9789147100002 by Smakprov Media AB

gerna pedago gerna pedago gerna BOKEN Steiner

o ri

Mon t e

Key

Dewey

u z zi

a tes

So kr

Steiner

M ala

Freinet

ts Vygo

Boken om

Piaget

Malaguzzi

Montessori

E ll e

Freinet

Sokrat es

kij

n K

Piaget

Vygot sk

Dewey

Freinet

Forssell

Ellen

Huvudredaktör för Boken om pedagogerna är anna forssell, lärare och forskare vid Stockholms universitet. Författarna i boken är de mest namnkunniga i Sverige inom sina respektive områden.

Boken om

pedagogerna

boken om pedagogerna presenteras klassiska pedagoger och aktuella pedagogiska inriktningar. De eviga pedagogiska frågorna som rör undervisningens innehåll, form och mål lyfts fram och det utbildningspolitiska systemskifte som den svenska skolan genomgår diskuteras. Resultatet blir en aktuell och mångfacetterad beskrivning av vårt pedagogiska arv och dagens skolverklighet. Denna sjätte upplaga är grundligt reviderad och innehåller flera nya kapitel: ett kapitel om ämnet pedagogik, ett om Ellen Key, ett om Jean Piaget och ett om den kosmopolitiska utmaning skolan står inför. Det är framför allt det senaste decenniet och 1990- och 1950-talen som präglat den skola vi har i dag. Dessa tre reformperioder ges särskilt utrymme i denna bok. De tidlösa frågeställningarna om kunskap och bildning fångas i presentationerna av de pedagogiska klassikerna: Sokrates, Dewey, Vygotskij, Steiner, Montessori, Freinet, Malaguzzi, Key och Piaget. Bokens avslutande del handlar om läraryrkets utmaningar, det vill säga om dagens och morgondagens pedagoger. Viktiga frågor som ställs här är hur nya förutsättningar påverkar läraryrket och skolan.

Steiner

Dew

on t e s

ein

Boken om pedagogerna omslag.indd 1

Under redaktion av Anna Forssell ri

Tryck.nr 47-10000-2

Best.nr 47-10000-2

Liber

Sokrat es

Ellen Key

2011-06-15 09.42

Boken om pedagogerna UNDER REDAKTION AV ANNA FORSSELL

Sj채tte upplagan

LIBER

01 Pedag Del 1B.indd 1

6/29/11 6:00:53 PM

Innehåll Förord 5 Om författarna 9

Del 1 vårt pedagogiska arv 11 AGNIESZKA BRON:

Pedagogik i förändring eller förändringens pedagogik? 12 LARS LINDSTRÖM:

Sokrates och samtalskonsten 41 TIMMY LARSSON:

Ellen Key – valfrihetspedagogen 73 GUNNAR SUNDGREN:

John Dewey – reformpedagog för vår tid? 103 OLA HALLDÉN:

Piaget – kunskap som meningsskapande 131 ROGER SÄLJÖ:

L. S. Vygotskij – forskare, pedagog och visionär 153 Del 2 aktuella pedagogiska riktningar 179 MARIKA LINDHOLM:

Waldorfpedagogiken och waldorfskolan 180 EVA-MARIA AHLQUIST, CHRISTINA GUSTASSON OCH PER GYNTHER:

Montessoripedagogik i dåtid och samtid 197 INGER NORDHEDEN:

Freinet och arbetets pedagogik 219 GUNILLA DAHLBERG OCH GUNNAR ÅSÉN:

Loris Malaguzzi och den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia 238 3

01 Pedag Del 1B.indd 3

6/29/11 6:00:54 PM

Del 3 pedagogiska utmaningar för skolan 265 GÖRAN LINDE:

Historien om en radikal omdaning 266 INGRID CARLGREN:

Lärarna i kunskapssamhället – flexibla kunskapsarbetare eller professionella yrkesutövare? 305 ULF P LUNDGREN:

Den politiska styrningen av skolan 334 INGER LINDBERG:

Om skolans flerspråkiga kapital 377 NICLAS RÖNNSTRÖM:

Skolan och den kosmopolitiska utmaningen 407 REGISTER

441

01 Pedag Del 1B.indd 4

6/29/11 6:00:54 PM

Förord I never let schooling interfere with my education. MARK TWAIN

Skolan utformas i samspel mellan en rad faktorer. Till de övergripande hör kultur och samhälle, tidsanda och skilda politiska uttryck och viljor, men också föreställningar om en framtid, dess krav och möjligheter. För att få ett perspektiv på en utveckling som ibland kan förefalla både föränderlig och förvirrande är det viktigt att inse att det handlar om en process utan egentlig början eller slut. Däremot kan man konstatera att det är i stort sett samma grundläggande frågor som ventilerats genom hela den pedagogiska historien; vad är viktig kunskap, vad är pedagogik, hur går lärande till, vilka medborgare ska få vilken kunskap och vilken utbildning och vilka utmaningar kommer i morgondagens samhälle? Det som skiljer är att varje tidsperiod har givit sitt speciella svar på dessa frågor. Därför är skol- och utbildningsfrågor ständigt aktuella – låt vara i olika skepnader. Denna sjätte, omarbetade upplaga av Boken om pedagogerna speglar, liksom sina föregångare, dessa rörelser i tiden. Ett barn av sin tid kan man med fog säga om de tidigare upplagorna och även om denna. Det är framför allt två decennier under 1900-talet som präglat den skola vi har i dag: 1950- och 1990-talen. Det förra gav oss den svenska grundskolan, en skola för alla vars främsta mål var att vara jämlik och rättvis. Det senare gav oss mångfaldens skola, med valfrihet, likvärdighet och värdegrund som honnörsord. Självförtroendet inom vårt skolväsende har börjat vackla när resultaten sjunker och talet om skolans kris har genomsyrat det senaste decenniets debatt. Därför står vi nu inför ännu en ny reformperiod av skolan, med bland annat nya läroplaner och kursplaner, en ny skollag, en reformerad gymnasieskola med lärlingsutbildning liksom en förändrad lärarutbildning. Dessa tre reformperioder ges särskilt utrymme i denna bok. Skolan 5

01 Pedag Del 1B.indd 5

6/29/11 6:00:54 PM

sägs vara en spegel av samhällsutvecklingen, en viktig fråga är då vad som ligger bakom dessa genomgripande förändringar? Vad har egentligen föregått diskussionerna och argumentationen för reformerna? På 1950-talet fick vi en gemensam bottenskola, det vill säga grundskolan. I början av 1990-talet blev skolan föremål för en rad olika reformer och själva förutsättningen för skolarbetet genomgick radikala förändringar. Kommunerna fick då ansvar för skolan och mål- och resultatstyrning infördes. Konsekvenserna blev nya läroplaner och kursplaner samt ett nytt betygssystem. Därutöver kom friskolereformen och rätten att välja skola infördes. Nu inför 2010-talet spekulerar forskare om vi inte står inför en återgång till tidigare ideal. Vad vi ser är en utveckling mot mer av särskiljande, med mer betoning på fasta kunskaper. De nya läroplanerna har en inriktning mer mot stoff än mot mål och fokuserar på centralt ämnesinnehåll och kunskapskrav. Lgr 11, den nya läroplanen, påminner enligt en av denna boks författare mer om läroplanen från 1962 och samtidigt har även den centrala makten över skolan ökat. Det tycks som om vi kan se framväxten av nya principer för urval av kunskaper och organiserande av kunskap för lärande, men också hur man i skolan skall ta tillvara pedagogernas kompetens. Diskussionen om skolans styrning är alltjämt aktuell och därmed också hur fördelning av resurser till utbildning skall se ut. Vår tids utbildningspolitiska systemskiften utmanar många sanningar. Därför måste vi förankra nuet i historien för att se samband och förstå dessa förändringar. Genom att gå bakom retoriken och de olika pedagogiska modetrenderna som tillfälligt bländar oss fångar bokens författare de tidlösa frågeställningarna om kunskap, bildning och personligt växande. Därför är det angeläget att påminna om det fortfarande aktuella tankegodset från de pedagogiska förgrundsgestalterna som Sokrates, Vygotskij, Key, Dewey, Steiner, Piaget, Montessori, Freinet och Malaguzzi. Säkert kommer en och annan läsare att sakna någon

01 Pedag Del 1B.indd 6

6/29/11 6:00:54 PM

pedagog och anse någon annan överflödig. Utgångspunkten för mina val är några av de klassiker som lämnat störst avtryck i vårt skolväsende samt en och annan som överlevt konkurrensen från tillfälliga pedagogiska modenycker. Avslutningsvis tar Boken om pedagogerna upp det traditionsbrott de två senaste decenniernas reformer inneburit och vilka konsekvenser det har fått för lärare, elever och föräldrar. Lärares kunskapsbas och professionella identitet har under det senaste decenniet genomgått en förändring som saknar motstycke i svensk skolhistoria och talet om såväl deprofessionalisering som professionalisering är aktuellt. Detta sker samtidigt som kunskapssamhället utmanar såväl skola som samhälle. Kunskapsuppdraget har förändrats till att tolka mål, utforma verksamheten, skapa miljöer för lärande samt bedöma elevernas kunskaper och utveckling. Nu tycks dessutom en återgång ske vad gäller ett ökat fokus på undervisning av ett bestämt kunskapsstoff. Frågan är vilken roll lärare kommer att få (eller ta) i det globaliserade kunskapssamhället. Kommer lärarkåren att reduceras till flexibla kunskapsarbetare i stället för att utvecklas till professionella yrkesutövare? Samhälleliga förändringar och processer slår i dag igenom i skolans arbete och påverkar varje lärares arbete direkt. Ett exempel på det är invandringen. I dag har en sjättedel av alla barn och ungdomar i förskolor och skolor en flerspråkig och mångkulturell bakgrund, vilket innebär många betydande utmaningar och krav på nya perspektiv. En annan och högst påtaglig förändring är att förhållandet mellan barn och vuxna har förändrats. Det har sin bakgrund i att traditionernas inflytande i samhället har försvagats. Normer, föreställningar och människors sätt att se på sig själva och på sin framtid hämtar i dag sina mönster och sina förebilder från annat håll än de av traditionen givna. Även skolans traditionella normer är ifrågasatta och delvis övergivna, de som gav gårdagens lärare ett slags automatisk auktoritet och

01 Pedag Del 1B.indd 7

6/29/11 6:00:54 PM

legitimitet. Dagens lärare har således inte samma draghjälp av traditionen. Som en röd tråd genom i stort sett alla kapitel i denna bok löper visionen om att bygga den moderna demokratin och att kvalificera medborgarna att leva och arbeta i ett demokratiskt samhälle. Vi ser det i Ellens Keys syn på barnet och i John Deweys pedagogiska filosofi, vilken genomsyrade skolkommissionens betänkande och grundskolans införande på 1950-talet. Maria Montessori och Célestin Freinet bars av liknande ideal, liksom Loris Malaguzzi i Reggio Emilia. Kanske är det ett skäl till att dessa pedagogiska strömningar fortfarande är så livskraftiga. Att se skolan som en del av det moderna demokratiska projektet är en uppmaning som genomsyrar våra styrdokument. I dag finns det skäl att lyfta det perspektivet till att även omfatta ett kosmopolitiskt perspektiv på utbildning. Den vanliga föreställningen om ett nationellt medborgarskap utmanas därmed. Hur kan vi utbilda unga vars moraliska ansvar och skyldigheter sträcker sig utöver det lokala och nationella samhället? Är det möjligt att lära av andra, som är lika i vissa avseenden men olika i många andra, men framför allt jämlika i ett världssamhälle, så att man lär sig att klara sig i världen, men också så att världen klarar sig (Kemp, 2005)? Många är de pedagoger som tampas med dessa ambitioner och ser det som en av skolans viktigaste uppgifter, men kanske också en av de mest kvalificerade och samtidigt mest värdiga. Anna Forssell

01 Pedag Del 1B.indd 8

6/29/11 6:00:54 PM

Om författarna EVA - MARIA AHLQUIST

är universitetsadjunkt och doktorand vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. AGNIESZKA BRON är professor i pedagogik vid Stockholms universitet. INGRID CARLGREN är professor i pedagogik vid Stockholms universitet. GUNILLA DAHLBERG är professor i pedagogik vid Stockholms universitet ANNA FORSSELL är universitetsadjunkt och doktorand vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. CHRISTINA GUSTAFSSON är professor i pedagogik vid Uppsala universitet och forskningsledare i didaktik på Högskolan i Gävle. PER GYNTHER är universitetsadjunkt på institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. TIMMY LARSSON är doktorand på institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. INGER LINDBERG är professor i tvåspråkighet med inriktning på andraspråksinlärning vid Stockholms universitet. OLA HALLDÉN är professor emeritus i pedagogik vid Stockholms universitet. GÖRAN LINDE är professor i pedagogik vid Stockholms universitet. MARIKA LINDHOLM har varit lärare i waldorfgrundskolans senare år, på waldorfgymnasienivå och på waldorflärarutbildningen i Stockholm. LARS LINDSTRÖM är professor i pedagogik vid Stockholms universitet. ULF P LUNDGREN är professor emeritus i pedagogik vid Uppsala universitet.

01 Pedag Del 1B.indd 9

6/29/11 6:00:54 PM

INGER NORDHEDEN är lärare vid lärarutbildningen vid Stockholms

universitet. är lektor på institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. GUNNAR SUNDGREN är professor i pedagogik vid Stockholms universitet. ROGER SÄLJÖ är professor i pedagogik, särskilt pedagogisk psykologi, vid Göteborgs universitet. GUNNAR ÅSÉN är professor i didaktik vid Stockholms universitet. NICLAS RÖNNSTRÖM

01 Pedag Del 1B.indd 10

6/29/11 6:00:54 PM

DEL

V책rt pedagogiska arv

01 Pedag Del 1B.indd 11

6/29/11 6:00:54 PM

AGNIESZKA BRON :

Pedagogik i förändring eller

förändringens pedagogik?

Inledning

edagogikämnet befinner sig i förändring, i en rörelse som är svårfångad, en ’chimär’1. Detta är inget nytt, ända från tidernas begynnelse har pedagogiken som vetenskap haft problem med sin identitet. För att närma sig en förståelse för denna identitet kommer olika synsätt på pedagogik som vetenskap såväl historiskt som i ett nutida perspektiv att presenteras. Mitt spörsmål handlar med andra ord om hur vi kan förstå pedagogiken som vetenskap och hur vi kan utöva den.2 1

Chimär kommer från franska chimère, ”hjärnspöke”, ”fantasifoster”, ytterst av

grekiska chimaira, ”get”, och är en själslig föreställning som bygger på feltolkning av någon företeelse i verkligheten; växt som byggs upp av två ärftligt olika vävnader eller annan individ (djur eller människa) som innehåller celler från två genetiskt olika individer. Kan även vara synonym till illusion, fantasi, synvilla, inbillning, falsk föreställning, orimlighet. För den mytologiska varelsen, se Nationalencyklopedin. 2

Det är en utmanande uppgift inom ramarna för ett kapitel – ämnet och dess histo-

ria är enormt. Därför måste denna diskussion bli ett urval av mina egna reﬂektioner över pedagogikens utveckling.

01 Pedag Del 1B.indd 12

6/29/11 6:00:54 PM

Pedagogikens identitet influeras rimligen både av de människor som utövar själva disciplinen och av den omvärld eller det samhälle som vi lever i. Det är en kliché att säga att pedagogiken förändras efter att omvärlden skiftar lokalt och globalt. Att däremot förstå pedagogiken i förändring är en utmaning. Pedagogik har många innebörder och det finns åtskilliga uppfattningar om vad det är. Det gamla grekiska begreppet paidagogiké betyder att leda barn (pojkar) till skolan. Grekerna använde också begreppet paidagogia, som betecknade en reflektion över uppfostringsarbete, men det handlade då inte om vetenskap utan om praktisk verksamhet. Utöver detta fanns det aldrig någon beteckning för läran om paidagologia, eller beskrivning av paidagografia i analogi med andra vetenskaper, vilket redan från början visar på att pedagogik som disciplin har en tillämpande karaktär. Inte heller pedologi, ett begrepp som senare användes av den första professorn i psykologi i USA, Granville Stanley Hall (1844–1924), kom att användas. Detta begrepp, vetenskapen om barnet, blomstrade i det tidiga Sovjetunionen, och det har också influerat pedagogiken som vetenskap.3 Jag kommer här att utveckla spåret om pedologi. Överallt i Europa och USA byggdes psykologiska laboratorier efter Wilhelm Maximilian Wundts (1832–1920) experimentella psykologi, där tankar om att utforma en ny vetenskap – pedologi – frodades. I samband med detta utvecklade G. Stanley Hall i

Pedologi har två betydelser. Den första som är mest etablerad har ingenting att

göra med pedagogik utan handlar om en subdisciplin till geologi: studier om jord som en komponent av naturliga system eller att hantera jordens uppkomst och klassificering av mark eller studier av markprofiler (gr. πεδίο [pedio]); Solum i sin naturliga miljö. Den andra som är bortglömd i dag handlade om vetenskap om barn eller barnens vetenskap (gr. παιδί[pedi]) och byggde på psykologisk forskning. I Sovjetunionen var det tidiga psykoanalytiker som blev pedologer. De fick möjlighet att forska om barn och hjälpa dem praktiskt i deras utveckling och lärande. Hit tillhörde Sabine Spielrein (1885–1942) och Lev Vygotskij (1896–1934) (se Etkind, 2001).

01 Pedag Del 1B.indd 13

6/29/11 6:00:54 PM

USA den moderna utbildningspsykologin.4 Termen ”pedologi” uppfanns av Oscar Chrisman 1893 och Hall anammade den.5 I slutet av 1800-talet började pedologin praktiseras i Europa och med detta följde att flera institutioner grundades för denna vetenskapliga riktning. År 1909 organiserades ett sällskap av den polske filosofiprofessorn Kazimierz Twardowski i Lvov, och året därpå ett liknande sällskap i Krakov. År 1911 anordnades den första kongressen i pedologi i Bryssel med deltagare från tjugotvå länder. I Ryssland skapades ett experimentellt laboratorium i utbildningspsykologi av Alexander Nechayev 1901. Både i väst och i Ryssland korsades pedologins och psykoanalysens vägar. Medan psykoanalysen utvecklades i Europa och Amerika började pedologin förlora sin självständiga roll efter första världskriget. År 1931 skriver Vygotskij i tidskriften Pedologija (Pedologi) att den progressiva vetenskapen i väst, till skillnad från den i Sovjetunionen, sedan länge är avliden. ”Pedologins bästa koncept, särskilt i Vygotskijs och Blonskijs sena arbeten, kännetecknas helt klart av en dialog med psykoanalysen”, framhäver Etkind (2001, s. 406). Kommunistpartiets centralkommitté i Sovjetunionen tog 1936 avstånd från pedologin då de ansåg den ovetenskaplig och förbjöd den genom ett dekret (Etkind 2001, s. 438; Wołoszy 1964, s. 665). Inom det grekiska språket fanns även begreppet paideia, som betecknade de högsta målen för människans personlighetsformande och bildning; en allsidig (mångfaldig) process som påverkades eller formades av olika faktorer under olika perioder av människans liv. Senare fick begreppet kultur samma betydelse

G. Stanley Hall var också mannen bakom Freuds resa till Amerika 1909. Hall

instiftade Amerikanska psykoanalytiska förbundet samma år som Brysselkongressen i pedologi tog plats 1911 (se Etkind 2001, s. 405). 5

För första gången förekommer termen i boken Paidology; The Science of the

Child. The Historical Child (1920), av Oskar Chrisman (amerikansk psykolog och pedagog).

01 Pedag Del 1B.indd 14

6/29/11 6:00:54 PM

som paideia i tyskan under 1700-talet.6 Inom de romanska språken används det grekiska begreppet paidagogiké för att beteckna den vetenskapliga reflektionen över uppfostrings- och bildningsprocesser, och det latinska begreppet educatio (-onis) för själva uppfostringsprocesserna. Det förekommer till exempel i franska texter där pédagogie uppfattas som vetenskap om (ut) bildning, medan éducation betyder själva uppfostrings- och utbildningsprocessen (jämför Durkheim 1922, Suchodolski 1970). Så småningom höjer sig pedagogiken, med filosofers reflektion över fostran och (ut)bildning, till en vetenskaplig nivå. Det blir den första samhällsvetenskapliga disciplinen på universitetsnivå i Europa som avskärmar sig och blir oberoende från filosofin samt har ett eget studieobjekt (tidigare än psykologi och sociologi). Vilket är då pedagogikens studieobjekt? Pedagoger är inte överens om huruvida det handlar om fostrans- och bildningsprocesser, om syftet med dessa processer eller om de medel som uppfyller dessa syften. En disciplins identitet skapas och förändras med dess utövare. Många forskare i pedagogik har en unik och individuell syn på sin disciplin.7 Det kan bero på den institutionella och nationella utvecklingen av disciplinen och på de internationella strömningarna i såväl pedagogik som andra relaterade discipliner (se Bron 2004). Emellertid var det först i och med etableringen av pedagogiken som universitetsämne som disciplinen fick sin identitet och tillhörighet bekräftad, och det är i och med inrättandet 6

Werner Jaeger (1933–1947) som var tysk historiker skrev att det inte fanns någon

annan österländsk nation som använde begreppet kultur med samma innebörd som grekerna, det vill säga det högsta värde och det högsta målet. Med sådan förståelse blev kultur det viktigaste objektet i fostran och undersökningssfären i pedagogikens historia (Sztobryn, 2010, s. 5). 7

Se till exempel texter i Pedagogik som vetenskap. En vänbok till Birgitta Qvar-

sell (2004) av A. Bron och A. Gustavsson (red.).

01 Pedag Del 1B.indd 15

6/29/11 6:00:54 PM

av den första lärostolen och etablerandet av pedagogiska institutioner som man kan tala om disciplinens utveckling som vetenskap. De första professurerna i pedagogik inrättades vid olika tidpunkter i olika länder. I Frankrike blev sociologins fader Émile Durkheim professor i både sociologi och pedagogik vid Sorbonne 1902. Han efterträdde Ferdinand Èdouard Buisson (1841–1932), också han professor i pedagogik.8 Det är fortfarande många forskare som väljer de sociologiska aspekterna på pedagogik. Men av hävd delade många innehavare av lärostolar pedagogik med psykologi (se Bron 2004). Institutionaliserandet av den pedagogiska traditionen är i Tyskland hundra år äldre än den i Frankrike. Vid universitetet i Halle tillträdde 1779 Ernst Christian Trapp (1745–1818) den första professuren i pedagogik. Men det är framför allt Johann Friedrich Herbart (1776–1841), som efterträdde Immanuel Kant (1724–1804) i filosofi vid universitetet i Köningsberg 1809, som fortfarande kan vara intressant för pedagoger: det var han som gjorde pedagogiken till en vetenskap. Herbart byggde sitt teoretiska resonemang på Rousseau (1712–1778) och Kant, medan 1700-talets associationspsykologi blev hans sätt att strukturera fältet i ett program som gällt för pedagoger fram till i vår tid (se Uljens 2001, s. 231). ”Herbart (…) gav pedagogiken en systematisk vetenskaplig uppställning, bekände sig till nyhumanismens innehåll och mål, men inte till nyhumanismens idealistiska element, utan till en mer realistisk filosofi som 8

Buisson var professor i pedagogik vid Sorbonne, en otroligt intressant person och

en kämpare för fred. År 1866 tvingades han in i politisk exil när han vägrade att avlägga ed på hängivenhet till kejsaren Napoleon III. Under 1867 deltog han i den första Genèvefredskonferensen som rekommenderade Europas konsolidering. Han började med reformer på utbildningsområdet för de kommande två årtiondena, och han publicerade sin Dictionnaire de pédagogie et d’instruction primaire. Han belönades med Nobels fredspris 1927 gemensamt med den tyske paciﬁsten Ludwig Quidde. Han ﬁck erkännande för sitt engagemang för utbildning där han insåg att arbete för fred måste föregås av utbildning av folket (Britannica on line, nobelprize.org; Wołoszyn 1964).

01 Pedag Del 1B.indd 16

6/29/11 6:00:54 PM

lutade åt experimentalpsykologi. Därav den herbartska uppdelningen mellan nyhumanistiska och klassisk filosofiska mål och innehåll och experimental-psykologiska medel, som var en brytning med den Comeniusianska tradition som härskade vid universitetens lärarutbildningar” (Granberg 2003, s. 7).9

Pedagogikens idéhistoriska kontext För att uttala oss om pedagogikens nutida status behöver vi också se till dess historiska kontext, inte minst för den historiska utvecklingen i andra länder. Den förste pedagogikprofessorn, Trapp, levde under den tid som präglades av den sena upplysningen i Europa. Upplysningen var viktig för utvecklingen av pedagogiken som vetenskap, liksom för flera andra discipliner. Egentligen är det då disciplinen erhöll sin vetenskapliga grund. Den brittiske historikern John Tosh (1994, s. 22) skriver att ”upplysningstidens historiker och filosofer tolkade det förflutna med utgångspunkt från framstegstänkande, vilket för dem avsåg människosläktets moraliska och materiella förbättring genom användning av förnuftet. Sjuttonhundratalets samhälle hade i sådan grad vänt ryggen åt det förflutnas barbari och vidskapelse att det gav grund för optimism om människornas utsikter för en total framtida fullkomning”. Upplysningsandan och dess projekt lever fortfarande i många pedagogers tänkande men också i vårt kollektiva minne som medborgare. Ifrågasättandet kom först med deschooling society av Ivan Illich i 1971, och sedan genom postmodernismen.

Herbarts efterföljande lärljungar, som i påfallande hög grad var folkskollärarsemi-

narielärare och -ledare, tog fasta på den undervisningsmetodiska delen, och herbartianismen blev det förhärskande idésystemet inom folkskollärarutbildningarna, först i det tyska området och sedan i Sverige (Granberg 2003, s.7). Därför är det verkligen intressant att gå tillbaka till honom.

01 Pedag Del 1B.indd 17

6/29/11 6:00:54 PM

Under andra halvan av 1700- och början av 1800-talet i Europa fanns flera tendenser. Vi kan tala om en fransk, tysk10 eller amerikansk upplysningstid som karaktäriserades av demografiska förändringar, eftersom befolkningen fördubblades, kulturella förändringar, där man satsade på alfabetisering av samhället och introducering av medborgarbildning, vetenskapliga framsteg och ekonomisk förbättring. Upplysningen kallades på franska Siècle De Lumières, på engelska The Age of Enlightenment, medan det tyska namnet var Aufklärung. Det var en global, europeisk intellektuell rörelse med centrum i Frankrike på 1700- och 1800-talen med en världsbild där idéer om Gud, förnuft, natur och människa ingick. Rörelsens popularitet resulterade i ett brett samförstånd för utveckling av en revolutionär karaktär i konst, filosofi och politik. Kärnan i upplysningsfilosofin var en hängivenhet för förnuft och människans makt att både förstå och förbättra sina egna villkor och även att styra naturen. Kunskap, frihet och lycka var målen för en rationell och modern man (obs!). Moderniteten, som vi har upplevt den som epok, med industrialismen och fram till våra dagar har sin början i upplysningsprojektet. Under upplysningstiden utvecklades moderna sekulariserade teorier om etik och psykologi. Människan beskrevs av Thomas Hobbes (1588–1679) som helt styrd av sina lustar och sin smärta. John Locke (1632–1704) föreställde sig det mänskliga sinnet som tabula rasa vid födseln med alla möjligheter för individuell utveckling. Så småningom bidrog dessa åsikter till radikalisering av politiska teorier. Synen på staten eller staden som en evig ordning som bygger på Guds vilja övergavs för att ge plats åt ett gemensamt fördelaktigt avtal bland män med respekt för naturliga rättigheter och människors egenintresse (se Bron 2007). 10 Den tyska upplysningen beblandades med romantiken, som tillsammans med idealismen blev en reaktion mot upplysningen redan från 1815. Det gav upphov till nyhumanismen (se till exempel Granberg, 2003).

01 Pedag Del 1B.indd 18

6/29/11 6:00:54 PM

Sådana idéer kunde dock inte genomföras eftersom de stod i motsats till de realiteter som rådde inom olika stater. Det kritiska och reformerade förhållningssättet under upplysningstiden blev så småningom revolutionerande. John Locke och Jeremy Bentham i England, Jean-Jacques Rousseau i Schweiz, Montesquieu och Voltaire i Frankrike samt Thomas Jeffersson i Amerika bidrog till den växande kritiken av den auktoritära staten och formulerade en ny modell för den politiska demokratin. Deras kraftfulla idéer tog sig uttryck i reformer i England och som revolutioner i Frankrike och Amerika (se Bron 2007). De djupgående bidragen till kultur och vetenskap gjordes genom utgivandet av Encyclopédie ou Dictionnaire raisonné des Sciences, des Arts et des métries i Frankrike som redigerades av filosofen Denis Diderot och matematikern Jean d’Alembert 1751. Diderots uppgift var att översätta Efraim Chambers Cyclopaedia till franska, men han kom snart att ändra formatet ”genom att vidga dess tillämpningsområde och omvandla det till ett viktigt organ för radikala och revolutionära åskådningar” (Encyclopaedia Britannica online). För denna uppgift behövde han en grupp litteratörer, forskare och präster, som ännu inte visste att de skulle bli berömda. Bland författarna var Francis Bacon, Voltaire, Rousseau, Montesquieu och naturligtvis Diderot och d’Alembert. De förändrade det vetenskapliga och kulturella livet genom att stödja och sprida upplysningens idéer över hela Europa under århundraden framöver (se Bron 2007). För första gången skrevs artiklar speciellt för detta tillfälle, en encyklopedi.11 Med den stora franska encyklopedin började en ny epok. Grunderna till upplysningen fanns i antiklerikalism, libertinism, deism, rationalism och sensualism, i att frigöra sökandet efter kunskap från ”Uppenbarelsens metafysik”. Voltaires lösenord 11 Kartan över ett system av mänsklig kunskap bestod av sådana kategorier som minne (historia), förnuft (ﬁlosoﬁ inklusive vetenskap om natur och vetenskap om män) och fantasi (diktkonst). Trettiofem volymer producerades mellan 1751–1780. Den första volymen trycktes i två tusen exemplar men snart behövdes en andra tryckning med ett dubbelt antal kopior (se Bron 2007).

01 Pedag Del 1B.indd 19

6/29/11 6:00:54 PM

var: natur – sinne – mänsklighet. Det vittnar om breddning och fördjupning av kunskap, engagemang i popularisering av vetenskap och teknik, där nya akademier och vetenskapliga föreningar uppstod (Sztobryn 2010, s. 61). Vetenskap, som tidigare inte sågs som viktigt, fick plötsligt en avgörande betydelse för människans utveckling. I fostran och bildning ansågs den vara den viktigaste faktorn för bekämpning av okunnighet. Den var också av central betydelse för införandet av viktiga sociala reformer. De franska författarna var orienterade mot en empirisk och materialistisk syn och bekände sig till en individualistisk etik genom att anta en upplysningens egennytta. De tyska författarna, som var mer idealistiska och universalistiska, talade om en etik av gemenskap och altruism. Den mest kände inom den tyska upplysningen var Immanuel Kant (1724–1804) (ibid.). En annan viktig händelse som har bidragit till vårt sätt att förhålla oss till samhället och bildningen är den franska revolutionen. I det kollektiva samhällsminnet har de tre parollerna liberté, egalité, fraternité, av vilken endast egalité, det vill säga jämlikhet, bevarats i Frankrike efter revolutionen, frihet och broderskap har försvunnit från dagordningen.12 Ändå har dessa tre ord, begrepp eller slogans bidragit till en förändring av de statliga systemen mot liberal demokrati och utvecklingen av välfärdsstaten. De blev också en grund för till exempel vuxenutbildningens utveckling, särskilt folkbildningen som fortsatte att spela en stor roll i demokratiseringen av stater och inrättanden av civila samhällen (se Bron 2007).13 12 I Britannica Student Encyclopedia kan vi under benämningen franska revolutionen läsa följande: ”Det franska folket störtade sin gamla regering 1789. De tog som sin slogan den berömda frasen ”Liberté, Egalité, Fraternité” (…) Jämställdhet, eller göra sig av med privilegier, var den viktigaste delen av slagordet för de franska revolutionärerna. För jämställdhet var de villiga att offra sin politiska frihet. De gjorde detta när de accepterade Napoleons I regel. Broderskap eller broderskap med alla människor, offrade de också. Emellertid vann de likhet inför lagen” (författarens översättning). 13 Upplysningstid var bland ledande intellektuella förknippad med en stark tro på

01 Pedag Del 1B.indd 20

6/29/11 6:00:54 PM

I England blomstrade industrialismen och teknikutvecklingen under 1700-talet. Universiteten i Oxford, Cambridge och London var emellertid inte redo att ta hand om människors nydanande intresse för att söka kunskap. I stället spreds olika föreläsningsformer för allmänheten utanför universiteten, i form av olika föreningar, sällskap, klubbar, tehus och så vidare, där männen fick möjlighet att ta del av nya teknologiska och medicinska landvinningar och diskutera samhällsförändringar, litteratur och politik (se Kelly 1962; Bron & Talerud 2005, s. 24). De män som deltog var hantverkare och lekmän, vetenskapsmän och konstnärer. Idéerna spreds sedan till andra länder. Ett århundrade senare, på 1800-talet, lästes populära och vetenskapliga böcker, tidningar och tidskrifter, uppslagsverk, almanackor. Då organiserades studiecirklar. Bibliotek, museer och populära föreläsningar som gavs av universiteten blev också öppna för allmänheten (se Bron 2007). Så småningom blev även universiteten engagerade i spridning av vetenskapliga rön till allmänheten och för bildning av vuxna (kvinnor). De gamla universiteten bidrog inte i så stor utsträckning till att nå vare sig köpmän, tillverkare, ingenjörer eller den växande professionella medelklassen. I stället lade man kurser utanför universitetet för att nå dessa grupper, i synnerhet kvinnor. James Stuart, en ung vetenskapsman från Cambridge Trinity College, började 1867 föreläsa för kvinnor i städer som Leeds, Liverpool, Sheffield och Manchester. Sakta formades högskolor på dessa platser som blev filialer till universitetet i Cambridge. Kvinnor sökte sig till dessa kurser för att i huvudsak få kunskap om pedagogisk teori och metod. De var ofta lärarinnor och som sådana gavs de inte möjlighet

rationellt, logiskt tänkande, framsteg och sekularisering. Dessa idéer har påverkat det europeiska tänkandet och hade en mycket stark relation till hur folkbildning har utvecklats. Francis Bacons uttryck att kunskap är makt blev en ledande metafor för folkrörelser inklusive arbetarrörelser, och som metafor kom det så småningom att bidra till att utvidga möjligheterna till bildning för vuxna.

01 Pedag Del 1B.indd 21

6/29/11 6:00:54 PM

att studera vid landets universitet. Döm av deras förvåning då naturvetaren Stuart föreläste för dem om vetenskapens historia. Vid varje föreläsning deltog hundratals kvinnor. Männen som anslöt sig kom i regel från arbetarklassen med yrkesmässiga, fackliga och politiska motiv för sitt deltagande. År 1873 öppnades formellt denna form av universitetskurser (university extensions) och handledningsklasser (tutorial classes) för kvinnor och män från arbetarklassen i England.14 Även i Skottland kan en liknande utveckling noteras. Kvinnoföreningar i Edinburgh (1868) och Glasgow (1877) startade diplomkurser med hjälp av universitetslektorer. Vid S:t Andrews universitet började man från 1877 att organisera särskilda kurser som avslutades med licentiatexamen – L.L.A. (Lady Licentiate in Arts) (se Kelly, 1962). I Tyskland kan vi skönja en vetenskaplig utveckling från det att moderna universitetet skapades i Preussen. Wilhelm von Humboldt (1767–1835), en tysk ämbetsman och nyhumanist, bidrog till att utbildningssystemet förändrades och reformerades i Preussen och blev en förebild för andra länder, inte minst för Tyskland. Som utbildningsminister ansvarade han mellan 1809–1810 för den preussiska utbildningsreformen och för inrättandet av ett nytt gymnasium och av universitetet i Berlin (Encyclopædia Britannica). Först reformerade han Preussens elementarutbildning genom att höja lärarnas utbildningsstandard. Sedan introducerades en studentexamen (Abitur), där det efter avslutat läroverk blev möjligt att erhålla examen. Det fick behålla namnet – Gymnasium. Genom dessa reformer blev Preussen det mest utbildningsprogressiva landet i Europa. Genom studentexamen fick studenter från olika klasser möjlighet att söka till universitetet utan att något annat krävdes. På detta sätt blev universitetsstudier öppna för alla med en sådan 14 I Oxford öppnades 1902 Ruskin college för arbetarna som en av universitets colleges, och WEA (Workers Educational Association stiftades). Ruskin college uppgift var att bilda de framtida arbetarrörelseledarna (se Kelly, 1962).

01 Pedag Del 1B.indd 22

6/29/11 6:00:54 PM

examen, emellertid inte för kvinnor. Det sista steget i Humboldts reformer var det nya universitetet i Berlin som öppnades 1810 och som innefattade två förändringar i förhållande till tidigare praxis. Den första och mest kända var akademisk frihet, den andra var organisations- och strukturförändringen av universitetet (se Bron & Talerud 2005). Självklart var upplysningstiden avgörande för utvecklingen av folkbildningen och bildningen. Framtidstron var enorm samtidigt som misär och fattigdom var utbrett och sjukdomar spreds genom Europa. Kombinationen av opportunism och elände resulterade i ett folkmissnöje och den rörelse som kom att breda ut sig i Europa, nämligen nationernas år 1848. Året 1848 har som bekant kallats ”nationernas år”. Det började med polisingripanden mot demonstranter i Paris, Wien och Berlin. Snart nog var det uppror på gång i Schweiz, Italien och Polen. Även i avlägsna Stockholm slog folksamlingar sönder fönsterrutor och Göta livgarde sköt skarpt mot folkmassan så att ett trettiotal dödades eller skadades svårt. Överallt i Europa krävde man liberalisering, rösträtt och medborgerliga rättigheter. Vid denna tid var nationalismen en del av den politiska vänstern. Man ville flytta makten från monarkins privilegierade institutioner till parlamentet. (Zetterberg 1991, s. 72–88.)

Det var också den tid då folkskolan introduceras för allmänheten – först ut var Frankrike 1802, men det var först 1833 efter augustirevolutionen som elementärutbildning Charter fastställdes genom lagstiftning och kom till stånd, först Danmark 1814, sedan Preussen 1819 och Sverige 1842, men det dröjde innan folkskolan blev statlig. I England skedde det först 1882, i regi av kommuner och under kyrkans ledning. De viktigaste idéerna under 1800-talet fanns bland dem som sysslade med bildningsfrågor och där kan vi urskilja två utpräglade ståndpunkter. Den första, en extensiv men mer ytlig inställning att

01 Pedag Del 1B.indd 23

6/29/11 6:00:54 PM

sprida primär-/elementärundervisning till alla barn. Den andra, en individualistisk inställning att offentliggöra elementärutbildningen och utarbeta dess teori. Den första ståndpunkten representeras bäst av Bell-Lancasterska monitörsystemet som i Sverige kom att kallas växelundervisning, och den andra av Jan Henrik Pestalozzis (1746–1827) verksamhet i Schweiz (Wołoszyn 1969). Växelundervisningen blev väldigt populär i Sverige, men i Tyskland avstod man från den. I Sverige pågår i dag intressant forskning om växelundervisning, men vi vet fortfarande inte varför det fanns länder som tog avstånd från metoden.15 I slutet av 1800-talet började oppositionen mot den heteronoma16 pedagogiken, som spritt sig och bidragit till sociala, ekonomiska och politiska förändringar. Länder, nationer, partier och kyrkor såg fostran och bildning som en garant för att upprätthålla status quo, som en polsk historiker Sztobryn (2010) hävdar. Ur denna synvinkel hade pedagogiken inte bara varit heteronom, utan också konservativ. Positivismen bidrog till detta genom en minimalism och en antifilosofisk attityd. Som reaktion på detta kom tankar och idéer om ”nyfostran”. De utvecklades först i Frankrike, Schweiz, Tyskland, England samt utanför Europa i USA och kallades för Neue Erziehung eller New Education. Kronologiskt kom det nya tänkandet om fostran 1879 med Wilhelm Wundts psykologiska laboratorium (se Sztobryn 2010). Då uppstod det behov av ett systematiskt arbete med mål och innehåll för både folkskolan och fortsättningsskolor samt för utbildningen av lärare. Samtidigt pågick en sekularisering där man tog avstånd från kyrkan med tanken att staten skulle ta ansvar för utbildning. 15 Växelundervisningsforskning i Sverige visar på att dess popularitet inte handlade om metoden utan om medborgarbildning (se Neidenmarks 2011). 16 Heteronomi från hetero betyder skillnad eller avvikelse, olik, annan; här utveckling av pedagogiken som avviker från en enda standard, det vi kan säga karaktäriseras av variation.

01 Pedag Del 1B.indd 24

6/29/11 6:00:54 PM

Anna Maria Thunman

Magnus Winkler

Birgitta Dahlkild

OMBRYTNING :

Integra Software Services

PRODUKTION :

Jürgen Borchert

Sjätte upplagan 1

REPRO :

Integra Software Services

TRYCK :

Graphycems, Spanien 2011

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/ universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

01 Pedag Del 1B.indd 2

6/29/11 6:00:54 PM

gerna pedago gerna pedago gerna BOKEN Steiner

o ri

Mon t e

Key

Dewey

u z zi

a tes

So kr

Steiner

M ala

Freinet

ts Vygo

Boken om

Piaget

Malaguzzi

Montessori

E ll e

Freinet

Sokrat es

kij

n K

Piaget

Vygot sk

Dewey

Freinet

Forssell

Ellen

Huvudredaktör för Boken om pedagogerna är anna forssell, lärare och forskare vid Stockholms universitet. Författarna i boken är de mest namnkunniga i Sverige inom sina respektive områden.

Boken om

pedagogerna

Steiner

Dew

on t e s

ein

Boken om pedagogerna omslag.indd 1

Under redaktion av Anna Forssell ri

Tryck.nr 47-10000-2

Best.nr 47-10000-2

Liber

Sokrat es

Ellen Key

2011-06-15 09.42