1
2
fĂśrlata
och bevara sitt hjärta
ma r g a r e t a m e l i n libris 3
copyright © 2015 Margareta Melin och Libris förlag, Örebro formgivning & illustration: Margareta Brisell Axelsson tryck: Livonia Print, Lettland 2015 isbn 978-91-7387-407-6 www.librisforlag.se www.ekosofi.se/melin www.melinmargareta.wordpress.com
4
Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta ty därifrån utgår livet.
5
Överblick
9
välsignelse över jorden
11
Krig eller fred
15
Förlåta är att släppa
19
Förlåta och bli förlåten
23
Vara fördragsam – och inte
27
Kärlek till fiender
34 oälskad
6
35
Möta sig själv med kärlek
37
dröm om paradiset
38
Lägga skuld på andra
41
Vara syndabock
45
Sanningen ska göra er fria
47
skuld som inte var min
48
Bejakande av det som är
51
Övervinna det onda med det goda
53
Samtal med änglar
62
Citat ur samtalen
67
lyfta allting uppåt
69
I goda makters underbara omsorg
73
i det outhärdliga
74
Fader vår, moder till oss alla
77
blessings on the earth
7
8
välsignelse över jorden Välsignelse över jorden vår vackra blå planet vårt hem i kosmos. Välsignelse över all god vilja alla handlingar i uppriktighet och kärlek. Välsignelse över ljuset i människornas hjärtan. Må det växa sig starkt ta mörkret i famn föda fred och försoning.
9
Alla människor är födda fria lika i värde celler i samma kropp. Allt är en helhet och kärleken ser: Ingen är förmindre och förmer.
10
Krig eller fred
ågot som i hög grad fyllde min tanke värld som barn var krigshotet; vetskapen om kriget som pågick i länderna runt omkring oss, först vinterkriget i Finland och sedan tyskarnas in vasion i både Danmark och Norge. När tiden gick och Sverige inte blev invaderat, tänkte jag att det hade en mening. Det måste ju fin nas ett fritt land som judar och andra förföljda kan fly till. Och det måste finnas oskadade människor som kan hjälpa de krigsdrabbade. Efter kriget reste jag 1947 till Frankrike, som elva åring. Min pappa hade då varit värd för några frans ka läkare som under en period följde kirurgins ut veckling på Karolinska Sjukhuset. De umgicks en hel del i vår familj på fritiden.
11
Min mamma älskade att tala franska. Hon bjöd på mat och ordnade utflykter. Själv gick jag i Franska skolan och märkte att jag förstod språket ganska bra. Så kom det sig att en av läkarna bjöd mig till sin familj i Marseille – jag var välkommen att vara som barn i huset över sommaren. På resan genom Europa såg jag städer i ruiner och magra, fattiga kvinnor och barn på gatorna. I Mar seille fanns det tyska krigsfångar. De transporterades till straffarbete på lastbilsflak, stående. Varje gång en sådan lastbil kom körande flammade hatet upp. Folk vände ryggen till eller tog ett steg närmare, hötte med knytnäven och spottade. En fin dam som min älskade tante Madeleine – också hon spottade! En dag när jag satt med henne, min franska mamma, på en uteservering och kände mig som en prinsessa med en coupe vaniljglass och rostade hasselnötter framför mig, tog jag mod till mig och frågade:
12
”Om jag hade kommit från Tyskland och inte från Sverige, skulle ni inte tycka om mig då?” Hon stel nade till och svarade skarpt: ”Då skulle inte du vara du!” Nej, då skulle min pappa kanske vara död eller krigsfånge. Allt skulle vara hemskt och annorlunda. Men – jag skulle väl ändå vara jag? Jag fylldes av en enorm sorg. En överväldigande medkänsla med dem som hatade och blev hatade. Den sommaren tänkte jag mycket på förlåtelse. Man måste kunna förlåta! Även om det är jättesvårt måste man förlåta! Man måste! Annars blir det krig igen.
13
Det är för att ge plats för frid och glädje i sitt eget hjärta som det är nödvändigt att släppa och förlåta.
14
Förlåta är att släppa
att förlåta handlar i grunden om att släppa och lämna. Att inte bli kvar i destruktiva mönster och tankebanor. I fornsvenskan hade ordet förlåta just den betydelsen: att lämna, låta fara, överge. Förr i tiden kunde man be: Herre, förlåt oss icke – och me nade då: Lämna oss inte, överge oss inte! Det är i första hand för sin egen skull som det är så viktigt att förlåta. Att inte låta vrede, skam och förödmjukelse få fäste i kropp och själ och deformera ens personlighet. Det gäller att så snart som möjligt släppa det som inte kan göras ogjort och välja ett annat fokus: Att reparera skador och se sig om efter personer och sammanhang som sprider hopp och mod att leva. Att förlåta handlar i allvarligare fall om en process, en resa att göra. Ju större och ju tidigare skada desto längre väg till läkedom och befrielse. 15
Det här kan jag aldrig förlåta – det är inte ovanligt att man säger så i sårat läge. Det kan ge en tillfällig känsla av upprättelse. Det viktiga är att man inte fortsätter att upprepa en sådan utsaga, inte bosätter sig i rollen som kränkt och sviken. Att slå fast att man aldrig kan förlåta är att så ett helvetesfrö i sitt inre – en sådd som ger bittra bär, förgiftar själen. Att man förlåter medför inte utan vidare att man blir i stånd att möta den andra. Mår man dåligt vid tanken på att mötas, måste man ta den känslan på allvar och respektera sitt behov av avstånd. Att förlåta, tänker jag, är i grunden inte något annat än att friställa sig själv från tankar på hämnd, hat och fientlighet – och att samtidigt med gott samvete respektera det avstånd man behöver. Att säga nej till att träffa en person med fortsatt ne gativ inverkan får inte tolkas som ett tecken på att man inte har förlåtit.
16
Det finns ögonblick av insikt då man ser och vet: Nu räcker det! Det här ska inte längre ta min energi. Jag måste vända blicken åt annat håll, söka mig till sammanhang där jag kan andas fritt och växa, vara glad och till glädje.
Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta ty därifrån utgår livet. Denna lilla strof om prioritering återfinns i Bibel 1917, i Ordspråksboken 4:23. En pärla från den gamla översättningen, väl värd att gömma och be vara – by heart – och att påminna sig om när alltför mycket hopar sig, tynger och tär. Och än kan vi höra Björn Afzelius sjunga: Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar…
17
det är i första hand för sin egen skull som det är viktigt att förlåta, både sig själv och andra, skriver Margareta Melin. Att släppa det som varit och inte låta förödmjukelse och vrede deformera ens personlighet. Att förlåta handlar i grunden om att friställa sig själv från tankar på hämnd, hat och fientlighet – och att sam tidigt med gott samvete respektera det avstånd man själv behöver. Fred i vår inre värld är en förutsättning för fred och lyhördhet i relation till andra – och för att drömmen om fred på jorden ska bli verklighet. I en tid som vår, med mycket självanklagelse och självförakt, är det en fredshandling av stora mått att möta sig själv och sin spegelbild med vänlighet; att lugnt se in i ögonen, nicka uppmuntrande, tala hopp och tröst. – ur innehållet margareta melin är författare och poet. På Libris har hon tidigare gett ut bland annat Kärleken en bro, Tro ditt hjärta om gott och Tiden kommer till oss. År 2009 fick hon H.M. Konung ens medalj för betydelsefulla insatser som författare i andliga och existentiella ämnen.
18
www.librisforlag.se