Förbjudet område
En dag vill Kieran att Bex ska hjälpa honom att komma in på ett företagsområde. Och Bex ställer upp. Men det skulle han aldrig ha gjort ...
Sean Rodman
Bex och hans kompisar har en udda hobby. De tar sig in på förbjudna områden, som gamla byggnader och höga broar. Det är både olagligt och farligt.
t e d u j b r ö F e d å omr
Sean Rodman
ISBN 978-91-75670-22-5
9 789175 670225
Nypon förlag
Titel: Förbjudet område Originalets titel: Infiltration Författare: © 2011 Sean Rodman By arrangement with Transatlantic Literary Agency Inc. Översättning: Lars Ahlström Omslag: TK Grafisk Form AB Omslagsfoto: Lars Brundin/Sydsvenskan/Scanpix © Nypon förlag AB Första upplagan 2013 Sidantal: 108 Lix: 15 Lättlästnivå: /4 nypon/ Från 13 år. Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis lektionsmaterial ISBN 978 91 7567 022 5
Sean Rodman
Förbjudet område Översättning: Lars Ahlström
Nypon förlag AB
I den här boken finns bland annat: Bex – killen som boken handlar om Asha – Bex’ flickvän Jake – Bex’ bästa vän Kieran – en ny kille i klassen
1
Asha, min tjej, och jag står vid en stängd affär. Vi kollar in huset på andra sidan gatan. Vi har stått här länge nu och börjar bli ganska blöta i regnet. Asha kramar min hand och pussar mig på kinden. – Det här blir häftigt, Bex, säger hon och ler. Vi tittar på den gamla teatern, Orpheus. Det är ett högt smalt hus mellan två affärer. Där sitter en stor skylt med teaterns namn. På två lappar står det: FÖRBJUDET OMRÅDE 3
Regnet får mig att önska att jag hade tagit med mig min jacka. Nu vill vi inte vänta längre. Jag kollar att ingen ser oss. Det är tomt på gatan. Jag viftar med handen åt Asha. Så springer vi över gatan. Vi kommer in på gatan vid sidan om teatern. Vi ska träffa min kompis, Jake. Vi vill se det här huset från insidan. Vi tre har en ovanlig hobby. Vi tycker om att titta på gamla hus. För mig betyder en skylt med FÖRBJUDET OMRÅDE att jag, Asha och Jake kan gå in. Fast det är inte bara vi som tar oss in i gamla hus. Det är flera som håller på med det. Vi kallar oss utforskare. Vi pratar om och skryter med våra olagliga äventyr på nätet. 4
Ingen vet vad vi heter, vi är anonyma, så klart. På nätet är jag Urbex604. Jag heter egentligen Taylor Bexhill, men kallas Bex. På nätet är jag en kändis. Annars håller jag mig mest för mig själv. Jag har aldrig gillat lagsporter. Jag har aldrig varit cool och med i något gäng. Som utforskare är jag lite av en stjärna. Jag har tagit mig in i fler byggnader än de flesta. Jag letar mig fram igenom gamla tunnlar och tomma hus som ingen använder. När jag kommit in tar jag massor med bilder. Sedan lägger jag upp dem på nätet. Jag har en fin samling med bilder. Teatern är ett av de svåraste ställena i stan. Det finns ingen lätt väg in och huset vaktas av väktare. 5
Teatern ska rivas om några veckor. Och jag vill ta mig in innan den rivs. Jag är ingen tjuv. Jag gör det här för att det är kul. För att skryta. Jag tar bara bilder och lämnar inget annat än fotspår efter mig. Asha säger att jag är både kriminell och laglydig på samma gång. Jag lockade med henne för ett tag sedan. Hon gillar det verkligen. Det förvånar mig lite. Hennes familj är sträng och ordentlig. Jake väntar en bit ner på gatan. Han står i skuggan. Han har mörka kläder precis som vi. Svart tröja med huva, svarta jeans, kängor och ryggsäck. – Ni kom ändå, säger Jake. Jag trodde att ni kanske hade gått på bio istället. Så jag skulle få stå ensam här i regnet. 6
– Och låta dig bli den förste som tar sig in på den gamla teatern? säger Asha. Jake skrattar. Jake och jag tittar på det stora brunnslocket ute i gatan. – Är du säker på att det är rätt lock? frågar han. Jag nickar. Jag är ganska säker på att detta är vägen in. Här under gatorna finns en massa tunnlar som leder in till teatern. När de byggde teatern, 1920, blev det för varmt där inne. Så de byggde tunnlar för att få in luft. Ibland fyllde man tunnlarna med is för att svalka. Jag har tittat på flera ritningar av teatern. Jag gissar att tunnlarna är kvar men stängda. Att planera och vara väl förberedd är min grej. Det är mitt hemliga vapen.
7
Vi bänder upp brunnslocket med en kofot. Det tar en stund, men vi får upp det. Till och med utan att det hörs. Asha håller utkik, men det är ingen ute i regnet. Jake går först. Han tänder sin ficklampa och försvinner ner. Sedan kommer Asha och sist jag. Tunnelns väggar är av tegel. De är torrare än man skulle kunna tro. Vi försöker röra oss snabbt genom tunneln. Men vi måste huka oss. Det är så lågt i tak att vi inte kan stå raka. Våra lampor lyser mot väggarna där nere. Efter en liten stund vänder Asha sig mot mig. – Är du säker på vägen? Det känns som vi har gått för långt, viskar hon. 8
– Nej då. Det är helt enligt planen, ljuger jag. Fast jag är rätt säker på att vi skulle ha hittat en stege upp nu. – Fortsätt. Vi måste komma ifatt Jake, säger jag. En stund senare pekar Jake mot taket. Där är en rostig stege som går upp i mörkret. – Bex, du får börja, säger Jake. Det här var din idé. Han bugar och pekar på stegen. Jag bugar också och börjar klättra. Stegen känns lite osäker under min tyngd. Jag hoppas att den håller tills vi är uppe alla tre. När jag kommer upp tar jag fram min kofot igen. Stegen slutar vid några plankor. Jag bänder bort dem för att komma in. 9
Jag vänder bort ansiktet när flisorna flyger. Stegen gnisslar och jag slutar. Jag tittar ner. Det är mer än fem meter till marken i tunneln. Jag skulle inte dö om jag föll, men jag skulle nog bryta ett ben eller så. Stegen gnisslar igen. Jag måste antingen ner eller in, snabbt. Jag bestämmer mig för att ta mig in. Jag kör in kofoten med full kraft. Plankan lossnar. Samtidigt släpper stegen från väggen. Jag får in båda armarna genom det nya hålet ovanför mig. Benen sitter fast i stegen. Svetten rinner ner i ögonen. Det svider. Armarna börjar darra av tyngden. Asha ropar på mig nerifrån. Jag hör Jake säga till henne att vara tyst.
10
Sakta tar jag mig upp genom hålet. Jag vickar på benen och tar mig bort från stegen. Med ett ryck tar jag mig upp. Jag rullar över på rygg på golvet och andas häftigt. Rummet som jag har kommit upp i är jättestort. Ficklampans ljus når nästan inte upp till taket. Det jag ser får mig att tappa andan. Jag tar mig tillbaka till hålet och ropar ner till Asha och Jake: – Det är helt otroligt! Om vi lägger ut bilder av det här på nätet, så blir vi ännu mer berömda.
11