du klarar det, Du klarar det, Amina!
amina! Jeanette Jonasson
du klarar det, amina!
Jeanette Jonasson
Fler böcker av Jeanette Jonasson från Idus förlag: Josef – en tjuv? 2017
Du klarar det, Amina! Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Jeanette Jonasson © Bild: iStockphoto Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2018 ISBN: 978-91-7577-647-7
Till min allra käraste syster och till Marcus som tålmodigt har hjälpt och stöttat.
Kapitel 1 Amina satt och skrev på sin blogg. Sidan var ny. Den handlade mest om kläder. Amina älskade kläder och mode. Hon hade inte riktigt bestämt sig för hur hon skulle presentera sig. Men hon skrev: Jag är 13 år. Jag bor med min mamma och min storasyster Hanna. Hanna är 15 år och den bästa storasyster som finns i hela världen. Amina log när hon skrev det sista. Hon fortsatte: Jag och Hanna delar rum. Det går oftast bra. Det är mest Hanna som klagar. Mamma jobbar som sjuksköterska på ett sjukhus inne i stan. Vi bor i en lägenhet i ett höghus i en förort. Vi bor ganska trångt. Men mamma har sagt att vi inte har råd att flytta just nu. Nej! Amina ändrade meningen till: Mamma har sagt att vi inte har möjlighet att flytta just
7
nu. Hon ville inte att någon skulle veta hur lite pengar de egentligen hade. Aminas fingrar gled vant över knapparna på mobilen när hon fortsatte skriva: Jag och Hanna går i Stenboskolan. Jag älskar skolan. Jag har ganska många kompisar. Amina slutade skriva. Hon tänkte på Hanna. Hanna tyckte inte alls om att vara i skolan. Hon försov sig jämt och skolkade ibland. Hanna och mamma bråkade alltid om skolan. Läraren ringde ofta till mamma för att prata om Hanna. Amina kan se på mamma när hon har pratat med läraren. Mamma ser jätteledsen ut då. Amina undvek att skriva något om pappa. Pappa som hade lämnat dem. Pappa som hade skaffat en ny familj. Väckarklockan ringde. Amina stängde av den fort så att mamma inte skulle vakna. Mamma hade jobbat hela natten – igen! – Hanna. Vi måste gå upp nu. Amina hörde hur Hanna stönade i sängen mittemot.
8
– Ja, jag kommer. Gå i förväg du. Hanna vände sig mot väggen och somnade om. Amina suckade och reste sig. Så här var det alltid. Hon fick tjata på sin syster. Och mamma fick de inte väcka, för hon måste sova efter nattskiftet. Amina gick ut i köket och bredde några smörgåsar. Hon tyckte det var orättvist. Varför skulle hon alltid behöva ta hand om Hanna på morgnarna? Det var mammas jobb. Jag är faktiskt lillasyster här, tänkte Amina. Jag är inte en mamma … Men hon kände sig ofta som en sådan. Och sedan fick hon dåligt samvete. För det var ju inte mammas fel. Hon var ju tvungen att sova efter jobbet. Mobilen plingade till. Med några snabba knapptryck skrev hon till sin kompis Lily vad hon skulle ha på sig i skolan idag. Hon hällde upp tevatten i två vita muggar. Båda var spruckna.
9
Kapitel 2 Amina gick till skolan. Skolan låg ungefär fem minuter från deras höghus. Men för Amina tog det oftast en kvart att gå dit. Hon hade många sms och inlägg som hon var tvungen att skriva på vägen. Nu var det den nya bloggen hon uppdaterade igen. Hon älskade att skriva ”Hiss eller diss”. Med några ord kunde hon dissa en kompis klädsmak. Både IRL och på bloggen. Deras lärare Annie stod och pratade. Och pratade. Och pratade. Amina gäspade. Hon tittade ut genom fönstret. Snö. Trots att det var i mitten på april. Brrr … För att inte somna tog hon försiktigt fram sin mobil. Annie fick inte se det, för då skulle hon ta den. Då skulle inte Amina få tillbaka den på en lång stund. Hon rös. Hemska tanke …
10
– Alltså, det är typ sååå onödigt att sitta här, viskade Lily. Det mesta Annie pratar om kan vi typ googla eller kolla upp på Wikipedia! Amina nickade. Det var verkligen slöseri på tid att gå i skolan. Men Amina hade ändå toppbetyg – hon råpluggade till proven, räckte upp handen lite då och då, smörade lite för lärarna och så: högsta betyg! Amina kollade de senaste inläggen på sin blogg och började själv skriva ett när något stort närmade sig framifrån. Det var Annie. – Eller vad tycker du, Amina? Läraren tittade missnöjt på Amina. Hon hade upptäckt att hon satt med sin telefon. Och nu ville Annie visa det för hela klassen. Verkligen förnedra Amina. Trots att Amina kämpade emot kände hon hur hon blev röd i ansiktet. Åh nej, nu ser alla killar det, tänkte hon. Hon hörde hur de andra fnissade. – Jaaa, det …, mumlade Amina. Shit, nu skulle Annie säkert ta telefonen!
11
Hon räddades av rastsignalen. Alla reste sig upp. Annie ropade med sprucken röst: – Ni har läxa till nästa vecka. Ni ska läsa sidorna 25–35! Som vanligt drunknade rösten i ljudet från 29 skrapande stolar. Bara Jeanne, den smartaste tjejen i klassen, satte sig ner. Hon antecknade sidorna i sin kalender. Amina såg hur Lily gjorde en grimas och skakade på huvudet. Jeanne och Lily tyckte inte om varandra. Och båda brukade klaga på varandra hos Amina. Men Amina brydde sig inte om deras skitsnack. Hon var en schysst kompis och gjorde verkligen allt för att vara omtyckt. Amina lade ner telefonen i fickan och gick ut på rast. Amina letade med handen i sin väska. Hon hade glömt att ta ett äpple med sig och nu kände hon sig jättehungrig. Det var mammas fel. Alla andras mammor fixade matsäck, frukt, godis. Men inte mamma. Hon brydde
12
sig aldrig … Det högg till i magen. Det var det dåliga samvetet igen. Du vet att mamma gör sitt bästa, sa Amina till sig själv. Hon hinner bara inte. Amina kände efter i fickan. Jo, hon hade några mynt där. Hon tog upp sin mobil igen och tittade på klockan. Hon skulle hinna till kiosken vid skolan om hon skyndade sig. Ute sken solen. Snön som nyss fallit var på väg att smälta. En kylig vind drog över Aminas ansikte. Men det luktade vår. Amina hade bråttom nu. Hon ville inte komma försent till nästa lektion. Det skulle vara FÖR pinsamt. Läraren skulle sluta prata och titta på henne. Och alla klasskompisar skulle stirra … Nej, hon skulle hellre skolka än att komma för sent!
13
Kapitel 3 Amina närmade sig kiosken. Ja! Genom fönstret fick hon syn på Hanna. Amina blev glad. Vad bra! Då gick hon till skolan i morse ändå … Amina såg hur kioskägaren försvann från kassan för att hämta något. Hon skulle precis springa in i affären, in till Hanna. Då såg hon. Amina såg hur Hanna smög sig in bakom disken. Hanna tittade snabbt mot rummet där ägaren försvunnit. Sedan tryckte hon på en knapp på kassaapparaten och stoppade ner handen i kassan. Hanna tog upp en tjock bunt sedlar. Amina såg hur Hanna tittade på dem innan hon snabbt stoppade dem i fickan. Amina backade. Hon tryckte sig mot husväggen så att Hanna inte skulle få syn på henne. Såg hon rätt? Hade Hanna stulit pengar? Nej, hon såg säkert fel. Det var nog växelpengar Hanna tog upp. 14
Eller? Amina visste inte vad hon skulle tro. Hon började må konstigt. Hon mådde illa. Är hennes egen storasyster en – hon vågade knappt ens TÄNKA ordet – tjuv? – Amina! Det var Hanna. Hon hade upptäckt Amina. – Amina vänta! Hanna sprang ifatt henne. – Vad gör du här? Du har väl lektion? Hanna andades fort. – Nej. Amina svalde. Hon hade knappt någon röst. Jag har rast. – Du ser lite blek ut. Mår du bra? Hanna tittade oroligt på Amina. – Nej. Jag mår lite illa. Jag kanske borde gå hem … Amina visste inte vad hon skulle säga. Det var som om hjärnan inte fungerade längre. Orden liksom stannade kvar i halsen. Rösten lät inte som den brukade. – Ja, gör det. Jag kan prata med din lärare. Ska jag ringa mamma? Hon kanske kan komma och möta dig … 15
Amina backade. Hon tryckte sig mot husväggen så att Hanna inte skulle få syn på henne. Såg hon rätt? Hade Hanna stulit pengar? Amina kunde inte tro att det var sant. Hennes storasyster Hanna hade tagit en bunt sedlar från kassan i den lilla kiosken. Hur ska Amina göra? Ska hon berätta för mamma? När allt verkar ordna sig rymmer Hanna hemifrån. Mamma och Amina letar överallt. Tänk om hon är kidnappad? Eller skadad? Vart har Hanna tagit vägen?
ISBN 978-91-7577-647-7
www.idusforlag.se
9 789175 776477