9789140692061

Fay Lundh Nilsson & Erika Werner

Samhällsekonomi för socionomer

Innehåll Introduktion Avslutande kommentarer

11 16

1. Ekonomiska och andra begrepp

17 Tabeller och diagram – att tänka på 17 Begrepp 24 Avslutande kommentarer 38

2. En tillbakablick på Sveriges ekonomiska och sociala utveckling

39 Jordbrukssamhället 39 Den tidiga industrialiseringen 42 Industrialiseringen tar fart 43 Det industriella genombrottet 45 Första världskriget – kraftig uppgång på börsen, livsmedelsbrist och social oro 46 En statlig arbetslöshetspolitik formeras 47 Åtta timmars arbetsdag, en växande medelklass och ekonomisk kris 48 1930-talets depression 49 Andra världskriget 51 Rekordår och arbetskraftsinvandring 52 Utbyggnaden av den offentliga sektorn 53 1970-talets kriser – internationell konkurrens och oljeprishöjningar 56 1980-talets liberaliserings- och avregleringsvåg 57 1990-talets svåra kris 58 I spåren av 1990-talets kris 59 It-bubblan 61

Finanskris och skuldkris Återhämtning, europeisk skuldkris och högkonjunktur Avslutande kommentarer Frågor att diskutera och fundera över

62 62 63 66

3. Arbetsmarknaden

67 Utbud och efterfrågan på arbetskraft 67 Kvinnor och män på arbetsmarknaden 69 Arbetskraften och sysselsättningsgraden 71 Svart arbetsmarknad 73 Arbetslöshet 73 Ungdomsarbetslöshet 78 Långtidsarbetslöshet 80 Utrikes födda på arbetsmarknaden 81 Låg utbildningsnivå – en gemensam nämnare 83 Avslutande kommentarer 84 Frågor att diskutera och fundera över 85

4. Utmaningar Det demografiska dilemmat En föränderlig arbetsmarknad Arbetslöshet bland unga och utrikes födda Långtidsarbetslöshet Kan invandringen lösa det demografiska dilemmat?

Avslutande diskussion Frågor att diskutera och fundera över

5. Offentlig försäkring respektive bidrag

87 88 97 101 103 105 105 106

107 Vad är en offentlig försäkring och vad är ett bidrag?

107 Socialförsäkringen 110 Bidrag och incitament till arbete 117 Avslutning 122 Frågor att diskutera och fundera över 124

6. Privatekonomi

125 Privatekonomi – hantera risker 125 Sparande 127 Försäkringar 130 Lån 133 Skulder 135 Utbildning till arbete 140 Avslutande diskussion 143 Frågor att diskutera och fundera över 145

7. Välfärdsstatens finansiering – den offentliga sektorn och skattepolitiken

147 Den offentliga sektorns omfattning 147 Stor offentlig sektor i Sverige – varför?

148 Kollektiva varor och externa effekter 149 Vad kostar den offentliga sektorn i Sverige?

150 Hur finansieras den offentliga sektorn?

153 Skattepolitik – ett hett ämne 153 Skattesystemet 154 Utjämningssystemet – rättvisare förutsättningar för kommuner och landsting 160 Avslutande kommentarer 161 Frågor att diskutera och fundera över 161

8. Välfärd i offentlig och privat regi Privatisering är politik Varför privatisering?

Privatiserad verksamhet inom kommun och landsting Valfrihet och valmöjlighet efter behov Avslutande diskussion Frågor att diskutera och fundera över

163 164 168 174 178 180 182

Källförteckning

183

Register

197

2 En tillbakablick på Sveriges ekonomiska och sociala utveckling Detta kapitel syftar till att skapa en förståelse för den ekonomiska utveckling som Sverige har genomgått sedan 1800-talets mitt. Vi visar hur denna utveckling har påverkat människors livsvillkor, och hur den ligger till grund för dagens och morgondagens samhällsvillkor. Vi tar avstamp i det traditionella bondesamhället, som under många generationer var det samhälle som de allra flesta svenskar levde i. Många av de som föddes i mitten av 1800-talet kom emellertid att få uppleva stora förändringar under sin livstid, till följd av industrialisering, inflyttning till städerna, nya konsumtionsmönster och nya kommunikationsmöjligheter. Förändringstakten har varierat men sett i ett längre perspektiv har utveckling inneburit att livet i dag ser helt annorlunda ut för de allra flesta än det gjorde för bara några generationer sedan.

Historien upprepar sig inte, men som vi kommer att se finns det vissa mönster som återkommer. I historiens backspegel finner vi såväl perioder präglade av kriser som perioder präglade av stora sociala och tekniska framsteg. Allt talar också för att även nutida och kommande generationer kommer att få uppleva stora förändringar, om än av annat slag än de som det sena 1800-talets männi­ skor fick uppleva.

Jordbrukssamhället Vid 1800-talets mitt var Sverige fortfarande ett utpräglat bondesamhälle. Av landets cirka 3,5 miljoner invånare försörjde sig åtta av tio personer på jordbruk, fiske och skogsbruk. Endast en av tio ägnade sig åt industri och hantverk, och lika många var sysselsatta inom tjänstesektorn (Lagerqvist 2012).

Den stora bondeklassen var ingen socialt enhetlig grupp. I stället fanns det en strikt social ordning. Överst stod de så kallade skattebönderna vilka betalade skatt till staten men som samtidigt hade arvsrätt till sin jord. Det var dessa bönder som representerade bondeklassen i riksdagen. Under skattebönderna fanns kronobönder och frälsebönder. De förstnämnda arrenderade sin mark av staten medan de sistnämnda arrenderade sin mark av adeln. Att dessa bönder 39

samhällsekonomi för socionomer arrenderade marken de brukade innebar att de betalade ränta till respektive jordägare. Räntan kunde betalas i form av pengar, varor eller med arbete för jordägaren. Utöver dessa tre kategorier av bönder fanns ett lägre jordbrukarskikt som kallades torpare. Dessa disponerade en mindre bit mark och ett litet torp för eget bruk under osäkra förhållanden och mot dagsverken på jordägarens gård (Lundh Nilsson & Olsson 2012). I mitten av 1700-talet utgjorde torparna cirka 20 procent av landsbygdsbefolkningen, men därefter ökade deras andel kraftigt och år 1870 utgjorde de mer än 50 procent av befolkningen på land­sbygden.

Under den här perioden växte det så kallade statarsystemet fram (Dribe & Svensson 2008). Statarna var oftast gifta helårsanställda jordbruksarbetare på ett större jordbruk som långt fram i tiden avlönades med naturalön (även kallad stat) i stället för med pengar. Genom att anställa gifta jordbruksarbetare fick jordägaren tillgång till billig arbetskraft då såväl hustrur som barn förutsattes arbeta. I slutet av 1800-talet fanns det omkring 35 000 statarfamiljer i Sverige.

Systemet var då starkt kritiserat, inte minst av arbetarrörelsen. Efter hand minskade antalet statare men systemet levde trots kritiken vidare ända fram till 1944 då det avskaffades (Statarmuseet 2018).

Familjen som produktionsenhet I bondesamhället fyllde familjen en viktig funktion i produktionen av livsmedel och andra förnödenheter. Arbetet var hårt knutet till kärnfamiljen där mannen, hustrun och barnen hade bestämda arbetsuppgifter. Pigor och drängar kunde utgöra extra arbetskraft. Att även barnen arbetade och bidrog till familjens försörjning var en självklarhet. Redan vid sju till åtta års ålder ansågs barn kunna utföra enklare sysslor på gården, och efter hand som de blev äldre fick de alltmer avancerade arbetsuppgifter. Att barnen började arbeta tidigt fyllde två syften.

För det första innebar det ibland att föräldrarna inte behövde anställa extra arbetskraft, och för det andra lärde sig barnen tidigt det arbete de förväntades utföra i en framtid som bonde eller bondmora (Lundh Nilsson & Olsson 2012).

När folkskolestadgan infördes år 1842 blev skolgång obligatorisk för alla barn. Sedan år 1686 och fram till dess hade det bara funnits tvång på att alla skulle lära sig läsa, främst för att kunna tillgodogöra sig de viktigaste religiösa skrifterna, som bibeln och Luthers katekes. I många familjer var det frun i huset som såg till att barnen lärde sig läsa så att de klarade de årliga husförhören som utfördes av församlingens präst. Många bönder ansåg att man knappast behövde kunna mer än så, varför entusiasmen inför att skicka sina barn till skolan var högst begränsad. Att gå i skolan var därtill kostsamt; utöver avgifter behövde barnen bättre kläder och skor. Framför allt kunde barnen inte delta i gårdens arbete som tidigare, och ibland behövde bonden därför anställa en dräng eller en piga för att utföra sysslor som barnen tidigare haft ansvar för. Till viss del var 40

2. En tillbakablick på Sveriges ekonomiska … skolan ändå anpassad efter behovet av arbetskraft i jordbruket, vilket fortfarande efter 175 år syns i det svenska skolsystemets uppdelning i två terminer och ett antal lov. Det långa sommarlovet var ursprungligen till för att barnen skulle hjälpa till att rensa ogräs, skörda och valla djur, medan höstlovet inrättades för att barnen behövdes i potatisskörden.

Oavsett om det gällde familjen eller den anställda arbetskraften rådde en tydlig arbetsdelning mellan män och kvinnor. Den tydligaste könsuppdelningen förekom bland de mer välbeställda bönderna samt på mindre gårdar med gifta par i sin mest produktiva ålder. På större lantbruk fungerade husfrun som arbets­ledare åt anställda pigor medan husbonden hade samma funktion när det gällde anställda drängar. Inomhusarbetet och skötseln av gårdens djur ansågs vara kvinnoarbete medan männen arbetade på åkrarna och i skogen. I de lägre skikten hade man emellertid inte de ekonomiska möjligheterna att hålla lika strikt på könsrollerna. Det förefaller dock som att det var vanligare att kvinnor utförde så kallade manliga sysslor än tvärtom (ibid.).

I bondesamhället fanns ett starkt socialt tryck på att alla skulle klara sig själva. Man kunde dock inte blunda för att det fanns grupper som var i behov av hjälp. Det gällde framför allt åldringar och faderlösa barn som av något skäl inte kunde tas om hand av sin familj. Ibland fanns så kallade fattighus som drevs i socknens regi där man samlade de hjälpbehövande, men ofta auktionerades barn och gamla ut till den bonde som begärde minst ersättning från socknen. Den hjälp som gavs till behövande kallades för fattigvård och 1847 års fattigvårdslag innebar att hjälpen för första gången organiserades på ett likartat sätt över hela landet. Begreppet fattigvård användes så långt fram i tiden som till år 1956 när socialhjälpslagen infördes (Elmér u.å.).

Den agrara omvandlingen De ekonomiska förutsättningarna inom jordbruket började förändras redan i slutet av 1700-talet och från 1820-talet talar vi om den agrara omvandlingen. Denna spred sig från 1820-talet över hela landet genom jordreformer som innebar att mindre och utspridda jordstycken lades ihop till större och mer lättbrukade stycken. Tillsammans med spridningen av ny kunskap inom jordbruksområdet ledde detta till att produktionen blev mer effektiv. Nu kunde man i allt större utsträckning producera mer än vad den egna familjen behövde. Att åtminstone en del av gårdarna producerade ett överskott av varor för en marknad, exempelvis för konsumtion av städernas befolkningar, innebar att jordbruket började kommersialiseras. Under samma tid blev även transporterna mer effek­tiva, vilket var viktigt för att jordbruksprodukterna skulle kunna föras ut på marknaden. När böndernas inkomster började öka kunde de börja köpa andra produkter än de som de själva producerade, vilket i sin tur skapade nya marknader (Schön 2000).

41

samhällsekonomi för socionomer

Den tidiga industrialiseringen När jordbruket effektiviserats så att färre kunde producera mer uppstod ett överskott av arbetare som i stället kunde anställas i andra verksamheter. Samtidigt gav också de ökade inkomsterna från jordbruksprodukterna upphov till ett överskott av pengar som i sin tur kunde användas för att investera i fabriker och maskiner. Grunden för industrialisering var därmed lagd (Olsson 1993).

Den industriella revolutionen inleddes i Storbritannien på 1700-talet och hade under 1800-talets första hälft spridit sig till andra delar av Europa. Bland de första områdena som påverkades av de nya idéerna var delar av Belgien, Frankrike och Tyskland. I Sverige och övriga skandinaviska länder tog industrialiseringen inte fart på allvar förrän i mitten av 1800-talet (ibid.). Även innan dess fanns naturligtvis en efterfrågan på andra varor än rena jordbruksprodukter, och på landsbygden förekom en viss hantverksproduktion. Det mesta tillverkades emellertid i städerna av renodlade hantverkare och i så kallade manufakturer. Manufakturer var ett slags fabriker med hantverks­mässig produktion där arbetarna vanligen var specialiserade på en specifik del av produktionskedjan.

Med industrialiseringen kom många människor att lämna självhushållet på landet. I stället blev de tvungna att köpa det mesta av vad de behövde. På så sätt betydde inflyttningen till städerna att det uppstod en hemmamarknad. Till skillnad från exportmarknaden var denna en marknad för inhemsk konsumtion (Magnusson 2002).

Från mitten av 1800-talet ökade Sverige kraftigt sin export till andra länder, mycket tack vare den stora tillgången på skog, tillkomsten av ett stort antal sågverk i Norrland, och att länder som hade kommit längre i industrialiserings­ processen efterfrågade trävaror. Tillsammans gynnade dessa faktorer den framväxande sågverksindustrin, vilken kom att bli den viktigaste exportindustrin under resten av 1800-talet. Med sågverksindustrin uppstod en arbetarklass. Att arbeta på sågen blev för många män det naturliga och oftast enda alternativet till försörjning i de norra delarna av landet. Arbetet gick ofta i arv från far till son och upplärningen till sågverksarbetare skedde genom att de äldre arbetarna lärde upp de yngre direkt på arbetsplatsen. Många började arbeta under somrarna redan vid sex till sju års ålder för att bli arbetare på heltid så snart de slutat skolan vid 12 till 14 års ålder (Lundh Nilsson 2015). Inom hantverkssektorn fanns sedan tidigare regler för barns arbete, men efter hand som industrialiseringen tog fart skärptes lagstiftningen. Enligt 1881 års skyddslagstiftning angående minderåriga i arbete fick endast barn som gått färdigt skolan anställas som arbetare. Även arbetstiden reglerades. Barn mellan tolv och fjorton år fick inte arbeta mer än sex timmar per dag medan tio timmar långa arbetsdagar tilläts för åldersgruppen fjorton till arton år (Inger & Almgren u.å.).

Stränga regler om etablering av nya verksamheter, import- och exportförbud 42

2. En tillbakablick på Sveriges ekonomiska … av vissa varor, tullar och passtvång lade till att börja med hinder i vägen för en snabb industrialiseringsprocess. Flera förändringar av lagstiftning och ekonomisk politik medverkade emellertid till att industrialiseringen kunde ta fart på allvar under 1870-talet. Ett riksdagsbeslut om generell näringslivsfrihet år 1864 innebar till exempel att det blev fritt att etablera handelsrörelser och fabriksanläggningar i såväl städerna som på landsbygden. Tillsammans med inrättandet av aktiebolagslagen år 1848, vilket innebar att det personliga ansvaret för ett företags skulder försvann, ledde dessa förändringar till etableringen av större privata företag. Samtidigt upphävdes eller minskades tullarna på viktiga varor, och tidigare import- och exportförbud försvann helt liksom passtvånget. En period av fri rörlighet för varor, kapital och arbetskraft följde, vilken kom att vara fram till första världskrigets utbrott år 1914 (Schön 2014).

Industrialiseringen tar fart 1870-talet inleddes med en internationell högkonjunktur som kom att gynna den svenska exportindustrin. Efterfrågan på svenska exportvaror ökade liksom priserna. Det kom att leda till ett överskott av utländsk valuta som kunde användas för investeringar inom sågverks- och järnindustrin samt inom infrastrukturen. Vad gäller den senare handlade det om stora investeringar i järnvägar, telegraf- och gasledningar, vägar samt vatten- och avloppsledningar. De stora infrastrukturprojekten lämpade sig mer för offentlig finansiering än för privata initiativ eftersom de positiva effekterna i allmänhet kunde utnyttjas av många.

Järnvägarna ansågs exempelvis ha en dylik positiv effekt: de kunde användas för transport av både människor och varor och ansågs därmed också gynna den ekonomiska aktiviteten. En utbyggnad av järnvägarna och andra kommunikationer påbörjades redan på 1850-talet då också posten omorganiserades och telegrafen introducerades, men takten ökade under de efterföljande årtiondena.

Till exempel byggdes en mängd privata järnvägar som anslöts till de statliga så kallade stambanorna (Schön 2014).

Förutom sågverks- och järnindustrin gynnades också den svenska verkstadsindustrin av utvecklingen under 1870-talet. Utbyggnaden av järnvägarna och moderniseringen av jordbruket och äldre industrier innebar en ökad efterfrågan på verkstadsprodukter, och branschen blev därför en av årtiondets starkaste tillväxtbranscher. Andra branscher som växte snabbt var pappersmassefabriker, kemisk-tekniska fabriker och mejerier. Även inom andra områden ökade tillväxten, exempelvis vad gäller pappersbruk, snickerifabriker och porslins­ fabriker (ibid.).

I slutet av 1870-talet inträffade emellertid Sveriges första finansiella kris med rötter i den växande industrin. En del stora investeringar, bland annat inom sågverks- och järnindustrin, hade gjorts utifrån föreställningen om stora vinster 43

samhällsekonomi för socionomer men verkligheten blev en annan. Krisen innebar bland annat att det nya svenska banksystemet höll på att förlora allmänhetens förtroende och staten tvingades ingripa för att rädda banksektorn från konkurser (ibid.).

Krisen följdes av en period av ekonomisk nedgång. Exporten minskade och priserna sjönk. I jordbruket, sågverksindustrin och i järnbruken tvingades man att rationalisera produktionen, vilket ledde till färre arbetstillfällen och allt allvarligare försörjningsproblem. Detta ledde i sin tur till att fler än 380 000 svenskar bara under 1880-talet emigrerade till framför allt Nordamerika för att söka sig ett bättre liv (SCB 1999). Rationaliseringen av produktionen innebar att fler arbetsuppgifter kunde utföras med hjälp av maskiner. Denna mekanisering fick således positiva konsekvenser för maskinindustrin. Under 1880-talet fortsatte också inflyttningen till städerna, vilket bidrog till att skapa nya marknader för industriprodukter (Schön 2014).

Industrialisering, urbanisering och social utsatthet Under 1800-talets andra hälft blev Sverige alltmer beroende av utvecklingen på de internationella marknaderna och därmed allt känsligare för utifrån kommande kriser. Samtidigt förändrades Sverige inifrån. En allt större del av befolkningen lämnade landsbygden för arbete i städer och större samhällen.

Familjen fanns inte längre alltid tillhands när olyckan var framme eller när arbetslösheten plötsligt var ett faktum och allt fler hamnade i behov av hjälp.

Den relativt generösa fattigvårdslagen från år 1853, vilken hade ersatt 1847 års fattigvårdslag, började utsättas för allt starkare kritik. I en skrivelse från riksdagen 1869 var tonen hård: Detta fel består däruti, att meddelandet av hjälp enligt fattigvårdsförordningen är obligatorisk, att den fattige själv kan såsom en honom tillkommande rättighet fordra understöd och med lagens biträde tilltvinga sig hjälp, då enligt sakens inre natur all hjälp är ett kärleksverk och måste hava sin grund i frivillighet, medlidande och kristlig kärlek och således i samvetslagen men ej i den borgerliga.

(Oredsson 2008, s. 146)

Man gick till och med så långt att man föreslog att endast ”vansinniga” personer och föräldralösa barn under 15 år utan egna tillgångar skulle komma i fråga för obligatorisk fattigvård. Just detta förslag kom inte med i 1871 års fattigvårdslag, men denna blev likväl betydligt strängare än den äldre lagen vilken knappast var att betrakta som generös: Arbetsför och frisk person vare skyldig att, utan Fattigvårdens betungande, draga försorg om de sina. (Oredsson 2008, s. 157)

44

3 Arbetsmarknaden Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt skydd mot arbetslöshet.

Artikel 23. 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Antagen den 10 december 1948.

De allra flesta människor i vårt samhälle är beroende av en fungerande arbetsmarknad för sin försörjning. Samtidigt är samhället beroende av att de allra flesta arbetar och bidrar med skatt till våra gemensamma utgifter. Arbetsmarknaden är därför en marknad som sedan länge är föremål för ett stort politiskt intresse. Oavsett politisk inriktning är arbetslinjen sedan nästan 100 år tillbaka ett grundbegrepp i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Den bärande tanken är att arbete så långt som möjligt ska gå före bidrag. Det betyder exempelvis att individen måste visa att hon eller han söker arbete för att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller för att få tillgång till ekonomiskt bistånd.

Syftet med detta kapitel är att visa olika samhällsekonomiska aspekter av arbetsmarknadens funktionssätt. Vi förklarar de vanligaste begreppen som används i arbetsmarknadspolitiska diskussioner samt ger en bild av hur den svenska arbetsmarknaden ser ut och fungerar i dag. I det nästföljande kapitlet diskuterar vi sedan bland annat de utmaningar för det sociala arbetet som följer av förändringar på arbetsmarknaden.

Utbud och efterfrågan på arbetskraft Arbetsmarknaden fungerar i grund och botten på samma sätt som andra marknader, det vill säga att det finns ett utbud, en efterfrågan samt ett jämviktspris.

Utbudet utgörs i det här fallet av de som söker arbete, medan efterfrågan styrs av de privata företagens och den offentliga sektorns behov av arbetskraft. Priset på en varumarknad motsvaras på arbetsmarknaden av lönen. Precis som priset på en vara tenderar att stiga när efterfrågan ökar, tenderar lönen att öka då efterfrågan på arbetskraft ökar så pass mycket att vi kan tala om brist på arbetskraft. Någon motsvarande lönesänkning då utbudet av arbetskraft är större än efterfrågan är däremot ovanlig. Man talar därför om att lönen är 67

samhällsekonomi för socionomer trögrörlig nedåt, vilket innebär att det är svårt för en arbetsgivare att sänka lönen för en anställd, alternativt nyanställa någon inom samma område till en betydligt lägre lön.

Såväl utbud av som efterfrågan på arbetskraft kan beräknas för hela eller delar av arbetsmarknaden. I idealfallet skulle utbudet av och efterfrågan på arbetskraft vara lika stort. Då skulle alla som vill ha ett arbete ha ett sådant, medan arbetsgivarna skulle ha tillgång till precis den mängd arbetskraft som de anser sig behöva. Av olika skäl, vilka behandlas nedan, kan ett sådant jämviktstillstånd aldrig uppnås i verkligheten.

Vad är det då som styr storleken på utbudet av och efterfrågan på arbetskraft vid ett specifikt tillfälle? Utbudet av arbetskraft bestäms bland annat av hur stor den förväntade lönen är och hur stor skatten på inkomster är. Hur pass väl utbyggd barnomsorgen är bestämmer vidare hur vanligt det är att både män och kvinnor förvärvsarbetar. Om vi tittar närmare på vad som styr utbudet av arbetskraft är det rimligt att anta att högre löner (allt annat lika) skulle locka fler att arbeta mer, alternativt locka fler att ta steget in på arbetsmarknaden.

Just när det gäller arbete finns det emellertid en annan viktig faktor att räkna med, nämligen fri tid, det vill säga tid som kan användas för allt från obetalt hushållsarbete till fritidssysselsättningar av olika slag. Vi kan säga att arbete har en alternativkostnad i form av minskad fri tid. Olika individer med olika ekonomiska och andra förutsättningar kommer därför att reagera olika på möjligheten att få en högre lön. Det vanligaste är sannolikt att högre lön lockar fler till att arbeta och/eller arbeta mer. Detta kallas substitutionseffekten, vilket innebär att man substituerar, det vill säga byter ut, fri tid mot arbete och därmed ökar utbudet av arbetskraft. Emellertid kommer en del individer att reagera på en högre lön genom att minska sin arbetstid eftersom de upplever att de kan klara sig på den lön som färre antal arbetade timmar ger. Denna effekt av högre lön kallas inkomsteffekten och den leder till att utbudet av arbetskraft minskar.

När det gäller efterfrågan på arbetskraft bestäms denna bland annat av vilka varor och tjänster som efterfrågas av konsumenterna och hur arbetsgivarens produktionsteknologi ser ut. Om det bli mer fördelaktigt för arbetsgivaren att använda maskiner och robotar för sin produktion än mänsklig arbetskraft minskar efterfrågan på arbetskraft. Historiskt sett har detta varit en vanlig utveckling sedan industrialismens genombrott. Sedan mer än femtio år tillbaka har det också varit ett alternativ för arbetsgivaren att förlägga produktionen till ett land med lägre löner. Även i det senare fallet minskar efterfrågan på arbetskraft på (i det här fallet) den svenska arbetsmarknaden.

Liksom på andra marknader styrs storleken på utbud och efterfrågan av flera olika faktorer. Det kan därför finnas ett stort utbud av arbetskraft inom en sektor där efterfrågan är liten. Då talar vi om ett utbudsöverskott, det vill säga att det finns fler arbetssökande än det finns arbetstillfällen. Detta gäller i dag 68

3. Arbetsmarknaden för exempelvis fotografer och journalister, som i allt högre grad har svårt att få fasta jobb. Samtidigt kan det finnas sektorer eller områden där efterfrågan på arbetskraft är större än utbudet. I det fallet talar vi om ett efterfrågeöverskott, det vill säga att det finns fler arbetstillfällen än det finns arbetssökande.

Bland de yrkesområden där det finns brist på utbildad arbetskraft kan nämnas pedagogiskt arbete och personal till vård och omsorg, men även inom delar av industrin (Arbetsförmedlingen 2017a).

Kvinnor och män på arbetsmarknaden De nordiska länderna, däribland Sverige, brukar karaktäriseras som de mest jämställda i världen. Man skulle därför kunna förvänta sig att fördelningen av kvinnor och män i olika yrken också skulle vara relativt lika. Så är emellertid inte fallet. Trots att kvinnor sedan 1960-talet fått tillgång till allt fler yrken och samtidigt höjt sin utbildningsnivå råder en tydlig uppdelning mellan kvinnor och män på den svenska arbetsmarknaden. Kvinnor är överrepresenterade i vård- och serviceyrken, medan män är i klar majoritet inom tekniska yrken. Detta förhållande avspeglar också det faktum att den privata sektorn domineras av män, medan kvinnor utgör den största andelen anställda inom den offentliga sektorn. I tabell 3.1 visas andelen kvinnor och män inom de vanligaste yrkena samt inom socionomyrket.

Den tydliga uppdelningen mellan kvinnligt och manligt arbete som fanns redan i det gamla bondesamhället tycks alltså bestå ännu i dag och brukar benämnas horisontell könssegregering. Kvinnors och mäns position på arbets-

Tabell 3.1 De fem vanligaste yrkesgrupperna 2015, kvinnor och män. Källa: Regeringskansliet (2017). Uppgifter om könsfördelning bland förvärvsarbetande socionomer från SCB (2013).

Yrkesgrupp

Andel kvinnor

Andel män

92 % 90 % 74 % 96 % 82 % 85 % 5 % 21 % 22 % 29 % 13 %

8 % 10 % 26 % 4 % 18 % 15 % 95 % 79 % 78 % 71 % 87 %

Undersköterskor inom hemtjänst m.m.

Barnskötare Grundskollärare Förskollärare Vårdbiträden Socionomer Lastbilsförare Mjukvaru- och systemutvecklare m.fl.

Lager- och terminalpersonal Företagssäljare Maskinställare och – operatörer m.fl.

69

samhällsekonomi för socionomer marknaden skiljer sig också åt på så sätt att män oftare förekommer på högre positioner inom företag och organisationer än kvinnor. Denna form av segregering brukar benämnas vertikal könssegregering (Halldén 2014).

Det finns olika förklaringar till varför kvinnors och mäns ställning och villkor på arbetsmarknaden skiljer sig åt. En sådan förklaring är att kvinnor och män gör olika val när det gäller utbildning: kvinnor tenderar att välja utbildning för yrken inom vård och omsorg, pedagogik och humaniora medan män i hög utsträckning väljer tekniska och naturvetenskapliga utbildningar.

Könsskillnaderna i valet av utbildning förklaras bland annat av en tidig socialisering till vad som är kvinnligt respektive manligt. En annan förklaring till kvinnors och mäns olika villkor på arbetsmarknaden kan även vara diskriminering. En arbetsgivare kan exempelvis vid anställnings- och befordringsbeslut utgå från att kvinnor kommer att vara borta från jobbet oftare och under längre tid än män på grund av exempelvis barnafödande, föräldraledighet och vård av anhöriga (ibid.).

Förändringar avseende detta pågår, men det går trögt. Andelen kvinnor i mansdominerade yrken har över tid ökat. När det gäller mäns andel inom traditionellt kvinnliga yrken går det dock inte att visa på någon förändring (ibid.). Att kvinnor i högre utsträckning tar sig an traditionellt manliga uppgifter är emellertid inte ett modernt fenomen; detta förhållande rådde redan i det gamla bondesamhället (se även kapitel 2).

Skillnader mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden består också i att kvinnor i relativt hög utsträckning har deltidsarbeten medan män arbetar heltid.

Ungefär 30 procent av svenska kvinnor mellan 25 och 64 år beräknas arbeta deltid medan motsvarande siffra endast är 11 procent för män (Pensionsmyndigheten 2015). Skälen till att kvinnor i högre grad arbetar deltid varierar men vanligast tycks vara familjeskäl, att arbetsgivare endast erbjuder deltidsarbete, eller att man på grund av sjukdom inte klarar av ett heltidsarbete (Nationella sekretariatet för genusforskning 2014).

En relativt stor andel av de deltidsarbetande uppger att de har svårigheter att klara sig på den lägre lönen (ibid.). Att arbeta deltid innebär dock inte enbart en inkomstförlust under den tid man inte förvärvsarbetar, det innebär också att den framtida pensionen minskar. Ett exempel som återfinns på Pensionsmyndighetens hemsida (Pensionsmyndigheten 2015) visar att en kvinna som tjänar 25 000 kronor i månaden på sitt heltidsarbete och går ned i arbetstid till 75 procent förlorar drygt 1 300 kronor per månad i avsättning till sin framtida pension. Att under flera års tid gå ned i arbetstid medan barnen är små eller av andra skäl kan därför kraftigt påverka den framtida pensionen.

70

3. Arbetsmarknaden

Arbetskraften och sysselsättningsgraden I arbetsmarknadspolitiska diskussioner dominerar oftast olika problem relaterade till arbetslöshet. Arbetslöshetsstatistiken är därför ett viktigt hjälpmedel för att förstå hur utvecklingen på arbetsmarknaden ser ut. Trots att mängden arbetstillfällen kanske ökar under en period utesluter det inte att arbetslösheten samtidigt kan öka. Så är fallet om också antalet arbetssökande ökar. För att kunna beräkna hur stor arbetslösheten eller sysselsättningen är i ett land behöver vi därför veta hur stor arbetskraften är. Begreppet arbetskraft kan definieras som summan av de som under en viss vecka arbetar minst en timme som anställda eller i eget företag, som oavlönade i familjeföretag, eller som befinner sig i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I arbetskraften ingår också de som är öppet arbetslösa och söker arbete. En öppet arbetslös person kan i sin tur definieras som en person som står utan arbete men som både är arbetsför och aktivt arbetssökande.

Den svenska arbetsmarknadsstatistiken använder sig sedan år 2007 av samma definition av arbetsför ålder som gäller i hela EU, det vill säga 15–74 år. Schematiskt kan vi dela upp den arbetsföra delen av Sveriges befolkning i de som finns i arbetskraften och de som finns utanför. Av de som står utanför arbetskraften återfinns bland annat pensionärer, långtidssjuka och heltidsstuderande.

Av de individer som utgör arbetskraften är det endast en del som vid varje given tidpunkt är i arbete. Utöver de öppet arbetslösa återfinner vi här också de som är frånvarande på grund av exempelvis semester, föräldraledighet eller sjukdom.

Hur stor är då arbetskraften? År 2017 fanns det i Sverige cirka 7,4 miljoner personer i den arbetsföra åldern 15–74 år. Av dessa ingick drygt 5,3 miljoner personer, det vill säga cirka 72 procent, i arbetskraften (SCB 2016a).

Av dem som ingick i arbetskraften år 2017 var en något mindre andel (cirka

Befolkningen 15–74 år Ej i arbetskraften

I arbetskraften

Sysselsatta I arbete Frånvarande pga sjukdom

Frånvarande pga semester

Öppet arbetslösa

Långtidssjuka

Frånvarande hela veckan Frånvarande pga föräldraledighet

Frånvarande pga övriga skäl

Figur 3.1 Arbetskraften. Källa: SCB (2016a).

71

Heltidsstuderande

Pensionärer

Övriga

Samhällsekonomi för socionomer Fay Lundh Nilsson & Erika Werner Ekonomi och socialpolitik är två områden som är ömsesidigt beroende av varandra. Utan en väl fungerande samhällsekonomi skapas inga gemensamma resurser för socialt arbete. Utan ett fungerande socialt skyddsnät tas inte de mänskliga resurser tillvara som i sin tur är med och skapar en god samhällsekonomi.

Samhällsekonomi för socionomer ger grundläggande kunskaper om samhällsekonomiska företeelser som påverkar socialpolitikens förutsättningar och finansieringen av välfärdsstaten, liksom det praktiska sociala arbetet och människors möjligheter till försörjning.

Boken inleds med en historisk tillbakablick över hur svensk ekonomi och socialpolitik samspelat och utvecklats sedan mitten av 1800-talet. Fokus ligger emellertid på de utmaningar som verksamma inom socialt arbete ställs inför idag, exempelvis ungas och utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden, växande klyftor i samhället och en åldrande befolkning. Boken tar även upp företeelser och utmaningar som vi än bara sett början på, som en ökad privatisering av den offentliga välfärden och en ökad automatisering på arbetsmarknaden.

Syftet med boken är att ge läsaren verktyg för att kunna se och skapa vägar till förändring och förbättring av det sociala arbetet. Den vänder sig primärt till socionomstudenter och verksamma inom socialt arbete, men även till studenter inom närliggande ämnen på universitet, högskolor och folkhögskolor.

Fay Lundh Nilsson är folkhögskollärare och fil. dr i ekonomisk historia. Hon är verksam som forskare vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet och har tidigare undervisat i ekonomi och socialpolitik på Socialhögskolan vid Lunds universitet. Erika Werner är fil. dr i socialt arbete.

Hon är verksam som lärare och forskare på Socialhögskolan vid Lunds universitet.

ISBN 978-91-40-69206-1

9 789140 692061