Engagerande NÄTVERKS MÖTEN -
Maria Moody Källberg
Karin Hedberg Eriksson
Maria Ström
Barbro Tenerz
Denna titel har tidigare givits ut av Gothia Fortbildning och utges från och med andra upplagan av Studentlitteratur AB.
Citatet på s. 36, ur Torgny Lindgren, Bat Seba (Norstedt 1984), är återgivet med tillstånd från Norstedts förlag.
Citatet på s. 137, ur Tomas Tranströmer, Sanningsbarriären (Bonnier 1978), är återgivet med tillstånd från rättighetsinnehavaren.
Citatet på s. 152, ur K. E. Løgstrup, Det etiska kravet (Daidalos 1994), är återgivet med tillstånd från Daidalos förlag.
Citatet på s. 194, ur E. Abrahamsson & G. Berglund, Skapande konversationer (Mareld 1997), är återgivet med tillstånd av Gustaf Berglund.
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteratur har både digital och traditionell bok utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 39485
ISBN 978-91-44-11719-5
Upplaga 2:1
© Författarna och Studentlitteratur 2013, 2018 studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Omslagslayout: John Persson/Artstory
Printed by Dimograf, Poland 2018
INNEHÅLL
Förord 7
Författarnas förord 11
Inledning 13
1 Nätverksmöten runt Jonathan 17
Bakgrund 19
Förmötet 19
Förberedelser inför nätverksmötet 22
Det första nätverksmötet 24
Uppföljande nätverksmöte 30
Tredje och fjärde nätverksmötet – en resumé 33
2 Ledstjärnor 35
Engagemang och samarbete 37
Förhållningssätt som förmedlar delaktighet 38
Förhållningssätt som förmedlar empati 40
Förhållningssätt som förmedlar hopp 40
Förhållningssätt som förmedlar acceptans 41
Förhållningssätt som förmedlar ett anpassat tempo 42
Förhållningssätt som förmedlar enkelhet 43
3 Teoretiska utgångspunkter 45
Konstruktivismen och centrala begrepp utifrån Gregory Batesons
idévärld 48
Cybernetik 51
Socialkonstruktivism och postmodern filosofi 54
Bronfenbrenners utvecklingsekologi 57
Det salutogena perspektivet 64
r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 3
© För FATTA
4 Dagens och morgondagens nätverksmöten – utveckling och
tillämpning i praktiken 67
Nätverksterapins pionjärer 69
Nätverksmöten i Norden 71
Open Dialogue – ett dialogiskt förhållningssätt 73
Signs of Safety och nätverksmöten 78
Nätverksterapi och SBNT 81
Sammanfattning 86
5 Teoretiskt och metodologiskt resonemang om nätverksmöten 87
Inledande betraktelser 89
En utvecklingsmodell 92
Sammanfattning 102
6 När nätverksmöten är till hjälp 107
För ökad förståelse och förbättrat samarbete 109
För att dela information och kunskap 110
I utredningssituationer 111
Situationer som kräver snabba beslut 112
När barn och ungdomar inte kan bo kvar i sin familj 112
När broar byggs mellan barnets nätverk och familjehemmet 113
När nätverket tar över ansvaret 115
När unga eller vuxna ”faller mellan stolarna” 117
Avgränsning och avslut 119
När man inte vet hur man ska gå vidare 120
För att skapa nya nätverk 120
7 Goda nätverksmöten kräver goda förberedelser 121
Vem är uppdragsgivaren? 123
De olika stegen i förberedelsearbetet 125
Innehåll
4
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r
8 Utforskandets konst 137
Utforskandet – språkets möjligheter och begränsningar 139
9 Nätverksmötesprocessen – nätverksmötets faser 151
Inledande tankar kring mötesprocesser 153
Inlednings- och trygghetsfasen 154
Orienteringsfasen 159
Den emotionella fasen 173
Omorienteringsfasen 179
Den klarifierande och sammanfattande fasen 186
Den engagerande och samarbetande fasen – eller en ny funktionsnivå 189
Sammanfattning 192
10 Nätverksmöten med varierande upplägg 193
Nätverksmöten som en del av socialtjänstens utredning 195
Nätverksmöten där det finns behov av en samordnad individuell plan
(SIP) 200
Nätverksmöten i starkt konfliktfyllda nätverk 204
Nätverksmöten med särskilt barnperspektiv 209
Nätverksmöte med en grupp ungdomar 218
Nätverksmöte utifrån ett dialogiskt förhållningssätt 220
Nätverksmöten runt personer med funktionsnedsättning 224
En serie av nätverksmöten 228
Nätverksmöten med enbart professionellt nätverk 233
Nätverksmötets format och processledarskap i ett vidgat perspektiv 235
11 Nätverksmötets etik 239
På vems uppdrag? 242
Nätverksledarens ansvar att övertyga lagom och ibland avråda 244
Mötesmakten 245
Det professionella språkets makt 246
När privatlivet avprivatiseras 247
Innehåll
©
r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 5
För FATTA
Nätverksmöten som upprätthåller dysfunktionella mönster 247
Mycket process – och sedan då? 248
12 Forskningsstöd, fördelar och framgångsfaktorer 249
Forskning kring sociala nätverk och socialt stöd 251
Slutsatser från vår egen praktik 254
Ordlista 259
Referenser 267
Bokens författare 273
Person- och sakregister 275
Innehåll
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 6
Teoretiska utgångspunkter
KAPITEL 3
Stories are the royal road to the study of relationships. What is important in a story, what is true in it, is not the plot, the things, or the people in a story, but the relationship between them.
Gregory Bateson (efter Capra 1988)
Ambitionen med det här kapitlet är att ge läsaren en överskådlig bild av de teorier och perspektiv som är relevanta för ett nätverksorienterat arbetssätt. Det är förstås en omöjlighet att på några få sidor ge en rättvis bild av de systemteorier som har påverkat både familje- och nätverksarbetet, teorier som i vissa avseenden omges av lika många tolkningar som det finns anhängare. Schjødt och Egeland uttrycker det på ett beskrivande sätt genom att vända på det kända ordstävet till ”kärt namn har många barn” (1989, s. 45).
Det som förenar systemteorierna och är utmärkande för ett systemteoretiskt förhållningssätt är att alla människor ingår i eller är en del av olika system och nätverk. Våra sätt att tänka och handla är relaterade till de system vi ingår i.
En person som ofta finns med i en presentation av systemteori är biologen Ludwig von Bertalanffy, som under 1940-talet lade grunden till vad som kallas för generell systemteori (GST). Den generella systemteorin förklarar hur olika delar ömsesidigt – dialektiskt – påverkar varandra inom ett system. Teorin formulerades för att förstå skeenden i och mellan system av skilda slag, till exempel biologiska, politiska och sociala system (Lundsbye m.fl. 2010; Johnsen & Torsteinsson 2015). För von Bertalanffy var det linjära perspektivet en förenkling. han motsatte sig det reduktionistiska tankesättet inom vetenskapen som var starkt präglat av Descartes idéer om att kropp och själ var väsensskilda och därför borde studeras var för sig. von Bertalanffys banbrytande alternativ var ett helhetsperspektiv, det som inryms i det välkända uttrycket ”helheten är mer än summan av delarna”. Ett klassiskt exempel är helheten vatten (h 2O) som är något helt annat än dess beståndsdelar väte och syre. Vatten kan vi dricka och tvätta oss i, vi kan transportera oss på vatten likaväl som fallande vatten kan generera elektricitet. Allt detta är sådant som beståndsdelarna väte och syre inte ens kan komma i närheten av var för sig. helhetsegenskaper kan inte
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 47
härledas från den enskilda delen, utan förutsätter ett sammanhang och en inre organisation.
Den generella systemteorin har också använts för att förstå sociala sammanhang, som exempelvis familj och nätverk. Mänskligt handlande och problem ses som något som uppstår i relationer mellan människor. System befinner sig i en ständigt pågående rörelse mellan förändring och stabilitet. Att tänka systemteoretiskt innebär att se världen i helheter, relationer, sammanhang och mönster, där allt hänger ihop och ingen del är viktigare än någon annan (öquist 2003). Genom att ändra perspektiv från individen till individen i sitt sammanhang möjliggörs nya sätt att behandla och lösa problem.
Konstruktivismen och centrala begrepp utifrån
Gregory Batesons idévärld
Det finns olika riktningar inom konstruktivismen, men intressant i det här sammanhanget är den konstruktivism som sedan 1980-talet haft stor inverkan på familjeterapifältet och psykosocialt arbete. Konstruktivismen fokuserar på de meningsskapande processerna, där ”verkligheten” alltid ses i relation till den som iakttar den.
Gregory Bateson (1904–1980) var en brittisk biolog, antropolog, lingvist, filosof, systemteoretiker och familjeterapeut. Bateson har med rätta kallats en av de sista mångkunniga generalisterna med intresse för kommunikation, psykologi, informationsteori, cybernetik och ekologi. I dag anses Bateson vara en av seklets mest betydande forskare och tänkare (Graffman 1998).
”Palo Alto-gruppen”, där Bateson var förgrundsgestalten, har haft en omfattande inverkan på det som kallas ”systemiskt tänkande”, det vill säga den idévärld eller värdegrund som bildar utgångspunkt för olika systemiska metoder och förhållningssätt. Batesons arbete har bland annat influerat familjeterapi, psykiatri, socialt arbete och organisationspsykologi. I sammanhanget bör påpekas att ett ”systemiskt tänkande” långt ifrån är förbehållet den samhällsvetenskapliga domänen, ett systemiskt tänkande kan sägas utgöra fundamentet för en människosyn och ett sätt att se på världen.
Bateson och hans grupp spelade en central roll när cybernetiken introducerades inom familjeterapifältet. I en mänsklig kontext var cybernetiken
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 48 3 Teoretiska utgångspunkter
intressant utifrån cirkulära och självkorrigerande processer. Cybernetiken beskriver hur system vidmakthåller stabilitet i relation till en konstant pågående förändring inom systemet självt och i relation till omgivande system. Några av de begrepp som är särskilt viktiga för förståelsen av Batesons idévärld är: cirkularitet, information, feedback (återkoppling) och skillnader, vilka presenteras längre fram i avsnittet.
Bateson hyste stor tilltro till att cybernetiken hade potential att bli en kunskap som kunde göra skillnad för mänskligheten men han tvekade kring människans förmåga att tillvarata den möjligheten. Bateson var på flera sätt en man före sin tid, vilket framför allt visade sig i hans resonemang kring civilisation, miljöfrågor och ett ekosystem i balans.
Ett av Batesons stora intresseområden var epistemologi, kunskapsteori, eller läran om hur vi vet vad vi vet och med Batesons användning av begreppet även hur något är. I Mind and Nature (1979), som kan ses som Batesons testamente till eftervärlden, förklaras epistemologi som ”en vetenskap med en filosofisk gren. En vetenskap som studerar hur livsformer förstår, tänker och fattar beslut. I filosofisk bemärkelse är epistemologi studiet av det som karak teriserar kunskapsprocesser, tänkande och beslutsfattande”
(Bateson, G. 1979, s. 242, vår övers.).
Batesons texter innehåller inte några givna svar och är delvis både komplicerade och mångtydiga. Möjligen kan det förklaras av hur Bateson såg på kunskap och vetande. han menade att lärandet aldrig upphör. I de budskap han förmedlar finns en öppenhet och nyfikenhet inför olika beskrivningar av världen. Bateson använde ofta uttrycket att två beskrivningar är bättre än en. här följer vår beskrivning av några av hans idéer.
Den cirkulära principen
Den systemiska inriktningen har en tydlig utgångspunkt i det cirkulära tänkandet i skarp kontrast till ett linjärt tankesätt. Idén om feedback och cirkularitet har varit avgörande för att förstå mellanmänskliga problem i til llägg till en enkel determinism eller ett orsak och verkan-tänkande (Johnsen & Torsteinsson 2015, s. 32). Bateson lanserade begreppet cirkularitet vilket kan förklaras som en ständigt pågående och ömsesidig påverkansprocess mellan individ och miljö (Bateson 1972). Utifrån ett cirkulärt sätt att tänka ses en individ, en händelse eller ett problem som en del av en större helhet
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 49 3 Teoretiska utgångspunkter
där relationerna och interaktionsmönstren inom systemet är essentiella. Att se cirkulära orsakssamband hjälper oss att undvika enkla förklaringar av komplexa skeenden.
Föränderlighet – en värld i förändring och lärande
Vår värld befinner sig i kontinuerlig rörelse och förändring. Utifrån Batesons systemfilosofi kan förändring ses synonymt med lärande. Något som är grundläggande och naturligt för allt som existerar. Lärandet pågår överallt och oavbrutet hos människor, djur och i naturen. Förändring sker gradvis och ofta med knappt märkbara skillnader, och är då något vi inte reflekterar över. Förändringar kan vara påtagliga och dramatiska, och vi tvingas ompröva eller förändra bilden av oss själva, vår omgivning och hur vi förhåller oss till den verklighet vi är en del av. Det faktum att vi lever i en ständigt föränderlig värld kan verka skrämmande, men upplevelsen att inte förändras kan till och med vara än mer skrämmande. Batesons dotter Nora Bateson uttrycker det på följande sätt i sin film om fadern: ”Förmågan att förbli stabil är ironiskt nog ett mått på vår förmåga till flexibilitet” (Bateson 1979; Bateson 2011). Idén om feedback hjälper oss att förstå hur mänskliga system förblir stabila eller ändrar sig (Johnsen & Torsteinsson 2015, s. 33).
Kontextens betydelse
Utifrån Batesons cirkulära sätt att tänka är det givet att ett problem eller ett beteende inte kan ses isolerat, utan i relation till kontext. Batesons kontextbegrepp kan förklaras som en psykologisk ram eller förståelseram. Det är inom kontexten och i relation till andra som mening uppstår utifrån vad som sägs, görs och uppfattas. Ett budskap, en handling eller händelse måste därför alltid betraktas och förstås i relation till den kontext i vilken de förekommer. öquist skriver: ”I stället för att koncentrera all uppmärksamhet till figuren, det individuella, det som ’står ut’, bör vi låta bakgrundsaspekterna, det som gör det möjligt för figuren att bli just denna figur, träda fram i ljuset” (2003, s. 10).
©
FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 50 3 Teoretiska utgångspunkter
För
Relationer – skillnader – mönster och information
Bateson menade att händelser eller problem bör definieras inte genom vad de är, utan i relation till någonting annat. I stället för att isolera dem med ett namn och enbart betrakta de enskilda delarna uppmanar Bateson till ett metaperspektiv, för att få ett nytt perspektiv på skillnader och mönster som är förbundna med varandra (Bateson 2011). resonemanget leder vidare till ett av Batesons mest citerade uttryck som beskriver hans idéer om vad information består av – ”en skillnad som gör skillnad” (The Difference that makes a Difference) (Bateson 1979, s. 99). ”Om något är för lika kommer vi inte att se det som information. Om det är för olikt kommer vi inte att lägga märke till det” (Johnsen & Torsteinsson 2015, s. 33).
Tom Andersen (1936–2007), norsk professor i socialpsykiatri och familjeterapeut, menade att det finns två olika betydelser av Batesons användning av ordet skillnad: ”För det första är något fristående genom att det är skilt
från sin bakgrund, och för det andra är förändring en skillnad över tid orsakad av en skillnad” (Andersen 2011, s. 45).
Batesons tankegångar om mönster- och informationssystem har haft ett stort kliniskt inflytande inom psykosocialt förändringsarbete. Några av bidragen är skillnadsfrågor, även kallade cirkulära frågor, i samtal. Ett annat exempel är reflekterande team eller positioner.
Cybernetik
Första ordningens cybernetik
Cybernetiken, som fått sitt namn från det grekiska ordet för styrman, kybernetes, är en tvärvetenskaplig systemteoretisk disciplin som härstammar från matematiken och reglertekniken och utvecklades av Norbert Wiener i slutet av 1940-talet. De grundläggande idéerna i cybernetiken bygger på att kommunikation och självreglerande feedbackprocesser är fundamentala egenskaper hos system. Teorin uppmärksammar bland annat hur jämvikt – homeostas – skapas och upprätthålls. Den första cybernetiken betonade systemets inneboende strävan mot balans genom det som beskrivs som positiv och negativ feedback (Lundsbye m.fl. 2010, s. 101).
Inom ramen för cybernetiken förklaras förändring på två sätt. En förändring av första ordningen är en anpassning inom systemet självt, med en
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 51 3 Teoretiska utgångspunkter
övergång från ett tillstånd till ett annat utan att systemet i sig förändras.
Exempel på detta är när symtombäraren i en familj växlar eller när ett och samma problembeteende ges nya diagnostiska beteckningar. Det andra sättet är en förändring av andra ordningen och innebär en kvalitativ förändring av systemet självt, där hela systemet förändras i sina grundvalar.1
Det som är utmärkande för första ordningens cybernetik är åtskillnaden mellan betraktaren och det betraktade, där ”verkligheten” antas vara skild från den som observerar den. Ett system som en individ, familj eller ett nätverk ansågs kunna beskrivas oberoende av observatören, ett synsätt som sammanföll med modernismen och dess tro på en objektiv verklighet (Johnsen & Torsteinsson 2016, s. 32).
Sammanfattningsvis kan man säga att den första generationens cybernetik tog hänsyn till både stabilitet och förändringskrafter vid systemförändringar, det vill säga såväl en påverkan inifrån systemet självt som det som kommer utifrån.
Batesons utgångspunkt var att ”kartan är inte samma sak som terrängen; det enda vi har att luta oss mot är en karta och det är det närmaste vi kommer verkligheten”. Denna konstruktivistiska utgångspunkt kritiserades senare av fysikern heinz von Foerster, som hävdade att ”kartan är terrängen” och att kartan är allt vi har. […] I förlängningen av den diskussion som följde föreslog von Foerster en andra ordningens cybernetik.
Hårtveit & Jensen 2002, s. 75
Andra ordningens cybernetik – på väg mot multiversa
Den första ordningens cybernetik innebar en rad begränsningar där den andra ordningens cybernetik medförde ett perspektivskifte bland annat i fråga om professionellas roll och relation till sina klienter. heinz von Foerster hävdade att alla är aktörer i ett samspel. Det är inte möjligt att ställa sig utanför ett system eller ta på sig rollen som ”reparatör” för människor som har problem (hårtveit & Jensen 2002, s. 76). Alla som ingår i ett system, i en familj eller i ett nätverk har sin unika beskrivning av verkligheten, vilket även omfattar alla professionella aktörer. Det finns med andra ord inte
1 Teorin om förändring av första respektive andra ordningen fördjupas av Paul Watzlawick m.fl. i den klassiska boken Förändring (1996).
©
OC h S
r ATU r 52 3 Teoretiska utgångspunkter
För FATTA r NA
TUDENTLITTE
någon som innehar en neutral position och som utifrån kan observera det som sker i systemet. Vi är alla deltagare och delaktiga, ingens uppfattning
är mer eller mindre sann utan uppfattningarna utgör ett oändligt antal multiversa eller ”sanningar”. Det vill säga att varje observatör skapar sin verklighet av det som observeras.
Till skillnad från den första ordningens cybernetik menar den andra ordningens cybernetik att system inte går att påverka utifrån eller i en bestämd riktning, utan att det handlar om att skapa utrymme för förändring. Den andra ordningens cybernetik har en mer socialkonstruktivistisk utgångspunkt, epistemologin har en central roll och vi behöver ta ställning till hur vi vet det vi vet. I den andra ordningens cybernetik är människors förståelse och meningsskapande i fokus.
Cybernetik och nätverksmöten
Den första generationens nätverksledare hade sin hemvist inom den första ordningens cybernetik. Nätverket och dess inbördes relationer var i fokus och nätverksledarna använde aktivt sin kunskap för att påverka och bistå nätverkets förändringsförsök genom olika interventioner.
Den systemiskt strukturella traditionen med läkaren och familjeterapeuten Salvador Minuchin som förgrundsgestalt var en viktig inspirationskälla.2 Minuchin var en av de första familjeterapeuter som hävdade att individen måste förstås i sitt sammanhang. Minuchin var också en av de första som praktiserade nätverksarbete. I den systemiskt strukturella skolan ligger fokus på analys och bearbetning av gränser mellan system och subsystem. Nätverkskartan hjälper till att konkretisera det som kännetecknar det systemiskt strukturella arbetssättet. Nätverkskartan blir ett verktyg för att kartlägga, organisera och analysera information om roller, hierarki och samspel i nätverket. Kunskap om systemets struktur hjälper nätverksledaren att förstå vilka som bör delta i nätverksmötet för att möjliggöra förändring.
Nätverkskartan kan med andra ord bidra till hypoteser kring relationer i nätverket vilket i sin tur påverkar upplägg och val av interventioner i nätverksmötet.
2 här har vi valt att använda Ville Laursens (2007) begrepp, systemiskt strukturell, ett begrepp som introducerades för att markera den systemteoretiska basen.
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 53 3 Teoretiska utgångspunkter
Den strategiska traditionen, med kommunikationsteoretikern och familjeterapeuten Jay haley (1923–2007) som frontfigur, betonade också vikten av att se individuella problem och beteenden i sitt sammanhang. haley hade liksom Minuchin en stark tilltro till människors förändringspotential och såg nätverket som en resurs i arbetet. Det centrala i den strategiska traditionen är att ha en strategi för behandlingen, en inriktning och mål för att hjälpa nätverket till förändring.
Den andra ordningens cybernetik fick ett stort genomslag inom familjeterapifältet under 1980-talet. En gemensam utgångspunkt blev, och är fortfarande, synen på ”verkligheten” som en mental konstruktion som skapas av den enskilda observatören. I praktiken innebar det att nätverksledare började ompröva sin roll, kunskap och sina föreställningar om familjer och nätverk. Den utveckling som följde var att terapeuter och nätverksledare började betrakta förändring och behandling på ett nytt sätt. Den nya rollen omfattade ett ansvar som främst låg på processnivå, det vill säga att föra samtalet framåt via exempelvis cirkulära och utforskande frågor.
Terapeuter och nätverksledare tog allt mer avstånd från de modeller och interventioner som utgick från systemteori och cybernetik, med vilka man ansågs kunna planera och påverka förändringsprocessen. Språksystemiska och narrativa terapeuter menar att det som skedde var en form av demokratisering – professionella och klienter kunde nu mötas i en likvärdig och samskapande dialog där det gemensamma meningsskapandet kunde leda till förändring.
Socialkonstruktivism och postmodern filosofi
Kenneth Gergen, amerikansk psykolog och filosof, utvecklade konstruktivismen och använde begreppet socialkonstruktivism. 3 Detta för att understryka betydelsen av det språkliga meningsskapandet i ett mänskligt samspel. För att förstå varandra i olika sammanhang utvecklar vi ett gemensamt språk och genom detta språk skapar vi en värld som vi är överens om att vi deltar i. John Shotter, professor i kommunikation, påminner oss om att beskriv-
3 Socialkonstruktivism är ett samlingsbegrepp, i det här sammanhanget har vi utgått från Kenneth Gergens och John Shotters tolkning (Shotter 2000).
©
r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 54 3 Teoretiska utgångspunkter
För FATTA
ningar, bedömningar och diagnoser aldrig är fristående från den som gör dem (Shotter 2000).
Inom både familjeterapi och ett nätverksorienterat arbetssätt har socialkonstruktivismen kommit att få stor betydelse. I stället för att se terapi och behandling som en fråga om vad som kan göras, betonas det dialogiska samtalet och att skapa en relationell dynamik tillsammans med klienten (Shotter 2004; 2005). Fokus ligger på vad som händer i relationer och vad som skapas i interaktionen mellan människor – samskapandet – och vad som kommer till uttryck i språket. Jaakko Seikkula, familjeterapeut och professor i psykoterapi vid Jyväskylä universitet, är en av dem som kallas för socialkonstruktivist eller språksystemiker och han betonar särskilt vikten av att utveckla ett gemensamt språk, för att alla röster ska bli hörda i dialogen.
Tom Andersen återfinns också bland dem som kan beskrivas som språksystemiska. Andersen har bland annat utvecklat och förenklat Batesons resonemang om skillnader och ökat dess användbarhet inom samtal. ”Om jag gör om ordet skillnad till vardagsspråk, så väljer jag termen ’ovanlig’. Om människor utsätts för det vanliga brukar de förbli desamma. Om de möter något ovanligt kan detta ovanliga framkalla en förändring. Om det nya de möter är (alltför) mycket ovanligt, stänger de av för att inte bli påverkade” (Andersen 2011, s. 48).
Det som är utmärkande för de postmoderna socialkonstruktivisterna är att de hämtat inspiration från filosofins värld, till exempel från språkfilosofen Ludwig Wittgenstein och den ryske lingvisten och språkforskaren Michail Bachtin.
Socialkonstruktivism, postmodern filosofi och nätverksmöten
Både äldre och yngre generationens nätverksledare har i någon mån påverkats av de postmodernistiska strömningarna som blev allt tydligare i början av 1990-talet. Utbildningar, konferenser, handledning och metodutvecklingsprojekt hade allt oftare utgångspunkt i de postmoderna riktningarna. I socialkonstruktivistisk och språksystemisk anda blev nätverksledare påminda om sin egen observatörsroll och allt det som de själva förde med sig in i mötet. Våra teorier, metoder, vår egen person med sin unika historia, ja, all förförståelse. Nätverksledarna behövde ställa många nya slags frågor till sig själva. En fråga var huruvida de sätt som nätverksmötena genom-
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 55 3 Teoretiska utgångspunkter
fördes på var lagom ovanliga eller för ovanliga. Det var viktiga spörsmål med nödvändig självreflektion som följd, vilka ledde till angelägna etiska diskussioner och ibland till omprövning av både förhållningssätt och interventioner.
En av de viktigaste förändringarna var utvecklingen mot en allt större jämställdhet och transparens kring nätverksmötet. Utrymmet för nätverksledares dolda agendor eller vidlyftiga interventioner minskade. Nätverksmötet blev allt mer nätverkets möte, präglat av öppenhet, förutsägbarhet och följsamhet.
Det narrativa och språkliga meningsskapandet blev centralt där nätverksledare motiverades till att ställa nya frågor och föra andra slags samtal. Med hjälp av ett reflekterande förhållningssätt delade nätverksledarna med sig av både yttre och inre dialoger. Denna samskapande process gav plats för fler beskrivningar och ”tjockare berättelser”.
En tydlig skillnad var övergången till att i allt större utsträckning ge plats för enskilda deltagares röst på nätverksmötet där nätverksledare utvecklade en större känslighet för betydelsen av närvaro och gensvar i varje enskild och unik interaktion.
Nätverksmöten präglade av den postmoderna tidens diskurs kan i ett generellt perspektiv beskrivas på följande sätt. Mötena blev mindre sett till deltagarantal men i en längre serie. De präglades även av ett lugnare samtalstempo och en stark respekt för allas olika röster – förändringar som på ett övergripande plan ledde fram till kvalitativt bättre nätverksmöten.
Eftertänksamhet i postmodernismens kölvatten
I dag har Nätverksledare anledning att ställa likande frågor som de som ställdes under 1990-talet. Är de sätt som nätverksmöten genomförs på alltför vanliga eller ovanliga, är vårt bidrag som nätverksledare lagom ovanligt för att göra skillnad? Paolo Bertrando, systemisk terapeut i Milano, är en av dem som pekat på nödvändigheten att bibehålla ett systemiskt perspektiv i den narrativa och språksystemiska strömningen. Bertrando framhåller, likt det som Minuchin tagit upp, att den postmoderna diskursen medfört ett stort fokus på individuella kognitiva konstruktioner (Bertrando, 2000; Minuchin 1998; Abrahamsson & Berglund, 1997, 2013). Bertrando uppmanar oss att gå tillbaka till Batesons ursprungliga idéer om att den enhet som vi förhåller
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 56 3 Teoretiska utgångspunkter
oss till är individen i sitt sammanhang. hur kan vi som nätverksledare balansera mellan att ödmjukt möta individen i en ömsesidig dialog kring dennes verklighet och inkludera ett cirkulärt tänkande?
I sammanhanget finns anledning att lyfta kopplingar mellan ett cirkulärt frågande och mentalisering (mentalisering kan förenklat förklaras som att se sig själv utifrån – och andra inifrån). Johnsen och Torsteinsson utvecklar resonemanget på ett sätt som är lätt att känna igen för alla som möter familjer – och nätverk (Johnsen & Torsteinsson 2015). Författarna pekar på hur det cirkulära frågandet, till exempel ”tankeläsande” frågor, är ett sätt att stimulera till en förståelse av både sina egna och andras känslor, tankar och intentioner: ”Mentalisering är en funktion som visar på förmågan till att förstå intentioner, känslor och tankarna bakom andras och egna handlingar. Ett sätt att definiera detta är att se sig själv utifrån och andra inifrån. Cirkulärt frågade handlar just om detta, och det är därför vi kan säga att det cirkulära frågandet främjar förmågan att mentalisera.”
En annan aspekt som nätverksledare behöver uppmärksamma är rörlighet, förmågan att arbeta både inifrån och utifrån, förmågan att växla mellan en deltagande och observerande position, en metaposition, för att få syn på interaktionsmönster och skillnader. här finns även anledning att påminna om att ge cirkulär feedback i våra reflektioner.
Minuchin (1996) påminner oss om det faktum att människor lever sina liv i ett slags reell verklighet och inte i en språklig konstruktion. I ett vardagsliv som kan vara fyllt med utmaningar försvinner inte svåra socioekonomiska förutsättningar för att man pratar om det på ett annat sätt. En nätverksledare behöver därför vara medveten om sin maktposition och att vi ibland behöver ta ställning och agera.
Bronfenbrenners utvecklingsekologi
I en bok om nätverksmöten är det en självklarhet att psykologen Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell finns med. Bronfenbrenners bok
The Ecology of Human Development: Experiments by Nature and Design utkom 1979 och blev ett verk som banade nya vägar på många områden.
I denna bok presenteras den modell som Bronfenbrenner utformade på basis av kliniskt arbete och forskning kring barn och deras utvecklingsresa genom livet.
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 57 3
Teoretiska utgångspunkter
I sitt arbete som psykolog och forskare var han frustrerad över praxisen att dra allt för långtgående slutsatser kring barns beteenden i en för barnet onaturlig miljö. Bronfenbrenner beskrev det själv på följande sätt: ”I det här perspektivet kan man hävda att en stor del av dagens utvecklingspsykologi består av läran om barns konstiga beteenden i för dem främmande situationer med okända vuxna under kortast tänkbara tid” (Bronfenbrenner 1996, s. 19). Ett uttalande som stämmer till eftertanke även i dag.
Det banbrytande med Bronfenbrenners utvecklingsekologi var det multidisciplinära synsättet. Mänsklig utveckling beskrevs som en kontinuerlig ömsesidig process mellan en aktiv människa i utveckling och hennes föränderliga omgivning. Slutsatsen är att barnet, den unga eller den vuxna inte kan förstås utan hänsyn till det naturliga sammanhang av relationer och miljö som hon ingår i.
Bronfenbrenner underströk betydelsen av ekologisk validitet. han hävdade att de biologiska villkoren för individens utveckling är lika betydelsefulla som de miljömässiga, där samspelet dem emellan särskilt behöver uppmärksammas. Bronfenbrenner menade att mänsklig utveckling försiggår i en sammanhängande uppsättning av kulturella, sociala, ekonomiska och politiska system, inte bara psykologiska. Samspelet dem emellan kan gagna eller försvåra för individens utveckling. Det utvecklingsekologiska perspek tivet pekar således på samhällets gemensamma ansvar för att barn, familjer och enskilda individer erbjuds de bästa möjliga livsbetingelserna. Bronfenbrenners kliniska arbete och forskning utgick företrädesvis från barn och ungdomars utveckling, likväl omfattar modellen hela den mänskliga utvecklingens ekologi.
Den utvecklingsekologiska och den bioekologiska modellen för mänsklig utveckling
Den utvecklingsekologiska modellen har sedan den introducerades vidareutvecklats till ett mer komplext och omfattande ramverk kring vad som påverkar mänsklig utveckling. I modellens ursprungliga form låg fokus på hur de miljömässiga aspekterna påverkade individens utveckling över tid.
I slutet av 1990-talet presenterade Bronfenbrenner sin i flera avseenden förändrade teori under nytt namn, den bioekologiska modellen. I den bioekologiska modellen (se figur 3.1) fick de individuella egenskaperna – biologiska,
© För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 58 3 Teoretiska utgångspunkter
Mikrosystem
Sociohistoriska omständigheter i relation till livshändelser och övergångar samt deras påverkan över tid
kognitiva, känslomässiga och beteendemässiga – en mer framträdande plats, liksom deras påverkan på det sociala samspelet.
Bronfenbrenner lade särskilt vikt vid det han kallade proximala processer, utvecklingens motorer. Förenklat kan begreppet förklaras som individens utveckling över tid i samspel med nära och viktiga omsorgspersoner: föräldrar, anhöriga, lärare eller andra betydelsefulla personer. Utvecklingsresultatet är således avhängigt en interaktion över tid mellan nära relationer i mikrosystemen och personliga drag eller egenskaper hos individen. Den miljö som omger individen på olika systemnivåer, mikro-, meso-, exo- och makrosystem, formar processen och kan mildra respektive förstärka dess effekter.
Familj Anhöriga Skola Föreningar och kyrkosamfund Vänner Kulturelltbetingade normer ochvärderingar Pol i tisk t s ystemochlagstiftning Massmediaochsociala medie r Mesosystem Exosystem Hälsoochsjukvård S o c i a l t j tsnä Bostadsområde F a mi l jens socialasammanhang Rättsvårdandeinstanser
Figur 3.1 Den bioekologiska modellen
Makrosystem
TID
Chronosystem © För FATTA r NA OC h S TUDENTLITTE r ATU r 59 3 Teoretiska utgångspunkter
Individuella egenskaper
sedan slutet av 1980-talet och är i dag flitigt efterfrågade som föreläsare, utbildare och handledare.
Engagerande NÄTVERKS MÖTEN
Engagerande nätverksmöten är en pedagogisk beskrivning av nätverksmötets metod och teori. Författarna delar med sig av fallbeskrivningar ur sin egen 30-åriga praktik och guidar läsaren genom nätverksmötets systemteoretiska rötter, olika faser och etiska frågeställningar. Boken ger en gedigen bild av hur ett modernt nätverksarbete kan bedrivas och kan fungera som inspiration, vägledning och fördjupning.
Fördelarna med nätverksmöten är påtagliga både för den enskilda och de professionella: förbättrat samarbete och ökat engagemang, större delaktighet och bättre resursutnyttjande. Nätverksmöten bidrar till att skapa en helhetssyn på människan och ett helhetstänkande i hjälpsystemen.
Detta är en omarbetad och utökad utgåva av Engagerande nätverksmöten som tidigare har utkommit på annat förlag. Boken riktar sig till yrkesverksamma inom psykosocialt arbete och kan också användas som läromedel och inom fortbildning.
studentlitteratur.se
Art.nr 39485
Maria Moody Källberg, Karin Hedberg Eriksson, Maria Ström och Barbro Tenerz är ledande inom det svenska nätverksarbetet. De har arbetat med och utvecklat nätverksmötets möjligheter