9789152634707 by Smakprov Media AB

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD I N S I DA N

för uppdraget i Svenska kyrkan. I denna bok finns nyheter för alla. Viktig information för de nyvalda som ska tillträda sin första mandatperiod, men även för dem som är vana och har suttit i kyrkorådet i många år. Boken är utformad för att kunna användas enskilt eller i grupp vid utbildningar och i studiecirklar. Texterna är skrivna av Kerstin Alberius, Jerker Alsterlund, Johan Dalman, Gunnar Edqvist, Cristina Grenholm, Fredrik Modéus, Anna von Malmborg och Maria Ottensten med flera. UPPDRAG FÖRTROENDEVALD är ett samarbetsprojekt mellan Verbum Förlag, Sensus studieförbund, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och Svenska Kyrkans Unga.

Boken kompletteras med webbsidan www.uppdragfortroendevald.se

VERBUM

ISBN: 978-91-526-3572-8

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

Uppdrag förtroendevald är boken som rustar förtroendevalda

2015-08-05 17:14

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD I N S I DA N

Tidigare på Verbum:

Uppdrag Förtroendevald © 2015 författarna och Verbum AB Texter ur Bibel 2000 © 1999 Svenska Bibelsällskapet Idé: Jonas Eek Nina Carlsson-Garlöv, Bo Brander, Marika Markovits, Wanja Lundby Wedin, Daniel Braw och Gunilla Gjöthlén har medverkat genom intervjuer Omslag: Jens Andersson, Bok & Form, Strängnäs Inlaga: Raija Jaakola, RPform, Köping Repro: Henrik Johansson, Molnfabriken, Örebro Foto: Magnus Aronson (där inget annat anges), Anna Braw (s 24, 97, 123, 180, 229, 231, 239), Håkan Bengtsson (s 52), Mikael Silkeberg (s 124, 126), Mikael Ringlander (s 131), Robin Benigh/Stockholms Stadsmission (s 182–186), Herman Hallonsten (s 205), Mikael Johansson (s 221) Översättning av S:t Aidans bön: Kerstin Hesslefors Persson Tryck: Ednas Print/GPS Group, Slovenien 2015 ISBN: 978-91-526-3470-7 Verbum AB Box 222543 104 22 Stockholm www.verbum.se 08-734 65 00

Innehåll 8 Inledning Jonas Eek 11 Vad är tro? 12 Att utgå från Gud Anna Cöster 18 Vad är kyrka? 19 Levande stenar i en levande kyrka Jan Eckerdal 25

Gudstjänst

26 Vad är en gudstjänst? 27 En mittpunkt Cristina Grenholm 31 Vad är en församling? 32 Vi möter Gud i varandra Ola Sigurdson 37 Vad är bön? 38 I ebb och flod Kerstin Hesslefors Persson 43 Vad är Det heliga landet? 44 Landet där så mycket hände Daniel Braw 50 Främling eller hemma Håkan Bengtsson 56 Vad är dopet? 57 Du är älskad som du är Christina Lövestam 64 Vad är nattvarden? 65 Ett leende Bo Brander

INNEHÅLL

70 Vad är kyrkomusik? 71 Inuti gudstjänsten Lars Åberg 76 Vad är kyrkorum och kyrkomiljö? 77 Heliga rum Mikael Mogren 83

Undervisning

84 Vad är en trosbekännelse? 85 Tro, bekännelse, lära Johan Dalman 90 Vad är en pilgrim? 91 En tro på väg Anna Alebo 98 Vad är historia? 99 Kyrkans historia på 10 minuter 105 Vad är ett barn? 106 Lyssna till barnen Nina Carlsson-Garlöv 113 Vad är konfirmation? 114 Bekräftelsens evangelium Jonas Eek 118 Vad är religionsdialog? 119 Tro som bildning Lisbeth Gustafsson 124 Vad är församlingsutveckling? 125 Var med och öppna kyrkan! Olle Carlsson 131 Vad är kultur? 132 Att gestalta mysteriet Maria Küchen 137

Diakoni

138 Vad är diakoni? 139 Att bygga en församling Ingrid Arvidson

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

145 Vad är solidaritet? 146 Kyrkan som skyddsrum Henrik Törnquist 151 Vad är det att vara frivillig eller volontär? 152 Frivilligcentralen Gunilla Gjöthlén 157 Vad är själavård? 158 Kyrkans insida vetter också utåt Mats Nyberg 164 Ungdomar och psykisk hälsa – att förmedla hopp Elin Santell 172 Vad är kyrkkaffe? 173 Gemenskap, hallongrottor och blommiga koppar Katarina Redegard 181

Mission

182 Vad är evangelium? 183 Evangeliet i staden Marika Markovits 189 Vad är mission? 190 Att ta gemensamt ansvar och att vittna Ann Aldén 196 Tillsammans för livet Gustaf Ödquist 202 Vänner mitt i världen Herman Hallonsten 208 Vad är ett böneliv? 209 En tro som bär i vardagen Amanda Carlshamre 215 Vad är en högtid? 216 Storhelg och traditioner Martin Modéus 221 Vad är information och kommunikation? 222 Tilliten som bär Richard Bonnevier 228 Mer för insidan 232 Ett kors och en fråga Wanja Lundby Wedin

INNEHÅLL

Inledning Jonas Eek

Förtroende är inget vi skaffar oss eller köper. Förtroende är något vi får. Det är en gåva från någon annan, något att förvalta. Så är det också med kristen tro. Tron är inget människan själv skapar eller presterar. Tron är en gåva från Gud, en gåva som vi efter bästa förmåga och med hjälp av varandra, Gud och kyrkan får försöka förvalta och fördjupa. Som förtroendevald i Svenska kyrkan har du fått ett förtroende. Med den här boken vill vi, en lång rad av dina vänner eller till och med syskon i Svenska kyrkan, dela med oss av tankar, inspiration och kunskap som du kan ha glädje av i ditt uppdrag som förtroendevald. Man kan säga att vi rustar dig och dina förtroendevalda kolleger. Ni har ansvar för styrning och struktur, ramar och regelverk, organisation och offentlighet – och samtidigt är ert uppdrag mycket större och rikare än så. Allt det yttre och allt det formella i kyrkan är nödvändigt, men det är aldrig tillräckligt. Att vara kyrka och att ha ett uppdrag i kyrkan hör alltid samman med den kristna tron och livets insida. Vi kan se olika på vårt uppdrag och på livets insida. Det är egentligen bara naturligt. Ett mänskligt ansikte har ganska få komponenter: ögon, näsa, mun, kinder, haka … Ändå finns de i så många varianter att vi blir förvånade när vi träffar någon som liknar någon annan. Hur mycket variation rymmer då inte vårt inre – med känslor, minnen, drömmar, fantasier, tankar, tvivel och tro? Och trots alla våra olikheter finns det sådant som är gemensamt. Vi kan ta del av varandras erfarenheter, tala om tro och känna igen oss i varandra.

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

Att vara kyrka är att göra just det: samlas kring en gemensam tro och en gemensam längtan efter fördjupning i förhoppningen att fler människor ska känna igen sig själva och sin tro i det som är kyrkans tro. Ordet tro kan betyda olika saker. Tro kan vara kunskap (på latin: cognitio), och då är den ett försanthållande: ”Jag tror att det är tisdag när jag skriver detta.” Tro kan också betyda tillit (på latin: fiducia), och då innebär den att jag känner förtroende och säger till någon: ”Jag tror på dig.” Dessutom kan tro innebära ett vittnesbörd (på latin: testimonium), och då betyder den att jag tror på sanningshalten i information som jag har fått: ”Jag tror att historiebokens uppgifter om andra världskriget stämmer.”1 Tro kan alltså vara tradering (återberättande) och tradition, tillit och tillförsikt. Det lilla prefixet ”till” är en preposition som pekar framåt mot något eller Någon. Tro är alltid riktning och rörelse. I centrum för vår gemensamma tro står varken böcker eller byggnader och inte heller regler eller ritualer. I centrum står en person, Jesus från Nasaret. Kyrkan kallar honom Kristus – det är grekiska och betyder Herre. Att Jesus är Herre är kyrkans allra mest grundläggande erfarenhet: det går inte att tala om Gud utan att berätta om Jesus, och det går inte att berätta om Jesus utan att tala om Gud.2 Uppdrag Förtroendevald – Insidan är en bok om kyrkans tro. Vi har bett en lång rad människor som är engagerade i Svenska kyrkan på olika vis, som diakoner, präster, universitetslärare, musiker, pedagoger, missionärer och församlingsmedlemmar, att ta sig an varsitt ämne. Efter två inledande kapitel, ett om tron och ett om kyrkan, kommer fyra avdelningar, en för var och en av Svenska kyrkans fyra grundläggande uppgifter som vi läser om i Kyrkoordningen: Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission. Till varje kapitel finns reflektionsfrågor för den som vill tänka vidare på egen hand eller tillsammans med andra och lästips för den som vill läsa mer. Längst bak i boken har vi samlat några tips om resurser för alla som letar efter ytterligare

Ulf Jonsson: ”Religion och vetenskap i historia och samtid” i Att undervisa i religion och vetenskap. Med grund i ämnesplanen för religionskunskap, O. Franck och M. Stenmark (red), Studentlitteratur (2012)

Per-Erik Persson: Gemenskap – att vara kyrka i Svenska kyrkan (Verbum 2004), s 55

INLEDNING

fördjupning och en hälsning från kyrkostyrelsens förste vice ordförande som berättar om sin tros insida. Kanske kan man kalla pedagogiken i boken luthersk. Korta frågor – Vad är X? Vad är Y? – får dels ett kort lexikalt svar och dels ett längre, mer resonerande och ofta personligt. Dessa svar är tänkta som utgångspunkter för fler frågor, funderingar och samtal. Ingen bok i världen kan ersätta personliga samtal eller gemensam reflektion i små och stora grupper. Däremot kan en bok hjälpa oss att börja tala med varandra – och att fortsätta. Min förhoppning är att Uppdrag Förtroendevald – Insidan ska få inspirera dig till samtal med dem du möter i kyrkan och i dess närhet, andra förtroendevalda, församlingsmedlemmar och församlingsmedarbetare, och ge dig ett och annat att ta med in i de samtalen. Att visa din tro i det du gör och tala om den är ett förtroende som du har fått. Gud välsigne dig i ditt viktiga uppdrag!

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

Vad är tro? Ordet ”tro” är på båda Bibelns språk, hebreiska och grekiska, nära ordet ”trofasthet”. Att tro kan vara att förmoda att viss information är sann, att lita på någon eller att tolka livet med utgångspunkt i en andlig tradition, till exempel kristendomen, och inrätta sitt sätt att leva efter den.

KYRKA OCH SAMHÄLLE

Att utgå från Gud Anna Cöster

”Jag vore ingenting om du inte fanns”, sjunger Kristina från Duvemåla i musikalen som bär hennes namn. Den bygger på Vilhelm Mobergs romaner om hur hon och hennes man Karl Oskar i mitten av 1800-talet lämnar det fattiga och steniga Småland och ger sig av till Amerika i hopp om en bättre framtid. Kristina säger först sitt nej till att lämna hemmet och allt hon har, men följer sedan ändå med. Resan går över havet, och livet blir hårt när de kommer fram. De förlorar ytterligare ett barn, kärleken blir prövad, hon längtar hem. Hon lever i visshet om att Gud finns med i allt som sker, men när livet blir för outhärdligt ropar hon ändå ut sitt tvivel. Har hon bett alla böner förgäves? Har hon bett till en Gud som inte finns? Det är fortfarande till Gud hon riktar sina frågor, och hon säger i samma andetag: Om du inte fanns till, vad gjorde jag då? ”Gud är förutsättningen för livet. Att tro det är inte svårt. Men att tro på livet, på andra människor eller på sig själv kan vara svårt.” Ungefär så svarade jag i en intervju för flera år sedan, och så tänker och tror jag fortfarande. Teologen Ann Heberlein formulerar det i en av sina böcker3 som att ”mysteriet är vem människan är – Gud är förutsättningen”.

Ann Heberlein: … så vänder jag ändå tillbaka till Gud (Verbum 2014)

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

Det allmänna och det särskilda I kristen tro finns en allmän utgångspunkt: Gud finns först. Kanske är vi idag mer vana vid att tala om gudstro genom att utgå från att jag som människa finns först, i centrum av tillvaron, och då är det underförstått att jag kan bestämma om jag vill ha med Gud att göra eller inte. Men kristen tro vilar i att människan utgår från att Gud andas liv över jorden och blåser sitt liv i människan, så som det står i Bibelns första skapelseberättelse4. I en av Tomas Boströms sånger, som har blivit psalm 899 i Psalmer i 2000-talet, sjunger vi: Innan verkligheten vaknat har du vakat över mig. Innan första andetaget har jag andats djupt i dig. (…) Innan livet ens har börjat har du burit det till slut. Att tro är att leva under förutsättningen att jag som människa står i relation till en Gud som ger liv åt mig som individ och åt hela mänskligheten. En hjälp att förstå vad det innebär att vara människa och leva med Gud som förutsättning finns också i det vi kan kalla en särskild utgångspunkt. Det är den berättelse som finns i evangelierna. Det som är särskilt är att Gud inte enbart är vind och luft utan också människa, en av oss, Jesus Kristus. Evangeliernas berättelser om honom hjälper oss att förstå vad det betyder att Gud har andats liv över Må hoppets Gud fylla er tro med all jorden. Jesu liv, död och uppglädje och frid och ge er ett allt rikaståndelse är ett särskilt skeenre hopp genom den heliga andens de som lyser in i människolikraft. – Paulus i Romarbrevet 15:13 vet. I det ljuset kan vi se våra egna liv och världens liv. Där kan vi se att mönstret av liv, död och uppståndelse hela tiden finns också i oss. Människan är ett mysterium, och berättelsen om Jesus ger oss en möjlighet att tolka och förstå något av det.

Första Moseboken 2:7

ATT UTGÅ FRÅN GUD

Att ha någon att känna igen sig i Kristen tro ger oss berättelser som hjälper oss att känna igen och förstå oss själva. ”Min tro vilar inte på trosbekännelsen, den vilar i att jag känner igen det bekännelsen pekar på”, skriver Cristina Grenholm i boken Vår tro som min5. Hon skriver om vår trosbekännelse, den som vi läser tillsammans i gudstjänsten, men vi skulle kunna säga likadant om evangeliernas berättelse. Vår tro vilar inte på det som evangelisterna berättar, den vilar i att vi känner igen det som de pekar på. Vi behöver inte bestämma oss för om Jesu liv, död och uppståndelse går att bevisa eller inte. Vi får känna igen oss själva i det som händer Jesus och se lite mer av vilka vi är i relation till Gud. Det går en röd tråd genom evangelierna: de människor som Jesus möter behöver något, och han behöver dem. Jag tänker särskilt på tre personer som dyker upp där: en kvinna, en man och ett barn.

Tro som livsflöde En kvinna går ensam för att hämta vatten6. Det är mitt på dagen. Kanske har de andra kvinnorna varit där tidigt på morgonen. Från ett annat håll kommer Jesus. Han sätter sig vid källan och börjar tala med kvinnan. De är från folkgrupper som vanligtvis inte pratar med varandra. Jesus ber kvinnan om vatten att dricka. Hon blir misstänksam. Behöver han henne? Behöver hon honom? Jesus känner till hennes bakgrund. Hans ärende är att visa att Gud är förutsättningen för också hennes liv och att inget kan förändra det. Guds kärlek till henne är konstant. Och vattnet i källan som de möts vid blir en bild: att hon får en möjlighet att upptäcka förbindelsen med Gud på nytt ger henne nytt liv och en ny tilltro till livet. Cristina Grenholm: Vår tro som min – levande trosbekännelse (Verbum 2015)

Johannesevangeliet 4:5–26

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

Hon låter sin vattenkruka stå och går istället tillbaka in i staden för att berätta för andra.

Tro som behov En officer kommer fram till Jesus7. Han är romersk soldat, en representant för ockupationsmakten. Men han har en tjänare som har blivit sjuk, en pojke som han känner ansvar för. Nu är han tvungen att be om hjälp. Det behovet formar hans bön. Och Jesus blir förvånad. Han säger att han aldrig har mött en så stark tro. Officeren vet att det finns någon som han kan rikta sin bön till. Tron är inte något som vi människor har uppfunnit, som en tanke eller en åsikt. Tron formar böner om hjälp när inga andra möjligheter finns. Den lever i oss som ett behov av att höra ihop med Gud när livet ställs på sin spets.

Tro är att vara behövd Jesus och lärjungarna ser att mycket folk kommer för att lyssna till honom8. De är långt från städer och byar, så de undrar var de ska få tag i mat så att det räcker till alla. Då ser en av lärjungarna en pojke som har fem bröd och två fiskar. Det kan verka som nästan inget, men Jesus tar emot det. Han tackar Gud för det och ber lärjungarna att dela ut maten. Den räcker åt alla. Att tro är att behöva relationen med Gud, men Gud behöver oss också och använder oss. Kristen tro låter oss se på världen som ett sammanhang som behöver oss och det vi har. Det jag själv har och gör spelar roll för någon annan. Det någon annan har och gör spelar också roll för mig. Vi spelar roll för varandra. Kyrkans liv gestaltar just detta på olika sätt. Genom evangeliet kan vi få ledtrådar till vad vi själva behöver och vad vi kan ge. Dopet kallar oss att vara lärjungar. I nattvarden tar vi emot och delar bröd och vin. Varje gudstjänst sänds vi välsignade tillbaka till vardagen och varandra.

Matteusevangeliet 8:5–13

Johannesevangeliet 6:1–11

ATT UTGÅ FRÅN GUD

Att finnas i mellanrummet Passionsberättelsen, det som evangelisterna skriver om Jesu död och uppståndelse, är central för att förstå vad människoliv är. I påskens skeende ryms den tydligaste bilden av vad det är att leva med Gud som förutsättning. Jesus gestaltar just det. ”Kristen tro är en påskaftonstro”, skriver Jesper Svartvik9. Att tro innebär att kunna leva i erfarenheten av påskaftonen, mellanrummet mellan död och liv. Att inte låta människolivet definieras enbart av långfredagens lidande och död, men inte heller enbart av påskdagens bud om uppståndelse, glädje och framtid. Kristina från Duvemåla är en romangestalt. Berättelsen om henne äger rum på 1800-talet och skrevs på 1960-talet. Ändå är hennes liv förvånansvärt likt våra. För var och en av oss: kärlek, död, sjukdom, relationer, arbete. I världen: fattigdom, flykt, barnafödande, invandring, utvandring, arbete för kärlek och fred. När Antje Jackelén välkomnades som ärkebiskop 2014 talade hon i sin predikan om hur tro ofta görs till en fråga om individuell avvikelse, om huruvida någon har en tro eller inte. Hon talade om hur det också går att se på tro tvärtom – var och en av oss tror, och det är en yttersta förutsättning för livet. Tron är en process att vara indragen i, en process som också innebär att Gud fortfarande bär allt liv i sina händer. Anna Cöster är präst i Angered i Göteborg.

Jesper Svartvik: Försoning och förvandling (Verbum 2014)

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

REFLEKTIONSFRÅGOR * Att allt liv utgår från Gud – hur skulle jag förklara det med egna ord? * På vilka sätt kan vattnet i källan som en bild av nytt liv hjälpa mig? * ”Tron formar böner om hjälp när inga andra möjligheter finns” – har jag eller någon jag känner egna erfarenheter av detta? * Vilka är de senaste ledtrådar som jag har fått för mitt liv genom evangelierna? * Hur har min trosprocess sett ut under det senaste året?

LÄSTIPS * Cristina Grenholm: Vår tro som min (Verbum 2015) * Vilhelm Moberg: Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet hem (flera utgåvor på Bonniers) * Ann Heberlein: … så vänder jag ändå tillbaka till Gud (Verbum 2014) * Jesper Svartvik: Försoning och förvandling (Verbum 2014)

ATT UTGÅ FRÅN GUD

Vad är kyrka? Ordet kyrka är sig likt på engelska (church), tyska (Kirche), norska (kirke) och flera andra språk – det kommer från grekiskans kyriakon, som betyder att något hör till Herren (kyrios betyder herre). Kyrkan brukar också kallas Guds hus eller Herrens hus.

Levande stenar i en levande kyrka Jan Eckerdal

Jag var väl åtta år gammal. Det var framme i koret i den stora 1800-talskyrkan. Vi hade kommit till barngudstjänst, och prästen ställde upp oss barn i två täta rader i kortrappan. En lång pappa fick ställa sig vid den ena sidan av oss med armarna sträckta ovanför huvudet och med händerna formade till en pil uppåt. Så bad prästen oss alla att gapa, och så tog hon en bild med sin polaroidkamera. Vi förstod inte vad hon gjorde. Inte förrän hon visade oss bilden. Då såg vi det – tillsammans såg vi ut som en kyrka. Pappan var kyrktorn. Våra öppna munnar, förklarade prästen, var tänkta som kyrkfönster. Så ställde hon en Jesusfigur vid fötterna på en av oss, som hörnsten för hela bygget. Och så predikade hon för oss. – Det är ni som är kyrkan, sa hon. Det här vackra huset som vi har runt oss och som vi brukar kalla för kyrka, det är ju bara regnskyddet som skyddar det som är den verkliga kyrkan – ni. Ni är levande stenar i en levande kyrka. Var och en av er skulle lämna ett hål i kyrkbygget om ni inte fanns. När vi var och en går till vårt efter den här samlingen tar vi också med oss kyrkan som en del av oss själva. Barngudstjänsten var inte särskilt spektakulär. Men bilden slog an någonting: här räknar de tydligen med mig. Visserligen är vi nog många som kan vittna om att kyrkorummen har en

LEVANDE STENAR I EN LEVANDE KYRKA

större och djupare betydelse för oss än att bara vara regnskydd. Om inte förr upptäcker många församlingar vilken stark laddning kyrkobyggnaden kan ha för människor den dag kyrkorådet börjar överväga att stänga en kyrka. Men om kyrkan ska vara levande behövs det levande människor både i kyrkorummen och i den kyrkliga organisationen. Kyrka är ett verb, Beskrivningen av kyrkan som byggd med och den händer nu. oss själva som byggstenar gav mig och de andGordon Lathrop ra gapande barnen bilden av ett sammanhang där våra bidrag på ett självklart sätt behövdes – kyrkan som något som vi alla formar men som också formar oss. En plats där vi kallas samman till gemenskap med Gud och med varandra och sedan sänds ut med uppdraget att leva Guds kärlek i världen. Den kyrkan är i ordets allra mest bokstavliga betydelse något levande. För i en kyrka som består av levande människor blir det liv och rörelse. Därför tänker jag mig att vår kyrka när den är som bäst är något som händer. Närmare bestämt är kyrkan det som händer när evangeliet kallar och samlar människor runt Jesus Kristus, innan det blir institutionellt organiserat och strukturerat. Kyrkan är en inbjudan till ett sammanhang där vi får vara delaktiga med våra liv. Med kyrkligt språkbruk skulle man kunna uttrycka det som att kyrkan är ett sammanhang där det finns en kallelse till oss var och en. Den kallelsen kan vi bejaka på många olika sätt. Den kan bli förverkligad inom den kyrkliga organisationens väggar, men i lika hög grad utanför dem. När vi ställer oss till förfogande som förtroendevalda är det ett tydligt sätt att bejaka vår kallelse att vara en del av det levande kyrkbygget. En stor del av arbetet för en förtroendevald upptas av kyrkans organisatoriska sidor. Det är ett viktigt arbete. Vi klarar oss inte utan vår organisation. Utan den skulle kyrkan bli något mycket diffust. Men kallelsen att verka i och för organisationen Svenska kyrkan är också en del av den stora kallelsen från Gud: att med våra liv vara levande stenar i Kristi kyrka. Och Kristi kyrka är i sin tur del av en än större kallelse. Kristi kyrka finns inte till bara för sin egen skull, utan som en del av Guds pågående kamp för sin skapelse, Guds stora mission i världen.

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

Det där kan väl låta lite högtravande i förhållande till den kyrkliga verkligheten för en förtroendevald, där arbetet ofta består av sådant som sammanträden, beslutsprocesser, budget och styrdokument. Det är stora ord, men det är viktigt att vi påminner oss om dem. För trots att kyrkans organisation och struktur är väsentlig så tror jag att alla de olika uppdrag som kyrkan är beroende av kommer att bli som mest meningsfulla och spännande när vi ser dem i ljuset av vår kallelse. Vi är kallade att vara levande stenar i det bygge som, med det bildspråk Jesus använder, har till uppgift att vara ljus och salt i världen. Något av det mest inspirerande – men också mest utmanande – med den kyrka som Jesus kallar oss till är att den inte finns till för sin egen skull. Kyrkan är faktiskt inte ens i någon enkel mening vår. Vi behöver människor … då blir också ni till levande som vi kan anförtro ledaruppdrag stenar i ett andligt husbygge. och maktpositioner av olika slag, – Första Petrusbrevet 2:5 men ingen av oss äger kyrkan. I kyrkan är det Jesus Kristus som bjuder in. Evangelierna innehåller många berättelser om hur han gör det. Typiskt för dem alla är att han gång på gång överskrider våra föreställningar om vem som äger gemenskapen och vilka gemenskapens vi egentligen består av. I Svenska kyrkan har tanken om att vara en öppen kyrka blivit till något av ett honnörsord. Jag tänker mig att det har att göra med den gränsöverskridande öppenhet som Jesus gav uttryck för, både i förhållande till Gud och till sina medmänniskor. Hans öppna inbjudan till varje människa kan reflekteras av en kyrka som strävar efter att vara öppen och inbjudande. Däremot innebar förstås inte Jesu öppenhet att han bejakade vad som helst eller strävade efter att alltid vara till lags. Till öppenheten i Kristus hör att vi som kyrka måste lägga oss vinn om att vara öppna och tydliga med evangeliet också när det utmanar oss själva och andra. När kyrkan är något som i första hand händer betyder det att kyrkan alltid finns i ett här och nu. För oss som lever i ett så historiskt mättat sammanhang som Svenska kyrkan är det en viktig insikt. Genom sin historia har

LEVANDE STENAR I EN LEVANDE KYRKA

Svenska kyrkan ett unikt historiskt och kulturellt kapital som vi medlemmar ska förvalta på ett klokt sätt. Vi måste göra det utan att agera som om vi egentligen längtar tillbaka till en annan tid än den som just vi har blivit kallade till att vara kyrka i. En trovärdig kyrka behöver ha kontakt med sin historia, men den får inte reduceras till att bli ett museum över gångna tider. Själv tror jag att det allra viktigaste för att vår kyrka skall hålla sig vital och fortsätta vara en levande kyrka i vår tid är att den tas i anspråk av människor som med sina liv vill vara med och bära den kristna tron in i en ny tid. En kyrka där människor ägnar sig åt att ärligt utforska vad det Ty i honom är det vi lever, rör innebär att leva i gemenskap oss och är till … med Gud och med andra män– Paulus i Apostlagärningarna 17:28 niskor – den kyrkan är förankrad i livet så som det ter sig i vår egen tid på vår egen plats. Människors möte med levande Gud sker ju alltid i ett här och nu. En sådan kyrka kommer inte att bli enbart ett historiskt monument. Istället kommer den att söka vägar att gestalta evangeliet på ett trovärdigt och kreativt sätt i just sin egen tid. En sådan kyrka kan också känna sig friare att bejaka de positiva sidorna av sitt historiska arv utan att riskera att själv förpassas till historien. Det historiska sammanhang som den kristna traditionen sätter in våra liv i är svindlande. När jag sträcker fram mina händer och tillsammans med ett tiotal andra tar emot bröd och vin i veckomässan i den kyrka som jag brukar gå till, gör jag det samtidigt tillsammans med alla kristna i alla tider och på alla platser. Kyrkan tar gestalt i varje tid genom att nya människor vill vara med och tillsammans formas och forma kyrkan. Just nu är de människorna vi! Jan Eckerdal är teologie doktor och stiftsadjunkt för teologi och fortbildning i Strängnäs stift.

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

REFLEKTIONSFRÅGOR * På vilka sätt märks det i vår församling att kyrkan är byggd av levande stenar? * Vad av kyrkan tar jag med mig när jag går ut efter en söndagsgudstjänst? Efter ett sammanträde? Efter en veckomässa? Efter en sopplunch? * Vad innebär det för mig att vara öppen? Att kyrkan är öppen? * Leva i gemenskap med Gud och med andra människor – hur ger vi alla den möjligheten i vår församling?

LÄSTIPS * Fredrik Modéus: Mod att vara kyrka (Verbum 2005) * Jan Eckerdal: Folkkyrkans kropp – Einar Billings ecklesiologi i postsekulär belysning (Artos 2012) * Anders Ruuth: Det underbara huset – att leva och bo i Guds församling (Libris 2001) * Fredrik Modéus: Längta efter liv (Verbum 2009)

LEVANDE STENAR I EN LEVANDE KYRKA

Gudstj채nst

Vad är mission? Vad är själavård? Vad är nattvarden? Vad är dopet? Uppdrag Förtroendevald – Insidan tar vid efter Uppdrag Förtroende vald och kan fungera som ett slags grundkurs med många möjligheter till fördjupning för dig som är kyrkorådsledamot eller som har någon annan uppgift i en av Svenska kyrkans församlingar. Utforska kyrkans fyra grundläggande uppgifter – Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission – tillsammans med Anna Cöster, Ola Sigurdson, Cristina Grenholm, Lars Åberg, Ingrid Arvidsson, Henrik Törnqvist, Amanda Carlshamre och många fler. Vad är det vi som är förtroendevalda i en församling förmedlar genom vårt engagemang, och hur kan vi fördjupa vår tro tillsammans med varandra och med andra? Reflektionsfrågor för den grupp som vill använda boken som studiematerial, till exempel församlingsråd, gudstjänstgrupp, ledningsgrupp – eller för enskild läsning.

Uppdrag förtroendevald är boken som rustar förtroendevalda för uppdraget i Svenska kyrkan. I denna bok finns nyheter för alla. Viktig information för de nyvalda som ska tillträda sin första mandatperiod, men även för dem som är vana och har suttit i kyrkorådet i många år.

Boken är utformad för att kunna användas enskilt eller i grupp vid utbildningar och i studiecirklar. Texterna är skrivna av Kerstin Alberius, Jerker Alsterlund, Johan Dalman, Gunnar Edqvist, Cristina Grenholm, Fredrik Modéus, Anna von Malmborg och Maria Ottensten med flera. UPPDRAG FÖRTROENDEVALD är ett samarbetsprojekt mellan Verbum Förlag, Sensus studieförbund, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och Svenska Kyrkans Unga.

Boken kompletteras med webbsidan www.uppdragfortroendevald.se

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

Tidigare på Verbum:

UPPDRAG FÖRTROENDEVALD

VERBUM

ISBN: 978-91-526-3572-8

VERBUM

ISBN 978-91-526-3470-7

789152 634707