9789140690715

Intersektionalitet i socialt arbete TEORI, REFLEKTION OCH PRAXIS

2 UPPL.

Tina Mattsson

Författare Tina Mattsson är fil. dr i socialt arbete, socionom och genusvetare och är verk­ sam vid Socialhögskolan, Lunds universitet. I sin forskning är hon särskilt intresserad av hur maktstrukturer påverkar det sociala arbetets praktik samt möjligheten att utveckla kritiska metoder för ett antidiskriminerande arbete inom ramen för det sociala arbetets organisationer.

Förord till andra upplagan När jag växte upp läste mina föräldrar sällan och hemma hos oss fanns nästan inga böcker. Det som fanns var i princip ett lexikon som min mamma köpte del för del via en bokklubb. Med jämna mellanrum anlände ännu en del med posten och efter många år omfattade lexikonet i sin helhet 25 band. För att köpa det till reducerat pris var mamma tvungen att också köpa månadsböcker i form av skönlitteratur, biografier och historiska skildringar. Månadsböckerna lästes inte, antagligen eftersom mina föräldrar sällan hade tid att läsa, men också eftersom de över huvud taget var ovana vid att läsa hela böcker. Jag minns att mamma försökte läsa en av dem, En armé av barn av Evan Rhodes. Den låg i en evighet på hennes nattygsbord, påbörjad men oläst, tills den en dag i stället hamnade i bokhyllan tillsammans med de andra (olästa) månadsböckerna. Efter hand skänktes de sedan till olika loppmarknader. Genom åren har jag sett otaliga av dessa böcker på loppisar runt om i Halland och Skåne, fler än mamma sållade tydligen bort dem och skänkte dem vidare.

Lexikonet användes desto flitigare. Med risk att uppfattas som en fossil tvingas jag notera att på den tiden hade vi inte internet, utan vi var hänvisade till att söka kunskap genom böcker. Så fort en fråga uppstod, till exempel runt middagsbordet eller framför tv:n (jo tv, det hade vi, jag är inte så gammal) som inte kunde besvaras, var mammas och pappas recept alltid detsamma: ”Gå och slå upp det i lexikonet!” Sedan läste en av oss högt, ofta jag, för de andra som lyssnade, begrundade och försökte förstå.

Upplevelserna kring böckerna och användningen av vårt lexikon lärde mig två saker: för det första att böcker och läsning är viktiga vägar till kunskap, och för det andra att dessa inte behöver vara enkla eller tillgängliga för alla.

Mina föräldrars ickeläsande och mammas (förlorade) kamp för att försöka läsa En armé av barn var ett tydligt tecken på det senare. Allt jag skriver i dag är i en bemärkelse relaterat till dessa båda erfarenheter. Trots alla de snabba och enkla vägarna till kunskap som finns numera, vill jag hävda att mycket viktig kunskap och många värdefulla tankar finns i litteraturen (såväl fack- som skön­ litteratur) och läsandet är en central väg för att ta del av och utveckla kunskap.

Samtidigt vet jag att läsande (inte minst av längre och teoretiska texter) kan vara en utmaning. I allt jag skriver finns därför en ambition att vara tydlig och

tillgänglig – det vill säga möjlig att läsa. Denna bok är inte lättläst. Som alla böcker kräver den koncentration, tanke och eftertanke. Den kräver kanske också omläsning. Men all läsning och alla böcker är värda det arbete som krävs!

Denna omarbetade version av Intersektionalitet i socialt arbete. Teori, reflektion och praxis är reviderad med min barndoms kunskapssökande i åtanke, liksom alla de studenter som tillsammans med mig diskuterat och funderat kring första utgåvans innehåll. Och tack mamma och pappa, som lärde mig nyfikenhet och betydelsen av att söka kunskap!

Tina Ämnaröd, mars 2015

Innehåll Inledning Bokens utgångspunkt och upplägg En kort läsinstruktion

11 14 15

DEL 1 TEORETISKA GRUNDER FÖR ETT INTERSEKTIONELLT PERSPEKTIV

1. Mot en komplex förståelse Komplexa strukturer – ett intersektionellt perspektiv Genusperspektiv och intersektionalitet i socialt arbete Arbetsmarknaden som exempel

2. Konstruktion, struktur och kategorisering Konstruktion – vad är det?

En konstruerad verklighet Att förstå maktstrukturer Makt, kunskap och hegemoni Kategorier i socialt arbete Maktrelationer: kategorier, dikotomier och stereotyper

3. Kön: från patriarkat till intersektionalitet Kön som konstruktion Kön som maktordning: en bakgrund Mot ett genussystem Förståelsen av en mångfacetterad maktordning Maskulinitet och hegemoni Kön och genus – användbar eller problematisk uppdelning Att välja alternativa definitioner – undvika uppdelning?

19 20 23 26 31 31 33 35 38 41 43 47 47 50 53 57 58 60 63

4. Sexualitet, synliggörande och heteronormativitet Sexualitet som konstruerad normalitet Sexualitet som maktordning Teoretisera det normala – heteronormativitet

5. Klass, ekonomisk ojämlikhet och komplex konstruktion En kort bakgrund om klassbegreppet Klass som olika former av kapital Klass som konstruktion Kön och klass Klass som intersektion

6. Etnicitet och rasifierad ojämlikhet Etnicitet som konstruktion och social process Etnicitet eller kultur Konstruktivistisk eller essentialistisk förståelse Vi och de Andra Kolonialism, kultur och identitet Rasifiering och rasifierande strukturer

7. Åter intersektionalitet: plocka isär och länka samman Intersektionella ambitioner: betydelsen av konstruktion och makt Kategoriers och maktstrukturers olikheter och likheter Svårfångad överordning: vithet och svenskhet Inkludera fler eller använda andra kategorier Socialt arbete och intersektionalitet

65 65 68 70 73 73 74 75 78 80 83 83 84 85 87 89 92

97 98 99 100 102 104

DEL 2 DET SOCIALA ARBETET

8. Välfärdsstaten och den institutionella kontexten Kön och klass i det sociala arbetets grunder Välfärdsstaten, socialpolitiken och socialt arbete Välfärdsstaten och dess exkluderande effekter Exkludering och heteronormativitet

109 110 112 117 119

Effekten av lagar och författningar Välfärdspolitik och det sociala arbetets organisation Maskulinitet som statusgivare och problematiserad mångfald

9. Föreställningen om den Andra En annorlunda och oriktig kvinna En alltför stark maskulinitet och dess variationer Våldsamma män och den hotfulle Andre Kvinnan som den etniska Andra Osynliga tjejer och maskulinitetsideal för killar De Andra i skolans värld

10. Att bli den Andra – att göras till klient Att förhålla sig till det normala Att se och bedöma sig själv med andras ögon Göra motstånd Att förstås som den våldsamma andra Att upprätthålla och återskapa den Andra

11. I det professionella mötet Med heterosexualiteten som norm i det terapeutiska rummet Män möter män: sexualitets- och klasskontroll Kvinnor möter kvinnor: klassrelaterad femininitet Mötet med den Andra Mötet med normen: kön och etnicitet i familjerätten

122 123 129 133 134 137 140 145 146 147 151 152 155 158 162 165 169 170 173 175 178 182

DEL 3 KRITISK REFLEKTION MED INTERSEKTIONELLT PERSPEKTIV

12. Från kritisk teori till kritisk reflekterande praktik Reflektion i socialt arbete Kritiska, postmoderna och poststrukturalistiska teorier i socialt arbete Teorins betydelse för reflekterande socialt arbete Kritisk reflektion som möjlig praktik Intersektionalitet som verktyg i en kritiskt reflexiv metod Att göra en kritisk reflektion

187 187 188 191 193 194 197

Att utvecklas professionellt i och genom reflektion 199 Ett smärtsamt arbete 201 Avslutningsvis: Är ett kritiskt reflekterande socialt arbete möjligt? 204

13. Metodappendix: Urval av och använda studier En form av litteraturstudie Urval och centrala studier Teman och bearbetning av materialet Arbetet med revidering av första utgåvan

207 207 208 209 210

Källförteckning

213

Register

231

Inledning Den här boken handlar om hur maktstrukturer påverkar det sociala arbetets praktik och bidrar till att reproducera ojämlikhet och förtryck. Att uppmärk­ samma makt och förtryck i socialt arbete är knappast något nytt. Att socialt arbete präglas av en maktstruktur mellan socialarbetaren och klienten har diskuterats mycket, och detta uppmärksammas både inom socionomutbild­ ningar, inom praktiska verksamheter och inom litteratur och forskning (t.ex.

Sandström 2008; Skau 2007: Swärd & Starrin 2006). Den maktojämlikhet som uppmärksammas tenderar dock ofta att relateras till det professionella mötet och ställas i relation till socialarbetarens position, det vill säga socialarbetarens maktposition i förhållande till klienten. Den makt och det förtryck som jag dis­ kuterar i den här boken är något annat. Jag vill fokusera den roll som samhällets maktstrukturer spelar i det sociala arbetet genom att lyfta fram kön, sexualitet, klass och etnicitet som centrala kategorier som bidrar till att förtryck och ojäm­ likhet upprätthålls och återskapas. Jag kommer att visa hur ett intersektionellt perspektiv, det vill säga ett perspektiv som utgår ifrån köns-, sexualitets-, klassoch etnicitetsstrukturer är sammanvävda och komplexa, kan användas för att förstå och för att kritiskt reflektera över hur maktrelationer blir en del av det sociala arbetets praktik och hur detta påverkar oss som socialarbetare. Kritisk reflektion handlar inte om att vi tänker i största allmänhet, utan att vi på ett strukturerat sätt tar oss an föreställningar vi har för att sedan kunna förändra hur vi agerar. Intersektionalitet och kritisk reflektion kan, menar jag, öka vår egen medvetenhet om hur vi bidrar till och upprätthåller maktstrukturer och förtryck, men också hur vi kan utmana dessa. Genom en ökad medvetenhet kan vi undvika att reproducera maktstrukturerna.

Det finns ett citat som har följt mig genom åren. Det är statsvetaren Iris Marion Young som definierar förtryck, och hon beskriver det som: de orättvisor som vissa grupper drabbas av till följd av ofta omedvetna föreställ­ ningar och beteendemönster bland vanliga, hyggliga medmänniskor i vardagliga möten, i medier och kulturella stereotyper, i kontakt med byråkratiska strukturer och hierarkier och på de vanliga ”marknaderna” – det vill säga mitt i det alldagliga livets göranden och låtanden. (Young 2002, s. 54)

11

Intersektionalitet i socialt arbete Det Young pekar på är att maktstrukturer och förtryck är något vi alla är del­aktiga i att upprätthålla genom omedvetna handlingar i vår vardag. När vi tänker på förtryck och diskriminering tänker vi oftast på rasism, sexism, heterosexism och klassism1 som uttrycks i medvetna åsikter och handlingar.

Förtryck blir då något vi kopplar ihop med dess mer extrema former, till exem­ pel hatbrott mot homosexuella eller ett öppet och uttalat kvinnoförakt. Sådana tankar skapar en föreställning om att förtryck handlar om att det finns rasister, sexister och homofober, människor med extrema åsikter som de flesta av oss också tar avstånd ifrån. Young menar dock att förtryck är något som finns i al­ las vår vardag och är något som vi alla är en del av. Vid sidan om den uttalade rasismen, sexismen och klassismen, finns ett mer diffust förtryck, och det finns runt omkring oss hela tiden. Socialantropologen Philomena Essed (1991) för liknande resonemang när hon diskuterar vardagsrasism. Hon pekar bland annat på oviljan att erkänna den roll de egna handlingarna spelar för diskriminering och ojämlikhet. Hon visar hur rasism ofta förnekas och menar att det finns ett generellt motstånd mot att erkänna vardagsrasism. Förtryck och diskriminering kan fortgå eftersom vi inte tar ansvar för våra egna handlingar, bortförklarar andras eller problematiserar de som faktiskt synliggör rasism och anklagar dem för att överdriva sina tolkningar (Essed 1991, s. 7).2 Rasism verkar just genom att handlingar inte förstås som rasifierande och Essed understryker att: Det är viktigt att förstå att avsikt inte är ett nödvändigt villkor för rasism. ­(Essed 1991, s. 45, min översättning och kursivering)

Intention, vilja, avsikt – inget av detta är alltså nödvändiga villkor för sexism, rasism, heterosexism. Det diffusa är lika problematiskt som det tydliga och up­ penbara. Åsikter och handlingar som är otydliga i sina sexistiska, homofoba och rasistiska uttryck, och som vi därför inte direkt kan definiera som förtryckande, blir till och med särskilt viktiga för att upprätthålla ojämlikhet och förtryck.

Detta därför att vi osynliggör och bortförklarar dem eftersom vi inte ser dem som förtryckande. Svårigheten att se och oviljan att erkänna det faktum att våra handlingar på olika sätt kan bidra till förtryck är det som gör att det kan bestå.

Vad betyder det då att vara socialarbetare i förhållande till Youngs och Esseds tankar? Vad innebär det för en socialarbetare att maktrelationer och förtryck upprätthålls i ”vardagens göranden och låtanden”? I det sociala arbetet möts människor inom ramar som professionen och organisationen sätter. Avsikten 1 I brist på svenska begrepp som fångar fördomar och/eller diskriminering på grund av socio­ekonomisk klass använder jag här ordet ”klassism”, vilket är en översättning från engelskans classism.

2 För konkreta exempel och fördjupande resonemang om exempelvis vardagsrasism och var­ dagsheterosexism se exempelvis Norberg (2009), Schmauch (2006) och de los Reyes (2007a).

12

Inledning är i grunden att hjälpa människor som av olika skäl befinner sig i utsatta lägen.

Men även om vi som socialarbetare har intentionen att göra gott är risken stor att vi är delaktiga i att upprätthålla förtryck, eftersom maktrelationer är en del av ”omedvetna föreställningar och beteendemönster bland vanliga, hyggliga medmänniskor” och genom ”byråkratiska strukturer och hierarkier” (Young 2002, s. 54). Även om vår vilja är att hjälpa, riskerar vi alltså ändå att förtrycka och diskriminera de människor som vi möter.

Både Youngs och Esseds resonemang pekar på den enskilda individens bety­ delse och vikten av att länka samman strukturella och individuella nivåer för att förstå hur förtryck verkar: övergripande maktstrukturer är beroende av männis­ kors agerande i vardagen och i mötet med varandra. Utifrån dessa tankar är det viktigt att vi blir medvetna om maktstrukturer, diskriminerande mönster och handlingar och hur dessa påverkar oss i vår vardag. Min tanke är att vi genom att acceptera den roll vi själva har för att upprätthålla och återskapa maktrelationer och förtryck, också kan verka för motsatsen, som privatpersoner och som profes­ sionella i socialt arbete eller liknande professioner. Om vi omedvetet förtrycker människor, är det vårt ansvar att som socialarbetare medvetandegöra oss om de samhällsstrukturer vi lever inom samt om de föreställningar och fördomar som vi själva har. Genom medvetandegörandet kan vi bidra till förändring. Med­ vetenheten är det som kan hjälpa oss att utmana stereotyper och förändra vårt beteende. Det är genom att göra oss medvetna om olika aspekter i vårt arbete och i våra professionella roller som vi blir professionella. Att det finns en ojämlik maktrelation mellan personal och klienter i socialt arbete går kanske inte att komma ifrån, men ojämlikhet kan hanteras och utmanas på olika sätt. I socialt arbete konstaterar vi ofta att det är viktigt att se människan och individen och bemöta henne utifrån hennes förutsättningar och behov. Om vi tolkar och förstår de människor vi möter utifrån stereotypa föreställningar är detta svårt.

Det som är angeläget i den diskussion jag kommer att föra är alltså att social­ arbetarens maktposition relateras till andra samhällsrelaterade maktrelationer som har med kön, sexualitet, klass och etnicitet/”ras” att göra.3 Föreställningar och fördomar om kön, sexualitet, klass och etnicitet/”ras” är en del av det so­ ciala arbetet, som i sin tur också är en del av att återskapa desamma. Att låta dessa maktrelationer i socialt arbete förbli ouppmärksammade är att inte ta det professionella ansvar som socialarbetare har i mötet med människor, vilket är att behandla alla med respekt, öppenhet och lika värde (Wyller 2007). Inter­ sektionalitet och kritisk reflexiv metod kan hjälpa oss att bli medvetna om våra 3 Med ”ras” avser jag här inte biologiska olikheter mellan människor som ser olika ut. De citationstecknen som omger begreppet markerar att det jag avser är de föreställningar som finns om att det finns olika raser, föreställningar som leder till rasifierande strukturer. För diskussion se avsnittet Rasifiering och rasifierande strukturer.

13

Intersektionalitet i socialt arbete föreställningar och om det förtryck och den åtskillnad mellan människor som vi riskerar att bidra till och upprätthålla.

I den här boken introducerar jag ett komplext tänkande kring maktstruk­ turer. Genom att presentera intersektionalitet som perspektiv och analytiskt redskap är målet att synliggöra hur mötet mellan människor sker genom ett raster av maktstrukturer. Den kritiskt reflexiva metoden, som introduceras sist i boken, är en metod som syftar till att göra oss medvetna om hur vi själva i vårt tänkande och agerande bidrar till att upprätthålla och återskapa förtryck och ojämlikhet. Genom att länka samman den kritiskt reflexiva metoden med ett intersektionellt perspektiv kan vi öka vår medvetenhet och känslighet, och därmed också utmana det förtryck vi annars riskerar att upprätthålla.

Bokens utgångspunkt och upplägg Boken består av tre delar. I den första delen, kapitel 1 till 7, introducerar jag intersektionalitet och lägger en teoretisk grund för hur intersektionalitet kan förstås, vilka begrepp som är angelägna och vilka teorier som kan vara använd­ bara. Kapitel 1 och 2 innehåller en introduktion till intersektionalitetsbegreppet och redogör och förklarar grundläggande begrepp som struktur, konstruktion och kategori. Kapitel 3 till 6 presenterar teorier som är användbara för att förstå kön, sexualitet, klass och etnicitet. Denna första del avslutas med kapitel 7 som återknyter till intersektionalitet som ett helhetsperspektiv. Här diskuterar jag hur olika teorier om kön, sexualitet, klass och etnicitet kan sammanföras för en gemensam analys. Den teoretiska karta jag skapar i denna del syftar till att ge en komplex förståelse av maktstrukturer och konstruktion och att ge en bas för en intersektionell analys och ett intersektionellt förhållningssätt.

Bokens andra del, kapitel 8 till 11, bygger på exempel från forskning och visar hur den intersektionella analysformen kan bidra till förståelsen av det sociala arbetets praktik. Jag gör detta genom att arbeta med fyra teman i fyra olika kapitel: Välfärdsstaten och den institutionella kontexten, Föreställningen om den Andra, Att bli den Andra – att göras till klient samt Det professionella mötet. Kapitel 12 utgör bokens tredje och avslutande del. Här sammanför jag den intersektionella analysen med teorier om kritisk reflektion och visar hur intersektionalitet kan vara ett redskap för socialarbetare som vill arbeta med antidiskriminerande metoder. Sist i boken finns ett metodappendix där jag redogör för hur jag gått till väga för att välja ut och bearbeta den tidigare forskning som ligger till grund för del 2. Här finns också en utförlig källförteckning som kan tjäna som guide för den som vill läsa vidare och fördjupa sig ytterligare.

14

Inledning

En kort läsinstruktion Detta är en förhållandevis lättillgänglig bok. Ändå kan en bok av detta slag säl­ lan, eller kanske aldrig, läsas från pärm till pärm. Om du tycker att något avsnitt är svårläst, tungrott eller ointressant, var inte rädd för att hoppa över det och gå vidare i din läsning. Sidorna finns kvar; du kan alltid bläddra tillbaka och läsa dem senare. Teoretiska böcker vinner dessutom ofta på att inte läsas från första till sista sidan, och här är därför ett förslag på ett annat sätt att organisera din läsning: 1. Börja med att orientera dig i boken. Läs igenom baksidans text och inne­ hållsförteckningen, bläddra igenom boken och läs olika rubriker. Skapa dig en övergripande bild av vad boken handlar om, dess innehåll och hur den är upplagd.

2. Gör ett nedslag i någon del du tycker verkar särskilt intressant. Läs, försök få grepp om hur boken är skriven, vilket språk som används, hur detaljerade resonemangen är. Fundera också över innehållet i stycket du läser, var det som du trodde? Överraskade något dig? Håller du med författaren eller inte?

3. Läs inledningen. Den sätter ramen för boken och dess ambitioner, här får du ett helhetsgrepp.

4. Läs vidare i boken och försök följa dess upplägg – men kommer du till ett stycke som du tycker är ointressant, var inte rädd för att skumma igenom eller helt enkelt bara gå vidare.

5. Fastnar du i bokens teoretiska del och tycker att det blir abstrakt, hoppa vi­ dare till den mer konkreta och praktiskt förankrade delen. Denna är kanske mer levande, och den kanske ger dig exempel som sedan hjälper dig att förstå de teoretiska resonemangen när du går tillbaka till dem.

Bokens delar och dess helhet står i relation till varandra. Därför ökar du din för­ ståelse av dess innehåll genom att pendla mellan de olika delarna och genom att läsa samma sak flera gånger! Underskatta inte betydelsen av att pendla mellan del och helhet för att förstå bokens innehåll. Du har nytta av att läsa fram och tillbaka i boken, att gå tillbaka till stycken du inte förstått eller som du tyckte var tråkiga. Du har förstås också nytta av att återgå till de stycken du tyckte var intressanta och inspirerande.

15

DEL 1 TEORETISKA GRUNDER FÖR ETT INTERSEKTIONELLT PERSPEKTIV

Här i bokens första del presenterar jag centrala begrepp och teorier för ett in­ tersektionellt perspektiv. De två första kapitlen introducerar intersektionalitet och ger en grundläggande förståelse för begrepp som struktur, konstruktion och kategorier. Kapitel 1 fokuserar intersektionalitet och reder ut vad det är och varför det intersektionella perspektivet och analysformen vuxit fram. Kapitel 2 tar fasta på centrala begrepp och teoretiska resonemang som vi behöver ha med oss när vi sedan fördjupar oss i de olika teorier som kan vara användbara för en intersektionell analys. Här reder jag ut och förklarar vad det innebär att något är konstruerat, hur vi kan förstå vad en maktstruktur är och innebörden av begreppen kategori, dikotomi och stereotyp. Här diskuterar jag också förhål­ landet mellan makt och kunskap. I kapitel 3–6 fördjupas teoretiskt var och en av de kategorier som är i fokus i boken, det vill säga: kön, sexualitet, klass och etnicitet. Jag kommer att ge en teoretisk bas till varje kategori så att centrala begrepp och aspekter framträder. Resonemang om konstruktion, kategorier och makt återkommer kontinuerligt i teorierna om kön, sexualitet, klass och etnicitet; lägg dock märke till de olikheter och variationer som finns i hur makt och konstruktion får betydelse i relation till olika kategorier och strukturer medan du läser. Denna första del avslutas med kapitel 7 där jag återkopplar den teoretiska genomgången till intersektionalitet och diskuterar betydelsen av att förstå maktstrukturer och kategorier som sammanvävda och komplexa.

Den teoretiska förståelsen och diskussionen av kön, sexualitet, klass och etnicitet byggs på och utvecklas allteftersom jag presenterar olika teorier som på olika sätt tar sig an dessa områden. Jag fördjupar helt enkelt successivt den intersektionella förståelsen genom de olika avsnitten. Kapitlen i denna del tar, som boken i övrigt, sin grundläggande utgångspunkt i den genusvetenskapliga forskningen och teoriutvecklingen. Jag hämtar många exempel och teorier därifrån, vilket betyder att kön blir det centrala nav som sexualitet, klass och etnicitet vävs in i.

17

1 Mot en komplex förståelse Innebörden av intersektionalitet kan härledas till engelskans intersection, vil­ ket betyder ”korsning” eller ”skärningspunkt”. Översättningen visar på den intersektionella ambitionen att belysa hur olika maktstrukturer och kategorier vävs samman och påverkar varandra. Man kan alltså säga att intersektionali­ tet handlar om att göra en komplex och dynamisk analys av maktstrukturer.

Centrala kategorier för den intersektionella analysen är kön, sexualitet, klass och etnicitet, vilka länge har uppmärksammats förhållandevis isolerade från varandra. Genusanalyser har fokuserat förhållandet mellan kvinnor och män och konstruktionen av femininitet och maskulinitet, medan den roll som sexualitet, klass eller etnicitet spelar i konstruktionen av femininitet och maskulinitet och för maktrelationen mellan olika grupper har osynliggjorts. Den intersek­ tionella analysformen visar att kön inte endast konstrueras genom att kvinnor och män ställs mot varandra som olikheter. Det finns flera olika femininiteter och maskuliniteter och dessa konstrueras genom att kön, sexualitet, klass och etnicitet vävs in i konstruktionen. Olika femininiteter och maskuliniteter kan kopplas till olika klassideal och till olika föreställningar om vad som är normal och onormal sexualitet samt de föreställningar som finns om exempelvis svenska kvinnor och män respektive kvinnor och män med invandrarbakgrund. Under 1800-talet och sedan sekelskiftet 1900 har exempelvis borgarklassens kvin­ noideal växt fram som ett ideal som alla kvinnor och femininiteter mäts mot.

Det är i borgarklassen som det sköra och sjukliga kvinnoidealet har sin grund.

Kvinnan i borgarklassen skulle inte anstränga sig för mycket. Hon skulle inte arbeta, varken utanför hemmet eller alltför mycket inom det. Idealet var att det fanns pigor, husmödrar och ammor som hjälpte henne att hålla rent, laga mat och uppfostra barnen. Hon skulle försörjas av sin man så att hon helt kunde ägna sig åt hemmet och planeringen av arbetet där. Även om detta var ett ideal som alla kvinnor mättes mot såg arbetarklassens kvinnorealitet annorlunda ut.

Arbetarklassens kvinnor var tvungna att arbeta samtidigt som de tog hand om sitt eget hem och sina egna barn. Arbetarklasskvinnan skulle därför vara robust och stark, frisk och självständig. Detta var också ett ideal, men ett ideal som var underordnat den norm som borgarklasskvinnan och senare medelklasskvinnan utgjorde. Medelklasskvinnan var alltså att betrakta som den riktiga kvinnan.

19

Intersektionalitet i socialt arbete Exemplet visar hur olika femininiteter existerar sida vid sida men också hur kön och klass vävs samman, något som gör att kvinnor kan särskiljas från varandra, riktiga kvinnor kan särskiljas från oriktiga kvinnor, rena kan särskiljas från orena och goda kan särskiljas från onda.

Komplexa strukturer – ett intersektionellt perspektiv Genusforskningen har i första hand uppmärksammat könsmaktsstrukturer och könsdiskriminering, men fältet har successivt vidgats och förståelsen av kön har blivit alltmer komplex.4 Under 1990-talet utvecklades en kritisk diskus­ sion om hur kön som kategori skulle tolkas, förstås och användas. Feminister började från olika håll kritisera hur kategorin ”kvinna” använts på ett alltför ensidigt sätt. Den allvarligaste kritiken pekade på att genusforskningen utgått från vita heterosexuella västerländska medelklasskvinnors erfarenheter och därmed osynliggjort och förtryckt andra kvinnor. Kritiken hade sin grogrund i att flera grupper av kvinnor inte kände igen sig i de berättelser och i den forsk­ ning som syftat till att synliggöra kvinnors erfarenheter. Var fanns till exempel arbetarklasskvinnornas berättelser? De svarta kvinnornas berättelser? Tredje världens kvinnor? Lesbiska kvinnor? Kritiken kom från flera håll och efterlyste en mer komplex förståelse av kvinnors erfarenheter och upplevelser av förtryck (t.ex. Collins 1989, 1990; hooks 1989; Lorde 1984; Rich 1986). Man menade att olika grupper av kvinnor har olika erfarenheter och kan uppleva olika for­ mer av förtryck. Varken gruppen kvinnor eller gruppen män utgör homogena grupper, utan består av olika grupper av kvinnor och olika grupper av män som lever olika liv och har olika erfarenheter. Sexualitet, etnicitet, ”ras” och klass är centrala olikheter mellan kvinnor och mellan män och därför måste gruppen kvinnor förstås som mångfacetterad och heterogen. En viktig poäng var också att exempelvis kvinnor ibland kan ha mer gemensamt med män från deras egna grupper än med andra kvinnor. Svarta arbetarklasskvinnor kan exempelvis ha mer gemensamt med svarta arbetarklassmän än med vita medelklasskvinnor.

Man pekade också på att det kan finnas förtryck och orättvisor inom gruppen av kvinnor och inom gruppen av män och inte bara mellan kvinnor och män.

Därför uppmanade de till en mer mångfacetterad analys än de renodlade genus­ analyser som endast fokuserar relationen mellan kvinnor och män.

Kritiken ledde till något av en kris för den feministiska rörelsen och forsk­ ningen. Om kvinnor är en splittrad grupp och om förtrycket mot kvinnor är 4 Genusforskning undersöker relationen mellan kvinnor och män samt hur kön på olika sätt förmedlas och strukturerar relationer, institutioner och identiteter. Fältet kan sägas inkludera flera olika inriktningar, exempelvis forskning där forskarna själva använder beteckningen genusforskning, men också feministisk forskning, könsforskning, könsteoretisk forskning, kvinnoforskning, mansforskning, queerforskning och så vidare (t.ex. Gothlin 1999, s. 13–14).

20

1. Mot en komplex förståelse så komplext, går det då alls att driva ett feministiskt projekt som talar om och arbetar för att utmana förtrycket av kvinnor? Hur ska ett sådant projekt se ut för att fånga alla kvinnors erfarenheter när dessa är så olika? Och hur ska den feministiska rörelsen förhålla sig till att kvinnor i relation till klass, etnicitet och sexualitet också förtrycker varandra? Dilemmat har kallats the problem of difference, det vill säga olikhetens problem, och begreppet intersektionalitet har varit ett sätt att försöka gå vidare genom att tala om och synliggöra förtryck på ett sätt som förmår hantera denna komplexitet. Intersektionalitet betyder som jag nämnt ovan ”skärningspunkt” eller ”korsning” och en intersektionell analys syftar till att fånga just samspelet och skärningspunkten mellan olika kategorier och olika strukturer.

Etnicitet

Sexualitet

Klass

Kön

Figur 1. Intersektionalitet, samspel mellan kategorier (Eriksson-Zetterquist & Styhre 2007, s. 12).

Modellen visar hur kategorierna kön, sexualitet, klass och etnicitet både är självständiga kategorier och sammanvävda med varandra, antingen en och en eller flera samtidigt.

Sociologerna Candace West och Sarah Fenstermaker (2002) diskuterar olik­ hetens problem och samspelet mellan kön, klass och etnicitet/”ras”. De menar att de olika kategorierna inte kan separeras från varandra utan måste förstås som interagerande. De är sammanvävda, men på ett sådant sätt att deras styrka kan variera i olika sammanhang. Det innebär att medan kön är relevant i ett sammanhang, kanske klass är mer relevant i ett annat (s. 76). Kategorier som kön, klass, sexualitet och etnicitet/”ras” blir alltså beroende både av varandra och av kontexten.

Den intersektionella analysen inriktar sig på detta beroendeförhållande och det samspel som finns mellan de olika kategorierna. Kön, sexualitet, klass och etnicitet/”ras” ses som komplexa kategorier, som sammanvävda och som om de konstrueras ”i och genom varandra” (McClintock 1995, s. 5). Utgångspunkten är att samspelet mellan dem bidrar till att konstruera ojämlikhet. Intersektio­ 21

Intersektionalitet i socialt arbete nalitet kan sägas försöka fånga det faktum att föreställningar om kön också alltid bär föreställningar om sexualitet, klass och etnicitet, på samma sätt som föreställningar om klass alltid bär föreställningar om kön, sexualitet och etni­ citet och så vidare. Låt oss ta kön som utgångspunkt och göra en fördjupning: Kategorin kön bär alltså alltid föreställningar om kategorierna sexualitet, klass och etnicitet. Detta innebär att det kommer att finnas olika femininiteter och maskuliniteter eftersom klass, sexualitet och etnicitet på olika sätt ”skär” genom kön. Som jag visade ovan kan exempelvis medelklassfemininitet vara en sak medan arbetarklassfemininitet är en annan. Klass och föreställningar om klass korsar könskategorin och skapar olika förståelser och ideal om vad kvinnor är och bör vara. Genom femininitet och maskulinitet och föreställningar om klass påverkas kvinnor och män och de ideal de mäts mot och förväntas leva upp till. Föreställningar och normer kommer också att vara länkade till sexualitet och vävas samman med både kön och klass. Medan medelklass­femininiteten bär en passiv och kontrollerad sexualitet är arbetarklassfemininiteten tillgänglig, aktiv och hotfull. Heterosexuell femininitet förväntas motsvara ett heterosexuellt och maskulint begär, något som skapar förväntningar om kvinnors litenhet, hårlöshet, svaghet och så vidare. Homo- och bisexuell femininitet är mer diffus än heterosexuell femininitet, men en etablerad föreställning om lesbiska kvin­ nor är att de är manhaftiga, håriga och ointresserade av feminina attribut som smink och höga klackar (t.ex. Ambjörnsson 2006, s. 64–65).5 Den överordnade normen för femininitet som kvinnor mäts mot utgörs dock av medelklassens ideal. På motsvarande sätt mäts olika maskuliniteter mot en övergripande mas­ kulinitetsnorm (t.ex. Hall 1994; Connell 1999).

Den intersektionella analysens fokus riktas mot hur ojämlikhet skapas mellan och inom olika grupper. Den öppnar upp för en dynamisk analys där inte bara ojämlikhet mellan kvinnor och män eller det som uppfattas som svenskar och invandrare kan fångas, utan också mellan kvinnor och kvinnor, mellan män och män och mellan olika etniska minoritetsgrupper. Exempelvis har svenska kvinnor en annan status på den svenska arbetsmarknaden än kvinnor med an­ nan etnisk bakgrund och olika etniska minoritetsgrupper i Sverige kan uppleva olika former av förtryck och diskriminering.

5 Det vill säga kvinnor som riktar sitt begär mot andra kvinnor kommer på många sätt att liknas vid män, vilket kan förstås som ett sätt att hantera och begripliggöra deras begär i förhållande till en heterosexuell norm (se t.ex. Butler 1993, 1999; Halberstam 1998; Wittig 2002).

22

5 Klass, ekonomisk ojämlikhet och komplex konstruktion Klassbegreppet var under 1970-talet ett viktigt analysverktyg särskilt för socio­ logisk forskning. Under 1980-talet och fram till i dag har dock klassbegreppet och klassanalyser varit på tillbakagång. Bland annat har sociologer som Ulrich Beck och Anthony Giddens argumenterat för att vi i dag lever i ett samhälle bortom klassamhället och att vi därför behöver göra andra analyser än klassana­ lyser (Beck 1998; Giddens 1997). Klass är också ett delvis komplicerat begrepp.

Traditionellt har klassbegreppet syftat på de ekonomiska villkor som olika grup­ per i samhället lever under. I dag är dock det västerländska sam­hället förhål­ landevis föränderligt och komplext och det är inte alltid lätt att knyta samman ekonomiska förhållanden med värderingar, normer och konsumtionsmönster.

De sammanfaller inte alltid så att homogena grupper skapas i relation till de ekonomiska förutsättningar som grupperna lever under. Parallellt med dessa tankegångar har andra forskare återvänt till klassbegreppet och påvisat den be­ tydelse som klass och klasspositioner fortfarande har (t.ex. Olin Wright 2000).

Här har bland annat den brittiska sociologen Beverley Skeggs varit central, inte bara för att hon visat hur klass fortfarande är en avgörande samhällsstruktur, utan också för att hon visat hur klass är intimt sammanvävt med kön (Skeggs 2000, 2004). I detta kapitel kommer jag att visa hur klass både är ett relevant begrepp för att förstå relationer mellan människor och hur vi kan förstå klass som ett komplext begrepp som handlar om mer än fördelning av ekonomiska resurser.

En kort bakgrund om klassbegreppet Teorier om klass och klassanalyser började utvecklas runt sekelskiftet 1900.

Gemensamt för klassteorier är att de hänvisar till en hierarkisk ordning och maktrelationer mellan samhällsgrupper. För att göra klassbegreppet hanterbart är det värt att börja i de två traditioner som lagt grunden för hur vi ser på och förstår samhällsklasser. Den ena har sin grund i Karl Marx teorier, den andra i Max Webers.

73

Intersektionalitet i socialt arbete När Marx diskuterade klass lade han betoningen på ekonomiska aspekter och olika samhällsklasser definieras i förhållande till vilken relation de hade till produktionsprocessen i samhället. Marx talade om tre centrala samhälls­klasser i det kapitalistiska samhället: borgarklassen, småborgarna och arbetarklassen. Bor­ garklassen, även kallad den kapitalistiska klassen, äger produktionsmedlen och köper arbetskraft genom att anställa människor. Småborgarna äger produk­ tionsmedel men anställer inte arbetskraft. Arbetarklassen (proletariatet) är den största samhällsklassen och denna grupp försörjer sig på att sälja sig själva som arbetskraft till borgarklassen. Arbetarklassen utgör därför enligt Marx en förtryckt, underordnad, utnyttjad och exploaterad grupp i samhället. I Marx förståelse av klassamhället finns fler samhällsklasser än de ovan nämna, mest central av de övriga är aristokratin som lever på avkastningen av sina rikedomar, samt trasproletariatet som utgörs av undersysselsatta och arbetslösa. Marx me­ nade att de utnyttjade och underordnade samhällsgrupperna skulle komma att göra uppror och genom revolution förändra samhällsordningen (t.ex. Månson 1987, 1996b, 1997).

Weber hade en delvis annorlunda syn på klass; framför allt var hans förstå­ else av klass vidare och inkluderade fler aspekter än den ekonomiska. Weber använde flera kriterier för att skilja olika samhällsklasser åt, bland annat me­ nade han att inkomst, utbildning och politiskt inflytande var centrala aspekter i förhållande till klasstillhörighet. Weber talade hellre om statusgrupper än om klasser och menade också att dessa inte nödvändigtvis var grupper som enkelt gick att skilja åt, medlemmarna av olika grupper behöver exempelvis inte ha samma politiska uppfattning eller mål (t.ex. Eriksson-Zetterquist & Styrhe 2007; Månson 1996a).

Vi ska inte fördjupa oss i dessa teorier här men vi ska ta med oss att Marx och Weber lade en viktig grund för hur vi kan förstå att samhället präglas av en klasstruktur som skiljer människor åt i form av ägande, tillgångar och möj­ ligheter beroende på vilken position de har i förhållande till arbetsmarknaden och ägande av egendom, som har vidareutvecklats av många teoretiker (t.ex.

Månson 1987, för översikt).

Klass som olika former av kapital Frågan om makt ligger inbyggd i klassanalysen, som i sin grund handlar om hur de som äger produktionsmedlen har makt över dem som säljer sin arbetskraft.

Denna i grunden ganska statiska analysform fångas upp av sociologen Pierre Bourdieu som utvecklar en dynamisk klassanalys, även om också han har ett förhållandevis statiskt förhållande till klass i sig. Bourdieu menar att klass rör mer än ekonomiska förutsättningar, det är mer komplext än så. Han menar att klass genomsyrar vår vardag och oss själva på fler plan än de ekonomiska. Bour­ 74

5. Klass, ekonomisk ojämlikhet och komplex konstruktion dieu talar om kapitalformer i stället för om klasser och han urskiljer fyra sådana former. I första hand talar han om tre former som utgör olika infallsvinklar i förhållande till vad våra klasspositioner baseras på: Det ekonomiska kapitalet, Det kulturella kapitalet och Det sociala kapitalet. Ekonomiskt kapital är våra olika former av ekonomiska tillgångar, det kulturella kapitalet avser olika former av tyckande och smak i förhållande till kulturella aspekter som film, musik och teater, men också mode och inredning. I det kulturella kapitalet inkluderas även utbildning, vilket Bourdieu menar är ett viktigt värde. Det sociala kapitalet är de sociala kontaktnät vi har, ett starkt socialt kapital innebär att vi har viktiga kontakter som kan föra oss framåt i exempelvis näringslivet eller på arbetsmark­ naden. Sammansättningen av de olika kapitalformerna kan se olika ut. Vi kan exempelvis ha ett starkt ekonomiskt kapital men sakna ett kulturellt kapital i form av utbildning. Därmed saknar vi också den status som en högskole­examen kan ge. Vi kan också vara välutbildade och ha kulturella intressen som ger oss kulturellt kapital och status, samtidigt som vi har begränsade ekonomiska tillgångar och alltså saknar ekonomiskt kapital (Bourdieu 1987, 1993, 1999; Skeggs 2000, 2004).

Till de tre första kapitalformerna lägger Bourdieu en fjärde form av kapital, nämligen det han kallar symboliskt kapital. Det symboliska kapitalet är det värde som de andra kapitalformerna kan inta i olika sammanhang. De olika kapital­ formernas värde är nämligen kontextbundna, vilket betyder att de kan vara olika värdefulla i olika sammanhang och olika miljöer (Bourdieu 1987, 1993, 1999; Skeggs 2000, 2004). Exempelvis har pengar alltid ett stort värde men de kan förlora sin betydelse i vissa sammanhang: överklassen kan se med förakt på ”nyrika uppkomlingar” som skapat sig en förmögenhet men saknar kulturellt kapital i form av smak och kulturell bildning. Ett annat exempel är den aka­ demiska examen som är så mycket värd vid universitetet men som kanske inte väcker någon som helst positiv uppmärksamhet i en arbetarklassmiljö. Det är tecken på att något i stora delar av samhället kan bära en status, men av olika skäl inte alls imponerar på alla. Det symboliska kapitalet innebär alltså att vi kan ha en stark position i ett sammanhang, men en svagare i ett annat.

Klass som konstruktion Utifrån resonemangen ovan blir det tydligt att klass kan förstås som mer än eko­ nomisk ojämlikhet och exploatering och att en vidare tolkning kan hjälpa oss att förstå den klassdynamik som finns i samhället och mellan människor. Klass kan också förstås som en konstruktion, något vi så att säga skapar och upprätthåller genom stereotypa bilder och föreställningar om grupper av människor. Klass är helt enkelt något vi ”upplever oss som”; en tillhörighet som blir en del av vår identitet. På ett plan kan vi – i likhet med hur vi diskuterat att vi konstruerar 75

Intersektionalitet i socialt arbete kön och sexualitet genom att tala om hur vi fostras eller socialiseras till flickor och pojkar och hur vi lär oss heterosexualitet – också tala om hur vi fostras till att vara klass. Många av oss skulle nog säga att det faktiskt går att tolka och förstå klass och klassposition som något vi på olika sätt lär oss och att det är en identitet men också en kunskap som vi har. Författaren och socionomen Susanna Alakoski (2006) berättar exempelvis om hur hon som nyutexaminerad socionom med arbetarklassbakgrund hade svårt att förhålla sig till den frihet hennes tjänstemannayrke innebär, exempelvis att kunna gå på posten eller ringa privatsamtal under arbetstid, något som framstod som självklart för hennes kollegor med medelklassbakgrund. Hon hade också svårt att anpassa sig till och förstå det fria förhållningssätt hennes medelklassgrannar i ett kollektivboende hade i förhållande till att hålla ordning i tvättstugan och att lämna tillbaka saker man lånat. Journalisten Annelie Jordahl (2003) beskriver på ett talande sätt hur hennes egen arbetarklassbakgrund förföljer henne som en konstant osäkerhet i de kulturella kretsar där hon rör sig som kulturjournalist, och hur hon avundsjukt betraktar dem som hon uppfattar har en mer given, självklar och van plats i dessa sammanhang. Genom en diskussion med författaren och journalisten David Lagercrantz, son till författaren och kulturpersonligheten Olof Lagercrantz, visar hon hur vi just lär oss och kommer att präglas av den klassposition vi växer upp i och de klasspositioner vi genom livet har tillgång till. Lagercrantz berättar att han å ena sidan har tillgång till ett kulturellt kapital som Jordahl saknar, hur han rör sig fritt och lättsamt på premiärer och hur han sedan barnsben lärt sig diskutera filosofi och litteratur. Å andra sidan berättar han också om en klassmedvetenhet och om en beundran för de som gjort en klassresa, som gått en längre väg och som slagits för sitt yrke, men också om ett klasskomplex (s. 14, 19): Inför städerskan kan jag bryta ryggen av mig för att inte verka överlägsen. Jag måste hela tiden visa att jag inte tycker att det är naturligt att någon tjänar mig …

(Jordahl 2003, s. 25–26)

Ett annat exempel på hur klass ger oss vissa kunskaper och erfarenheter, ett kulturellt kapital som ger oss trygghet eller som skapar otrygghet, är vårt förhål­ lande till och vår kunskap om vett och etikett, en aspekt som vi har med oss eller som vi kan bli konfronterade med om vi byter miljö. Jordahl (2003) beskriver sin egen erfarenhet av att börja röra sig i kulturella kretsar: … jag sa att i början var jag väldigt nervös när jag skulle tala med kultur­ personligheter. Ja, inte bara med dem utan med vem som helst på den här typen av kalas. Jag förstod inte umgängeskoderna, kände mig stel, obildad och underlig.

Fick inte fram de förlösande inledande fraserna. Lärde mig aldrig att konversera.

(Jordahl 2003, s. 13)

76

5. Klass, ekonomisk ojämlikhet och komplex konstruktion Olika klasspositioner ger oss möjlighet och utrymme att tillgodogöra oss kun­ skaper och färdigheter som också påverkar vår känsla för vilka vi är, vad vi kan och vilka möjligheter vi har (även t.ex. Alakoski & Nielsen 2006; Ambjörns­ son 2000; Bettie, 2003; Skeggs 2000, 2004). Vår klasstillhörighet och känslan av den bär vi alltid med oss på olika sätt, mer eller mindre medvetet. I socialt arbete får detta också konsekvenser. Socialsekreterare kan ofta berätta om att det kan vara svårt att möta klienter som har samma eller högre klassposition än de själva. Att möta klienter som är välutbildade och verbala precis som du själv, och som har resurser att ställa krav och granska ditt arbete kan skapa en särskild spänning i mötet, ibland till och med obehag.

Det är värt att understryka att klass inte bara är en position som vi kan upp­ leva att vi har och som påverkar vår identitet. Klass är också något vi ”tilldelas” och definieras som. Olika klasser iscensätts och uppfattas på olika sätt. I detta iscensättande och stereotypifierande spelar de över- och underordnade positio­ ner som olika klasser intar stor roll. Medan medelklassen intagit en överordnad och normerande position har arbetarklass, och underklass, intagit underordnade sådana – detta har påverkat hur dessa olika klasser har kommit att uppfattas och framställas (t.ex. Skeggs 2000, 2004; McClintock 1995). Wikander och Heden­ borg (2003) har illustrerat de olika ideal som arbetar- och medelklasskvinnor förväntades leva upp till genom att använda Astrid Lindgrens berättelse om Madicken som exempel. Medan arbetarklassens kvinnor återfinns i köket genom pigan Alma som tvättar, städar och lagar mat återfinns medelklassens kvinna genom Madickens mamma ofta vilandes i sängen. Medan arbetarklassens Alma är stark, kunnig och uthållig är Madickens mamma svag och ömtålig (s. 86).

Bilderna av de olika kvinnorna visar de olika ideal arbetar- respektive medel­ klasskvinnor förväntades leva upp till runt sekelskiftet 1900. Den uppdelning mellan medel- och arbetarklass Lindgrens berättelse illustrerar växte fram under industrialiseringen i början av 1900-talet, då arbetarklassen som grupp började växa. Vid denna tidpunkt började människor lämna landsbygden och de sökte sig till städerna för att hitta arbete inom den växande industrin. Detta innebar att allt fler inte ägde egendom och inte försörjde sig genom att bruka jorden, utan sålde sin arbetskraft för att tjäna sitt levebröd. Samtidigt som denna grupp av människor växte organiserade den sig också genom arbetarrörelsen, något som hotade de grupper som hade maktpositionerna i samhället. Successivt växte bilden fram av arbetarklassen som farlig och hotfull. Arbetarklassen kom i och med detta att definieras som smutsig, som smittbärare och som sexuellt och fysiskt hotfull. Mot arbetarklassen står medelklassen som bärande ideal.

Medelklassen är den klass som kommer att framställas som kontrollerad och ren. Dessa stereotypifierande bilder lever kvar i dag, vilket bland annat Skeggs (2000) studie som jag nämnde ovan visar. Skeggs visar hur ideal om renlighet och hygien lärs ut till unga arbetarklasskvinnor, hur de får lära sig att sköta och 77

Intersektionalitet i socialt arbete ordna ett hem enligt ideal som kan länkas tillbaka till sekelskiftets borgerliga ideal. På liknande sätt talar idéhistorikern Ronny Ambjörnsson (1998) om en ”skötsamhetens kultur” som växer fram inom den svenska arbetarklassen under 1900-talets första årtionden. Arbetarklassen växte i Sverige fram med centrum i arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och olika bildningsorganisationer, något som främjade en arbetarklasskultur som var starkt länkad till både ideal om skötsamhet och ideal om bildning. Ambjörnsson lyfter fram att bildning var en central del av en moralisk och ideologisk fostran av arbetarklassen. Detta ideal vilade på en tanke om att vissa grupper i samhället skulle ge andra grupper hjälp och bildning, och att den mottagande gruppen tacksamt skulle ta emot denna hjälp. Bildningen innebar också en idealisering av medelklassens livsstil och dess intresse för konst och litteratur (Ambjörnsson 1998, s. 242). Olikheten och skiljelinjen mellan medel- och arbetarklass kan också förstås som återspeg­ lad inom det sociala arbetets praktik, vilken kan ses just som en tydliggörare och upprätthållare av denna åtskillnad. Historikern Anna Jansdotter (2004) har exempelvis i sin studie av filantropirörelsen runt sekelskiftet 1900, belyst hur kvinnor från medelklassen på olika sätt försökte ”rädda” kvinnor som var fattiga eller prostituerade – ett arbete som också bidrog till att återskapa och upprätthålla skillnaden mellan de olika grupperna av kvinnor även om syftet också var att överbrygga dem. Denna åtskillnad tenderar att bestå också i dag.

Mellan socialarbetaren och klienten finns alltid en skiljelinje på grund av de­ ras olika positioner i sammanhanget som de möts, där socialarbetaren har en överordnad maktposition i förhållande till klienten. Denna skiljelinje tenderar att förstärkas genom deras klasspositioner, positioner som antingen kan vara reella eller föreställda (t.ex. Mattsson 2005).

Kön och klass Frågan om klass har länge varit angelägen för feminismen. Som jag diskuterat var en av de stora frågorna under 1970-talets teoriutveckling hur könsstrukturer skulle förhållas till klasstrukturer. Den socialistiska och marxistiska feminismen var vidareutvecklingar av marxistiska klassteorier och försökte förena feminis­ tiska och marxistiska teorier. Feministiska teoretiker kritiserade marxistiska teorier för att de osynliggjorde kvinnoförtryck och det faktum att kvinnor inom arbetarklassen var dubbelt förtryckta. Kvinnor och män hade olika förutsätt­ ningar på arbetsmarknaden eftersom kvinnor utestängdes eller förväntades arbeta under andra och sämre villkor än män. De menade att den marxistiska analysen osynliggjorde det faktum att det kapitalistiska samhället byggde på och var beroende av kvinnors obetalda hemarbete. (t.ex. Ganetz, Gunnarsson & Göransson 1986; Gemzöe 2005 s. 57–58; Hartmann 1986; Walby 1989; Widerberg 1992). Den feministiska teoretikern Heidi Hartmann var under 78

11 I det professionella mötet Det är i mötet mellan socialarbetare och klienter som det väsentliga händer i socialt arbete. Kerstin Svensson, Eva Jonsson och Leili Laanemets (2008), alla forskare i socialt arbete, beskriver exempelvis socialt arbete som en kommuni­ kativ praktik och som ett arbete som handlar om att möta människor. Det är också i mötet som föreställningen om den Andra kommer att ställas på sin spets från båda parters sida. Som jag nämnde i förra kapitlet menar Payne (2002) att det är i samspelet mellan socialarbetaren och klienten och den kontext de befinner sig i som det sociala arbetet skapas. Socialpsykologen Thomas Johans­ son (2006) talar om det professionella mötet i förhållande till fyra olika nivåer, där den relationella nivån avser det faktiska mötet och vad som händer i detta.

Den relationella nivån hör samman med det som Johansson kallar upplevelsenivån, som syftar på vad klient och socialarbetare upplever i mötet. Johansson talar också om den strukturella nivån som avser de ramar, regler och bestämda metoder som omgärdar mötet, och om den positionella nivån, vilket är den nivå jag särskilt vill lyfta fram som aktuell i detta kapitel. Denna nivå avser de posi­ tionella faktorer som finns i och som spelar roll i mötet. Positionella faktorer kan vara just kön, sexualitet, klass och etnicitet, det vill säga de kategoritillhö­ righeter som är viktiga just för den intersektionella analysen (s. 154–156). Dessa positioner är relaterade till samhällsstrukturer och tvingande kategoriseringar, positioner som ger oss olika maktpositioner beroende på vilka positioner vi kan inta – något som kommer att påverka mötet. Det faktum att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp påverkar till exempel ofta det konkreta mötet mellan enskilda män och enskilda kvinnor; mäns överordning får så att säga in­ dividuella effekter. Många socialarbetare kan vittna om hur mötet med klienter kan variera beroende på positionella faktorer. Det är exempelvis inte ovanligt att klasspositioner utmanar det professionella mötet inom socialtjänsten. Att i socialarbetarrollen möta klienter som är välutbildade, välinformerade och välformulerade och som inte tillhör en outbildad arbetar- eller underklass, kan rubba och påverka den överordnade socialarbetarrollen. På motsvarande sätt kan den underordnade klientrollen påverka de människor som hamnar i den, i mötet mellan en man som är arbetslös och en kvinna som är socialsekreterare kan exempelvis hans överordnade position som man påverkas av att han är 169

Intersektionalitet i socialt arbete arbetslös och befinner sig i beroendeställning till henne. De positionella effek­ terna är inte självklara eller givna, hennes position kan utmana hans och sätta den ur spel, hans kan utmana hennes och sätta den ur spel. Vi kan också tänka oss att de kan mötas som jämbördiga just eftersom båda har maktpositioner att luta sig mot, han är underordnad som klient men överordnad som man, hon är överordnad som socialsekreterare men underordnad som kvinna. Utifrån detta är det möjligt att de i själva mötet och den interaktion detta innebär kan mötas som relativt jämbördiga. Här avser jag att de olika positionella faktorerna kan påverka det specifika mötet och den interaktion det innebär, det faktum att hon har en maktposition som är avgörande eftersom hon är socialsekreterare och han är klient ger mötet en särskild innebörd som inte går att komma ifrån (för vidare fördjupning om den professionella maktrelationen se t.ex. Skau 2007).

I detta kapitel kommer jag att lyfta fram exempel på några olika möten där vi kan se att kön, sexualitet, klass eller etnicitet framträder och spelar roll. Jag bör­ jar med den roll kön ofta ges och kan få i socialt arbete genom att lyfta fram hur kön vävs in som en del i arbetsrutiner och praktiker genom att diskutera både valet av att arbeta kvinnor och män tillsammans och genom att problematisera arbetet med enkönade grupper. Här kommer jag att visa hur detta också leder till att sexualitet och klass får betydelse i behandlingsarbetet. Efter det går jag vidare och lyfter fram hur föreställningar om etnicitet kan påverka mötet mellan elever och skolpersonal. Jag avslutar med att visa hur den vita heterosexuella mannen kan utgöra en problematisk norm i det professionella mötet.

Med heterosexualiteten som norm i det terapeutiska rummet Att kön har betydelse i mötet mellan socialarbetare och klient är en vanlig utgångspunkt i det sociala arbetet. I många verksamheter beaktar persona­ len kön och organiserar arbetet efter de kvinnor och män som arbetar inom verksamheten och de kvinnor och män som kommer till den. En vanlig tanke är att kvinnor och män ska arbeta tillsammans och att de genom att göra det kommer att komplettera varandra (t.ex. Eriksson & Eriksson 2002; Kolfjord 1997; Mattsson 2005, s. 95ff; Sandström 1997). Inom familjerätten kan man exempelvis ha som ambition att alltid jobba två familjerättssekreterare tillsam­ mans, en kvinna och en man, eftersom man tänker sig att dessa bäst möter de par som söker behandling, par som förutsätts vara en kvinna och en man. På liknande sätt kan man i arbetet med ungdomar lägga särskild vikt vid att både kvinnor och män deltar i arbetet för att ungdomarna man arbetar med ska få möjlighet att möta båda könen (Eriksson & Eriksson 2002; Laanemets & Kristiansen 2008; Sandström 1997).

I dessa resonemang blir den positionella nivån tydlig i synen på mötet, det vill säga tanken om att kön betyder något och tillför något. Många gånger är 170

11. I det professionella mötet tanken här att kön tillför något positivt och värdefullt: genom att vara både kvinnor och män och genom att arbeta tillsammans skapas en helhet som man annars skulle gå miste om. Tankesättet återspeglas inom många verksamheter och praktiker inom socialt arbete, bland annat inom missbrukarvården. Arbe­ tet kan här organiseras efter en tanke om att kvinnor och män gör olika saker och att de särskilt kan skapa en kvalitet i mötet med klienten. Personalen kan formulera denna tanke på följande sätt: Vi [kvinnor och män] står ju för lite olika saker, alltså mamman och pappan, ur­ sprunget har vi ju tänkt /…/ Från en gång i starten så tror jag att det har funnits med att pappan står för ramar och regler och auktoriteten, och mamman står för värme och närhet. (Maja, terapeut, citerad i Mattsson 2005, s. 98)

Citatet visar på hur tanken är att kvinnor gör en sak, män en annan, och hur de för olika saker med sig in i mötet med klienten. Resonemanget bygger på föreställningen att kvinnor och män kompletterar varandra, att de tillsammans bildar en helhet; var för sig är de halva och bara tillsammans är de hela. Kvin­ nor förutsätts exempelvis inte sällan ge värme och kärlek på ett sätt som män inte antas kunna: Jag tror i och för sig att både män och kvinnor kan ge, men jag tror att kvinnor ger det på ett annat vis, faktiskt! Och jag tror att det är en förutsättning att få det här mjuka för att de ska kunna förändras. Jag tänker mycket på det här moderliga, att det är viktigt, sen kan pappa vara lika viktig, men på ett annat sätt. (Madde, terapeut, citerad i Mattsson 2005, s. 98)

Utan en kvinnas närvaro skulle helt enkelt detta moderliga vara frånvarande.

Utgångspunkten som Madde har i citatet ovan är att kvinnor och män tillsam­ mans ger utrymme för att i det terapeutiska rummet och i mötet med klienten symbolisera en form av familjekonstellation. Genom att som terapeuter arbeta tillsammans man och kvinna skapas en möjlighet för klienterna att relatera till dem som terapeuter men också som ”föräldrar”. Tanken om vad som är verksamt i det terapeutiska mötet bygger på föreställningar om kön, om kvinnors och mäns olikheter, föreställningar som vävs samman med en heterosexuell norm som för­ utsätter att kvinnor och män lever tillsammans och skapar familjer. I mötet med klienten blir alltså ett av målen att representera en heterosexuell tvåsamhetsnorm, en stereotyp bild av kärnfamiljens mamma-pappa-barn-relation och kvinnor och män som är olika i förhållande till varandra. Kvinnor och män antas som ”för­ äldrar” representera olika saker och komplettera varandra, ett resonemang som också leder till att om en av dem saknas kommer något att saknas i terapirummet: en ensam kvinna eller en ensam man eller två kvinnor eller två män som arbetar tillsammans, blir halva, eftersom det motsatta könet saknas.

171

Intersektionalitet i socialt arbete Det terapeutiska ”föräldraparet” och den parrelation de representerar kan alltså förstås och tolkas som att det är heterosexualitet som ska visas upp. Detta tydlig­ gör föreställningarna om den roll som kvinnor och män spelar i egenskap av att vara just kvinnor och män – kön – snarare än professionella terapeuter, kurato­ rer, psykologer och så vidare. När de ska representera ett ”föräldrapar” antas de komplettera varandra som kvinnor och män, och de ska visa upp hur kvinnor och män fungerar tillsammans, hur en kvinna och en man kan förväntas stå i relation till varandra, vilket alltså är att symbolisera ett par. Detta tänkande för samman kön och sexua­litet och aktualiserar frågan om vilken roll sexualitet spelar i det professionella mötet.

I behandlingsarbetet kan föreställningarna om betydelsen av kvinnor och män vävas samman med uttalade föreställningar och ideal om sexualitet. Kvin­ nors och mäns symboliska värde som just kvinnor och män kan sättas ur spel om de inte också uppvisar en form av symbolisk heterosexualitet. I den studie jag gjorde antogs att personal som var öppet homo- eller bisexuella skulle påverka terapin och hur klienterna kom att förstå dem som just kvinnor och män. Det var oklart hur en kvinna eller man som riktar sitt begär mot andra av samma kön som de själva skulle förstås som kön: Jag funderar på, ställer det till någonting i den parterapeutiska rela­ tionen om det sitter en man som är öppet homosexuell där?

MARKUS: Ja det är klart! Vad är han? Är han man eller kvinna? Vad är det för överföringar som den personen skall ta emot? Manliga eller kvinnliga?

(Markus, terapeut, citerad i Mattsson 2005, s. 103) TINA:

Samspelet och interaktionen mellan sexualitet och kön blir i sådana här reso­ nemang tydlig. Homo- och bisexualitet ställer till en förvirring i förhållande till kön – vilket kön har den som är sexuellt attraherad av personer som har samma kön som man själv? Markus förvirring ovan visar hur den hetero­ normativa ordningen reglerar behandlingsarbetet och personalens tankar, den kvinna och den man som bildar ett terapeutiskt par som symboliskt ska illustrera ett ”föräldrapar” och en heterosexuell relation förväntas också vara heterosexuella för att kunna vara och representera kvinnor och män.

Andra sexualiteter än heterosexualitet antas skapa förvirring. I personalens resonemang blir en bisexuell kvinna svår att tolka som kvinna för klienten, och en homosexuell man blir svår att uppfatta som man (Mattsson 2005, s.

102ff). Här blir det särskilt tydligt hur föreställningen om kön samspelar med föreställningen om sexualitet. ”Riktiga” kvinnor och män är heterosexuella.

Markus ställer frågan ”vad är han?” i citatet ovan, vilket illustrerar hur femi­ ninitet och maskulinitet blir otydligt om det inte kan relateras till ett tydligt heterosexuellt begär. Det går också att konstatera att utgångspunkten för dessa 172

11. I det professionella mötet resonemang indirekt bygger på ett antagande om att de klienter som deltar i behandlingen är just heterosexuella.

Det är värt att notera att personalen i sitt arbete också kontinuerligt kan bryta mot den starka idén om att kvinnor och män ska arbeta tillsammans, komplettera varandra och symbolisera en form av ”heterosexuellt föräldrapar”.

I min studie visade det sig att kvinnorna exempelvis ofta arbetade ensamma eller tillsammans med varandra i stället för med männen i det terapeutiska arbetet, eftersom andelen män i personalgrupperna var liten. När kvinnor arbetade ensamma eller tillsammans som terapeutiska ledare, trots att den terapeutiska modellen föreskrev att ledarparet ska utgöras av en man och en kvinna, väckte detta inte någon större uppmärksamhet och det diskuterades inte heller som ett problem ur terapeutiskt synpunkt. Arbetet tycktes inte hel­ ler fallera och resultatet i de grupper som arbetade utan den terapeutiska man– kvinna-konstellationen tycktes inte vara sämre än de grupper som lyckades upprätthålla den. Betydelsen av att arbeta en kvinna och en man tillsammans för att på så sätt skapa ett bra möte med klienten tycktes alltså inte skrivet i sten, mötet med klienten avgjordes inte av köns- eller sexualitetssymbolik (Mattsson 2005, s. 101ff).

Män möter män: sexualitets- och klasskontroll Ett annat sätt att använda kön i mötet med klienten är att utveckla könssepare­ rade verksamheter, där kvinnor och män skiljs från varandra och i stället bara möter andra kvinnor eller andra män. Den grundläggande och uttalade tanken är då ofta att det kan finnas ett värde i att kvinnor träffar andra kvinnor utan att män är närvarande, och på motsvarande sätt att män kan ha fördel av att träffa andra män utan att kvinnor är närvarande. På en av de institutioner där jag följt behandlingsarbetet fanns inslag där kvinnor och män behandlades separat i så kallade, mans- respektive kvinnogrupper. Genom nedslag bland dessa arbetssätt ska jag i detta och två nästkommande avsnitt visa hur personalen resonerade kring dessa behandlingsinslag och hur de i sina resonemang länkade samman kön, sexualitet och klass när de talade om männens behov av att möta andra män, och hur de förde samman kön och klass när de talade om kvinnors behov av att möta kvinnor. Jag börjar i en fördjupning om mäns möte med män.

Som jag visade tidigare tenderar män som missbrukar att omtalas i termer av sexualitet. Männen förstås antingen som översexuella och burdusa, som sexu­ ellt osäkra eller som tveksamma i sin sexualitet. Dessa olika tolkningar bidrar till en konstruktion av männen där deras maskulinitet aldrig utmanövrerades även om den ifrågasattes: männen förblev alltid män. När personalen talade om och utformade arbetet i mansgruppen visade det sig att deras tankar om männens sexualitet återkom. När personalen talade om vad de arbetade med 173

Intersektionalitet i socialt arbete

ANDRA UPPLAGAN

Teori, reflektion och praxis Tina Mattsson

I skärningspunkten mellan kön, sexualitet, klass och etnicitet/”ras” skapas föreställningar, åsikter och handlingar som leder till förtryck och ojämlikhet.

Sådana vardagliga maktstrukturer är ofta svåra att sätta fingret på, och just därför får de stora konsekvenser för både individer och samhället i stort.

Med hjälp av konkreta exempel visar författaren här hur också det sociala arbetet påverkas av sådana maktstrukturer, oavsett vilka intentioner social­ arbetare har. Utifrån det intersektionella perspektiv som introduceras i boken går det dock att skapa medvetenhet om sin egen och andras roll i de för­ tryckande strukturerna. Därigenom blir intersektionell analys ett led i ett kritiskt socialt arbete, där medvetenhet och reflektion skapar förutsättningar för förändring.

Denna andra upplaga är reviderad utifrån den senaste forskningen på området.

Dessutom har författaren utvecklat och fördjupat diskussionen om reflektion och professionellt ansvar.

Tina Mattsson är fil. dr i socialt arbete, socionom och genusvetare, verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet.

ISBN 978-91-40-69071-5

9 789140 690715