__MAIN_TEXT__

Page 1

STATUS vägen till lycka

Marie SĂśderqvist Tralau

med kommentarer av psykiatriker David Eberhard


Status – vägen till lycka

Marie Söderqvist Tralau


Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2009 Marie Söderqvist Tralau och Norstedts, Stockholm Omslag: Carl Fredrik Holtermann, Foto: Magnus Bergström, Scanpix Tryckt hos WS Bookwell, Finland 2009 ISBN 978-91-1-302125-6


Innehåll

Förord David Eberhard  9 Inledning  17 Kapitel 1  Vad skapar status?  21 Statuslistor  21 Status i Finland  23 Status i USA  23 Status i Ryssland  24 Indiska män  24 Indiska kvinnor  25 Kapitel 2  Att undersöka  26 Statusenkäten  26 Att gräva lite djupare  29 Kapitel 3  Statusteorier  31 Statusguru – Pierre Bourdieu  31 Statusen växlar  37


Kapitel 4  Hur får man status  39 Sin egen lyckas smed  39 Statusjakt stressar  42 Att lyckas med lycka  44 Så här höjer du din status  45 Bra att kunna många språk  51 Så sänker du din status  54 Säg rätt saker  58 Emotionellt kapital  59 Finansiellt kapital  61 Kulturellt kapital  62 Kapitel 5  Socialt kapital  64 Godhet  64 Vänskap  70 Vänner som hälsokur  73 Kärlek, äktenskap och sex  80 Barn  86 Listor över gott föräldraskap  91 Kapitel 6  Karriär är lyckan i livet  96 En hjälte måste få jobba  96 Statusyrken  97 Kapitel 7  Status ger lycka  106 Hitta vägen  106 Lyckomätningar   109 Kapitel 8  Subkulturer  114 Fångar och kändisar  115 Genom våld visar man upp makt 


Biceps och silikon  122 Grekiska gudar  124 Rätt kläder skapar bättre relationer  130 Kapitel 9  Shopping och skönhet  133 Från second hand till vintage  139 Antikonsumister  133 Att vara snygg  140 Kapitel 10  Medelklassens moral – inte Guds  144 Egen moral på egen hand  144 Medelklassens konung  148 Kapitel 11  Självständighet  153 Vintermingel  153 Makt att stänga av  157 Kapitel 12  Hierarkier gör oss lyckliga och friska  162 Status förlänger livet  162 Respekt ger framgång  167 Kapitel 13  Att förstå status  170 Konsten att visa upp sig  170 Från det undermedvetna till det medvetna  173 Vi gör som vi alltid gjort  176 Referenser  182 Tack  186


Förord David Eberhard Dagens samhälle är unikt i världshistorien. Aldrig har så många människor haft det så bra samtidigt. Man skulle kunna hävda att vi kommit en god bit på väg mot drömmarna om ett fullkomligt jämlikt samhälle. Om det inte vore för det där med vår mänskliga natur. För det verkar inte räcka med att vi alla har det ganska bra. Tävlingsmomentet i det mänskliga psyket verkar vara så inetsat att det trots vårt generella välstånd inte vill försvinna. Det finns ju alltid de som har det bättre. Och hur jämlikt blir det då? Inte alls naturligtvis. Varför kan vi inte bara nöja oss med att vi har mat för dagen, bostad och en enorm trygghet tillgodosedd av den välvilliga staten? För att grannen har det bättre förstås. Det blir ibland svårt att skilja ut ren avundsjuka från en sund mänsklig tävlingsinstinkt. Alldeles oavsett det kan man återknyta till att människor i alla tider förefaller jämföra sig med varand­ra, en naturlig positionering som vi kan tycka vad vi vill om. Den finns där ändå. Och den är på inget sätt unik för människor. Faktum är att vartenda grupplevande däggdjur förefaller bete sig likadant. Det är inte speciellt provocerande att beskriva däggdjurs revirbeteende. Om man däremot, som den amerikanske biologen Edward Wilson gjorde i boken Sociobiologi, visar att vi människor 9


beter oss exakt likadant och att det i hög grad är genetiskt styrt kan man lätt bli utsatt för en häxjakt. Något som i humanisten Wilsons fall ledde till att han till och med blev kallad nazist. Därför är det naturligtvis oerhört svårt att skriva en bok om status. Det är helt enkelt tabubelagt att prata om att människor, precis som andra däggdjur, söker möjligheter att positionera sig och att det inte är något man måste bekämpa utan bara acceptera för vad det är. Mänskligt beteende kan delas in i gott och ont, så har människor gjort i alla tider. När en finsk student den 24 september 2008 sköt ihjäl åtta skolkamrater blossade diskussionen om ondskan åter upp. Precis som den gjorde när Anders Eklund erkände mordet på tioåriga Engla Höglund och när Juha Valjakkala tjugo år tidigare mördade tre personer i Åmsele. Den ondaste människan i modern tid är, enligt majoriteten, Adolf Hitler. Hitlers lösning för att skapa ett samhälle där alla var lika innebar att man rensade ut dem som, enligt hans definition, inte dög. Ett förfaringssätt som återkommit skrämmande ofta i mänsklighetens historia och som sannolikt kommer att användas igen. Hans, och nazismens, ondska låg inte i drömmen om det enhetliga samhället, men metoden för att uppnå det visar att det inte är okomplicerat att försöka sudda ut skillnader. Självklart ska man inte jämföra mer oskyldiga sätt att hävda människors likhet med den värsta avarten, men nazismens utbredning borde lära oss åtminstone två saker: För det första ligger den moraliska värderingen inte i om man, som Wilson och många andra, hävdar att människor faktiskt är olika, utan i hur man förhåller sig till den olikheten. Man kan alltså – stick i stäv med den moderna tävlingskritiska normen – agera synnerligen ont och ändå mena att samhället borde bestå av likadana människor. För det andra visar det hur obehagligt det är att överhuvudta10


get bygga jämlikhet på likhet. Nu kan man ju med fog hävda att nazismen faktiskt såg människor som synnerligen olika, det är svårt att argumentera mot. Det var därför de som de ansåg var mindre värda skulle dö. Men själva grunden var även för nazisterna att de ville uppnå ett enhetligt samhälle. Och utan några jämförelser i övrigt tycks många av dagens debattörer hävda samma sak. Ofta bygger de den övertygelsen på hur illa det går när man delar in människor i olika grupper som då lätt får olika värden. Troligen har nazismens mest betydande effekt på eftervärlden varit att det inte längre är acceptabelt att dela in folk i olika raser och hävda att de skulle vara olika mycket värda. En annan effekt är alltså att det inte heller tycks vara tillåtet att hävda att människor har några som helst individuella särdrag och förutsättningar. För en sådan uppfattning blir ju i vissa tänkares ögon då liktydig med att man skulle vilja sätta sig på någon som inte har den egenskap man har själv. Eller att acceptera att människor föds med olika ärftliga egenskaper som gör att de konkurrerar inbördes för att få fördelar och för att positionera sig. Om man likafullt hävdar det, börjar moralargumenten att hagla. Att de gör det beror i hög grad på att man blandat ihop mänskligt agerande med mänskliga förutsättningar. För bara för att människor har olika förutsättningar, olika behov av att positionera sig och olika social status innebär det ju inte att man får behandla folk hur som helst. Så det hjälper inte att blunda för de uppenbara olikheter som finns mellan människor och låtsas som att alla är lika när så inte är fallet. I stället borde vi lyssna till vad Wilson skrev. Det är inte bara andra däggdjur som har revir och statussamhällen. Det är en fullkomligt naturlig del överallt i naturen. Sannolikt hjälper det arter att utvecklas eftersom det påverkar det naturliga urvalet. Ju högre status man har i ett samhälle, desto lättare får man att föra vidare 11


sina gener. Något som låter väldigt hårt och kallt, men faktiskt inte heller det behöver vara negativt. Tvärtom kan man ju i det moderna samhället tydligt se att individer som beter sig hyggligt mot andra får en högre status och alltså, utan att själva vara egoistiska, lyckas föra vidare sitt egoistiska DNA. Med detta sagt visar det sig att status är något som alltid funnits och människors tävlingsinstinkt har sannolikt också med det att göra. Att söka status, att tävla sinsemellan, är till gagn för hela artens överlevnad. Och tävlingen kan ske på olika sätt. En del individer kommer att tävla genom att skaffa sig många vänner och odla sin sociala förmåga. Andra kommer att tävla genom att försöka skaffa sig materiella fördelar. Ytterligare några kommer att försöka lära sig saker som de andra inte kan och på så sätt skaffa sig en position i gruppen. I mer ociviliserade samhällen än dagens har naturligtvis tävlingen om vem som råast kan göra slut på sina motståndare också varit en framkomlig väg, en väg som i västvärlden i dag inte längre fungerar, förutom möjligen i vissa subkulturer. Genom att olika individer har olika tävlingsstrategier och agerar på olika arenor kommer hela arten att klara sig bättre. Motsatsen skulle vara om man tänker sig att alla i stället var exakt lika och sökte exakt samma saker. Alltså det scenario som så många människor nuförtiden så hett eftertraktar. Den här boken handlar om status och att det faktiskt är något som är bra och eftersträvansvärt att söka. Det är, tvärtemot nidbilden om guldkedjor och snabba bilar, uppbyggliga och eftersträvansvärda saker som ger oss människor status i andra människors ögon. I den årligen återkommande undersökningen om status som United Minds gjort kan man också konstatera att det ganska lätt går att dela in statusförhöjande beteenden i lite olika grupper. Precis i linje med vad evolutionen borde frammanat. Dessa beteenden har några saker gemensamt. Dels är de alla 12


svåra att genomföra ensam, dels går de alltså alla att härleda till den mänskliga överlevnaden genom evolutionen. Om man klarar att följa dem är de statusförhöjande beteenden som människor ser upp till saker som förbättrar hela människosläktets chans att överleva genom historien. Det som däremot skiljer de olika statusförhöjande beteendena åt är egentligen bara uttryck just för att människosläktet inte kan överleva enbart genom en evolutionär strategi. Alltså måste flera olika svåruppnåeliga saker ge status. På S:t Görans psykakut, där jag arbetat i stort sett hela mitt vuxna liv, söker människor som av olika skäl mår psykiskt dåligt hjälp. Självklart är det en stor andel av de sökande människor som har rena psykiska sjukdomar, tillstånd som beror på att någonting gått fel i hjärnans biologiska system. Men förutom denna grupp kommer också ett stort antal patienter från alla socialgrupper. En vanlig uppfattning om psykiskt sjuka är att tillståndet orsakas av den psykosociala miljön. Man fokuserar oerhört mycket på sociala faktorer inom den moderna psykiatrin. Och trots att det är mycket vanligt att man faktiskt överdriver betydelsen av yttre faktorer som grund för psykiska problem så är det inte utan att man kan dra vissa slutsatser utifrån dem som trots allt finns. Några handlar om människans inneboende behov av status. Även om det i vissa grupper förmodligen under perioder gett någon form av status att faktiskt vara skör så utgör det undantagen. Generellt sett är det förenat med fruktansvärd vånda och ofta också kopplat till en personlig känsla av förlust att behöva söka psykiatrisk hjälp. Att hamna på en akutpsykiatrisk klinik är oerhört stigmatiserande. På senare år har visserligen den stigmatiseringen minskat något, men fortfarande riskerar man, åtminstone inför sig själv, att förlora i status. Så varför är det så många patienter i dag som söker för att flickvännen har gjort slut eller för att det går dåligt på arbetsplat13


sen och inte för att de har en psykisk sjukdom? Varför söker unga människor som misslyckats på tentor? Går det att förstå detta ur ett annat perspektiv än att människor är allt mindre motståndskraftiga mot motgångar? Brist på socialt sammanhang är intimt sammankopplat med psykiskt lidande och det är ett av de tydligaste bevisen för att förmågan till långvariga relationer är en väg att uppnå status. Det är alltså inte konstigt att man söker hjälp när flickvännen gjort slut. Och ännu mindre konstigt är det att man känner sig misslyckad när man inte har några sociala relationer överhuvudtaget, vilket inte är ovanligt bland de sökande på psykakuten. Om man dessutom blir ifrågasatt som förälder rasar självförtroendet ytterligare. Att vara en engagerad och duktig förälder hamnar följaktligen högt på listan över vad som ger oss status. Att vara kunnig på sitt arbete är en annan av de saker som lyfts fram på statuslistan. Om man däremot inte klarar av sitt jobb riskerar man att få psykiska problem. Även det är ibland orsaken till att en person söker psykiatrisk hjälp. Likaså är det självklart förenat med psykiska svårigheter att sakna pengar. Visserligen finns det ett otal exempel på människor som mår utmärkt utan att för den skull ha en massa pengar. Liksom det finns många som mår dåligt trots att de har pengar som de tjänat ihop på egen hand. Men sett till kollektivets samlade psykiska tillstånd i förhållande till en god ekonomi är det ingen speciellt våghalsig slutsats att pengar (och då i synnerhet egenhändigt förvärvad förmögenhet) gör att man mår lite bättre. Det är helt enkelt lite fler människor med dålig ekonomi än med god ekonomi som söker psykakuten. Status är alltså viktigt för vårt personliga välmående. Ju lägre status vi har desto sämre mår vi. Men med det sagt behöver ju inte tolkningen av vad som till exempel är god allmänbildning (vilket också ger hög status) vara densamma i olika grupper i samhället. I vissa kretsar kan man imponera på sin omgivning med kun14


skaper om antiken eller medeltiden. I andra är en sådan strategi meningslös. Där bör man i stället kunna allt om hur man lagar en maskin. Och gärna en hel del annat som inte heller behöver vara kopplat till det majoriteten skulle kalla allmänbildning. Och, som sagt, status är inte bara viktigt för vår egen skull utan faktiskt för hela vår arts överlevnads skull. Så bara för att några lyckas med det som majoriteten inte klarar av finns det ingen anledning att försöka förminska deras bedrifter. I stället bör vi alla lyfta på hatten och tillerkänna duktiga medmänniskor den högaktning de förtjänar. Och samtidigt knyta näven i fickan för att själva bli lika bra. Inte hoppas att den duktige ska bli sämre eller skylla dennes förtjänster på tur eller en privilegierad uppväxt. Det finns duktiga människor överallt, i alla samhällsklasser, och status kan man få genom att göra saker bättre än andra. Och genom att försöka förbättra sig. Utan statusjakten hade förmodligen den moderna civilisationen som så hätskt försöker utplåna alla statusskillnader mellan människor aldrig någonsin kunnat existera.


Inledning ”Money makes the world go around”, sjunger Liza Minelli i musikalen Cabaret från 1972. Frågan är om det inte snarare är statusjakten som får världen att snurra – och status är inte bara pengar, även om pengar är en viktig ingrediens i statusbrygden. Ordet ”status” får lätt många människor att bli illa berörda. Kanske dig också. Det är lite pinsamt. Inget man pratar om. Samtidigt kan man inte låta bli att fascineras. Vad är det egentligen som ger status, och har man någon själv? Det finns en slarvig slentrianmässig användning av ordet: statusprylar, statusbil, statusshopping. Dyra föremål antas vara sättet att få status och följaktligen skulle status endast handla om yta och fåfänga. Därför skulle statusjakt bara vara något för penningtörstande kändiswannabes. Men inget kan vara mer felaktigt. Hur det egentligen ligger till förklaras i den här boken. Vad man än tycker om status så råder viss enighet om att vi alla innerst inne vill ha det, fast somliga hellre skulle dö än erkänna det. För vad vi än säger har vi fattat vad som gäller: högst status vinner. Status handlar om hur man får andra människors beundran. Och den melankoliske sekelskiftesförfattaren Hjalmar Söderberg har så rätt när han skriver: 17


Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst. Älskade av alla har vi kanske accepterat att vi inte blir men vi vill väldigt gärna bli beundrade av så många som möjligt. För att förstå vad som egentligen är status bestämde vi på företaget United Minds, där jag är grundare och vd, oss för att ta reda på vad vanliga människor både i Sverige och i andra delar av världen egentligen tycker ger status. Eftersom status är något som alla strävar efter är status intressant för alla – arbetsgivare, marknadsförare, säljare, reklamare, opinionsbildare och entreprenörer. Vi upptäckte att status inte alls handlar om prylar och utseende utan om kunskap och relationer. För att uppnå status i moderna, välmående välfärdsstater som Sverige och de övriga nordiska länderna krävs väldigt mycket hårt arbete, kanske omänskligt hårt arbete. Eftersom status handlar om vad andra tycker finns det en del genvägar. Har man fattat vad status är kan man alltid se till att framstå som en person som gör det som ger status. Därför är det här också en diskret handbok i statusjakt. Vad man ska jaga, på vilket sätt och hur man ska visa upp bytet så att alla ser det. Den här boken kommer också leda till att du slutar skämmas för att du vill ha status. Att sträva efter det är en biologisk drift lika stark som viljan att fortplanta sig. Det är vår önskan och envishet att utmärka oss, göra oss märkvärdiga och synliga och höja oss över mängden som driver vår värld framåt. Vi vill bli beundrade och avundade. Det är också en mycket klok strategi: att ha hög status skyddar nämligen mot sjukdomar och stress. Att ha hög status ökar 18


din livslängd med flera år. Så glöm alla föraktfulla uttalanden om status. Status är helt enkelt vägen till lycka.


Kapitel 1

Vad skapar status? Enligt svenskarna är det att ha uppnått dessa saker, i den ordningen de står, som ger en människa mest status.

Statuslistor Vara allmänbildad Vara duktig på sitt arbete Ha arbetat ihop en egen förmögenhet Vara en engagerad och duktig förälder Att flytande kunna tala många språk Just det. Status är jobbigt. Sedan kommer: Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor Kunna bestämma över sin egen arbetstid Ha en klar och tydlig livsåskådning Ha möjlighet att vara ledig en längre och sammanhängande period Vara underhållande och rolig Ha ett långt och stabilt äktenskap Vara en duktig talare 21


Ha en egen stil Ha examen från ett toppuniversitet Ha många vänner Det lustiga är att många tror att alla andra har väldigt materialistiska värderingar och enbart kommer att lyfta fram ytliga saker som skönhet, stora hem och dyra båtar medan de själva minsann tycker att det är andra, lite finare saker som ger status. Den här texten fick alla läsa innan de tog ställning till våra påståenden: Vi kommer att påstå 100 saker och vi skulle vilja att du talade om vad du tycker ger en människa status. En etta betyder att du inte tycker att det vi påstår är statusfyllt alls, kanske rent av motsatsen. En femma betyder att du tycker att det är det mest statusfyllda som finns. Du får förstås ge flera av våra påståenden omdömet 1 eller 5. Vi vill inte att du ska försöka gissa vad andra eller samhället tycker ger hög status, utan vi vill veta vad du tycker ger hög status. Tack för din medverkan! Sammantaget ger statustopplistan en mycket tydlig bild av vad vi människor tycker är imponerande. Vi tycker dessutom väldigt lika i Sverige och Norden. Alla – ung som gammal, rik som fattig, man som kvinna, hög- som lågutbildad, norrlänning som skåning – tycker att samma saker ger status. Vi sätter alltså samma saker på 20 i topp. Sverige är åsiktsmässigt ett extremt homogent land. Prickar man in alla de saker som finns på statuslistans tio i topp får man garanterat omgivningens beundran mycket mer än om man kommer fräsande i en sprillans ny aldrig så snygg Porsche, men så är statuslistans krav också oändligt mycket svårare att nå 22


upp till än att köpa sig en dyr bil. Tänk dig själv att du skulle träffa någon på en middag som hade en universitetsexamen och pratade flera språk. Han eller hon hade blivit förmögen på egen hand och är erkänt duktig på jobbet. Personen pratade väldigt kärleksfullt om sin partner och verkade ägna mycket tid åt barn och familj. Dessutom var personen engagerad i flera välgörenhetsprojekt och verkade otroligt allmänbildad, beläst, rolig och hade en cool, egen klädstil och massor av vänner. Imponerad? Ja, troligen. Och det är just det som imponerar på andra som ger status. Ju mer man har av de egenskaper som imponerar, desto mer status får man i andra människors ögon. Status ser olika ut runt om i världen. Här är statusens tio i topp i några av de länder vi undersökt.

Status i Finland

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Vara duktig på sitt arbete Ha en egen hoparbetad förmögenhet Vara allmänbildad Vara en engagerad och duktig förälder Kunna tala många språk flytande Ha en klar och tydlig livsåskådning Vara en duktig hemmafixare Ha ett långt och stabilt äktenskap Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor Ha en helt egen stil

Status i USA

1 Vara duktig på sitt arbete 2 Ha en egen hoparbetad förmögenhet 3 Äga ett företag 23


4 5 6 7 8 9 10

Vara en engagerad och duktig förälder Vara allmänbildad Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor Ha ett långt och stabilt äktenskap Ha examen från ett universitet Ha en doktorsgrad Kunna många språk

Status i Ryssland

1 Vara duktig på sitt arbete 2 Ha en egen hoparbetad förmögenhet 3 Äga ett företag 4 Vara allmänbildad 5 Kunna tala flera språk flytande 6 Vara välformulerad och slagkraftig 7 Ha en examen från ett internationellt välrenommerat universitet som Harvard eller Oxford 8 Ha en chefstitel 9 Vara underhållande och rolig 10 Verka självsäker och framåt

Indiska män 24

1 2 3 4 5 6 7 8

Äga en exklusiv bil Vara vältränad Vara duktig på jobbet Ha tjänat ihop en egen förmögenhet Vara känd Ha många vänner Äga ett eget företag Vara allmänbildad


9 Vara en engagerad och duktig förälder 10 Ha ett långt och stabilt äktenskap

Indiska kvinnor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Äga dyrbara smycken Vara vältränad Ha barn som är duktiga i skolan Vara en engagerad och duktig förälder Ha en snygg man Vara duktig på att laga mat Ha en man som är mycket framgångsrik i sitt yrke Ha barn som ser bra ut Ha en fru som är mycket framgångsrik i sitt yrke (indiska kvinnor tycker att det skulle ge familjen och mannen status att ha en yrkesmässigt framgångsrik fru, men det tycker inte indiska män) Vara känd

I Sverige, Finland och USA är användningen av Internet så utbredd att resultaten ger en rättvisande bild av vad den vanlige invånaren tycker. I Ryssland och Indien kommer svaren från en välutbildad elit i storstäderna eftersom det endast är där det finns tillgång till Internet.

Profile for Smakprov Media AB

9789113021256  

Marie Söderqvist Tralau vägen till lycka med kommentarer av psykiatriker David Eberhard Status – vägen till lycka Marie Söderqvist Tralau ©...

9789113021256  

Marie Söderqvist Tralau vägen till lycka med kommentarer av psykiatriker David Eberhard Status – vägen till lycka Marie Söderqvist Tralau ©...

Profile for smakprov