erik xiv
I_Erik XIV_CS6.indd 1
prakt
*
drรถmmar
*
mรถrker
2014-06-25 12:59
I_Erik XIV_CS6.indd 2
2014-06-25 12:59
Herman Lindqvi±
Erik XIV Prakt Drömmar Mörker albert bon niers förlag
I_Erik XIV_CS6.indd 3
2014-06-25 12:59
För- och eftersättsblad visar Sveriges äldsta papperstapet, Rosenvingetapeten, med anor från 1564. Mönstret är typiskt för renässansens stilideal. www.albertbonniersforlag.se
i s b n 978-91-0-013950-6 © Herman Lindqvist 2014
redaktör Berit Åberg bildredaktör Ingemar Perup grafisk form John Sandström typsnitt Goudy Old Style, Goudy Thirty & Copperplate Gothic tryck Livonia Print, Lettland 2014
I_Erik XIV_CS6.indd 4
2014-06-25 12:59
Innehåll k u n g a s o n e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Fursteskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Med bibliska rötter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Hertig Erik – renässansfursten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Frierierna som skulle ge allianser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Vadstenabullret – skandal på högsta nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 e r i k t a r k o n t r o l l e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Den ståtligaste kröningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Eriks regering och drömmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 Friarresan som inte blev av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Ännu ett bröllop med förhinder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 b r ö d r a s t r i d e n b ö r j a r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Johan går sin egen väg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Bröllopet med Katarina Jagellonica . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Kriget börjar med anfall mot Åbo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Hertig Johan i fångenskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 d e t b l o d i g a s t e k r i g e t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Älvsborgs fall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Ödesdigra sjöslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Den blodiga massakern i Ronneby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 k a r i n m å n s d o t t e r g ö r e n t r é . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Eriks sista utländska frieri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 Cecilia konspirerar mot Erik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 e r i k k r i g a r o c h s k r i v e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Dagböckerna som levde sitt eget liv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 k at a s t r o f e n t o r n a r u p p s i g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 Nils Stures skymfliga intåg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Ungherrarnas hemliga möte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 »Tog jag in läkemedel för melankoli« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128
I_Erik XIV_CS6.indd 5
2014-06-25 12:59
s t u r e m o r d e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fanns det en sammansvärjning? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Döden i Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Olika versioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Mord eller laglig avrättning? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . m ö r k r e t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det hemliga bröllopet med Karin Månsdotter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Krigets härjningar värre än någonsin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ut ur mörkret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Erik tillbaka i ledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b r ö l l o p e t s o m u t l ö s t e u p p r o r e t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b r ö d r a k r i g e t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jöran Persson torteras och dödas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . e r i k s f ä n g e l s e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hemlig dödsdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Erik skjuten i armen – svartsjukedrama? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Flytten till Åbo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kastelholm på Åland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gripsholm – ännu en son . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ensam i Västerås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ö r b y h u s – e r i k s s i s t a f ä n g e l s e . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Blev Erik förgiftad? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . va d h ä n d e s e n ? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . e f t e r m ä l e t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
131 133 135 139 141 147 148 151 152 154 157 161 166 171 178 179 182 183 184 187 193 200 205 211
Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bildkällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Böcker av Herman Lindqvist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
215 217 219 223
I_Erik XIV_CS6.indd 6
2014-06-25 12:59
Till Liliana
I_Erik XIV_CS6.indd 7
2014-06-25 12:59
I_Erik XIV_CS6.indd 8
2014-06-25 12:59
KU NG ASONEN fursteskolan med bibliska rötter hertig erik – renässansfursten frierierna som skulle ge allianser va d s t e n a b u l l r e t – s k a n d a l p å h ö g s t a n i vå Året var 1533 och det var den 13 december, årets mörkaste natt enligt den tidens kalender. Stockholmarna var på sin vakt mot onds kan och allsköns otyg som man visste for genom rymden just denna natt, heliga Lucias natt. De kröp ihop i sina låga stugor med gräs på taken. De lyssnade och vakade sig igenom mörkret, de bedövade sin rädsla genom att frossa i mat och dryck, läsa böner och besvärjelser mot ondskan. Snabba steg och rop hördes i gränderna nära kungaborgen där facklor och bloss hade varit tända i flera dygn. Hovets astrolog, tillika kunglig livmedikus, spanade mot natthimlen och ritade sina krumelurer ivrigare än vanligt. Utmattade tjänare tummade sina radband och gjorde korstecken, för visserligen skulle Martin Luthers lära nu gälla i landet, men folket gjorde i farans stund som de alltid gjort och helgonen var ännu inte förbjudna. De bad till Jungfru Maria och Sankta Margareta, barnaföderskornas helgon. Nu stod mycket på spel. I kungens våning hade ingen sovit mycket de senaste dygnen, för drottningen, den tjugoåriga Katarina av Sachsen-Lauenburg, kämpade förstföderskans långa och smärtfyllda kamp och inte förrän nu, klockan nio på kvällen lördagen den 13 december 1533, var allting äntligen över. Nyheten spreds snabbt på slottet och ut över staden. Kung Gustav hade fått en son. Erik fick han heta efter farfar, Erik Johansson (Vasa), som halshöggs vid Stockholms blodbad tretton år tidigare. De tillhörde ätten Vasa, men det namnet förekom ännu inte. Kungen kallade sig Gustav Eriksson och då han blev kung 9
I_Erik XIV_CS6.indd 9
2014-06-25 12:59
skrev han sig oftast Göstaff ibland Gostaff. Namnet Gustav Vasa infördes av Gustav III på 1700-talet och så har han fått heta sedan dess. Nu blev det fest på Stockholms slott. I Peder Svarts krönika står det att »hela riket blev uppfyllt med fröjd och glädje«. Lättnaden var stor. Årtionden senare, då Eriks öde var fullbordat och historien skrevs på beställning av hans fiender, då påstod någon krönikör att stjärntydaren hade uppmanat drottningen att hålla igen ytterligare några timmar eftersom stunden för barnafödande var den sämsta tänkbara, medan andra skribenter tyckte sig veta att barnet skrek redan i moGustav Vasa, ofta kallad kung Gösta, var trettiosju år då han fick sitt första barn, Erik. Namnet Gustav Vasa användes inte förrän efter hans död.
10
I_Erik XIV_CS6.indd 10
2014-06-25 12:59
Eriks horoskop uppgjort några dagar efter hans födelse.
derlivet och föddes med blod på händerna. Eriks kusin Per Brahe d.ä. skrev nära femtio år efter Eriks födelse sin fortsättning på Peder Svarts svenska historia, där han påstår att den panikslagna astrologen skulle ha varnat hovet: »bleve han född nu skulle han bliva eder och riket till sorgebarn. I samma ögonblick blev han född och de hörde barnet gråta.« Eftersom det alltid är segrarna som skriver historien har lögnerna kring Eriks födelse fått färga historieskrivningen fram till våra dagar. Den 13 december 1533 var det ingen som såg ett sorgebarn i den lille gossen, tvärtom. Det var första gången sedan 1365 som en kungason hade fötts i Sverige. Sverige var fortfarande ett valkungadöme, så kung Gustavs nyfödde var inte en självskriven arvtagare. 11
I_Erik XIV_CS6.indd 11
2014-06-25 12:59
Men det var heller inte säkert att kung Gustav själv skulle behålla sin kungamakt särskilt länge till. Sverige var en nation i gungning. Upproriska krafter var i rörelse i landet, fienden tryckte på vid gränserna och ute i Europa var det många som var övertygade om att uppkomlingen Gustav Eriksson skulle få sitt straff. Han hade ju fördrivit den habsburgska kejsarens syster och hennes man, Kristian II . Han som var kung av Danmark var ju även krönt till kung av Sverige och hans hustru Isabella av Habsburg, kejsarens syster, var svensk drottning. Detta kunde aldrig sluta väl. Kung Gustav var trettiosju år då han fick sitt första barn, nästan dubbelt så gammal som sin unga hustru. Maktkampen och krigen hade inte gjort det möjligt för honom att gifta sig förrän nu. Vilken furste skulle skicka sin dotter till uppkomlingen och usurpatorn Gustav Eriksson så länge motståndskampen pågick? Han hade hört sig för i hoven i Polen, Pommern och Mecklenburg. Till slut lyckades Gustav övertala den protestantiske hertig Magnus av SachsenLauenburg att överlåta en av sina döttrar. Han hade släktband till fina dynastier, men hans hertigdöme, strax söder om SchleswigHolstein, var mindre än Öland till ytan och mest känt som ett ledande rekryteringscentrum för legosoldater. Hertigens dotter Katarina var klar att gifta sig med kung Gustav den dag hon fyllde sexton år. Då utbröt det så kallade Västgötaherrarnas uppror i Sverige, då fogdar slogs ihjäl och Gustavs egen syster och privatsekreterare togs till fånga. Herrarnas uppror var i själva verket början på ett bondeuppror. Bröllopsplanerna ställdes in. Hertigen av Sachsen-Lauenburg höjde budet. Om Katarina skulle skickas till Sverige måste Gustav deponera en stor förmögenhet i guldmynt i hertigdömet, men i gengäld utlovades Gustav en fristad i SachsenLauenburg ifall allt skulle gå över styr i Sverige. Ilsket avbröt Gustav alla förhandlingar, men de återupptogs snart igen. Katarina lovades Katarina av Sachsen-Lauenburg, Eriks mor? Detta porträtt har länge påståtts föreställa Gustav Vasas syster Margareta, gift med Joakim Brahe och mor till Per Brahe d. ä. Nyare forskning visar dock att familjen Brahe lade beslag på målningen och lät måla in Margareta Brahes adliga släktvapen – porträttet föreställer i själva verket Gustav Vasas första drottning Katarina. 12
I_Erik XIV_CS6.indd 12
2014-06-25 12:59
13
I_Erik XIV_CS6.indd 13
2014-06-25 12:59
Kalmar län med Öland och Korsholms län i Österbotten som morgongåva. Det var områden som tillsammans var flera gånger större än hela Sachsen-Lauenburg. I september 1531 kunde hon för första gången se Stockholm, Sveriges största stad med cirka tiotusen invånare. Den kan inte ha imponerat särskilt mycket på henne. Stockholm var Gamla stan, helt dominerad av kungens borg, som då ännu inte hade något namn. Intill slottet låg ett gytter av hus, många med torvtäckta tak. Från fartygets däck kunde Katarina se vakttornen vid stadsportarna. Bebyggelsen med kojor och stugor spred sig upp mot malmarna i norr och söder. De flesta av stadens borgare höll sig med kor och grisar. Storkyrkans – eller som man då sa, Bykyrkans – spetsiga torn stack upp i husgyttret. Kvarnar kantade de högsta holmarna, resten var skog. Området närmst slottet var kalhugget. Då Katarina kom in i staden kunde hon känna stanken, gator och gränder var fulla av avfall och träck från människor och djur. Så var det i de flesta städer i Europa vid den tiden. Utanför Söderport var stanken ännu värre, för där i de så kal lade själabodarna kokades sälspäck till tran som sedan användes som bränsle i lampor och facklor. Snart skulle hon höra att det inte bara talades svenska utan även tyska och finska i bodar och gränder, vid kajerna hördes också holländska och danska. Nära slottet låg Stortorget, där så många hade halshuggits och hängts i Stockholms blodbad. På dagarna var det torghandel där med kacklande hönor och doft av korv och pastejer. k u n g e n k o m u t m e d b åt för att möta Katarina på hennes fartyg. Det var första gången de sågs. De hade inte ens sett en miniatyr målning av varandra. Gustavs tyska var inte flytande, men han kunde uppenbarligen göra sig förstådd. Blev de förvånade? Besvikna? Ingen vet vad de sa eller tänkte. Hon var då bara sjutton år, han var trettiofem. Han var cirka 182 cm lång, kraftigt byggd, rödlätt och vid den här tiden ännu slätrakad med håret i pagefrisyr. Det kan man se på samtida mynt. Hur hon såg ut vet vi inte, det finns inget bevarat porträtt, men av skelettet att döma var hon av medellängd, 169 cm lång, med ett vackert format huvud. Bröllopet stod på hennes adertonde födelsedag, den 24 september 1531. Det var ett påkostat kalas för något kungligt bröllop hade inte 14
I_Erik XIV_CS6.indd 14
2014-06-25 12:59
Stockholms slott fick namnet Tre kronor under Johan III:s tid då han placerade de tre kronorna högst uppe på slottets torn.
hållits i Sverige på två hundra år, inte sedan Magnus Eriksson gifte sig med Blanka av Namur och den gången var det egentligen inte i Sverige för det var på Bohus fästning, som då låg på norskt område. Av räkenskaperna från kung Göstas bröllop kan man se att det bjöds frikostigt på mat och dryck och att apotekare Hans König hade levererat tretton askar konfekt smaksatt med koriander, kummin, anis, mandel och kanelbark. Det var en typ av konfekt som äts än i dag i Indien och delar av Mellanöstern. Apotekaren hade dessutom låtit tillverka ytterligare en konfekt som han garanterade var bra för magen. Så blev Katarina av Sachsen-Lauenburg, dotter till Magnus av Sachsen-Lauenburg och Katarina av Braunschweig-Wolfenbüttel, 15
I_Erik XIV_CS6.indd 15
2014-06-25 12:59
Vasaättens första drottning. Äktenskapet verkar inte ha varit lyckligt. Katarina hade svårt att göra sig förstådd, hennes man var ofta borta på resor i det stora riket och då han var hemma var han barsk och hade nära till vredesutbrott. Efter mer än ett år i Sverige blev Katarina gravid och kunde med stor möda föda sin son. Mycket mer än så hann den unga drottningen inte utföra. Knappt två år senare, i september 1535 var det stor fest på slottet. Kanske var det den enda gången hon var riktigt glad i Sverige, för hennes syster Dorotea var där med sin man, Kristian III av Danmark, som sökte svenskt stöd i sin konflikt med Lübeck. Systrarna hade inte setts på flera år. Katarina hade dansat med sin danske svåger då hon plötsligt ramlade omkull och måste föras ut ur salen. Dagen innan hon skulle fylla tjugotvå år avled hon. Historikerna tror att hon var gravid och att hon avled i sviterna av ett missfall. Omedelbart spreds rykten, närda av utländska fiender till Gustav, att svenske kungen i ett plötsligt vredesutbrott, hade slagit ihjäl henne med en hammare. Gustav och senare hans söner hade alltid en silverhammare i bältet. Den användes till att slå mot klockor och gonggongar då personalen skulle tillkallas. Det var allmänt känt att kungen hade ett häftigt humör och då kunde hammaren lätt komma flygande genom rummet. De kungliga räkenskaperna visar att han under åren hade misshandlat och ekonomiskt kompenserat mer än en skrivare. Till och med hans egen sekreterare, diplomaten Wulff Gyler, hade flytt från Sverige, blåslagen med en eldgaffel av kungen personligen. Häftigheten låg i släkten. Hans egen far, Erik Johansson, var visserligen riksråd och en tid slottsherre på Åland, men uppenbarligen en hetlevrad och arrogant person som ibland beskrivs som en »galning som rände på gatorna«, en våldsam man som saknade omdöme. Flera av de halvsyskon Erik snart ska få, som brodern Magnus och systern Sofia visade klara mentala störningar. Inte ens bröderna Johan och Karl, som bägge så småningom ska bli svenska kungar, framstår som särskilt stabila personligheter. I modern tid har drottning Katarinas skelett undersökts i Uppsala domkyrka. Experterna kunde inte finna några som helst tecken på hammarslag. Hennes nätta kranium var helt oskadat. Gustav Vasa gifte om sig då Erik var knappt tre år gammal. Han 16
I_Erik XIV_CS6.indd 16
2014-06-25 12:59
valde den då tjugoåriga adelsflickan och släktingen Margareta Eriksdotter Leijonhufvud. Gustav var syssling till Margaretas mamma. Under tretton år föddes tio barn i rask takt: Johan f. 1537, kung Johan III Katarina f. 1539 Cecilia f. 1540 Magnus f. 1542 Karl f. 1544, avled samma år Anna f. 1545 Sten f. 1546, avled 1547 Sofia f. 1547 Elisabet f. 1549 Karl f. 1550, kung Karl IX e n k v i n n a i d r o t t n i n g m a r g a r e t a s ställning ammade aldrig sina barn. Eriks amma hette Appolonia Larsdotter. Ansvaret för de många små barnen togs över av drottningens mor, som själv var av huset Vasa men av en annan gren än Gustav. Drottning Margaretas huvuduppgift var att ta hand om det kungliga hushållet, ibland var det flera hundra personer att hålla reda på, se till att de fick sina löner, mat, kläder och mediciner då de var sjuka. De många graviditeterna och plikten som husfru slet hårt på den lilla (hon var bara 156 cm lång) och späda kvinnan, som blev allt svagare. I augusti 1551 gjorde hon och barnen en utfärd i båt på Mälaren. Under seglatsen förkylde hon sig och fick lunginflammation. Hon fördes i land vid Strängnäsbiskoparnas gamla slott Tynnelsö där hon, trettiofem år gammal, avled lugnt och stilla med kungen vid sin sida, omgiven av alla sina barn och trognaste tjänare. »Då miste solen sitt sken«, skrev Per Brahe i sin krönika. Bara ett år senare gifte Gustav om sig, även denna gång med en kvinna ur den vidgade familjekretsen, drottning Margaretas sextonåriga systerdotter Katarina Gustavsdotter (Stenbock). Kyrkan protesterade eftersom äktenskap med en avlidens hustrus syskonbarn var närmast kätteri och bröt mot vad Moseböckerna bestämmer i Bibeln. Detta avfärdade Gustav med att Moseböckernas lagar bara gäller för judar, inte för honom, göternas konung. Trots många onda 17
I_Erik XIV_CS6.indd 17
2014-06-25 12:59
omen, som att pesten härjade i delar av landet och att halva Åbo brann ner, stod bröllopet nästan på årsdagen av Margaretas död, med stor pompa i Vadstena slott. Mer än 40 000 pärlor hade inköpts från utlandet för att sys på brudens röda bröllopsklänning och på de kungliga barnens festkläder. Den femtiosexårige, sjuklige och åldrande Gustav struntade i kyrkans protester. För övrigt var det han som var kyrkans överhuvud nu. Sveriges nya drottning var två år yngre än Erik, hennes far, friherren Gustaf Olsson (Stenbock), hade varit riksråd i många år, han var riddare och hövitsman på Älvsborgs fästning. Med de kungliga giftermålen hade kretsen av högadliga personer som stod kungafamiljen nära utvidgats avsevärt. Som en bekräftelse av de onda tecknen före bröllopet brann stora delar av Vadstena ner till grunden några månader senare. Därför fick det efter den dagen inte längre byggas trähus i den staden. Det barnlösa äktenskapet verkar inte ha varit lyckligt, för några år efteråt låter Gustav Vasa utfärda en förordning som förbjuder präster att »fästa tillsammans olika folk, ett ungt och ett gammalt.« Erik var inte bara äldst i Gustavs stora barnaskara. Han var den ende av halvsyskonen och alla kusiner och sysslingar som hade en äkta prinsessa som mor, halvsyskonens mor hade bara varit en »vanlig adelsdam«. Han var kusin på mödernet med Danmarks blivande kung Fredrik. Hans egen släktforskning på moderns sida ledde honom genom tyska, engelska, romerska och trojanska mäktiga härskare i nittio led, ända ner till Adam och Eva. Faderns familj var inte lika intressant för honom, även om den var släkt med Sten Sture och andra ledande svenska familjer och även om många av hans egna förfäder var riddare, biskopar och riksråd som gjort stora insatser i Sveriges historia.
FU R ST E S K OL AN g u s t av va s a s e g e n s k o l g å n g hade varit kort och föga teoretisk, han hade gått några år i trivialskolan i Uppsala och sedan skolats vid riksföreståndaren Sten Stures hov. Där lärde han sig inte bara att fäkta och rida, utan fick även insikter i politikens grunder, i synnerhet i den handfasta maktpolitikens finesser. 18
I_Erik XIV_CS6.indd 18
2014-06-25 12:59
Gustav ville att hans barn skulle få en bättre utbildning än vad han själv hade fått. Han ville ge dem den allra bästa tänkbara uppfostran för samtida europeiska furstebarn, både sönerna och döttrarna. Han hade de tyska furstehoven som föredömen. Efter de stora inrikespolitiska segrarna sammankallade han till en riksdag i Örebro i januari 1540, mötet där det för första gången slogs fast att Sverige nu var ett arvkungadöme. Tolv riksråd och tre biskopar föll på knä inför kungen och hans äldsta söner sexårige Erik och tvåårige Johan. »Uppå det blottade konungsliga svärdet, på nederfallne knän« fick de lova kungen och hans arvtagare evig trohet. Erik hade därmed blivit kronprins i kungariket Sverige och skulle därför nu skolas till kung. Titeln kronprins används inte förrän på 1700-talet. Arvprinsen Erik kallades »hyllad och utvald konung«. Krönikörerna berättar att alla förundrades under ceremonin över hur en molnsky med en regnbåge drog över himmelen. Var det ett bra eller dåligt tecken? Eftersom Gustavs hårda nypor och nyinförda protestantiska reformation hade jagat iväg de flesta av de högst utbildade och lärde männen i exil, tvingades han leta efter lärare i utlandet. Han ville ha de bästa, skolade i tidens humanistiska ideal, så som de formades av lärde män som den nederländske humanisten och filosofen Erasmus av Rotterdam och den tyske teologen, humanisten och reformatorn Philipp Melanchthon. Erasmus hade bara något årtionde tidigare utgivit en handbok i fursteuppfostran, »En kristen furstes uppfostran«. Huvudlinjerna i den var att en furste bör vara en rättänkande, from och mild härskare som alltid har folkets bästa för ögonen. Han bör styra fredligt, rättvist och med stor nåd. Erasmus skriver också att det är varje konungs plikt att se till att barnen uppfostras så att de kan överträffa honom själv. Kungen skrev och rådfrågade Martin Luther genom ett ombud. Den store reformatorns svar finns i Riksarkivet. Martin Luther rekommenderar »Georgius Norman« och Luther skriver att »han har också med sig sin resebroder, Mikael Agricola, ett svenskt barn och inföding, som fuller till åren är, men av förträfflig lärdom, förstånd och skicklighet, vilken lär vara Ers Maj:ts rike till stor nytta och uppbyggelse«. Den trettiotvåårige Mikael Agricola, från Pernå i Finland, fortsätter snart till Åbo där han blir Finlands reformator och det finska skriftspråkets fader. 19
I_Erik XIV_CS6.indd 19
2014-06-25 12:59
Georg Norman var adelsman från Pommern. En klok vetenskapsman som snart fick nya viktiga uppgifter vid det svenska hovet. Han kunde visa upp rekommendationsbrev från både Martin Luther och Philipp Melanchthon, som skrev att Norman har »goda seder, är gudfruktig, ganska lärd och förståndig«. En studieplan utarbetades för den knappt sexårige Erik, tankarna finns formulerade i Normans lilla bok Zuchtbuchlein und Hofordnung (Uppfostringsbok och hovordning). Eriks uppfostran skulle vara genomsyrad av det humanistiska bildningsidealet på klassisk grund, där latinet var själva grunden och utgångspunkten för en furstes bildning. All vetenskaplig litteratur var skriven på latin, som också var det gemensamma språket för bildade personer i hela Europa. Latinet spelade ungefär samma roll för kommunikation mellan bildade människor som engelskan gör i dag och i grannlandet vid Östersjön, Litauen, var latin ett av de officiella språken. Nu fick Erik en egen hovmästare, en adelsman från Brandenburg som hette Gillis von Taubenheim, för parallellt med den bokliga bildningen skulle den unge kronprinsen lära sig hur en konungslig person rör sig i salongerna. Erik fick lära sig att hans ställning och höga börd krävde disciplin och behärskning. Enligt reglerna skulle kungasonen stiga upp klockan sju varje morgon, på vintern klockan åtta, »ty det är viktigt att ungdomen icke må vänja sig vid lång sömn«. Efter morgonbönen och en lätt frukost följde dagens första latinlektion, ofta i sällskap med unga adelssöner. Erik fick börja med grammatikens grunder i den klassiska Donat, läroboken från 300-talet. Därefter lästes ett kapitel ur Luthers nyskrivna katekes, läroboken i kristendomens grunder, som inte kom på svenska förrän Erik var tio år gammal. Katekesen varvades på Erasmus av Rotterdams rekommendation med den gamle grekiske författaren Aisopos fabler. Där finns bland andra berättelsen om pojken som ropade varg en gång för mycket liksom fabeln om räven och rönnbären, fast i originalberättelsen är det druvor som var sura. Där lärde sig Erik också fabeln om haren och sköldpaddan som sprang ikapp. Fablerna lästes på latin. Då Erik var lite äldre började han läsa den romerske poeten Ovidius Metamorfoser på latin. Metamorfoserna är egentligen en världshistoria från skapelsens början till Julius Caesars död. Där kunde Erik för första gången läsa om Herkules bragder eller om Orfeus och 20
I_Erik XIV_CS6.indd 20
2014-06-25 12:59
Eurydikes tragiska kärlekssaga och den inte mindre sorgliga berättelsen om Apollo och Dafne. Efter den första morgonlektionen fick Erik och hans adelskamrater leka, men alltid under sträng uppsikt. Klockan tio åts vad man då kallade middag under »tuktomästarens«, hovmästarens och lärarens uppsikt. Erik och hans klasskamrater måste lära sig det bästa bordsskicket och under måltiden skulle läraren se till att samtalet hölls på en hög nivå eller att det lästes ur någon lämplig text. Innan man fick äta måste alla tvätta händerna. Hovmästaren, tuktomästaren och tjänare kom med vattenbäcken, vattenkanna och handdukar. Efter måltiden tvättade man händerna igen, för på den här tiden åt man bokstavligen allt utom soppan med händerna. Gaffel förekom ännu inte. Porslin förekom heller inte, enkelt folk åt Vid Eriks hov serverades maten på porslin och silverfat, i vanliga hem åt man på trätallrikar eller skivor av bröd. Gaffeln förekom ännu inte, det mesta åts med händerna.
21
I_Erik XIV_CS6.indd 21
2014-06-25 12:59
på trätallrikar och drack ur bägare av trä, rikare personer hade tennfat och tennbägare. Maten kunde också läggas upp på en rund hård brödskiva, lika stor som en tallrik. Efteråt, då såser och matrester blött upp brödet gavs det åt tjänstefolket eller fattiga i köket. Gäster hade egna knivar med sig, soppskedar låg på bordet. Soppor kunde ätas kollektivt ur en gemensam bunke. Erik fick knappast dricka vatten till måltiderna, vattnet var inte så rent och gott i städerna, den vanligaste bordsdrycken var öl. Soldater fick två liter om dagen, utom på söndagarna då de skulle ha fem liter. Det låter värre än det var, för ölet var färskt, grumligt och ganska svagt, ungefär som svagdricka. Vid hovet dracks mycket vin, men knappast vid de mycket unga prinsarnas bord. Två tjänare bar in Eriks mat. Den ene hade hand om drickat, den andre skar upp maten och provsmakade. Bakom dem var tre andra tjänare redo att gripa in. Erik och Johan skulle äta vid huvudbordet. De adliga vännerna vid ett annat bord. Barn ur finare familjer hjälpte till att passa upp på de unga prinsarna. De fick även komma fram för att läsa en bön innan måltiden kunde börja. De adliga barnen som passat upp fick då ställa sig vid sidan och titta på. Samma program följdes klockan fem då kvällsmåltiden intogs. Dagens lektioner varvades med lek och kroppsövningar, träning i fäktning och armborstskjutning. Erik var tidigt intresserad av fysiska övningar och hans favoritsport var olika typer av bollspel. Fotboll förekom ännu inte i Sverige, däremot olika typer av kägelspel med klot. En tysk bollmakare var anställd vid hovet och fick enligt räkenskaperna betalt för »17 väderbollar av karduan, 100 av svart läder och 17 par skor för bollspel, skor av älghud«. Erik lär ha drabbats av Sveriges äldsta dokumenterade idrottsskada då han under ett högt hopp i slottet slog huvudet så hårt i en takkrona att han drabbades av hjärnskakning. En del skribenter har velat spåra kungens senare mentala tillstånd till den här olyckan, en teori som andra avvisat, i synnerhet läkaren Viktor Wigert som skrivit en historiskpsykiatrisk studie om Erik. Wigert och andra menar att kungens med tiden allt större misstänksamhet och förföljelseidéer ligger djupare och går längre bak i tiden. Wigert menar till och med att Erik redan konstitutionellt visat tecken på paranoida föreställningar. Vi ska studera Eriks mentala hälsa närmare längre fram. Under större 22
I_Erik XIV_CS6.indd 22
2014-06-25 12:59
delen av sitt liv var han vad man i dag skulle kalla vältränad, väl medveten om vad han åt och drack. Karl IX :s krönikör, historikern Erik Jöransson Tegel skriver: »Kung Erik var ingen drinkare utan en nykter herre och kräsen uti mat och dryck, och han åt ingen grov spis, därav blev han behändigt lämpad att springa och spela, särskilt väderboll, som han mest plägar ägna sig åt.« Väderboll var ett slags föregångare till dagens volleyboll och krävde alltså god kondition, snabbhet och vighet. Erik var av allt att döma vänsterhänt. Bevisen är många. Vid gravöppningen kunde läkarna konstatera att kungens högerarm var klenare än den borde med tanke på Eriks framgångsrika och flitiga aktivitet som idrottsman. Vänsterhänthet betraktades länge som en defekt, så sent som 1918 skrev en schweizisk vetenskapsman: »Vänsterhänta är mindervärdiga, eventuellt till och med degenererade, eller i alla fall inte så absolut fullvärdiga som högerhänta.« Erik lärde sig att skriva med höger hand och på porträtten har han sin värja på vänstra sidan, som var det »normala«. Men på andra målningar håller han dokument och annat i vänster hand och på ett porträtt poserar han med vänster hand mot ett bord och höger hand fäst vid midjan, en ställning som skulle bli obekväm i längden för en högerhänt. Redan från det att Erik var i sjuårsåldern iakttogs ett strikt protokoll då han skulle förflytta sig till och från måltiderna. Han måste alltid eskorteras av fyra drabanter som gick före, efter dem kom fyra adelssöner, sedan följde munskänken, två matpassare, kammartjänaren, sen kom Erik ensam eller tillsammans med Johan, bägge måste ha två följeslagare, hovmästaren, tuktomästaren och sist ytterligare fyra drabanter. Det skulle alltid se furstligt ut då Erik förflyttade sig. Han skulle titta rakt fram och hålla händerna stilla. Det är oklart om detta strikta program följdes varje gång eller om man sparade det för högtidliga tillfällen. Det kungliga protokollet och ceremonierna kring den lille prinsen måste självklart ha påverkat hans självbild. Han uppfostrades till att vara medveten om och aldrig glömma att han var förmer än alla andra eftersom de var hans undersåtar. Detta skapade redan från barnsben klyftan som under hela hans livstid fanns mellan honom och högadelns söner men i synnerhet mellan honom och hans halvsyskon, som aldrig fick glömma att han var snäppet finare än de. 23
I_Erik XIV_CS6.indd 23
2014-06-25 12:59
Georg Norman fick snart viktiga diplomatiska uppdrag, så lärarrollen övertogs för en kort tid av två svenska bildade herrar, Ericus Petri och Mårten Teit. Den senare var från samma socken i Nyland i Finland som Mikael Agricola, de var också studiekamrater i Wittenberg. Teit avled redan 1544 och en ny lärare anställdes. Det blev den franske protestanten Dionysius Beurreus, en man med långa studier vid Sorbonne bakom sig. Han var matematiker, läkare och astrolog. Han anskaffade en mängd litteratur från Europa, alltifrån latinska klassiker till världshistoria men också läroböcker i medicin, naturvetenskap, filosofi och astrologi. Han hade även ställning som kunglig läkare, »physicus«, varför han fick fungera som kungafamiljens husläkare, alltid redo att gripa in då familjemedlemmarna drabbades av alltifrån mässling (vilket kunde vara dödligt på den tiden) till frossa och allehanda magåkommor. Hans medicinska kunskaper väckte tidigt Eriks intresse för natur- och läkarvetenskap, men framförallt för astrologin, som då var vetenskapen på modet, en blandning av vetenskap och filosofi. De flesta var övertygade om att man kunde ta reda på en människas läggning och levnadsöde om man visste exakt när hon föddes, för då kunde man räkna ut hur stjärnorna stod den stunden och därmed kunde man veta hur livet skulle gestalta sig för den personen. För Erik var detta en sann vetenskap. Stjärnhimlen var bevis för att det fanns ett världsallt, det gällde bara för människan att försöka förstå de lagar som styrde världsalltet för att hon skulle få ett grepp om det till synes oberäkneliga. Så tänkte Erik och många av samtidens regenter, som Kristian II (Tyrann) av Danmark. Det utkom till och med ett slags astrologins »Vem är det« eller snarare »Hur ska det gå?« för den tidens furstar och viktiga personer, där man kunde läsa deras öden. Då Erik var vuxen skaffade han ett verktyg för att bestämma himlakroppars läge, ett astrolabium, som kostade 1 200 mark eller årslönen för nära 200 drängar. När Eriks dagböcker förbereddes för varje nytt år skrevs stjärnornas förväntade placering överst på varje sida för varje ny dag och vad man kunde dra för slutsatser av det. Inför varje viktigare händelse och beslut studerades först stjärnornas läge den dagen. Det var Erik själv som med hjälp av hovets matematiker räknade ut varje dags stjärnuppställning. Han lät också skriva 24
I_Erik XIV_CS6.indd 24
2014-06-25 12:59
ut stjärnbilden för sina närmaste släktingar och fiender och för kvinnorna han älskade och för de barn som föddes, liksom han studerade stjärnorna inför viktiga politiska och militära beslut. Dionysius Beurreus var kalvinist, vilket kom att påverka Eriks gudsbild en hel del. Kalvinisterna var protestanter som betonade Gamla Testamentets strängare gudsuppfattning. Därför sade Erik inte Deus utan Jehova när han talade om Gud i högtidligare sammanhang och han skrev alltid Jehova med hebreiska bokstäver, . Det gjorde han också på den orden han lät dela ut i samband med sin kröning, liksom på en del av regalierna. m å n g a av d e b ö c k e r s o m e r i k nu börjar läsa återkommer under hela livet och spelar en viktig roll under hans sista år. Beurreus anskaffade sålunda Ciceros Opera omnia, Sabellicus världshistoria, Quintilianus, Plutarchos och Suetonius, samt inte minst Strabons geografiska verk. Viktiga var också romerska författare som Vergilius, Terentius samt historiska verk av Valerius Maximus. Även Melanchthons skrifter ansågs oumbärliga. Erik var mycket kunskapstörstande, vetgirig och hade gott läshuvud. Han lärde sig latin, tyska och franska. Han studerade matematik, fysik, filosofi, geografi och historia, retorik och logik. Kung Gustav var själv mycket musikalisk, han sjöng och spelade luta. De flesta av hans barn fick också musikalisk utbildning, i synnerhet Erik. Han hade fyra »luteböcker« med noter för lutan och ett musikbibliotek med noter från Frankrike och Tyskland. Han komponerade själv avancerad musik. I hans efterlämnade papper finns ett åttastämmigt musikstycke som han komponerade ur minnet i sin fängelsecell utan tillgång till luta. Han anskaffade en orgel från England som anlände dekorerad med det svenska riksvapnet och han är troligtvis den förste i Sverige som äger och kan spela på ett klavikord, en föregångare till pianot. Han komponerade flera sånger och uppenbarligen även en psalm. Han fick också både praktisk och teoretisk undervisning i bildkonst. Böcker med kopparstick av bland andra Albrecht Dürer inköptes, liksom verktyg för kopparstickning, etsning och oljemålning. Erik blev en skicklig tecknare, vilket man kan se i hans efterlämnade dagböcker och papper där han ritat i marginalerna. Han har kallats 25
I_Erik XIV_CS6.indd 25
2014-06-25 12:59