Samtal hjälper personen att hitta ord för sina känslor och övar upp förmågan till inre prat. ”Våra samtal gör något med mig. Det händer något dagarna innan vi ska träffas”, säger en kille som motivering till varför han vill fortsätta. ”Jag pratar med dig även när jag är hemma”, säger en annan.
Att undvika och vägra Det är naturligt att undvika sådant som skrämmer. Kanske upplever ungdomen obehag av trängseln i köpcentret, av att träffa en viss person, eller när telefonen ringer. Hon kan samtidigt ha svårt att förklara varför, genom vilka tankeprocesser, just den här situationen framkallar rädslan. Enligt kognitiv teori reagerar vi inte på situationen i sig utan på vår egen tolkning av den (”Jag kommer aldrig att klara det här”; ”Jag är värdelös”; ”De hatar mig”). Det vi tänker leder till att vi känner och gör vissa saker. Invanda, automatiska tankar och inre bilder passerar snabbt i medvetandet och är svåra att fånga upp. Att bli uppmärksam på samspelet mellan de egna tankarna, känslorna och handlingarna kräver övning. Tänker alla som jag? Är min tanke rimlig i sammanhanget? Skulle jag kunna tänka på något annat sätt? En person med nedsatt mentaliser ingsförmåga har svårare att reflektera över sitt eget tänkande, upptäcka tankefällor och därmed förändra hur hon upplever en viss situation. Har hon dessutom svårt att direkt påverka situationen (till exempel genom att få någon annan att ändra sig), återstår att undvika den – att hålla sig borta från platsen där den skulle kunna inträffa. Benjamin kommer allt mer sällan iväg till skolan. Efter lite luskande får hans föräldrar ur honom att han är rädd för att träffa sin svensklärare. Benjamin ligger långt efter med läxorna. ”Men du stannade ju hemma även de dagar du inte hade svenska”, påpekar pappan. ”Jo, men jag skulle ju kunna få syn på henne i korridoren.” Föräldrarna väljer i detta läge att prioritera att Benjamin åtminstone ska gå på de andra lektionerna; problemet med svenskan får lösas senare. De föreslår att sonen, ifall svenskläraren ser honom och vill prata, svarar: ”Jag kan tyvärr inte prata med dig just nu”, och går därifrån. Om läraren fortsätter, får sonen säga: ”Du får ringa mina föräldrar.” 47