9789144118727 by Smakprov Media AB

Etik och juridik för psykologer och psykoterapeuter

Ebba Sverne Arvill Åke Hjelm Lars-Åke Johnsson Christina Sääf

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 32714 ISBN 978-91-44-11872-7 Upplaga 7:1 © Författarna och Studentlitteratur 2007, 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Printed by Dimograf, Poland 2017

INNEHÅLL

Författarna 9 Förkortningar 11 Förord till sjunde upplagan 13 Förord till första upplagan 15

1 Varför etik? 17 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8

Målet med arbetet: att förebygga, utveckla och hjälpa 20 Mötet med människor med problem, ofta i krissituationer 21 Kravet på öppenhet och närhet 22 Psykologen är själv ”instrumentet” 23 Kravet på yrkesetisk medvetenhet 28 Psykologen kan utöva makt 30 Utveckling inom forskning, metodik och teknik 33 Förändrade värderingar 36

2 Professionalism 37 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6

Professionalism – vad är det? 37 Yrkesverksamheten ska bygga på vetenskapligt grundad teori 38 Professionell hållning och etik 39 Professionell kultur 40 Psykologers legitimation 42 Psykoterapeuters legitimation 44

Innehåll

2.7 2.8 2.9

Terapiformer 46 Offentlig kontroll av yrkesverksamheten 47 Etikråd 50

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården samt kommunal vård och omsorg 53 3.1 3.2 3.3 3.4

Grundläggande lagstiftning 53 Kompetens och tillsyn i psykologers och psykoterapeuters verksamhet 62 Ansvaret och ansvarsfördelningen i hälso- och sjukvården 69 Ekonomisk ersättning till patienter 97

4 Sekretess 99 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7

Sekretess – en etisk grundprincip 99 Tystnadsplikt och handlingssekretess 100 Begreppet handling – it-baserad information 101 Allmän handling hos myndighet 102 Myndighetsbegreppet 107 Vilka är bundna av sekretess? 110 Massmedia 121

5 Sekretessområden 127 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6 5.7 5.8 5.9 4

Hälso- och sjukvården 127 Socialtjänsten och verksamheten till stöd och service åt funktionshindrade m.m. 142 Skolan och förskolan 149 Utbildningsväsendet i övrigt 154 Personalvård 155 Ytterligare bestämmelser om sekretess för personliga förhållanden m.m. 157 Psykologiska prov och test 159 Bibliotek 162 Telefonväxel 162 © F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

Innehåll

6 Undantag från sekretess 163 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6 6.7 6.8

Samtycke 163 Uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning 168 Vittnesplikten 174 Ytterligare exempel på uppgiftsskyldighet 179 Allmänfarliga sjukdomar 182 Generalklausulen 183 Anmälan om brott 184 Sammanfattning av undantagen från sekretess 186

7 Etik i praktisk psykologverksamhet och forskning 189 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7 7.8 7.9

Yrkesetiska principer för psykologer i Norden 189 Rättigheter och värdighet 190 Yrkesmässig kompetens 193 Ansvar 196 Yrkesmässig integritet 200 Psykologiska metoder, undersökningar och utlåtanden 205 Forskningsetik 212 Informerat samtycke 217 Publicering 220

8 Patientjournaler 221 8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6 8.7

Inledning 221 Patientdatalagen 222 Skyldigheten att föra patientjournal 223 Patientjournalens innehåll 230 Språket i patientjournaler 236 Hantering av journalhandlingar 237 Grundläggande bestämmelser om inre sekretess och elektronisk åtkomst inom en vårdgivares verksamhet 241 8.8 Tilldelning av behörighet för elektronisk åtkomst 241 8.9 Sammanhållen journalföring 243 8.10 Rättigheter för den enskilde 248

Innehåll

8.11 8.12 8.13 8.14

Särskilt om daganteckningar 252 Inspelningar 255 E-post och postförsändelser 256 Särskilt om journalföring för psykologer och psykoterapeuter 257

9 Intyg och utlåtanden 263 9.1 9.2 9.3 9.4

Grundläggande krav 263 Närmare om regleringen 264 Närmare om innehållet i intyg 268 Sekretess för intyg 276

10 Olika former av ansvar och ingripanden 277 10.1 10.2 10.3 10.4

Det arbetsrättsliga systemet 277 Offentlighetsrättsliga systemet 278 Straffbestämmelser 282 Sanktionsbestämmelser knutna till Sveriges Psykologförbund 283

11 Registrering av handlingar (diarieföring) 285 11.1 Allmänna principer 285 11.2 Hanteringen av allmänna handlingar 286 11.3 Undantag från registreringsskyldigheten 286 Bilaga 1 Yrkesetiska principer för psykologer i Norden 289 Bilaga 2 Hantering och förvaring av psykologiska test inom hälso- och sjukvården 297 Bilaga 3 Hantering och arkivering av psykologiska test 305 Bilaga 4 Utdrag ur föräldrabalken (1949:381) 307 Bilaga 5 Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 313 Bilaga 6 Utdrag ur patientdatalagen (2008:355) 327

Innehåll

Bilaga 7 Utdrag ur offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 333 Bilaga 8 Utdrag ur patientsäkerhetslagen (2010:659) 339 Bilaga 9 Utdrag ur skollagen (2010:800) 357 Bilaga 10 Utdrag ur patientlagen (2014:821) 359 Bilaga 11 Rättsfallsregister 365 Litteratur 369 Person- och sakregister 371

KAPITEL 3

Den rättsliga regleringen av hälsooch sjukvården samt kommunal vård och omsorg

3.1

Grundläggande lagstiftning

3.1.1 Rätten och vårt samhälle

Det svenska samhället styrs av lagar och andra författningar. Genom dessa författningar regleras förhållanden mellan enskilda och det allmänna och dessutom mellan enskilda sinsemellan. Enskildas rättigheter och skyldig heter framgår av författningarna. Författningarna består av lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Lagar beslutas av riksdagen, förordningar av regeringen och myndighetsföreskrifter på hälso- och sjukvårdens område av bl.a. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Den som är verksam som psykolog eller psykoterapeut måste känna till och ta hänsyn till innehållet i författningar på många områden. Det kan gälla t.ex. bestämmelser om arbetsrätt, hyresrätt och skatterätt. I denna bok behandlas inte sådana ämnen utan enbart regelsystemet i hälso- och sjukvården. Framställningen blir av nödvändighet kortfattad, och den som närmare behöver sätta sig in i dessa ämnen hänvisas till bl.a. några av de lagkommentarer som redovisas i litteraturförteckning i slutet av boken. 3.1.2 Hälso- och sjukvårdslagen

Några av lagarna i hälso- och sjukvården har en övergripande och generell karaktär. Hit har länge hört den centrala hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, som riktat sig till alla vårdgivare, oavsett om det är staten, landstingen, kommunerna eller olika enskilda vårdgivare. HSL syftar till att främst trygga tillgången på vård, reglera innehållet i vården och fastslå etiskt präglade principer för prioriteringar när resur© F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

serna är otillräckliga. Lagen ska bidra till, att patienten ges en säker och i övrigt god vård. All hälso- och sjukvård ska i princip ges enligt HSL och patientlagen (2014:821) efter samtycke av patienten, som innan fått tillräcklig information om bl.a. alternativ och risker. Men det finns några få undantag från den principen. Med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) kan under vissa, preciserade förutsättningar vård ges även om patienten inte ger sitt samtycke. Smittskyddslagen (2004:168) anger förutsättningarna för tvångsvis undersökning och isolering av patienter. Bestämmelserna i dessa tvångsvårdslagar är utformade som komplement till HSL och patientlagen. Därför ska bestämmelserna i HSL, patientlagen och annan relevant lagstiftning samtidigt til�lämpas så långt det är möjligt. Tandvården anses i många sammanhang författningsmässigt utgöra hälso- och sjukvård, men den omfattas inte av HSL utan regleras av tämligen likartade bestämmelser i tandvårdslagen (1985:125). Gränsen mellan hälso- och sjukvård och andra former av vård, stöd och hjälp kan ibland vara oklar, inte minst i kommunernas insatser för vård och omsorg. I socialtjänstlagen (2001:453) anges socialtjänstens ansvar för att den enskilda får det bistånd som han eller hon behöver. 3.1.3 Patientsäkerhetslagen

Den, vid sidan av den vid varje tidpunkt gällande HSL och patientlagen, centrala och övergripande lagen för hälso- och sjukvården är patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL. Lagen riktar sig i olika delar till vårdgivare och hälso- och sjukvårdspersonal, men också till myndigheterna Inspektionen för vård och omsorg (IVO) samt Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Lekmäns verksamhet på hälso- och sjukvårdens område regleras dessutom i 5 kap. 1 § PSL. I den paragrafen finns förbud för lekmän att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder. Utöver de grundläggande skyldigheter för vårdgivarna som finns i HSL, regleras i PSL utförligare vårdgivarnas patientsäkerhetsarbete. Här kan man också finna de grundläggande skyldigheterna för hälso- och sjukvårds personalen. Förutsättningar för behörighetsinskränkningar, t.ex. återkallelse av legitimation, och en reglering av IVO:s och HSAN:s övriga uppgifter, hör 54

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

också hemma här. I en portalparagraf föreskrivs, att hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. I PSL ställs, i förhållande till tidigare gällande lagar, ökade krav på alla vårdgivare, också när vård ges t.ex. av psykologer och psykoterapeuter i enskilda firmor. Vårdgivare ska vid straffansvar anmäla sin verksamhet till IVO. De ska bedriva ett systematiskt och förebyggande patientsäkerhetsarbete. Händelser i verksamheten som medfört eller kunnat medföra en vårdskada måste utredas. Varje vårdgivare måste anmäla allvarligare vårdskador till IVO. Patienter och närstående ska ges möjlighet att delta i patientsäkerhetsarbetet. Om en vårdskada inträffat, måste vårdgivaren informera dem om detta. Rutiner för klagomålshanteringen är obligatoriska. Det är därför tvunget att vårdgivaren har ett ledningssystem, som redovisar hur planeringen, ledningen, kontrollen, utvärderingen och uppföljningen av verksamheten har ordnats. Varje år ska en patientsäkerhetsberättelse upprättas, och finnas tillgänglig för den som så önskar, med en beskrivning av föregående års patientsäkerhetsarbete. Kraven på personalen i vården är inte mindre än förut. Vårdgivarna är skyldiga att till IVO rapportera den legitimerade yrkesutövare som bedöms utgöra en fara för patientsäkerheten. Sedan får IVO ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas med hänsyn till patientsäkerheten m.m. IVO har också till uppgift att ta emot klagomål på vården och dess personal samt utreda klagomålen. Om det finns brister i vården, får IVO i beslut rikta kritik mot såväl vårdgivare som personal samt, om nödvändigt, vidta åtgärder för att skyldigheter ska fullgöras. I vissa fall ska IVO göra anmälan till HSAN eller till åtal. 3.1.4 Patientlagen

Det har tidigare saknats en lagstiftning som samlat beskriver patientens ställning i hälso- och sjukvården. Inte heller har man på ett överskådligt sätt redovisat vilka möjligheter till inflytande som patienten ska ha. Syftet med den nya patientlagen (2014:821) har varit att samla bestämmelser av betydelse för patientens ställning, samtidigt som medborgarna ges en bättre överblick av sina indirekt angivna rättigheter. Patientlagen syftar således till © F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

att inom hälso- och sjukvårdsverksamhet stärka och tydliggöra patientens ställning. Den ska också främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Patientlagen gäller från den 1 januari 2015 och innehåller i olika kapitel övergripande föreskrifter om flertalet väsentliga frågor i hälso- och sjukvården. Det är frågor om vårdens tillgänglighet, information till patienten, patientens samtycke och delaktighet, fast vårdkontakt och individuell planering, val av behandlingsalternativ och hjälpmedel, ny medicinsk bedömning, val av utförare, personuppgifter och intyg, patientens synpunkter och klagomål samt patientsäkerhet. Patientlagen kompletterar både HSL och PSL, men i och med tillkomsten av den nya HSL finns inte längre någon dubbelreglering i HSL av bestämmelserna om en snar medicinsk bedömning, information, samtycke och delaktighet i patientlagen. Viktigt är, att den tidigare informationsplikten mot patienten har utvidgats och förtydligats i patientlagen. Det slås fast, att hälso- och sjukvård som huvudregel inte får ges utan patientens samtycke. Men patienten måste få den vård som behövs för att avvärja fara som akut och allvarligt hotar patientens liv eller hälsa, även om hans eller hennes vilja inte kan utredas. Det är alltså fråga om ett ytterligare undantag från kravet på samtycke, med syfte att patienten ska få en god vård. Bestämmelser om barns inflytande över sin vård har införts såväl i patientlagen som i den nya HSL. Möjligheten för en patient att få en ny medicinsk bedömning har utvidgats, och det innebär att möjligheten enbart villkoras av att han eller hon har en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom. Patienten har getts möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. Landstingens skyldighet att erbjuda öppen vård har utvidgats till att även gälla patienter som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård. Hemlandstinget ska bekosta vård som en patient får i ett annat landsting, under förutsättning att hemlandstingets remissregler följs. I de mer detaljerade sakavsnitten i detta kapitel i boken utgår redovisningen av gällande bestämmelser i stor utsträckning från vad som föreskrivs i patientlagen. Men man bör då ha i minnet, att likartade bestämmelser oftast finns i HSL eller PSL.

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

3.1.5 Patientdatalagen

Patientdatalagen (2008:355), som innehåller bestämmelser för den viktiga dokumentationen av vården, har också en generell karaktär. Lagen til�lämpas vid vårdgivares behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. I patientdatalagen finns bl.a. bestämmelser om skyldighet att föra patientjournal, vad en journal ska innehålla samt vilket språk som ska användas. Med stöd av lagen kan behörig personal med patientens samtycke elektroniskt ta del av information hos andra vårdgivare över huvudmanna gränserna. Patientdatalagen reglerar också inre sekretess och elektronisk åtkomst inom en vårdgivares verksamhet, patientens möjlighet att begränsa elektronisk åtkomst för vårdsyfte, utlämnande av uppgift, sammanhållen journalföring och kvalitetsregister. Av patientdatalagen framgår vissa rättigheter för den enskilde, bl.a. rätten att ta del av uppgifter, rätten till förstörande av patientjournal i vissa fall och rätten till viss information. En del beslut, bl.a. beslut att avslå en ansökan om förstöring av en patientjournal, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (i första hand förvaltningsrätten).

3.1.6 Offentlighets- och sekretesslagen

Även offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) har ett mycket brett til�lämpningsområde. Den gäller all offentlig hälso- och sjukvård samt tandvård m.m. och anger när personalen är bunden av sekretess och tystnads plikt samt vilka undantag som finns från dessa skyldigheter. Motsvarande bestämmelser om tystnadsplikt för den privata vården finns i PSL. Ett belysande fall av kraven på yrkesutövarna är Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds beslut i HSAN 615/84: Dagtid vistades en fyraårig flicka på en kommunal förskola. Modern till flickan blev en dag efter undersökning bedömd som suicidbenägen och intagen för vård på en psykiatrisk klinik. Hon bad då en legitimerad psykolog ringa till några goda vänner, som dottern väl kände, och be dem att ta hand om dottern. När psykologen inte fick kontakt med dem, ringde hon i stället till förskolan och meddelade att modern hade tagits in på kliniken för vård på grund av depression. HSAN fann, att psykologen hade brustit i sin tystnadsplikt. © F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

Varje yrkesutövare måste tänka på och ta hänsyn till, att nya kommunikationsmöjligheter också kan medföra nya etiska och rättsliga problem. Så var det i det följande fallet. En 28-årig man utreddes på en neurokirurgisk klinik för en tumör på hjärnstammen. En legitimerad sjuksköterska, som arbetade på kliniken, gjorde följande dag flera inlägg på ett diskussionsforum på internet om en icke namngiven patient, men med bara delvis avidentifierade patientuppgifter. Det var uppgifter om patientens, dvs. mannens, personliga förhållanden, situation och sjukdomsprognos. Efter anmälan förklarade HSAN, att återgivande av helt avidentifierade sjukdomsfall kan ske, så länge som någon identifiering av patienten inte är möjlig. Men i detta fall med uppgifter om sjukdom m.m. och sjukhuskliniken hade sjuksköterskan brutit mot sekretessen (se HSAN 2006/1464). 3.1.7 Lagar som reglerar vård och omsorg hos kommuner

och landsting Vården och omsorgen i landstingen och kommunerna styrs i allt väsentligt av fyra lagar: socialtjänstlagen (2001:453), lagen om färdtjänst (1997:736), lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) samt såväl tidigare gällande som nya HSL. De tre första är exempel på rättighetslagar, dvs. de anger rättigheter för den enskilde. Beslut kan överklagas enligt bestämmelserna i förvaltnings lagen (1986:223). Vad som kännetecknar ett överklagande enligt bestämmelserna i förvaltningslagen är framför allt följande (jfr Alternativ till rättighetslagstiftning, Sveriges Kommuner och Landsting, 2005): • Den som är berörd av ett beslut som part har rätt att överklaga

beslutet till förvaltningsdomstol om beslutet har gått honom eller henne emot. • Den kommunala myndigheten som har meddelat beslutet, är skyldig att tillsammans med avslagsbeslutet lämna en s.k. överklagande hänvisning. Av denna ska framgå till vilken förvaltningsdomstol man ska vända sig om man vill överklaga beslutet.

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

• Domstolen kan pröva det överklagade beslutet i hela dess vidd, dvs.

både beslutets laglighet och lämplighet, samt sätta ett eget beslut i det överklagades ställe.

Både tidigare gällande och nya HSL är däremot lagar som reglerar skyldigheter för vårdgivare, utan att i flertalet fall ge några direkta rättigheter till patienten. Möjligheten för den enskilde att överklaga ett beslut som fattats av landstinget eller kommunal myndighet som vårdgivare är ytterst begränsad, och det sker i så fall med laglighetsprövning enligt kommunallagen. Utmärkande för laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900) är en medborgarskapstalan för en kommuns eller ett landstings invånare, där invånarna ges rätt att hos en förvaltningsdomstol begära en prövning av ett kommunalt besluts eller landstings besluts laglighet. Beslutet behöver inte ha gått den klagande kommunmedlemmen emot för att denne ska ha rätt att klaga på beslutet. Om domstolen finner att det överklagade beslutet är olagligt, kan domstolen upphäva beslutet men inte sätta ett nytt beslut i det upphävda beslutets ställe. Nästan alla beslut inom hälso- och sjukvården är dock beslut av verkställighetskaraktär, och de betraktas som ett faktiskt och kontinuerligt handlande inom ramen för en starkt professionell verksamhet. Sådana beslut kan inte överklagas överhuvudtaget. Ett beslut inom hälso- och sjukvården, som inte är av verkställighets karaktär, kan således bara överprövas genom laglighetsprövning enligt kommunallagen. Detta medför, att ett beslut om nedläggning av en sjukvårdsklinik kan överprövas genom laglighetsprövning, medan en psykologs eller psykoterapeuts besked om att inte behandla en patient inte kan överklagas överhuvudtaget, eftersom det är av verkställighetskaraktär. Både tidigare gällande och nya HSL har kompletterats med annan lagstiftning och andra omfattande föreskrifter, som främst tar sikte på vårdgivarens ansvar för verksamheten och hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter. Det är patientens trygghet och medicinska säkerhet som står i centrum. Detta kompletterande system till HSL är en av de största skillnaderna i förhållande till vad som gäller för de kommunala verksamheter som styrs av rättighetslagstiftning. Hälso- och sjukvårdens fokusering på ett professionellt arbete för patienten utifrån tillgängliga resurser sker utifrån dagliga prioriteringar av vad som måste göras och vad som får vänta. Även om ett antal patienter © F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

inom ett och samma landsting har samma behov av vård, innebär detta inte att de i någon rättslig mening har rätt till behandling samtidigt. Så länge som en patient inte medvetet ställs utan möjlighet att inom en viss tid få tillgång till en adekvat behandling, är det alltså tillåtet med en viss väntetid eller ”kö”. 3.1.8 Några centrala myndigheter med uppgifter i hälso- och

sjukvården Många verksamheter i Sverige, som innebär generella och inte obetydliga säkerhetsrisker, är på något sätt föremål för tillsyn av någon myndighet. Med tillsyn förstås en självständig, fristående och lagreglerad granskning av den som blir föremål för tillsynen. En tillsynsmyndighet är en myndighet som utövar tillsyn över en verksamhet. Det finns två huvuduppgifter för tillsynen. Den ena är att kontrollera om den verksamhet som är föremål för tillsynen uppfyller kraven i gällande författningar. Den andra uppgiften består i att vid behov ingripa och besluta om åtgärder som syftar till att få till stånd rättelse av förhållanden som inte är godtagbara. Det finns flera myndigheter som kan ha tillsyn över verksamheten i hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Den centrala myndigheten, som har tillsyn över själva vården och behandlingen, är Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Socialstyrelsen har numera inte några egentliga tillsynsuppgifter i dessa samhällsområden, utan är bl.a. en medicinsk och social fackmyndighet med uppgift att bl.a. besluta om föreskrifter och allmänna råd på hälso- och sjukvårdens område. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) är ingen tillsyns myndighet utan har som en domstolsliknande myndighet till uppgift att pröva anmälningar från främst IVO mot legitimerade yrkesutövare. De åtgärder som HSAN då kan vidta framgår av rutan nedan. HSAN:s åtgärder mot legitimerade yrkesutövare ■■ Återkalla legitimation ■■ Besluta om prövotid ■■ Återkalla annan behörighet (AT-läkare) ■■ Dra in eller begränsa förskrivningsrätt ■■ Meddela ny legitimation och ny förskrivningsrätt

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

Patientnämndernas ansvarsområde anges i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. och omfattar den hälso- och sjukvård som bedrivs av landstinget och av vårdgivare som har avtal med landstinget. Även den hälso- och sjukvård samt allmänna omvårdnad enligt socialtjänstlagen som ges i samband med hälso- och sjukvård i kommunerna omfattas av lagen. Hit hör också den tandvård enligt tandvårdslagen som bedrivs eller helt eller delvis finansieras av landsting. Patientnämnden har enligt 1 och 2 §§ lagen om patientnämndsverksamhet till uppgift att stödja och hjälpa patienter och anhöriga samt att bidra till kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjukvården. Insatserna görs utifrån synpunkter och klagomål för att • tillhandahålla eller hjälpa patienter att få den information de behöver

för att kunna tillvarata sina intressen i hälso- och sjukvården • främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal • hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet • rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienter till vårdgivare och vårdenheter.

Patientnämnderna ska informera allmänheten, hälso- och sjukvårdspersonalen och andra berörda om sin verksamhet. En anmälan till Patientnämnden kan göras av patienten eller i förekommande fall av anhöriga. Nämnderna ska göra IVO uppmärksam på förhållanden som omfattas av myndighetens tillsyn och ska årligen, senast den sista februari, lämna en redogörelse över patientnämndsverksamheten under föregående år. IVO har till uppgift enligt 7 kap. 6 § PSL att systematiskt ta tillvara den information som nämnderna lämnat. Av 30–31 a §§ lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och 26 § lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV) framgår att en patient som vårdas under tvång har rätt att få en stödperson. Det är patientnämnderna som ansvarar för att rekrytera, utbilda och förordna stödpersonerna. För patientnämndsverksamhet gäller sekretessbestämmelserna i 25 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen. Patientnämndsverksamheten regleras från den 1 januari 2018 i en ny lag, lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården. Samtidigt har klagomålssystemet ändrats. I första hand ska det vara vårdgivaren som © F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

tar emot och besvarar klagomål från patienter och deras närstående. Vårdgivaren ska förklara vad som inträffat och vid behov vidta åtgärder för att händelsen inte ska ske på nytt. I den nya lagen förtydligas att patientnämndens huvuduppgift är att hjälpa och stödja patienten med att få sina klagomål besvarade av vårdgivaren. Nämnden ska tillsammans med vårdgivaren utgöra första linjen i det nya klagomålssystemet. Ansvaret för tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har förändrats och utredningsskyldigheten begränsats i klagomålsärenden. Se också prop. 2016/17:122 Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården.

Kompetens och tillsyn i psykologers och psykoterapeuters verksamhet 3.2

3.2.1 Skyddad yrkestitel

Av 4 kap. 3 § i PSL framgår att beteckningen legitimerad får användas endast av den som fått legitimation enligt 4 kap. 1–2 §§. Av 4 kap. 1 § framgår dessutom att legitimerad psykoterapeut i samband med sin yrkesutövning måste ange sin grundutbildning. I fråga om icke legitimerad yrkesutövare måste det tydligt framgå att de har avlagt psykologexamen men inte är legitimerade (se prop. 1992/93:83 s. 38 och 45 och prop. 2009/10:210 s. 203). Detta gäller även personer med en utländsk examen som kan förväxlas med en svensk examen. Av 1 kap. 4 § PSL följer, att en legitimerad yrkesutövare omfattas av regleringen i lagen i alla situationer när yrket på något sätt utövas. Den legitimerade psykolog eller psykoterapeut som på sin fritid, t.ex. under en flygresa, ingriper för att hjälpa en sjuk medmänniska faller således in under bestämmelserna. Av 4 kap. 5 § PSL framgår att endast den som har legitimation för yrkena psykolog eller psykoterapeut eller – när det gäller psykolog – genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring (exempelvis PTP-tjänstgöring) får använda titeln psykolog respektive psykoterapeut. Detta innebär att såväl psykologer som psykoterapeuter har ensamrätt till sin yrkestitel, även när den inte är kombinerad med ”legitimerad”. Att obehörigen använda en skyddad yrkestitel inom privatlivet eller i sammanhang som inte har anknytning till hälso- och sjukvård är däremot inte straffbart. I 4 kap. 6 § PSL föreskrivs: 62

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

I yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område får den som saknar behörighet att använda en skyddad titel inte använda en titel som kan för växlas med en skyddad yrkestitel.

Att använda yrkestiteln i missledande syfte som inte har samband med hälso- och sjukvården kan komma att bedömas som brott mot marknadsföringslagen (2008:486) eller vara straffbart enligt brottsbalken. Marknadsdomstolen har i en dom år 2009 (dnr B 9/09) vid vite om 750 000 kr förbjudit var och en av två personer att medverka till att vid marknadsföring av hälsoklinik (auktoriserad av Hälsorådet i Sverige) ge intryck av att mottagningen är auktoriserad, eller på annat sätt är godkänd eller står under kontroll av myndighet, organisation eller av något annat oberoende organ. Den som bryter mot bestämmelserna i 4 kap. 3, 5 eller 6 § PSL kan dömas till böter enligt 10 kap. 5 § i lagen. En person som obehörigt vid kontakt med domstol och med patient använt titlarna psykolog och psykoterapeut dömdes år 1999 av Stockholms tingsrätt till 60 dagsböter. År 2005 dömdes en person av Lunds tingsrätt till 80 dagsböter för att hon inom ramen för sin firma obehörigt använt den skyddade yrkestiteln legitimerad psykolog. Regeringen gav år 1999 Socialstyrelsen i uppdrag att utreda frågan om det finns behov av en samlad tillsynslagstiftning för allt eller visst psykolog arbete, även sådant som inte definieras som hälso- och sjukvårdsarbetsuppgifter. Socialstyrelsen redovisade uppdraget till regeringen år 2001. Regeringen ansåg att något förtydligande inte krävdes, utöver det som Socialstyrelsen anfört om ”indelning av psykologisk verksamhet”, varför rapporten godtogs i denna del. Eftersom redovisningen är klarläggande och tydliggör under vilka förhållanden som psykologer och psykoterapeuter arbetar, återges redovisningen i denna del i det följande avsnittet 3.2.2 med de tillägg och ändringar som följer av bland annat PSL.

3.2.2 Indelning av psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet

I den följande tabellen 3.1 redovisas den indelning av psykologisk och psyko terapeutisk verksamhet som kan göras med utgångspunkt i PSL. PSL skiljer © F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

Tabell 3.1 Indelning av psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. Verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Utgör ej hälso- och sjukvård

Utförs av hälso- och sjukvårdspersonal

Utförs av ej hälso- och sjukvårdspersonal

på verksamhet inom hälso- och sjukvårdens område och på sådan som inte utgör hälso- och sjukvård. Lagen skiljer också på insatser som görs av hälso- och sjukvårdspersonal och på insatser som görs av den som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Vad som sägs i tabell 3.1 under fälten A och B berör i allra högsta grad psykoterapistuderande när de utför kliniska moment under sin steg 1- och steg 2-utbildning. Psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet kan ibland, men inte alltid, omfattas av Inspektionen för vård och omsorgs (IVO:s) tillsyn. Vilka som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen framgår av 1 kap. 4 § första stycket PSL. Hit hör följande grupper av personalen: 1. de som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården 2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter 3. de som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare 4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar 5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar 6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande 7. de som i annat fall enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till PSL tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 i paragrafen jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet (AT-läkare). Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen. Psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet skulle kunna delas in i fyra kategorier enligt följande. Bara ett av fyra fält i tabellen omfattar sådan verksamhet som står under IVO:s tillsyn.

Fält A – verksamhet under IVO:s tillsyn Till Fält A räknas all psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet som utgör hälso- och sjukvård och utförs av hälso- och sjukvårdspersonal (t.ex. av legitimerad psykolog eller legitimerad läkare). Legitimerade psykologer och psykoterapeuter, som undersöker, diagnostiserar eller behandlar elever i skolan eller som i vissa fall testar och behandlar arbetssökande, bedriver således verksamhet som från tillsynssynpunkt regleras i Fält A. Inom Fält A råder titelskydd för bl.a. psykologer och psykoterapeuter. Titelskyddet innebär, att den som är verksam i Fält A inte får kalla sig psykolog eller psykoterapeut utan att vara legitimerad. Men för psykologer gäller, att psykologtiteln får användas även av den som genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring och för psykoterapeuter gäller att grundexamen ska anges. Ur ett patientperspektiv är det inte oväsentligt, att det för verksamhet i Fält A finns en lagstadgad skyldighet för vårdgivaren att teckna en patientförsäkring, och krav på personalen att ge vård i enlighet med bl.a. vetenskap och beprövad erfarenhet. Vårdgivaren och IVO är skyldiga att pröva klagomål från patienter som fått vård i verksamhet enligt Fält A. Den som har fått offentligt finansierad hälso- och sjukvård kan även vända sig till landstingets patientnämnd. Men stora delar av den psykologiska och psykoterapeutiska verksamheten i Fält A är inte offentligt finansierad, och den faller därmed utanför patientnämndens ansvarsområde.

Fält B – omfattas inte av IVO:s tillsyn Till Fält B räknas all psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, där någon som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen yrkesmässigt undersöker, vårdar eller behandlar andra. © F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

Exempel på symtom som kan bli föremål för någon form av psykologisk eller psykoterapeutisk behandling är stress, depression och ångest. Eftersom verksamheten i Fält B inte utförs av någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen, står den inte heller under IVO:s tillsyn och yrkesutövarna kan inte granskas av IVO. Verksamhet i fält B regleras genom bestämmelserna i bl.a. brottsbalken och i 5 kap. PSL, som begränsar rätten att vidta vissa hälsooch sjukvårdande åtgärder. Dessa begränsningar innehåller inga förbud att behandla psykisk ohälsa. Det finns dock generella förbud att undersöka och behandla barn under åtta år och förbud att undersöka och behandla någon under hypnos. Möjligen kan det generella förbudet att behandla sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning också vara aktuellt, om havandeskapet eller förlossningen lett till psykisk ohälsa. Av 10 kap. 6 § PSL framgår att den som inte omfattas av definitionen av hälso- och sjukvårdspersonal, men yrkesmässigt vidtar åtgärder på hälsooch sjukvårdens område och bryter mot 5 kap. 1 § PSL (tidigare benämnd kvacksalverilagen) kan dömas till böter eller fängelse. Detta gäller även för den som under utövning av verksamhet som sägs i 5 kap. 1 § uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar den undersökte eller behandlade skada, som inte är ringa, eller framkallar fara för sådan skada. Den omständigheten att den som utövar behandlingen på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan eller faran, befriar inte honom eller henne från ansvar. Om gärningen skulle vara belagd med ett strängare straff i brottsbalken eller någon annan lag, har den bestämmelsen företräde framför straffbestämmelserna i PSL. Yrkesutövarna som är verksamma i Fält B är skyldiga att följa de bestämmelser om titelskydd som gäller. Således får inte den som saknar legitimation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring för psykolog utge sig för att vara psykolog eller psykoterapeut. Psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet som utförs av någon som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen omfattas inte av patientskadelagens krav på patientförsäkring. Det finns således ingen laglig skyldighet för behandlare i Fält B att ha en sådan försäkring. Skadelidande blir i stället hänvisade till att kräva skadestånd enligt skadeståndslagen (1972:207). Även ersättning enligt den behandlades egna, eventuella försäkringar kan komma ifråga. Den som mer allmänt inte är nöjd med en erhållen tjänst från verksamhet som avses i Fält B har viss, om än mycket begränsad, möjlighet 66

3 Den rättsliga regleringen av hälso- och sjukvården …

att begära ersättning eller kompensation utifrån bestämmelser i konsumentlagstiftningen. Om någon yrkesutövare, som huvudsakligen är verksam i Fält B, kan anses biträda en legitimerad yrkesutövare, blir han eller hon i biträdessituationen hälso- och sjukvårdspersonal enligt 1 kap. 4 § PSL. Om det är fråga om hälso- och sjukvård, omfattas vårdåtgärderna som han eller hon vidtar i tillämpliga delar av de bestämmelser som reglerar verksamheten i Fält A.

Fält C – omfattas oftast inte av IVO:s tillsyn Till Fält C räknas all psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet som inte utgör hälso- och sjukvård, men som ändå utförs av hälso- och sjukvårdspersonal, t.ex. legitimerad psykolog eller legitimerad psykoterapeut. Verksamhet som inte utgör hälso- och sjukvård kan t.ex. vara avidentifierad rådgivningsverksamhet i personalteam, konsultation och handledning av generell karaktär eller urvalsförfaranden på arbetsmarknaden och de samtal som förs med blivande militär personal i samband med uttagning. Det kan också vara fråga om skolpsykologer som inom ramen för elevhälsan utför pedagogiska utredningar utan medicinskt syfte. Verksamhet i Fält C saknar statlig tillsyn som särskilt tar sikte på just psykologiskt och psykoterapeutiskt arbete. Om arbetet utgör socialtjänst, har IVO tillsyn över verksamheten. Gäller det verksamhet som antingen i sig är myndighetsutövning eller privat verksamhet som står under statlig tillsyn (exempelvis handledningsuppgifter i privatskola) finns det möjlighet att få klagomål prövade av aktuell myndighet. Det kan i så fall också finnas vissa möjligheter att få skadestånd.

Fält D – omfattas inte av IVO:s tillsyn Till Fält D räknas all psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet som inte utgör hälso- och sjukvård och inte heller bedrivs av hälso- och sjukvårds personal. Det kan t.ex. gälla verksamhet som bedrivs av organisationskonsulter, rekryterare och självkännedomsexperter. För verksamhet som bedrivs i Fält D gäller inget titelskydd för hälso- och sjukvårdsyrken. Det finns därmed inget hinder för den som saknar legitimation att ändå kalla sig psykolog. © F ö r fat ta r na oc h S t ud e n t li t t e r at u r

Ebba Sverne Arvill är avdelningschef för avdelningen för särskilda utredningar inom Polisen. Hon har bred erfarenhet från rättsväsendet och har bland annat varit ledamot av regionala etikprövningsnämnden i Uppsala. Åke Hjelm är innehavare av advokatfirman Medical Law och har tidigare varit förbundsjurist vid Sveriges Psykologförbund. Lars-Åke Johnsson har varit domare och ordförande i HSAN. Han är nu verksam som författare av medicinalrättslig litteratur. Christina Sääf är legitimerad psykolog, handledare, utbildare och hälso- och sjukvårdspolitiker.

Etik och juridik för psykologer och psykoterapeuter Denna uppskattade klassiker föreligger nu i sin sjunde upplaga och är kompletterad med avsnitt som behandlar bland annat den nya hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) och lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården. Författarna går grundligt igenom de sekretess- och journalföringsfrågor som berör psykologer och psykoterapeuter. De etiska dilemman som dessa yrkesgrupper ställs inför belyses med exempel och fallbeskrivningar. I boken redovisas också den etik som är vägledande för vetenskaplig forskning inom ämnesområdet. Med sitt dubbla perspektiv väver boken samman etiken och juridiken på ett instruktivt och lättfattligt sätt. Etik och juridik vänder sig till universitets- och högskolestuderande vid psykolog- och psykoterapeututbildningarna samt till yrkesverksamma psykologer och psykoterapeuter.

Sjunde upplagan Art.nr 32714

studentlitteratur.se