fรถrmodern globalitet
Globalitet 7.indd 1
2011-10-10 12.11
Globalitet 7.indd 2
2011-10-10 12.11
Förmodern globalitet Essäer om rörelse, möten och fjärran ting under 10 000 år
Anders Andrén (red.)
nordic academic press
Globalitet 7.indd 3
2011-10-10 12.11
Denna bok är tryckt med medel från Riksbankens Jubileumsfond
Kopiering eller annat mångfaldigande av denna inlaga kräver förlagets särskilda tillstånd.
Nordic Academic Press Box 1206 221 05 Lund info@nordicacademicpress.com www.nordicacademicpress.com
© Nordic Academic Press och författarna 2011 Sättning: Stilbildarna i Mölle, Frederic Täckström, sbmolle.com Omslag: Maria Jörgel Andersson Omslagsbild: Anatolisk matta från 1400-talet, påträffad i Marby gamla kyrka i Jämtland. Foto: Statens historiska museum Tryck: Livonia Print, Riga 2011 ISBN: 978-91-85509-68-3
Globalitet 7.indd 4
2011-10-10 12.11
Innehåll
Förord 1. Förmodern globalitet? Anders Andrén 2. Fångstförsök
7 9 25
Den äldre stenålderns passadiska och nomadiska globalitet
Björn Nilsson
3. Plats för fester, frön och förfäder
45
Det tidiga jordbrukets globala kulturhistoria på sydskandinavisk mark
Elisabeth Rudebeck
4. Berättelsen bakom bilden
71
I de nordliga nätverkens tankegemenskap
Hans Bolin
5. Grekiska tempel på Själland, homeriska heroer i Gualöv Fredrik Svanberg
83
6. Från skräp till lyx
97
Målade romerska glasbägare och maktutövning i järnålderns Skandinavien
Dominic Ingemark
7. Fjärran ting
109
Exotiska föremål och nya seder under mellersta järnåldern
Torun Zachrisson
8. Betydelsen av främmande unga män Anders Andrén
Globalitet 7.indd 5
131
2011-10-10 12.11
9. Mode från Kaukasus eller från Paris?
145
Kläder som politiska och kulturella uttryck
Eva Andersson
10. Muslimskt Medelhav vid Mälaren
159
Spår av islamisk handel i det förmoderna Sverige
Mats Roslund
11. Motvillig globalisering
179
Intellektuella kulturmöten mellan Öst och Väst
Mohammad Fazlhashemi
12. Moln som ting Jan von Bonsdorff
195
13. Den afrikanske kungen, apan och sköldpaddan
205
Flandriska altarskåp som en spegel av världen
Carina Jacobsson
14. I genernas spår
229
Globala nätverk eller lokala isolat?
Kerstin Cassel
Om författarna
Globalitet 7.indd 6
245
2011-10-10 12.11
Förord Riksbankens Jubileumsfond tog 2006 initiativet till en områdesgrupp för förmodern forskning, eftersom en så stor del av dagens humanistiska forskning i Sverige är nutidsinriktad. Områdesgruppen har genom en rad olika initiativ försökt befrämja forskningen om äldre perioder. Ett av initiativen var att stödja olika tvärvetenskapliga forskningsnätverk inriktade på det mer avlägset förflutna. Bland dessa nätverk finns Förmodern globalitet, som med denna essäsamling nu presenterar sitt arbete. Nätverket har under de senaste åren träffats i Stockholm, Berlin, Lund och Visby, för att i inspirerande och intensiva seminarier diskutera såväl allmänna frågor som enskilda problem. Vi har samtidigt besökt museer med utomeuropeiska samlingar och diskuterat globala problem i den förmoderna världen med
Några av nätverkets medlemmar på Pergamonmuseet i Berlin.
7
Globalitet 7.indd 7
2011-10-10 12.11
förmodern globalitet
inbjudna gäster. I första hand vill jag tacka Kajsa Ekholm Friedman och Aris Fioretos för givande diskussioner. Essäsamlingen är tänkt som en inspirationskälla inom ett växande globalt forskningsfält som berör flera olika ämnesområden. Förhoppningsvis kan texterna leda till nya perspektiv och ytterligare studier av förmodern globalitet, bortom den ”platstrygga” historien. Stockholm Anders Andrén
8
Globalitet 7.indd 8
2011-10-10 12.11
kapitel 1
Förmodern globalitet? Anders Andrén
Dagens globaliserade värld framstår ofta som ett unikt uttryck för den moderna världen under de senaste århundradena. Sedan omkring år 1500, då den europeiska handelsexpansionen och koloniseringen inleddes, har världen knutits samman i en allt tätare väv, fram till dagens globala ekonomi och postkoloniala cyberrymd. Men även den förmoderna världen var på sitt sätt globaliserad, om än i en annan skala och med ett annat tempo. Dåtidens teknik innebar att kommunikationer över stora avstånd tog månader och år snarare än dagar, minuter och sekunder. Den gamla och den nya världen var visserligen nästan helt åtskilda, men inom de två landmassorna fanns kontinuerliga kontakter och förbindelser över både korta och långa avstånd. Den gamla världen bands samman genom till exempel handel, krig, slavräder, migrationer, nomadism, säsongsvandringar, allianser, politiska möten, arbetsvandringar, bildningsresor och pilgrimsfärder. Rörelser av stora eller små grupper av människor skapade mer eller mindre finmaskiga nätverk, varigenom materiell kultur och idéer förmedlades kontinuerligt under årtusenden. Intresset för dessa globala sammanhang i äldre epoker har varierat över tid, liksom perspektiven har skiftat. Redan den grekiske historieskrivaren Herodotos på 400-talet före vår tideräkning skrev med självklarhet om hela den av honom då kända världen. Detsamma gjorde Sima Qian, som på 100-talet före vår tideräkning författade den första kinesiska universalhistorien, liksom den arabiske historieteoretikern Ibn Khaldun på 1300-talet. Ända sedan 1500-talet, då Europa började dominera världen, har europeiska historiker och filosofer reflekterat över världshistoriska problem. Men det stora 9
Globalitet 7.indd 9
2011-10-10 12.11
förmodern globalitet
Fig. 1. Assyrisk sfinx på British Museum 1850. Fynden från de mesopotamiska städerna väckte en enorm uppmärksamhet när de för första gången ställdes ut i London och Paris i slutet av 1840-talet. Aldrig tidigare hade västeuropéer kunnat beskåda konstverk från Bibelns länder (Illustration ur Illustrated London News efter Larsen 1996:296).
genombrottet kom framför allt under 1800-talet, då de europeiska stormakterna koloniserade större delen av världen. Det var under första hälften och mitten av 1800-talet som många av de tidigare olösta äldre skriftspråken dechiffrerades, vilket öppnade en helt ny värld av skriven historia under de senaste 5 000 åren. Tidigare helt okänd historia blev plötsligt tillgänglig i till exempel Mesopotamien, Egypten, Anatolien, Persien, Indien, Kambodja och det tidiga Kina. Dessutom fördes mängder av föremål från världens alla hörn till de europeiska huvudstädernas centralmuseer, så att kulturer från alla delar av världen blev tillgängliga för en europeisk publik (fig. 1). Tiden var präglad av evolutionismen, som placerade olika kulturer på olika nivåer i utvecklingen, med Europa som skapelsens krona. Därför samsades fynd och föremål från Mesopotamien, Egypten, Grekland och romarriket med europeisk konst, eftersom Europa uppfattades som dessa civilisationers arvtagare. En speciellt omhuldad idé var tankefiguren ex oriente lux (ljuset från öster), det 10
Globalitet 7.indd 10
2011-10-10 12.11
förmodern globalitet?
vill säga uppfattningen att alla viktiga kulturella förändringar, som jordbruk, städer och skrift, kom från Mellanöstern. Samlingar som inte var knutna till denna kulturella kedja hanterades däremot på andra sätt. Ting från Kina, Japan, Sydostasien och Indien fördes till egna museer eller avdelningar, eftersom de ansågs representera andra utvecklingsvägar, medan föremål från ”primitiva” folk samlades på särskilda etnografiska museer eller avdelningar, eftersom de ansågs representera stillastående tillstånd bortom historien. Även om de eurocentriska perspektiven länge dominerade världshistoriska arbeten kunde också jämförelser med andra civilisationer utnyttjas i civilisationskritik riktad mot den europeiska traditionen. Redan under andra hälften av 1500-talet använde Giordano Bruno de amerikanska indianernas existens och uppgifter om deras oändliga tidsuppfattning som argument i sin radikala kritik av Bibeln och den korta bibliska kronologin. På 1700-talet hänvisade Voltaire till indisk religion och till det mandarinstyrda Kina i sin kritik av ståndssamhället i Europa, medan Nietzsche i slutet av 1800-talet använde sina kunskaper om det forntida Persien som en av utgångspunkterna för sin civilisationskritik. Även för historiker på 1920- och 30-talen, såsom Spengler och Toynbee, var kritiken av den europeiska kulturen en viktig del av deras olika former av jämförande civilisationshistoria.
Ett nytt forskningsfält Globalhistoria, som ett eget forskningsfält med tidskrifter, konferenser och akademiska tjänster, etablerades på allvar först under 1960- och 70-talen, i kölvattnet av världens avkolonisering. Inom detta fält samlades främst antropologer, arkeologer, ekonomer, historiker, sociologer och statsvetare. I första hand var denna globalhistoria inriktad på de ekonomiska relationerna mellan ett utvecklat centrum och underutvecklade periferier. Den postmoderna kulturella vändningen under 1980- och 90-talen har inneburit att kultur snarare än ekonomi och social organisation har kommit i fokus. Undersökningar av kulturell mening och innebörd har resulterat i många nya perspektiv på det förflutna, men betoningen av de lokala kontexterna har lett till mycket snävare geografiska perspektiv. Dessutom har undersökningar av små sammanhang 11
Globalitet 7.indd 11
2011-10-10 12.11
förmodern globalitet
ofta parats med en programmatisk uppfattning att det varken går eller är önskvärt att skriva stora berättelser. Men idag finns det ett nytt intresse för de storskaliga sammanhangen, vilket yttrar sig i såväl kritik av postmodernismens brottstycken som nya globala perspektiv. Ståndpunkten att bara små berättelser är möjliga och att den stora berättelsen är död har kritiserats för att bara uttrycka nutidens extrema individualism och för att vara ett slags blindhet inför vår tids globala tillstånd. Denna kritik löper parallellt med en helt ny våg av globalhistoriska översikter som inte ryggar för de stora sammanhangen. I dessa arbeten gäller globalhistorien inte bara ekonomiska frågor, utan i lika hög grad sambandet mellan ekonomi, politik, religion, kultur och miljö. Forskningsfältet har därmed också breddats till att även omfatta ämnen som idéhistoria, konsthistoria, litteraturhistoria, miljöhistoria och religionshistoria. Frågan om världen före 1500 kan uppfattas som så sammanhängande att man kan skriva en global historia är omstridd. Immanuel Wallerstein, som först utvecklade teorin om världssystem, hävdar att världen först efter 1500 kan uppfattas som ett sammanhängande system med en gemensam global arbetsdelning. Andra, som William H. McNeill och Philip Kohl, menar att världssystem i den gamla världen kan spåras tillbaka till den urbaniserade sumeriska kulturen på 3000-talet före vår tideräkning. Den så kallades ”sumeriska horisonten”, med parallella fynd över stora områden, visar på vidsträckta nätverk som omfattade Egypten, Anatolien, Centralasien och Indusdalen. Åter andra, som Christopher Chase-Dunn och Thomas D. Hall, hävdar att redan kulturer under senmesolitikum och neolitikum hängde samman i storskaliga nätverk, som de kallar ”mycket små världssystem”. De får idag alltmer stöd av arkeologiska och genetiska studier, som visar att olika delar av jordbrukskulturen kommer från skilda delar av världen, och inte från endast ett innovationsområde. De vanligaste tamdjuren, liksom många av sädesslagen och keramik har olika ursprung i den gamla världen. De som accepterar globala sammanhang före 1500 betonar att det har rört sig om flera nätverk, med olika centra, som successivt har länkats allt närmare samman. Efter den sumeriska horisonten har de sammanlänkade nätverken successivt blivit större. Från och med 500- och 400-talen före vår tideräkning räknar flera författare med 12
Globalitet 7.indd 12
2011-10-10 12.11
förmodern globalitet?
Fig. 2. Åtta handelsnätverk som band samman Afrika, Asien och Europa 1250–1350 (efter Abu-Lughod 1989). Ytterligare nätverk för Östersjö- och Nordsjöområdet skulle kunna tillfogas.
att de regionala nätverken i Asien, Afrika och Europa började hänga samman i en enda allt tätare väv. De nya globala sambanden mellan kontinenterna framgår i första hand av att städerna i helt olika regioner växte och minskade samtidigt, i ett slags globala konjunkturer. Men varor och idéer förmedlades ännu indirekt, eftersom nätverken var regionala. Romerska, arabiska, etiopiska och indiska köpmän seglade längs Indiska oceanen, kineser och indier möttes i Sydostasien, medan transporter längs Sidenvägen upprätthölls av grupper i Centralasien. På så sätt nådde kinesiskt siden och indiska kryddor romarriket, medan romerska mynt har påträffats så långt österut som Indien, Kina och Vietnam. Enskilda människor har likväl kunnat färdas mycket långa sträckor. En kinesisk beskickning sändes till Partherriket redan 130 före vår tideräkning, en indisk raja besökte Alexandria på 100-talet, och en romersk delegation kom till Kina år 166. Dessa nätverk blev allt tätare sammanväxta genom den arabiska erövringen av Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien under 600- och 700-talen, liksom av den mongoliska erövringen av stora delar av Asien och Europa under 1200-talet. Enligt den amerikanska historikern och sociologen Janet L. Abu-Lughod bands Asien, 13
Globalitet 7.indd 13
2011-10-10 12.11
förmodern globalitet
Europa och Afrika samman av minst åtta olika handelsnätverk på 1200- och 1300-talen (fig. 2). Genom dessa nätverk spreds till exempel kinesiskt porslin över stora delar av södra Asien, Mellanöstern och östra Afrika, men även i Europa så långt västerut som till Irland. Det är denna värld som den venetianske köpmannen Marco Polo ingående har skildrat i sina reseberättelser från tiden 1271–95. Eftersom forskningsfältet är så brett betonar olika forskare skilda aspekter av de globala sammanhangen. I den ursprungligt formulerade världssystemteorin ligger huvudvikten på de ekonomiska ojämlikheterna mellan centrum och periferi. Vissa hävdar att dessa maktrelationer i princip är desamma sedan det sumeriska nätverket, medan andra menar att relationerna mellan centrum och periferi är historiskt specifika, och därför måste undersökas i varje enskilt fall. Det gäller särskilt i de fall som ett centrum var relaterat till periferier som inte var organiserade som stater. I motsats till dessa diskussioner om centrum och periferi är andra mer intresserade av nätverken i sig själva och hur de fungerar. Det gäller skillnader mellan olika transporter över land eller hav, frågor om kommunikation och tillit över långa avstånd och de ekologiska förutsättningarna för olika former av förbindelser. Ett annat växande forskningsområde är frågor om kulturkontakter och kulturmöten. Här rör det sig om hur till exempel stadsplaner, byggnadssätt, bildkonventioner, matkultur, dräkttraditioner och litterära framställningsformer spreds och omtolkades över stora områden. Till skillnad från 1800-talets och det tidiga 1900-talets diffussionism reduceras inte dessa frågor till massiva folkvandringar eller enkel spridning, utan uppfattas som resultat av mycket mer komplexa kulturella processer. Det kan gälla rörelser av människor i skiftande sociala sammanhang, om kulturer som kulturella lapptäcken eller om lokala omtolkningar av eller motstånd mot främmande företeelser. Den kulturella mångfalden har inneburit att förbindelser och kulturmöten har gett olika resultat beroende på hur öppna eller slutna olika kulturer och samhällen var. I en kritik av de renodlade ekonomiska perspektiven på det ojämlika förhållandet mellan centrum och periferi betonas ofta att kulturmötena ledde till grundläggande förändringar såväl i de centrala områdena som i periferierna. Därmed uppfattas marginalerna inte 14
Globalitet 7.indd 14
2011-10-10 12.11
förmodern globalitet?
enbart som offer för ett centrums exploatering, utan också som i sig själva agerande och skapande enheter. En särskild aspekt av det kulturella forskningsfältet är framväxten av världsreligionerna i den gamla världen. Det gäller zoroastrismen, judendomen, kristendomen, manikeismen och islam, liksom buddhismen, hinduismen och konfucianismen. Världsreligionerna var uttryck för en ny form av reflexivt och historiskt medvetande, som successivt växte fram från mitten av det första årtusendet före vår tideräkning. Den tyske filosofen Karl Jaspers har myntat begreppet axialåldern för den tid när detta nya medvetande, som även omfattade grekisk filosofi, började etableras. Till skillnad från äldre etniska och platsbundna religioner blev världsreligionerna transcendentala och kritiska traditioner med universella anspråk. Därmed kunde de också spridas över språkliga och kulturella gränser, i de lokala nätverken som samtidigt började vävas samman till en större enhet. Ett karakteristiskt drag i världsreligionerna är deras inbördes relationer och samband. De nära relationerna mellan judendom, kristendom och islam är välkända, men ännu tydligare framträder sambanden i manikeismen. Religionsgrundaren Mani (216–277), som var född i Babylonien, uppfattade sig själv som efterföljare till inte bara Zarathustra utan även Buddha, Jesus och vissa grekiska filosofer. Ett genomgående drag är också att världsreligionerna knöts till såväl handel som politiska makthavare. De flesta världsreligionerna var missionerande, och missionärerna följde de etablerade handelsnätverken. Inom dessa nätverk skapade dessutom religiös tillhörighet tillit mellan köpmän över mycket stora avstånd. Därför fanns det judiska församlingar under de första århundradena av vår tideräkning i hela romarriket, men också i Mesopotamien, Persien, Indien och Kina. Buddhismen spreds från norra Indien till Sri Lanka, Sydostasien, Centralasien, Kina, Korea och Japan, men var också känd i Persien, Mesopotamien och östra Medelhavsområdet. Den sedan länge försvunna manikeismen är belagd från Spanien och Nordafrika i väster till södra Kina i öster. Marco Polo mötte nestorianskt kristna och thomaskristna i alla större centralasiatiska, kinesiska och indiska städer i slutet av 1200-talet. På samma sätt följde spridningen av islam från Marocko i väster till Indonesien i öster samma handelsnätverk som de äldre världsreligionerna. 15
Globalitet 7.indd 15
2011-10-10 12.11