9789189481312

TIDENS FULLBORDAN

MADELEINE OCH PETER WALLGREN

Erkännande Jag är imponerad av er djupa förankring i noga studier i Bibeln som helhet, med beundransvärd förmåga att tränga in i grundtextens innebörd och komplettera med citat från kända och okända teologer genom historien.

Det ger förtroende och styrka i beskrivningen om försoningens räckvidd och djup utifrån löftet om en total upprättelse till frälsning för alla människor och hela skapelsen som då inte slutar i kaos, utan blir efter alla kriser den fullkomliga verklighet Gud syftade till från början.

Stanley Sjöberg Vilket djupgående arbete ni har gjort! Vilket engagemang! Vilken klarsyn!

Verkligt imponerande! Min första tanke när jag läste boken var: Varför har inte fler upptäckt samma saker?

Den största orsaken tror jag är att traditionens rötter är så rotfasta att det skall mycket till att ändra människors vanetänk. Det som verkar vara nytt kan inte vara sant, och inom kristna kretsar fruktar man för allt som man associerar till villoläror. Mitt motto, mitt livs röda tråd och vägledning har alltid varit att ha kärlek till sanningen. Så för alla som har samma önskan och vågar följa den helige Andes ledning borde denna bok vara en trovärdig kompass.

Jag började läsa både med nyfikenhet och med entusiasm och tyckte att den var lättläst med tanke på de svåra ämnen som avhandlas. Det blev en hel del aha och så-är-det-upplevelser!

För att vara en bok innehållande ”ej-mjölkmat,” är den som helhet mycket lättläst, inspirerande, uppmuntrande och framför allt klargörande där man haft sina frågor. Många krokiga saker blir räta!

Bente Jarl

Bibelcitaten är hämtade från Svenska Folkbibeln 1998 (SFB), om inget annat anges.

1917 = 1917 års översättning Egna kommentarer inom ett bibelcitat omges med [ ]. ”ff” efter bibelreferens betyder ”och följande verser”. ”grt” betyder grundtext

Copyright: © Madeleine och Peter Wallgren 2017 Kopiering, helt eller delvis, utan skriftligt tillstånd förbjuden.

Omslag: Vingården Tryckt på ScandBook, Falun, Sverige 2017

Utgiven på Vingårdens förlag Lärkvägen 26 284 37 Perstorp Telefon: 0435-35 705 Eventuell adressändring kan ses på vår hemsida PG 29 60 87 – 0 E-postadress: post@vingarden.org Hemsida: www.vingarden.org

ISBN: 978-91-89481-31-2

Innehåll Förord ........................................................................................ 6 1. Några inledande funderingar............................................... 8 2. Förutfattade meningar ........................................................ 13 3. Livet som det brukar te sig ................................................. 15 4. Före floden........................................................................... 20 5. Guds målsättning ................................................................ 29 6. Predestinationsläran............................................................ 57 7. Guds tålamods tid ............................................................... 63 8. Mark 16 - tro eller fördömelse?........................................... 70 9. Aion och ‛olam .................................................................... 75 10. Översättarnas traditionsbundenhet ................................. 92 11. Världens återupprättelse................................................. 104 12. Tidiga kyrkofäders uppfattning ..................................... 109 13. Fåren och getterna ........................................................... 120 14. Går världen mot katastrof? ............................................. 128 15. Guds tystnad om eviga straff.......................................... 134 16. Hur verkar försoningen?................................................. 141 17. Frälsning genom underordning?.................................... 149 18. Gudomligt medlidande................................................... 153 19. Guds kärlek – Guds vrede .............................................. 163 20. Frukter av helvetesläran ................................................. 169 21. Mellan döden och uppståndelsen .................................. 173 22. Lasarus och den rike mannen......................................... 209 23. Äger vi en fri vilja? .......................................................... 224 24. Alla knän ska böjas för Herren ....................................... 236 25. Besvarad eller obesvarad kärlek..................................... 247 26. Vem är förlorad?.............................................................. 250 27. Vad betyder förgås – förlorad?....................................... 253

28. Uppfattningar om Guds straff........................................ 264 29. Kan man bli frälst efter döden? ...................................... 285 30. Synden till döds............................................................... 297 31. Självmord ......................................................................... 301 32. Vad är helvetet? ............................................................... 308 33. Gehenna ........................................................................... 322 34. Vår Gud är eld ................................................................. 334 35. Eldsjön – Guds renande eld ............................................ 339 36. Vilken bibelbok avslöjar slutet?...................................... 359 37. Vad blir slutet för djävulen? ........................................... 363 38. Jubelåret ........................................................................... 368 39. Jesus återkomst................................................................ 370 APPENDIX ............................................................................ 388 Origenes................................................................................. 389 Augustinus ............................................................................ 396 Hur länge har vi existerat? ................................................... 404

Förord Det har länge funnits behov av en bok som kan sammanfatta Bibelns lära om människors slutliga öden – en bok som tillfredsställer teologer och bibeltrogna med svar på hur man får Guds kärlek att gå ihop med Guds vrede. Denna bok hoppas vi är svaret på denna önskan. För oss står det helt klart att det finns ett underbart samband. Så bered dig på en spännande läsning!

Under mina teologistudier läste jag (Madeleine) grekiska och hebreiska. Utöver språkterminen läste jag två betyg i vardera Nya och Gamla testamentets exegetik. I Jerusalem på Svenska Teologiska Institutet studerade jag sedan hebreiska under en termin. Jag har självklart stor respekt för andra lärda i Bibelns språk, men alla har inte specialstuderat just detta ämne, utan litar på den tradition de står i. Så jag vill be dig att läsa boken utan förutfattade meningar.

Nästan alla våra böcker är skrivna utifrån ett själavårdande perspektiv. De handlar om problem som vi själva eller de som sökt oss för hjälp brottats med. I förstone kan denna bok synas skilja sig från övriga, men faktum är att den också tillkommit utifrån ett själavårdsperpektiv, nämligen frågan om hur en god Gud förmodas kasta människor in i eviga plågor. Många samvetsömma människor hindras att ta emot Guds erbjudande om frälsning just på grund av denna gudsbild. Även kristna plågas vid tanken på att en del av deras kära som dött utan tecken på att ha tagit emot frälsningen nu skulle plågas i ett helvete utan slut.

Vi förnekar inte behovet av omvändelse. Och det finns bara en väg till Fadern, och den är genom Sonen, Joh 14:6. Den som vägrar att vända om och förnekar Jesus Kristus när Gud drar honom (Joh 6:44) har dömt sig själv till en tillvaro utanför Guds rike – men för hur länge?

Den ene rövaren på korset hånade Jesus och missade sitt livs chans. Men den andre rövaren uppvisade en annan attityd – och

fick följa med Jesus till Paradiset.1 Han uttalade inte någon frälsningsbön. Han insåg bara där i sitt lidande att han faktiskt var skyldig. Det enda han gjorde var att han bad Jesus tänka på honom när han kom i sitt rike. Utan att ens reflektera på det, uttalade denne rövare en tro på att Jesus hade ett rike. Han trodde på en fortsättning efter döden. Hans tro var inte en prestation, den bara fanns där. Men hans attityd skilde honom från den andre. Detta var allt som behövdes.

I dödsögonblicket verkar det hända mer i en människas liv än de flesta är medvetna om. Alla nära-döden-upplevelser vi tar del av i våra dagar vittnar om att många får en totalt annorlunda världssyn och verklighetsuppfattning på bara några få minuter efter att hjärtat slutat slå. En del som kommit tillbaka från döden återvänder med en genuin frälsningsupplevelse. Så till exempel konstprofessorn Howard Storm som dog som ateist och kom tillbaka som bekännande kristen,2 eller Crystal McVea som också dog som ateist, men mötte Gud och kom tillbaka som troende. Kanske många fler än vi anar har den botfärdige rövarens attityd i dödsögonblicket trots att de aldrig förstått evangeliet under sin livstid. Det återstår att se. Men denna bok handlar inte om spekulationer, utan om vad Skriften säger i dessa frågor, och särskilt då den grekiska och hebreiska grundtexten.

För att ge en någorlunda komplett bild av Bibelns profetior har vi också tagit med ett kapitel om Jesus återkomst och Israels hösthögtider, trots att detta inte hör till bokens huvudtema.

1 När han fick löftet att vara med Jesus i Paradiset samma dag som Jesus dog, innebar det att han kom till dödsrikets avdelning för de saliga, alltså Abrahams sköte, eftersom Paradiset flyttades och blev Himlens förgård först när Jesus uppstod.

2

Howard Storm: Så upplevde jag döden – en andra chans till liv. Vingårdens förlag

1. Några inledande funderingar Traditionen Många menar att den samstämmiga uppfattningen inom både katolsk och protestantisk teologi under tvåtusen år varit att Guds straff är eviga. Som vi ska se stämmer inte detta. Under kristenhetens första 400 år var den allmänna uppfattningen att straffen var tidsbegränsade. Vi kommer att noggrant studera orden som oftast är översatta med ”evighet” och ”evigt”. Vår tolkning av dessa ord avgör hur vi uppfattar miljarder människors öden.

Sin trosinriktning kan kristna definiera i termer som klassisk kristen tro, evanglisk-luthersk tro, evangelikal bibelsyn, pentekostal bibelsyn, karismatisk-evangelisk tro etc. På svenska sajter och Facebook-sidor ser man inte så ofta någon som står för kalvinistisk eller augustinsk tro, trots att starka influenser av dessas åsikter ligger till grund för flera moderna trosuppfattningar.

Den fria viljan Den andra invändningen man ofta möter är den fria viljan.

Ingen ska behöva tvingas in i Guds rike som inte vill. Självklart inte! Men jag är rätt övertygad om att de allra flesta, om än inte alla, svarar ja på Guds inbjudan så snart de lär känna vem han verkligen är. När de upplever sig inneslutna i hans kärlek, trots att de ser sin egen synd och otillräcklighet, smälter de flesta. Vi hungrar alla efter den villkorslösa kärleken, den som varken hotar, mutar eller manipulerar oss, utan är ren agape – en utgivande kärlek utan baktankar. Här i tiden har många fått en förvrängd uppfattning om Gud, kanske främst därför att en djupt rotad och helt felaktig föreställning om Bibelns eld har spritts i förkunnelsen, men också för att många ledare utnyttjat sina församlingsmedlemmar för egna vinstsyften och maktbegär, mm.

Inte konstigt att så många vänder kristendomen ryggen.

Och är verkligen människans vilja helt fri? Om vi ska tro Bibeln är den knappast det, och ser vi på erfarenheten, får vi väl medge att viljan påverkas av många saker som till exempel i vil-

ken kultur och familj vi föds. (Mer om vår vilja hittar du i kap 23.)

Getternas ”eviga straff” ”Men i Matt 25:46 sägs ju att getterna ska gå bort till evigt straff och de rättfärdiga till evigt liv. Om straffet är tidsbegränsat, då blir ju också vårt eviga liv tidsbegränsat!”

Denna fråga behandlas ingående senare (se kapitel 13, sid 120 ff), men kort kan vi säga att det i Matt 25:46 handlar om en dom som Herren ska avkunna mellan på jorden levande människor vid sin ankomst. De som räknas som får, får då tidsålderligt liv i tusenårsriket, alltså inte evigt liv, medan getterna får tidsålderlig tuktan. Just i denna dom finns inte de döda med.

Linjärt eller cirkulärt tänk i Skriften?

En viktig sak att tänka på när vi studerar detta ämne är att vi tänker och uppfattar tiden linjärt. Vi uppfattar lätt 1 Mos 1:1 som början och Uppenbarelsebokens sista vers som slutet. Men hos Gud finns varken början eller slut. Hos Gud finns ingen tid.

Gud avslutar inte sin verksamhet i och med Bibelns sista vers. Hans universum expanderar hela tiden. Gud är Skaparen, och han upphör aldrig att skapa nytt. Han har i Skriften avslöjat en del av sin plan, men långtifrån allt. Menar vi att det tillstånd Uppenbarelsebokens sista kapitel beskriver skulle vara något statiskt för all evighet tror vi man förminskar Gud och den underbara plan han har. Gud har mycket mer i beredskap för oss än vi anar. I Skriften finns antydningar, men Gud har valt att inte uppenbara allt om framtiden. Vi ser dock att slöjan lyfts av mer och mer i denna sista tid. Apropå Uppenbarelseboken, så är det inte där vi finner slutscenen (så långt Gud valt att uppenbara kommande händelser för oss), utan istället hos Paulus.

Låt oss se att Skriften har mer att säga än vad vår tradition brukar erbjuda! Läs och lyssna till ditt inre vittnesbörd och den helige Andes viskningar!

5 Mos 29:29: Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.

Vad händer när vi dör?

Om Jesus dröjer, kan vi vara säkra på att vi ska dö, det vill säga vår kropp kommer att dö. Frågan är vad som händer då.

Många vill inte tänka på detta, och går oförberedda in i nästa liv.

Under de senaste decennierna har nära-döden-upplevelser (NDU:er) blivit vanliga berättelser. Även om man naturligtvis inte kan tillmäta dessa vittnesbörd samma tyngd som Skriften, tjänar de som en väckarklocka. Många som inte vill närma sig Herren via kyrkan läser sådana berättelser.

Vi ska dela några NDU:er och vill att du som läsare ska ha några viktiga saker i minnet när du tar del av sådana vittnesbörd: Eftersom en NDU varar så kort stund, kan man inte dra slutsatsen att det tillstånd den tillfälligt döde upplever kommer att vara detsamma som han efter sin slutliga död kommer att befinna sig i under lång tid. En del hinner bara uppleva att de en kort stund lämnar sin kropp och från ett hörn av innertaket ser ner på den. Vanligt är att man ovanifrån ser läkarna operera och att man i efterhand kan återge vad som sagts, något som naturligtvis skulle varit omöjligt om medvetandet endast vore kopplat till hjärnans funktion.

Andra, som varit över på andra sidan under lite längre period, vittnar ofta om att de färdats genom en tunnel för att långt borta se ett ljus. Somliga möter också ljusgestalten, som kristna identifierar som Jesus, och får en kortare eller längre kommunikation med honom. Samtliga NDU:er vittnar om att kommunikationen sker genom tankeöverföring. Man kan inte dölja något, utan allt man tänker uppfattas av omvärlden.

Några har upplevt både vad de kallar för helvetet och ett möte med Jesus.

Nästa sak du bör hålla i minnet om du läser en skildring av en NDU är att somliga är falsarier. De kan vara påhittade för att man önskar få uppmärksamhet. Ibland har jag tänkt att det nästan gått mode bland en del förkunnare att besöka Himlen. Allt måste prövas utifrån Skriften och frukten i dens liv som delar sin berättelse. Man bör också kräva att berättelser som publice-

ras ska gå att kontrollera med vittnen som åtminstone kan intyga att personen ifråga varit kliniskt död. Ett exempel på en helt igenom uppdiktad NDU är enligt vårt förmenande den som skildras i boken Min tid i Himlen av Richard Sigmund. I denna bok finns inga vittnen namngivna, och när man kontaktar förlaget som publicerat den får man heller inga vittnesuppgifter. Vid kontakt med originalförlaget i USA ges svepande och intetsägande svar.

Syner är mer förrädiska än NDUer. En del är ingivna av fienden. Det kan tyckas märkligt att syner som har stort fokus på ett brinnande helvete kan komma från lögnens herre, men det borde inte komma som en överraskning att djävulen vill misskreditera Gud. Låt dig inte vilseföras av aldrig så fruktansvärda syner, utan läs noggrant vad Bibeln lär – och vad grundtexten säger!

Vi ska se hur felaktigt många kristna tolkat Skriften, då översättare styrts av tradition och förutfattade meningar.

Diken att se upp med Ibland möts vi av uppfattningen att det efter döden finns himmel och helvete, och inget däremellan. Ofta har man försökt skrämma människor till tro genom att måla ut helvetets fasor.

Och ja, de som medvetet med vett och vilja valt ondska upplever antagligen detta. Men Guds metod är aldrig att skrämma människor in i sitt rike. Djävulen använder fruktan omväxlande med smicker som drivmedel, men det gör aldrig Gud. För många som hört avskräckande helvetesförkunnelse har effekten blivit den motsatta. De har sagt att de inte vill ha med en sådan gud att göra, en som kastar okunniga människor i helvetet.

Gud drar människor till sig genom kärlekens band, Hos 11:4.

Paulus betonar i Rom 2:4 vikten av att förstå att det är Guds godhet som för oss till omvändelse – inte hotet om straff. I Tit 2:11 säger han att det är Guds nåd, inte hans lag och hot om straff, som uppenbarats till frälsning för alla människor och som även fostrar oss.

Om någon frågar ”vad händer när vi dör”, blir kanske den troendes svar: ”Den som är frälst kommer till Himlen och de

andra kommer till helvetet.” Men när Jesus fick frågan svarade han faktiskt inte så.

Luk 13:23, 24: Någon frågade honom: ”Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.

Matt 7:21-23: Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! Är det inte anmärkningsvärt att de använde Jesus namn men likväl inte kom in? Visserligen handlar ”himmelriket” om något annat än Himlen, som vi senare ska se (kap 5 underrubrik Himlen kontra himmelriket), men det är anmärkningsvärt att Jesus inte svarade på frågan om hur många som blir frälsta. Frågan är också vad frågeställaren menade med att bli frälst, för det ordet kan i grundtexten stå för olika saker.

Vi måste gå in genom den trånga porten, Matt 7:13, den passage där allt vårt eget måste dö. Det är bara det som är fött av Ande som består i Himlen. Om agnarna (vår fallna natur) får brinna upp här och nu, slipper vi elden på andra sidan. Här syftar vi inte på skärselden, en katolsk lära, utan på 1 Kor 3:12-15 m fl ställen.

Om köttet släpps in i Himlen, har vi där snart ett helvete fyllt av äregirighet, konkurrenslystnad, jämförelser, förtal och armbågsmentalitet, skryt, begär etc. De som fått besöka Paradiset (Himlens förgård) har konstaterat att ingen där söker sitt eget, utan alla upphöjer varandra, respekterar varandra och har sin glädje i att hjälpa varandra. Ingen missunnsamhet existerar. Detta är möjligt bara om Guds eld fått bränna bort all egoism.

Vi behöver förstå vad Skriften undervisar om olika tidsåldrar och vad Gehennas eld egentligen består av, vilket denna bok syftar till att klargöra.

2. Förutfattade meningar av Peter och Madeleine Gud kunde ha gett oss ett uppslagsverk med alla uppslagsord prydligt uppradade och sorterade efter ämneskategorier. Där skulle man kunnat slå upp alla olika läror och få veta vilka som är renläriga. Sedan behövde man inte grubblat mer på saken. De som inte ville acceptera regelboken kunde man med gott samvete ha avfärdat som villolärare.

Men nu är det inte så Gud gjorde Bibeln. Han lät olika människor skriva ner den, och fastän den är inandad av Guds Ande och felfri, färgar varje författare boken med sin egen personlighet. Skärskådar vi Bibeln kritiskt märker vi faktiskt att det finns en hel del motsägelser i den – låt vara skenbara sådana. Om man är riktligt ärlig så måste man erkänna att vi med vårt intellekt inte kan ”få ihop” Skriften. Gud vet om detta. Varför har han inte gjort det enklare för oss? Varför låter han liberalteologer visa på alla ”brister” och därmed vinna motståndare till Bibeln?

Vi förstår Guds tanke med detta så, att Gud vill att vi ska lära känna honom som person, inte som en lagbok eller lära. Är man fixerad vid en lära blir man självgod och tror sig snabbt kunna bedöma andra. Så omintetgörs nästankärleken, det bud som gäller oss alla, oavsett vilken trosinriktning vi tillhör.

Låt oss därför närma oss detta ämne utan förutfattade meningar. Många är blockerade och tvärsäkra på att de har alla svaren. Ju mer vi har läst i Skriften, desto tydligare har vi sett att det ännu finns hemligheter som Guds Ande uppenbarar, om man bara öppnar sitt hjärta för dem. Det kan vara bibelställen man ofta läst, men eftersom man inte sett dem i ljuset av ämnet man behandlar har man ändå inte sett vad där står.

Fruktan för villfarelse Vi måste förstå att vi befinner oss på olika nivåer i andligt avseende. Utifrån rädsla avfärdar vi ofta alltför snabbt allt som vår tradition stämplar som villfarelse och ger det en etikett. I skrivande stund hamnar det kanske under New Age-begreppet.

Många kristna inkluderar nära-döden-upplevelsen i denna ka-

tegori. Självklart finns det sådant som är uppdiktat och som vi kan bortse ifrån, men det är tråkigt att mångas fruktan för villfarelse gör att de missar mycket av det som Gud ville visa dem genom andra människors liv och erfarenheter. Har vi glömt att Gud gett oss den helige Ande för att leda oss in i hela sanningen, Joh 16:13? Han är den som varnar oss för det som är falskt.

Det är genom tro och förtröstan på Honom som vi kommer rätt i livet, inte genom att vandra i fruktan för villfarelse.

Det är bra att vi har ”väktare” som påtalar avvikelser från ”den rätta läran”, men om konsekvensen blir snäva gränsdragningar utifrån fruktan att gå fel så befinner vi oss i samma fälla som fariséerna. Deras snäva tolkningar av Bibeln gjorde dem blinda för den Messias som de längtade efter. Han var i deras mitt, och de bekämpade honom med alla medel, ja, de ville inget hellre än att döda honom.

Ps 25:8, 9, 15: HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen. …Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

Mina ögon ser alltid upp till HERREN, ty han drar mina fötter ur nätet.

Han är mäktig att beskydda och bevara oss så länge vi vandrar i lydnad för hans maningar. Här gäller det att vara vis. Förtröstan i kombination med vaksamhet är visdom.

5. Guds målsättning av Peter och Madeleine Guds målsättning är att alla människor ska bli frälsta, 1 Tim 2:4 och att Gud ska vara allt i alla, 1 Kor 15:28. Han skapade jorden och människan för att låta henne få njuta av hans nåd och kärlek, inte för att plåga henne i ett evigt helvete. Gud älskade världen, inte bara de fromma, så mycket att utgav sin egen Son för oss alla, Joh 3:16. Den stora frågan är förstås om Gud ska lyckas med sin målsättning eller i slutändan måste erkänna sig övervunnen av människans motsträvighet.

Hebreiskan har flera ord för synd och att synda, och ett av dem (châtâ') betyder ”att missa målet”3. Skulle verkligen Gud som är allvetande kunna missa målet så totalt? Skulle han, som är kärleken personifierad och i vilken inget ont finns, kunna skapa människan för att sedan låta henne lida i all oändlighet? Detta skulle ju göra Gud till en syndare, en som missar målet.

Genom hela historien ser vi att Gud på olika sätt försöker nå fram till sin skapelse och att han aldrig ger upp sitt mål.

På något sätt som ännu inte är uppenbarat ska Jesus dra alla till sig, Joh 12:32. Att Gud skulle låta kanske 90% av människor hamna i ett evigt pinorum stämmer inte med Guds kärlekskaraktär och hans kunskap om framtiden. För vilken gud skulle i så fall inte hellre gjort slut på Adam och Eva innan de förmerat sig till miljarder? Hans egen Son ömkade sig över skarorna som var hungriga, sjuka och behövande och gav sitt liv för dem. Hur skulle han med en axelryckning kunna lämna nästan alla åt ett helvetiskt öde?

Vi har ofta ett alltför kortsiktigt perspektiv. Vår mänskliga begränsning gör att vi ser allt utifrån vår jordiska tillvaro, medan Gud har en plan som omfattar flera tidsåldrar. Och Gud ”är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom lever alla”,

3

Vine’s Complete Expositor Dictionary of Old and New Testament Words, sid 232. Motsvarande grekiska ord är hamartia.

Luk 20:38. Var vi kom ifrån och vart vi går är ofta fördolt för oss, så vi tänker lätt enbart utifrån vårt grodperspektiv. Guds plan är oändligt mycket större. Han håller inte på att få ett nervöst sammanbrott för att de flesta av hans barn vänt honom ryggen.

Han har allt i sin hand och allt under kontroll.

Att se och känna igen tidsåldrarna är en hemlighet till att lättare greppa Guds handlande. Bortom de tidsåldrar som Gud uppenbarat för oss kan ligga fler tidsåldrar. Vad Gud planerat där är dolt för oss. Men det är orimligt att mena att Gud skapat universum och mänskligheten bara för att förlora det mesta.

Tidsepokerna För att förstå något av Guds karaktär och hans arbete med en motsträvig mänsklighet kan vi betrakta hans olika metoder att arbeta med människan under olika tidsepoker. Varje epok erbjuder ett nytt sätt för människan att närma sig Gud. Gud ger människan olika chanser att komma på rätt köl. Efter en tid introducerar han en ny ”metod”. I Skriften kan vi urskilja sju sådana perioder. (Ibland kallas de för tidsåldrar, men de ska inte förväxlas med grekiskans aion som också kan översättas med tidsålder. Läran brukar kallas dispensationalism.) Varje period innehåller lärdomar som vi bör ta till oss, 1 Kor 10:6.

Oskuldens epok varade från skapelsen av människan till syndafallet. Gud umgicks personligt med Adam och Eva och började undervisa dem om syftet med deras tillblivelse. Detta var och är Guds längtan och själva syftet med att vi finns till.

Gud längtar efter en kärleksfull gemenskap med oss. Detta var en frihetens tid.

När nu de första människorna sjabblade bort sitt liv i gemenskap med Gud – vad gjorde Gud? Här hade han ju chansen att göra processen kort. Men Gud hade en plan att frälsa alla. Loppet var inte kört. Han lät människorna se hur ett oskyldigt djur dödades för att skyla deras nakenhet – en profetisk bild på Lammet Jesus Kristus som blir slaktat för världens synd, Joh 1:29.

Från Kain och Abel till syndafloden, himmelshavets sammanbrott, rådde samvetets epok. Människan var utdriven från Paradiset och hänvisad till sitt samvete för att bedöma rätt och fel.

Gud gav alltså människan en ny möjlighet att välja – det som behagar Gud eller det som behagar de egna lustarna. Abel sökte Guds behag, Kain sitt eget.

Dessvärre var det bara enstaka människor som sökte Herren, till exempel Hanok (1 Mos 5:22-24; Hebr 11:5, 6; Judas 14), medan ondskan för övrigt tilltog. Kains mord var bara början på böjelsen för brutalitet och mordiskt sinnelag. Lyssna till Lemeks svärdssång i 1 Mos 4:23-24: ”En man har jag dödat för varje sår och en ung man för varje blåmärke. Ja, sju gånger blir Kain hämnad, men Lemek sjuttiosju gånger.”

Det är uppenbart att människan inte levde upp till förtroendet hon fått av Gud. Slutet på denna epok blev syndafloden.

Guds nästa epok blev motsatsen till självbestämmande, nämligen mänsklig auktoritet och kontroll. Den perioden sträcker sig från floden fram till Guds utväljande av Abraham. Men också nu föll människan och missbrukade auktoritetsprincipen till att försöka bygga ett världsrike med jaget i centrum. Babels torn, 1 Mos 11:3 ff, gav uttryck för människans tendens att skapa enhet utan Gud. Guds nästa drag blev att utvälja en enda man; Abraham, för att den vägen i slutändan nå hela världen enligt löftet: ”I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade”, 1 Mos 12:3. Detta är löftets epok. Så även om Gud nu bara uppenbarade sig för Abraham och hans avkomlingar betydde det inte att hans plan att vinna alla människor hade övergetts. Till Isak, Abrahams son, sade han: 1 Mos 26:4: Jag skall göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på Himlen, och åt dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden. Och i din avkomma skall alla jordens hednafolk bli välsignade Abrahams liv visar oss vad som krävs för att komma tillbaka till gemenskap med Gud – omvändelse från avgudar och en tillitsfull tro på Guds ord.

Tron på Guds löften leder till den rättfärdighet som är nödvändig för att nalkas Gud: ”Och Abram trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet”, 1 Mos 15:6. När Jesus kom hade han samma budskap: Omvänd er och tro evangelium! (Mark 1:15 med parallellställen).

Men Israels folk kunde lätt ha glömt bort Gud om det inte fanns något mer än historien om Abraham som förenade dem.

Så kom Lagens epok och sträckte sig från Mose till korset. Lagen skapade en etnisk och nationell enhet. Lagen som gavs via Mose var rik på profetiska förebilder på kommande händelser, t ex livet i Kristus och tidens fullbordan, men också ett rättesnöre som skulle hjälpa Israel att leva i harmoni med Gud och sina landsmän. Lagen uppenbarade också för varje ärlig sökare att vi faktiskt inte kan leva upp till Guds krav på helighet. Vi tvingas erkänna att vi i oss själva är hjälplösa.

Nu var (och är) Israel ett motsträvigt folk som inte verkade vilja vända om, men Gud visade profeten Jeremia hur han tänkte angående detta genom att be honom gå ner till krukmakarens hus: Jer 18:4-6: Och kärlet som han [krukmakaren] höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: ”Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.

Varje gång det ser ut som om Guds plan misslyckas, börjar han om igen.

Med Jesus började Nådens epok. Den sträcker sig från Andens gåva på pingstdagen till Jesus återkomst. För att än en gång låta oss se Gud ansikte mot ansikte, men i en form som inte bländar och dödar oss, sände Gud sin Son Jesus Kristus. Men trots all förberedelse kände inte ens egendomsfolket igen sin Gud. ”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom”, Joh 1:11.

Världen, universum, som skapats genom honom, kände inte heller igen honom, Joh 1:10.

Men Gud ger fortfarande inte upp. I sin församling, Kristi kropp, uppenbarar han sin härlighet. Han utrustar henne med gåvor av olika slag för att hon ska lära känna honom (Ef 4:11; 1 Kor 12; etc). Ordet och den helige Ande är närvarande för alla som vill lägga annat åt sidan och söka Guds rike.

Men också under denna period vänder sig många mot Gud och lever sig själva till behag: 2 Tim 3:2-5: Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.

Håll dig borta från dem!

Villfarelsen växer därför till ju närmare vi kommer Jesus återkomst.

1 Joh 2:18: Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit.

2 Tess 2:3: Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. Efter församlingens tidsålder kommer så tusenårsriket då Jesus upprättar sitt rike från Israel. När Jesus kommer tillbaka på himlens sky, synlig för alla, blir satan fängslad i tusen år. Fridsriket tar sin början och Jesus själv regerar tillsammans med övervinnarna och ser till att inga orättvisor drabbar mänskligheten. Alla mår bra och lever i fred med varandra. Till och med djuren har slutit fred och varken jagar eller äter upp varandra, Jes 11:6-7 och 65:25.

Jes 65:25: Vargar skall gå i bet med lamm, lejon skall äta halm som oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont eller skadligt, säger HERREN.

Man kunde ju tro att ingen mer skulle avfalla från Gud nu när alla med egna ögon får se Jesus – får se hur underbar han är och vilken fantastisk tillvaro vi har jämfört med tidigare generationer. Men något destruktivt i människan fortsätter att dra henne mot fördärvet och till uppror mot Gud. När djävulen efter de tusen åren åter släpps lös för att pröva människorna slutar det i tidernas största uppror mot Gud – ett internationellt uppror, lett av satan själv, Upp 20:7-10.

Men trots detta ger Gud inte upp sin plan. Han vill att alla människor ska bli frälsta. Har han inte gett upp under alla dessa epoker, varför skulle han ge upp i fortsättningen? Hans slutmål är och förblir att ”Gud skall vara allt i alla”, 1 Kor 15:28 och att alla knän ska böjas för honom och prisa hans namn. Detta blir inte en akt av tvång i uppgiven underkastelse, för sådant behagar inte Gud. Nej, det blir en akt av hjärtats hänförelse över Guds visdom.

Hur kan vi efter att ha studerat Guds olika grepp för att vinna tillbaka mänskligheten tro att han ger upp och kastar de flesta i ett evigt helvete?

Ps 30:6: Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd.

Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.

Ps 103:9, 10: Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.

Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.

Jes 57:16: Jag skall inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, ty då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat.

Gud kan inte sluta älska människorna han skapat. Hans helighet kräver att dom avkunnas, men han går inte till rätta för evigt!

Han låter inte någons ande försmäkta, eftersom var och en är skapad av honom.

Ps 78:38: Men han är barmhärtig och förlåter missgärning, han vill inte förgöra [bättre översättning: han förgör inte].

Gud har uppenbarat dessa sju frälsningsepoker, men sedan är fortsättningen ganska dunkel för oss. Uppenbarelseboken låter oss dock få en hastig inblick i nästa frälsningsepok. ”Eldsjön” får

stå som symbol för ett reningsbad, ett elddop, där de motsträviga utsätts för Guds elds-natur som bränner bort slagget i deras liv. Han låter oss också ana att fortsättningen blir en relation mellan dem som är innanför och utanför den härliga Staden: Upp 21:25-26: Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den. Stadens portar skall aldrig stängas om dagen - natt skall inte finnas där - och folkens härlighet och ära skall föras in i staden.

Upp 22:2-3: Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står Livets Träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom.

De som hamnar utanför staden verkar alltså inte ständigt plågas i elden, utan här ser vi dem bidra med något som de för in i staden. Staden ska också ge ljus åt dem som är utanför och producera läkemedel åt dem. Det är väl troligt att löven från Livets Träd behövs för att ge dem vederkvickelse efter elddopet i sjön.

Mer om detta i kapitel 35, Eldsjön – Guds renande eld.

Låt oss betrakta hur Gud har tålamod med oss. Han är inte begränsad till vårt jordeliv i sin iver att föra oss hem till sig. Utan att kompromissa med sin helighet och sitt krav på omvändelse och tro kommer han att lyckas med sin ursprungsplan. Alla människor ska bli frälsta.

Alla ska se Guds frälsning Luk 3:6: Och alla människor skall se Guds frälsning.

Luk 2:30-32: Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel.

Hes 33:11: Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

1 Joh 4:14: Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.

1 Tim 1:15: Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste.

Luk 19:10: Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.

Joh 1:29: Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.”

1 Tim 2:3, 4, 6a: ….Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen... som gav sig själv till lösen i allas ställe.

1 Joh 2:2: Han är försoningen (ἱλασμός hilasmos) för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

1 Tim 4:10: Det är därför vi arbetar och kämpar (blir oförtjänt förebrådda, skymfade, smädade), ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.

I 1 Tim 4:10 talas det om två grupper; dels om de troende, men även den andra gruppen som inte medvetet vänt om och bekänt Jesus som sin frälsare inkluderas. Svart på vitt står det att Jesus är frälsare också för dem.

Joh 12:47: Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.

Joh 4:42: och de sade till kvinnan: ”Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens [grundtext: κόσμος kosmos] Frälsare.”

Målet är att Gud i slutändan skall vara allt i alla, 1 Kor 15:28. Det är inte så idag, men det är så det ska bli enligt Paulus.

Skulle Gud som är allvetande och har all makt varit ovetande om att mänskligheten skulle vända honom ryggen? Skulle han inte ha en plan för detta? Stod Gud handfallen och vred sina händer i förtvivlan när Adam och Eva valde att bryta mot hans enda bud? Var det moraliskt försvarbart av Gud att inte bara avsluta Adam och Eva-generationen och börja på ny kula istället för att låta dem föröka sig och orsaka miljarder människors eviga helvete? Har Gud stått handfallen när hans egendomsfolk i historien gång på gång vänt honom ryggen och brutit mot alla

hans bud och följt avgudarna? Nej, han har ständigt gett dem nya chanser.

Men hur går det då med vår fria vilja? Alla vill ju inte bli frälsta, och vi vet att Gud aldrig våldför sig på vår vilja. Kapitlet om vår fria vilja kommer att ge dig en del att tänka på. Stephen Jones bok ”Äger vi en fri vilja eller äger Gud oss?4” ger dig ännu mer ljus i den frågan.

Värt att tänka på är att om straffet vore evigt, så hade Jesus behövt försona synden i motsvarande evighet. Nu tog han straffet för hela världens synder och fullbordade försoningen på korset – inte i dödsriket, där han i stället förkunnade evangelium. All synd som begåtts sedan mänsklighetens början och all synd som kommer att begås inkluderades i hans lidande. Återupprättelsen ligger i framtiden. I Guds plan ingår att allting en dag ska återupprättas till sin ursprungliga ordning, men det sker i etapper, Apg 3:21.

Den trånga porten och den smala vägen Om Jesus skulle mena att enbart de som lämnat allt och lidit för Kristi skull blir frälsta (i den bemärkelse vi oftast lägger in i ordet) så skulle den skaran bli mikroskopiskt liten.

Matt 7:13, 14: Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Jesus fick frågan: Luk 13:23, 24: Någon frågade honom: ”Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.

Att porten är trång och vägen smal, betyder att stigen till livet är exakt. Det är bara genom Jesus vi kan komma in i livet. Det

4

Utgiven på Vingårdens förlag

finns helt enkelt inga andra vägar. Det är inte sagt att stigen därmed är svår att gå på. Faktiskt är den lätt, för Jesus sade ju att vi skulle ta på oss hans milda ok i Matt 11:29.

Det står däremot att det bara är få som finner denna ljuvliga stig. Men då bör vi förstå Jesus ord så, att det handlar om den direkta vägen till livet, utan omvägar. Det handlar alltså om vägen till första uppståndelsen in i det messianska riket, tusenårsriket – inte om slutet på allting. I denna mening är det bara en kvarleva som ska bli frälst, Rom 9:27.

Dessa som blir förvandlade kommer antagligen att kunna växla mellan en himmelsk och en jordisk ”klädnad”, liksom Jesus kunde göra efter sin uppståndelse. När de gör tjänst i den himmelska världen är de iklädda en himmelsk kropp. När de tjänstgör på jorden klär de om till en kropp som inte bländar de dödliga människorna. Hes 44:17-19 tycks skildra denna dubbla tjänst där linnekläderna symboliserar den himmelska kroppen.

Jesus svarade alltså varken ja eller nej på lärjungarnas fråga.

Han ville inte invagga dem i falsk trygghet. Orsaken till att så få finner denna väg är främst för att den kräver försakelse. Den kräver tillit till Guds löften och omsorg, så att man inte först måste förse sig själv med detta livets goda. Jesus säger att hans efterföljare varje dag måste ta sitt kors och följa honom.

Luk 9:23-25: Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad [tar skada, lider förlust]?

Se också liknande uppmaningar i Luk 14:26, 27; Matt 10:38, 39; Matt 16:22-25; Mark 8:34-38; Joh 12:25, 26. Det är ofattbart att något som Jesus betonar så starkt i sin undervisning så helt har kommit i skymundan och nästan blivit bortglömt.

Men då verkar ju bara väldigt få bli frälsta?

Ja, det är nog inte många som får vara med om det som Bibeln kallar Lammets bröllop och den första uppståndelsen. Det är bara de som hör till övervinnarna, de som vinner ”segerkran-

sen” (1 Kor 9:24). För denna uppståndelse gäller att många är kallade, men få är utvalda, Matt 22:14.

Matt 19:23-25: Jesus sade till sina lärjungar: ”Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: ”Vem kan då bli frälst?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Det är faktiskt omöjligt för oss att nå frälsningen, men Gud har en lösning för alla. Dock får inte alla vara med och regera i tusenårsriket. Till lärjungarna som följt Jesus sade han: Matt 19:28-30: ”Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv [tidsålderligt liv]. Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.

Jesus ställer höga krav på den som aspirerar på att få liv i den närmast kommande tidsåldern. Om vi ärligt rannsakar oss inför hans krav så inser nog de flesta av oss att vi inte platsar. Hur många har ”lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull”, Luk 18:29? Hur många förnekar sig själva och sina egna begär och dagligen tar sitt kors på sig och följer Jesus? Luk 9:23. Hur många väljer att gå in genom den trånga porten som är svår att finna och håller sedan stadigt ut med att gå den smala vägen? Speciellt som alla andra i ens närhet verkar välja den bekväma och breda vägen. Vi känner oss ju lätt otrygga när vi inte får våra vänner med oss på vägen. Dessutom verkar dörren till Guds rike vara helt stängd för den som är rik – och dit får väl de flesta i vårt land räkna sig. Så hur kan vi bli frälsta?

Herren kommer att klä av oss allt eget när vi ser honom i hans härlighet. Det kan ske här i livet genom att vi lär känna honom och skådar hans härlighet i vår ande. Om vi inte här i jordelivet förlorar allt för att gå upp i honom, kommer vi att göra det när

vi står inför honom och vårt liv uppenbaras som det verkligen var. Hans eldsnatur kommer att bränna bort allt som inte äger hans egen natur. Vi blir då frälsta som genom eld, 1 Kor 3:15.

Om vi får nåd att bli avklädda allt redan här i tiden, är även det Guds gärning. För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.

Vi måste ha klart för oss att Gud inte missunnar oss något av detta livets goda. När Jesus talade om att överge olika saker, menade han att vi skulle vara fria i våra hjärtan. Guds rike skulle vara vår första prioritet. När det är så, kan vi älska också våra anhöriga och även ta emot rikedom ur Guds händer. Det är bara om vi älskar honom mer än allt annat som vi kan förvalta Guds rika gåvor utan att fastna i dem. Men för att komma dithän måste vi först ”överge” allt – och det måste ske i sann kärlek utan fruktan. Detta är bara möjligt genom Guds verk i våra hjärtan.

Men alla som andligen somnat på vägen – vad händer med dem?

De får vänta på den andra uppståndelsen, Upp 20:5. Den första uppståndelsen äger rum när Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike här på jorden, det vi brukar kalla tusenårsriket.

De avsomnade, som bevarat tron och kämpat den goda kampen, uppstår då och får, tillsammans med de övervinnare som lever kvar, sin uppståndelsekropp. Dessa ska vara präster och kungar och regera med Kristus under tusen år. Efter dessa år inträffar den andra uppståndelsen, Upp 20:5. Först då får alla andra människor, alltså både troende och icke-troende, sin uppståndelsekropp.

– Men jag trodde att alla troende skulle uppstå samtidigt och få vara med om Lammets bröllopsmåltid?

Utifrån Jesus liknelse om de tio jungfrurna är det inte så, Matt 25:1-13. Alla tio väntade aktivt på brudgummen – de var alltså troende – men bara fem fick komma in i bröllopssalen. Jungfrurna med påfyllningsoljan ”fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år,” Upp 20:4. De andra fick vänta utanför, då de saknade påfyllningsolja till sina lampor. De var troende som hade underlåtit att efterfölja Paulus uppmaning i Ef 5:18 om att ständigt låta sig fyllas av Anden.

Men inget säger att dessa är utestängda i evighet. De lever troligtvis efter viss tuktan hemma hos Herren i himlen utan sina kroppar. Senare får de vara med om uppståndelsen samtidigt med dem som inte tror: ”De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått” Upp 20:5. Vid denna andra uppståndelse finns Livets bok med, så alla måste inte gå igenom ”eldsjön”, Upp 20:12.

Paulus kämpade för att komma med i första uppståndelsen: Fil 3:9 -14: Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen [underförstått: första uppståndelsen] från de döda. Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen [höga kallelse] i Kristus Jesus.

SFB har översatt ”till himlen” i vers 14, men det är inte logiskt.

Paulus var inte osäker på sin frälsning, som ges av ren nåd. Däremot kunde han inte veta om han skulle nå fram till den första (eller främsta) uppståndelsen, som bara ges dem som vinner segerkransen. Det var denna uppståndelse han åsyftade när han skrev att han jagade mot målet. Youngs literal translation har översatt korrekt, för det handlar om kallelse till högre tjänst i det kommande Gudsriket.

Himlen kontra Himmelriket Att ärva eller komma in Himmelriket eller Guds rike är inte samma sak som Himlen.

När Matteus talar om Himmelriket och de övriga evangelierna

istället använder begreppet Guds rike5, syftar detta ofta på det messianska rike som Jesus ska upprätta på jorden vid sin ankomst, men i vidare bemärkelse syftar det på att Gud till slut ska bli allt i alla, 1 Kor 15:28. Vi ser att Paulus, liksom Jesus, inte talade så mycket om Himlen, utan mest om Guds rike. Jesus började sin offentliga verksamhet med att förkunna Guds rike.

Det har börjat redan i vår tidsålder genom alla som följer Jesus, men ska fullbordas när Jesus återvänder. Daniel 2:44 och följande verser handlar om detta rike. För att få ärva (regera i) detta rike måste man få del i första uppståndelsen. Bibeln gör åtskillnad på att komma in i Guds rike respektive att ärva Guds rike. Att ärva handlar om att regera med Kristus i detta rike.

1 Kor 6:9, 10: Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Gal 5:19-21: Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Så finns det många som ska gå in i riket, men inte ärva det: Matt 21:31 (1917): Jesus sade till dem: ”Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor ska förr gå in [grt προάγω proago: gå före, skrida före i processionen] i Guds rike än ni.

Alltså skulle även Jesus motståndare så småningom gå in i Guds rike, men efter att publikanerna och de prostituerade kommit in, och troligen då också med en lägre position i riket.

5

Matteusevangeliet vände sig främst till judar och dessa uttalade ogärna Guds namn. I stället användes omskrivningar som till exempel ”himlen”.

”Himlen” (utan tillägget -rike) syftar i Bibeln ibland på den fysiska himmel som vi kan se, men i NT också på den plats där Kristus sitter på Faderns högra sida.

Hebr 8:1: Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i Himlen Hebr 9:24: Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva Himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.

1 Pet 1:4: … till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i Himlen.

I Uppenbarelseboken beskrivs en stad, det nya Jerusalem, som vid tidens fullbordan kommer ner till jorden från Himlen. Skeendet betecknar att en förening mellan jorden och Himlen ska äga rum.

Upp 21:2: Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från Himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.

Johannes Döparen sade att Guds rike var nära: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nära. Gör bättring och tro evangelium”, manade han, Mark 1:15. När Jesus steg fram i rampljuset gick han från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike, Luk 8:1. Han sände ut sina lärjungar att predika Guds rike. Han sade också att Guds rike redan hade kommit till dem, Luk 11:20. Men det var inte riktigt så judarna hade tänkt sig Guds rike. Omväxlande talade han om Guds rike som något närvarande och något som skulle komma.

Jesus åhörare förväntade sig Guds rike som en fysisk verklighet där och då. Men för att ge perspektiv på saken berättade Jesus liknelsen om mannen som for iväg till ett land långt bort för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka, Luk 19:11-27.

När riket upprättas i sin fullhet ska allt vad Gud skapat återupprättas (ἀποκατάστασις, apokatastasis), Apg 3:21. Allt som fienden förstört ska återställas till sitt ursprungliga skick. Den gamla världen ska födas på nytt, Matt 19:28, och befrias från det

nuvarande slaveriet, Rom 8:19 f. De gammaltestamentliga profetiorna om Israels återupprättande går i uppfyllelse.

I liknelser försökte han förklara Guds rikes lagar.

Han ställde fram små barn som föredömen, Luk 18:16. Han sade att det är lättare att föra in en kamel genom ett nålsöga än att föra en rik in i Guds rike, Matt 19:24. Vägen in i Guds rike kantas av många lidanden, Apg 14:22. Summerar vi detta handlar det om att mista all centrering kring ett livstillstånd man själv byggt – vare sig det ter sig tryggt eller ångestfyllt – för att finna tryggheten endast i Herren.

De flesta som läser dessa bibelsammanhang tänker nog på Himlen, en plats dit de troende antas komma när de dör. Men var det vad judarna på Jesus tid menade?

Knappast. De förväntade sig ett Messiasrike här på jorden. Det skulle ledas av en ättling av Davids hus som skulle uppfylla profetiorna och befria dem från romarrikets förtryck. De väntade på att den nya tidsåldern skulle bryta in, då Messias ska döma världen med rättvisa. Då ska det bli shalom i alla avseenden.

När den rike ynglingen ställde frågan om vad han skulle göra för att få evigt (eoniskt/tidsålderligt) liv hade han knappast Himlen i åtanke, utan det kommande fridsriket (Matt 19:16 ff).

När modern till lärjungarna Johannes och Jakob bad om att hennes söner skulle få platserna närmast Jesus, tänkte hon inte på Himlen (Matt 20:20). Hon tänkte på det kommande riket som skulle upprättas här på jorden.

I Matteusevangeliet nämns ”himmelriket” (βασιλεια των ουρανων, basileia ton ouranon) 32 gånger (1917 års översättning).

Det leder oss att tro att Jesus talade om landet ovan där, men för judar var Guds namn heligt och man tog det ogärna i sin mun.

Himlen är en omskrivning för Gud. De andra evangelierna, vars budskap mer vänder sig till icke-judar, använder termen ”Guds rike” (basileia tou theou) istället.

Jesus introducerar ett dubbelt levande-begrepp På Jesus tid trodde man på uppståndelsen, men tankar och föreställningar om livet efter den fysiska döden var inte så utvecklade.

När Lasarus hade dött väntade Jesus avsiktligt några dagar innan han gick till Betania. När han mötte Marta som förebrådde honom för hans sena ankomst sade han: ”Din bror ska uppstå”, Joh 11:23. Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen." I det här fallet talade Jesus om en omedelbar uppståndelse på platsen. Martas teologi var att han skulle uppstå på den yttersta dagen. Hade hon trott på en himmelsk tillvaro som fanns tillgänglig direkt efter döden hade hon säkert tröstat sig med den. Familjens vänner hade i sådana fall säkert bidragit med tröst i liknande ordalag. Jesus fortsatta utläggning var uppenbarligen en nyhet för henne: Joh 11:25-27: Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"

Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

Jesus talade om ett evigt liv redan när vi går över gränsen.

Marta verkade inte förstå vad Jesus menade och svarade med att bekänna sin tro på Messias. Tron på Messias var kopplad till det messianska riket som ska upprättas på jorden.

Jesus talade både om tillvaron efter den fysiska döden och det kommande messianska riket på jorden. Den som tror på Jesus ska alltså leva som andevarelse i Guds närhet direkt efter den fysiska döden. Men senare ska han också uppstå med en ny kropp för att åter få vistas på jorden. I sin bok Inympad skriver Göran Lennartsson: ”Begreppet Guds rike finns inte i Gamla testamentet i teknisk mening, men förekommer framför allt i den rabbinska litteraturen. Det beskriver Guds herravälde, tillståndet där Guds vilja råder. I Jesus undervisning rymmer Guds rike den dubbla aspekten av riket som närvarande – Guds rike har brutit in och är närvarande i Jesus person och i dem som kommer till honom. Dels har Guds rike en framtida aspekt, då det skall manifestera sig synligt på jorden i Messias regering med Jerusalem som centrum. Det framgår tydligt i Fader vår, där bönen ’Låt din rike komma’ framför allt syftar på den messianska tiden.”

Detta var en inledning och ett smakprov på boken! Hoppas det väckt ditt intresse för att läsa mer!

Beställ din bok på Vingårdens webshop, www.vingarden.org eller i din bokhandel!