– en möjlighet för alla
9 789175 674162
Ola har tur
Ola är fjorton år. Han arbetar på ett bygge. En dag hittar Ola en enkrona. Det är lika mycket som han tjänar på en hel dags arbete. Vad ska han göra nu? Kan han behålla enkronan?
Hans Peterson
För hundra år sedan ... hur såg det ut i Sverige då?
Nypon förlag
Hans Peterson
Titel: Ola har tur Författare: Hans Peterson Illustratör: Jens Ahlbom © 2015 Hans Peterson, Jens Ahlbom och Nypon förlag AB Första upplagan 2015 Sidantal: 36 Lix: 18 Lättlästnivå: Från 9 år. ISBN 978 91 7567 416 2 Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
Hans Peterson
Ola har tur Illustratรถr: Jens Ahlbom
Nypon fรถrlag
I den här boken finns: Ola, som är fjorton år och jobbar på bygge Pelle, Olas kompis Olas mamma och pappa Albert Andersson, Olas chef Tvillingarna Olas morfar Brunte, Anderssons häst
För hundra år sedan …
Ola är fjorton år, stor och stark. Han ska bli snickare som sin pappa. Ola arbetar hos Albert Andersson som bygger det stora huset på Nygatan. Han kör med hästen Brunte till lagret. Där hämtar han bräder och plank eller tegel till huset.
5
Ola var på väg till stallet. Det var andra lördagen i maj 1917. Ola var ledig men han måste ju ta hand om Brunte. Brunte var en gammal häst. Han var lite långsam men snäll och klok. Ola hängde av sig tröjan på en spik. Så kramade han Brunte. Och Brunte andades sakta på Olas hals. Det var tidig morgon. Men solen var uppe och fåglar sjöng. 7
Maja och Pelle hade gått till skolan. Maja var Olas lillasyster. Hon var nio år. Ola tyckte mycket om henne. Pelle var Olas kompis. Han gick sista året i skolan. Han bodde hos Ola, eftersom hans mamma arbetade långt ute på landet hos Olas morfar. Ola hämtade kallt vatten vid pumpen utanför porten. Det här var en gammal del av staden. Inte alla hade en brunn inne på gården. När Ola gick tillbaka mot stallet såg han något blänka till. Det kunde vara en liten bit plåt. Då var det farligt. 8
Nästan alla barn gick barfota och kunde göra illa sig. Men det var ingen plåt. Det var en enkrona. Det var mycket pengar. Ola tjänade en krona om dagen hos Albert Andersson. Pappa fick jobba tio timmar för att få ihop nio kronor. Ola såg sig om. Vem kunde ha tappat enkronan? Ingen som bodde här. Men kanske någon som gått förbi på gatan? Ola kunde inte stå hela dagen med en krona i handen. Han stoppade den i fickan. Han gav Brunte vatten och hö. Så kramade han Brunte en gång till. 9
10
– Nu får du klara dig själv. Jag har mycket att göra. Och så har jag hittat en enkrona, sa Ola. Han tog sin tröja och gick ut på gatan. Han var lite förvirrad. Någon måste ju äga den där enkronan. Just då kom Albert Andersson. Det var han som byggde huset på Nygatan och som Ola arbetade hos. – Jaså, du är här, sa Andersson. – Jag skulle sköta om Brunte, sa Ola. – Det tänkte jag göra. Du är ju ledig i dag, sa Andersson. – Jag har hittat en enkrona, sa Ola. 11