Anna Lundberg (red.)
Mänskliga rättigheter – juridiska perspektiv Rätten är ett viktigt verktyg för att realisera idéer om mänskliga rättigheter. Inte minst när människor utsätts för människorättskränkningar fyller juridiken en funktion som redskap för individer att hävda sina rättigheter. Denna antologi, med bidrag från etablerade akademiker och praktiker inom detta
Anna Lundberg (red.)
Mänskliga rättigheter – juridiska perspektiv
område, behandlar mänskliga rättigheter ur juridiskt perspektiv.
Mänskliga rättigheter
Bokens upplägg omfattar i huvudsak fyra delar där fokus ges åt fredens, preventionens respektive krigens folkrätt. Det mest omfattande av dessa avsnitt rör fredens folkrätt. Bokens redaktör är Anna Lundberg, jur. kand. fil. dr i etnicitet och verksam vid institutionen för Globala Politiska Studier, Malmö högskola. Hon är också medlem i forskningsinstitutet MIM (Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare).
– juridiska perspektiv
Best.nr 47-09074-7
Tryck.nr 47-09074-7-00
omslag.indd 1
10-02-01 15.55.43
Mänskliga rättigheter ISBN 978-91-47-09074-7 © 2010 Författarna och Liber AB Förläggare: Carin Laurin Omslagsbild: Anna Wendegård Grafisk formgivning: Fredrik Elvander Layout: Catharina Grahn, ProduGrafia
Upplaga 1:1
Tryckt på miljövänligt papper Tryck: Sahara Printing, Egypten 2010
KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01
Ma nskliga ra ttigheter.indd 2
10-01-15 10.50.34
Innehåll
Del I Inledning och introduktion till internationell rätt Kapitel 1 Inledning och introduktion till internationell rätt............................... 9 Anna Lundberg
Del II Grundläggande konventioner och mänskliga rättigheter Kapitel 2 Jämlikhet och icke-diskriminering...................................................... 51 Anna Bruce Kapitel 3 Den internationella konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna..................................................... 81 Lena Karlbrink Kapitel 4 The UN Covenant on Economic, Social and Cultural Rights.............................................................................................................. 103 Ida Elisabeth Koch Kapitel 5 Barnkonventionen och dragkampen om barnets bästa.................... 115 Anna Lundberg Kapitel 6 Förbudet mot tortyr och non-refoulement-principen: en granskning av artiklarna 3 i Europakonventionen och i FN:s tortyrkonvention............................................................................................ 139 Gunnel Stenberg Kapitel 7 Övervakningsmekanismer för mänskliga rättigheter inom FN-systemet.......................................................................................... 173 Christine Evans och Helle Dahl Iversen
3
Ma nskliga ra ttigheter.indd 3
10-01-18 08.03.19
Innehåll
Del III Regionala rättssystem Kapitel 8 Europarådsarbetet under Europakonventionen, systemets uppbyggnad och en kort historisk bakgrund ............................. 193 Elisabet Fura Kapitel 9 Det interamerikanska systemet för skydd av mänskliga rättigheter – den moderna folkrättens vägvisare eller eftersläntrare? . .............................................................................................. 213 Maja Kirilova Eriksson Kapitel 10 Det afrikanska människorättssystemet........................................... 237 Magnus Killander
Del IV Mänskliga rättigheter i fördjupad belysning Kapitel 11 Rätten till politiskt deltagande......................................................... 253 Mikael Spång Kapitel 12 Rätten till hälsa för papperslösa migranter i Sverige...................... 267 Henry Ascher Kapitel 13 Migrationsrätt................................................................................... 293 Rebecca Stern Kapitel 14 Rätten till familj................................................................................ 321 Anna Lundberg, Krister Hellström och Emelie Hökfelt Kapitel 15 Våldsanvändning mellan stater och skyddet för mänskliga rättigheter..................................................................................... 337 Pernilla Nilsson Kapitel 16 Internationell humanitär rätt........................................................... 355 Pernilla Nilsson
4
Ma nskliga ra ttigheter.indd 4
10-01-15 10.50.34
Innehåll
Förteckning över Folkrättsliga termer Folkrättsliga termer 1 Folkrätt ..................................................................................................... 11 Folkrättsliga termer 2 Internationell privaträtt och nationell rätt................................................... 13 Folkrättsliga termer 3 Internationell humanitär rätt och preventionens folkrätt ............................ 14 Folkrättsliga termer 4 Monism och dualism ................................................................................. 18 Folkrättsliga termer 5 Deklaration och konvention ...................................................................... 21 Folkrättsliga termer 6 Underteckna och ratificera......................................................................... 22 Folkrättsliga termer 7 Folkrättsliga källor ..................................................................................... 24 Folkrättsliga termer 8 Tilläggsprotokoll ........................................................................................ 26 Folkrättsliga termer 9 Jurisdiktion ................................................................................................ 85 Folkrättsliga termer 10 Jus cogens ................................................................................................. 93 Folkrättsliga termer 11 Reservationer ............................................................................................120 Folkrättsliga termer 12 Derogation ................................................................................................121 Folkrättsliga termer 13 Relationen mellan internationell rätt och nationell rätt ...............................123 Folkrättsliga termer 14 Dublinsystemet ........................................................................................309 Folkrättsliga termer 15 Sedvanerätt ...............................................................................................328 Folkrättsliga termer 16 ICJ.............................................................................................................343 Folkrättsliga termer 17 Jus ad bellum och jus in bello ....................................................................355 Folkrättsliga termer 18 Krigets lagar ..............................................................................................356 Folkrättsliga termer 19 ICC ...........................................................................................................370
5
Ma nskliga ra ttigheter.indd 5
10-01-15 10.50.36
Ma nskliga ra ttigheter.indd 6
10-01-15 10.50.36
Del I
Inledning och introduktion till internationell r채tt
Ma nskliga ra ttigheter.indd 7
10-01-15 10.50.36
Ma nskliga ra ttigheter.indd 8
10-01-15 10.50.36
Kapitel 1
Inledning och introduktion till internationell rätt Anna Lundberg1
1.1 Inledning Alla människor har rättigheter. För de flesta av oss som bor i en demokrati och välfärdsstat som Sverige är detta nog en självklarhet. Det är när enskilda individer eller grupper får sina rättigheter åsidosatta eller kränkta som det blir tydligt att de aldrig kan tas för givet. Som exempel på detta kan nämnas när den svenska regeringen i början av 2000-talet beslutade om avvisning av de två egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed al Zery, vilka misstänktes vara i färd med att planera så kallad “terroristrelaterad brottslighet”. Männen hämtades under förnedrande omständigheter på Bromma flygplats av amerikanska agenter. Därifrån avvisades de till Egypten, ett land där tortyr praktiseras, men som innan avvisningen lämnat den svenska statsmakten garantier för att så inte skulle ske i dessa fall (www.sr.se, sökord “Mohammed al Zery”). En annan omdiskuterad händelse i Sverige under 2000-talet med anknytning till mänskliga rättigheter inträffade när polisens ammunition år 2003 skulle kompletteras med en kula som var så konstruerad att den expanderar när den träffar sitt mål. Därmed skulle riskerna minska för att personer i omgivningen kunde skadas av kulan. Samtidigt åsamkar den större skador på den som träffas än den ammunition polisen tidigare använde sig av. I diskussionen om den nya ammunitionen framhölls att den var förbjuden enligt den internationella humanitära rätten. Forskare vid Försvarshögskolan uttalade sig också om risken för att ammunitionen skulle spridas till militären, vilket skulle vara mycket olyckligt mot bakgrund av att för-
1 Anna Lundberg är jurist och fil.dr och verksam vid Malmö högskolas institution för Globala politiska studier.
9
Ma nskliga ra ttigheter.indd 9
10-01-15 10.50.36
D el I. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
budet mot den här typen av ammunition tidigare förhindrat staters produktion av skadebringande stridsmedel (Kihlström & Hellberg 2003; Skeppholm 2003). Även de debatter som under senare tid förts i Sverige om den så kallade FRA-lagens vara eller icke vara illustrerar samtida människorättsliga debatter. Genom denna lag får staten tillgång till all gränsöverskridande trafik och därmed till stora mängder privat kommunikation, såsom e-post, sms och mobilsamtal. Det blir med andra ord tillåtet med en sorts massavlyssning, vilken föranletts av intresset att skydda Sverige mot yttre hot. Mot detta intresse ställs individuella rättigheter, närmare bestämt individens rätt till integritet och privatliv. Av relevans i sammanhanget är att Europadomstolen för mänskliga rättigheter uttalat att lagar som tillåter staten att göra intrång i människors privatliv ska vara klara, tydliga och förutsägbara (Svenska Helsingforskommittén 2008). Ytterligare ett exempel på en ännu pågående debatt är de krav som 27 organisationer gemensamt ställer på statsmakten: att människor som vistas i Sverige utan dokument får rätt till vård på lika villkor som svenska medborgare. Organisationer, kyrkor, fack- och yrkesförbund och andra hänvisar bland annat till den kritik som FN:s särskilde rapportör för rätten till hälsa, Paul Hunt, har riktat mot Sverige, när det kommer till frågan om vård för papperslösa. I dag har personer i Sverige utan laglig rätt att vistas här endast möjlighet att få omedelbar vård. De måste dessutom själva betala de faktiska kostnaderna för denna (se vidare kapitel 12 av Henry Ascher). Gemensamt för de omdiskuterade händelserna ovan är att de illustrerar hur mänskliga rättigheter aktualiseras i vår samtid. Men vad betyder ord som humanitär rätt, sedvänja, deklaration och konvention? Vem omfattas av skyddet för de mänskliga rättigheterna, hur tolkas de och på vilket sätt sker granskningen av deras efterlevnad? Vilka möjligheter har enskilda som utsatts för kränkningar att få upprättelse? Detta är några av de frågor som kommer att besvaras i denna bok. Framför allt behandlas de internationella regleringar som rör förhållandet mellan stater och enskilda samt hur man som individ kan hävda sina rättigheter i rättsliga instanser. Följaktligen behandlar boken mänskliga rättigheter ur ett juridiskt perspektiv. Regleringen om mänskliga rättigheter kan ses som ett uttryck för en lång rad historiska skeenden. Detta gör det rimligt att inledningsvis anlägga ett historiskt perspektiv på ämnet. I sin helhet kommer detta första kapitel att bestå av en kronologisk redogörelse för utvecklingen av mänskliga rättigheter och närliggande områden inom den internationella rätten. Vi tar avstamp i folkrätten och den indelning som traditionellt gjorts av densamma mellan regler för krig och regler i fredstid. Därefter presenteras i ett andra avsnitt de mänskliga rättigheterna som en del av folkrätten, med fokus på FN-systemet. Kapitlet avslutas med en presentation av hur staters efterlevnad av mänskliga rättigheter övervakas inom FN. 10
Ma nskliga ra ttigheter.indd 10
10-01-15 10.50.36
1. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
På olika ställen i texten kommer rutan ”folkrättsliga termer” att dyka upp. Dessa innehåller förklaringar till vissa grundläggande folkrättsliga begrepp som man behöver ha kunskap om för att få en förståelse av mänskliga rättigheter som ett juridiskt begrepp.
Folkrättsliga termer 1 Folkrätt Termen folkrätt antyder att det skulle vara fråga om regler mellan folkslag. I själva verket är det internationella rättsregler rörande staters inbördes relationer som folkrätten innefattar. Den svenska termen folkrätt kommer från tyskans “Völkerrecht”, som motsvaras av engelskans “public international law” och franskans “droit international public”. Detta kan översättas till regler mellan stater om deras inbördes offentligrättsliga förhållanden. En stat utgörs av tre grundläggande element: 1. Ett territorium som behärskas effektivt av statsmakten. 2. Ett på detta territorium bofast folk, 3. En maktorganisation, det vill säga en fungerande lagstiftning, rättskipning och förvaltning inom området. Enligt ”territorialhöghetens princip” är varje stat suverän och äger utöva makt inom sitt territorium, men inte inom andra staters territorium (Strömberg & Melander 2003:77). Staterna är de huvudsakliga folkrättssubjekten. Vad som är en stat är inte oomstritt, men begreppet kan definieras som det högsta subjekt som utövar makt över individerna på ett visst territorium (Strömberg & Melander 2003:9). Huruvida ett visst landområde ska tillräknas en stat är framför allt en fråga om statsmaktens faktiska och effektiva kontroll av territoriet och dess befolkning. Finns det, kan vi tala om en stat (Strömberg & Melander 2003:51). I dag anges ibland också som kriterium för att en stat ska kunna erkännas att statsmakten respekterar mänskliga rättigheter. Det allra vanligaste sättet som en stat kommer till i dag, är genom medlemskap i Förenta nationerna. Utöver stater finns det en rad andra aktörer, i de flesta fall internationella organisationer, som har erkännande som folkrättssubjekt. Detta är en utveckling som får allt starkare fäste. Ännu så länge krävs det av en aktör för att den ska bli erkänd som ett folkrättsligt subjekt att den har medlemmar som är suveräna stater (Strömberg & Melander 2003:7). Exempel på sådana organisationer är FN och Europarådet (se FNstadgan artikel 104).
11
Ma nskliga ra ttigheter.indd 11
10-01-15 10.50.38
D el I. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
1.2 Folkrätten i historisk belysning Folkrätten som rättsområde, i den betydelse vi känner den idag, utvecklades i den europeiska kulturen på 15–1600-talen. Den var ett svar på ett allt större behov hos de suveräna nationalstater som då växte fram i Europa att kunna agera i förhållande till varandra i olika situationer. Inte minst fanns ett behov av att utveckla system för konfliktlösning. Efter hand formade staterna ömsesidigt förpliktigande och allmänt accepterade sätt att uppträda, och de slöt även skriftliga överenskommelser rörande sina inbördes relationer. En grundläggande utgångspunkt i alla internationella relationer var staternas suveränitet. Den innebar att varje stat kännetecknades av maktkoncentration och våldsmonopol inom territoriet. 1648 avslutades det trettioåriga kriget. Detta innebar början på en helt ny historisk epok som skulle komma att få stor betydelse för folkrättens utveckling (Cutler 2001:135). Från och med nu skulle världssamfundets oavhängiga nationalstater ersätta en medeltida världsbild där kyrkan innehade en central ställning. Westfaliska freden innebar ett paradigmskifte i bemärkelsen att de stater som nu konstituerades runt om i Europa fick verka på helt nya villkor (Bring 1998:722 f).2 Folkrättsjuristen Ove Bring skriver på följande sätt om den optimism som nu infann sig: Å ena sidan står det westfaliska konceptet för en dynamisk utvecklingsoptimism på folkrättens område (en nyordning för fred och rätt, ett erkännande av trosfriheten som en öppning för andra mänskliga rättigheter, ett embryo till kollektiv säkerhet, ett system som ses som föregångare till NF och FN), å andra sidan står dess horisontella statsstruktur för internationell decentralisering, egoistisk statsvilja och nationell suveränitet, dvs. för en hämmande influens i vår tid av transnationella behov (behov av ”global governance” för att ansluta sig till en aktuell terminologi) (Bring 1998:721 f). Nationalstaterna kvalificerades alltså genom fredsfördraget till att kunna utöva ett suveränitetsmonopol såväl internt som externt. Den externa dimensionen bestod i huvudsak av att endast stater fick lägga sig i sådant som stater kan komma överens om. Detta blev en konstitutionell grund för nya statsbildningar (Cutler 2001:134). Det var nu som den moderna förståelsen av non-interventionsprincipen, det vill säga att stater inte får lägga sig i varandras inre angelägenheter, grundlades (Dacyl 1996:136). I dag är denna princip en central och etablerad del av det internationella samhället (Bring 2000:100). 2 De första nationalstaterna hade redan bildats runt om i Europa. Exempelvis hade Sverige liksom Danmark framträtt redan vid 1520-talet i och med Kalmarunionens definitiva upplösning.
12
Ma nskliga ra ttigheter.indd 12
10-01-15 10.50.38
1. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
Det nya systemet innebar också att religiöst betingade hierarkiska anspråk på bindande rätt fick en underordnad betydelse, liksom vilket styrelseskick stater hade internt. Man kan säga att suveränitetsmonopolet på så sätt skapade en stabilitet i världen, i så motto att religiösa avvikelser inte fick samma politiska betydelse som tidigare (Bring 1998:741). När det kom till den interna dimensionen av suveränitetsmonopolet så innebar denna att varje stat fick välja sitt sätt att styra. Nationens styrelseskicket skulle med andra ord inte ha någon betydelse i ett folkrättsligt sammanhang. Detta innebar bland annat att relationen mellan statsmakten och dess befolkning kom att utvecklas på olika sätt i olika stater. Det bör också nämnas att det fanns de som, till skillnad från ovan, argumenterade utifrån att staternas styrelseskick borde ha en betydelse i ett folkrättsligt sammanhang. Filosofen Immanuel Kant (1724-1804) hävdade exempelvis i sin skrift om den eviga freden att det var en grundläggande förutsättning i strävan efter fred på jorden att staterna var demokratiska. Endast då kunde en stabil och rättvis världsordning etableras (se vidare om detta i kapitel 11 av Mikael Spång).3
Folkrättsliga termer 2 Internationell privaträtt och nationell rätt Trots dess bredd är folkrätt något mer avgränsat än begreppet internationell rätt, och något helt annat än nationell lagstiftning. Till skillnad från nationell lagstiftning är det staternas förehavanden folkrätten styr över. Mer specifikt är det fråga om staters ageranden i förhållande till varandra, samt även – genom de mänskliga rättigheterna – i viss mån gentemot enskilda individer. Folkrätten skiljer sig också från internationell privaträtt, det rättsområde som reglerar internationella förbindelser mellan enskilda. Exempelvis kan ett förälskat ogift par med olika medborgarskap som vill ingå äktenskap använda den internationella privaträtten för att få svar på frågan vilket lands lag som ska/kan vara gällande för äktenskapet och vad detta får för konsekvenser. En sådan fråga ger folkrätten inget svar på.
En tongivande person i folkrättsliga sammanhang, som också var med och förhandlade fram det Westfaliska fredsfördraget, var Hugo Grotius, ibland kallad ”den moderna folkrättens fader”. Han utgav det kanske mest kända akademiska verket vid den här tiden: Om krigets och fredens rätt (De Jure Belli ac Pacis 1625). Grotius introducerade begrepp som rättfärdiga och orättfärdiga krig (Bring 1998:731). Han 3
Se även Beitz (1999).
13
Ma nskliga ra ttigheter.indd 13
10-01-15 10.50.39
D el I. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
strukturerade ett system för folkrättens regler som byggde på en åtskillnad mellan regler som gäller för krigssituationer och regler i fredstid, en tudelning som fick ett stort genomslag under 1700- och 1800-talen. De internationella överenskommelser som antogs fick i ljuset av Grotius tvådelade konstruktion tydligt åtskilda tillämpningsområden.
Folkrättsliga termer 3 Internationell humanitär rätt Regler mellan stater om hur människor ska skyddas i krig och hur mänskligt lidande under krig kan minskas. Se vidare Folkrättsliga termer 17.
Preventionens folkrätt Regler som syftar till att förhindra krig och möjliggöra en fredlig lösning av konflikter kallas för preventionens folkrätt. I dag är den uppdelning i krigens, preventionens och fredens folkrätt som gjorts ovan i många stycken föråldrad och vi ser allt fler överlappningar mellan exempelvis de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten (Spiliopoulou Åkermark 2002:7).
1.2.1 Internationell humanitär rätt – krigens folkrätt Den del av Grotius system som benämndes krigens folkrätt formades i praktiken under det amerikanska inbördeskriget i mitten av 1800-talet, och under samma tid i Europa genom den Internationella rödakorskommittén (ICRC). En central person i det europeiska sammanhanget var den schweiziske bankiren Henry Dunant (Robertson & Merrills 1996:18). Han var med och grundade ICRC efter att själv ha sett krigets förödelse i norra Italien i samband med ett besök där 1859 (Dunant 1993). Dunants idé var att grunda en organisation som opartiskt bistår sårade och sjuka i krig. Detta blev också ICRC:s främsta uppdrag och är det än i dag. Den första skriftliga överenskommelsen till skydd för sårade och sjuka soldater i krig antogs 1864 när representanter för 14 länder samlades i Genève. Mötet ledde fram till antagandet av den första Genèvekonventionen, till skydd för sårade och sjuka soldater i lantkrig (1864). Under de efterföljande årtiondena förhandlades ytterligare tre konventioner fram, vilka inbegrep regler om skydd för sårade, sjuka och skeppsbrutna soldater i sjökrig (1906), skydd för krigsfångar (1929) och skydd för civila (1949). Dessa regler benämns ibland Genève-reglerna från 1949, eftersom samtliga texter reviderades detta år. Idag finns tre tilläggsprotokoll till Genèvekon14
Ma nskliga ra ttigheter.indd 14
10-01-15 10.50.39
1. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
ventionerna: Två protokoll från 1977 som innefattar tilläggsskydd för civila och civilegendom respektive skydd vid interna väpnade konflikter, samt ett från 2005 som definierar den röda kristallen som ett nytt skyddsemblem vid sidan om det röda korset och den röda halvmånen. (Se vidare om den internationella humani tära rätten i kapitel 16 av Pernilla Nilsson.) En artikel är likalydande i samtliga Genèvekonventionerna, den gemensamma artikeln 3, och den är tillämplig i såväl interna som internationella konflikter. Artikeln anger att de som inte deltar i strid ska behandlas humant och opartiskt. Mord, stympning, kränkning av den personliga värdigheten och annan nedvärderande behandling, tagande av gisslan och kollektiv bestraffning är förbjudet. Sårade och sjuka ska alltid skyddas och få vård (Brownlie 2003:538). För att mildra skadorna av krig skapades under 1800-talets andra hälft också regler gällande stridsmetoder och stridsmedel. Sådana avtal togs bland annat fram under två fredskonferenser i Haag år 1899 och 1907. Ett av de traktat som slöts 1899 handlade om ett förbud mot dumdumkulor, det vill säga kulor som splittras eller expanderar när de når sina mål. Inom Haag-reglerna finns det också ett antal grundläggande principer gällande stridsmetoder. Enligt distinktionsprincipen är den enda godtagbara stridsmetoden i en krigssituation att försvaga fiendestyrkorna. Civila mål, vare sig personer eller egendom, får aldrig anfallas. Enligt proportionalitetsprincipen måste stridande parter alltid väga den militära nyttan med ett anfall mot risken för att civila eller civil egendom skadas.4 Haag-reglerna har, liksom de ovannämnda Genève-reglerna, kompletterats i takt med att alltmer avancerade vapen och stridsmetoder har utvecklats.
1.2.2 Preventionens folkrätt Under 1800-talet pågick också ett arbete för att skapa regler som skulle verka preventivt, inom den så kallade “konfliktpreventionens folkrätt”. Vid de ovannämnda konferenserna i Haag 1899 och 1907 gavs till exempel vissa anvisningar om metoder för tvistlösning (se Bring 2000:45). Under det första världskriget 1914-18 uppstod nya utmaningar för folkrätts experterna att ta sig an. Många länder var involverade i kriget. Nya effektiva vapen och stridsmetoder användes, med förödande konsekvenser. I segdragna skyttegravsstrider besköt de stridande parterna varandra dygn efter dygn. Så många som 20 miljoner soldater och civila dog under kriget (se vidare Englund 2008). Det blev 4 Distinktionsprincipen finns reglerad i artikel 48 i tilläggsprotokoll 1 till Genèvekonventionerna och proportionalitetsprincipen i artikel 51:5b i samma dokument.
15
Ma nskliga ra ttigheter.indd 15
10-01-15 10.50.40
D el I. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
uppenbart att de internationella överenskommelser som fanns inte gav ett tillräckligt skydd, vare sig för soldater som försatts ur stridbart skick eller för civila. Därför inleddes arbetet med nya överenskommelser som stater kunde ansluta sig till. Genom bildandet av Nationernas förbund (NF) vid fredsslutet gjordes också ett försök att skapa en global fredsbevarande organisation och att utveckla ett skydd för minoriteter (Robertson & Merrills 1996:20 f). Samtidigt utvecklades nya regler för att förhindra användandet av vissa vapen och stridsmetoder. Exempelvis förbjöds år 1925 kvävande, giftiga eller liknande gaser och bakteriologiska stridsmedel.5 När NF grundades 1920 skrevs in i förbundsakten att ett särskilt förlikningsförfarande mellan stater kunde användas, där generalsekreteraren hade en central funktion. Genom NF inrättades också den första permanenta internationella domstolen (Bring 2000:46). Emellertid fick principen om fredlig lösning av konflikter aldrig chans att utvecklas under den senare delen av mellankrigstiden. Ett skiljedomsförfarande förutsätter nämligen en viss grad av lojalitet från involverade parter. Det var först genom FN-stadgans regler om våldsförbud och rätt till självförsvar, avtal om nedrustning, demilitarisering med mera, som principen om fredlig lösning fick en distinkt innebörd (Bring 2000:47). I och med det andra världskrigets utbrott 1939 underminerades mycket av arbetet för en fredlig värld. Inte minst sammanbrottet av den tänkta fredsbevararen NF var ett stort bakslag, liksom de barbariska brott som begicks mot civilbefolkningen under kriget. Under det första världskriget hade antalet civila offer varit omkring 5 procent, medan denna siffra under andra världskriget hade stigit till 50 procent. Under nazisternas folkmord, som ägde rum med den nationella rättsordningens stöd, dödades omkring sex miljoner judar och lika många till, bland andra romer, människor med funktionsnedsättningar och homosexuella. Dessa krigets fasor ledde till en större politisk medvetenhet bland världens stater om vikten av männi skorättsliga överenskommelser. Idén om en stark global fredsbevarande organisation fanns också kvar, trots upplösningen av NF. Efter det andra världskriget bildades de Förenta nationerna (FN). I organisationens stadga slås fast att ett av syftena med FN ska vara att främja mänskliga rättigheter. Det var alltså först nu, 1945, som mänskliga fri- och rättigheter, med undantag för förbudet mot slaveri som funnits sedan början av 1800-talet, kom att införlivas i internationella överenskommelser och bli en fråga för världens stater att säkerställa gemensamt (Robertson & Merrills 1996:15 ff).
5 I 1992 års konvention om kemiska vapen utvidgades detta förbud till att omfatta tillverkning, lagring och användning av sådana vapen.
16
Ma nskliga ra ttigheter.indd 16
10-01-15 10.50.40
1. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
1.2.3 Mänskliga rättigheter – en del av folkrätten Mänskliga rättigheter i den betydelse som vi nu känner dem uppstod som en reaktion på de gärningar som begåtts under andra världskriget. De skapades för att skydda individer gentemot statsmakten, och för att reglera vissa grundläggande skyldigheter för statsmakten gentemot individen. Rättigheterna blev också, genom betoningen av varje individs inneboende, okränkbara rättigheter, en renässans för upplysningstidens filosofi och naturrättsliga idéer om att det finns vissa lagar som står över de lagar som stiftas av människor. Även om det är en tämligen ny företeelse att enskilda individer står i centrum för folkrättsliga regleringar så är idéer om att individer bör skyddas mot övergrepp från statsmakten mycket gamla. Den stora skillnaden jämfört med tiden före 1945 var att rättigheterna tidigare hade genomförts på ett nationellt plan och med begränsad omfattning. Ett tidigt exempel på regleringar av människorättsprinciper var när den engelska adeln och representanter för kyrkan vid 1200-talets början gjorde uppror mot kungen, i protest mot dennes maktutövning. Ur den politiska kris som då uppstod kom ett avtal som benämndes Magna Charta, ”det stora frihetsbrevet”. I det begränsades kungens makt bland annat genom bestämmelsen att medborgarna inte fick fängslas utan lagligt stöd (Lahti 1999:240). Denna grundsats – habeas corpus – gäller än i dag och betyder numera att varje person som berövas sin frihet har rätt att inom kort tid få höra anklagelserna mot sig, skälen till frihetsberövandet, samt ha rätt att bemöta dessa skäl, och att få en domstols utslag (Hamann 2009:52). Magna Charta var ett tidigt exempel på hur mänskliga rättigheter formaliserades i nationell lagstiftning. En viktig milstolpe för mänskliga rättigheter inträffade några århundraden senare när den amerikanska självständighetsförklaringen (Den enhälliga deklarationen av Amerikas tretton förenta stater) antogs den 4 juli 1776. I förklaringen står det att alla människor har skapats lika, med oförytterliga (okränkbara) rättigheter, däribland samvetsfriheten. Femton år senare skulle denna text komma att bli en del i den amerikanska konstitutionen (Bring 1998:737). I samma anda antog Frankrikes revolutionära nationalförsamling 1789 Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter. I artikel ett i deklarationen står det att människan föds och förblir jämlik till sina rättigheter. Samhällelig åtskillnad får endast grunda sig på allmänt intresse. Regleringen av de mänskliga rättigheterna var som sagts under den här tiden förbehållna enskilda stater, något som fick till följd att rättigheterna kom att utvecklas på olika sätt i olika regionala sammanhang.
17
Ma nskliga ra ttigheter.indd 17
10-01-15 10.50.40
D el I. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
Att mänskliga rättigheter så småningom även fick ett universellt internationellt skydd har som nämnts sin orsak framför allt i de avskyvärda kränkningar av dessa rättigheter som ägde rum under andra världskriget. Det räckte dock inte med att träffa avtal om människorättsprinciper och sedan överlåta dessa helt till enskilda stater eftersom då kunde enskilda individer och grupper av människor helt förbises, avhängigt makthavarnas uppfattningar. I vissa situationer måste det därför vara möjligt, ibland högst nödvändigt, att lägga sig i staters interna angelägenheter, nämligen när grova kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum. 1945 saknades ännu ett effektivt system för ändamålet (Robertson & Merrills 1996:32). Efter andra världskriget fanns en politisk vilja att skapa ett sådant internationellt regelverk rörande relationen mellan stat och individ. Från att ha varit ett område starkt präglat av principen att stater inte lägger sig i varandras inre angelägenheter (vad kunde vara mer internt för en statsmakt än förhållandet till de egna medborgarna?) blev mänskliga rättigheter nu en fråga för den nya världsorganisationen FN att söka säkerställa. En konsekvens av den internationalisering som ägde rum var att man också i högre utsträckning än tidigare måste hantera relationen mellan internationell och nationell rätt.
Folkrättsliga termer 4 Monism och dualism Relationen mellan folkrätten och den nationella rätten är komplicerad. I huvudsak har två olika teorier utvecklats för att man ska kunna förstå och hantera förhållandet: dualism och monism. Dualism betyder att folkrätten och den nationella rätten ses som två helt olika system. De har olika källor, olika adressater och behandlar olika rättsområden. Nationella domstolar tillämpar nationell rätt och internationella domstolar tillämpar den internationella rätten. Monism innebär att de två rättssystemen bildar ett sammanhängande regelsystem. Den nationella lagstiftningen är giltig genom att den bekräftar den internationella regeln. Monismen innebär, konsekvent tillämpad, att en nationell rättsregel som strider mot folkrätten är ogiltig. Se vidare Folkrättsliga termer 11.
En vanlig utgångspunkt för att beskriva och definiera mänskliga rättigheter i dag är de 30 artiklarna i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Denna antogs 1948 och sedan dess har innehållet i den utvidgats och preciserats i en rad konventioner och deklarationer som antagits av FN:s generalförsamling och andra organ (Hathaway 2005:469). 18
Ma nskliga ra ttigheter.indd 18
10-01-15 10.50.41
1. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
1.3 Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter Ett första steg mot antagandet av den allmänna förklaringen var när FN:s medlemsstater i sin stadga klargjorde att ett av syftena med den nya världsorganisationen skulle vara att värna individens fri- och rättigheter (se inledningen och artiklarna 1, 55–56; Brownlie 2003:352 f). I stadgans inledning betygar staterna sin tro på grundläggande rättigheter, på individens värdighet och värde, samt på lika rättigheter för män och kvinnor. Bland de rättsgrundsatser som organisationen enligt artikel två ska arbeta utifrån omnämns följande: alla medlemmar skola för att samtliga skola komma i åtnjutande av de rättigheter och förmåner, som följa av medlemskapet, ärligt fullgöra de förpliktelser, som de åtagit sig enligt denna stadga. Det krävs alltså enligt stadgan ett aktivt engagemang från staternas sida i arbetet med att infria mänskliga rättigheter. Någon lista över materiella rättigheter finns dock inte i stadgan, även om det från början var avsikten. Det blev för politiskt kontroversiellt att i ett bindande avtal mellan suveräna nationalstater, som FN-stadgan utgjorde, fastställa rättigheter för individer som staterna gemensamt skulle respektera och tillgodose (Lundberg 2009). Vid sitt första möte 1946 tillsatte ett av FN:s huvudorgan, det ekonomiska och sociala rådet, en kommission med uppdrag att ta fram en så kallad “Bill of human rights” (se FN-stadgan artikel 68; Cooper 1998:304). Denna text skulle omfatta såväl ekonomiska och sociala rättigheter som medborgerliga och politiska rättigheter (Andreassen 1993:320). Enligt riktlinjerna för kommissionen skulle dokumentet formuleras i ljuset av samtliga av världssamfundets konstitutioner och även kunna accepteras av dem alla. Dessutom skulle det vara kortfattat och lättförståeligt (Möller 1992:1). Människorättskommissionen tillsatte i sin tur en arbetsgrupp som fick i uppdrag att ta fram ett utkast till text. Eleanor Roosevelt från Förenta staterna utsågs till ordförande för arbetsgruppen. Till vice ordförande i gruppen valdes P. C. Chang från Kina och till sekreterare utsågs Charles Malik från Libanon.
1.3.1 En modern Magna Charta tar form Efter ett intensivt arbete kunde Roosevelt och hennes medarbetare presentera vad som ibland beskrivs som en modern Magna Charta (Robertson & Merrills 1996:29). De hade inte nått riktigt så långt som det var tänkt, när det kom till att skapa ett effektivt skydd för mänskliga rättigheter. Den ursprungliga tanken, att i förklaringen
19
Ma nskliga ra ttigheter.indd 19
10-01-15 10.50.41
D el I. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
inkludera ett system för att säkerställa att rättigheterna efterlevdes, fick överges under processens gång. Ett skäl till detta var de meningsskiljaktigheter som hade präglat arbetet med texten. Genomgående för alla de debatter som föregick antagandet av förklaringen var att USA motsatte sig formuleringar kring diskriminerande praktiker och socioekonomiska rättigheter, kolonialmakter motsatte sig idén om universella mänskliga rättigheter, och Sovjetunionen motsatte sig formuleringar kring inneboende rättigheter som staten aldrig kan återkalla (Lundberg 2009). Den 10 december 1948 antogs den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter av FN:s dåvarande 48 medlemsstater. Ingen röstade emot, men 8 stater lade ner sina röster. Det var Vitryssland, Sovjetunionen, Ukraina, Tjeckoslovakien, Polen, Jugoslavien, Sydafrika och Saudiarabien. Sovjet avstod från att rösta därför att förklaringen innehöll en artikel om rätten till egendom. Sydafrika opponerade sig mot principen att vita och svarta skulle vara lika värda. Saudiarabien menade att kvinnor och män inte kunde betraktas som likvärdiga (Suter 2008:431). Flera av de stater som avstod från att rösta var också kritiska till att världssamfundet genom att anta deklarationen hade gjort avkall på principen om nationers suveränitet. I förklaringens andra artikel beskrivs innebörden av den grundläggande likvärdighetsprincipen: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.
20
Ma nskliga ra ttigheter.indd 20
10-01-15 10.50.41
1. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
Folkrättsliga termer 5 Deklaration och konvention Såsom deklaration är den allmänna förklaringen inte folkrättsligt bindande för staterna. Däremot är den liksom andra deklarationer moraliskt förpliktigande. Man kan också säga att förklaringen fick en så stark tyngd under efterkrigstiden, som måttstock och källa för inspiration i arbetet med att skapa juridiskt bindande texter och även på andra sätt, att den så småningom i sin helhet kunde erkännas som sedvänja. Många nybildade stater hänvisar till exempel till förklaringen i sina konstitutioner, och idag argumenterar en del folkrättsjurister med fog för att hela den allmänna förklaringen får betraktas som internationell sedvänja, trots att den, tekniskt sett, inte är juridiskt bindande för stater (Scheinin 2008:v). Konventioner är till skillnad från deklarationer juridiskt bindande för de stater som ansluter sig till dem. Andra ord för konvention är traktat, fördrag, juridiskt bindande överenskommelse. I Wienkonventionen från 1969 kan man läsa om konventioners ikraftträdande, efterlevnad och ändring.
1.3.2 Deklarationens genomslagskraft Den allmänna förklaringen har fått ett enormt genomslag i hela världen. Enskilda som upplever sig kränkta har genom förklaringen fått ett språk att använda. Numera formuleras politiska anspråk i termer av rättigheter. De får därmed en starkare slagkraft. Icke-statliga organisationer (NGO-er) har genom de mänskliga rättigheterna fått verktyg för att kunna ställa krav på världssamfundet att skydda de mänskliga rättigheterna (Robertson & Merrills 1996:2; Suter 2008:436). Inom FN-organisationen har flera tekniker utvecklats för att stötta stater i deras förverkligande av mänskliga rättigheter, såsom exempelvis när nybildade stater får stöd i att genomföra val (Suter 2008:432 f). I dag är det också allmänt accepterat att delar av förklaringen har sedvanerättslig status, och därmed är att betrakta som juridiskt bindande, även om den är en deklaration. Inte minst artiklarna om tortyrförbudet (artikel 5) och rasdiskriminering (artikel 2) tillhör denna kategori av rättigheter. Oaktat det stora gensvaret för den allmänna förklaringen från såväl stater som enskilda och sammanslutningar världen över, skulle det ta nästan tjugo år innan juridiskt bindande konventioner kunde antas som motsvarade innehållet i den, och ytterligare tio år innan dessa trädde i kraft. Det kalla kriget, och de politiska och ideologiska motsättningarna som efterkrigstiden präglades av, blev ett hinder i vägen för en enighet kring såväl den juridiska utkrävbarheten av rättigheterna som utarbetandet av effektiva övervakningsmekanismer.
21
Ma nskliga ra ttigheter.indd 21
10-01-15 10.50.42
D el I. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
1.4 Grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter inom FN Utifrån den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har det under efterkrigstiden formulerats närmare 30 FN-konventioner med olika innehåll och omfång. Dessa har antagits av FN:s generalförsamling för att sedan stå öppna för staterna att ansluta sig till.
Folkrättsliga termer 6 Underteckna och ratificera En stat som ansluter sig till en konvention gör det i två steg. Genom att underteckna/signera konventionen visar staten på en viljeinriktning att ansluta sig till dokumentet. I ett andra steg ratificerar staten sedan konventionen. Detta sker efter att de nationella lagarna har anpassats till konventionen och landets parlament har fattat beslut om ratificering. I Sverige är det riksdagen som fattar detta beslut, under förutsättning att konventionen kräver ändring av svensk lag eller är av större vikt. Konventionerna träder i kraft först efter att ett visst antal stater har ratificerat dem. Vilket antal anges i varje enskild konvention.
1.4.1 Konventioner i krigets kölvatten De två första konventionerna som antogs inom FN efter andra världskriget var FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (1948) och Konventionen om flyktingars rättsliga ställning (1951). Den förstnämnda var ett sätt att göra upp dels med det armeniska folkmordet som ägde rum under tiden för första världskriget, dels med förintelsen av judar och andra grupper under andra världskriget. Begreppet folkmord definieras i konventionen som handlingar som förövas i avsikt att förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp. I sådana handlingar inräknas dödande eller orsakande av allvarlig kroppslig eller mental skada; att medvetet skapa levnadsvillkor som är avsedda att utplåna en grupp; att förhindra att barn föds inom gruppen; eller att tvångsförflytta barn tillhörande gruppen till en annan grupp. Flyktingkonventionen, eller 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, var även den ett försök att göra upp med tidigare humanitära katastrofer. Närmare bestämt skapades den för att ge skydd åt människor som tvingats fly under eller på grund av andra världskriget. Från början var flyktingkonventionen inriktad på att ge skydd åt europeiska flyktingar efter andra världskrigets slut. I ett tilläggs22
Ma nskliga ra ttigheter.indd 22
10-01-15 10.50.42
1. Inledning och introduktion till inter nationell rätt
protokoll till konventionen år 1967 utvidgades dess räckvidd genom att tidsbegränsningen togs bort, samt genom att även människor som flytt i andra delar av världen än Europa innefattades. I dag är flyktingrätten ett område där mänskliga rättigheter ställs på sin spets såtillvida att staters intresse av att upprätthålla en reglerad invandring inte sällan ställs emot enskilda människors möjligheter att överleva (Kjærum 2002). Globaliseringen har med alla sina flöden av kapital, varor och tjänster paradoxalt nog lett till en mer intensiv kontroll av migration, samtidigt som allt fler flyktingar och andra migranter kontinuerligt fått ett allt starkare behov av skydd (Trindade 2008:139). Om detta vittnar de incidenter som rapporterats i media under senare år, om flyktingar som dött längs Europas gränser under sina försök att ta sig in i regionen för att söka asyl (se bl.a. Fortet Europa 2001). Flyktingkonventionen räknas inte till FN:s kärnkonventioner på MR-området, utan går i stället under rättsområdet flyktingrätt (Strömberg & Melander 2003:115). Icke desto mindre täcker konventionen in grundläggande mänskliga rättigheter som skydd mot tortyr och rätten att åtnjuta en fristad, något som längre fram i boken beskrivs som en egen gren av ”MR-trädet” (se Stern, kapitel 14). I artikel 1 definieras vem som enligt konventionen är flykting. Det är den person som flytt sitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, och som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet… I flyktingkonventionen regleras också vilka rättigheter flyktingar har, bland annat religions- och rörelsefrihet och att arbeta. Vidare behandlas vem som inte är berättigad till flyktingstatus, exempelvis krigsförbrytare. I konventionens artikel 33 regleras avvisning och utvisning. Här slås den så kallade principen om non-refoulement fast, vilken betyder att en fördragsslutande stat aldrig får avvisa eller utvisa en person till ett land där hans eller hennes liv eller frihet hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning. Denna regel har numera sedvanerättslig status.
1.4.2 Förbudet mot rasdiskriminering 1965 År 1965 antogs den Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (ICERD). Den var ett svar på de politiska protester som följde av Sydafrikas apartheidsystem. Syftet med ICERD är att garantera att alla människor, oavsett ursprung, har en absolut och fullständig rätt till alla mänskliga rättigheter. 23
Ma nskliga ra ttigheter.indd 23
10-01-15 10.50.43
Anna Lundberg (red.)
Mänskliga rättigheter – juridiska perspektiv Rätten är ett viktigt verktyg för att realisera idéer om mänskliga rättigheter. Inte minst när människor utsätts för människorättskränkningar fyller juridiken en funktion som redskap för individer att hävda sina rättigheter. Denna antologi, med bidrag från etablerade akademiker och praktiker inom detta
Anna Lundberg (red.)
Mänskliga rättigheter – juridiska perspektiv
område, behandlar mänskliga rättigheter ur juridiskt perspektiv.
Mänskliga rättigheter
Bokens upplägg omfattar i huvudsak fyra delar där fokus ges åt fredens, preventionens respektive krigens folkrätt. Det mest omfattande av dessa avsnitt rör fredens folkrätt. Bokens redaktör är Anna Lundberg, jur. kand. fil. dr i etnicitet och verksam vid institutionen för Globala Politiska Studier, Malmö högskola. Hon är också medlem i forskningsinstitutet MIM (Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare).
– juridiska perspektiv
Best.nr 47-09074-7
Tryck.nr 47-09074-7-00
omslag.indd 1
10-02-01 15.55.43