Flickan hade hetat Ingrid. För fyra veckor sedan hade han sett henne ensam i Vasaparken och börjat prata med henne. Till en början hade hon varit blyg. Han hade gett henne en slant att köpa bokmärken för. Efteråt hade han besökt parken varje dag. Länge hade han suttit på samma parkbänk, läst tidningen eller bara tittat på folklivet runtomkring. Han hade träffat henne ett par gånger till. Sakta vunnit hennes förtroende. Frågat hur det gick i skolan. En gång hade hon till och med fått en av hans samlarbilder. Han hade tyckt om henne. Redan andra gången de möttes hade hon berättat att hon bodde ensam med sin mor. Att hon hade en far som hon aldrig träffat. Han hade frågat efter faderns namn. Sagt att han kände honom. Han hade ordnat bilen för en vecka sedan. Åkt runt de senaste dagarna. Stannat, gått av. Letat. Den här eftermiddagen hade han parkerat bilen på en bakgata nära Vasaparken, haft med sig jordgubbarna han köpt på Hötorget dagen innan. Han hade satt sig på den vanliga bänken. Den som låg nära den stora gräsplanen, nära den väg han visste att hon brukade gå. Han hade bläddrat igenom StockholmsTidningen. Tittat på folket runtomkring. Han hade suttit där i flera timmar. Sett hur människorna blev färre och färre. Sett hur mörkret föll, sett hur lykttändaren tände lyktorna. Hon hade kommit vid niotiden; han hade blivit förvånad över att hon var ute så sent. Hon hade stannat till vid bänken. Börjat prata med honom. Han kände att hon litade på honom och han hade sagt att hennes far var i staden, att nu skulle hon få träffa honom. Och hon hade följt med honom.
2. Harry Schiller tog sig vingligt uppför den branta backen vid slutet av Nordenskiöldsgatan. Klockan var strax över fyra, det var fortfarande folktomt. Schiller stannade till framför ett av hyreshusen. Kvällen hade börjat på restaurant Tennstopet. Den hade fortsatt till ett par ölsjapp innanför 9
Ljunghill_SGaramond_11pkt3.indd 9
2011-11-02 15:16:14