9789127136656 by Smakprov Media AB

kla rt) . De n här bok en han dla r om mig (så Oc h så han dla r de n om : inte att a) Go rd on och Ru sse ll. (D et gå r Sä rsk ilt var a osa ms hur länge som hel st. min dr e inte om ma n är bäs tis ar och änn u om någ ot väl dig t hem skt hän de r.) i sta n). b) Pla neten (et t sju kt bra stä lle c) Sl osh (na mn et på ett ban d – mit t ban d) . d) Ma rcu s. e) Ma rcu s. f) Ma rcu s. me d Oc h om hur sva rta hål ka n fyl las ka n me ning och om hur all t plö tsl igt för änd ras .

SKRIVET OM SEMLAN OCH GORDON: Moni Nilsson skriver öppenhjärtigt, ömsint och roligt om tidiga tonåren och dess explosion av tankar och känslor. Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad

Ääälskar denna serie! Så sjuuukt underhållande och mysig och bra! Bloggen The world I live in

Bättre humörhöjare än en Semlan och Gordon-bok finns inte! Annas bokblogg

MONI NILSSON SEMLAN OCH GORDON MENINGEN MED ETT (MITT) LIV

J ag heter Se ml an Nic hla sd ottertto n Lil jes tra nd och är for tfa ran de tre rig bli år. Jag har bes täm t mig för att ald e ma n en fjo rti s. Fast vis sa sak er ka nsk t sjä lv? bar a bli r uta n att ma n mä rke r de

MONI NILSSON SEMLAN OCH GORDON MENINGEN MED ETT (MITT) LIV

ISBN 978-91-27-13665-6

9 789127 136656

Semlan_hela.indd 1-3

2013-09-25 14:18

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 1

2013-09-22 15:27

kapitel 1

JAG HETER SEMLAN och är tretton år. Jag har bestämt mig för att aldrig bli en fjortis. Eller det kanske jag kommer bli utan att jag förstår det själv. Vissa saker kanske man inte upptäcker förrän långt efteråt? Till exempel har jag vägt och mätt mig hos syster, och jag är officiellt hundrasextiofyra centimeter lång.(1) Det hade jag inte upptäckt själv. Undrar om man växer mer om man inte är så upptagen med att mäta sig? (1) Medellängden för kvinnor i Sverige är 167 centimeter. Så 164 är helt okej för att ha avlats av två rätt korta personer.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 3

2013-09-22 15:27

I min klass finns det gott om fjortisar, även om ingen av fjortisarna har fyllt fjorton än. Den första som blir officiell fjortonåring är Bebben, tätt följd av kulturmaffian. Lino har i och för sig redan varit fjorton i ett halvår utan att vara det minsta fjortisaktig. Innan jag kände Lino, alltså innan vi blev ihop, tyckte jag att han var fjortistöntarnas fjortistönt. Men när jag lärde känna honom visade det sig att han varken var fjortis eller tönt. – Äh, det är bara en attityd, sa Emma Norlin häromkvällen när vi drack te och diskuterade fjortisar istället för kärlek och sex (vilka är våra vanligaste samtalsämnen). – Eller om det är en stil …, fortsatte hon. Kanske både och … I alla fall hjälper det en att överleva. Jag blir faktiskt förbannad på alla som föraktar fjortisar och säger att dom är dumma i huvudet och har åsikter om för mycket brunkräm och maskara. Varför fattar inte folk att brunkräm är som en riddarrustning? Jag skämdes när jag tänkte på min fjortislista (jag har nämligen gjort en sån). Men ärligt, Bebben och Linnea är de minst ridderliga personer jag känner. Jag

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 4

2013-09-22 15:27

mår illa av att tänka på att Gordon och Russell är kära i dem. Så jag tänker inte på det.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 5

2013-09-22 15:27

kapitel 2

DET KANSKE ÄR nåt allvarligt fel på mig, mer än Asperger (som både mamma, pappa och skolsyster säger att jag inte lider av). Nu har jag kommit på att jag förmodligen är en kille fast det blev nåt fel när jag låg i mammas mage så jag fick snippa istället för snopp. Det är inte helt omöjligt. Jag har googlat på det. Det finns folk som går omkring och tror att de är tjejer och har bröst och 6

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 6

2013-09-22 15:27

allt, men som sen visar sig vara killar. (Trots bröst och allt.) Om jag är kille ska jag skaffa ett långt tomteskägg med pärlor i. Om jag är kille är jag gay. Oavsett om jag är tjej eller kille tänker jag för mycket. Mamma säger att jag borde tänka på läxorna istället för att fundera på vilken skäggfrisyr jag ska ha om jag egentligen är kille. Jag tycker inte att min mamma tar mig på tillräckligt stort allvar. När jag tänker på konstiga saker längtar jag efter Gordon. Gordon skulle aldrig säga att jag tänker på fel saker. Eller att jag är fel. För Gordon får jag vara precis och exakt som jag är. Gordon är en bättre människa än jag. Jag däremot skulle gärna vilja att han förändrade sig. Till exempel önskar jag att han inte var en sån skvallerbytta och att han inte hade sån usel tjejsmak. I alla fall är jag inte som alla andra tjejer som:

a) har typ tusen tjejkompisar. b) har typ tusen tjejkompisar som sover över hos varandra (minst fyra i samma säng). 7

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 7

2013-09-22 15:27

c) har typ tusen tjejkompisar att fika, laga mat och gå på bio med. d) blir taggad på Facebook med tusen fotografier som bevisar a, b och c (och får minst trettio gilla på alla). d) får såna här Facebook-meddelanden: ”Herregud, saknar dig så jag kan dööö!” ”Vad gråter vi för liksom?” ”i love u” ”puzz” Ingen har någonsin skrivit puzz till mig. Jag har aldrig skrivit puzz själv. Facebook kan verkligen få en att må dåligt!

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 8

2013-09-22 15:27

kapitel 3

JAG HAR BARA en riktig tjejkompis, Emma Norlin. Jag gillar henne sjukt mycket och jag vet att hon gillar mig. Men vi är ”jag-har-ingen-annan-att-vara-med-så-vi-är-medvarandra-istället-kompisar”. Pappa gillar inte henne alls. Hon kom nämligen på honom med att hångla med hennes mamma och hotade att skära av honom snoppen om han inte slutade med det. 9

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 9

2013-09-22 15:27

Dessutom har han inte fått tillbaka sina träningsoverallsbyxor.2 Mamma gillar Emma men tycker att hon är lite för brådmogen för mig. Om man som jag har hängt ihop med en bästa killkompis ett helt liv, är det lätt att missa det där med tjejbästisar. Eller tjejkompisar över huvud taget. När jag tänker efter var vi nog lite mobbade förut, jag och Gordon, fast vi fattade inte det då. Eller om vi bara inte brydde oss? I alla fall så lärde jag mig aldrig hur man skriver puzzz med minst tre z utan att känna mig sjukt tillgjord. Z är min hatbokstav, tätt följd av q. Varför tar man inte bort dem helt och hållet? Så det är tur att jag har Emma Norlin. Emma Norlin är min hjälte. Vi ses rätt ofta eftersom Emma har tagit paus från allt och alla sen hon blev sviken av sina bästisar. Vi dricker te, ser på skräckfilmer och pratar livet, kärleken, sex och hämnd. Emma Norlins hämnd. Dessutom hjälper hon mig med matten. (2) Emma lånade dem i höstas. Ibland kan man se henne komma springande i dem. Det är oftast på torsdagsmorgnar då har hon idrott första lektionen. – Jag vill ha tillbaka mina byxor! skrek pappa argt genom fönstret häromveckan. – Oj, sorry! skrek Emma. Jag kommer in med dom i kväll. Lovar! Sen sprang hon vidare. Jag tror inte att pappa någonsin kommer få tillbaka dem. Jag vet att Emma gillar dem lite för mycket. Emma Norlin och pappa har en sak gemensam. De gillar klädsnobbmärken.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 10

2013-09-22 15:27

Emma Norlin är ett mattegeni. Det är inte jag. Jag är inget geni över huvud taget och jag har aldrig varit bäst på något mer än långkyssningar, skriva dåliga låtar och tänka konstiga tankar. Russell har tagit min plats vid Gordons sida. Ibland när jag ser dem blir jag ledsen och vill veva tillbaka tiden till då det bara vara jag och Gordon. Men tiden går inte att veva tillbaka och det som är gjort är gjort. Både det bra och det dåliga.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 11

2013-09-22 15:27

kapitel 4

DET BÄSTA I mitt liv den här hösten var Planeten. Jag hade varit där varenda helg efter mitt och Gordons bråk på Bebbens och Linneas fest. Så på sätt och vis borde jag vara tacksam för att Gordon svek mig värre än värst. Om han inte hade gjort det, hade jag kanske aldrig bett JJ att skjutsa dit mig. Men det var jag inte, tacksam alltså. Jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna förlåta honom. 12

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 12

2013-09-22 15:27

Det bästa med Planeten var att man glömde allt dåligt när man var där. Jag hängde i caféet, i kostymförrådet och ibland i ateljén, men helst var jag i jamrummet. Jag hade äntligen hittat min plats på jorden. Det var bättre än att sitta på ett staket tills man trillade ner, ja, bättre än allt jag varit med om. Planeten var ett ställe för barn och unga. Där kunde man hålla på med nästan vad som helst, dans, musik, teater, konst, böcker. Eller bara hänga. Fika, kolla en film eller se en konsert. De som jobbade där var inte som andra vuxna. Det var som om de såg en, såg allt bra som låg och skvalpade där innanför allt dåligt på ytan. Bakom finnarna, bakom fjortisbrunkrämen, bakom blygheten. Det smittade av sig, och trots att vi som var där var olika som gräddtårta och linssoppa på ytan, var det ingen som örnblickade oss för vad vi hade på oss, eller för vad vi tyckte. Alla fick vara precis som de var. Till skillnad från i plugget där alla helst skulle vara likadana och där läraren gjorde anteckningar om allt man gjorde i sin lilla bok. På Planeten kom folk från stans alla hörn, hörn

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 13

2013-09-22 15:27

jag aldrig satt min fot i. Folk som aldrig satt sin fot i Sollenberga. Folk som inte ens visste att det fanns ett ställe som hette Sollenberga. Folk som, precis som jag, oftast stannade kvar kring sin tunnelbanestation, sin skola och i området de bodde i. Det var i jamrummet jag hittade Marcus. Han satt bara där en dag och knäppte på en gitarr. På utsidan såg han lite ut som Lino. Mörk, lockiga ögonfransar, solig hud fast det var mitt i vintern. Jag slog mig ner på en sittpuff en bit ifrån honom och lyssnade på knäppet. (Det var bara vi där.) Det hördes att han spelat förr. – Spelar du nåt? frågade han mig. – Lite gitarr, sa jag och ryckte på axlarna. – Kan vi inte spela lite? frågade han. Jag heter Marcus, förresten. – Jag heter Semlan, sa jag, och jag kan tyvärr bara spela mina egna låtar. – Coolt, sa Marcus. Spela en låt för mig. Han räckte över gitarren till mig. Först tänkte jag nervösvägra, sen tänkte jag what the fuck, vad är det att vara nervöslarvig för och jag

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 14

2013-09-22 15:27

lyckades spela Otto the frog3 utan att haka upp mig en enda gång. (Har aldrig hänt.) Marcus såg rätt förvånad ut, men när jag berättade om Ullevi och 4U skrattade han länge, länge. Marcus hade ett skrattigt skratt och han verkade tycka att det mesta jag sa var roligt. Det är inte så vanligt faktiskt. Om någon tycker att man är kul blir man rätt rolig. (Jag kanske ska bli komiker?) Marcus tog en annan gitarr och kompade mig. Otto the frog-sången hade aldrig låtit snyggare. Särskilt snygg lät den när Marcus sjöng med (det är ju inte en särskilt svår text att lära sig). Sen lärde han mig en låt och visade mig några nya ackord och han hade värsta tålamodet och det kändes som om vi känt varandra jämt. Det lät sjukt snyggt att spela med någon annan och det föll sig att vi råkade ses där på helgerna och spelade lite ihop, ibland bara vi två om vi kom tidigt, ibland med andra. Ibland såg vi en film tillsammans, eller lyssnade på nåt band som spelade på Planeten. Ibland fick vi sällskap till tunnelbanan när vi skulle hem. Där skildes vi åt utan att ha bestämt att ses igen. Han åkte åt sitt håll, jag åt mitt. (3) Min första låt som handlar om en groda som bor under trappan på landet. När morfar ska kissa råkar han kliva på grodan med träskon och stackars Otto dör. Otto påminner mycket om en kille som mamma dejtade. Som by the way hette just Otto.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 15

2013-09-22 15:27

Jag ville be om hans telefonnummer, men jag frågade aldrig. Jag tordes helt enkelt inte. Han hade ju kunnat säga nej, men jag blev lika glad varje gång han dök upp. Jag addade honom på Facebook, och jag gick nog in på hans sida minst tio gånger om dagen för att se vad han gjorde. Absolut ingenting visade det sig, eller så ändrade han aldrig sin status. Och jag tittade på alla hans kompisar, mest tjejerna, och funderade på om han var kär i någon. Varför jag nu var intresserad av det? – Vad gör du i veckorna? frågade jag honom en lördag. – Inget särskilt, sa han. Tränar friidrott, spelar gitarr, hänger med kompisar. Läxor och sånt. – Friidrott, sa jag. Hade jag aldrig trott. – Vad hade du trott? frågade Marcus mig. – Vet inte, sa jag och rodnade. (Varför rodnade jag plötsligt?) – Vad gör du själv? – Längtar hit, sa jag. Och så skriver jag listor. – Listor? sa Marcus. Till vad då?

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 16

2013-09-22 15:27

– Inte till, om, sa jag. Till exempel om att skriva listor. (Jag kunde ju inte säga att jag hade en Marcuslista i alla fall. Det hade jag.) – Du är fan knäpp, sa Marcus. Men det såg ut som om det inte gjorde något. Som om han nästan gillade det. Som om det var en komplimang. I jamrummet hittades jag och Marcus av Sonia och Dot som ville dra ihop ett band. Sonia spelade trummor. Dot spelade vilket instrument som helst. Sonia gick i nian, Dot gick första året på gymnasiet, alla var äldre och betydligt bättre på att spela, ändå fick jag vara med. Jag blev deras kompgitarrist. – Du lär dig, sa Sonia. Det viktigaste är attityden. – Och den gillar vi, sa Dot. Jag hade ingen aning om att jag ens hade en attityd. Åtminstone inte en bra. Mamma kan säga ibland att hon inte gillar min attityd. Men det trodde jag bara var sånt som föräldrar sa.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 17

2013-09-22 15:27

kapitel 5

JAG OCH EMMA Norlin skulle Luciavaka hemma hos pappa. – Varför kan ni inte vaka här istället? frågade mamma. Det är ju faktiskt min vecka. – Kanske för att vi inte vill det, sa jag. Kanske för att ett tomt hus är bättre än ett hus fullt av folk. Särskilt om man ska se skräckfilmer. Och särskilt om man har dig till mamma som skriker blunda så fort det är läskigt. 18

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 18

2013-09-22 15:27

– Använd inte den tonen till mig, sa mamma. Faktum var att jag hängde rätt ofta hos pappa även när det var mammaveckor, för då var det väldigt tyst och folktomt i pappas hus. Antingen jobbade han, eller så var han med Lotta. Tyst och folktomt passade mig bra. Att bara få vara ifred utan att bli störd stup i kvarten av mamma som ville att jag skulle göra nåt, handla, prata, sortera tvätt, känna på hennes sparkande mage, plocka undan efter mig (jag hörde henne aldrig be JJ att plocka bort sina smutsiga strumpor från soffan där de låg i drivor), eller av Bento och hans skrikiga kompisar, eller av JJ som skulle diskutera namn på tvillingarna eller absolut ville att vi skulle göra nåt. Pappa var inte heller så förtjust i att vi skulle ha Luciavak hos honom. Det betydde att han var tvungen att komma hem och sova ensam i sin säng i natt. Fast jag sa att han inte behövde det. Emma Norlin har dåligt rykte. Eller så är det jag. – Jag tycker i alla fall att ni kunde vara här, sa mamma när jag letade fram lite glitter ur julkartongen. Man måste ha lite glitter i håret när man luciava-

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 19

2013-09-22 15:27

kar, men hemma hos pappa finns inte ett glitterstrå. Där kan man inte ana att det bara är elva nätter kvar till jul. Det kan man ana hemma hos familjen Nykvist. Deras hus blinkade och tindrade av tiotusen lampor i olika färger. Ingen som kom förbi kunde undgå att märka att det snart var jul trots hällregnet. Varenda jul köpte Sven nya ljusslingor. I år hade JJ hjälpt till att spika upp lamporna. Han var nog den enda (vuxna) på hela gatan som uppskattade Nykvists juliga ljusshow. Den påminde honom om julen hemma i Buffalo. De andra grannarna hade gjort en namninsamling där de krävde att lamporna skulle bort. Jag tror att det bara var mamma och Severins som inte skrev under.4 Som tur är biter inte klagomål och protestlistor från grannar det minsta på Sven. Nu har han bestämt sig för att koppla på ljud också. JJ har beställt från USA. Där finns det mycket mer och till oslagbara priser enligt JJ. Sven och JJ kommer mycket bättre överens än vad pappa och Sven gjorde. Båda gillar sport, öl och att kasta svettiga strumpor omkring sig. (4) Mamma gillar inte heller ljusshowen, hon säger att den håller henne vaken om nätterna. Men hon gillar namninsamlingar ännu mindre. Vi barn på Lindvägen däremot, vi älskar Nykvists glitter och blink. När slutar man gilla sånt? Hoppas aldrig.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 20

2013-09-22 15:27

JJ har ännu inte börjat kasta sina på oss, men det är väl bara en tidsfråga. På väg till spegelvända huset öppnade Edith köksfönstret när jag plaskade mig förbi i snön som regnade bort. – Jag har nybakta bullar, ropade hon, och du vill väl se årets pepparkakshus? – Vet inte om jag hinner, sa jag, fast jag ville det mer än gärna, men inte om Gordon var hemma. – Det är bara jag här, sa Edith. – Och det är bara en idiot som tackar nej till dina nybakade bullar, sa jag och sjönk in i Ediths mjuka famn. Hon höll om mig länge. Hos familjen Nykvist luktar det lika mycket hemma som hemma hos oss. Hemma luktar alltid gott och tryggt. Hemma hos andra kan det lukta, kanske inte illa, men borta. Ja, jag har faktiskt hälsat på hos folk där det luktar så man knappt kan stanna kvar. (Hos Svante till exempel.) Mamma säger att jag har en snygg men överkänslig näsa. – Jag saknar dig, sa Edith och strök undan en hårslinga ur mitt ansikte.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 21

2013-09-22 15:27

– Det är så mycket nu, sa jag och tog en tur runt huset för att se om allt var som vanligt. Det var det. Lika stökigt i Gordons rum. Jag satte mig på hans vicksäng, klappade lite på kudden. Så reste jag mig upp. Vad höll jag på med? Gordon var en idiot! En svikare. Ibland när jag längtade, var det svårt att komma ihåg det.5 I köket luktade det lussebullar och sju sorters kakor. Och i varenda vrå och fönstersmyg i hela huset stod det tomtar och änglar och juleljus. De brukar dyka upp redan i mitten av november. Edith och Sven älskar julen mer än någon annan jag känner. Årets pepparkakshus stod på sin plats på ett täcke av bomullssnö. – Åh, vad fint, sa jag och kände en liten sorgflod rinna rätt igenom mig. Det här var första året som jag inte hade varit med och planerat och gjort ritningar och hjälpt till att bygga och dekorera. (5) OBS! Detta är pinsammaste pinsamma, men när jag och Gordon var yngre visade jag snippan för honom och han visade snoppen för mig. Det var som en sexlek vi lekte utan att vi fattade det. Idag skulle jag aldrig, aldrig göra nåt sånt. Usch, jag vill dööö bara jag tänker på det (jag tänker därför aldrig på det), men Gordonidioten (som inte vet vad skämmas är) berättade det för Alice, som berättade det för alla. Såklart! Jag kommer aldrig, aldrig att förlåta Gordon för att han sa nåt.

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 22

2013-09-22 15:27

S och G, meningen med ett (mitt) liv.indd 23

2013-09-22 15:27

SKRIVET OM SEMLAN OCH GORDON: Moni Nilsson skriver öppenhjärtigt, ömsint och roligt om tidiga tonåren och dess explosion av tankar och känslor. Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad

Ääälskar denna serie! Så sjuuukt underhållande och mysig och bra! Bloggen The world I live in

Bättre humörhöjare än en Semlan och Gordon-bok finns inte! Annas bokblogg

MONI NILSSON SEMLAN OCH GORDON MENINGEN MED ETT (MITT) LIV

ISBN 978-91-27-13665-6

9 789127 136656

Semlan_hela.indd 1-3

2013-09-25 14:18