9789163780172 by Smakprov Media AB

Det började med några kassar med pärmar. ”Få ordning på tidningsurklippen och släng det du känner för” löd Ulricas uppmaning. Jag hämtade mer material, nu även foton. Hjärnan gick på högvarv. Nu skulle Ulricas mindre kända produkter och uppdrag få känna på nutidens öppna famn. Människor som hon samarbetat med intervjuades. Allt skulle lyftas fram. Efter ett tag tyckte Ulrica att Människan Ulrica försvann i allt överdåd av produkter hon satt sitt namn på. Utöver allt material och hennes svar på mina frågor, bidrog Ulrica med sina poetiska och personliga texter till denna bok. Med hennes texter, det rika bildurvalet och rösterna om Ulrica är boken en heltäckande skildring av en unik konstnär.

ISBN 978-91-637-8017-2

ULRICA HYDMAN VALLIEN/BJÖRN BOODE

Innehåll:

Ett svart minne 10-11 Varför 12-13 Råttgift. Nej Tack! 14-15 Uppdrag 16-21 Fredagen den sjunde... 28-29 ”Han ville så väl men det blev så fel...” 34-36 Glasserier 2000-tal 37-43 Tack Björn! 44-45 Rallarsvingar 46-49 Designuppdrag 2000-tal 50-57 Idag 58-59 VIDA Museum 60-61 British Airways 64-67 Ulrica och pengarna 68-69 Äktenskapet – långt och stormigt 70-71 Designuppdrag 1990-tal 74-77 Ericsson 78-79 Ägarstriden Orrefors Kosta Boda 1996-1997 80-85 Konstglas och målningar 86-93 Glasserier 1990-tal 94-97 Designuppdrag 1990-tal 98-110 Glasserier 1990-tal 111-115 Proventus tar över och Kosta Bodas sjätte sinne 118-123 Keramik 1980-tal 130-131 Pilchuck och glasäventyr 134-155 Graphic Traffic 156-157 Tidningsurklipp 1980- 1985 158-159 Att leva sin egen ålder 160 Glasserier och målningar 1980-tal 162-169 Unga Tecknare 174-179 Glasklart 180-185 Keramik 1970-tal och målningar 186-195 Glasserier 1970-tal och lite målningar 196-205 Fantasi och verklighet 207 Glas 1970-tal 208-211 Flickebarn 214 Keramik 1960-tal 218-219 Alltid fri 223 Åfors raket- och ballongklubb 224-225 USA 1961-1963 och Bornholm 226-229 Vägen till Konstfack 230-237 Faror då jag var liten 241 Ormboet 243 Spåren i hjärnan 244 Cv 246-252

Middag med det japanska tv-teamet.

Jag har sedan 1980-talet haft ett samarbete med Japan. Mitt glas visades från tidigt 80-tal och framåt på museer. Jag fick kontakt med bland annat varuhuset Seibu för glaset och en spännande person, Sahei Makinami, chef och ägare till ett större reklamföretag i Tokyo. Han blev min beundrare och jag har samarbetat många år med honom i olika spännande designkoncept. Jag har exempelvis gjort porslin för det berömda varumärket Barneys´s New York. Senast 2012 fick jag utmärkelsen ”RED DOT AWARD” ett mycket fint internationellt pris. Det fick jag då jag designat etiketter och kartong för fem flaskor för risvin för det japanska företaget Rice Magic. Det var ett projekt för att stödja offren för jordbävningen den 11 mars 2011 i Fukishima. Detta gjorde vi gratis, och det var en specialutgåva för att samla in pengar till offren.

I mars 2013 blev jag inbjuden till Japan av det japanska tv-bolaget NHK worldwide som gör programmet ”TOMORROW”. Jag blev mottagen av ett tv-team på fem personer plus tolk och chaufför. De reste med mej för att visa vad som hänt efter tsunamin och kärnkraftskatastrofen. Som formgivare träffade jag högskoleelever och företagare med design som inriktning. Jag kunde inspirera till möjliga produkter och under en veckas tid fick jag se förödelsen. Jag kunde inspirera till överlevnad med tillverkning av textilmönster, tryck till tröjor med mera. Det gällde särskilt helt utslagna samhällen vid kusten, där fiskarna omkom vid katastrofen och kvinnorna fanns kvar utan försörjning. Det blev en film på 30 minuter där förhoppningar om en ljusare framtid tändes.

Fritt fall i Glasriket Från moll till dur till moll igen

Sammanställt av Björn Boode Efter några goda år under andra halvan av 90-talet försämrades företaget Orrefors Kosta Boda positioner radikalt. Med årliga vinster på 50-60 miljoner kronor 1999-2000 bestämde sig huvudägaren Carlsberg 1999 för att minska sitt ägande. Det danska riskkapitalbolaget Axcel blev år 2000 huvudägare och deras tålamod var inte lika stort. De krävde avkastning och bättre kassaflöde. Krisen tilltog efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 och Orrefors Kosta Bodas viktiga amerikanska marknad sviktade. När Ulrica sjösatte Mineserien 2002 var hennes tanke att förse vannan i Boda med arbete och därmed rädda Boda glasbruk. Ledningen valde istället att förlägga produktionen i Orrefors. I maj 2003 lades tillverkningen i Boda ner och året därpå offrades servisglasbruket Sandvik som gjorde serviser för varumärket Orrefors. Ilskan kokade bland de anställda i koncernen och Ulrica skrädde inte orden. I ett brev till ledningen i samband med beskedet att Sandviks glasbruk skulle läggas ner gick Ulrica till attack. Här följer Ulricas utkast: ”GLASRIKETS SÖNDERFALL…. under desperat och INKOMPETENT LEDNING-maj 2004

SÖNDRA OCH SPLITTRA-SPARA OCH till slut lägga ned. Är detta en resa mot endast två glas bruk =ORREFORS-KOSTA? ATT FLYTTA EN FUNGERANDE ENHET - KOSTAS VANNA 3 TILL ORREFORS… där man inte ens har en teknisk chef..där man under det senaste året har en ledning av två ekonomer och då spenderat 12 miljoner på att huvudlöst köpa ny teknik som ingen i Orrefors får att fungera… Skall Kostas i dag lönsamma vannaproduktion offras för att rädda Orrefors dödsmärkta varumärke – Är det på sikt möjligt och lönsamt??? ??? Man dödar motivationen i Kosta BODA …där det nu fungerar. FÖLJER ARBETARNA med från Kosta till Orrefors??? ELLER AVSKEDAS DE KALLBLODIGT. Vad kostar den flytten från Kosta till Orrefors??? Vad vinner man i pengar på den flytten??? Hur mycket känslor dödar man….vem vill följa dessa ledare ? Denna ledning som informerar genom pressen – dessa två som är kända för att lägga ned – chokladfabrik i kalmar –coop-bank i stor skala och nu glasindustrin i Småland…”

Hösten 2004 befann sig Orrefors Kosta Boda i fritt fall. De danska huvudägarna sökte desperat efter en köpare som var villig att ta över skulder på över 200 miljoner kronor. Konkursen närmade sig och Ulrica Hydman-Vallien kritiserade nu koncernledningen öppet i media. Hon trodde det skulle bli svårt att hitta en köpare eftersom det inte går att tjäna stora pengar i glasbranschen. ”Det vore bra med en svensk ägare, men vad jag känner starkt för är att dela upp bruken och börja om från början.” sa Ulrica till tidningen Barometern i oktober 2004 och förklarade svårigheten med att kombinera varumärkena Kosta Boda och Orrefors eftersom de var så olika: ”På bruken i Kosta Boda jobbar vi mycket med hantverk medan Orrefors har tekniken och maskinerna. På det området har Orrefors tyvärr halkat efter de senaste åren. I Kosta Boda ska vi våga vara exklusiva och skilja oss från mängden. Vi får inte släta ut oss. Den internationellt kända formgivaren i Åfors anser att man ska hålla fast vid Kosta Boda som varumärke. Vi skulle klara oss bra på egen hand med de duktiga hantverkare och det kunnande vi har”

I mars 2000 togs det första spadtaget av Börge Kamras, Barbro Kamras, Ulrica och Bertil för VIDA Museum i Halltorp på Öland.

VIDA Museum, 2001: – Jag var Barbro och Börge Kamras’ första utställare på Galleri Kamras i Borgholm och de ställde ut mig på Stockholm Art Fair under många år på 80- och 90-talet. De visade även mitt glas och mina målningar utomlands, säger Ulrica. ”Fantastiskt kul”, svarade Ulrica Kvällsposten på frågan hur det kändes att bli museal. Tillsammans med Bertil har de sedan juni 2001 var sin avdelning på VIDA Museum. VIDA har utvecklats till en av Sveriges främsta konsthallar. – Varken jag eller Bertil har varit involverad ekonomiskt i VIDA Museum. Barbro och Börge Kamras började tidigt planera för ett museum och köpte mitt glas, målningar och keramik på utställningar för den permanenta utställningen på VIDA. Sedan har jag deponerat ur mina egna samlingar.

CAT WOMAN AND FAMILY, 1995. Unikat, höjd 35 cm.

Guldmålat: Ulricas första försök att måla med guld på glaset gjordes 1972-1973. Den idag svårfunna serien Hjärtats vin bar text och hjärtan i guld. Drygt tio år senare tog hon nya tag med det magiska men giftiga grundämnet. –Det är härligt att fläska på med det lyxiga guldet. Jag fick möjligheten i mitten av 80-talet att måla med guld. Då hittade vi flytande guld som gick att bränna i hög temperatur och som anpassades för att bränna på glaset, säger Ulrica. –Självklart passade det mig och jag lät guldet flöda i penseldragen på de unika objekten. Att täcka glansiga glasytor gav mej rysningar och lustkänslor! Det var också härligt att lägga guldet tätt tillsammans med de starka röda, gula och blå emaljfärgerna. Guldet följde henne i många år och kulminerade 2011 då Kosta Boda 25-årsjubilerade och Open Minds förärades en ny variant. –Jag gjorde för det året exklusivt en vas helt i guld, säger Ulrica. Om det är riktigt guld? Ja det är riktigt guld i målningen. –12-14 karat och svindyrt.

SHE AND HE, 1996. Unikat.

F채rdigt att skicka till Sanske Galleri, Z체rich, Schweiz, 1991

Keramik 1980-tal

Ovan: MOT LIVET, 1981.

–Det är samma tankar som kring boet men här är det barnet som genom springan tränger sig ut mot livet. Äggen i boet är de ägg där livet spirar och som tillsammans skyddas av boet för att senare kläckas till liv, säger Ulrica. Till vänster: Fat, stengods. Koboltmålade konturer och duttar, resten akrylmålning.

130

–Egen tekanna och mugg som vi använder varje dag sedan 80-talet. Står på matbordet som även fungerar som gästbok. Var är alla keramiker idag som kan leva på att dreja de vardagliga ting vi behöver, muggen och kannan? Jag längtar efter det som inte kommer från Ikea, säger Ulrica.

Efter ha arbetat med lera sedan tidigt 50-tal slutade Ulrica helt med den egenproducerade keramiken 1985. Mellan 1963 till 1979 huserade hon tillsammans med Bertil i en verkstad nära Lyckebyån i Åfors. När huset revs 1979 fortsatte hon med keramiken i sin ateljé hemma i Bromsastugan. –Som keramiker 1963-85 var jag ofta ensam i min verkstad. Glaset blev med tiden så lockande. Jag tyckte om det sociala sammanhanget, att jobba tillsammans. Det blev på Åfors Glasbruk som jag fick min andra familj, säger Ulrica.

131

146

”Jag ville hitta stillheten i färg och mönster.” Det första Juvelglaset (motstående sida till vänster) gjordes redan 1982 och de andra tre är från lanseringsåret 1983. Samtliga är unikat.

147

ISBN 978-91-637-8017-2