DEL 2: RÖDA MASKEN
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 rabensjogren.seStockholm © Elias och Agnes Våhlund Första upplagan. Sjunde tryckningen Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2019 ISBN 978-91-29-70139-5 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 Läs mer om Elias och Agnes Våhlund på Bokenrabensjogren.setillägnasFilippa. Utan dig hade Handbok för Superhjältar aldrig funnit oss.
DEL 2: RÖDA MASKEN ELIAS & AGNES VÅHLUND
Kapitel 1
”Handbok
11
Lisa lade sig på rygg och släppte ut all tung luft som hon hade i lungorna. Därefter sög hon in så lätt luft som möjligt. Det var så handboken hade förklarat att hon skulle göra om hon ville flyga.
Lisa vaknade med en konstig känsla i kroppen. Hon hade drömt att hon var en superhjälte. Att hon flugit omkring och slagits med skurkar. Tänk om det hade hänt på riktigt? Hon hade ju tränat hårt, både på flygteknik och på att lära sig slåss, ända sedan hon hittade för Superhjältar” på biblioteket.
12 Snart svävade hon upp från sängen.–Det fungerar, viskade Lisa för sig själv. Det var ingen dröm. Några minuter senare flög hon runt i rummet som om hon alltid hade kunnat det.
13 Plötsligt knackade det på dörren. Det var mormor. – Älskling, är du vaken? Lisa stannade tvärt. Vad skulle hon göra? Mormor fick absolut inte komma in i rummet Blixtsnabbtnu. landade Lisa i sängen och drog täcket över sig. – Japp, jag är vaken. Jag ska klä på mig nu. – Det är bra det, Lisa.
14 Lisa skyndade att klä på sig. Hon skulle hinna med en snabb lektion i animaliska innan hon gick ner till mormor. Hon plockade fram handboken som hon gömt bakom Olgas och Oskars bur. – Jag är ledsen att det är så tidigt, sa Lisa till hamstrarna. Men vi behöver alla bli bättre på att förstå varandra. Säg efter mig: ”Jag är en hamster.” Varken Olga eller Oskar fick fram så mycket som ett pip, särskilt inte Oskar som hade munnen full med mat. – Oskar! Du måste fokusera om du ska lära dig något, sa Lisa bestämt.
15 – Kom, jag tar er till sängen istället. Vi fortsätter lektionen där. I dag får ni prata och så försöker jag förstå vad ni säger. Okej? Lisa hade hoppats att Olga och Oskar skulle prata åtminstone lite. Så där som de brukade göra när hon försökte somna. Men nu var de knäpptysta. – Vi måste kunna prata. Hur ska jag annars veta vad ni tänker? Om ni vill ha det bättre i buren eller om ni vill ha någon annan mat, då måste ni säga det. Jag kan ju inte läsa era tankar. Eller hur?
16 Då öppnade mormor dörren. – Lisa, du hinner inte leka med hamstrarna nu. Skolan börjar om en kvart. – Okej, jag kommer. Hon bar tillbaka Olga och Oskar till deras bur. Hon hade inte lekt med dem. Hon hade tränat animaliska. Men det kunde hon ju inte säga till mormor. En superhjälte får aldrig avslöja sin hemliga identitet, inte ens för sin egen familj.Lisa gömde handboken bakom buren. Sedan plockade hon upp sin väska och sprang mot Precisdörren.närhon kom till trappan slog det henne. Dräkten! I handboken stod det att en superhjälte alltid måste vara redo. Snabbt packade hon ner sin superhjältedräkt i väskan och skyndade ut.
Kapitel 2
19 Lisa ville inte komma för sent till skolan. Hon hade gjort det en gång tidigare. Då hade de elaka killarna, Robert, Nick och Max, retat henne mer än vanligt. ”Med de öronen borde du kunna flyga till skolan”, hade de sagt. Därför sprang Lisa så fort hon bara orkade. Men när hon kom fram till skolan förstod hon genast att något hade hänt.
20 Under natten hade en livs levande superhjälte flugit över staden. Nu pratade alla barnen i munnen på varandra. Många skröt om att de minsann också hade sett den rödklädda Matildasuperhjälten.hade vinkat till honom när han flög förbi. Antonio hade delat en nattmacka med honom. Och Henrik hade sett när hjälten brottades med ett helt gäng skurkar.
Han och superhjälten hade nämligen flugit omkring i staden, nästan hela natten. Det var därför Omar var lite trött nu, förklarade han.
21 Men Omar var nog ändå värst.
En del av historierna lät nästan lite för bra. Men ingen av barnen kunde säkert säga vad som var sant. Ingen utom Lisa.
22 Lisa var lite irriterad över att alla trodde att superhjälten var en kille. Men samtidigt skulle ju ingen misstänka henne. Lisa kunde inte låta bli att le. Hon, den mobbade tjejen med utstående öron, var i hemlighet en hjälte som alla ville lära känna. Men bakom henne närmade sig Robert, Nick och Max. Robert knuffade undan en liten kille som hette Lars. – Oj, föföföförlåt, sa Lars. – Papapapassa dig, sa Robert.–Dustår i vävävävägen, skrattade Nick.
23 – Har du vunnit på lotto? frågade Robert Lisa. – Vad menar du? – Jaha, du fattar inte? sa Nick. Nej, men du är ju dum i huvudet också. Är det inte jobbigt att vara så korkad och ful hela tiden? Just då ringde det in till första lektionen. Varför kom jag ens hit? tänkte Lisa.
Lisa visste inte vad som var värst. Att hon var mobbad, eller att alla andra bara såg på när hon blev det. Efter skolan var nog ändå jobbigast. För antingen jagade killarna henne, eller så fick hon gå hem ensam.
24 Hela dagen fortsatte killarna att reta henne så fort de kom åt. På lektionerna blåste de små, hårda, blöta pappersbollar i nacken på henne. Och på lunchrasten lade Nick krokben för henne i matsalen.
