manne fagerlind som om hon verkligen ville inpränta hans utseende i minnet. Skammen sköljde över honom som kokande olja, och utan att tänka rusade han därifrån, sprang som om det gällde livet, räddade sig in bakom ett hörn och sedan ännu ett och stannade inte förrän han var flera kvarter bort. Nu kunde han ändå äta hamburgaren, han behövde inte skämmas längre. Ingen på den här gatan kunde veta var han fått den ifrån. Han vecklade upp papperet och åt den, så långsamt och med så små tuggor som han förmådde. Om han åt för snabbt skulle han säkert bara få upp den. Trots att det bara var några munsbitar drog sig hungern tillbaka, som om den förstod att det inte skulle bli mer nu. När han ätit klart blev han frusen. Fastän det verkade vara mitt på dagen nådde solen inte ner till gatan där han stod, och i skuggan kändes det riktigt kallt. Han gick vidare i rask takt, mest för att få upp värmen. Vägen sluttade uppåt, han måste vara på väg upp på en kulle. Snart kom han ut på ett torg med en liten park i mitten. Nära dess mitt fanns en fontän, där tre nakna kvinnostatyer med svårmodiga ansiktsuttryck höll upp urnor som vattnet rann från. Han gick fram till den och sköljde av händerna och funderade på om vattnet gick att dricka. Efter en stunds tvekan bestämde han sig för att chansa och skopade i sig med händerna tills han var otörstig. Här på torget kom solen åt, och han frös inte lika mycket som förut, men han behövde hålla sig i rörelse. Han ville se hur staden såg ut. Så här högt upp måste det bara finnas en utsiktsplats. Snabbt kryssade han fram bland smågatorna tills han kom till en liten parkeringsplats, och där öppnade det sig faktiskt. Han stirrade häpen ut över Stockholm. Det var mer vatten än hus, man hade kunnat tro att den hade drabbats av en översvämning om det inte hade 76
Fagerlind Mina drömmars land inl.indd 76
2013-10-31 12:53