9789144120447 by Smakprov Media AB

Barn och elever i social utsatthet Förskolans, skolans och fritidshemmets roll och ansvar

Ann-Marie Markström Susanne Severinsson

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39665 ISBN 978-91-44-12044-7 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2023 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Stefan Andersson Omslagsfoto: Ann-Marie Markström Printed by Latgales Druka, Latvia 2023

Innehåll

1 Introduktion 9 Barn och elever i social utsatthet 9 Bokens utgångspunkter och innehåll 17 2 Bar n i social utsatthet och begr eppet institution 27 Inledning 27 Barn – familj – samhälle 30 Sociala institutioner 36 3 Förskolans, skolans och socialtjänstens uppdr ag 43 Inledning 43 Förskolans och skolans sociala uppdrag 44 Elever som utmanar skolan 51 Socialtjänstens uppdrag 55 4 Att tänk a ”nor malitet” och ”av vik else” 59 Inledning 59 Begreppen normalitet och avvikelse 61 Specialpedagogik som normaliseringsarbete? 73

Innehåll

5 När man misstänk er att ett bar n far illa – processer i förskola, skola och socialtjänst 79 Inledning 79 Barn, familj och samhällets ansvar 81 När skolan känner oro för att ett barn far illa i hemmet 82 När kan socialtjänsten ingripa? 97 Socialtjänstens och förskolans/skolans processer – exemplet Max 102 Socialtjänstens utredning 106 Förskolans och skolans arbete under utredning och insatser av samhällets barnavård 112 Förebyggande och proaktivt arbete i samverkan med socialtjänsten kring barnet 114 6 Teor ier som ver ktyg för att för k lar a och förstå 119 Inledning 119 Förklaringsmodeller 120 Teorier är inte statiska 130 7 Analys med aktör-nätver ksteor i 133 Inledning 133 Övergripande utgångspunkter i ANT 135 ANT inom utbildningsvetenskap 138 Centrala begrepp 140 ANT och makt 148 Ett tillämpat exempel på analys med hjälp av ANT 150

Innehåll

8 Bar n i förskoleålder n som far illa 155 Inledning 155 Att identifiera missförhållanden 157 Osäkerhet vid oro 158 När föräldrar berättar 162 Fallbeskrivning – Sarah och Alicia i förskolan 165 9 Elever placer ade i särskild undervisningsgrupp 183 Inledning 183 Särskild undervisningsgrupp 184 Kritiska övergångar 189 Att våga berätta 192 Aggressivitet 193 Relationer mellan elev och lärare 194 Fallbeskrivning – Kasper 11 år bor hemma och är placerad i särskild undervisningsgrupp 197 10 Socialtjänstens placer ingar av bar n utanför hemmet 211 Inledning 211 Familjehem 213 Hem för vård eller boende, HVB 214 Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem 221 Stödboende 222 Långtgående föräldraansvar 222 Förskolans och skolans mottagande av placerade barn 226 Fallbeskrivning – Alex 13 år ”frivilligt” placerad i familjehem 228 Fallbeskrivning – Peg 15 år tvångsplacerad på HVB 237

Innehåll

11 Star k a nätver k som motkr aft för bar n och elever i social utsatthet 245 Perspektivtagande – en typ av översättning 245 Flexibla starka nätverk 249 Distribuerat ansvar 252 Översättning: problematisering, intressering, enrollering och mobilisering 254 Referenser 259 Sakregister 269

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens uppdr ag

I detta kapitel tar vi upp samhällets – förskolans, skolans och socialtjänstens – konkreta uttalade uppdrag när det gäller barn och unga som är i svårigheter av olika slag, exempelvis lever i social utsatthet i eller utanför skolan, och som är i behov av någon form av socialt stöd. En del av dessa elever behöver specialpedagogiska insatser i förskolan eller skolan, och en del är i behov av andra typer av stöd inom eller utanför dessa institutioner. Vad är förskolans, skolans och fritidshemmets uppdrag med fokus på det sociala och specialpedagogiska uppdraget beträffande dessa barn och elever? Vad är socialtjänstens uppdrag vad gäller de barn och unga som lever i en socialt eller psykosocialt utsatt situation?

Inledning Förskolans, skolans och fritidshemmets övergripande uppdrag är att bidra till barns och ungas utveckling och lärande, fostra medborgare utifrån en demokratisk värdegrund, göra dem till sociala och kritiskt tänkande människor samt förbereda dem för olika uppdrag och utmaningar som ställs i samhället (skollagen 2010:800). Beträffande förskolans uppdrag formuleras det i läroplanen att utbildningen ska ”utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Lpfö 18, s. 7). Undervisning ska ske i såväl förskola som skola där barn och elever ska stimuleras och utveckla sitt lärande utifrån exempelvis

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens …

läroplanernas krav eller mer allmänna mål. För att kunna delta i ett samhälle på lika villkor är det viktigt att alla barn och ungdomar får möjlighet att genom sin skolgång utveckla olika grundläggande färdigheter, som att kunna läsa och skriva, räkna och ha kunskaper inom olika ämnesområden. Barns och ungdomars olika behov ska alltid tas i beaktande och en del barn behöver mer stöd än andra, avseende pedagogiskt, socialt eller annat stöd. Socialtjänsten har ett helt annat uppdrag, nämligen att ta ansvar för att stödja och ingripa när individer och grupper behöver hjälp när alla andra verksamheters insatser är uttömda. Det kan handla om praktiskt, ekonomiskt, socialt eller psykosocialt stöd.

Förskolans och skolans sociala uppdrag Förskolans och skolans uppdrag i förhållande till familj och samhället i stort finns reglerat i styrdokument. Skolan ses i dag som en självklarhet och utgör en viktig del i barns och ungdomars uppväxt. Dess roll för utbildning och medborgarfostran är väl förankrad, medan förskolans uppdrag har varit föremål för en del förändringar de senaste decennierna. Förskolan är fortfarande en ”frivillig” institution för de yngsta barnen under sex år och var tidigare en del av den sociala sektorn, det vill säga ingick som en del i socialnämndernas uppgift. Barnomsorgen (daghemmen) skulle i första hand tillfredsställa arbetslivets krav, det vill säga barnomsorg när föräldrar arbetar, men kunde också användas som en socialt förebyggande insats för barn som av någon anledning behövde social eller annan stimulans som hemmet inte kunde ge. På 1970- och 1980-talet när det inte fanns barnomsorgsplatser för alla barn, kunde socialnämnden besluta om så kallad förtur till barnomsorgsplats av sociala skäl. Det innebar att man kunde gå före i den kö som fanns till en barnomsorgsplats i de flesta kommuner. Under 1990-talet, i samband med förskolans första

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens …

läroplan, övergick förskolans uppdrag till utbildningsområdet och till kommunernas utbildningsnämnder. Förskolans uppdrag blev mer fokuserat mot barns rätt till förskola för sin egen skull och det blev mer tydligt uttalat som ett första steg i barns utbildning. Även om det primära uppdraget för utbildningsinstitutionerna främst är utbildning, är också den sociala fostran och det sociala uppdraget en viktig del. Kombinationen av en kunskapsorienterad skola och en socialt orienterad skola är ett ideologiskt förankrat koncept för att ge elever en god utbildning (Aspelin & Persson, 2011). Lärande behöver ske i en trygg miljö där relationen mellan elever och lärare är en förutsättning för lärande. Detta gäller alla elever men särskilt för elever i social eller annan utsatthet, vilka är beroende av goda sociala relationer med lärarna (Berlin, Vinnerljung & Hjern, 2011; Breen & Müller, 2020; Aspelin, Östlund & Jönsson 2021).

Förskolans och skolans specialpedagogisk a uppdr ag För de barn som behöver stöd och stimulans utöver det som alla barn får, finns också ett specialpedagogiskt uppdrag i förskola och skola. Vi vet att många skolbarn i dag inte når läroplanens mål, och alltför många går ut den obligatoriska skolan utan att exempelvis ha tillräckliga kunskaper i att läsa och skriva. Detta kan bero på olika faktorer på individ-, grupp- eller organisationsnivå. Ett sätt att betrakta pedagogikens och särskilt specialpedagogikens funktion är att den ska stödja och hjälpa individer och grupper så att de ska kunna delta i samhället på sina egna villkor. När barn och elever behöver stöd under kortare eller längre tid, är förskola och skola skyldiga att utreda och tillsammans med hemmet verka för att barnet får rätt stöd (skollagen 2010:800). Om barn, elever, personal eller föräldrar upplever situationer där förskolan eller skolan

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens …

inte fungerar eller motsvarar de behov barn/elever har, krävs någon form av insats. Olika typer av anpassningar i undervisningen och special pedagogiska åtgärder kan tolkas som ett uttryck för alla barns och ungdomars rätt till en god utbildning utifrån sina förutsättningar. Specialpedagogiska utgångspunkter och riktlinjer finns formulerade i olika dokument, såväl i nationella som i internationella konventioner och styrdokument. I FN:s konvention om barnets rättigheter (Unicef, 2009) framhålls barns lika värde och rätt till trygghet och utveckling i olika aspekter, bland annat alla barns rätt till utbildning och skolgång. Sverige har också skrivit under den internationella överenskommelsen Salamancadeklarationen (2006), som slår fast att alla elever i skolan ska ha samma rätt till undervisning och stöd för att uppnå en god utbildningsnivå efter sina förutsättningar. I detta ingår att barn i behov av stöd ska ha tillgång till ordinarie skolor som har att tillgodose varje barns behov. FN antog vidare en konvention för personer med funktionsnedsättning som Sverige skrev på 2007. Denna konvention föreskriver att personer med funktionsnedsättning har rätt till ändamålsenliga och individanpassade stödåtgärder inom utbildningsväsendet (Ds 2008:23), det vill säga stödåtgärder ska vara förenliga med ett mål om inkludering och allas lika rättigheter inom utbildning. De nationella styrdokumenten, exempelvis skollagen, som styr förskola, skola och fritidshem, är dokument som ständigt förändras och avspeglar de värderingar som gäller i samhället vid en given tid. Enligt gällande skollag (2010:800) ska alla elever ges möjligheter att nå de mål som uppställs för skolformen där barnens utveckling och lärande ska stå i centrum och stödjas när så behövs. Det står vidare: I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens … så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. (1 kap. 4 §)

Här påpekas att barn kan ha olika behov som man behöver ta hänsyn till och att då barn har olika förutsättningar (som kan ha olika ursprung eller orsaker), behöver detta tas hänsyn till. Förskola och skola ska således sträva efter att uppväga skillnader som kan finnas mellan barn och deras möjligheter att tillgodogöra sig utbildning. Den svenska skolan och dess läroplan utgår från målstyrning, det vill säga att alla barn ska uppfylla samma krav vid ungefär samma tidpunkt. Detta leder till att de elever som inte når lärandemålen när de förväntas göra det, kategoriseras som avvikande och i behov av anpassningar och (specialpedagogiskt) stöd – individuella behov som skolan är skyldig att uppfylla. Av Salamancadeklarationen (2006, s. 17) som Sverige ratificerat, framgår att [u]ndervisning av elever med behov av särskilt stöd bygger på den sunda pedagogikens välbeprövade principer som kan komma alla barn tillgodo. Den utgår från att alla skillnader människor emellan är normala och att inlärningen följaktligen måste anpassas till barnets behov snarare än att barnet skall formas i enlighet med i förväg fastställda antaganden om inlärningsprocessens takt och natur.

Den målstyrda läroplanen som skolan har att följa innebär dock att det finns i förväg fastställda antaganden om vad en elev i en viss ålder ska klara av. Detta kan å ena sidan ses som något positivt genom att de elever som är i behov av stöd uppmärksammas och ges stöd, men kan å andra sidan ses som något som bidrar till att ange hur gränser sätts för det som anses normalt eller avvikande. Gränser för vad som

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens …

anses normalt eller avvikande har sett olika ut över tid (se vidare i kapitel 4). Vilka barn som har utmanat skolan och vilka synsätt och åtgärder som använts har varierat, från att barn har talats om som vanartiga eller skyddslösa (Sandin, 1995) till de lösningar som bland annat skolan har tagit till för att lösa det som kan benämnas det specialpedagogiska arbetets problem.

Skolans specialpedagogisk a stöd Det är rektor som är ytterst ansvarig för att varje enskild elev får det stöd som behövs för att nå betygskriterierna. I första hand ska lärmiljön tillgängliggöras och tillrättaläggas för att passa alla barns behov. Eleverna ska vidare i mån av behov erbjudas extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen av lärare och annan ordinarie skolpersonal i alla skolformer, inklusive fritidshemmet. Detta anges i skollagen: 3 kap. 5 § Om det inom ramen för undervisningen, genom användning av ett nationellt kartläggningsmaterial eller ett nationellt bedömningsstöd, resultatet på ett nationellt prov eller uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att uppfylla de betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas, och inte annat följer av 7 §, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Stödet ska ges med utgångspunkt i elevens utbildning i dess helhet, om det inte är uppenbart obehövligt. Detta gäller elever i samtliga skolformer och i fritidshemmet. Lag (2022:146)

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens …

Exempel på sådant stöd är att eleven får ett individuellt konkret strukturerat schema över arbetsdagen, anpassade instruktioner och anpassade läromedel, studiehandledning på modersmål eller särskilt anpassad digital utrustning. Om den extra anpassningen inte anses tillräcklig (exempelvis på grund av inlärningsproblem, psykosocial problematik, ogiltig frånvaro eller funktionsnedsättning), ska rektor skyndsamt utreda (skollagen 3 kap. 7 §) och besluta om elevens behov av särskilt stöd (skollagen 3 kap. 8 §). I utredningen ska olika yrkeskompetenser (lärare, elevhälsoteam, rektor) bidra med de olika delar som bedöms behöva utredas, vilka omfattar pedagogiska, sociala och psykologiska områden. Utredningen som avslutas med en gemensam bedömning ska ge en beskrivning av elevens situation och behov och relateras till såväl individ-, grupp- som organisationsnivå. Även områden och situationer där undervisningen fungerar är viktiga att ta med i en sådan utredning. När det gäller förskolan finns inga tydliga bestämmelser om vilka åtgärder förskolan är skyldig att erbjuda, inga krav på att utreda behovet innan stöd kan sättas in eller några åtgärdsprogram. Barn i förskolan har rätt att få stöd utifrån sina behov och förutsättningar. Det finns dock krav på att verksamheten och arbetslaget ska kunna stödja alla barn och också en skyldighet att följa upp de insatser som görs (Skolverket, 2017). Skolan ska även samverka med eleven och elevens vårdnads havare. Det är rektors ansvar att se till att det blir ett bra samarbete, även i de fall där skola och vårdnadshavare kan ha olika uppfattningar exempelvis om vilka åtgärder som ska sättas in. Utifrån vad som framkommer av utredningen görs en pedagogisk bedömning av elevens behov av särskilt stöd, vilket dokumenteras i ett åtgärdsprogram (cirka sex procent av alla elever i grundskolan har ett åtgärdsprogram, Skolverket, 2021) där såväl elevens behov som konkreta och utvärderingsbara åtgärder ska beskrivas. Konkret kan särskilt stöd

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens …

handla om specialundervisning i ett ämne under längre tid, placering i särskild undervisningsgrupp eller anpassad studiegång med av vikelser från ordinarie timplan. Stödet ska så långt som möjligt ges i ordinarie klass. Lagstiftningen synliggör inte någon skillnad på en tillfällig särskild undervisningsgrupp i anslutning till det ordinarie klassrummet och särskilda undervisningsgrupper som är placerade i egen byggnad och med egen skolgård där eleverna inte möter andra elever (gäller cirka 1,3 procent av alla barn i grundskolan, Skolverket, 2021). Ett annat vanligt, men omdiskuterat, särskilt stöd är tillsättandet av elevassistent (Lindqvist, Östergren & Holme, 2020). Om det skulle vara så att skolan och eleven eller dess vårdnads havare har olika uppfattningar är det rektors ansvar att försöka komma överens. Men om det inte går att bli överens kan skolan i alla fall utarbeta åtgärder som rör undervisningen. Rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare har stärkts i och med att exempelvis ett beslut om åtgärdsprogram (samt beslut om anpassad studiegång eller placering i särskild undervisningsgrupp) kan överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd (skollagen 28 kap. 12–17 §§). Om en elev trots olika åtgärder inte når upp till betygskriterierna och det finns särskilda skäl, finns undantagsbestämmelser som medger att lärare kan göra enstaka undantag från delar av ett kriterium för bedömning av kunskap (den så kallade ”pysparagrafen”, skollagen 10 kap. 21 §). Sådana undantag kan användas i relation till enstaka delar av betygskriterierna eller om elevens funktionsnedsättning eller andra förhållanden anses bestående. Av skollagen framgår vidare att skolans elevhälsa ska stödja eleverna för att de ska uppnå lärandemålen, men även att elevhälsan ska bidra till att stödja hälsa och utveckling i övrigt samt att man ska arbeta förebyggande (skollagen 2010:800 2 kap. 25 §). I elevhälsan ingår skolkurator, skolpsykolog, skolsköterska samt specialpedagoger eller speciallärare, alla med olika kompetensområden. Skolsköterska

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens …

och skolläkare tillhör elevhälsans medicinska insats som är en självständig verksamhetsgren som lyder under hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30). I den särskilda elevvården, som är en del av skolan, ingår skolkurator och skolpsykolog som liksom specialpedagoger och speciallärare ingår i skolans verksamhetsgren. Om ett barns utveckling hotas trots att eleven har fått olika typer av stöd i skolan, ska eleven genom skolans eller föräldrars försorg få tillgång till andra insatser, exempelvis inom habilitering, barnoch ungdomspsykiatri eller annan expertis. Om barnets hälsa och utveckling ändå hotas ska en orosanmälan till socialtjänsten göras.

Elever som utmanar skolan Ovan har vi redogjort för styrdokumentens allmänna skrivningar, men vad är och vem är i/har skolsvårigheter? Vem ska undervisa elever i skolsvårigheter? Var ska de undervisas? Detta är frågor som har ställts sedan folkskolans införande. Forskare som studerat specialpedagogiken som verksamhetsområde och forskningsfält, visar att man från folkskolans införande har pendlat mellan att avskilja och inkludera elever som ansetts avvikande från majoriteten elever (Börjesson & Palmblad, 2003; Eriksson Gustavsson, Göransson & Nilholm, 2011). Skillnaderna mellan ordinarie undervisning och specialundervisning har omväxlande betonats och tonats ned i de politiska direktiven, vilket avspeglas i styrdokument och i organisationen av special pedagogiska insatser. Exempelvis skapades i större städer särskilda klasser för särskilt definierade problem såsom avsöndringsklasser och skolkarehem kring sekelskiftet 1900. Under 1900-talet skapades sedan nya indelningar såsom hjälpklasser, läsklasser, hörselklasser, skolmognadsklasser och observationsklasser (Eriksson Gustavsson, Göransson & Nilholm, 2011). I och med grundskolans införande förordades sammanhållna klasser, även om en mängd olika särlösningar

3 Förskolans, skolans och socialtjänstens …

skulle komma att finnas kvar. Läroplanen (Lgr 62) förordade dock specialundervisning i två former där den ena formen skulle vara särskild undervisning och den andra samordnad undervisning, där det skulle vara ett nära samarbete mellan klass-, ämnes- och speciallärare. I nästa läroplansreform (Lgr 69) påpekades att specialundervisning så långt som möjligt skulle ske i elevens ordinarie klassrum, då man fann att en segregering inte uppnådde goda resultat. Från elever och föräldrar ökade kraven på skolans insatser och stöd. Även forskningen inom området ökade och visade på olika vägar och synsätt. I 1980 års läroplan (Lgr 80) myntades begreppet ”En skola för alla” med budskapet att alla barn, oavsett individuella förutsättningar, ska ha rätt att delta och tillhöra en skol- och klassgemenskap. I läroplanen förordades sammanhållna klasser och integrerade specialpedagogiska insatser. Förebyggande instanser lyftes fram som ett sätt att i möjligaste mån förhindra att problem och svårigheter skulle uppstå samt för att underlätta för eleverna att återgå till ordinarie undervisning snarast möjligt. Dessa förändringar i läroplaner och i verksamheter är nära förbundna med den forskning som har skett över tid. Under tidigt 1980tal växte handikappforskningen och individcentreringen ifrågasattes. Fokus kom då att även riktas mot betingelser i miljön som skapar hinder snarare än att individens tillkortakommanden utgör hindret. Integreringsbegreppet blev viktigt där individens behov skulle styra insatser inom framför allt vård- och omsorgsområdet, men också inom skolan. Begreppet integrering kom dock att ifrågasattas i skolan då det främst kommit att handla om en organisatorisk åtgärd, det vill säga var och av vem eleverna ska undervisas. Begreppet inkludering började användas med en strävan att undervisning och lärmiljö anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. En inkluderande skola har varit en strävan i retoriken, men har ändå haft svårt att slå igenom i praktiken (Eriksson Gustavsson, Göransson & Nilholm, 2011).

Ann-Marie Markström och Susanne Severinsson är verksamma som forskare inom utbildningsvetenskap och undervisar på olika lärarprogram samt vid specialpedagog- och speciallärarprogrammen vid Linköpings universitet.

Barn och elever i social utsatthet Förskolans, skolans och fritidshemmets roll och ansvar När barn och elever riskerar att fara illa på grund av våld, miss bruk eller psykisk ohälsa i hemmet har förskolan, skolan och fritidshemmet en viktig skyddande funktion. I den här boken presenteras teorier och praktiska exempel på hur det går att förstå barns och elevers sociala utsatthet samt vilket socialt och specialpedagogiskt uppdrag dessa skolformer har. Författarna beskriver de processer som startar när en oros anmälan görs, hur en utredning hos socialtjänsten går till och socialtjänstens olika placeringsformer om ett barn inte längre kan bo kvar i hemmet. Genom konkreta fallbeskrivningar möter vi några barn och elever i problematiska situationer där socialtjänst och förskole och skolpersonal har olika roller och ansvar. Aktör nätverksteorin, ANT, presenteras i ett eget kapitel och används i analyserna. Boken synliggör hur bristande förutsättningar, även materiella, griper in och påverkar de ibland känslomässigt svåra möten som förskole och skolpersonal har med vårdnadshavare, barn och unga. Den här boken vänder sig till studerande och yrkesverksamma inom förskola, fritidshem och skola – pedagoger såväl som elev hälsopersonal – men också till de som arbetar inom socialtjänst eller andra verksamheter som ger stöd till barn och familjer.

Art.nr 39665

studentlitteratur.se