Centrum för lättläst är: LL-förlaget − lättlästa böcker 8 SIDOR − den lättlästa nyhetstidningen Lättläst-tjänsten − bearbetningar och kurser Läsombud − inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se
LL-förlaget Box 9145 102 72 Stockholm Tel: 08-640 70 90 www.ll-forlaget.se © 2014 Torsten Bengtsson & LL-förlaget Grafisk form och omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Omslagsfoton: Shutterstock Papper: Munken Premuim Cream, 100 g Typsnitt: Sabon LT Std och Charcuterie Block Tryck: Bulls Graphics AB 2014 ISBN: 978-91-7053-498-0
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 2
2014-06-03 14:35
Torsten Bengtsson
ETT REGN AV BOMBER
LL-fรถrlaget
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 3
2014-06-03 14:35
Edelweisspiraterna Det var tidig morgon. Jag låg under det varma täcket. Något hade väckt mig. Jag anade att en olycka skulle inträffa. I sängen bredvid mig låg min bror. Han var 16 år och två år äldre än mig. Nu var jag orolig för honom. Jag anade att han var med i en förbjuden grupp. De kallade sig för Edelweiss-piraterna. Det var några killar som träffades i ett öde hus. De gillade inte Adolf Hitler och nazisterna. Killarna i Edelweiss-piraterna hade skrivit på husväggar. Där stod det att Hitler var en idiot och att nazisterna kunde dra åt helvete. En del påstod att Edelweiss-piraterna hade krossat fönster på nazisternas högkvarter. Där hade de släppt in en levande gris klädd i nazistuniform. Det var livsfarligt. Nazisterna hade en hemlig polis, Gestapo.
5
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 5
2014-06-03 14:35
De letade efter varje fiende till Hitler och nazisterna. När de hittade någon blev straffet hårt. Jag lyfte huvudet från kudden. Jag ville se om min bror var vaken. Han mötte min blick och log. Sedan viskade han: – Allt väl? Jag nickade fast det inte var sant. – Vad som än händer ska du veta att jag älskar dig. Om det händer mig något får du hjälpa mor, fortsatte han. Oron i bröstet blev värre. Nu förstod jag att min känsla var rätt. Gestapo letade efter honom. – Är du med i Edelweiss-piraterna? frågade jag. – Jag kan inte och vill inte berätta. – Vad har du gjort? viskade jag. Han svarade inte. Han tittade upp i taket. Till slut vände han sig mot mig och viskade: – Jag skulle vilja berätta. Men det är bäst för dig att inte veta. Förstår du? – Nej, svarade jag.
6
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 6
2014-06-03 14:35
Jag ville också vara med i Edelweiss-piraterna. – Det ordnar sig, viskade han. Han såg sorgset på mig. Det var som om han visste. Det var bara frågan om dagar eller kanske timmar. Men det var värre än så, mycket värre. I samma ögonblick bröt helvetet lös. Ytterdörren bröts upp med en smäll. De stormade in i vårt hem. Det var Gestapo. De var här för att gripa min bror. – Fort! Hoppa ut genom fönstret, väste jag. – Det är slut. De har tagit de andra. Nu har de pratat. Det gör alla förr eller senare, svarade min bror. Sedan reste han sig från sängen. Sekunden senare sparkade en polis upp dörren till vårt sovrum. – Gestapo! Rör er inte! skrek polisen. Flera andra kom in i rummet. Vi såg deras svarta uniformer. De hade stövlar av läder och röda armbindlar med hakkors runt den vänstra armen. En av dem hade en pistol i handen.
7
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 7
2014-06-03 14:35
Han pekade på min bror med pistolen och skrek: – Ta fast förrädaren! Två av männen höll fast min bror. – Namn? fräste en av dem. Min bror svarade inte. Då slog de honom. Han fick ett slag av kolven på pistolen och sjönk ner mot golvet. Han blödde från ett sår i pannan. I samma stund kom mor in i rummet. – Vad gör ni? Han har inte gjort något, skrek hon. – Han ska gripas. Det är en order, svarade mannen med pistolen. – Hans far är soldat i den tyska armén. Han slåss på östfronten, skrek mor. – Vad bra att han gör sin plikt. Det borde fler göra i den här familjen, svarade mannen. – Ni kan inte ta min son ifrån mig. Han är bara ett barn, skrek mor. Mannen i den svarta uniformen hånlog och sa: – Det är klart att vi kan! Vi gör som vi vill! Mannen satte sulan på sin stövel mot min brors rygg. Sedan tryckte han till. Min bror stönade när han pressades mot golvet.
8
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 8
2014-06-03 14:35
– Sådana här små skitar borde inte få finnas. En kackerlacka är mer värd än någon som sviker sitt land, fortsatte mannen. – Ni får inte ta honom, skrek mor. Mannen i den svarta uniformen svarade inte. – Ta med krypet, sa han och spottade på min bror. De släpade iväg med honom. Mor försökte stoppa dem. Hon skrek, bet och klöstes. Jag försökte också hindra dem. Då fick jag en örfil till svar. Det blev svart för ögonen. Den här dagen glömde jag aldrig. Dagen då Gestapo grep min bror. Det var den 4 oktober 1944. Vi bodde i staden Köln i Tyskland. Det var mitt under andra världskriget. Men det blev ännu värre. Några veckor senare, den 10 november, hängde nazisterna 13 personer. De mördades utan rättegång med ett rep runt halsen. Det skedde på en gata mitt i staden. Flera av de som mördades var unga pojkar. En av dem var bara 16 år. Han var min bror.
9
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 9
2014-06-03 14:35
Nyårsbomber – Detta förbannade krig! Jag hatar det! skriker jag. Det blir tyst runt matbordet. Mor och mina syskon slutar att äta. Vi hör sirener som tjuter i närheten. Det är flyglarm. Snart kan bombplanen vara över oss. – Inte ens på nyår får vi vara ifred, säger mor. – De kan vara på väg till en annan stad, säger jag för att trösta henne. – Vi kan inte ta risken. Ner i källaren, säger hon. Jag ser på mor. Hon har mörka ringar under ögonen. Hon är trött av sorg. Hennes son är borta för alltid. Mördad av nazisterna. Och far är soldat i den tyska armén. Honom har vi inte hört av på flera månader. Tänk om han också är död. Nu är mor ensam. Hon måste ta hand om mig och mina två systrar. Det är krig. Staden blir bombad dag som natt.
10
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 10
2014-06-03 14:35
Det är inte lätt att skaffa mat, kläder, och kol att elda med när det är brist på det mesta. Allt ska till armén och soldaterna vid fronten. Vi reser oss från bordet. Mor lyfter upp Eva i famnen. Hon är yngst med sina fem år. Hon håller händerna runt halsen på mor. I hela hennes liv har det varit krig. Bakom dem går Greta. Hon är ett par år äldre. I hennes ansikte lyser skräcken. Ögonen är blanka av tårar. I famnen håller hon sin slitna nalle. – Hans! Går du sist? säger mor till mig. Jag nickar, sedan stoppar jag en varm potatis i munnen, lägger locket på kastrullen och blåser ut ljusen på bordet. Innan jag lämnar lägenheten låser jag dörren. Vi går ner för de slitna trapporna. Där möter vi grannarna. Det är fru Meyer med sina fem barn, änkan Beck och gubben Müller som bor i lägenheten över oss. De är alla på väg mot skyddsrummet. Det finns i en källare i ett hus rakt över gatan.
11
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 11
2014-06-03 14:35
– Hur kan de bomba oss oskyldiga människor? Och på självaste nyår. De kunde bomba Hitler och hans förbannade nazister, säger mor så högt att det ekar i trappan. – Prata inte så högt, viskar änkan Beck och ser sig oroligt omkring. Ute är det mörkt. Sirenen tjuter fortfarande. Den som låtit minst en gång om dagen den senaste tiden. Ibland även om natten. Jag vet att det är amerikanska plan som bombar på dagarna och brittiska på nätterna. På några månader har de förvandlat stadens byggnader, kyrkor och sjukhus till högar med ruiner. Bara i vårt kvarter har hälften av husen träffats av bomber. Flera har rasat samman. När vi korsar gatan ser jag skenet från strålkastare. De lyser upp mot den mörka himlen. De söker efter bombplan. När ljuset från en strålkastare lyser på ett plan kan luftvärnets kanoner skjuta ner det. Vid ingången till källaren står en gammal man. Han har inga tänder i munnen.
12
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 12
2014-06-03 14:35
Vi kallar honom för Generalen. Han är en av de få män som finns kvar i staden. Nästan alla andra är inkallade i den tyska armén. De slåss på alla fronter mot ryssar, engelsmän och amerikaner. – Skynda på, skriker generalen. Runt ingången ligger högar med sandsäckar. De ska skydda husets väggar. Vi går ner för en smal trappa och vidare in i mörkret. I källaren luktar det illa av fukt och mögel. Längst in finns några låga träbänkar att sitta på. Där är redan fullt av folk. – Alla sätter sig ner, ropar Generalen. Sedan stänger han en tung dörr av järn. I taket hänger en naken glödlampa. Den lyser på de fuktiga tegelväggarna. Från golv till tak står grova stockar. De ska hindra källaren från att rasa samman om huset blir träffat av en bomb. Nu är det bara att vänta. Ingen säger något. Änkan Beck hostar som vanligt. Det har hon gjort i veckor. Säkert något fel på lungorna.
13
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 13
2014-06-03 14:35
Mor stryker Eva över ryggen medan hon nynnar på en vaggvisa. Greta har tummen i munnen och håller nallen hårt mot kinden. Jag sitter bredvid Max. Han är äldst av fru Meyers fem barn. Vi är lika gamla och går i samma klass. Vi brukar jämt vara tillsammans. – Då är det tid igen, viskar jag. Max nickar till svar. – Och inte hann vi äta, forsätter jag. Vi vet vad som väntar. Vi har suttit bredvid varandra i skyddsrummet säkert hundra gånger. Snart kommer bomberna att regna över oss. Huset, marken och källaren kommer att skaka av bombernas kraft. Lampan i taket kommer att slockna. Träffar en bomb huset är det slut. Det vet vi. Inget hus klarar en direkt träff. Då faller det samman. I bästa fall klarar sig källaren. Men hur kommer vi då ut?
14
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 14
2014-06-03 14:35
– Om de kommer så är det britternas flygplan. De bombar oss om nätterna, viskar Max. – Jag vet, svarar jag. – De har de bästa flygplanen. Spitfire, Mosquito och Lancaster … – Jag vet det, säger jag. – Det har också världens bästa motor. Rolls Royce Merlin V12. Den är … – Tyst nu! väser jag. Jag vill inte prata om fiendens flygplan. Jag hatar dem. Väntan är nästan det värsta. Jag blundar. Det brukar jag göra. Sedan räknar jag tyst. När jag kommer till sextio har det gått en minut. Då börjar jag om. Jag gör det för att hålla borta alla hemska tankar. Jag vill inte tänka på allt som kan hända om huset träffas av en bomb och rasar. Jag vill inte dö som min bror. Mitt liv har just börjat. – De borde vara här nu, viskar Max. Hoppet tänds. Kanske har vi tur idag. Det är ju nyår.
15
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 15
2014-06-03 14:35
Jag fortsätter att räkna. Minut för minut. Inget händer. Folk börjar viska och efter en stund öppnar Generalen dörren. En frisk fläkt drar in i källaren. – Faran över, skriker han. – De kom inte ikväll, säger Max och ler. – Några andra fick skiten över sig istället, svarar jag. Vi trängs för att komma ut från källaren. Nu är stämningen annorlunda. Folk pratar och skrattar. Ute är det lugnt och stilla. – Har ni ätit? frågar Max. – Vi hann inte börja, svarar jag. – Jag är så hungrig. Vi har knappt någon mat, säger Max. – Jag ska fråga mor om du kan äta med oss, svarar jag. En stund senare sitter familjen runt matbordet. Max sitter där min bror en gång satt. Det är mer än femtio dagar sedan han avrättades av nazisterna. Jag tänker på honom varje dag. På en hylla i köket har vi foton på min bror och far. Bredvid dem brukar mor tända ett ljus.
16
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 16
2014-06-03 14:35
Vi försöker fira nyår. På bordet står en kastrull med potatis och en gryta med något kött. Mor har varit på torget och handlat. Jag vet att hon har sålt en ring av guld för att få lite extra pengar. Men vad som finns i grytan vill jag inte veta. På torget har jag sett kött från grävling, svan och kråka. Max äter och äter. Sedan säger han: – Detta måste vara det godaste jag ätit på länge. Han slickar sig om munnen. – Finns det mer? undrar han. Jag ser på klockan på väggen. Snart ska vi höra Adolf Hitler hålla sitt nyårstal på radion. Hitler har styrt vårt land så länge jag minns. Han är vår ledare, men jag vill inte höra honom. Det är ju han och hans nazister som har startat det här förbannade kriget. Det är hans fel att min bror är död och min far är försvunnen. Mor har också tittat på klockan. Hon går fram till radion och vrider på en knapp. Det tar en stund innan ljudet kommer. Först hörs musik.
17
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 17
2014-06-03 14:35
Det är musik som soldater brukar gå i takt till. Därefter kommer en röst som förklarar att den store ledaren ska tala för det tyska folket. Det blir tyst i några sekunder. Sedan kommer rösten som vi har hört så många gånger förr. Vi lyssnar på orden som han skriker fram. – Vi måste kämpa för vårt land! Mor är vit i ansiktet av ilska. Till slut stänger hon av radion. – Jag mår illa av att höra den rösten. Jag håller med mor. Vi försöker tänka på något annat än Adolf Hitler och kriget. Vi hinner precis äta klart när vi hör flyglarmet igen. Nya bombplan är på väg. Kanske blir det vi som får bomberna över oss nu. Mor suckar och säger: – Ni vet var vi ska!
18
LL_BENGTSSON_I_ETT_REGN_AV_BOMBER_inlaga.indd 18
2014-06-03 14:35