Innehåll
Vägar till levande liv
Den mogna människans väg … 7
1. Fortsätt förundras … 23
2. Odla din förnöjsamhet … 41
4. Stärk din måttfullhet … 75
6. Var rädd om din kärlek … 111
3. Värna din generösa sida … 59
5. Ta vara på din vrede … 91
7. Bejaka en sund självkänsla … 127 Omsätta ord i handling … 145
PATRICIA TUDORSANDAHL
6 Vägar till levande liv
Den mogna människans väg »Hederlig chaufför belönas« stod det i tidningen med stora
bokstäver. En taxichaufför i Argentina hade hittat en kvarglömd
resväska full med pengar i sin bil, tagit reda på ägaren och lämnat
tillbaka väskan. Det var det hela.
Med tanke på sitt inte färdigbyggda hus och sitt stora bank-
lån hade han känt sig frestad att behålla väskan. Men det var bara en flyktig tanke. Självklart skulle ägaren få igen sina pengar. Men
två reklammän ömmade för taxichauffören och öppnade en sajt
på nätet där de startade en riksinsamling med uppmaningen att belöna chauffören för hans ärlighet.
Responsen blev enorm. Folk skänkte stora och små belopp
som snart var uppe i en summa som översteg den han hade hittat.
Varför denna uppståndelse? Är hederlighet så sällsynt att det ska belönas? Vad är det som är så speciellt med att göra rätt?
Vi har alla känt lockelsen någon gång att göra det som vi vet
är fel; att välja det onda framför det goda är inte främmande för
någon av oss. Vi förstör och sätter upp hinder för oss själva. Det är
synd, tycker jag. Inte bara synd i största allmänhet utan i ordets djupare mening. För synd är ett ord som har förlorat sin forna
laddning. Det får oss inte längre att stanna upp, tänka till och
känna efter.
7
Vi talar ogärna om synd i vårt samhälle, i varje fall inte på riktigt
allvar. Det passar inte in i den bild vi har skapat av oss själva. Själva ordet synd känns förlegat eller i varje fall ovant och gammaldags.
Väcker det kanske till liv bilden av en sträng och straffande gud?
I vår mycket sekulariserade värld har ordet synd fått något av ett löjets skimmer över sig.
»Det finns ingen synd!« utbrast en känd person i en
talkshow på tv. Att döma av publikens reaktion höll de flesta med
honom. Det gör inte jag. Tvärtom tror jag att vi skulle må bättre av att ta synden på allvar och inse att den har med oss att göra. Men vad menas då med synd?
Det beror på vem man frågar. Hur man tolkar ordet synd är
högst personligt även bland troende. Om man söker de språkliga
rötterna finner man att synd ligger nära ord som beskriver det
som är fel, det som har brustit eller gått snett. Det vill säga det
som inte fungerar som det ska. Det grekiska ordet för synd heter
hamartia och betyder »att missa målet«. Att synda är i så fall lika
med att missa målet och hamna fel.
»Synd är inte i första hand ett moraliskt problem«, skriver
karmelitermunken Wilfrid Stinissen i boken I dag är Guds dag,
texter för årets alla dagar, den är rotad i »en djupt ingripande falsk livsinställning, en felaktig riktning«.
Livet tufsar till oss. Hos de flesta finns sådant som är sargat
och trasigt. Vi har halkat in på vägar som vi knappt minns varför
vi valde, och sedan trampar vi på utan att fråga oss vart dessa
vägar leder. Med stora eller små marginaler missar vi målet. Det
sanna och det falska blandas samman med förvirring till följd.
8 Vägar till levande liv
För att slippa gå vilse alltför ofta behöver vi en inre kompass
som hjälper oss att hålla kursen. Det är här som funderingar
kring begreppet synd kan vara till hjälp. För visst handlar synd
om alla de felsteg, brott och försummelser som hindrar oss från
att mogna som människor. Men det är långt ifrån allt. Ytterst
sett handlar synd om livets mål och mening och vår egen plats i skapelsen.
Om målet är att bli helare och mognare människor som
vårdar jorden och som lever i samklang med naturen och sin egen djupaste sanning är det bara att konstatera att vi ideligen missar
detta mål.
»Förr i tiden hade man fullkomliga mål men ofullkomliga
medel«, har Albert Einstein sagt, nobelpristagare i fysik. I dag har vi nära nog fullkomliga medel för att åstadkomma nästan vad
som helst. Våra mål är däremot oklara. Vad vill jag med mitt liv?
Vart är jag på väg? Hur ofta missar jag målet och vad får det för konsekvenser?
Då jag far vårdslöst fram och gör mig själv och andra illa
kommer det i längden att skada min människosyn och mina
värderingar. Det sker för det mesta i skymundan, i det lilla. Genom
sådant jag gör i min vardag, och som jag kanske inte ens ägnar en tanke, kan det hända att jag sakta men säkert drar åt fel håll. Det är framför allt i relation till dem som står oss nära
– familjen, grannar, arbetskamrater – som våra tillkortakommanden märks som tydligast. Att leva tillsammans är emellanåt en
prövning. Det är inte alldeles enkelt ens med dem som man älskar och vill vara nära.
Den mogna människans väg
9
Slitningar i vardagen drabbar oss alla och måste hanteras
försiktigt om inte osämjan ska växa och förstöra relationer. Det gäller utan undantag och i ett helt spektrum av sammanhang,
från parrelationer till stora internationella sammanslutningar. Frustration och missnöje tar sig olika vägar men en sak har de gemensamt: det är svårt att leva och verka i samförstånd och
harmoni.
Detta är förstås inte något som gällt bara i vår tid. På 300-
talet skrev munken och författaren Evagrios av Pontos skriften
Praktikos för att hjälpa klosterbröderna att hantera de olika
lockelser som kunde skapa oenighet och fresta dem att lämna gemenskapen.
Evagrios använde inte ordet synd. Han talade om laster,
negativa ingivelser och frestelser som lätt blev till ovanor och
som försvagade viljan och lockade munkarna att överge det liv de hade valt. Dessa laster måste bekämpas och övervinnas.
Ett första steg var att erkänna att de fanns. Vi måste lära
känna vårt eget mörker, menade Evagrios. I hans systematiska
beskrivning av de svåraste hindren som mötte munkarna fanns
frosseri, otukt, habegär, vrede, bedrövelse, leda, äregirighet och högmod.
Denna lista över riskfulla laster har sedan under seklernas
gång reviderats många gånger och utgör grunden till det som
vi känner som »De sju dödssynderna«, det vill säga destruktiva
böjelser som vi människor måste tampas med så att de inte ska leda oss bort från ett gott liv i kärlek och gemenskap – avund,
vrede, frosseri, girighet, vällust, likgiltighet och högmod.
10 Vägar till levande liv
Vänd dig inte bort Fortsätt att se på sprickorna
Det är där ljuset når in i dig h Rumi, persisk poet, 1207–1273
Jag skulle tro att de flesta i dag har hört talas om de sju dödssyn-
derna men det är mindre vanligt att kunna räkna upp dem. Under
medeltiden var de, tillsammans med de tio budorden, den vanligaste utgångspunkten för etiska diskussioner och betraktelser.
Ända sedan de sju dödssynderna formulerades har de varit
ett kärt motiv inom konsten och litteraturen. De blev särskilt
populära under medeltiden och många verk hade dem som tema, eller hänvisade till dem på olika sätt. I vår egen tid har ett flertal
regissörer skapat filmer på detta tema. Ett exempel från Sverige
är Richard Hoberts filmsvit med namnet »De sju dödssynderna«. Man kan förstås undra vad det är som är så märkvärdigt
med dessa sju synder. De verkar inte särskilt »dödsfarliga«. Varför
ska tonvikten läggas på just dem? Finns det inte de som är tusen gånger värre än dessa ynka sju, som mord, incest, bedrägeri,
förföljelse och rasism till exempel? Det är bara att se sig omkring
i världen för att få mängder av bevis på det fasansfulla som människan är kapabel till.
Vid första anblicken och med nutidsmänniskans ögon kan
de sju dödssynderna verka harmlösa och hopplöst omoderna.
Och så kan det kanske vara om man inte ser hur de samverkar
med varandra. Våra enskilda försummelser – gånger då vi »missar
målet« – behöver i sig själva inte vara så farliga. Först när vi ser
hur de verkar som helhet förstår vi hur de tillsammans kan bryta oss sönder och samman.
»Det som ökenmunkarna kallade laster är det som står i
vägen för det liv alla längtar efter«, skriver Åsa Molin om högmod
i en artikelserie om dödssynderna i tidningen Dagen. Att vara
12 Vägar till levande liv
styrd av sina laster är som att köra bil med ojämnt pumpade däck. Hela tiden dras man åt ett håll och kan inte njuta av färden, hur
fin bilen än må vara. På samma sätt styr lasterna våra liv åt fel håll, menar hon.
Det handlar om kumulativa förändringar, obetydliga felsteg
som leder oss på avvägar tills vi en dag upptäcker att vi inte
längre vet vart vi är på väg. Om du någon gång har seglat vet du
att en liten, knappt märkbar kursändring får stor betydelse för var man slutligen hamnar.
Jag upprepar: Synd är det som vi gör, eller det som vi låter
bli att göra, som ökar avståndet mellan den vi är och den vi har
möjlighet att bli. Det som får oss att stanna upp i vår utveckling och avsäga oss vår del av ansvaret att fullborda det som vi är
skapade till.
Det sägs om den brittiske författaren G.K. Chesterton att
han när han blev ombedd att skriva en artikel för en ansedd tid-
skrift på ämnet »Vad är det för fel på vår värld?« svarade med ett
enda ord: »Jag!« Man behöver inte gå längre än till sig själv för att
finna det mesta av det som man fördömer i världen.
Det är helt i linje med det som indiske icke-våldsföresprå
karen Mahatma Gandhi sa en gång: »Se till att först förändra i
dig själv det du vill förändra i världen.« Det är där, mitt i vardagen,
som man måste börja. Världen måste förnyas inifrån. Och du och jag är en del av denna värld.
Vi lägger våra liv i varandras händer. Vi växer och krymper,
mognar och stagnerar genom våra relationer. Vi är utlämnade
åt varandra, främjar eller motarbetar varandras mognad och Den mogna människans väg
13
Jag tror det finns en potential
hos oss alla som inte kommer till användning. En bördig mark som
inte tas i bruk. De sju dödssynderna kan liknas vid ogräs. Det är inte särskilt vackert, det suger näringen ur jorden och hindrar det goda att växa fram.
h
14 Vägar till levande liv
15
utveckling antingen vi vet om det eller inte. Det betyder inte att vi
är skyldiga till vad andra gör, men vi är delaktiga i vad som sker i våra relationer och i världen och därmed har vi ett ansvar.
Att ta ansvar är att svara an på livet. Eller med andra ord att
säga sitt personliga »ja« till att vara människa fullt ut. Vi finns här på jorden för att tänja våra gränser och bli så hela och levande
som vi någonsin kan. Det kan vi uppnå tillsammans. På tusen sätt är vi inflätade i varandras liv och vi är mer beroende av varandra
än vi vill tro.
Psykoanalytikern Stefi Pedersen sa en gång att ju mognare
en människa är, desto mer vill hon växa utöver sin egen intresse
sfär och omfatta omtanken om andra.
Hade författaren och diplomaten Dag Hammarskjöld rätt
när han påstod att godhet är något så enkelt som att alltid finnas
för andra, att aldrig söka sig själv? Är en sådan hållning ens tänkbar för oss självupptagna, självcentrerade nutidsmänniskor?
Ja, för vi är inte bara offer för destruktiva tendenser som
ibland drar iväg med oss. Det ger inte hela bilden. Varje kraft har
sin motkraft och syndens motkraft heter dygd. Ett ord som har
sina rötter i det fornsvenska ordet för duglighet.
Att vara dygdig är att duga, det vill säga att vara tillräckligt
bra utan anspråk på att vara perfekt. Det handlar om strävan efter att genom sitt sätt att förhålla sig, visa respekt för sina
medmänniskor och ge det bästa av sig själv.
Någon har kallat dygd för den mogna människans väg. Det
är en bra beskrivning, tycker jag. Att mogna är att bli färdig att tas i bruk, att använda sig av det man har lärt sig av livet. Samtidigt
16 Vägar till levande liv
vet jag att mogen inte är något som man är utan något som man
i bästa fall håller på att bli.
I dag är det inte många som talar om dygd. Vi har bytt ut
ordet dygd mot ordet värderingar, menar historikern Gertrude
Himmelfarb i sin bok The De-Moralization of Society. Och vär-
deringar kan man välja fritt. Hur står det till med vår moraliska
kompass? Är även dygder sådant som man kan välja och vraka
bland, allt efter tycke och smak? Eller är de bestående värden som vi måste värna om och öva oss i?
Hos de gamla grekerna hette ordet dygd arete, de ädla och
bildade människornas sätt att vara. Dygd hör nära samman med ordet etik som betyder goda principer och karaktär, men som
även är släkt med ordet vana. Kan man mogna till att bli en god människa genom att utveckla goda vanor?
Sju dygder har av tradition särskilt stor vikt i vår kultur. Fyra
av dessa: klokhet, rättfärdighet, uthållighet och måttlighet anses
av många vara hörnpelare för att leva ett gott och värdigt liv i frid och gemenskap.
Tillsammans beskriver de egenskaper som bör finnas hos
en vis, fri och mogen person som bryr sig om sina medmänniskor,
som kan tänka klart och som inte låter sig dras med i stundens ingivelser och tillfälliga sinnesstämningar.
Sedan finns de tre så kallade teologiska dygderna: tro, hopp
och kärlek, med rötter djupt i den kristna tron där tro påminner
oss om att människan inte är sig själv nog, hopp skyddar oss mot
modlöshet och rädsla, och kärlek, som är störst av allt, vidgar våra
hjärtan och väcker medkänsla och barmhärtighet.
Den mogna människans väg
17
Listan över dygder kan göras lång. Vid en sökning på internet fick
jag fram ungefär etthundrafemtio dygder. Man har alltså mycket
att välja mellan om man vill ge dygden en större plats i tillvaron! I den här boken har jag valt att, med de sju dödssynderna
som bakgrund, lyfta fram de motkrafter som vill och kan hjälpa
oss att bli mer hela och mogna människor. Bli de som jag tror vi
innerst inne längtar efter att få bli.
I min bok Det glömda självet beskriver jag mognadsproces-
sen som en spiralrörelse. Det kan kännas som om man bara går runt, runt utan att komma någonvart. Man återvänder bara till
samma plats.
Ändå är det inte riktigt så. Varje vindling i spiralen innebär
en fördjupning, ett ständigt vidgat perspektiv där man växlar
mellan närhet och distans till den egna existensen. Mognad kan
aldrig vara en tankekonstruktion eller nås enbart viljemässigt. Den utvecklas i närkamp med livet.
Förhoppningsvis lär man sig med åren att bli lite klokare, lite
visare, lite mer vuxen. Ändå vet jag utifrån mig själv så väl hur lätt
det är att halka in i gamla mönster, svika sig själv och glömma allt
som man har lärt sig.
Ingen är perfekt. Vi missar målet stup i ett. Krafter och mot-
krafter drar oss ideligen än hit och än dit och hindrar oss från att
vara fullt levande människor. Ställ dig gärna frågan »Känner jag igen mig själv?«
Låt dig inte överväldigas av skuld och självkritik. Lite själv-
distans och gärna humor är bra att ha när man funderar på sitt
18 Vägar till levande liv
liv. Att leva är att vara på väg. Man kan begrunda sina synder utan
att fixera sig vid dem. Låt dem i stället visa vägen till en möjlig
förändring.
Min avsikt är inte att komma med moraliska pekpinnar eller
fördömanden. Vi har alla så många olika sidor inom oss. Här väl uttryckt av Tomas Tranströmer i dikten »Romanska bågar«: Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
Den mogna människans väg
19
20 Vägar till levande liv
Guds ära är den fullt levande
människan och den fullt levande människan skådar Gud. h
Irenaeus av Lyon, fransk biskop och martyr, ca 130–202
22 Vägar till levande liv
1. fortsätt förundras se på tillvaron med glädje, nyfikenhet och medkänsla
h
Det enda som behövs för att det onda ska segra är att de goda låter
bli att göra något. h
Edmund Burke, irländsk-brittisk politiker och filosof, 1729–1797
Likgiltighet
– vem bryr sig? Så snart jag slog upp ögonen anade jag att det skulle bli en av de
där dagarna som jag fruktar. Det var mycket som väntade. En hög
med ärenden låg på mitt skrivbord. Några var brådskande.
Jag låg och stirrade en stund i taket innan jag motvilligt
tog mig upp ur sängen. »Först äter jag frukost, sedan sätter jag i gång«, tänkte jag.
Det blev en lång frukost. En av mina döttrar ringde och berät-
tade om en väninna som var sjuk. »Jag slår henne en signal och hör
hur hon mår«, tänkte jag, »sedan tar jag itu med allt som ska göras.« Vi pratade länge. Efteråt kände jag mig ännu sämre till mods.
»Jag sätter mig en stund och fikar«, tänkte jag. »Sedan ska jag börja.« För nu var det verkligen hög tid.
Väl sittande vid skrivbordet bläddrade jag förstrött bland
papperna utan att komma någonvart. Jag iddes inte, kunde inte
koncentrera mig. Till slut gav jag upp och gick och lade mig igen.
Det fick bli som det ville. Så var det med denna dag.
Detta händer mig ibland. Jag vet att det finns sådant som
jag borde och måste göra och egentligen vill göra. Men som jag
inte gör. Jag försöker intala mig att jag håller på att bli gammal
och att det är därför jag inte har ork så det räcker. Men det är inte
helt sant. Så lätt kommer jag inte undan.
Fortsätt förundras
25
”Så lever har har vi chansen växa Detlänge är somviom glöden falnat ochatt jag inteoch bryrblomstra. mig om något. Livet går ut på detta. Hela livet. Det tror jag stenhårt Livet har tappat sin sälta. Någonstans inom mig kan jag anapå.” en vilja och en kraft, men de flyr undan när jag försöker gripa tag i dem.
Vi ställs dagligen inför val. Vad för sorts människa vill jag bli? Vad är det som händer? Jag är inte lat och inte heller deprimeVilken väg vill jag gå? Hur jag lever i min vardag påverkar inte rad. Den är något annat som suger musten ur mig och fyller mig bara mig, utan också människor omkring mig. I sin förlängning med tomhet. påverkar det världen. Jag undrar om det finns någraPatricia likheter med detta och med Psykologen och psykoterapeuten Tudor-Sandahl menar detvitillstånd drabbade ökenfäderna. av dessa, att är mångasom somemellanåt gör oss mindre genom vårt sätt att En leva. Eller genom vårt sätt attanteckning inte vara helt Johnsnarare Cassian, gjorde följande pålevande. 400-talet: »Vår … kamp I Vägarom till det levande uppmuntrar oss därför att börja vågaskulle handlar somlivgrekerna kallarhon acedia, det som vi kanske leva mer närvarande i våra liv. När vi gör det behöver vi inte längre benämna både leda och själslig oro. Det ligger nära svårmodet och leva på ytan eller i utkanten av oss själva. Då slipper vi hitta på allt ansätter munken särskilt vid middagstid, som en feber som med möjligt för att underhålla och sysselsätta oss för att minska känslan jämna mellanrum återkommer med sin brännande hetta i vågor.« av tomhet och meningslöshet. Det stal deras glädje, kraft och ro och förledde dem att bryta sina Med de sju dödssynderna som bakgrund lyfter Patricia Tudorlöften, överge gemenskapen och dit deoss kom Sandahl fram sju motkrafter som villåtervända och kan hjälpa attifrån. bli Haroch då mogna begreppet acedia något med ossvioch vår egen mer hela människor. De människor innerst inne tid att göra? Man längtar efter kan att fåväl bli.ändå inte påstå att vi är lata och likgiltiga, vi
som springer benen av oss för att få våra liv att gå ihop? Vi som
”Livet vi delar och är en gåta och arbetarsom för högtryck stressar ihjälen ossnåd. för att förverkliga våra Det är upp och till oss att leva det av hjärtats fulla kraft!” ambitioner nå våra uppsatta mål?
Inte är vi väl lata och likgiltiga, vi som bloggar och mejlar, är
PATRICIA är psykolog, psykoterapeut och författare. aktiva på TUDOR-SANDAHL sociala medier, skickar protestlistor till varandra, ser på Många har också mött henne genom Sveriges Radio som värd för Sommar och debattprogram i tv, läser tidningar ochiförsöker något Vinter i P1 och som återkommande medarbetare Tankar för hålla dagen.oss Texterna i så när den här à boken hämtade från hennes Den fjärde åldern, här i förkortad jourärmed det som sker i bok världen? och bearbetad form.
Det är väl inte så märkvärdigt om man känner sig lite håglös
och slö någon gång. Ska det vara något att bekymra sig för?
Jag ser det så här: Varje människa ska leva sitt liv så helt och
26 Vägar till levande liv