DEL 6: UTAN HOPP
© Elias och Agnes Våhlund 2021 Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2021 Hjälp med färgläggning: Alf Steinsvik/ASII.lt Hjälp med bakgrund: Don Arvidsson, Elwira Pawlikowska Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2021 ISBN 978-91-29-72368-7 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 Läs mer om Elias och Agnes Våhlund på rabensjogren.se
DEL 6: UTAN HOPP ELIAS & AGNES VÅHLUND
Kapitel 1
– Klart vi vill, sa Max. Jag flyger bort och släcker ljuset så det blir mer spännande.
– Det behövs inte, sa Robert och sträckte ut sina armar. Långsamt dämpades alla lampor tills de slocknat helt. Det enda ljus som fanns kvar i lokalen kom från månen som sken in genom takfönstren.
11 Så fort deras föräldrar somnat smet Robert, Nick och Max iväg till den gamla tågstationen. Både Robert och Max satte genast igång att öva på sina superkrafter. Men Nick kunde fortfarande inte bestämma sig. Vilken kraft skulle han börja med? Det fanns ju så många att välja mellan. – Jag tänkte prova en sak med min blixtkraft, sa Robert en stund senare. Vill ni se?
12 Robert förde samman händerna och koncentrerade sig. Små blå gnistor började spraka från hans handflator. Inför Max och Nicks uppspärrade ögon växte en boll av elektricitet fram. – Det här är så coolt! sa Max imponerat. – Ser ni burkarna där borta, frågade Robert och pekade på en stapel med läskburkar han hade ställt upp. Titta noga nu.
13 Han vände sig om och kastade iväg blixtbollen som träffade perfekt. Burkarna flög åt alla möjliga håll. Inte en enda stod kvar på sin plats. Max applåderade vilt. – Mitt i prick! skrek han och Robert sken av stolthet. – Nu vet vi vem vi ska ropa på när vi blir attackerade av ett gäng livsfarliga plåtburkar, skrattade Nick. – Tycker du inte att det är häftigt? frågade Robert. – Jo, fast de var ju inte särskilt farliga. – Prova att kasta en mot mig då, sa Robert.
– Okej, det där var imponerande, erkände Nick. – Nu är det min tur, sa Max. Fast då behöver jag mer ljus.
Nick plockade genast upp en av burkarna och siktade på Robert.
14
Burken flög genom luften, men precis innan den träffade Robert i ansiktet höjde han sin ena hand. Framför honom bildades en elektrisk sköld som burken slog emot innan den föll till golvet.
– Du kanske har slut på energi, föreslog Max.
– Nej, det ska gå, sa Robert och tog i allt vad han kunde.
Annars flyger jag säkert in i något.–Det fixar jag, sa Robert och gjorde sig redo för att tända lamporna med sin blixtkraft. Det hade varit lätt att släcka belysningen, men det kändes omöjligt att tända den.
15 Då exploderade alla lamporna. – Se upp! skrek Robert, samtidigt som glassplittret regnade ner över –dem.Jag har tänkt på en sak, sa Max när de sopade upp glasskärvorna. Om jag var den enda som visste att det fanns en ”Handbok för Superhjältar”, och jag hade den … Då tror jag inte att jag hade visat den för någon. – Inte jag heller, erkände Nick.–Men Lisa gjorde det, sa Robert. Och det är därför hon är ledare för det här gänget. Hon tänker inte bara på sig själv.
16 – Men var är Lisa? undrade Max. Skulle inte hon komma Dethit? hade varit Lisas plan, men den här kvällen hade inte blivit som hon tänkt. På vägen till tågstationen, några timmar tidigare, hade hon tagit en snabb tur över staden för att se att allt var lugnt. Det var det inte. Inte alls.
Kapitel 2
19 Så här dags på kvällen brukade det vara ganska stilla på gatorna. De flesta var hemma och tittade på nyheterna. Men nu såg Lisa att det var hur mycket folk som helst ute. När hon flög närmare hörde hon hur de bråkade. Och det var inte bara några människor som bråkade. Överallt stod det folk och skrek på varandra. – Nu ska de ut! – De har ingenting med det här att göra. – Hur naiv får man vara?
21 En bit ifrån dem började folk åter skrika och anklaga varandra.–Vimåste stoppa dem, sa Maria. Borgmästaren har kallat till möte i stadshuset om en timme. Vi får försöka få dit alla. Tillsammans lyckades Lisa och Maria övertala de flesta att bege sig motOmstadshuset.jagskyndar mig hinner jag till tågstationen före mötet, tänkte Lisa. Jag måste berätta för de andra.
22 En stund senare landade hon inne på tågstationen just som Robert, Nick och Max sopade upp de sista glasskärvorna. – Vi har problem, sa hon. Lisa berättade om allt som hänt medan killarna hade tränat. Hon berättade om de sju nya barnen som försvunnit, om bråken på gatorna och om krismötet som snart skulle äga rum i stadshuset.
23 – Dags att byta om, sa Max. Snabbt flög han iväg och hämtade två dräkter som han sytt upp till Robert och Nick. – Jag hoppar nog dräkten, sa Nick. Jag har ju fortfarande inte lärt mig något. – Bra, strunta i dräkterna, sa Lisa. Max och Robert, ni får söka efter ledtrådar där kalaset var. Det är säkert avspärrat, men vi måste hjälpa polisen.
24 – Jag kan också leta, sa Nick. – Det är bättre att du stannar här och tränar, sa Lisa. Vi behöver alla superkrafter vi kan få nu. – Men vad ska du göra? frågade Robert. – Jag måste till det där hemska mötet, sa Lisa. Jag förstår att folk är rädda. Och jag vet att de är arga på oss för att vi inte hittat kidnapparen. – Jag kan följa med dig som Vildbiet, sa Max. – Det var snällt, men din pappa kanske skulle känna igen dig. Följ med Robert och spana istället.
Rädda människor kan bli farligare än det som de är rädda för. Rosenhill är i chock. Sju barn har försvunnit spårlöst och folk är både rädda och arga. Varför gör polisen och Röda Masken ingenting? Kan staden inte lita på sin superhjälte, nu när de verkligen behöver henne? I det dolda arbetar Lisa och hennes medhjälpare hårt, och de är kidnapparna på spåren. Men det är något som inte stämmer … Handbok för Superhjältar är serien som tagit hela Sverige med storm. Det här är den sjätte delen om superhjälten Röda Masken och hennes vänner. Håll utkik – Röda Masken kommer snart tillbaka med nya äventyr!
