9789144114491

Page 1


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39325 ISBN 978-91-44-11449-1 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslag: Francisco Ortega Printed by Lapaprint, Valmiera, Latvia 2017


INNEHÅLL

Tack 9

Del I  Introduktion

1  Klinisk forensisk psykologi  13 Å sa E r i k s s on & K n u t St u r i d s s on Vad är klinisk forensisk psykologi?  13 Bokens målgrupp  14 Juridiska förutsättningar  14 Psykologiska metoder   15 Bokens upplägg  16 Våra medförfattare  17 Några förtydliganden  19 Litteraturförteckning 20 2  Brott i Sverige  21 K n u t St u r i d s s on Allmänhetens bild av brottsligheten  21 Vilka är brotten?  22 Hur många är brotten?  23 Vilka utsätts för brott?  25 Vilka är gärningspersonerna?  26 Sammanfattning 26 Lästips 27 Litteraturförteckning 27 ©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

3


Innehåll

3  Vad händer i rättsprocessen?  29 K n u t St u r i d s s on Förundersökningen 29 Åtal 30 Rättegång 31 Domen 32 Sammanfattning 33 Lästips 33 Del II  Före rättegången

4  Gärningsmannaprofilering  37 G a br i e l l e Pa r k e r Fiktion och verklighet  37 Gärningsmannaprofilering växer fram  39 Vad är gärningsmannaprofilering?  41 Ärendeanalysen som arbetssätt  43 Brottstyper som lämpar sig för analys och profilering  47 Gärningsmannaprofilgruppens sammansättning  47 Att utvärdera profilering som metod  50 Sammanfattning 51 Lästips 52 Litteraturförteckning 53 5  Polisförhandling  55 Pau l H a ns s on Två betydelsefulla gisslansituationer  55 Polisförhandling som metod växer fram  57 Varför förhandlar vi?  59 Polisförhandling i olika situationer  62 Teamwork 66 Verktygen 67 Svårigheter 70

4

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


Innehåll

Slutord 71 Sammanfattning 72 Lästips 72 Litteraturförteckning 72 6  Förhör med misstänkt  75 Pä r A n de r s Gr a n h ag & M i k a e l a M agn us s on Förhör med misstänkt – hur är dessa förhör speciella?  76 Forskning kring förhör med misstänkta  78 Pionjärinsatser mot en effektiv och etiskt försvarbar förhörsmetodik  82 Vad vet vi om hur svensk polis förhör misstänkta?  86 Risk för falska erkännanden  88 Förhör och psykisk ohälsa   92 ”Allt är svart”: Förhör och amnesi  94 Strategisk bevishantering  98 Summering och slutsatser  100 Sammanfattning 101 Lästips 101 Litteraturförteckning 101 7  Häktespsykologi  105 Be ngt Hol mgr e n Juridiska och organisatoriska aspekter på häktning  106 Forskning om psykisk ohälsa hos häktade personer  107 Att motverka psykisk ohälsa hos häktade  109 Sammanfattning 110 Litteraturförteckning 110

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

5


Innehåll

Del III  Forensisk utredning och bedömning

8  Den rättspsykiatriska undersökningen  115 Å sa E r i k s s on Psykisk störning och påföljd  115 Rättsmedicinalverket 120 Den rättspsykiatriska bedömningen steg för steg  120 Vad säger lagen?  132 Sammanfattning 134 Lästips 134 Litteraturförteckning 135 9  Riskbedömningar  137 K n u t St u r i d s s on Hur farligt kan det vara?  137 En tillbakablick: dålig träffsäkerhet  138 Ostrukturerade kliniska riskbedömningar  139 Aktuariska riskbedömningar  140 Strukturerade professionella bedömningar  143 Faktorer 146 Från riskbedömning till riskanalys  147 Riskanalys 150 Riskanalys – ett fiktivt fall  151 Sammanfattning 155 Lästips 156 Litteraturförteckning 157 10  Psykopati  161 Pet e r Joh a ns s on Begreppet psykopati  161 Från moraliskt vansinne till psykopati  162 Orsaker till psykopati  166 Diagnostik av den psykopatiska personligheten  169 Psykopati och riskbedömningar  175 6

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


Innehåll

Behandling av psykopati  176 Sammanfattning 181 Litteraturförteckning 181 Del IV  Forensisk vård och behandling

11  Forensisk vård och behandling i Sverige  187 Å sa E r i k s s on & K n u t St u r i d s s on Kriminalvård 187 Ungdomsvård 192 Rättspsykiatrisk vård  197 Sammanfattning 203 Litteraturförteckning 203 12  Behandling av kriminalitet  207 Dav i d I va r s s on & L e na Lu n dhol m Huvuduppdrag för Kriminalvården  207 Utredning och planering  208 Behandling 213 Sammanfattning 232 Lästips 233 Litteraturförteckning 233 Del V  Etik och juridik

13  Ansvar och rättigheter – etik och juridik i klinisk forensisk psykologi  239 Moa K i n d st röm Da h l i n & J e s sic a N i h l é n Fa h l qu ist Verktyg och vägledning  239 Relationen mellan etik och juridik  240 Etik 241 Juridik 245

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

7


Innehåll

Vikten av etik och juridik inom en profession i rörelse  250 Etiska och juridiska dilemman  251 Sammanfattning 253 Lästips 254 14  Terapeutisk juridik  255 C h r ist i a n Di e se n Framväxten av terapeutisk juridik  255 Juristernas behov av beteendevetenskap  256 Medling i brottmål  257 Stöd till brottsoffer  258 Betydelsen av erkännande  259 Delaktighet i processen  261 Behovet av specialisering  263 Samarbetet med sakkunniga  265 Slutord 269 Sammanfattning 270 Litteraturförteckning 271 Person- och sakregister  273

8

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


TACK

Den här boken hade inte blivit verklighet om det inte varit för Susanna Magnusson, förläggare på Studentlitteratur. Ett stort tack för ditt tålamod med oss! Lika lite hade den boken funnits utan våra medförfattare och de unika bidrag de lämnat. Tack! Tack också till våra faktagranskare Carina Drougge, Dag Feurst, Tobias Lihoff och Therese Åström. Vidare vill vi tacka Petter Gustavsson och Anna Miley Åkerstedt som hjälpt till med översättning samt förlagets tekniska redaktör Kajsa Persson. Slutligen tack till studenter, kollegor och ledning vid Avdelningen för psykologi, Karolinska Institutet, för inspiration, uppmuntran och stöd. Solna september 2017 Åsa Eriksson och Knut Sturidsson

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

9



DEL 1

Introduktion



KAPITEL 1

Klinisk forensisk psykologi Å sa E r i k s s on & K n u t St u r i ds s on

Kombinationen brott och psykologi väcker intresse hos de flesta. Varför begår människor brott? Vilka drivkrafter leder fram till tragiska händelser som misshandel och mord? När kan psykologisk kunskap bidra till att lösa brott? Hur ska psykologiska metoder bidra till att förebygga kriminella handlingar? Det är sådana frågor som den kliniska forensiska psykologin försöker besvara. I vårt introduktionskapitel definierar vi vad klinisk forensisk psykologi är och skriver kort om de juridiska förutsättningar och psykologiska metoder som karakteriserar området. Vi går igenom vilka vi tror kan vara intresserade av att läsa boken. Därefter beskriver vi bokens upplägg och presenterar våra medförfattare.

Vad är klinisk forensisk psykologi? Forensisk psykologi brukar definieras som den del av psykologin som befinner sig i skärningspunkten mellan psykologi och juridik. Det är ett vanligt begrepp i internationell litteratur – en snabb googling ger ungefär tre miljoner resultat – men inte så ofta förekommande i Sverige. År 2002 bildades Sveriges forensiska psykologers förening som en yrkesförening inom Sveriges Psykologförbund och därefter har det blivit allt vanligare att tala om forensisk psykologi också här. Vi som är redaktörer för den här boken, Åsa Eriksson och Knut Sturidsson, är båda disputerade i området forensisk psykologi och arbetar som universitetsadjunkter vid Karolinska Institutets psykologprogram. Vi är legitimerade psykologer och har varit sysselsatta inom området forensisk psykologi under många år – Åsa inom utredande rättspsykiatri och ungdomsvård, och Knut inom vårdande rättspsykiatri och polisväsende. År 2010 ©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

13


Åsa Eriksson & Knut Sturidsson

startade vi en valbar kurs för studenter på psykologprogrammet. Vi ville att den skulle handla om den kliniska verksamhet som psykologer inom det forensiska området sysslar med och kallade därför kursen Klinisk forensisk psykologi. Den ges numera varje år och har också följts av flera liknande kurser för legitimerade psykologer under specialistutbildning.

Bokens målgrupp Vi tänker oss att den som läser den här boken kanske är student på något av landets juristprogram, psykologprogram, polisprogram eller socionom­ program. Boken intresserar säkert också den som läser kriminologi eller någon annan utbildning där det är relevant med forensisk psykologi. Därutöver tror vi att redan yrkesverksamma inom rättsväsendet och de forensiska verksamheter som beskrivs i boken kan kan ha glädje och nytta av att läsa den, liksom även journalister och den som helt enkelt är intresserad av området utan att arbeta inom det. Det som är unikt för den här boken är att vi i den har samlat mycket av det som handlar om kliniska tillämpningar av psykologi på den rättsliga arenan. Alltså hur den teoretiska kunskapen inom forensisk psykologi omsätts i praktiken. Om forskning kring forensisk psykologi finns det redan flera böcker skrivna, också på svenska. Det behövs inga särskilda förkunskaper för att läsa boken. Den ska ses som en introduktion till området. I de flesta kapitel finns lästips på litteratur där man kan fördjupa sig i just det området som kapitlet handlar om. Det som kännetecknar klinisk forensisk psykologi är de särskilda juridiska förutsättningar som styr och som på ett genomgripande sätt påverkar den psykologiska verksamheten. I det följande ska vi gå igenom närmare vad vi menar med detta.

Juridiska förutsättningar Lagar och föreskrifter reglerar förstås alla olika slag av verksamheter där utredning och behandling av människor bedrivs. Som yrkesverksam är man skyldig att känna till de lagar som styr den egna verksamheten. Inom det forensiska området är detta än viktigare. De personer som befinner sig inom verksamheten – vare sig de kallas patienter, intagna eller ungdomar – har 14

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


1  Klinisk forensisk psykologi

dömts av domstol eller överlämnats av socialtjänsten med stöd av lagen. Särskilda föreskrifter reglerar vad som ska hända inom verksamheten och vad som gäller för att få lämna den. När vi undervisar studenter och blivande specialister i klinisk forensisk psykologi, ägnar vi oss mycket åt de juridiska och organisatoriska förutsättningarna för de olika verksamheterna inom området. Om man inte förstår dem kan det vara svårt att förstå verksamhetens utformning och innehåll. Ofta handlar det om ett dubbelt uppdrag. Det gäller att på sedvanligt sätt tillvarata patientens, den intagnes, ungdomens eller någon annan medborgares intressen och rättigheter samt behov av vård och omsorg. Men det handlar också om att beakta samhällsskyddet. Uppdraget kan innebära att en individs integritet kan komma att kränkas därför att beaktandet av samhällsskyddet väger tyngre. Den här boken innehåller därför information om de juridiska och organisatoriska förutsättningarna för klinisk forensisk psykologisk verksamhet.

Psykologiska metoder Med psykologi brukar vi mena läran om människans tankar, känslor och beteenden och hur de samspelar med omgivningen. Det finns ett stort antal psykologiska metoder för att utreda och bedöma människor, där en del riktar in sig på personligheten, andra på tänkandet och åter andra på personens starka eller svaga förmågor att relatera till sin omvärld och till andra människor. På samma sätt finns många psykologiska behandlingsmetoder. Somliga är inriktade på självkännedom, andra på att förändra problematiska beteenden och ytterligare andra på att förbättra sociala samspelsfärdigheter. Många av de psykologiska metoder som används inom vanlig psykologisk och psykiatrisk verksamhet används också inom klinisk forensisk psykologi. Men det finns en hel del bedömningsinstrument och behandlingsmetoder som är utvecklade speciellt för området. Vi vill påstå att alla de metoder som används inom den kliniskt forensiska psykologin direkt eller indirekt syftar till att minska risken för brott.

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

15


Åsa Eriksson & Knut Sturidsson

Fallbeskrivning Hassan

Hassan som är 32 år har dömts till fängelse efter ett misshandelsbrott. I den riskbedömning som gjorts konstateras att det som driver Hassans utagerande i våld är hans bristande förmåga att kontrollera sina aggressiva impulser. Han får därför genom Kriminalvårdens försorg genomgå programmet VPP (våldspreventivt program) som går ut på att ge de intagna strategier att hantera aggressiva impulser. Detta kommer i förlängningen att minska risken för att Hassan återfaller i våldsbrott, vilket ger honom förutsättningar för ett bättre liv.

Bokens upplägg Boken är upplagd så att den följer lagöverträdarens väg genom rättssystemet från brottet till avtjänat straff eller avslutad behandling. Vårt speciella fokus är de psykologiska metoder som används inom olika delar av systemet. Vi har inte begränsat oss till sådana psykologiska metoder som bara psykologer kan och får utföra. Trots vår egen bakgrund som psykologer ser vi ett stort värde i psykologi såsom den tillämpas av till exempel poliser, domare och behandlingspersonal, och i boken ingår flera kapitel som skrivits av andra yrkesutövare än psykologer. Boken första del består av den här inledningen och sedan en kort beskrivning av brott i Sverige. Vilka är de vanligaste brotten och vem utsätts för dem? Här finns även en kort redogörelse för de olika delarna i rättsprocessen. I den andra delen av boken skriver vi om det som händer före rättegången. Här behandlas gärningsmannaprofilering, polisförhandling, förhör med misstänkt och häktespsykologi. Bokens tredje del tar upp utredning och riskbedömning. Där beskriver vi rättspsykiatriska utredningar och riskbedömningar. Där finns också ett kapitel om psykopati, ett begrepp som har något av en särställning inom klinisk forensisk psykologi. Den fjärde delen handlar om forensisk vård och behandling, dels de olika sammanhang där vård och behandling finns, dels innehållet i denna vård och behandling. 16

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


1  Klinisk forensisk psykologi

I bokens sista del finns ett kapitel som ger en introduktion till olika etiska teorier och som beskriver juridiken inom området klinisk forensisk psykologi, samt ett kapitel om terapeutisk juridik som till delar handlar om en ny syn på juridikens uppgifter.

Våra medförfattare Christian Diesen är professor emeritus i processrätt vid Stockholms universitet och undervisar fortfarande på juristlinjen, framför allt på specialkurser. Hans specialitet i verksamheten har varit studier i bevisrätt (t.ex. förhör, utsageanalys, vad som menas med ”bortom rimligt tvivel” etc.), men på senare tid har han också ägnat sig åt den terapeutiska juridiken, för vilken han tillhör pionjärerna i Norden. Pär Anders Granhag är professor i psykologi vid Göteborgs universitet. Han har forskat kring rättspsykologiska frågor under drygt 25 års tid och publicerat 300 artiklar och bokkapitel. Han är initiativtagare till den rättspsykologiska forskargruppen CLIP som funnits sedan år 2000 och som rankats som en av de världsledande grupperna inom sitt fält. Paul Hansson är polis och arbetar med polisförhandling. Som tidigare ansvarig för förhandlingsverksamheten i Stockholm har han gedigen erfarenhet av rekrytering, utbildning och träning av förhandlare. Han har också lång erfarenhet av operativt förhandlingsarbete, vilket han arbetat med sedan början av 2000-talet. Bengt Holmgren är legitimerad psykolog och psykoterapeut. Han har arbetat som privatpraktiserande psykolog och som konsult. Under femton år var han konsult vid häktet i Stockholm och har därefter under fyra år varit anställd vid Kriminalvårdens forskning och utvärdering för att göra en utredning om restriktionernas betydelse för den psykiska hälsan inom häktesverksamheten. David Ivarsson är legitimerad psykolog och har arbetat med KBT och MI inom en rad olika verksamheter med huvudsakligt fokus på forensisk- och missbruksverksamhet. Han arbetar idag på Kriminalvårdens ­huvudkontor ©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

17


Åsa Eriksson & Knut Sturidsson

med utbildning, handledning samt utveckling av Kriminalvårdens behandlingsprogram. Peter Johansson är legitimerad psykolog och filosofie doktor. Han arbetar som expert inom Kriminalvården och har lång erfarenhet av kliniskt arbete inom forensisk verksamhet. Han disputerade år 2006 med en avhandling om psykopati. Moa Kindström Dahlin är juris doktor och universitetslektor i offentlig rätt vid juridiska fakulteten, Uppsala universitet. År 2014 disputerade hon med en rättsvetenskaplig avhandling om psykiatrirätt och sedan dess har hon bland annat studerat hur människor med sviktande beslutsförmåga, till exempel barn och personer med demens, tas om hand i rätten. Lena Lundholm är legitimerad psykolog och medicine doktor. Hon arbetar som sektionschef på Kriminalvården med ansvar för bland annat utveckling av behandlingsprogram och risk- och behovsbedömningar. Mikaela Magnusson är doktorand vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet. Hennes avhandlingsarbete handlar om förhörstekniker i brottsutredningar som involverar förskolebarn. Jessica Nihlén Fahlquist är forskare på Centrum för forsknings- och bioetik vid Uppsala universitet. Hennes forskning fokuserar på begreppet moraliskt ansvar och risker inom hälsa och teknik. Hon disputerade i filosofi på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 2008 och har även gjort postdok på Delft University of Technology i Nederländerna. Jessica undervisar bland annat blivande läkare och ingenjörer i etik. Gabrielle Parker är beteendevetare och filosofie doktor. Hon har en forskningsmässig bakgrund från rättspsykiatrin och disputerade vid Karolinska Institutet år 2002. Sedan dess har hon varit verksam vid Polisen där hon arbetar med analys och utredning av grova våldsbrott.

18

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


1  Klinisk forensisk psykologi

Några förtydliganden I den här boken har vi valt att skriva om sådan forensisk psykologisk verksamhet som riktar sig mot lagöverträdare. Klinisk forensisk psykologi brukar också anses omfatta annan psykologisk verksamhet, som regleras med särskilda lagar, till exempel psykiatrisk tvångsvård och missbruksvård. Det har vi lämnat därhän och hänvisar den intresserade läsaren till annan litteratur. Genom åren har vi ibland fått frågan vad som skiljer klinisk forensisk psykologi från rättspsykologi. På flera universitet ges kurser i rättspsykologi och det finns flera böcker på svenska i ämnet. Vårt svar brukar vara att klinisk forensisk psykologi handlar om psykologiska metoder i kliniska verksamheter. Rättspsykologi, däremot, har en mer akademisk inriktning med sitt fokus på bland annat minne och perception. Det finns dock ingen tydlig gräns mellan de båda områdena, och som den uppmärksamma läsaren redan sett, har flera av författarna i den här boken tidigare medverkat i böcker om rättspsykologi. Gärningsperson är ett relativt nytt ord i svenska språket; tidigare användes gärningsman. Det finns dock ett visst fog för att tala om gärningsmän då en tydlig majoritet av brotten begås av män. År 2015 fattades drygt 100 000 lagföringsbeslut i Sverige. Av dem avsåg 83 % män och 17 % kvinnor (Brå, 2016). I den här boken kommer vi för det allra mesta att använda beteckningen ”gärningsperson”, dock med undantag för kapitlet om gärningsmanna­ profilering där det faller sig naturligt att använda just ”gärningsman”. Vi kommer däremot att skriva ”han” om den enskilde gärningspersonen, detta för att inte tynga texten med beteckningar som ”han/hon” och liknande. Klinisk forensisk psykologi är psykologisk verksamhet som bedrivs ■■ utifrån särskilda juridiska förutsättningar ■■ med det huvudsakliga syftet att minska risken för brott.

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

19


Åsa Eriksson & Knut Sturidsson

Litteraturförteckning Brå, Brottsförebyggande rådet (2016). Personer lagförda för brott 2015. (Slutlig statistik för 2015). Hämtad 2017-05-08 från http://www.bra.se/download/ 18.25f91bdc15453b49d0f9605b/1464680234580/Sammanfattning_lagforda_2015.pdf.

20

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


KAPITEL 2

Brott i Sverige K n u t St u r i ds s on

Bland de myndigheter som ingår i det svenska rättsväsendet finns Brottsförebyggande rådet (Brå) som bland annat ansvarar för den officiella rättsstatistiken. Brå har sedan slutet av 1970-talet sammanställt statistik rörande brott i Sverige och publicerar varje år en rapport som beskriver brottsutvecklingen i Sverige. Rapporterna i serien har skiftande fokus från år till år, men ger sammantaget en god bild av brottsligheten i Sverige. I det följande ges en kort sammanfattning av brottspanoramat i Sverige med utgångspunkt i den senaste statistiken från Brå.

Allmänhetens bild av brottsligheten Inledningsvis ska sägas att den officiella statistik som publiceras och finns enkelt tillgänglig via Brås hemsida ger en bild av brottsligheten i Sverige som står i bjärt kontrast mot allmänhetens bild av den. Detta särskilt vad gäller frågan om hur brottsligheten förändras, om den ökar eller minskar. Att allmänhetens uppfattning om brottslighet till stor del formas av mediabilden snarare än den officiella statistiken leder till den vitt spridda uppfattningen att brottsligheten – och särskilt våldsbrottsligheten – ökar, medan det i själva verket är det motsatta förhållandet som gäller. Detta är inte på något sätt unikt för Sverige utan är ett fenomen som ses på många håll. Till exempel har en statistiksamlande myndighet i Storbritannien i en enkät frågat om uppfattningen om brottsutvecklingen i England och Wales. Resultaten visar att cirka 60 % av befolkningen upplever att brottsligheten har ökat (medan det faktiskt är så att brottsligheten minskar). Samma undersökning visar också att de tillfrågade till stora delar förlitar sig på media, och i huvudsak i form av tv eller radio (Office for National Statistics, 2015). ©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

21


Knut Sturidsson

Även i Sverige undersöks vilken uppfattning allmänheten har om brottsutvecklingen. I den senaste nationella trygghetsundersökningen (NTU) som Brå genomför varje år svarar en majoritet (72 %) av de medverkande i undersökningen att de tror att brottsligheten har ökat kraftigt eller något (på skalan Ökat kraftigt, Ökat något, Varit oförändrad, Minskat något eller Minskat kraftigt). Omkring en femtedel (22 %) tror att brottsligheten har varit oförändrad eller minskat något eller kraftigt. Brå konstaterar i sin senaste rapport att uppfattningarna om brottsutvecklingen skiljer sig något mellan olika grupper. Bland annat samvarierar utbildningsnivå med uppfattningen om brottsutvecklingen på så sätt att färre personer med eftergymnasial utbildning tror att brottsligheten ökar jämfört med personer med högst förgymnasial utbildning. På samma sätt skiljer sig boende i storstadsregioner från boende i andra större städer, mindre städer och landsbygden. Det är färre boende i storstadsregioner som tror att brotten i samhället ökar. Men det är fortfarande så att för alla grupper gäller att en majoritet (60 % eller fler) tror att brottsligheten ökar i samhället. Över tid är det dock så att andelen som tror att brottsligheten har ökat minskar successivt, från 81 % år 2006 till 72 % år 2016 (Brå, 2017a).

Vilka är brotten? Ett förenklat sätt att karakterisera brott är att tala om brott mot person och brott mot egendom. Brott mot person innefattar sådant som hot, trakasserier, bedrägeri, misshandel, sexualbrott och personrån, medan egendomsbrott är

Övriga brott 11 % Narkotika 6 % Trafikbrott 5 %

Stöld och inbrott 36 %

Skadegörelse 13 %

Bedrägerier 12 %

22

Brott mot person 17 %

Figur 2.1  Anmälda brott 2016 (Brå, 2017b).

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


2  Brott i Sverige

sådant som stölder och inbrott. För att få en uppfattning om hur vanliga de olika typerna av brott är kan man titta på deras andel av den totala andelen brott som anmälts. Som framgår av figur 2.1 var de vanligaste brotten (som anmäldes) under 2016 egendomsbrott. De utgjorde cirka en tredjedel av alla anmälda brott. I storleksordning utgör brott mot person – som i huvudsak består av våldsbrott – en sjättedel av alla anmälda brott. Statistiken ovan får tas med viss reservation för att anmälningsbenägenheten sannolikt varierar med brottstyp. Till exempel får man anta att egendomsbrott anmäls i högre grad än till exempel brott mot person. Detta eftersom försäkringsbolagen ofta kräver en polisanmälan för att betala ut ersättning.

Hur många är brotten? Brå har statistik över polisanmälda brott sedan år 1950. Den kan man använda för att få en bild av utveckling och omfattning av brottsligheten. År 1950 var antalet polisanmälda brott ungefär 200 000. Fram till och med 1964 var ökningen av polisanmälda brott stadigt cirka 13 000 varje år. Därefter och under åren fram till 1990-talets början ökade brotten med ungefär dubbelt så många brott som tidigare och dessutom med större variation över åren (Brå, 2004). Från 90-talets början planade ökningstakten av anmälda brott ut. Under åren 2000 till 2016 har antalet anmälda brott sakta närmat sig den nuvarande nivån om drygt 1,5 miljoner anmälda brott. Om man tittar på antalet brott per 100 000 invånare, ligger nivån nu (2016) på ungefär 15 000 anmälda brott per 100 000 invånare (Brå, 2017b). Som tidigare påpekats påverkas statistikens tillförlitlighet av faktorer som anmälningsbenägenhet och annat som kan inverka på det så kallade mörker­talets storlek. Ett annat sätt att mäta brottsutvecklingen är att titta på utsatthet för brott genom att ställa frågor om det till ett urval av befolkningen. Detta gör Brå årligen i form av NTU. De senaste resultaten gäller 2015 och där finner man att av dem som svarat på frågorna i undersökningen uppger lite drygt 13 % att de under 2015 utsatts för brott mot person. De vanligaste brottstyperna är hot och trakasserier och minst vanligt är personrån och allvarlig misshandel. NTU har nu genomförts under tio års tid (den första rapporten avsåg 2005) och nivån gällande utsatthet under dessa tio år illustreras i figur 2.2. ©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

23


Knut Sturidsson Procent 6 5 4 3 2 1 0 2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

Hot

Bedrägeri

Sexualbrott

Trakasserier

Misshandel

Personrån

2014

2015

Figur 2.2  Brott mot enskild person 2005 – 2015 (Brå, 2017a).

Som framgår av figur 2.3 har utsattheten för brott mot person varit relativt konstant under de år som undersökningen gjorts. Om ökningen av sexual­ brott, hot och trakasserier är en tillfällig avvikelse eller ett trendbrott får kommande undersökningar visa. Om man däremot använder data gällande anmälda brott mot person så är trenden en ökning under åren 2000 till 2015, från cirka 1 440 brott per 100 000 invånare år 2000 till cirka 2 110 brott per 100 000 invånare år 2015. Sedan år 2008 har dock anmälda brott gällande både brott mot person och brott mot egendom planat ut och legat på ungefär samma nivå, ungefär 2 000 brott per 100 000 invånare.

24

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


2  Brott i Sverige Antal 20 000

15 000

10 000

5 000

0

0

01

02

03

04

05

06

Totalt antal brott

07

08

0

Brott mot person

10

0

12

13

14

15

Brott mot egendom

Figur 2.3  Anmälda brott per 100 000 invånare åren 2000–2015 (Brå, 2017c).

Vilka utsätts för brott? Av NTU som genomförs varje år framgår det av den senaste undersökningen att 13,3 % av de som deltagit uppger att de utsatts för brott mot person. Sett över hela åldersspannet (i NTU ingår personer mellan 16 och 79 år) så är kvinnor något mer utsatta för brott mot person än män. Det rör sig i båda fallen om cirka 10 % av de tillfrågade som uppger att de utsatts för brott mot person (årsgenomsnitt 2006–2015, Brå 2017c). Skillnaderna är tydligare om man tittar på åldersklasser. Det är nästan fyra gånger fler 16- till 24-åringar som uppger att de blivit utsatta för brott mot person än de i åldersgruppen 65 till 79 år (Brå, 2017c). Dessutom blir skillnaderna i utsattheten för brott beroende på vilket kön man tillhör stor när man delar in undersökningsgruppen i åldersklasser. Unga män utsätts oftare än andra för brotten misshandel och personrån (5,0 % respektive 2,2 %). Unga kvinnor däremot utsätts oftare för sexualbrott och trakasserier (9,0 % respektive 8,3 %) än resten av undersökningsgruppen (Brå, 2017a). Hur många gånger en person utsätts för brott är mycket olika. En majoritet av dem som tillfrågats uppger att de blivit utsatta för brott vid ett tillfälle. En mindre grupp, 1,9 % av dem som deltog i undersökningen, uppger att de ©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

25


Knut Sturidsson

utsatts för brott vid fyra eller fler tillfällen under året och dessa brott utgör mer än hälften av alla brott som ingår i undersökningen. Det är också så att utsattheten för brott varierar mellan andra grupper än kön och ålder. Den mest utsatta gruppen är ensamstående med barn. Där är utsattheten för brott mot person nästan dubbelt så hög som hos de övriga i undersökningsgruppen (Brå, 2017a).

Vilka är gärningspersonerna? De flesta brotten i Sverige begås av män. Både måttet man får genom att fråga om utsatthet för brott (NTU) och misstankestatistiken som Brå för visar att en absolut majoritet (cirka 80 %) av brotten begås av män (Brå, 2017c). Det är till och med så att vid brott av typen misshandel, personrån, sexualbrott och hot så uppger brottsoffren att gärningspersonen i cirka 90 % av fallen var en man (Brå, 2017a). Precis som när det gäller utsatthet för brott, där det oftare är yngre än äldre som är utsatta, så begår också yngre brott oftare än äldre. En femtedel av samtliga misstänkta personer är i åldern 15–17 år. Det låter kanske inte som en stor andel men eftersom de endast utgör 8 % av den straffmyndiga befolkningen så är de kraftigt överrepresenterade (Brå, 2017c). Vid brott mot person, som misshandel, hot och sexualbrott, är det vanligast att brottet har begåtts av en ensam gärningsperson. När det gäller personrån är det däremot två eller flera gärningspersoner inblandade i en majoritet av brotten (Brå, 2017c). En liten del av gärningspersonerna (15 %) står för en stor del av brotten (60 %) (Brå, 2014). I sammanhanget är en studie som tittar specifikt på våldsbrott under åren 1973 till 2004 intressant. Där fann man att 1 % av befolkningen stod för 63 % av alla domar gällande våldsbrott (Falk et al., 2012).

Sammanfattning • En majoritet av befolkningen i Sverige tror att brottsligheten i

samhället ökar, medan det i själva verket faktiskt är precis tvärtom.

• De vanligaste brotten i Sverige är egendomsbrott som utgör ungefär

en tredjedel av alla brott. Brott mot person, ofta våldsbrott, utgör ungefär en sjättedel av alla brott.

26

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r


2  Brott i Sverige

• Antalet anmälda brott har ökat stadigt sedan 1950-talet för att under

de senaste åren plana ut något. Idag ligger antalet anmälda brott på omkring 1, 5 miljoner brott per år. • Sett över hela befolkningen så utsätts något fler kvinnor än män för brott, det är dock stora variationer över åldersklasser och vilka typer av brott det handlar om. • Gärningspersonerna är oftast män. Det är också så att en mycket liten andel av gärningspersonerna står för en stor andel av brotten.

Lästips Som redan sagts så har Brottsförebyggande rådet (Brå) en alldeles utmärkt hemsida där man finner deras publikationer. Där finns också statistik tillgänglig. För aktuell statistik och de senaste publikationerna, se Brås hemsida: www.bra.se.

Litteraturförteckning Brå, Brottsförebyggande rådet (2017a). Nationella trygghetsundersökningen 2016: Om utsatthet, otrygghet och förtroende. (Rapport 2017:1). Hämtad 2017-05-24 från http://www.bra.se/download/18.37179ae158196cb172d6047/1483969937948/2017_1_ Nationella_trygghetsundersokningen_2016.pdf. Brå, Brottsförebyggande rådet (2017b). Kriminalstatistik 2016 – Anmälda brott. (Slutlig statistik). Hämtad 2017-05-24 från http://www.bra.se/download/18.5484e1a b15ad731149e3a81c/1490859029793/Sammanfattning_anmalda_2016.pdf. Brå, Brottsförebyggande rådet (2017c). Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2015. (Rapport 2017:5). Hämtad 2017-05-24 från https://www.bra.se/download/18.4a33c 027159a89523b1ae6a8/1488215568335/2017_5_Brottsutvecklingen_i_Sverige_fram_ till_ar_2015.pdf. Brå, Brottsförebyggande rådet (2004). Brottsutvecklingen i Sverige 2001–2003. (BRÅ-rapport 2004:3). Hämtad 2017-05-24 från https://www.bra.se/download/18. cba82f7130f475a2f1800014167/1371914729429/2004_3_brottsutvecklingen_i_ sverige_2001–2003.pdf. Brå, Brottsförebyggande rådet (2014). Gärningspersoners kön och ålder vid misshandel, hot, rån och sexualbrott. (Kortanalys 5/2014). Hämtad 2017-05-24 från https://www.bra.se/download/18.626651b0148b20bd39c7c7/1413531400705/2014_ Garningspersoners_kon_och_alder.pdf. Falk, Ö., Wallinius, M., Lundström, S., Frisell, T., Anckarsäter, H. & Kerekes, N. (2012). The 1 % of the population accountable for 63 % of all violent crime convic-

©  F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

27



Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.