1. Att vara socionom kas ha. Det innebär att vissa socionomer arbetar med barnavårdsutredningar, vissa med arbetslöshet eller ekonomiskt bistånd och andra med missbruks- och beroendefrågor. Andra yrkesroller är definierade av den lagstiftning de arbetar utifrån. Så är det för dem som arbetar med familjerätt eller LSS, lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Arbetet i myndigheterna är ofta specialiserat utifrån alla tre kriterierna: ålder, behov/problem och vilket lagområde som gäller. Arbetet kan vidare delas in stegvis så att en specifik mottagningsenhet enbart hanterar nya ärenden eller gör en första bedömning. Att vara socionom innebär också stora möjligheter att byta yrkesroll under det yrkesverksamma livet. Socionomarbetet ger på så sätt möjlighet till både fördjupning och specialisering inom ett område eller i arbetet med en specifik målgrupp, och till breddad kompetens genom möjligheten att byta ”fält” eller organisation. Frågan man kan ställa sig är då vad det är som förenar dessa professionella, vad som är kärnan i att vara socionom och vilka möjligheter och utmaningar som kan rymmas inom ramen för professionen.
Mellan teori och praktik – att tänka, analysera, känna och göra Att omsätta teoretisk kunskap till praktisk handling och att bedöma människors livssituationer med allt vad det innebär är komplicerat. Den osäkerhet som allt arbete med människor innefattar medför att reflexivt tänkande är centralt och viktigt. Det finns inga enkla svar. Varje fråga kräver en specifik och genomtänkt lösning. För att kunna reflektera i och över arbetet och kring enskilda ärenden behövs såväl kunskap om praktiken som grundläggande kunskaper om teorier och etik som är väsentliga för arbetet. Därtill behövs också kollegor och arbetsledare att resonera med, och som regel även handledning. Samtidigt innebär arbetet också till stor del att göra saker praktiskt, att agera genom samtal, möten, utredningar och skriftliga beslut. Idealtypiskt förknippas teoretisk kunskap ofta med ord som vetande, att veta att (know-that) och att undersöka fenomen i tanken, medan praktisk kunskap förknippas med handlande, att veta hur (know-how) (se t.ex. Kalman 2013 s. 50). De båda kunskapsformerna är viktiga aspekter av vad Hildur Kalman (2013), professor i socialt arbete, beskriver som kunnigt handlande. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman (2001) ifrågasätter uppdelningen mellan teoretisk och praktisk kunskap och hävdar i boken Ett oändligt äventyr: om människans kunskaper att alla kunskaper är praktiska. Uppdelningen mellan teoretiskt och praktiskt arbete är ur detta perspektiv en tankefigur som inte speglar verkligheten. Akademiskt arbete, som forskning, betraktas ofta utifrån som ”teoretiskt”, men innebär också en rad praktiska moment. Material ska samlas in, det kan handla om att intervjuer ska genomföras och för det behöver tider bokas, möten äga rum och samtal föras. Efteråt ska ofta det inspelade ljudet 23