9789132156724

Titlar i serien Pretty Little Liars av Sara Shepard Lögner Hemligheter Skandaler Intriger

www.wahlstroms.se INTRIGER – PRETTY LITTLE LIARS Originaltitel: Unbelievable Copyright © 2008 by Alloy Entertainment and Sara Shepard All rights reserved Svensk utgåva © 2010 B. Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group AB som är miljöcertifierat enligt SS­EN ISO 14001 Översättning: Jessica Danielsson Omslag: Hand Lettering by Peter Horridge, Photography by Ali Smith, Doll Design by Tina Amantula, Cover Design by Jennifer Heuer Sättning: B. Wahlströms Bokförlag AB Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 ISBN 978­91­32­15672­4

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 2

10-11-16 13.18.03

S A R A

S H E P A R D

Översättning: Jessica Danielsson

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 3

10-11-16 13.18.04

Ingen kan gÜmma sig bakom en mask i längden lucius annaeus seneca

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 6

10-11-16 13.18.04

HUR M A N R Ä DDA R E T T L I V

Har du någonsin önskat att du kunde spola tillbaka tiden och rätta till dina misstag? Tänk om du inte hade ritat ett clownansikte på den där dockan som din bästa kompis fick i födelsedagspresent?

Då hade hon kanske inte dumpat dig och valt den nya tjejen från Boston istället. Och då hade det varit du som fick den där fribiljet­ ten till Marc Jacobs modeshow i nian. Och om du hade vetat att tränaren skulle bänka dig resten av säsongen hade du kanske aldrig hoppat över fotbollsträningen för att sticka iväg och bada istället.

Då hade du nog varit målvakt i damlandslaget vid det här laget, och haft ett sponsorkontrakt med Nike och våning med havsutsikt i Nice. Du skulle leva jetsetliv vid Medelhavet istället för att sitta på en geografilektion och försöka hitta Nice på kartan.

I Rosewood är det lika vanligt att man funderar över ödet som att tjejer får silverhjärtan från Tiffanys när de fyller tret­ ton år. Och fyra före detta bästa kompisar skulle göra vad som helst för att få resa tillbaka i tiden och rätta till det som blivit fel. Men tänk om de hade kunnat göra det? Hade de då klarat av att rädda livet på sin femte kompis … eller är den tragedin en del av deras öde?

Ibland bjuder det förflutna på fler frågor än svar. Och i Rose­ wood är aldrig något vad det synes vara. ”Hon kommer att flippa ut när jag berättar det”, sa Spencer Hastings till sina bästa kompisar Hanna Marin, Emily Fields 7

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 7

10-11-16 13.18.04

och Aria Montgomery. Hon slätade till sin sjögröna T-shirt och ringde på dörren hemma hos Alison DiLaurentis. ”Varför ska just du berätta det?” frågade Hanna medan hon hoppade upp och ner för trappan. Ända sedan Alison DiLau­ rentis, deras femte bästa kompis, hade sagt till Hanna att bara rastlösa tjejer kunde hålla vikten hade Hanna oavbrutet hållit igång. ”Vi kan ju berätta det samtidigt”, föreslog Aria och kliade på låtsastatueringen i form av en trollslända på nyckelbenet. ”Ja, det skulle vara kul.” Emily stoppade sitt tvärklippta, rödblonda hår bakom öronen. ”Vi skulle kunna utföra en liten dans och ropa Ta-da! på slutet.” ”Aldrig i livet.” Spencer rätade på axlarna. ”Det är min lada – det är jag som ska berätta det.” Hon ringde på igen.

Medan de väntade lyssnade tjejerna på det brummande ljudet från trädgårdsmästaren som klippte Spencers häck i grannträd­ gården och de regelbundna smällarna från Fairfield-tvillingarna som spelade tennis i trädgården två hus längre bort. Det doftade syrener, nyklippt gräs och solskyddsmedel. Det var en typisk, idyllisk Rosewood-dag. Allt var fint i den lilla staden, däribland ljuden, doften och invånarna. Tjejerna hade bott i Rosewood i nästan hela sitt liv och de var lyckliga över att få tillhöra en så speciell plats.

Somrarna i Rosewood var allra bäst. Morgonen därpå skulle de delta i avslutningsceremonin på Rosewood Day efter att ha klarat de sista proven i sjuan. Rektorn skulle kalla upp dem en och en – från förskoleeleverna till elfteklassarna – och ge dem varsin examensnål i tjugofyra karats guld. Tjejernas nål före­ ställde en gardenia och killarnas en hästsko. Efter det skulle de släppas fria under tio hela veckor och sola, ha grillpartyn, segla och göra shoppingturer till Philadelphia och New York.

De kunde knappt bärga sig.

Men avslutningsceremonin i skolan var egentligen inte den viktigaste övergångsriten för Ali, Aria, Spencer, Emily och Han­ na. För dem inföll sommaren på riktigt först när de hade haft sitt pyjamasparty på kvällen efter avslutningen. Och nu hade 8

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 8

10-11-16 13.18.04

tjejerna en överraskning till Ali. Sommarens kickoff skulle bli något alldeles extra!

När familjen DiLaurentis ytterdörr äntligen flög upp var det mrs DiLaurentis som stod framför dem i kort, blekrosa omlott­ klänning som visade hennes långa, muskulösa, solbrända vader. ”Hej, flickor”, hälsade hon svalt. ”Är Ali hemma?” frågade Spencer. ”Jag tror att hon är där uppe.” Mrs DiLaurentis tog ett steg åt sidan. ”Stig in.”

Med den rutiga landhockeykjolen svängande och de blonda flätorna studsande mot ryggen ledde Spencer truppen genom hallen. Tjejerna älskade Alisons hus. Det doftade vanilj och sköljmedel, precis som Ali själv. Imponerande fotografier från fa­ miljens resor till Paris, Lissabon och Comosjön i Italien hängde i rad på väggen. Det fanns dessutom flera skolfoton på Alison och hennes bror Jason. Tjejerna var särskilt förtjusta i skolfotot från Alis andra år där Alis skimrande rosa kofta fick hennes an­ sikte att glöda. På den tiden hade Alis familj bott i Connecticut och privatskolan som hon då gick i hade inte krävt att eleverna skulle ha på sig sina mossiga, blå skoluniformer på bilderna, som på Rosewood Day. Till och med som åttaåring var Ali oemotståndligt söt – klarblå ögon, hjärtformat ansikte, näpna skrattgropar och en busig men charmig utstrålning, vilket gjorde det omöjligt att vara arg på henne särskilt länge.

Spencer nuddade vid deras favoritfoto, det som föreställde dem alla fem när de var och campade i Pocono-bergen före­ gående sommar. De stod bredvid en stor kanot som låg i den grumliga sjön och flinade från öra till öra, så lyckliga som bara fem tolvåriga kompisar kan vara. Nu lade Aria handen över Spencers, Emily lade sin hand över Arias och så lade Hanna sin hand allra överst. De blundade i någon sekund, hummade och släppte sedan taget. Det var en ritual de hade börjat med när fotot hängdes upp, som en liten hyllning till deras vänskap. De hade fortfarande svårt att fatta att Ali, den populäraste tjejen i skolan, hade valt dem till sin innersta krets. Det var lite som att vara en filmstjärnas ständiga följeslagare.

9

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 9

10-11-16 13.18.04

Men att erkänna det högt skulle vara … tja, pinsamt. Särskilt nu.

När de gick genom vardagsrummet lade de märke till att det hängde två examensdräkter på dörrhandtaget till altanen.

Den vita var Alis och den strikt marinblå var Jasons, som skulle studera vid Yale kommande höst. Alla tjejerna såg fram emot att få ta på sig sina egna examensdräkter och baskrar, som eleverna på Rosewood Day hade burit sedan skolan startade år arton­ hundranittiosju.

Något rörde sig i vardagsrummet. Det var Jason som satt i soffan och stirrade tomt på TV-nyheterna. ”Heeej, Jason”, utropade Spencer och vinkade. ”Är du så stressad inför avslutningen?”

Jason kastade en blick på dem. Han var den sexiga killver­ sionen av Ali, med fylligt, blont hår och strålande blå ögon.

Han log snett och vände blicken mot TV:n igen utan att säga ett ord. ”Okeeeej”, mumlade tjejerna i kör. Jason kunde vara jätte­ rolig – det var till exempel han som hade uppfunnit ”inte-detleken”, som tjejerna hade anpassat till sina egna ändamål, vilka i princip var att driva med töntiga tjejer. Men Jason kunde också vara riktigt butter ibland. Ali kallade det hans Elliott Smithhumör, efter den surmulna sångaren som han gillade. Fast just nu fanns det verkligen ingen anledning för Jason att deppa – vid samma tid dagen därpå skulle han sitta på ett flygplan till Costa Rica för att paddla kajak med sina kompisar hela sommaren.

Buhuhu … ”Äh, strunta i honom.” Aria ryckte på axlarna. De fyra tje­ jerna skuttade uppför trappan. Där upptäckte de att dörren till Alis rum var stängd. Spencer rynkade pannan. Emily skakade på huvudet. Innanför dörren hördes Ali fnittra.

Hanna sköt försiktigt upp dörren. Ali hade ryggen mot dem.

Håret var uppsatt i en hästsvans och halternecklinnet var knutet med en perfekt rosett i nacken. Hon tittade ner i en antecknings­ bok som låg uppslagen i knäet och verkade helt uppslukad av det hon höll på med.

10

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 10

10-11-16 13.18.04

Spencer harklade sig och Ali virvlade överraskat runt. ”Men hallå där!” ropade hon. ”Vad vill ni?” ”Inget särskilt.” Hanna pekade på anteckningsboken i Alis knä. ”Vad är det där?”

Ali slog snabbt ihop den. ”Åh, ingenting alls.”

Tjejerna märkte att någon stod bakom dem. Mrs DiLaurentis svepte förbi och fortsatte in i Alis rum. ”Jag vill prata med dig”, sa hon korthugget till Ali. ”Men, mamma …”, protesterade Ali. ”Nu! ” Tjejerna sneglade på varandra. Det där var mrs DiLaurentis strängaste röst. Det var inte ofta de fick höra den.

Alis mamma vände sig mot tjejerna. ”Ni kan väl vänta på altanen?” ”Det tar bara en sekund”, sa Ali hastigt och gav dem ett ursäktande leende. ”Jag kommer ner sen.”

Hanna tvekade förvirrat på tröskeln. Spencer kisade och försökte se vad det stod i anteckningsboken. Mrs DiLaurentis höjde ett ögonbryn. ”Seså, tjejer. Gå nu.”

De svalde hårt och gick nerför trappan igen. När de hade klivit ut på trädäcket som omgav huset samlades de som vanligt runt det stora, fyrkantiga trädgårdsbordet. Spencer satt på ena sidan och Aria, Emily och Hanna på den andra. Ali brukade ha huvudsätet bredvid faderns fågelbad i sten. I några sekun­ der betraktade de fyra tjejerna två kardinalfåglar som svalkade sig i det klara vattnet. När en blåskrika anslöt sig pep de gällt och jagade snabbt bort den. Fåglar var tydligen lika mycket för gängbildning som tjejer. ”Det där var skumt”, viskade Aria. ”Tror du att Ali har råkat i trubbel?” viskade Hanna. ”Tänk om hon får utegångsförbud och inte får vara med på pyjamas­ partyt?” ”Varför skulle inte hon få det? Hon har inte gjort nåt fel”, viskade Emily som alltid stod på Alis sida. Tjejerna kallade henne Killer, som om hon vore Alis personliga pitbullterrier. ”Inte vad vi vet, i alla fall”, muttrade Spencer.

11

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 11

10-11-16 13.18.04

I samma ögonblick störtade mrs DiLaurentis ut genom al­ tandörren och rusade tvärsöver gräsmattan. ”Jag vill bara vara säker på att ni har rätt mått”, ropade hon till byggjobbaren som satt uppflugen på en enorm bulldozer längst bort i trädgården.

Familjen DiLaurentis höll på att bygga en paviljong där de skulle ha trädgårdsfester om somrarna och Ali hade berättat att hen­ nes mamma var världens kontrollfreak, trots att de inte hade kommit längre än till grunden. Mrs DiLaurentis marscherade fram till de andra byggjobbarna och tog dem i upptuktelse.

Hennes vigselring med diamanter gnistrade i solen medan hon upphetsat viftade med armarna. Tjejerna växlade blickar – det verkade som om det allvarliga samtalet med Ali inte hade tagit särskilt lång tid. ”Hej, tjejer.”

Ali stod i dörröppningen. Hon hade bytt från linne till blek­ blå T-shirt och såg osäker ut. Spencer reste sig. ”Vad skällde hon på dig för?”

Ali blinkade. Hennes blick irrade hit och dit. ”Hur har du kunnat hamna i trubbel utan oss?” utropade Aria och försökte få det att låta som om hon retades. ”Och varför har du bytt om? Det där linnet du hade innan var så sött.”

Ali såg fortfarande förvirrad ut … och lite upprörd. Emily reste sig halvt om halvt upp. ”Vill du att vi ska … gå härifrån?”

Rösten svajade osäkert. Alla såg nervöst på Ali – var det det hon ville?

Ali snurrade tre gånger på det blå tygarmbandet runt hand­ leden. Hon klev ut på altanen och satte sig på sin plats. ”Nej, det är väl klart att jag inte vill! Mamma var arg på mig för att jag … för att jag hade slängt mina träningskläder i tvättmaskinen tillsammans med hennes underkläder igen.” Hon ryckte fåraktigt på axlarna och himlade sig.

Emily plutade med underläppen. ”Blev hon så arg för det?”

Ali höjde ögonbrynen. ”Du känner ju min mamma, Em. Hon är mer pedantisk än Spencer.” Hon flinade.

Spencer gav Ali en ilsken blick och Emily drog med tummen längs en av springorna i trädgårdsbordet.

12

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 12

10-11-16 13.18.04

”Äsch, oroa er inte, tjejer, jag har inte fått utegångsförbud eller nåt sånt.” Ali slog ihop handflatorna. ”Vårt pyjamasparty kan gå av stapeln som planerat!”

De andra suckade av lättnad och den obehagliga stämningen bleknade bort. Fast de hade allihop en känsla av att Ali inte sa hela sanningen – och det skulle i så fall inte vara första gången.

Ena minuten kunde Ali vara världens bästa kompis och nästa gled hon undan och ringde telefonsamtal i smyg eller skickade hemliga sms. Var det inte meningen att de skulle berätta allt för varandra? De andra hade minsann avslöjat allt om sig själva och Ali visste saker om dem som ingen annan gjorde. Och så var det förstås den stora hemligheten som de delade allihop – den om Jenna Cavanaugh, som de hade svurit på att ta med sig i graven. ”På tal om övernattningen, så har jag goda nyheter”, sa Spen­ cer och bröt tystnaden. ”Gissa var vi ska vara?” ”Vardå?” Ali lutade sig fram på armbågarna och blev lång­ samt sig själv igen. ”I Melissas lada!” skrek Spencer. Melissa var Spencers sto­ rasyster och mr och mrs Hastings hade renoverat ladan på den stora egendomen så att Melissa kunde bo i den under sina sista år på high school. När Spencer var gammal nog skulle hon få samma privilegium. ”Kanon!” tjöt Ali. ”Men hur kommer det sig?” ”Melissa flyger till Prag i morgon kväll efter avslutningen”, svarade Spencer. ”Mamma och pappa har sagt att vi får vara där, bara vi städar efter oss.” ”Jättekul.” Ali lutade sig tillbaka och knäppte händerna. Plöts­ ligt fokuserade hon på något till vänster om byggjobbarna. Det var Melissa som kom gående genom familjen Hastings trädgård.

Hennes vita examensdräkt dinglade från en galge i handen och hon hade slängt den marinblå manteln över axlarna.

Spencer stönade. ”Hon har varit avskyvärd ända sen hon fick veta att hon blev kursetta”, viskade hon. ”Hon sa att jag borde vara tacksam för att Andrew Campbell troligen kommer att bli kursetta när vi är seniorer och inte jag – eftersom det 13

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 13

10-11-16 13.18.04

innebär ett så himla stort ansvar.” Spencer och hennes syster hatade varandra och Spencer hade nya historier att berätta om Melissa nästan varje dag.

Ali reste sig upp. ”Hallå, Melissa!” Hon började vinka.

Melissa stannade och vände sig om. ”Åh. Hejsan.” Hon log vaksamt. ”Ser du fram emot att åka till Prag?” sa Ali och gav Melissa sitt ljusaste leende.

Melissa lade långsamt huvudet på sned. ”Ja, naturligtvis.” ”Ska Ian dit?”

Ian var Melissas snygga pojkvän. Bara tanken på honom fick nästan tjejerna att svimma.

Spencer begravde naglarna i Alis arm. ”Ali! ” Men hon drog bara åt sig armen.

Melissa skuggade ögonen med handen i det skarpa solljuset.

Den marinblå manteln fladdrade i vinden. ”Nej, det ska han inte.” ”Åh.” Ali log tillgjort. ”Är du säker på att det är en god idé att lämna honom ensam? Han kanske skaffar sig en annan tjej.” ”Alison! ” väste Spencer mellan tänderna. ”Sluta nu!” ”Spencer?” viskade Emily. ”Vad håller ni på med?” ”Inget”, sa Spencer hastigt. Aria, Emily och Hanna såg på varandra. Det här var något som hade hänt flera gånger på sistone – Ali hade sagt något och så hade en av dem flippat ut, medan resten inte hade en aning om vad som pågick.

Melissa rättade till manteln över axlarna och vände sig om.

Hon tittade en lång stund på den stora gropen längst bort i fa­ miljen DiLaurentis trädgård och försvann sedan in i ladan. Hon slog igen dörren om sig så hårt att välkomstskylten på dörren dunkade mot träverket. ”Hon måste ha ätit taggtråd”, sa Ali. ”Jag skojade ju bara.”

Det kom ett litet kvävt läte ur Spencers strupe. Ali hade ett svagt leende på läpparna. Det var samma leende som hon brukade ge dem när hon dinglade med en hemlighet över deras huvuden och hotade med att avslöja allt. ”Äsch, glöm det.” Ali såg på dem i tur och ordning. ”Vet ni 14

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 14

10-11-16 13.18.04

vad?” Hon trummade upphetsat med fingrarna mot bordet. ”Jag tror att det här kommer att bli mitt livs sommar. Jag känner det på mig. Gör inte ni det?”

I några sekunder var alla tysta. Det kände som om ett fuktigt moln hängde över dem och sög upp deras tankar. Men så löstes långsamt molnet upp och de började se klart igen. Ali hade kan­ ske rätt. Det här kunde faktiskt bli den bästa sommaren i deras liv. De kunde befästa sin vänskap så att den blev lika stark som förra sommaren. De skulle glömma det skrämmande, förfärliga som hade hänt och börja om från början. ”Jo, det känner jag också på mig”, sa Hanna högt. ”Absolut”, sa Aria och Emily i munnen på varandra. ”Visst”, sa Spencer mjukt.

De tog varandras händer och kramade dem hårt.

Samma kväll föll ett ihärdigt, trummande regn över Rosewood och samlades i pölar på gatorna och trädgårdarna och skapade en liten minipool ovanpå presenningen över familjen Hastings bassäng. När det slutade regna mitt i natten satte sig Aria, Emily, Spencer och Hanna tvärt upp i sina respektive sängar på exakt samma gång. Det var som en föraning av något slag. De visste inte om de just hade drömt något konstigt eller om de var spända inför morgondagen. Eller så kanske det rörde sig om något helt annat … något som gick mycket djupare.

De såg ut över Rosewoods stilla, övergivna gator. Molnen hade skingrats och stjärnorna gnistrade. Asfalten blänkte av regnet. Hanna såg ner på uppfarten. Hennes pappa hade flyt­ tat, så där fanns bara moderns bil. Emily tittade mot skogen som tog vid där trädgården slutade. Hon tyckte inte om att gå dit, eftersom det sas att det spökade där. Aria lyssnade på lju­ den från föräldrarnas sovrum och undrade om de också hade vaknat. Kanske grälade de igen och hade inte hunnit somna.

Spencer kikade mot altanen på baksidan av familjen DiLaurentis hus och sedan bort mot den stora gropen som byggjobbarna hade grävt för att lägga grunden till paviljongen. Regnet hade förvandlat jorden till lera. Spencer tänkte på allt som gjorde 15

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 15

10-11-16 13.18.04

henne arg. Därefter tänkte hon på allt hon ville ha – och allt hon ville förändra.

Hon sträckte in handen under sängen och hittade sin röda ficklampa. Hon riktade den mot Alis fönster. En blink, två blink, tre blink. Det var en hemlig signal som betydde att hon ville att de skulle smita ut och talas vid. Hon tyckte att hon såg Alis blonda huvud titta upp från sängen, utan att blinka tillbaka.

Alla fyra sjönk ner på sina kuddar igen och försökte övertyga sig själva om att det inte var någon fara och att de bara behövde sova. Om tjugofyra korta timmar skulle de befinna sig i Spen­ cers lada och fira in sommaren. Det skulle bli en sommar som förändrade allt.

De visste inte hur rätt de hade.

16

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 16

10-11-16 13.18.04

1 Z EN Ä R M Ä K T IG A R E Ä N S VÄ RD E T

Aria Montgomery vaknade mitt i en snarkning. Det var söndag morgon och hon satt uppkrupen i en blå vinylstol i sjukhusets väntrum. Alla stirrade på henne – Hanna Marins föräldrar, polisman Wilden, Hannas bästa kompis Mona Vanderwaal och Lucas Beattie, en kille i Hannas klass som såg ut att ha kommit alldeles nyss. ”Har jag missat nåt?” kraxade Aria. Huvudet kändes fullt av marshmallows. När hon tittade på klockan som hängde över ingången insåg hon att den bara var halv nio. Hon hade inte sovit i mer än en kvart.

Lucas satte sig bredvid henne och plockade upp en tidning om medicinska hjälpmedel. Enligt omslaget innehöll numret allt om de senaste stomipåsarna. Vem lägger en sådan tidning i ett väntrum? ”Jag kom just”, sa Lucas. ”Jag fick höra om olyckan på mor­ gonnyheterna. Har du sett Hanna än?”

Aria skakade på huvudet. ”Vi får inte träffa henne.”

Dödstystnad följde. Aria betraktade de andra. Ms Marin bar en skrynklig, grå kashmirtröja och välsittande, fabriksslitna jeans. Hon skällde på någon i sin lilla Motorola, trots att sjuk­ sköterskorna hade sagt att det var förbjudet med mobiler på sjukhuset. Polisman Wilden satt bredvid henne med uniforms­ jackan uppknäppt så att den fransiga, vita T-shirten syntes under.

Hannas pappa satt nedsjunken i stolen närmast dubbeldörrarna 17

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 17

10-11-16 13.18.04

in till intensiven och vickade nervöst med foten.

I blekrosa träningsoverall och flipflopsandaler såg Mona Van­ derwaal okarakteristiskt ovårdad ut. Hennes ansikte var svullet av gråt. När Mona såg upp och fick syn på Lucas gav hon honom en irriterad blick, som om hon ville säga: ”Vad gör du här? Här får bara nära och kära vara.”

Det var inte konstigt att alla var så retliga. Aria hade suttit där sedan klockan tre på natten, när ambulansen hade stannat utanför skolan och hämtat Hanna. Mona och de andra hade anlänt efterhand som nyheten spred sig. Den senaste informa­ tionen från läkarna var att Hanna hade flyttats till intensiven.

Men det var för tre timmar sedan.

Aria gick igenom de fruktansvärda händelserna i tankarna igen. Hanna hade ringt för att tala om att hon visste vem A var – plågoanden som hade skrivit meddelanden till Hanna, Aria, Emily och Spencer flera gånger den senaste månaden. Hanna hade inte velat avslöja några detaljer i telefon, så hon bad Aria och Emily att möta henne vid gungorna på skolan, deras gamla mötesplats. Emily och Aria hade anlänt lagom för att se en svart stadsjeep köra på Hanna och sedan smita. När sjukvårdarna hade anlänt, satt på Hanna en stödkrage och försiktigt lyft upp henne på båren var Aria som förlamad. När hon nöp sig själv hårt i armen gjorde det inte ont.

Hanna levde fortfarande … nätt och jämnt. Hon hade invär­ tes skador, en bruten arm och blåmärken överallt. Våldet mot huvudet gjorde att hon nu låg i koma.

Aria slöt ögonen för att inte brista i gråt igen. Direkt efter olyckan hade Aria och Emily fått ett fruktansvärt sms: Hon visste för mycket. Det var från A. Vilket innebar … att A visste att Hanna visste. Precis som hon kände till allt annat – till exempel att det var Ali, Aria, Spencer, Emily och Hanna som hade gjort Jenna Cavanaugh blind och inte hennes styvbror, Toby. A visste antagligen också vem som hade dödat Ali. Lucas rörde vid Arias arm. ”Du var väl där när bilen körde på Hanna? Såg du vem som körde?”

Aria kände inte Lucas särskilt väl. Han var en av de där kil­ 18

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 18

10-11-16 13.18.04

larna som älskade aktiviteter och föreningar, medan hon själv var typen som helst höll sig på sin kant. Hon visste inte vilken relation han hade till Hanna, men det var gulligt att han var där. ”Det var för mörkt”, mumlade hon. ”Har du nån aning om vem det kan ha varit?”

Aria bet sig i underläppen. Wilden och ett par andra poliser hade dykt upp strax efter att tjejerna hade fått meddelandet från A. När han frågade dem vad som hade hänt försäkrade de honom att de varken hade sett förarens ansikte eller bilnumret.

Och de svor om och om igen på att det måste ha varit en olycks­ händelse – de hade ingen aning om vem som skulle kunna göra så med flit. Det var säkert fel att undanhålla polisen information på det viset, men de var livrädda för vad A skulle göra om de berättade sanningen.

A hade varnat dem för att avslöja saker tidigare och både Aria och Emily hade redan blivit straffade för att de struntat i varningen. A hade skickat ett brev till Arias mamma, Ella, där det stod att Arias pappa hade en affär med en av sina studenter.

I brevet avslöjades också att Aria hade känt till kärleksaffären i flera år. Därefter hade A berättat för hela skolan att Emily var ihop med Maya, tjejen som hade flyttat in i Alis gamla hus.

Aria kastade en blick på Lucas och skakade på huvudet.

Dörren till intensivvårdsavdelningen öppnades och doktor Geist klev ut i väntrummet. Med sina skarpa, grå ögon, slut­ tande näsa och tjocka, vita hår såg han lite ut som Helmut, den tyske hyresvärden som ägde Arias hus på Island. Doktor Geist gav dem samma stränga blick som Helmut hade gett Arias bror, Mike, när han upptäckte att Mike förvarade en tarantel i en tom lerkruka utanför huset.

Hannas föräldrar reste sig nervöst och gick fram till doktorn. ”Er dotter är fortfarande medvetslös”, sa doktor Geist lågt. ”Inte mycket har förändrats. Vi har gipsat hennes brutna arm och undersöker nu omfattningen av de invärtes skadorna.” ”När får vi komma in till henne?” undrade ms Marin. ”Snart”, sa doktor Geist. ”Men hennes tillstånd är fortfarande kritiskt.”

19

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 19

10-11-16 13.18.04

Han vände sig om för att gå, men mr Marin tog tag i hans arm. ”När kommer hon att vakna upp?”

Doktor Geist såg ner på mappen han hade i handen. ”Hennes hjärna är svullen, så vi vet inte skadornas omfattning ännu. Det kan hända att hon vaknar upp utan några men, men hon kan också ha drabbats av komplikationer.” ”Komplikationer?” Ms Marin blev blek. ”Jag har hört att människor som ligger i koma har mindre chans att återhämta sig ju längre tiden går”, sa mr Marin nervöst. ”Stämmer det?”

Doktor Geist gned ena handen mot sin blå läkarrock. ”Ja, det stämmer, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.”

Ett mummel spred sig i rummet. Mona brast i gråt igen. Aria önskade att hon hade kunnat ringa Emily, men Emily satt på ett plan till Des Moines i Iowa, av skäl som hon inte hade velat avslöja – utom att A stod bakom det. Och till Spencer kunde hon inte ringa. Aria hade listat ut en förfärlig sak om Spencer – och när Aria hade sett henne halvt gömd bland träden som ett skrämt djur strax efter att stadsjeepen körde på Hanna hade hennes värsta farhågor besannats.

Ms Marin plockade upp sin enorma, bruna läderväska från golvet. ”Jag ska hämta lite kaffe”, sa hon mjukt till sin före detta man. Sedan gav hon Wilden en kyss på kinden och försvann mot hissarna. För bara ett dygn sedan hade Aria inte vetat att Hannas mamma och Wilden hade något ihop. Wilden sjönk tillbaka i stolen. Föregående vecka hade han besökt Aria, Hanna och de andra och ställt ingående frågor om Alis försvinnande och död.

Mitt under förhöret hade A skickat ett sms till var och en av dem, där det stod att de skulle få ångra sig om de skvallrade. Men även om Aria inte kunde berätta för Wilden vad A antagligen hade gjort mot Hanna var hon inte förbjuden att säga något om de förskräckliga saker hon hade fått veta om Spencer. ”Kan vi prata?” mimade hon till Wilden tvärsöver rummet.

Wilden nickade och reste sig upp. De gick ut från väntrummet och fram till en liten alkov där det stod sex blinkande varuau­ tomater, med allt från läsk till färdigmat, oidentifierbara mackor 20

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 20

10-11-16 13.18.04

och pajer som påminde Aria om smörjan som Byron brukade laga till middag när hennes mamma jobbade sent. ”Aria, om det här handlar om din lärare så har vi redan släppt honom.” Wilden satte sig på en bänk vid mikrovågsugnen och gav Aria ett menande litet leende. ”Vi kunde inte hålla honom kvar. Och, bara så du vet, så har vi varit diskreta. Vi kommer inte att göra något mer av det om du inte själv anmäler honom.

Men jag borde nog berätta det för dina föräldrar.”

Blodet lämnade Arias ansikte. Naturligtvis kände Wilden till det som hade hänt kvällen innan med Ezra Fitz, hennes livs kärlek och hennes engelsklärare. Det var antagligen dagens samtalsämne på polisstationen i Rosewood – att en tjugotvåårig engelsklärare hade haft ihop det med en minderårig elev och att det var den minderåriga elevens pojkvän som hade angett honom. De storbystade servitriserna på Hooters, som låg pre­ cis bredvid polisstationen, skvallrade säkert redan om det över kycklingvingarna och pommes friten. ”Jag tänker inte göra nån anmälan”, fräste Aria. ”Och snälla, snälla, säg inget till mamma och pappa.” Det sista hon behövde var ett stort, infekterat familjegräl.

Hon skruvade på sig. ”Men det var faktiskt inte det jag ville tala med dig om. Jag … jag tror att jag vet vem som dödade Alison.”

Wilden höjde ett ögonbryn. ”Jag lyssnar.”

Aria drog ett djupt andetag. ”För det första så hade Ali ihop det med Ian Thomas.” ”Ian Thomas”, upprepade Wilden med stora ögon. ”Melissa Hastings pojkvän?”

Aria nickade. ”Jag lade märke till en sak i videon som läckte till pressen förra veckan. Om man tittar noga kan man se att Ian och Ali rör vid varandras händer.” Hon harklade sig. ”Spencer Hastings var också kär i Ian. Ali och Spencer var mycket täv­ lingsinriktade och de grälade kvällen då Ali försvann. Spencer sprang efter Ali och kom inte tillbaka på säkert tio minuter.”

Wilden såg häpen ut.

Aria drog efter andan. A hade skickat ledtrådar om Alis 21

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 21

10-11-16 13.18.04

mördare – att det var en person i deras närhet, någon som ville ha något av Ali och som kände till varenda centimeter av Alis trädgård. Detta kombinerat med vetskapen om att Ian och Ali var ett par hade fått Arias misstankar att falla på Spencer. ”Efter en stund gick jag ut för att leta efter dem”, sa hon. ”De fanns ing­ enstans … och nu har jag en hemsk känsla av att Spencer …”

Wilden lutade sig tillbaka. ”Spencer och Alison vägde väl ungefär lika mycket?”

Aria nickade. ”Ja, det tror jag.” ”Skulle du kunna dra nån som var lika stor som du till en grop och putta ner henne där?” ”Ja-jag vet inte”, stammade Aria. ”Kanske. Om jag var till­ räckligt arg.”

Wilden skakade på huvudet. Arias ögon fylldes av tårar. Hon mindes hur tyst det hade varit den där kvällen. Ali hade befunnit sig bara några hundra meter bort och de hade inte hört ett ljud. ”Enligt din teori måste Spencer ha lugnat ner sig så pass att inga som helst misstankar väcktes när hon kom tillbaka till er”, lade Wilden till. ”Till det krävs en attans bra skådespelerska.

Och det är man knappast när man går i sjuan. Jag tror visserligen att den som gjorde det befann sig i närheten, men det måste ha tagit längre tid än så.” Han höjde ögonbrynen. ”Är det så här ni Rosewood-tjejer beter er nuförtiden? Ger era kompisar skulden för mord?”

Arias haka föll ner. Wildens barska ton överraskade henne. ”Det bara…” ”Spencer Hastings är en rivaliserande, överspänd ung tjej”, avbröt Wilden, ”men hon förefaller inte vara en mördare.” Så log han sorgset. ”Jag förstår dig. Det här måste vara mycket svårt för dig och du vill bara få klarhet i vad som hände. Och jag visste faktiskt inte att Alison i hemlighet var ihop med Melissa Hastings pojkvän. Det var intressant.”

Wilden gav Aria en kort nick, reste sig och gick ut i korri­ doren. Aria dröjde sig kvar vid automaterna med blicken mot det mintgröna linoleumgolvet. Hon kände sig överhettad och desorienterad, som om hon hade suttit i bastun för länge. Hon 22

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 22

10-11-16 13.18.04

borde antagligen skämmas över att ha skvallrat på en gammal kompis. Och hålen som Wilden hade upptäckt i hennes teori verkade rimliga. Det var kanske vansinnigt att överhuvudtaget sätta någon tilltro till A:s ledtrådar.

En kall kåre spred sig längs ryggraden. Tänk om A avsiktligt hade skickat falska ledtrådar till Aria för att leda in henne på fel spår – och för att få bort fokus från den verkliga mördaren.

Kanske, bara kanske, var mördaren i själva verket A själv …

Aria var förlorad i tankar när hon plötsligt kände en hand på axeln. Hon ryckte till och tittade upp med bultande hjärta. Där stod hennes pappa, Byron, i en sjaskig Hollis-tröja och trasiga jeans. Hon lade armarna i kors och kände sig generad. Hon hade inte pratat ordentligt med sin pappa på flera veckor. ”Herregud, Aria, hur mår du?” utbrast Byron. ”Jag hörde om det på nyheterna.” ”Jag mår bra”, sa Aria stelt. ”Det är Hanna som är skadad, inte jag.”

När fadern drog upp henne för att ge henne en kram var Aria inte säker på om hon skulle krama tillbaka hårt eller bara låta armarna hänga. Hon hade saknat honom sedan han flyttade en månad tidigare. Men hon var också arg för att det hade krävts en nästan dödlig olycka och ett TV-inslag för att få Byron att lämna Merediths sida och räcka ut handen mot sin egen dotter. ”Jag ringde din mamma i morse och frågade hur du mådde, men hon sa att du inte bor där längre.” Byrons röst darrade av rörelse. Han drog med handen genom håret så att det blev ännu rufsigare. ”Var bor du egentligen?”

Aria stirrade trött på den lekfullt tecknade planschen som visade Heimlichmanövern vid sidan om Coca-Cola-maskinen.

Någon hade ritat dit ett par bröst på kvinnan som höll på att kvävas, så att det såg ut som om räddaren tafsade på henne.

Aria hade bott hos sin kille, Sean Ackard, men Sean hade förklarat att hon inte var välkommen dit igen. Det var efter att han hade fått polisen att bryta sig in i Ezras lägenhet, kommit på henne och Ezra, och dumpat hennes grejer på tröskeln. Vem hade för övrigt tipsat Sean om Arias affär med Ezra?

23

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 23

10-11-16 13.18.05

Ding, ding, ding!

A. Hon hade inte skänkt sin nuvarande bostadssituation en tanke sedan gårdagen. ”Värdshuset”, drog hon till med. ”Där finns råttor. Varför bor du inte hos mig?”

Aria skakade häftigt på huvudet. ”Du bor ju ihop med …” ”Meredith”, slog Byron bestämt fast. ”Ja, och jag vill att du ska lära känna henne.” ”Men …”, protesterade Aria. Fadern gav henne sin klassiska, buddistiska munkblick. Aria kände till den mer än väl – han hade haft den när han förbjöd henne att åka på ett sommarläger för unga konstnärer för fjärde året i rad. Och när Aria hade frågat om hon kunde få gå kvar i den amerikanska skolan i Reykjavik istället för att flytta tillbaka till Rosewood med resten av familjen hade han tagit den i bruk igen. Minen följdes ofta av ett citat som Byron hade kärt: Det som inte dödar dig gör dig starkare.

Men när hon föreställde sig hur det skulle vara att flytta in hos Meredith kom hon att tänka på ett mer passande ordspråk: Det finns botemedel som är värre än själva sjukdomen.

24

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 24

10-11-16 13.18.05

2 A BR A K A DA BR A – NU Ä L SK A R V I VA R A NDR A IG EN

Ali stödde sig på ena höften och tittade på Spencer Hastings.

De stod på stigen som ledde från ladan till skogen. ”Du försöker stjäla allt som är mitt”, väste Ali. ”Men det här får du inte.”

Spencer rös i den svala kvällsluften. ”Får vadå?” ”Du vet vad jag menar”, sa Ali. ”Du har läst om det i min dagbok.” Hon föste undan det honungsblonda håret bakom öronen. ”Du är så pinsam som låtsas att du inte vet att vi är ihop. Men det är klart att du vet, Spencer. Det är ju därför du är kär i honom, eller hur? För att jag är ihop med honom. För att din syster är ihop med honom.”

Spencer såg nästan i kors av upprördhet. En skarp, på gränsen till giftig, doft svävade omkring dem. Ali putade med underläp­ pen. ”Åh, Spencer. Trodde du verkligen att han var kär i dig?”

Med ens översköljdes Spencer av en våg av ilska och hen­ nes händer sköt fram och stötte till Ali i bröstet. Ali stapplade bakåt och halkade på de hala stenarna. Fast nu var det inte Ali längre – det var Hanna Marin. Hannas kropp flög upp i luften och träffade marken med en tung smäll. Och det var inte Han­ nas smink och mobiltelefon som for ur väskan som om den vore en sönderslagen piñata, utan Hannas inälvor som sprätte ut från kroppen och landade på asfalten.

Spencer satte sig häftigt upp med det blonda håret fuktigt av svett. Det var söndag morgon och hon låg i sin säng, fort­ 25

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 25

10-11-16 13.18.05

farande klädd i den svarta satinklänningen och de obekväma stringtrosorna som hon hade tänkt ha på Mona Vanderwaals födelsedagsfest kvällen innan. Ett gyllene sken dansade över skrivbordet och starar kvittrade oskyldigt i den stora eken utan­ för fönstret. Hon hade varit vaken nästan hela natten och vän­ tat på att telefonen skulle ringa med nyheter om Hanna. Men ingen hade hört av sig. Spencer hade ingen aning om huruvida tystnaden tydde på goda nyheter eller dåliga.

Hanna. Hon hade ringt Spencer föregående kväll, strax efter att Spencer hade fått tillbaka minnet av hur hon knuffade Ali vid skogsbrynet strax innan hon försvann. Hanna hade sagt till Spencer att hon hade fått reda på något viktigt och att de skulle mötas vid gungorna på skolan. Spencer hade kört fram till parkeringsplatsen just som Hannas kropp flög upp i luften. Hon hade svängt in till vägkanten och chockad sprungit iväg mot träddungen för att gömma sig. ”Ring 112!” hade Aria skrikit.

Emily snyftade av rädsla och Hanna förblev orörlig. Spencer hade aldrig sett något så skrämmande i hela sitt liv.

Några sekunder senare hade Spencers Smartphone aviserat att hon hade fått ett meddelande från A. Fortfarande gömd bland träden såg hon hur Emily och Aria tog fram sina mobi­ ler. Det knep till i magen när hon insåg att de hade fått samma läskiga meddelande: Hon visste för mycket.

Hade A fått reda på att Hanna visste något – något som A ville dölja – och kört på henne för att tysta henne? Så måste det vara. Ändå var det svårt för Spencer att inse att det verkligen hade hänt. Det var bara för grymt.

Men tänk om Spencer själv var lika grym? Bara några timmar innan Hannas olycka hade hon knuffat sin syster, Melissa, nerför trapporna. Och hon hade äntligen kommit ihåg vad som hände kvällen då Ali försvann och lyckats återskapa de tio förlorade minuter som hon hade förträngt så länge. Enligt minnet hade hon knuffat Ali så att hon föll – kanske så illa att hon hade dött. Spencer visste inte vad som hade hänt efter det, men det verkade som om A visste det. A hade skickat ett sms bara några dagar tidigare, där det stod att Alis mördare befann sig framför 26

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 26

10-11-16 13.18.05

ögonen på henne. Spencer hade fått sms:et just som hon hade tittat på sig själv i spegeln …

Vid parkeringsplatsen hade inte Spencer sprungit fram till de andra. Istället hade hon skyndat sig hem för att få vara ifred och tänka. Kunde det vara hon själv som hade dödat Ali? Var hon en mördare? Efter en sömnlös natt hade hon kommit fram till att det som hon hade gjort mot Melissa och Ali inte gick att jämföra med det som A hade gjort mot Hanna. Visserligen hade Spencer fått ett vredesutbrott, och visserligen kunde hon gå över gränsen ibland, men nej, innerst inne kände hon på sig att hon aldrig skulle kunna mörda någon.

Men varför var då A så övertygad om att Spencer var skyldig?

Kunde det vara så att A hade fel … eller ljög?

A visste så mycket. Hon kände till kyssen som Spencer hade gett Ian Thomas i sjuan, hon kände till Spencers hemliga affär med Wren, Melissas senaste pojkvän, och att det var Spencer och hennes fyra kompisar som hade gjort Jenna Cavanaugh blind.

Och allt var sant. Faktum var att A hade så mycket ammunition att använda mot dem att hon knappast behövde hitta på saker.

Spencer strök svetten ur pannan. Plötsligt kom hon på en sak som fick hennes mod att sjunka. Hon insåg att det fanns ett logiskt skäl till att A skulle låtsas som om Spencer hade dödat Ali. Och det var att A behövde en syndabock … ”Spencer?” Moderns röst hördes från bottenvåningen. ”Kan du komma ner?”

Spencer reste sig och tittade sig i spegeln. Ögonen var svullna och blodsprängda, läpparna nariga och i håret satt ett visset löv.

Hon klarade egentligen inte av att möta familjen just nu, men hon hade inget val.

Där nere doftade det av nybryggt kaffe, wienerbröd och fräscha liljor i en bukett som hembiträdet, Candace, förnyade varje mor­ gon. Spencers pappa stod vid köksön i cykelbyxor och tränings­ tröja. Det var kanske ett gott tecken – de kunde inte vara så arga om fadern hade gjort sin sedvanliga morgonrunda på cykeln.

På köksbordet låg ett exemplar av dagens tidning. Först trodde Spencer att den låg där för att den innehöll nyheter om 27

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 27

10-11-16 13.18.05

Hannas olycka. Men så såg hon sitt eget ansikte stirra tillbaka på henne från förstasidan. Hon bar en svart, elegant kostym och log självsäkert mot kameran. Maka på dig, Donald Trump! löd rubriken. Här kommer Spencer Hastings!

Spencer mådde illa. Hon hade glömt bort det. Nu låg tid­ ningen på varenda tröskel i staden.

En figur skymtade vid skafferiet. Spencer tog skräckslaget ett steg bakåt. Det var Melissa, som glodde på henne och höll en förpackning flingor så hårt i handen att det var nära att hon klämde sönder den. En liten rispa syntes på systerns vänstra kind, ett plåster satt över högra ögonbrynet, ett sjukhusband i plast satt kvar runt den vänstra armen och den högra handleden var täckt av rosa gips. Det var utan tvekan souvenirer efter bråket med Spencer kvällen innan.

Spencer sänkte blicken och skämdes. Föregående dag hade A skickat de första meningarna ur ekonomiuppsatsen till Melissa, den uppsats som Spencer hade knyckt från Melissas dator och låtsats som om den var hennes egen. Det var samma uppsats som Spencers ekonomilärare, mr McAdam, hade nominerat till Gyl­ lene Orkidén, den mest prestigefyllda tävlingen för high schoolelever i hela landet. Melissa hade insett vad Spencer hade gjort och trots att Spencer bad om förlåtelse sa Melissa hemska saker till henne – saker som Spencer inte tyckte att hon förtjänade.

Bråket hade slutat med att Spencer blivit så provocerad av Melis­ sas ord att hon oavsiktligt knuffat ner sin syster för trapporna. ”Jaha, flickor.” Mrs Hastings satte ner kaffekoppen på bordet och gestikulerade åt Melissa att hon skulle sätta sig. ”Er far och jag har fattat några viktiga beslut.”

Spencer stålsatte sig. De tänkte avslöja hennes fusk. Hon skulle bli portad från college och tvingas gå på yrkesskola. Hon skulle sluta som en telefonförsäljare som sålde träningsredskap och falska diamanter medan Melissa klarade sig utan en skråma, som alltid. På något sätt såg Melissa alltid till att vinna. ”Först och främst vill vi inte att ni ska träffa dr Evans mer.”

Mrs Hastings flätade ihop fingrarna. ”Hon har gjort mer ont än gott. Förstått?”

28

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 28

10-11-16 13.18.05

Melissa nickade tyst, men Spencer rynkade förvirrat pan­ nan. Dr Evans, Spencers och Melissas terapeut, var en av de få människor som inte hade velat stryka Melissa medhårs. Spencer började protestera, men hejdades av varnande blickar från för­ äldrarna. ”Okej då”, mumlade hon uppgivet. ”För det andra.” Mr Hastings knackade på tidningen så att pekfingret dunkade mot Spencers näsa på förstasidan. ”Att pla­ giera Melissas uppsats var mycket dumt gjort, Spencer.” ”Jag vet”, svarade Spencer hastigt och vågade inte ens titta på Melissa. ”Men efter noggrant övervägande har vi beslutat oss för att inte offentliggöra det. Den här familjen har gått igenom till­ räckligt. Så, Spencer, du får vara kvar i tävlingen. Vi tänker inte berätta det för nån.” ”Va? ” Melissa drämde kaffekoppen i bordet. ”Det är vårt beslut”, sa mrs Hastings spänt och duttade med ser­ vetten över munnen. ”Och vi förväntar oss att Spencer vinner.” ”Vinner?” upprepade Spencer chockat. ”Ska hon bli belönad också?” skrek Melissa. ”Nu räcker det.” Mr Hastings använde en ton som han van­ ligtvis reserverade för de anställda på advokatkontoret som var dumma nog att ringa hem till honom. ”För det tredje”, sa mrs Hastings, ”så vill vi att ni systrar blir vänner igen.”

Modern drog fram två fotografier ur fickan. Det första före­ ställde Spencer och Melissa vid fyra och nio års ålder. De låg i en hammock vid farmoderns strandhus i Stone Harbor i New Jersey. Det andra fotot föreställde dem båda i barnkammaren i samma hus, några år senare. Melissa hade på sig en trollkarlshatt och en cape och Spencer var klädd i en bikini med amerikanska flaggan som mönster. Vid hennes fötter låg de svarta bootsen som hon brukade använda ända tills de hade blivit så små att de nästan ströp blodcirkulationen till tårna. Systrarna framförde en trolleriföreställning för föräldrarna. Melissa var trollkarlen och Spencer hennes förtjusande assistent. ”Jag hittade dem i morse.” Mrs Hastings räckte fotona till 29

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 29

10-11-16 13.18.05

Melissa, som kastade en snabb blick på dem och sedan lämnade tillbaka dem. ”Kommer ni ihåg vilka goda vänner ni var på den tiden? Ni satt alltid och babblade i baksätet på bilen. Ni ville inte åka nånstans om inte den andra var med.” ”Det var för tio år sen, mamma”, sa Melissa trött.

Mrs Hastings tittade på fotot av Spencer och Melissa i ham­ mocken. ”Ni älskade att vara i farmors hus vid havet. Ni kom så väl överens där. Så vi har bestämt att vi ska åka dit i dag. Farmor är inte där, men vi har nycklarna. Så packa era väskor.”

Modern och fadern nickade febrigt med hoppfulla miner. ”Vilken dum idé”, sa Spencer och Melissa i munnen på var­ andra. Spencer sneglade på sin syster, förundrad över att de hade reagerat exakt likadant.

Mrs Hastings lade fotot på köksbänken och satte muggen i diskhon. ”Nu blir det så och därmed basta.”

Melissa reste sig från bordet med handen i en konstig vinkel.

Hon kastade ett öga på sin syster och för en sekund mjuknade hennes blick. Spencer gav henne ett svagt leende. Tänk om de faktiskt kunde hitta tillbaka till varandra igen, genom att dela ils­ kan över föräldrarnas naiva påhitt. Melissa kunde kanske förlåta Spencer för att hon hade stulit hennes uppsats och knuffat henne nerför trappan. Om hon gjorde det skulle Spencer förlåta Melissa för att hon hade sagt att föräldrarna inte älskade henne.

Spencer såg på fotot och tänkte på trolleriföreställningarna som hon och Melissa brukade sätta upp. När de hade slutat tycka om varandra brukade Spencer föreställa sig att om hon bara uttalade de magiska orden skulle de bli sams igen. Men så lätt var det naturligtvis inte.

När hon såg upp hade Melissas ansiktsuttryck förändrats. Ögonen hade smalnat och hon vände sig bort. ”Bitch”, sa hon över axeln medan hon skred genom hallen.

Spencer knöt nävarna och all vrede kom tillbaka. Det skulle krävas betydligt mer än magi för att de skulle bli sams igen. Ett mirakel, snarare.

30

Intriger Pretty Little Liars inl.indd 30

10-11-16 13.18.05