

Att dra sig undan är en självklar mekanism för läkning men i efterläkningsfasen finns också en drivkraft att ”återgå till det normala”. Här finns en konflikt. Det gäller att återgå men samtidigt att ta vara på och beakta erfarenheten av hur den skada uppkommit som föranlett undandragandet. Den mänskliga hjärnan har en konstant påslagen radar som håller oss underrättade om huruvida erfarenhetsbaserade hot dyker upp på skärmen. När det gäller behandling av och arbete med mentala sår och skador har alla metoder – psykologiska, fysiologiska och pedagogiska – sina tillvägagångssätt och strategier för att underlätta för en hjälpsökande att ”ta sig över tröskeln” in i livet igen.

TYPER AV SKOLFRÅNVARO Vägen till att bli varaktigt sittande hemma är vanligen, men inte alltid, lång och kantad av serier av försök och misslyckanden. Då tänker vi på de ungdomar som blir hemma betydligt längre än de fyra veckor som utgör definitionen av hemmasittare, kanske snarare fyra månader eller i värsta fall ett antal år. Hemmasittare, skolkare, problematisk frånvaro är olika begrepp som vi blandar i texten då gränserna inte alltid är alldeles tydliga och där det förkommer variationer över tid. Kanske skolkaren känner mindre ångest i skolsituationer jämfört med hemmasittaren? Kanske skolkaren i större utsträckning försöker dölja för föräldrar att hen inte går till lektionen? Skolkaren kanske i större utsträckning hänger med kompisar, andra likasinnade och inte är hemma? Kanske skolkaren inte är motiverad att utföra skolarbete medan hemmasittaren är villig att arbeta hemma, har starka negativa känsloreaktioner som ångest, vrede, depression och upplever fysisk smärta eller andra symtom vid tanken på skola? Alla elever som väljer bort skolan har sina egna berättelser om hur och varför. Barn och tonåringar är under uppväxttiden införlivade i ett antal sociala system som utgör deras sociala nätverk, grupperingar med människor som har relationer och samspel som definierar vilka de är och definierar gemensam tillhörighet och individualitet (Aspelin 1996). Ett grundläggande socialt system är syskongruppen och familjen i sin helhet. Kring detta finns släkten. Ett annat system är skolan med dess krav på närvaro och prestation, där man som elev placeras utifrån administrativa procedurer, utan egen större möjlighet att påverka. I skolan finns delsystem som i något större utsträckning är valbara, klassen och klass© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1 B o r ta b r a … .

kamrater med lärare, inbäddat i skolan i sin helhet och olika barn- och ungdomsgrupper. Ytterligare väsentliga delsystem är vänner, grannskap och fritidsgrupper av skilda slag. Varje barn och tonåring som är införlivad i dessa system upplever sig vara en person, har ett ”jag” och behandlas och ses av omgivningen som ett ”någon”, ett ”du”.

MÅNGA ENGAGERADE Vi lever i en samhällskultur som innebär ansvar för såväl den enskilda individen som för samhället, folkhemsbygget har bidragit med skola och social- och sjukvård. Men också familjen har ett ansvar och familjeklimatet betyder mycket inte minst i hemmasittarproblematiken. Symtomet hemmasitteri har en stor påverkan och kan dominera livet för familj, släkt och påverka vänner, skola och vårdgivare. När man har ansträngt sig till bristningsgränsen och resurserna känns uttömda är det viktigt att bli tagen på allvar, lyssnad till, bekräftad när det gäller problembeskrivning och inte bli ifrågasatt, åtminstone inte primärt. Ensamhet och stigmati serande isolering behöver brytas. Nätverk kring föräldrar och familj stöder familjens kämpande och bekämpande av symtomet hemmasitteri, vilket de som är professionellt engagerade i hanteringen av problematisk frånvaro väl känner igen (Forsberg & Wallmark 2021). Inte bara för äldrar utan även syskon till hemmasittare kan drabbas av kraften i denna problematik. Risken finns också att familjen sluter sig, drar sig undan gentemot omvärlden, om de inte möter någon förståelse. Många parter utöver skolan är engagerade i att försöka bidra till att de hemmasittande eleverna återgår till skolan. Dessa parter har varit mer eller mindre involverade i den ofta smärtsamma process där en elevs begynnande skolfrånvaro ibland stegvis, ibland ganska abrupt, har övergått i hemmasittande. Det gäller framför allt lärare, speciallärare och specialpedagoger, kuratorer, psykologer och elevvårdsteam från skolan, föräldrar, far- och morföräldrar från det sociala nätverket men även socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och personer från elevens eget nätverk av kamrater. Samma parter och deras samarbete är avgörande i vägen tillbaka till skolan. Erfarenhet beträffande hur detta kan gå till finns förutom hos de ovan nämnda parterna även hos de enheter som genom heldygns- eller dagtidsinsatser stöder denna återvändarprocess genom att kombinera skola och behandlingsprocess. Förutom individanpassad

1 B o r ta b r a … .

skolgång erbjuder dessa verksamheter individuell psykoterapi, familje terapi och miljöterapi eller miljöpedagogik. Erfarenheter från dessa verksamheter och det helhets- och långtidsperspektiv som bär upp dem borde kunna ställas till skolans och familjens förfogande i högre grad än vad som tidigare skett. Det är bakgrunden till denna bok som är baserad på våra långa erfarenheter och som vi har skrivit tillsammans.

SEDAN SKOLPLIKTEN UPPHÖRT FAMILJESITUATION Vi inleder denna framställning med en kort översikt över hur denna situa tion bortom skolplikt och gymnasieutbildning kan te sig för familjerna. Carlander-Reuterfelt och Theliander (2020) har i djupintervjuer med föräldrar till unga hemmasittare, 20 år och äldre, som inte kunnat komma igång i vare sig studier eller arbete, undersökt hur föräldrar påverkas av den unges situation socialt, psykiskt, ekonomiskt och fysiskt. Studien lyfter fram vilka förhållningssätt och svårigheter som förkommer. De flesta föräldrarna i undersökningen uttrycker stora svårigheter i kontakten med vården. Vårdens företrädare vänder sig till hemmasittaren utan att använda sig av förälderns kunskap och erfarenhet. Sekretessen leder till missuppfattningar och feltolkningar av den aktuella informationen. Hemmasittaren sade sig klara av mycket mer än vad hen i själva verket enligt föräldrarna gjorde. Här hade det krävts båda parters perspektiv för att göra en korrekt bedömning av hemmasittarens situation och vårdbehov. Ett problem var att föräldrarna blev erbjudna stödsamtal inom psykiatrin i tron att de skulle få tala om hur de kan hjälpa hemmasittaren, men så småningom förstod de att samtalen skulle handla om föräldraparets relation. Det kändes fullständigt fel då föräldrarna upplevde sig ha en stabil och nära relation. De önskade hjälp med hemmasittaren och inte med sin relation. Ibland upplever föräldrar kritik från omgivningen som de menar inte förstår vidden av den situation föräldrarna och familjen befinner sig i. Kritikerna glömmer att hemmasittaren som är tjugo år och äldre, av samhället definieras som en vuxen person som föräldrarna inte längre har en uppfostrande roll gentemot eller bestämmanderätt över. Vissa föräldrar saknade stödjande nätverk på nära håll och hade vare sig tid eller energi nog att umgås med släkt och vänner. Föräldrar och © F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1 B o r ta b r a … .

syskon påverkas starkt av hemmasittarens situation och att de av och till möts av oförstående från mor- och farföräldrar. Vissa föräldrar undviker att berätta för släkt och vänner om hemmasittaren. Ibland har hemmasittaren också uttryckligen förbjudit föräldrarna att berätta för någon utomstående om hemmasittandet. Andra upplever att de kan hämta stöd från släkt och vänner. De säger sig ha få men värdefulla kontakter som de har tillgång till i vardagen. Även utflyttade syskon påverkas av hemmasittarens situation. Trots ibland långa avstånd till föräldrahemmet kan syskon uppleva en gnagande oro och frustration för hur det är på hemmafronten. Syskon som kommit att fungera som budbärare mellan hemmasittaren och föräldrarna mår dåligt av detta om konflikten är svår. Familjens rörelsefrihet begränsas. Man kan till exempel inte längre göra några resor tillsammans för att det är ett alltför stort projekt som man inte mäktar genomföra. Några familjemedlemmar uttrycker svårigheter att lämna hemmet även för kortare stunder. Det måste alltid finnas en vuxen hemma, till exempel då det finns risk för våld mellan syskonen och suicidhot. Genomgående upplevde föräldrar ett stort stöd av varandra, även om de också kunde känna sig ensamma. De ger uttryck för bra samarbete och ömsesidigt stöd och att man ger varandra tid utanför hemmet även om utrymmet för att göra saker tillsammans med partnern har krympt. Par kunde dock uttrycka en brist på utrymme för intimitet då hemmasittaren är ständigt närvarande och försvårar möjligheten. Känslointensiteten kan ofta vara hög i familjen och föräldrarna arbetar på flera fronter med att kyla ner systemet (Öquist 2018). De försöker räcka till för att lugna, trösta och uppmuntra såväl hemmasittaren som syskon och varandra. Hur de än sliter så upplever de ofta att de inte förmår upprätthålla en jämvikt, homeostas. Många olika känslor väcks i de aktuella situationerna: rädsla, oro, sorg, maktlöshet, trötthet, ilska, frustration och stress. Vanliga problem är sömnstörningar och svårigheter att klara av och orka med förvärvsarbete, hantera irritation på arbetet samt oro för ekonomin på sikt. Även föräldrarnas fysiska hälsa påverkas starkt. Föräldrarna kan vara oroliga för att deras barn inte vill leva längre eller att det ska kunna uppstå våldsamma situationer och vill, som nämnts, inte gärna lämna syskon ensamma hemma med hemmasittaren. Inte sällan får alla gå på tå hemma, oroliga för hur det ska bli och hur det ska gå. Familjemedlemmarna pendlar mellan hopp och förtvivlan men genomgående är dels att de inte vill ge upp hoppet, dels att de provat många olika lösningar.

1 B o r ta b r a … .

De önskar möta föräldrar i samma situation och resonera om hur de kan inrikta sig på att mer och bättre klara att ta hand om sig själva. Låt oss lämna barns och tonåringars allmänna sammanhang och se på en hemmasittares personliga situation. Sociala system kan fungera olika väl och samverka med varandra mer eller mindre konstruktivt. Konsekvenser av dessa samverkansprocesser är inflätade i varandra och kan samverka till att ett barn eller tonåring blir en hemmasittare. Både i processen in till och ut ur hemmasittandet involveras ofta också professionella system: skolhälsovård, barn- och ungdomspsykiatri, ibland socialtjänst och familjehem. Vi kommer i vår framställning att beröra dessa olika vardagliga samverkanssystem och hjälparsystemen. Framför allt kommer vi att uppehålla oss dels vid barns och ungdomars utveckling inom ramen för familj, kamratkrets och skola, dels vid erfarenheter av hur hemmasittande barn och ungdomar kan hjälpas tillbaka i den skola som är deras normala utvecklings- och ”arbetsplats”. GUSTAV OCH HANS FAMILJ Gustav mådde inte bra då han skulle börja femman. Han ville inte gå till skolan. Han grät och fick utbrott på lektionerna och på rasterna. Lärarna ringde hem nästan varje dag. Pappa och mamma fick hämta i skolan och köra hem Gustav. Hemma satt Gustav med katten och strök den över pälsen. Det var det enda som hjälpte. Han försvann in i ett slags mörker och slutade att fungera. Han slutade prata, han slutade äta. Skolan var informerad om familjens och Gustavs situation. Ändå kom bekymrade mejl som påpekade att närvaron i skolan är för dålig. Elevvården och rektor var inkopplade. Skolan utökade samarbetet med familjen och erbjöd samtal. Samarbetet mellan föräldrarna krisade, all tid gick åt till att stötta Gustav, och de funderade på att separera. Gustavs familj fick hjälp från socialtjänst, LSS och kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) som ställde en Aspergerdiagnos. Han åt bara runda smörgåsar utan pålägg. Maten luktade och smakade illa. Gustav utvecklade en alarmerande självsvält. På ätstörningsenheten på BUP fick familjen rådet att skriva upp vad Gustav äter och hur lång tid det tog. En läkare följde Gustavs hälso- och svälttillstånd. Men problemen fortsatte. Han orkade inte gå till skolan. Gustavs föräldrar fick kämpa hårt. De fick ställa om sina liv, de behövde förändra allt. Se till att någon kunde vara hemma, så att alla konflikter inte gick över styr. De måste möta alla krav i kontakter med skola och BUP. De skulle framför allt ta ansvar för att Gustav skulle känna sig lugn. BUP har betonat att det lågaffektiva bemötandet är viktigt – och att få mat i sig, vilket ätstörningsenheten menar är avgörande. Föräldrarna har gjort allt som står i deras makt. ”Vi har hotat, belönat,

1 B o r ta b r a … .

berömt, bönat, bett, gråtit, erbjudit mutor och allt annat som vi i vår fantasi kan komma på”, säger de, ”men att Gustav ska få vettig mat i sig kommer vi inte åt. Inte heller får vi iväg Gustav till skolan på morgonen.” Bäst fungerar ändå att lista vad Gustav kan tänka sig äta, ge den tid det tar att äta, ofta oändlig. Det gäller också att anteckna mängd och tid och plats för uppföljningar på ätstörningsenheten.

Föräldrar har för det mesta andra krav på sig samtidigt. De ska ordna försörjning, sköta arbete och den egna hälsan och relationer i familj och till omgivning. Den samlade påfrestningen är svår för utomstående att förstå. För att få all den hjälp en pojke med en diagnos och allvarliga problem behöver kan vägen vara lång.

Skolan tryckte på och ville få in Gustav i klassen igen. För att hjälpa Gustav tillbaka till klassen följde pappa och mamma med och fanns med som en skugga på lektioner och raster. De upplevde hur kamraterna bakom Gustavs rygg och trots deras närvaro hånade och fnissade åt Gustav. Gustav tycktes inte bry sig, men berättade för pappa hur det hade varit. Gustav berättade om hur han blivit nerbrottad, hur han gömt sig för att få vara ifred och blivit hämtad av rastvakter och tvingats ut på skolgården. ”Dom är ju så, dom är elaka”, säger Gustav.

VAD ÄR NORMALT Innan vi tar itu med detta vill vi uppehålla oss vid en självklarhet med djupgående konsekvenser. Barns och tonåringars utveckling beskrivs ofta i termer av vad som är normalt i olika åldrar. Men det är inte bara så att de utvecklas i olika takt, det är också så att de dels är mycket olika utrustade redan i starten, dels växer upp under omständigheter som i olika utsträckning ger dem möjlighet att kunna göra det bästa av sina förutsättningar. Barn är olika i en mängd avseenden, här ska vi bara peka på några av dem som kan vara av betydelse för hemmasittarprocessen. Barn lär sig olika fort, de har olika kapacitet att hantera komplicerad information och/eller lära sig läsa och räkna. Barn har olika förmåga att koncentrera sig och de skiljer sig vad gäller uthållighet. Barn har olika förmåga att intuitivt lägga märke till och förstå sig på hur andra reagerar på vad de säger och gör. De är olika vad gäller att vara intresserad av sin sociala omgivning. De är också olika utrustade vad gäller förmågan att genom sitt sätt att vara utlösa positiva

1 B o r ta b r a … .

reaktioner hos andra människor. En del är lätt ”omtyckbara” – ”likable” – och har därmed lättare att få förståelse från omgivningen. Ett barn som ligger lågt i flera av dessa avseenden kan få en neuropsykiatrisk diagnos, vilket innebär att de har handikapp som får olika följder beroende på vilka krav deras livssituation ställer på dem – till exempel i skolan. Micke utreds och får, när han går i sjuan, diagnoserna Asperger och OCD. Mickes pappa anser att diagnosen är felställd. ”Det är inget fel på pojken”, säger han och betonar att han själv inte hade det så lätt i skolan men att det har gått bra i alla fall. Mamma och Micke accepterar diagnosen om än med viss tvekan. Föräldrarna är frånskilda. Slitningarna i familjen blev för stora under Mickes uppväxt och tidiga skolår. Micke var ganska stökig på låg- och mellanstadiet, hängde inte med i skolan, hamnade ofta utanför, fick utbrott och slogs på rasterna, gömde sig ovanpå skåpen i korridoren och fick ständigt tillsägelser och skäll. Han var inte så lätt att tycka om och hade få kamrater. Han hade svårt med koncentrationen och tappade fokus på lektionerna. Föräldrarna fick många telefonsamtal och fick göra många akuta utryckningar när skolan ringde. Skolan gjorde olika insatser under låg- och mellanstadiet, en elevassistent i klassen höll situationen flytande. Men under långa perioder stannade Micke hemma. Till slut blev föräldrarnas olika sätt att se på de konflikter som uppstod till olösliga konflikter och de beslöt sig för att flytta isär. Mickes äldre syster bor efter separationen i huvudsak hos mamma. Pappan har en bra kontakt med barnen. Mamman är mer tveksam till pappans och barnens relation. Hon tycker inte pappan bryr sig om de problem som Micke har och inte heller de problem som systern står inför, hon har fått alldeles för lite uppmärksamhet och mamman ser att hon behöver sin pappa. Båda föräldrarna arbetar och pappan har en relation med en ny kvinna med två barn. Föräldrarna är i konflikt med varandra men en tyst vapenvila föreligger och farmor medlar så gott hon förmår. Micke går nu i åttan i en skola i närheten av hemmet. I samband med utredningen och efter den har Micke kommit ifrån skolsammanhanget och varit frånvarande en hel del. Han har inte orkat mer än att delta i alla möten och utredande samtal. Att få en diagnos har tagit på krafterna och Micke vet att hans pappa inte tror att den stämmer.

DIAGNOSER Professor och neuropsykiatrisk forskare Christoffer Gillberg (2018) menar att det finns en överlappning mellan olika symtom inom det neuropsykologiska fältet. Han har myntat begreppet ESSENCE (early symptomatic syndroms eliciting neurodevelopmental clinical examinations) som innefattar tal- och språkstörning, adhd, intellektuell funktionsnedsättning, Tourettes © F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1 B o r ta b r a … .

syndrom, reaktiv anknytningsstörning och DCD (motorisk koordinationsstörning). Varje syndrom har sin definition med en samling kriterier, varav ett visst antal ska uppfyllas. Det hindrar inte att en individ kan uppfylla några av kriterierna men inte tillräckligt många för att få en diagnos. Vad gäller adhd tycks en neuropsykiatrisk förklaring till adhd baserad på hjärnskada vid förlossningen, ärftlighet och genetisk disposition visa sig sakna forskningsstöd och en modell baserad på stress och sårbarhet svarar bättre mot den aktuella forskningen där även psykosociala riskfaktorer är inkluderade (Ljungberg 2021). Samspelet med omgivningen och det kulturella sammanhanget avgör i vilken utsträckning de drag, egenskaper, förmågor och förhållningssätt som kännetecknar ett visst syndrom ”slår igenom” i sättet att uppfatta omgivningen, handla och relatera. Dessa egenskaper är mer eller mindre utvecklingsbara och sammanhangskänsliga. På stenåldern var läs- och skrivsvårigheter inget stort problem. Gillberg tänker mer i termer av handikapp än i termer av sjukdom. Dessa olikheter i passform mellan ett barns aktuella familj, kamrater och skolkultur leder inte sällan till smärtsamma upplevelser av utanförskap, otillräcklighet och nedsatt självkänsla. De aktiverar olika psykologiska mekanismer för att hantera dessa upplevelser och de känslor som väcks. Denna beskrivning kan te sig statisk men vissa brister är utvecklingsbara i olika grad och andra kan kompenseras. Ibland kan en viss beteendebild ha helt olika bakgrund. Oförmåga till koncentration, rastlöshet och svårighet att hantera sina impulser innebär inte per automatik en ”neurobakgrund”, typ adhd, utan kan också ha traumabakgrund eller hänga samman med akut stress i destruktiv familjemiljö – som i sin tur också för ett annat barn skulle kunna yttra sig i ångest, nedstämdhet med självmordstankar eller självskadebeteende. Varje barn har rätt till en optimal utveckling i sin egen takt efter sina egna förutsättningar. Av barnkonventionen framgår bland annat följande: ”Barnets bästa ska alltid komma i första rummet. Ett barn har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det, rätt till sitt privat- och familjeliv, rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare, rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.” Oavsett psykiatriska diagnoser och portalparagrafer vad gäller rättigheter är det omständigheter i vardagen för dessa barn och ungdomar som gäller. Alltså i vilken utsträckning de känner sig bekräftade, förstådda beträffande sina behov och konstruktivt utmanade i förhållande till sina förmågor.

Björn Wrangsjö är docent i barn- och ungdomspsykiatri och psykoterapi samt även psykoanalytiker och familjeterapeut. Han har arbetat 40 år inom BUP i Stockholm och har på senare år arbetat privat som klinisk handledare och skribent. Han har skrivit och redigerat ett tjugotal böcker inom psykoterapi och klinisk psykologi. Nils Åhlund är legitimerad psykoterapeut med familjeinriktning, leg. lärare och leg. sjuksköterska. Han är även handledare i psykosocialt arbete. Sedan slutet av sjuttiotalet har han arbetat med ungdomar med psykosocial problematik, undervisning, psykoterapeutisk behandling och personalhandledning på landstingets institutioner, BUP och privat. Han har varit rektor, lärare och behandlare på ”behandlande skolor”.

Borta bra... OM HEMMASITTERI

Vissa ungdomar klarar skolan galant, andra faller igenom och blir sittande hemma under längre tid. Bakom varje hemmasittare döljer sig en ofta lång process av ansträngning, försök och misslyckande från såväl elevens som familjens, skolans och andras sida. Vägen tillbaka till skolan är ofta lång och kan kräva insatser från socialtjänst samt barn- och ungdomspsykiatri. Ibland krävs insatser från behandlande skolor där miljö, pedagogik och behandling är sammanlänkade och speciellt utformade för att nå dessa ungdomar. Boken baseras på många års erfarenheter från verksamhet inom behandlande skolor och beskriver bakgrundsfaktorer och behandlingsåtgärder konkretiserade i kliniska och pedagogiska vinjetter och utförliga livsberättelser. Den vänder sig till personal i skolan, terapeuter, behandlare och socialarbetare samt till föräldrar, politiker och andra som försöker göra skillnad för elever som sitter hemma.

Art.nr 44621

studentlitteratur.se