KÄRNÄMNEN I FÖRSKOLAN
Boken inleds med förord av Dion Sommer och av Ingegerd Tallberg Broman.
Bruce & Riddersporre
I DEN HÄR BOKEN identifieras ett antal grundläggande förutsättningar hos det lilla barnet för att utvecklas till – och förbli – en lärande människa. Med bidrag från modern barndomspsykologi, barnspråksforskning och neuropsykologi presenterar författarna det betydelsefulla samspelet mellan omsorg, fostran och lärande i förskolan på ett nytt sätt. Genom att introducera begreppet kärnämne i förskolan vill författarna understryka vikten av ett synsätt som förenar barns känslomässiga, sociala och kognitiva utveckling. Det är till exempel att lära sig förstå sammanhang, kunna orientera sig, hålla kvar uppmärksamheten, komma ihåg, vara tillsammans, förstå och göra sig förstådd samt att föreställa sig andras perspektiv och att lösa problem. Dessa kompetenser är nödvändiga byggstenar för allt lärande och för att också lära sig skolämnen. Kärnämnesperspektivet skapar på så sätt en grund för förskollärares gemensamma kunskapsbas och yrkesspråk. Boken innehåller exempel från förskolans vardag, och knyter an till förskolans läroplan och skollagen. Den vänder sig till blivande och yrkesverksamma förskollärare och andra pedagoger i förskolan, men kan läsas av alla som har intresse av barns lärande – såväl föräldrar som politiker och beslutsfattare.
KÄRNÄMNEN I FÖRSKOLAN
Foto: Magnus Jando
NYCKLAR TILL LIVSLÅNGT LÄRANDE Barbro Bruce är dr i logopedi, leg logoped samt universitetslektor i utbildningsvetenskap/specialpedagogik vid Malmö högskola. Bim Riddersporre är dr i psykologi, leg psykolog, leg logoped samt universitetslektor och prodekan vid Malmö högskola.
Barbro Bruce & Bim Riddersporre
01 02 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AE/fYms= 02 0040
ISBN 978-91-27-13269-6
Riddersporre_Bruce_Karnamnen_hela7.indd 1
7/20/12 8:35 PM
122405_Karnamnen.ORIG.indd 6
2012-07-10 07.01
Innehåll
Förord av Dion Sommer 11 Förord av Ingegerd Tallberg Broman 15 I Inledning 18 Bokens syfte och upplägg 19 Barnsyn 23 Barn är aktiva och kompetenta 24
Kunskapssyn 25 Kunskaper förändras och erövras genom att användas 27
II Förskolan – den första skolformen 30 Förskolans läroplan 30 EDUCARE-begreppet 34 Forskning om lärande i dagens förskola 37 Två pedagogiska huvudspår 38 Pojkar och flickor i förskolan 39 ALLA barn i förskolan 41 Förskolan i samhället 42
III Små barns utveckling och lärande 43 Känslomässig och social utveckling 43 Självutveckling genom samspel 45 Känslan av ett själv 47 Känslor kan delas – ibland 50 Tillit och trygghet 53 Mentalisering och samvarokompetens 54 Neurobiologisk, neuropsykologisk och kognitiv utveckling 56 Neurobiologi – hjärnan formas av användning 57
122405_Karnamnen.ORIG.indd 7
2012-07-10 07.01
kärnämnen i förskolan
8
Neuropsykologi – hjärnan styr hur vi beter oss 59 Kognition – att tänka, förstå, lära och minnas 62
Begreppsutveckling, språk och kommunikation 69 Vår fantastiska språkförmåga 70 Flera språk öppnar för fler perspektiv 71 Språk under utveckling 73 Samspel och dialog – ömsesidighet och turtagning 77 Ordförrådet växer – att utforska och benämna världen 77 Ord kombineras till satser – grammatisk utveckling 80 Språklig medvetenhet – att leka med språket 81
IV Kärnämnen i förskolan 83 Koherens – att förstå sammanhang och orientera sig 86 Koncentration – att styra och hålla kvar uppmärksamhet 86 Minne – att komma ihåg och uppleva förväntan 87 Intersubjektivitet – att läsa av andra och vara tillsammans 88 Självbild – att veta vem man är och vad man kan 89 Kommunikation – att förstå och göra sig förstådd 91 Exekutiva funktioner – att planera, organisera och utföra handlingar 93 Mentalisering – att föreställa sig andras perspektiv och känslor 94 Abstraktion – att symbolisera och bilda begrepp 96 Generativt lärande – att lära sig lära och lösa problem 97
V Att arbeta med kärnämnen i förskolan 100 Att stödja och utmana barns lärande 102 Trygghet och utforskande 103 Förskolestarten 104 Tre berättelser om trygghet och utforskande 109 Barns kompetens, perspektiv och inflytande 116 Självbild och empati i relationernas mitt 121 Lärande finns överallt och alltid 125 Inlevelse och lyhördhet 125 Rutiner, ramar och förutsägbarhet 132
122405_Karnamnen.ORIG.indd 8
2012-07-10 07.01
i n n e h å l l
9
Lärande på barns initiativ – lekens betydelse 136 Lärande i samspel och sammanhang 139 Aktivt utforskande av den nära omgivningen 140
Barn utmanar kunskapen – ”critical learning” 141 Planering för lärande 143 Samlingen – ett försök att styra barns lärande 144 Minneslekar – att motionera minnet 147 Uppmärksamhetsträning – koncentration och uthållighet 150
Språk utvecklas i samspel och samtal 150 Berättande – att organisera, bearbeta och dela tankar 153 Lyssnande – den tysta språkutvecklingen 159 Kommunikation är inte bara ord 160 På upptäcktsfärd bland språkljuden 161 Skriftspråk – beständig kommunikation 164 Språk och språkutveckling i lärandets tjänst 165 Flera språk – flera perspektiv och möjligheter 170
Leken som kärnämnenas växthus 171 Några lekscener 177
VI Att leda och utveckla förskolan 182 Ett historiskt perspektiv 182 Vision, normer och förverkligande – en fallstudie 184 Vad säger styrdokumenten? 190 Leda samarbete 192 Föräldrar och förskola i samverkan 196 Vad handlar inflytandet om och hur upplevs det? 200 Föräldraskap 201 Chef och medarbetare med ansvar för utveckling 203 Ett aktionslärande arbetssätt 204 Kärnämnen, aktionslärande och dokumentation 207
Författarnas tack 209 Referenser 210
122405_Karnamnen.ORIG.indd 9
2012-07-10 07.01
122405_Karnamnen.ORIG.indd 10
2012-07-10 07.01
Förord av Dion Sommer
som upph ovsman till ”fältet” barndomspsykologi är det en stor ära att få skriva ett förord till denna fina bok. Eftersom det ska vara kort kommer det handla om ”livslångt lärande” samt ”kärnämnen och barndomspsykologi”1.
Livslångt lärande Det mest beständiga i vår globaliserade värld är förändring. Borta är den tid då barnen endast behövde lära sig vad de vuxna visste och kände till för att klara sig i samhället. Att växa upp i en värld som hela tiden förändras, där kunskap och erfarenhet ständigt uppstår och bryts ner, kräver en helt annan kompetens. Och – vilket kanske är det allra viktigaste – att lusten att lära bibehålls genom hela livet. Den här boken har också den tänkvärda undertiteln ”nycklar till livslångt lärande”. Globaliseringens utmaningar har i en rad länder (till exempel USA, England och i allt högre grad Danmark) lett till en mer strukturerad ABC-skolutbildning i förskolan på bekostnad av metodiken där man ser på barnet som en helhet. Internationell forskning visar emellertid att organiserad undervisning av tre till femåringar i exempelvis siffer- och bokstavsträning ger resultat under tiden undervisningen pågår. Men å andra sidan klarar sig dessa barn markant sämre i en rad språkliga, matematiska och naturvetenskapliga ämnen senare i utbildningssystemet. Dessutom påvisar de förhållandevis större prestationsångest och mindre utvecklade sociala färdigheter än barn som inte varit utsatta för den här typen av pedagogik (Sommer, 2012). Slutsats: Detta pedagogiska långsiktiga mål – att exempelvis tidigt förbereda små barn 1 Vet man inte vad barndomspsykologi handlar om men gärna vill veta mer om ämnets olika infallsvinklar, se litteraturlistan s. 14.
122405_Karnamnen.ORIG.indd 11
2012-07-10 07.01
12
kärnämnen i förskolan
inför skolan – innebär paradoxalt nog att man motarbetar sig själv. Barn som när de var små befann på en förskola där man har lagt vikt på hela barnet, på lek och måttlig vuxenstyrning, klarar sig däremot bättre senare i utbildningssystemet. Denna boks syfte och begreppsapparat är en välkommen och praktiskt användbar pedagogik som just tar hela barnet i beaktande. Författarna har en god blick för detta – givetvis ska kunskaper läras ut och utvecklas, men inte på bekostnad av det hela barnet. Förutsättningen för att vara en lärande människa är det fundament som pedagogiken ska byggas på: ”Barns tidiga lärande och kunskapsutveckling har hamnat i fokus under de senaste åren, medan de grundläggande förutsättningarna för att vara en lärande människa inte har uppmärksammats lika mycket.” (s. 18.) För att vi ska kunna bevara och stärka den ursprungliga mänskliga nyfikenheten och kunskapstörsten är det absolut nödvändigt att känna till de grundläggande förutsättningarna för att vara en lärande människa.
Kärnämnen och barndomspsykologi Flera av bokens kärnämnen, men också grundsynen på barnet, är inspirerade av barndomspsykologin. Den har i sin tur hämtat sin inspiration från senare tids utvecklingspsykologisk teori och empirisk forskning (men även från andra områden). Flera av denna boks kärnämnen har intressant nog sin upprinnelse mer i psykologin än i pedagogiken. Det visar att psykologin är på väg tillbaka in i pedagogiken efter en tids förståelig tillbakagång på grund av utvecklingspsykologins stora teorier med Piagets universella stadier som typiskt exempel. Ett gemensamt nyare psykologiskt perspektiv är till exempel ”intersubjektivitet”. Till skillnad från den traditionella personlighetspsykologins fokus på individens inre ligger utgångspunkten på det som sker mellan människor, samt att kunna avläsa andras sinnen uttryckt genom deras handlingar. Ett annat exempel på en gemensam uppfattning är ”barn som kompetenta” – det vill säga att barn inte är oskrivna blad utan att de använder sig av en rad grundläggande meningsbärande strategier. I Danmark tenderade barndomspsy-
122405_Karnamnen.ORIG.indd 12
2012-07-10 07.01
13
kologins kompetenta barn att på vissa ställen bli en stereotyp som förknippades med det autonoma barnet och självförvaltningspedagogik. Detta legitimerade på flera ställen fri lek hela dagen så att pedagogen kunde dra sig tillbaka eller bara hålla översyn utan att behöva blanda sig i. Att små barn inom en lång rad områden saknar kunskap och att de därför måste lära sig genom ”väglett deltagande” av vuxna, fick träda tillbaka. Så är det inte i den här boken. Här finns verkligt nyttig kunskap om hur vuxna kan arbeta med teoretiskt förankrade kärnämnen i förskolan. Generellt sett finns det en skillnad i synen på pedagogik mellan Danmark och Sverige, där man i Sverige i högre grad än i Danmark låter pedagogen få spela en aktiv roll och utrustar denne med teoretiska begrepp att göra det. Denna bok tar också upp de intressanta ämnena neurobiologi och neuropsykologi. I nya barndomspsykologiska publikationer har man börjat ta del av neuropsykologin (Sommer, 2011b; 2012). Detta med nödvändighet eftersom det är ett så tydligt expanderande forskningsfält. Vi befinner oss inför ett paradigmskifte som kommer att revolutionera vårt dikotomiska synsätt på psyke versus soma; arv versus miljö; medfött versus socialiserat; inre versus yttre. Det vill säga att ontologin (förhållandet människa–omvärld) ska skrivas om och därmed också vår grundsyn på barnet2. Dion Sommer Professor i utvecklingspsykologi Århus universitet, Danmark
2 I Sommer 2011b och Sommer 2012, kapitel 1, beskrivs hur en helt ny tvärvetenskaplig tankemodell kan skapas genom att kombinera neurovetenskap med trans aktionsteori och den så kallade probalistiska epigenetiken.
122405_Karnamnen.ORIG.indd 13
2012-07-10 07.01
14
kärnämnen i förskolan
Litteraturlista Sommer, D. (2012). A Childhood Psychology – Young Children in Changing Times. Basingstoke & New York: Palgrave MacMillan. Sommer, D., Pramling-Samuelsson, I. & Hundeide, K. (2012). Early Childhood Care and Education – A Child Perspective Paradigm. European Early Childhood Education research Journal. [in press]. Sommer, D., Pramling-Samuelsson, I. & Hundeide, K. (2011). Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. Stockholm: Liber. Sommer, D. (2011a). Læring og barnperspektiv. I: Williams, P. och Sheridan, S. (red.). Barns lärande i ett livslångt perspektiv. Stockholm: Liber. Kapitel 6. Sommer, D. (2011b). Resiliens – Forskning – Begreber – Modeller. Psyke & Logos, Nr. 2. Årgang 32. 372–394. Sommer, D. (2005). Barndomspsykologiska fasetter. Stockholm: Liber.
122405_Karnamnen.ORIG.indd 14
2012-07-10 07.01
Förord av Ingegerd Tallberg Broman
yngre barnen har under det senaste decenniet kommit allt mer i fokus, såväl nationellt som internationellt. Detta kan bland annat relateras till ökade ambitioner att stödja de yngre barnens utveckling och lärande, vilket i många politiska styrdokument beskrivs som en form av social investering med fokus på framtiden. Tidiga upptäckter av problem och svårigheter och tidig stimulans ska ge resultat längre fram i skola och i arbetsliv. Begreppet livslångt lärande har öppnat inte bara för att se lärande och utbildning efter och utanför skoltiden, utan också för en inkludering av de allra yngsta i utbildningsdiskussionen och ett uppmärksammande av det tidiga lärandet. För många länder är detta ökade intresse för de små barnen som upptäckten av en ny kontinent, något som tidigare funnits utanför reglering, styrning och insyn. Inom EU har försök att fånga de yngre barnens villkor för omsorg, utveckling och lärande och statistik över förskoledeltagande pågått under flera år, men med påtagligt osäkra resultat. De senare åren redovisar dock en snabb förändring. En ökad grad av institutionalisering och utbyggnad av förskola och barnomsorg – av Early Childhood Education and Care (ECEC och EDUCARE) – är uppenbar, med stor påverkan på barns och familjers villkor. Allt fler barn går i förskola och allt fler barn tar del av tidiga program för lärande och utveckling. Just aspekten lärande har fått en särskilt stark ställning. I före liggande bok riktas vår uppmärksamhet mot de förändringsprocesser som pågår och författarna belyser angelägna frågor om förskolans innehåll och verksamhet. Har vi en förskjutning mot EDU i EDUCARE? Får omsorgen mindre uppmärksamhet i de förberedande utbildningarna, i forskning, i styrdokument och planer? Drivs utvecklingen mot det mer formella lärandet, mot ämne? Tappar vi bort angeläget innehåll och missar vi utveck-
för skolan och de
122405_Karnamnen.ORIG.indd 15
2012-07-10 07.01
16
kärnämnen i förskolan
lingen av väsentliga kompetenser i en verksamhet som handlar om de allra yngsta barnen? Svensk förskola har en utbyggnad som innebär att den omfattar de allra flesta barnen. På några decennier har förutsättningarna för barndomen förändrats radikalt. På 1970-talet var 90 procent utanför förskolan, utanför den organiserade barnomsorgen, i dag är 90 procent innanför. Barndomen levs i en vardagsväxling mellan institution och hem, mellan fröknar, kompisar och familj. Det är verkligen som Bruce och Riddersporre uttrycker det ”en förskola för alla barn” och det är en heltidsförskola som kombinerar omsorg, fostran och lärande. Detta ställer också andra krav på dess innehåll och väcker frågor kring fokus och målsättningar. I internationellt perspektiv är denna generella, till alla barn syftande och heltidsinriktade förskola, ovanlig. Den föreligger i de nordiska välfärdsstaterna, med lite olika utformningar, men i övrigt är en segregerad förskola det mer vanliga mönstret. Uppdelad på åldrar – små och större barn, på funktioner – omsorg, tillsyn eller pedagogik/utbildning, och efter ekonomiska resurser. I OECD-rapporten Starting Strong ll sammanfattas förskoleverksamheterna i två grupper. En där ”skolförberedande” utgör huvudmönstret, vilken finns representerad till exempel i Storbritannien och Frankrike, och en där det socialpedagogiska närmandet är det mest framträdande. Den senare återfanns år 2006 framför allt i Norden och de centraleuropeiska länderna. Frågan som väcks av senare rapporter, och som synes bakomliggande i Bruces och Riddersporres bok, är om inte den nordiska förskoleverksamheten närmar sig den första gruppen med stora steg, med ny lärar utbildning, nya ämnesinriktade kursplaner och ämnesinriktade skrivningar i läroplanen. Men också, som författarna visar, att det finns flera alternativa utvecklingsmöjligheter för förskolan. Utbyggnaden av förskolan har inneburit att den allt eftersom har kommit att inkludera allt fler av de allra yngsta barnen. Det är de minsta som står för den stora förändring i förskoledeltagande som skett de senaste åren. De äldre har funnits där länge och kanske är det också mot dessa åldrar som verksamheten och
122405_Karnamnen.ORIG.indd 16
2012-07-10 07.01
17
förskollärarutbildningen framför allt varit inriktad. Bruce och Riddersporre gör oss uppmärksamma på de allra yngstas villkor i förskolan och framför allt på förskolan som en plats för människo blivande. De lyfter och beskriver barnets utveckling på ett sätt som i sina stycken har nära anknytning till den pedagogiska källa som går att spåra såväl i nordisk som i övrig europeisk förskola, det vill säga Fröbel och det Fröbelska tänkandet. Bruce och Riddersporre för resonemang om barnets utveckling och lärande i termer av förändring från frö, till grodd, till planta, som ger frukt och vikten av den goda jordmånen, som får plantan att växa och utvecklas. Potentialen finns, sedan är det vad vi, vad de närvarande pedagogerna, gör med denna. Hur de bereder jordmånen, hur de möter barnet, stimulerar, interagerar och kommunicerar. Här är författarna nära de fröbelska metaforerna, som genom sina benämningar på barninstitutionen som ”barnträdgård” och av professionen som ”barnträdgårdsledarinna/lärarinna” uttryckte detta grundläggande synsätt på barnet och dess möjligheter. Bruce och Riddersporre för resonemangen och denna grundsyn ett steg vidare till begreppet kärnämne. Här reagerar säkert många läsare redan på bokens titel. Vad? Ska vi ha – har vi – kärnämnen redan i förskolan? Men Bruce och Riddersporre avser något helt annat än de skolämnen, som associationerna kanske främst går till, när de talar om kärnämne och kunskapskärnor i förskolan. Dessa kunskapskärnor relaterar till de grundläggande förutsättningarna för att bli och vara en kännande och lärande människa. Förskolans kärnämnen utgörs av centrala och nödvändiga kompetenser för utveckling, lek och lärande. Här framstår språk och kommunikation som det som författarna vill framhäva som det mest väsentliga. De betonar också mycket tydligt de relationella aspekterna i de grundläggande kompetenserna och vikten av den nära omvärlden, av pedagogens förhållningssätt, uppmärksamhet och förmåga att vara närvarande för barnet. Så blir förskolan den goda jordmån och den potential för barnets växande som den kan vara. Malmö 15 maj 2012 Ingegerd Tallberg Broman Professor i pedagogik med inriktning mot yngre barn Malmö högskola
122405_Karnamnen.ORIG.indd 17
2012-07-10 07.01
I Inledning
den här boken handlar om barns utveckling och lärande i förskolan. I blickfånget finns de grundläggande förmågor och kompetenser som kommer att spela en stor roll i allt framtida lärande. Dessa är så viktiga att man kan betrakta dem som förskolans motsvarighet till skolans kärnämnen. Vi identifierar och beskriver därför det vi kallar kärnämnen i förskolan. Vår första utgångspunkt är att barn är aktiva och kompetenta meningssökare, som i samspel med andra utforskar, upptäcker och låter sig utmanas – förutsatt att de blir bekräftade och upplever trygghet och tillit till omgivningens stöd. Det lilla barnets liv kan ses som en odelbar helhet, där omsorg, fostran och lärande varken bör – eller kan – åtskiljas. Vår andra utgångspunkt rör synen på kunskap och förskolans uppdrag att stödja och stimulera barns kunskapsutveckling och därmed lägga grunden till ett livslångt lärande. Kunskaper måste upptäckas, användas och erövras för att fyllas med innehåll och mening. De behöver också delas med andra i social gemenskap för att utvecklas. Reflektioner över mönster och samband när nya intryck möter tidigare erfarenheter, ger behov av ny kunskap och nya infallsvinklar. Barns tidiga lärande och kunskapsutveckling har hamnat i fokus under de senaste åren, medan de grundläggande förutsättningarna för att vara en lärande människa inte har uppmärksammats lika mycket. Med denna bok vill vi understryka det ömsesidiga beroendet mellan lärande/kunskapsutveckling och behovet av omsorg/trygghet/fostran – de är varandras förutsättning.
122405_Karnamnen.ORIG.indd 18
2012-07-10 07.01
I Inledning
19
Bokens syfte och upplägg Det här är en bok som vill påverka och uppmuntra läsaren till ett kreativt medskapande. Med den vill vi både bidra till ökad kunskap och förmedla ett budskap. Vi författare har båda en lång professionell erfarenhet. Under decennier har vi arbetat i situationer där man fokuserat på svårigheter eller problem. Ibland och i vissa sammanhang kan det vara både berättigat och helt nödvändigt att arbeta så. Men vi är övertygade om att det i förskolan för det mesta går att rikta uppmärksamheten framåt, att se möjligheter och potential snarare än svårigheter och hinder som ska åtgärdas och avhjälpas. Att arbeta med det vi kallar kärnämnen i förskolan är att fokusera på hela barnet, vilket betyder att tänka utveckling, omsorg och lärande på en och samma gång. De förmågor och kompetenser som ligger till grund för allt framtida lärande blir då en naturlig del av arbetet. Vi tror därför att många läsare kommer att känna igen sig i beskrivningen av förskolans kärnämnen. Vi har en syn på barn och deras lärande, vilken kort kan sammanfattas med att barn är kompetenta och nyfikna, och att kunbarn är kompetenta och nyfikna skap är beroende av tid såväl som sammanhang. Barn som får ta sina drivkrafter och möjligheter i anspråk kan använda dem för att utforska och lära. Medarbetare som får utvecklas och växa kan bidra till en kreativ miljö för barnen i förskolan. Ledare som skapar en lärande organisation gör allt detta möjligt. Vår bok om förskolans kärnämnen innehåller därför också ett rejält avsnitt om hur chefer och medarbetare, tillsammans med föräldrar, kan arbeta mot samma mål. Lång erfarenhet och kunskap om barns utveckling gav idén att försöka identifiera och beskriva vad som utgör de allra mest grundläggande aspekterna i barns utveckling och lärande under förskoleåren, och kalla dem Kärnämnen i förskolan. Vi har utgått från våra professionella erfarenheter och tolkat dem i ljuset av aktuell forskning och teori om barns utveckling och
122405_Karnamnen.ORIG.indd 19
2012-07-10 07.01
20
kärnämnen i förskolan
lärande. Det finns många metaforer kring barns utveckling och lärande. Den vi valt är bilden av ett litet frö i ett kärnhus, som när det kommer i lagom uppvärmd, näringsrik och fuktig jord utvecklas till en grodd, för att sedan slå rot, utvecklas till en planta, och så småningom ett stort träd, som i sin tur blommar och ger frukt. Lyckas vi lägga en sådan grund är vi övertygade om att det får konsekvenser för hela livet, därav undertiteln nycklar till livslångt lärande. Kunskapens träd är ju en vanlig metafor som ofta kopplas till kunskapens äpple som kommer från trädet. Redan den tyske 1700-talspedagogen, barnträdgårdarnas fader, Friedrich Fröbel (1995) använde en liknande metafor när han jämförde små barn och deras lekfulla sätt med groddbladen på ett frö, som måste ges optimala förutsättningar för att växa upp till friska plantor. Det vi vill fånga med vår metafor om kärnämnen är inte helt olikt detta, och vårt fokus ligger på förskolan som verksamhet och växthus för små barn. Vi tror att det är där fröna sås, gror och växer upp i samspel och samverkan, så att frukterna – kunskapsäpplena – i olika former och antal och vid olika tidpunkter kan mogna och skördas, för att sedan ge upphov till nya frön i en evig spiral av lärande livet ut. Det är alltså förskolans roll och ansvar att stimulera och utmana generativt lärande, lärande som inte blir färdigt och avslutat, utan ständigt leder till fortsatt sökande och därmed nytt lärande. I en föränderlig värld som den vi lever i är ett sådant förhållningssätt nödvändigt. Genom att benämna dessa kompetenser och ge dem namnet kärnämnen, hoppas vi att de ska bli synliga och ges utrymme och erkännande. Det är särskilt viktigt i en tid som nu, när pedagogerna är upptagna av en allt större administration och dokumentation samtidigt som barngrupperna blir större (Skolverket, 2011-03-30). kärnämnen finns i allt vi gör Kärnämnena låter sig inte avgränsas till några speciella aktiviteter eller situationer – de genomsyrar och finns i allt vi gör – och om vi är medvetna om dem blir detta tydligt. Kärnämnena tar avstamp ifrån, och bygger vidare på, barns intressen, nyfikenhet och önskan om att
122405_Karnamnen.ORIG.indd 20
2012-07-10 07.01
I Inledning
21
vilja dela sina upplevelser och intryck med andra, både i familjen och i förskolan. Vad är då kärnämnena i förskolan? Jo, förmågor som är så grundläggande att de tas för givna och därför inte syns eller märks – annat än om de brister; då brukar de både uppmärksammas och benämnas. Kärnämnena handlar om att förstå sammanhang och kunna orientera sig, att styra och hålla kvar uppmärksamheten, att komma ihåg och uppleva förväntan, att läsa av andra och vara tillsammans, att veta vem man är och vad man kan, att förstå och göra sig förstådd, att planera, organisera och utföra handlingar, att föreställa sig andras perspektiv och känslor, att symbolisera och bilda begrepp och slutligen att lära sig lära och lösa problem. Under arbetet med att identifiera och beskriva dessa kärnämneskvalitéer har vi tagit vara på autentiska exempel. Vi har förstås bytt namn på alla personer och platser. Vår bok är full av sådana texter, eftersom vi tror att det är ett bra sätt att aktivera läsarens egna upplevelser och erfarenheter. Efter varje exempel följer en resonerande text, ofta för att visa på flera perspektiv eller olika möjligheter. Dessa texter kan förhoppningsvis bli starten på egna diskussioner. Inte sällan avslutas exemplen med en kort, kärnfull mening ellersentens som handlar om själva betydelsen, budskapet, som illustrerats. Dessa har lyfts fram ur texten för att synas och kunna diskuteras vidare. Det är meningar som vi tror kan tjäna som bärare av budskap och inte bara kunskap, ungefär som nycklar till det vi vill säga med vår bok. Och vilka är då våra budskap uttryckta på ett kort och kärnfullt sätt? Jo, vi vill med denna bok bidra till en god balans mellan de olika delarna i förskolans uppdrag. De delar som handlar om omsorg, trygghet och social fostran löper risk att hamna lite i skymundan till förmån för det allt tydligare kunskapsuppdraget. Vi menar att alla delar är viktiga, hör ihop och behöver underbyggas med forskning och beprövad erfarenhet. Men vi vet också att uppmärksamhet har en styrande funktion och att det som står i strålkastarljuset tenderar att vara det
122405_Karnamnen.ORIG.indd 21
2012-07-10 07.01
22
kärnämnen i förskolan
man utvecklar, talar om och utforskar extra intensivt. För en god balans behöver man alltså även synliggöra den kunskapsbas som finns för omsorg och fostran. Det behövs ett nyanserat och utvecklat professionellt språk och en gemensam begreppsapparat för alla delar av förskolans viktiga arbete. Vi vill bidra till att kunskap om omsorg och social fostran formuleras och synliggörs. Sådan kunskap har betydelse både för barns tidiga utveckling och för ett livslångt lärande. Boken är indelad i sex huvuddelar. Den första delen är en inledning till hela kärnämnestanken. Där beskrivs bokens utgångspunkter vad gäller barnsyn och kunskapssyn. I den andra delen behandlas förskolan som den första skolformen, och forskning om lärande i förskolan. Den tredje delen handlar om små barns utveckling och lärande och baseras på forskning och teorier om barns känslomässiga, sociala och kognitiva utveckling. Ett särskilt fokus läggs på det språkliga och kommunikativa, eftersom det har en avgörande betydelse för all utveckling och allt lärande. Förskolans roll för barns språk- och kommunikationsutveckling poängteras särskilt både i Skolverkets rapport (2008) Tio år efter förskolereformen. Nationell utvärdering av förskolan och i förskolans reviderade läroplan (Lpfö 98/2010). I den fjärde delen beskrivs och exemplifieras de så kallade kärnämnena och hur de utvecklas under hela förskoleperioden. Dessa texter går nära inpå barn och deras upplevelser och handlingar. Vi har här valt att helt utgå från exempel och berättelser från levande livet. Därför finns det inga referenser till vetenskapliga studier eller andra källor i den här delen. Men det finns ju desto mer av den varan i de andra delarna. Den femte delen handlar om hur förskolans arbete kan stimulera och stärka förutsättningarna för de tio kärnämnena att gro, växa, blomma och bära frukt i varje enskilt barn. Beskrivningarna håller sig också här nära det vardagliga. Här kan läsaren vila tryggt i sin egen erfarenhet och möjlighet att känna igen sig. Många har erfarenhet av att arbeta i förskolan, de flesta har gått i förskolan och alla har vi varit små.
122405_Karnamnen.ORIG.indd 22
2012-07-10 07.01
I Inledning
23
Bokens sjätte och avslutande del handlar om hur förskolans arbete kan ledas och utformas. Samarbetet mellan förskolan och barnens familjer, och barns och föräldrars rätt till inflytande, är viktiga delar.
Barnsyn Begrepp som barn och barndom är viktiga för arbetet i förskolan. Hur de definieras får konsekvenser för hur man ser på barn, hur man möter dem, men det avspeglar också den värdegrund man har. Dion Sommer (2005), professor i utvecklingspsykologi i Århus, formulerar i boken Barndomspsykologi – utveckling i en förändrad värld sina tankar om hur avgörande ens barnsyn är, och att barnsyn är lite av en färskvara: Vuxnas olika perspektiv på barn reglerar hur de ”ser” barn, som på detta sätt uppfattas genom ett speciellt filter. Om detta filter har en bestämd färg, så ser man barnet med just denna färg. Om filtret inte är nyjusterat, utan har använts i alltför många år, blir det svårt att förstå nutidens barn (Sommer, 2005, s. 83).
Sommer vill med sitt begrepp barndomspsykologi sätta fingret på samspelet (interaktionen) mellan kontextuella faktorer, exempelvis historiska, kulturella, samhälleliga och biologiska utvecklingspsykologiska villkor för barns utveckling i olika avseenden. Han påvisar betydelsen av att ha tillgång till flera olika perspektiv för att förstå barn och deras villkor: I stället för barndomens psykologi och barnpsykologi har det därför varit nödvändigt att uppfinna kombinationsordet ”barndoms-psykologi” /…/ Här möter man ett perspektiv som ägnar sig åt barndomen som historisk, ideologisk och samhällelig konstruktion. Samtidigt måste man vara klar över att om sådana uppfattningar om barndomen står ensamma, så historiseras och sociologiseras barnet ut med badvattnet,
122405_Karnamnen.ORIG.indd 23
2012-07-10 07.01
KÄRNÄMNEN I FÖRSKOLAN
Boken inleds med förord av Dion Sommer och av Ingegerd Tallberg Broman.
Bruce & Riddersporre
I DEN HÄR BOKEN identifieras ett antal grundläggande förutsättningar hos det lilla barnet för att utvecklas till – och förbli – en lärande människa. Med bidrag från modern barndomspsykologi, barnspråksforskning och neuropsykologi presenterar författarna det betydelsefulla samspelet mellan omsorg, fostran och lärande i förskolan på ett nytt sätt. Genom att introducera begreppet kärnämne i förskolan vill författarna understryka vikten av ett synsätt som förenar barns känslomässiga, sociala och kognitiva utveckling. Det är till exempel att lära sig förstå sammanhang, kunna orientera sig, hålla kvar uppmärksamheten, komma ihåg, vara tillsammans, förstå och göra sig förstådd samt att föreställa sig andras perspektiv och att lösa problem. Dessa kompetenser är nödvändiga byggstenar för allt lärande och för att också lära sig skolämnen. Kärnämnesperspektivet skapar på så sätt en grund för förskollärares gemensamma kunskapsbas och yrkesspråk. Boken innehåller exempel från förskolans vardag, och knyter an till förskolans läroplan och skollagen. Den vänder sig till blivande och yrkesverksamma förskollärare och andra pedagoger i förskolan, men kan läsas av alla som har intresse av barns lärande – såväl föräldrar som politiker och beslutsfattare.
KÄRNÄMNEN I FÖRSKOLAN
Foto: Magnus Jando
NYCKLAR TILL LIVSLÅNGT LÄRANDE Barbro Bruce är dr i logopedi, leg logoped samt universitetslektor i utbildningsvetenskap/specialpedagogik vid Malmö högskola. Bim Riddersporre är dr i psykologi, leg psykolog, leg logoped samt universitetslektor och prodekan vid Malmö högskola.
Barbro Bruce & Bim Riddersporre
01 02 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AE/fYms= 02 0040
ISBN 978-91-27-13269-6
Riddersporre_Bruce_Karnamnen_hela7.indd 1
7/20/12 8:35 PM