9789127132948 by Smakprov Media AB

Omslag_111107.qxd:Omslag_070123

11-11-08

16.00

Sida 1

Ny uppdaterad utgåva 2012

ISBN 978-91-27-13294-8

9 789127 132948

Karin Neuschütz Höns i trädgård

Med en flock höns i trädgården har man aldrig tråkigt. De är både personliga och underhållande och kräver inte mycket av daglig vård för att trivas. Men hönsägaren ställs ändå inför många frågor. I Höns i trädgård kan du läsa om skötsel, utfodring, beteende, hälsa och sjukdom, avel och raser, ruvning och kycklingar. Här presenteras lämpliga raser och ritningar på hur hönshus och utegård kan se ut och inredas. Kulturhistoria kring höns och hönsskötsel finns också med, liksom användbara adresser om man behöver skaffa hjälp. Karin Neuschütz bor i Järna och har genom åren haft flera olika raser av höns i sin trädgård – och även fött upp kycklingar i köket. Hon är känd genom ett flertal böcker i olika ämnen, bland annat Höns – raser, skötsel, uppfödning som fått Svenska Publishing-Priset.

Höns i trädgård Karin Neuschütz

INNEHÅLL En lovsång till hönan 8 Fria höns – naturliga höns 10 Rangordning 10 Eget område 14 Hönsspråk 14 Födosök 17 Kroppsvård 18 Flyganpassning 18 Hönssinnen 20 Livslängd 21 Innan du skaffar höns 22 Motiven 22 Har du plats? 22 Vad tycker grannarna? 24 Tillstånd i tättbebyggt område 24 Ansvar, regelbunden skötsel 25 Gödseldoft 25 Ovälkomna gäster 25 Kan du slakta en tupp? 26 Lämpliga raser 27 Att välja ras 27 Presentation av några lämpliga raser 30 Lämpligt antal i trädgården 34 Vuxna höns, unghöns eller kycklingar? 36

Hönshus, inredning och utegård 38 Hönshuset 38 Hönshusets inredning 45 Utegårdar 52 Utfodring och daglig skötsel 58 Matsmältning 59 Utfodring 60 Rent vatten, grus, snäckskal och träkol 62 Vitaminer 62 Matrester 63 Varierad kost 63 Färdigt värpfoder 64 Kalk 64 Kycklingfoder 64 Skötsel 66 Rengöring 67 Transport av höns 68 Parning, ruvning och kycklingar 70 Parning 70 Lämplig boplats 72 Äggen läggs 72 Hönan vill ruva 74 En hönsbänk i köket 75 Ägget – ett litet underverk! 76 Ruvning i maskin 78 Kycklingfödsel 78 Födosök och härdning 80 Köpa dagsgamla kycklingar 80 Uppfostran 82 Kycklingarna ”växer ur” sin mor 84 Kycklingar mår bäst av att växa upp bland andra höns 85 Inavel 85 6

Hälsa och sjukdom 86 Hur ser en frisk höna ut? 86 Om hönsen blir sjuka 86 Förebyggande åtgärder 87 Sjukdomar 88 Förgiftning och olycksfall 93 Ohyra 93 Olater 94 Utgallring och slakt 96 Plockning och rensning 97 Höns förr och nu 98 Tamhöns i Norden 100 Hönsindustrin 101 Ekologiska höns 103 Småskalig hönshållning 105 Höns i folktro, myt och ordspråk 105 Litteratur 108 Adresser 109 Register 110

EN LOVSÅNG TILL H Finns det tåligare och mer anspråkslösa husdjur än höns? Förnöjt går de där och pickar i trädgården, plockar rent från skadeinsekter, gödslar och bearbetar den öppna jorden runt dina buskar, varnar dig när du får oväntat besök, rusar dig tillmötes bara du visar dig och följer dina förehavanden i trädgården med största intresse.

L HÖNAN

Höns kräver inte mycket av daglig vård för att trivas – att man öppnar och släpper ut dem, ger dem mat och vatten ett par gånger om dagen, stänger om dem till natten och för övrigt ser till att det är rent i hönshuset. Reser du bort brukar grannarna gärna mata dem mot att de får ta dagens skörd av ägg. Det trivsamma skrockandet och galandet från en hönsgård skänker en lantlig och levande karaktär åt ett villaområde. Har man en flock höns i sin trädgård kommer man aldrig att ha tråkigt. Faktum är, att samvaron med höns är mycket berikande. Vad du gör med hönsen är ingenting mot vad hönsen gör med dig. Du förvandlas till en urhöna som med redskapens jättenäbbar och jättesprättfötter trollar fram idel läckerheter ur jorden och gräset. Du får en helt ny syn på vilka möjligheter en vanlig jordkoka innehåller. Din blick skärps för nätmaskors och staketmellanrums dimensioner. Du upptäcker insekter du aldrig tidigare sett. Du jagar kvalster med förstoringsglas och du småpratar högt för dig själv på ett trivsamt skråande vis. När du oroar dig för någon ny fågelinfluensa, lugnar hönsen dig: ”Vi följer Jordbruksverkets föreskrifter, vi har rent och torrt, stor takförsedd utegård och vi äter inne, skilt från vilda fåglar – vi håller oss friska!” Sist men inte minst kommer du att fyllas av en jublande vördnad inför skapelsens under var gång du håller ett varmt, nyvärpt ägg i din hand! Den fria villahönan leder dig kort sagt varsamt tillbaka till ett tillstånd av lycksalig förbundenhet med naturen och visar dig hemligheter i din trädgård som du aldrig anat. När du håller en liten flock höns i din trädgård för att ha glädje av deras sällskap, deras ägg, deras gödsel, deras insektsätande i trädgården kan du dessutom berömma dig av att du ger ytterligare några höns en rik och naturlig livsmiljö. Karin Neuschütz

FRIA HÖNS – Höns som får växa upp något så när naturligt beter sig på många sätt ursprungligt, likt vilda hönsfåglar, och de har ett rikt och spännande socialt liv. Höns är flexibla, de lär sig snabbt hur en plats är ordnad, och de kan utan problem flyttas mellan två bostäder till en årlig vistelse på landet. De inrättar sig genast på det nya stället med stor förnuftighet. Man kan ha en ruvande höna inne i köket utan att hon störs av oväsen och slammer med disk – med uppmärksamt intresse följer hon familjens förehavanden. Höns har lätt att tillägna sig fasta vanor, är anspråkslösa och sysselsätter sig alldeles utmärkt om de bara har en omgivning som tilllåter det. Studera dina höns – är de intill förväxling lika kan du märka dem med olikfärgade ringar runt benen – och du kommer att upptäcka vilka originella personligheter de är.

Rangordning Ett naturligt antal individer i en hönsflock är cirka 25 djur. Blir flocken större och det finns flera tuppar, brukar den dela sig. För ett villahushåll kan det dock räcka med fem–sex hönor och en tupp. Överst står tuppen. Finns det flera tuppar är de inordnade i en egen hierarki och alla vuxna tuppar står över hönsen. Man kan mycket väl ha flera tuppar i en flock, men då bör det finnas många hönor. Den förnämste tuppen,

I en sådan här rik miljö känner sig en höna fri och lycklig – och kan få utlopp för alla sina nedärvda, naturliga beteenden.

S – NATURLIGA HÖNS

alfatuppen, behärskar flockens centrum och omger sig med de högst rankade hönorna. I utkanterna av hans revir finns undertupparna, oftast yngre och svagare. De tjänar som extra vakter och varnar flocken för faror. De kan på nåder få hålla sig med några av de lägst rankade eller yngsta hönorna.

I en permanent flock lär de olika hönorna känna varandra ordentligt och inrättar sig i en fungerande ordning. Högsta hönan, alfahönan, står över alla andra hönor, och ingen får sätta sig upp emot henne. Nummer två står över alla utom alfahönan osv. Den lägst rankade måste gå undan för alla de andra. Rangordning är ett bättre ord än hackordning. Det är nämligen inte i första hand fråga om att hacka varandra, utan om att dominera, att hota, eller att väja för och erkänna sig som underlägsen. Varje höna måste veta sin plats. I en trygg flock hackar hönsen ytterst sällan efter varandra, det behövs inte. Tryggast känner hönsen sig då det finns en tupp i flocken. Den högsta hönan tar för sig och förväntar sig att de andra ska låta henne göra det. Hon agerar i kraft av sin utvaldhet som tuppens käraste hustru, och många gånger också som äldsta höna i gården. De underlägsna hönorna väjer i god tid undan för de överordnade – om det bara finns utrymme för det. Rangordningen kan ändras. Särskilt när nya vuxna hönor kommer in i flocken utbryter ett förfärligt kackalorum då alla måste bevisa sin utomordentliga kompetens och försvara sin ställning. Den nya hönan hamnar vanligen lägst på ranglistan, men är hon stridig och kaxig kan hon avancera uppåt. Detta är en anledning till att man inte ideligen bör sätta in nya individer i flocken. Den mest naturliga flocktillväxten sker då en kull kycklingar får kläckas och växa upp bland de andra. Den strikta rangordningen inom gruppen ger hönsen ökade möjligheter att ägna uppmärksamhet åt yttre faror. Är de upptagna av ständiga inbördes gräl kanske de inte i tid märker räven som närmar sig. Ledartuppen parar sig oftast med de högst rankade hönorna, och det är vanligen de som ruvar fram kycklingar – ett naturens sätt att säkra att det är de friskaste och starkaste i flocken som får sköta artens fortbestånd. Ungtupparna demonstrerar redan som små kycklingar sin kaxiga natur, de tuppar sig emot varandra, står näbb mot näbb och åker upp och ner med huvudena i sina försök att 12

finna en blotta hos den andre, flaxar och hoppar upp i luften för att komma åt varandra. Men kampen är på lek och för att lära känna den egna styrkan. När de närmar sig könsmognaden blir det mer rejäla slagsmål för att bevisa vem som är starkast. Så länge de är unga spolingar bestämmer hönsen över dem, men efter cirka fem månaders ålder börjar de opponera sig och måste i kamp med varenda höna hela vägen upp till den högst rankade bevisa att de är tuppar och därmed högre rankade. Det kan med andra ord bli ganska stökigt i en hönsgård med många ungtuppar. En höna som blir sjuk eller skadad förlorar snabbt sin position och måste, om hon tillfrisknar, återerövra den med kamp. En höna som har kycklingar brukar däremot kunna stiga i graderna i kraft av sin reproduktiva förmåga och sin ökade försvarsvilja. Kycklingarna tolereras av alla i flocken och hackas inte förrän de vid könsmognaden vid fyra–fem månaders ålder ska erövra en plats i flocken. En höna kan med säkerhet känna igen 25 andra höns och upp till drygt 50 med viss säkerhet. Blir det fler börjar hönan glömma både vem som är över och under henne i rang och blir stressad av denna osäkerhet, med ökat hackande som följd. Har flocken över 40 individer blir rangordningen alltmer instabil. Vid 100 individer bryter hierarkin ihop totalt, om inte hönorna har utrymme att bilda mindre undergrupper i den större flocken (Schiötte). I förhållande till människor ser sig hönsen vanligen som lägre rankade. Skötaren kan få lov att stryka en höna över ryggen, varvid hon knäar ner och breder ut vingbaserna som om hon väntade sig tuppkurtis. Annars är inte höns några keldjur precis. De kan bli mycket smala och stela i kroppen av rädsla om man tar upp dem och håller dem i famnen. Tuppen kan också bli förnärmad om skötaren närmar sig hans hönor. Det förekommer att tuppar inte underordnar sig människan – de måste då kraftfullt sättas på plats (se s. 94).