S책nt 채r livet William Kowalski vilJA
Sånt är livet Originalets titel: The way it works Författare: © 2010 William Kowalski By arrangement with Transatlantic Literary Agency Inc. Översättning: Hans Peterson Omslag: TK Grafisk Form AB Omslagsfoto: Momentimages/Getty Images Lix 16 Första upplagan 2012 ISBN 978-91-87221-01-9 Vilja förlag – en del av Nypon förlag AB info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se www.facebook.com/viljaforlag Boken har fått produktionsstöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten
Sånt är livet William Kowalski Översättning: Hans Peterson
Vilja förlag
Kapitel 1
Bland allt folk på stan är en del hemlösa. Men vilka? Det är inte alltid lätt att se. Fråga mig. Jag vet. Ta den där mörkhyade killen där borta. Han är runt 25 år. Snygg och vältränad. Han har en fin kostym och en portfölj. Han går rak i ryggen, säker på sig själv. Ingen kan tro att den killen bor i sin bil. Eller att han har råd att äta bara en gång om dagen. 3
Och att han har sökt massor av jobb utan att få något. Hur jag vet det? Därför att den där killen är jag. Jag heter Walter Davis. Min mamma och jag flyttade hit för ett år sedan. Mamma hade studerat juridik medan hon jobbade som servitris. Och jag skulle plugga ekonomi. Detta skulle bli en ny start för oss. Början till ett helt nytt liv. Allt gick bra. Mamma fick jobb på en stor advokatbyrå. Det var hennes första riktiga jobb, och hon hade ganska hög lön. 4
Vi fick en lägenhet i ett lugnt och bra område. Sakta byggde vi upp det liv vi drömt om. Vi köpte snygga möbler. En stor teve. Vi köpte till och med en bättre bil. Just innan jag tog min examen fyllde jag år. Mamma hade köpt dyra presenter till mig. Jag fick en kostym av bästa märke. Den var av ylle med smala ljusa ränder. Jag fick snygga skor, och en fin portfölj. Det måste ha kostat flera tusen. Jag tyckte att det var för mycket. 5
Men mamma sa att jag måste vara snyggt klädd när jag skulle ut och söka jobb. – Folk dömer efter kläderna, sa hon. Allt var bra. Ända till det där läkarbesöket. Mamma skulle teckna en livförsäkring. Om något hände henne, så skulle jag få ut pengar. För att få teckna försäkringen behövde vi ett läkarintyg. Så vi gick till doktorn. Han hittade en liten fläck på mammas ena lunga. – Vi måste göra en ny röntgen på dig, sa han. 6
Så det gjorde de. Det var inte bara en fläck. Det var lungcancer. Hur kunde det vara det? Mamma hade aldrig rökt. Det blev ingen livförsäkring. Snart var mamma alltför sjuk för att jobba. Jag tog hand om henne så gott jag kunde. Hon kom till ett hospice, ett hem för de som snart skulle dö. Jag satt och höll hennes hand varje dag. Och jag satt hos henne när hon dog. Nu måste jag klara mig själv. Jag behövde ett jobb men jag fick inget. 7
Snart hade jag inte råd att betala hyran. Jag måste flytta och sålde allt det vi varit så stolta över. Teve, möbler, allt. Okej, jag fick ihop en del pengar. Men inte mycket. Det skulle nog räcka ett par månader. Jag försökte hitta en ny billig lägenhet. Men ingen ville hyra ut till en som var utan jobb. Mycket enkelt: Inget jobb, ingen lägenhet. De få grejer jag hade kvar lade jag i min bil. Nu fick jag bo i bilen. Jag hade förlorat nästan allt på en sekund. Sånt är livet.
8
Kapitel 2
Det var en härlig morgon i slutet av maj. Jag vaknade tidigt. Här inne i stan var trafiken redan igång. När jag hade parkerat på vissa platser måste jag vara borta före sex på morgonen. Annars kom en bärgningsbil och drog bort min bil. Det var stans parkeringsbolag som gjorde det. Ibland knackade polisen på vindrutan. De brukade glo på mig som om jag hade rånat en bank. 9