9789144104393 by Smakprov Media AB

VARDAGSTEKNIK OCH ÄLDRE PERSONER

ÅSA LARSSON RANADA (RED.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38750 ISBN 978-91-44-10439-3 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Johnér/Kentaroo Tryman Printed by Interak, Poland 2015

INNEHÅLL

Författarpresentationer 7 Inledning och presentation av innehåll 11 1 Teknik, vardagsliv och åldrande 15 Åsa Larsson Ranada

Teknik och arbetsterapi 16 Teknik i vardagen påverkar äldre personer 18 Vardagsteknik, välfärdsteknik och tekniska hjälpmedel 23 Äldre personers tekniklandskap 25 Handlingskraft och handlingsutrymme 29 Samhällsperspektiv på teknik och äldre 30 Framtida teknikutveckling – ett stöd för ett aktivt åldrande? 34 Litteratur 36 2 Teknikanvändning bland de allra äldsta 41 Åsa Larsson Ranada

Teknikinnehav bland äldre personer 43 Äldres uppfattningar om teknik 46 Teknikanvändning i ett livslopps-perspektiv 48 I föräldrahemmet 48 Under familjetiden som gift med barn 49 Som pensionär 50 © Författarna och Studentlitteratur

Innehåll

Vad påverkar om man använder teknik eller inte? 52 Orsaker till att införskaffa teknik eller inte 55 Svårare och lättare teknik 58 Teknikstöd inom vård och omsorg för äldre i ordinärt boende 59 Hur kan arbetsterapeuten få en uppfattning om den äldres teknikanvändning? 62 Etiska aspekter på teknikanvändning inom äldrevård och omsorg 67 Litteratur 69 3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet 73 Greta Häggblom Kronlöf

Allt har en början 73 Förekomst av hjälpmedel 75 Anledning till att använda tekniska hjälpmedel 76 Vad är anledning till att du använder ett hjälpmedel? 76 Erfarenhet av hjälpmedel 78 Hjälpmedlets påverkan på vardagens aktiviteter 86 Se personen 88 Litteratur 90 4 Att ha kognitiva funktionsnedsättningar i dagens teknikfyllda vardag 93 Eva Lindqvist & Camilla Malinowsky

Teknik i vardagen – hinder och möjligheter 95 Vilket stöd finns i dag i viktiga aktiviteter och vilken nytta gör de? 100 Att hantera betalning 101 Att hantera tid 101 Att lämna hemmet 102 Att orientera sig ute 103

Innehåll

Att ta till sig kultur och medier 104 Att stödja klienten att bli och förbli användare av kognitivt stöd 105 Ta beslutet att använda ett kognitivt stöd i ett specifikt sammanhang 106 Att anpassa sina rutiner så att det kognitiva stödet införlivas i vardagen 109 Känna tillit till det kognitiva stödet 110 Att känna sig kapabel när det kognitiva stödet används 111 Ansvar och tidsnöd i en arbetsterapeutisk vardag 112 Litteratur 116 5 Att vara socialt aktiv som äldre – hur kan modern teknik bidra? 119 Ellinor Larsson & Ingeborg Nilsson

Att vara socialt aktiv – kvantitet och kvalitet 119 Internet i går och i dag 123 Vad är sociala medier och hur har utvecklingen sett ut? 126 Varför behöver och vill vi engagera oss i sociala medier som äldre? 127 Intressanta forum för äldre 128 Möjligheter och hinder för äldre att använda modern teknik i vardagen 129 Positiva upplevelser av att använda internet i vardagen med fokus på sociala medier 130 Äldre som är tveksamma till att delta i sociala medier 131 Hur kan äldre introduceras till sociala medier? 131 Vilket stöd finns i dag? 132 Individuellt stöd utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv 133

Innehåll

Anpassning av dator och internetmiljö 134 Framtidsperspektiv för äldres användande av modern teknik 137 Vad händer framöver? 138 Litteratur 141 Slutord 147 Sakregister 149

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet Gr eta H äg gbl om K ron l öf

För att äldre personer ska kunna fortsätta att vara delaktiga i vardagens aktiviteter är tekniska hjälpmedel en vanlig åtgärd. Ett tekniskt hjälpmedel anskaffas vanligtvis för att kompensera nedsatt kapabilitet, för att möjliggöra självbestämmande och upprätthålla ett aktivt liv fyllt med aktiviteter som ger vardagen en mening. Hälften av alla hemmaboende 76-åringar i Sverige använder ett tekniskt hjälpmedel. De äldre själva beskriver hjälpmedlet som bra, nödvändigt och att det inger trygghet. Ur ett personcentrerat aktivitetsperspektiv nyanseras bilden av äldre personer som hjälpmedelsbrukare, och det framträder en komplex bild av att klara av vardagens aktiviteter om de äldre själva väljer att leva ett aktivt liv med hjälp av tekniken.

Allt har en början Både människor och djur använder redskap som hjälp i var dagen, men till skillnad från djuren har människor utvecklat och förvarat sina redskap. Människan har länge använt sig av hjälpmedel av olika former. Det finns bland annat dokumen © Författarna och Studentlitteratur

Greta Häggblom Kronlöf

terat att vid problem med förflyttning förekom det redan på stenåldern att man bröt en kvist från ett träd för att använda som stöd och därmed avlasta och minska på smärta i benet eller ryggen. Ett tomt djurhorn kunde sättas till örat för att på så sätt höja ljudet för personer med nedsatt hörsel. Man använde sig av de material och resurser som fanns tillgängliga där man levde och bodde (Cook, Polgar & Hussey 2008). Historiken om teknik som en hjälp i vardagen och som ett hjälpmedel för funktionshindrade när aktivitetsproblem uppstått är svår att urskilja. Man kan dock se att utvecklingen hänger samman med samhällets ekonomiska tillväxt och hur man bemött äldre personers och personer med funktions nedsättningars behov (Nordiska nämnden för handkappforsk ning 1989; Berggren 1984). I Sverige liksom i de övriga nordiska länderna skedde insatserna för äldre personer, funktionsnedsatta och andra hjälpbehövande under 1800-talet och i början av 1900-talet på välgörenhetsbasis. Det var kyrkan, familjen och kom munen som av humana skäl utförde välgörenhetsinsatser på individ-nivå. Insatserna kan beskrivas som livsuppehållande verksamheter där behövande var utlämnade till andras välvilja. Till följd av det förbättrade ekonomiska läget i Sverige i början av 1900-talet och industrialiseringen byggde samhället institu tioner där människor kunde tas om hand. Industrin behövde arbetskraft och både kvinnor och män lämnade sina hem för arbete i industrin, vilket bidrog till att i många familjer kunde omhändertagandet av äldre och funktionsnedsatta inte fortgå som det gjort tidigare. Under 1970-talet påbörjades integre ringen av handikappade och äldre i samhället som bland annat innebar att låta funktionshindrade och äldre personer bo kvar 74

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet

i hemmet vilket bidrog till en större delaktighet i samhället. Att kunna klara av livets dagliga aktiviteter självständigt eller med assistans och stödåtgärder, sågs som en förutsättning för att kunna bo hemma. Detta medförde att boendemiljön och bostäder var i behov av anpassning för speciella behov som uppstod, liksom behovet av utveckling av tekniska hjälpmedel samt organisationer för hantering av dessa (Nordiska nämnden för handikappforskning 1989; Berggren 1984).

Förekomst av hjälpmedel I representativa populationsstudier i Sverige har man sett att 21 procent av 70-åringarna, 47 procent av 76-åringarna och 74 procent av 85-åringarna som bor hemma använder ett eller flera tekniska hjälpmedel i sina vardagliga aktiviteter. När personer uppnår en ålder av 90 år är nästan alla (92 procent) brukare av något hjälpmedel i sina vardagsaktiviteter bland hemmaboende i Sverige (Sonn & Grimby 1994; Dahlin Ivanoff & Sonn 2005). Majoriteten av dessa hjälpmedel kan beskrivas som mindre komplicerade och tillhör mindre kostsamma tekniska hjälpmedel. Vanligast är förflyttnings- och hygienhjälpmedel bland äldre personer som bor hemma. Hit räknas käpp, rollator, toalettförhöjning och hjälpmedel i samband med dusch och bad. I hela befolkningen, mellan 16 och 84 år i Sverige, använder 9 procent något tekniskt hjälpmedel vid förflyttning. I gruppen 65 år eller äldre använder 12 procent förflyttningshjälpmedel utomhus och 9 procent inomhus. Bland personer över 85 år använder 70 procent något förflyttningshjälpmedel varav rollatorn är vanligast. Kvinnor använder i något högre grad förflyttningshjälpmedel än män. I åldern 75–84 år uppger färre © Författarna och Studentlitteratur

Greta Häggblom Kronlöf

män (22 procent) än kvinnor (38 procent) sig ha behov av käpp, rollator eller rullstol för att kunna förflytta sig. I åldersgruppen 85 år och äldre är motsvarande andel 56 procent för män och 71 procent för kvinnor. Käppen som förflyttningshjälpmedel i de övre åldersgrupperna används i högre utsträckning av män (25 procent) än av kvinnor (12 procent) och rollatorn är vanligast bland kvinnor (SCB 2006; HI 2014). Användningen av hjälpmedel ökar med åren bland äldre personer, men det finns även personer som går från ett beroende till att klara sig utan ett hjälpmedel. En studie där man följt äldre personers användning under en 10-årsperiod visar att mellan 76 och 86 år var 35 procent hjälpmedelsanvändare både vid 76 och 86 års ålder; 34 procent var nya hjälpmedelsanvändare vid 86 år, 8 procent hade använt hjälpmedel vid 76 år men inte längre vid 86 år och 23 procent hade aldrig använt ett tekniskt hjälpmedel varken vid 76 eller 86 års ålder (Häggblom Kronlöf & Sonn 2007). Tekniska hjälpmedel är huvudsakligen ett lång siktigt behov men kan även vara ett tillfälligt stöd. Behovet kan variera och därför bör bruket av ett tekniskt hjälpmedel ses ur ett dynamiskt perspektiv för att optimalt stödja den enskilda personens behov i vardagens aktiviteter (Kylberg, Löfqvist, Horstman & Ivarsson 2013).

Anledning till att använda tekniska hjälpmedel Vad är anledning till att du använder ett hjälpmedel? Frågan ställdes till hemmaboende äldre personer och ger en bild av hur de äldre själva anser sig ha kommit i kontakt med sina tekniska hjälpmedel. Deras svar beskriver fyra olika anled 76

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet

ningar till att de använder sitt hjälpmedel. De anger nedsatt funktionell förmåga, aktivitetsproblem i vardagen, andra identifierar ett problem och hjälpmedlet är en gåva eller ”ett arv” (Häggblom Kronlöf & Sonn 2007). En nedsatt funktionell förmåga uppstår i samband med en olycka, ett fall eller på grund av smärta och värk orsakat av sjukdom eller förändringar i kroppen. Restriktioner i att belasta kroppen eller nedsatt rörelseförmåga efter ett höftleds- eller benbrott innebär initialt en kraftigt nedsatt rörelsebegräns ning där tekniska hjälpmedel är oumbärliga för att vardagen ska kunna fungera. Vanligt förekommande är hjälpmedel som hjälper till att höja sittnivåer på toalettstol, fåtölj och säng för att minska belastning i leder samt griptång och andra grepp hjälpmedel som används för att nå och kunna greppa saker i näromgivningen. Yrsel, ostadighetskänsla och trötthet är andra symtom där stödhandtag, rollator och käpp upplevs som viktiga hjälpmedel i vardagen. Aktivitetsproblem i vardagen är en anledning till att äldre per soner använder hjälpmedel. De äldre själva beskriver att hjälp medlet möjliggör för dem att utföra aktiviteter i vardagen. Att självständigt besöka toaletten, sätta sig och resa sig i och ur sin fåtölj eller lägga sig själv till natten är viktiga dagliga aktiviteter där hjälpmedel är vanligt förekommande bland äldre personer. Dessa är basala och rätt självklara aktiviteter som dock kan vara avgörande för att kunna bo kvar i hemmet och kan på detta sätt möjliggöras. Även aktiviteter utanför hemmet, som att besöka pensionärsförening, göra sina matinköp, besöka teater eller bara ta sig en daglig promenad kräver för många äldre ett hjälpmedel. © Författarna och Studentlitteratur

Greta Häggblom Kronlöf

Andra identifierade behov. Äldre personer ser inte alltid anled ningen till varför de använder ett hjälpmedel. En äldre dam uttryckte det som: ”Doktorn ansåg att jag behövde det. Jag vet egentligen inte varför.” Det är andra människor, som personal inom hälso- och sjukvården, som identifierar ett behov och beslutar om anskaffning av hjälpmedel för ”säkerhets skull” eller kanske ”bra att ha ifall behov uppstår”. Det visar på brister i de äldre personernas delaktighet i anskaffningen och utprov ningen av ett hjälpmedel vilket kan leda till oönskade resultat av hjälpmedlets användning och effekt. Hjälpmedel som en gåva eller ett arv. Ett tekniskt hjälpmedel kan användas för att det är en gåva från barn och nära anhöriga. Per soner som bor i samma hushåll använder partnerns hjälpmedel trots att det kanske inte alltid finns något specifikt behov av det som till exempel duschstol i badrummet. Tekniska hjälpmedel kan även ärvas av anhöriga eller vänner som inte längre har ett behov utav det. Några personer beskriver att de har hittat och tagit vara på sitt hjälpmedel och börjat använda det för att det finns.

Erfarenhet av hjälpmedel Generella antaganden om tekniska hjälpmedel är att de bidrar till en fysisk frihet, kompenserar bortfall och möjliggör att utföra aktiviteter i vardagen och därmed leder till en ökad livs kvalitet. Majoriteten av äldre personer uppskattar och är nöjda med sina tekniska hjälpmedel av just dessa anledningar. Äldre personer beskriver användningen av sina hjälpmedel som att de inger trygghet och är nödvändiga för ett självbestämmande i vardagen. Men att vara brukare leder också till komplexa situa 78

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet

tioner där syftet med att använda tekniska hjälpmedel kanske inte alltid uppnås som initialt förväntades (Häggblom-Kronlöf & Sonn 2007; Skymne, Dahlin-Ivanoff, Claesson & Eklund 2012). Hjälpmedel förskrivs men kan bli oanvända på grund av att tröskeln till att integrera ett artificiellt objekt i sin vardag är alltför hög. Risken för aktivitetsdeprivation finns, vilket kan leda till inaktivitet och en negativ påverkan på bilden av sig själv som en aktiv person (Larsson Lund & Nygård 2003). I äldre personers berättelser om sin vardag med tekniska hjälpmedel framkommer erfarenheter som visar på en komplex bild av hur det är att leva ett aktivt liv. När hjälpmedlen används aktivt i vardagens aktiviteter uppstår nya situationer och upp levelser i relation till olika miljöer, sammanhang och i möten med andra människor som inte alltid känns så självklara och hinder kan uppstå. Dessa komplexa erfarenheter varierar från aktivitet till aktivitet och står alltid i relation till det sammanhang där aktiviteten pågår och den äldre personens egna upplevelser. Erfa renheterna kan beskrivas som personliga, praktiska och sociala (Häggblom-Kronlöf & Sonn 2007). Erfarenheterna bör ses som på ett kontinuum som visar på en variation och den dynamiska relation som uppstår när människor är aktiva i olika samman hang med sina hjälpmedel. Vidare förändras erfarenhet över tid, är beroende av vad man kan och vill göra, vilka sammanhang som aktiviteter utförs i och det tekniska hjälpmedlets design och utformning. Det är en mångfasetterad situation som både möjlig gör och kan utmana äldre personer som väljer att leva ett aktivt liv. Personliga erfarenheter av att använda hjälpmedel i vardagen beskrivs av äldre personer som … Det är normalt

”Nu är jag gammal”

Greta Häggblom Kronlöf

”Käppen är min bästa vän.” Att använda ett hjälpmedel när man har uppnått en ålder av 86 år är naturligt och inget konstigt. Hjälpmedlet är integrerat i personens liv och käppen kan till exempel upplevas som en bästa vän. Men hjälpmedlet kan även upplevas som en symbol för att ”jag är gammal”. Att identifiera sig med rollen som hjälpmedelsanvändare eller gammal kan vara svårt om personen inte kan se sig själv i den rollen. Att de äldre själva ska kunna få en möjlighet att anpassa sig till tanken och kunna acceptera att det finns ett behov, och att det kan finnas fördelar med att använda ett hjälpmedel, är då en förutsättning för att hjälpmedlet integre ras i deras liv. Tillfredställande

Otillfredsställande

Att ha tillgång till ett hjälpmedel är tillfredsställande. Äldre per soner kan prata om sina tekniska hjälpmedel som att det är en lycka att äga dem, det är underbart att de finns och de möjliggör en aktiv vardag. För andra personer kan ett tekniskt hjälpmedel upplevas som mycket otillfredsställande. Anna, 86 år, inser den funktionella fördelen med en fristående toalettstol i sitt sovrum nattetid, eftersom hon har svårt att hinna till toaletten i tid. Hon har mycket svårt att acceptera att den står i hennes sovrum. Den är oestetisk och hon har svårt att se sig själv beroende av ett dylikt objekt. ”Enbart tanken att jag har den stående i mitt sovrum är oestetiskt och obegripligt.” En person som använder sin käpp dagligen uttryckte sin otillfredsställelse på följande sätt: ”Jag känner mig annorlunda när jag promenerar med en käpp.” Otillfredsställelsen av att använda hjälpmedel i vardagen 80

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet

påverkar bilden av sig själv som en aktiv person och sin akti vitetsrepertoar. Tryggt

Otryggt

Trygghet är för många personer en anledning till att tekniska hjälpmedel används i vardagens aktiviteter. Många berättar hur hjälpmedlet ger en trygghet genom stöd och möjliggör utföran det av aktiviteter som önskas och måste göras. Stödet beskrivs som ett fysiskt stöd för kroppen när de äldre känner sig svaga, trötta eller har ont. Det tekniska hjälpmedlet ger även ett stöd för självkänslan som gör att de äldre känner sig modigare och kan därför vara aktiva i högre utsträckning. Äldre personer väljer att använda tekniska hjälpmedel även i förebyggande syfte eftersom det känns tryggare att utföra vissa aktiviteter. Rollatorn inger trygghet och beskrivs av de äldre själva som att ”den är något man kan lita på” och är anledningen till att många personer vågar gå ut och handla själva. Rollator kan också upplevas som en otrygghetsfaktor. Vid förflyttning med rollatorn ges uttryck för en rädsla att ramla omkull. Otrygg heten kan även upplevas på grund av rädsla för att inte orka lyfta rollatorn över hinder i omgivningen som trösklar, trottoar kanter eller att kunna öppna dörrar. Otrygghet hanteras ofta genom ett undvikande beteende där aktiviteter väljs bort och personen anpassar sig till situationer. Praktiska erfarenheter av tekniska hjälpmedel beskrivs av äldre personer som … Användbara

Opraktiska

Greta Häggblom Kronlöf

Användbarheten hos tekniska hjälpmedel upplevs generellt vara god. De är praktiska prylar, som till exempel en rollator som inte bara är ett förflyttningshjälpmedel utan också kan användas för att placera sin handväska i korgen och sätta sig på för att vila på promenader utanför hemmet. I vissa sammanhang kan samma hjälpmedel hos samma brukare vara opraktisk och upplevas som att den alltid är i vägen och inte fungerar som den önskas eller förväntas kunna göra. Speciellt i miljöer som inte är anpassade för förflyttningshjälpmedel upplevs användningen som oprak tisk och hjälpmedlet blir ett hinder för att vara aktiv. Det är till exempel svårt att gå med rollatorn ute när marken lutar eller det är svårt eller omöjligt att få med sig rollatorn genom en tung ytterdörr om det saknas dörröppnare. Vid dylika tillfällen är hjälpmedlet ingen hjälp utan ett hinder som kommer att påverka de äldres möjlighet att upprätthålla sin delaktighet i vardagen. Väsentlig

Besvärlig

Tekniska hjälpmedel upplevs som ett viktigt och avgörande stöd för att kunna leva ett aktivt liv. Samma hjälpmedel kan ena stunden erfaras som väsentligt och å andra sidan besvärligt. Det är något som alltid är i vägen och ett hinder för att kunna utföra vardagliga sysslor. Att tekniska hjälpmedel kan vara till besvär och ett hinder om man väljer att leva ett aktivt liv beskriver Elsa baserat på sina erfarenheter av att använda käpp. ”Du glömmer den, du tappar den och den är alltid i vägen!” Sociala erfarenheter av att använda tekniska hjälpmedel beskrivs av äldre personer som … Respekt

Rädsla

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet

Att vistas ute i samhället bland andra människor med ett tekniskt hjälpmedel ger en variation av erfarenheter. Personer berättar att de blir trevligt bemötta och med respekt från omgiv ningen när de är ute i samhället. Respekten tar sig uttryck i att människor visar hänsyn och välvilja att vid behov hjälpa till i högre utsträckning i möte med personer som använder hjälpmedel än i möte med personer utan tekniskt hjälpmedel. Många berättar hur välvilliga människor är, till exempel när man stiger av eller går på bussen med sin rollator och hur sitt plats kan erbjuds nära dörren. Förflyttningshjälpmedlet ute i samhället signalerar till omgivningen att ”vara lite försiktig, för jag går inte så bra och jag kan behöva hjälp”. Detta underlättar och bidrar till att personer i högre utsträckning vågar ha ett aktivt liv utanför hemmet och förlita sig på att omgivningen tar hänsyn. Å andra sidan kan även äldre personer uppleva en rädsla och känna sig obekväma att vistas med sitt tekniska hjälpmedel tillsammans med andra människor i samhället. Det tekniska hjälpmedlet signalerar skörhet och personer berät tar om en rädsla för att bli utnyttjad eller missförstådd. Den symboliska innebörden av ett tekniskt hjälpmedel kan påverka ett bemötande. Följande händelse berättas av Eva, 90 år, som förflyttade sig med två kryckkäppar i sällskap med sin dotter när de besökte en reception. Receptionisten tilltalar dottern vid upprepade tillfällen trots att ärendet berör och framförs av Eva själv. ”… jag sa till henne [receptionisten] att det är inget problem med mitt huvud fastän jag har svårt att gå.” Det symboliska värdet signalerar till omgivningen att vara aktsam och visa respekt för en person som kanske har svårt att röra sig. Samtidigt är det utpekande och ger användaren en känsla av osäkerhet och rädsla. © Författarna och Studentlitteratur

Greta Häggblom Kronlöf Bryr sig inte

Känner sig besvärad

Det är inget speciellt att vara brukare av tekniska hjälpmedel anser många äldre personer och det är inget som de reflekterar över. Finns det behov av hjälp, är ett tekniskt stöd ett bra alterna tiv. Även här varierar erfarenheterna. Äldre personer kan känna sig besvärade av att vara beroende av ett tekniskt hjälpmedel när de vistas tillsammans med andra människor. En kvinna beskriver att hon uppfattar att medföljande sällskap känner sig besvärat av att umgås med en som använder ett hjälpmedel. ”Jag känner alltid att min väninna skäms över min käpp.” Anhöriga och vänner understödjer vanligtvis men kan även ifrågasätta behovet och ha åsikter om användandet av tekniska hjälpmedel. För att undvika negativa omdömen, är det av värde att anhöriga och familj får vara delaktiga i anskaffning och introduktion av hjälpmedlet. Att använda ett hjälpmedel kan ses som ett artificiellt objekt som å ena sidan möjliggör en delaktighet i vardagen och som stimulerar personen till att upprätthålla ett aktivt liv. Å andra sidan kan det upplevas som ett hinder till att vara delaktig och aktiv i vardagens sysslor. Ovan presenterades personliga, prak tiska och sociala erfarenheter som visar på den komplexa bild som kan uppstå och som bör finnas i vår föreställningsvärld i arbetet med att möjliggöra för äldre personer att leva ett själv bestämmande och aktivt liv.

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet

Konstkonsumenten Britta – med eller utan förflyttningshjälpmedel?

Britta åker varje onsdag med bussen till konstmuseet där hon njuter av vacker konst och äter sin lunch i deras café. Det är veckans höjdpunkt och hon väljer att åka med bussen in till centrum för hon upplever att busschaufförerna är så trevliga och det är intressant att träffa och prata med människor på bussen. Hon har blivit rekommenderad att använda förflyttningshjälp medel och att använda färdtjänst, för det anser andra att hon behöver. Britta själv vägrar trots att hon har ramlat någon gång i konstmuseets trappa. Hon anser sig själv ha ett flertal hållbara strategier som gör att hon känner sig trygg i förflyttningen till och från bussen och konstmuseet. Hon ser problem och hinder med ett förflyttningshjälpmedel på sina onsdagsutflykter och vill själv ta ansvar för sina återkommande utflykter. Reflektera över • Vad känner du spontant? • Hur ska du som professionell tänka och resonera? • Hur tror du att Britta tänker? • Påverkas ditt resonemang om du får veta att Britta är 98 år respektive 68 år? Om det gör det, på vilket sätt ändras ditt resonemang och ditt handlande? • Om Britta är en välkänd konstexpert från ett program på tv eller om hon har jobbat som butiksbiträde, påverkar det ditt sätt att se på och föra en dialog tillsammans om hennes livssituation? – Hur påverkar det ditt handlande?

Greta Häggblom Kronlöf

Hjälpmedlets påverkan på vardagens aktiviteter Vad och hur äldre personer väljer att vara aktiva i vardagen påverkar användningen av tekniska hjälpmedel. Vardagens aktiviteter påverkas och anpassas till användningen av det tek niska hjälpmedlet. De äldre själva beskriver det som att antingen ”modifieras vardagens aktiviteter” eller ”resignerar man i sin aktivitetsrepertoar” utifrån de möjligheter och begränsningar som det tekniska hjälpmedlet erbjuder (Häggblom Kronlöf & Sonn 1999). Att modifiera utförandet av vardagsaktiviteter med ett tekniskt hjälpmedel är en process av problemlösningar som genererar nya sätt att hantera problem som uppstår i vardagen. Utförandet av aktiviteter i vardagen kan bli en utmaning där brukarna sporras till att hitta nya kreativa lösningar i specifika aktivitetssituationer med hjälp av ”standardiserade hjälpmedel” eller att själva modifiera hjälpmedlet utifrån personliga behov. Vardagens aktiviteter modifieras också på så sätt att spontana aktiviteter undviks. Det krävs en förberedelse och planering av nya och sällan återkommande aktiviteter. Det uppstår nya aktivitetssituationer med ett tekniskt hjälpmedel som gör att äldre personer väljer att resignera eller undvika situationer. Som användare av tekniska hjälpmedel anpassar man sig passivt till de förutsättningar som det tek niska hjälpmedlet i en aktivitet och i ett sammanhang innebär. Här ses oftast hindren före möjligheterna. Att finna möjliga sätt att genomföra en aktivitet ser inte ut att vara det naturliga sättet att anpassa sig till situationen. För dessa personer som anpassar sig genom resignation har ett tekniskt hjälpmedel en 86

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet

negativ inverkan på aktivitetsrepertoaren. En omgivning som är anpassad för en person som använder ett tekniskt hjälpmedel är en förutsättning för att hjälpmedlet ska fylla sin funktion och stödja en aktiv vardag. En hemmaboende dam som var beroende av sin rollator vid förflyttning berättar med frustra tion att ”jag kan inte gå ut själv eftersom jag har fyra trappsteg vid min ytterdörr så jag lever ett liv i min lägenhet”. Ett hjälpmedel kan inte anskaffas för en person utan det måste vara för en persons livssammanhang. Ett tekniskt hjälp medel kan aldrig ses som en enskild åtgärd utan som en del i en rehabiliteringsprocess i personens livssammanhang där hjälpmedlet ska användas. Personliga egenskaper, som till exempel att kunna anpassa sig till nya situationer, är av stor betydelse för hur väl hjälp medlet integreras i en persons aktiva vardag. Personer som är nya hjälpmedelsbrukare behöver tid för att kunna hitta nya stra tegier och anpassade aktivitetsutföranden ska kunna utvecklas (Löfqvist, Nygren, Brandt & Ivarsson 2009). Anpassningen är en process, att hitta nya sätt att leva med det artificiella objekt som förväntas upprätthålla ett självbestämmande och en aktivitetsbalans.

Greta Häggblom Kronlöf

Diskutera vad som händer med Elsa, 74 år.

Elsa har från och till känt sig yr den senaste tiden. Efter ett besök på vårdcentralen har hon fått hem en rollator. Några månader senare berättar dottern att mamma Elsa inte längre vill gå ut och handla eller sköta sina ärenden. Dottern berättar också oroligt att mamman inte längre sköter sin hygien och sitt utseende på det sätt som hon tidigare gjort. Reflektera över • Vad har hänt med Elsa? • Kan rollatorn ha haft en inverkan på Elsa och hennes situation? Om den har det, på vilket sätt? • Vilka möjligheter har Elsa att kunna återgå till sina vardagsrutiner att handla och återta ett större ansvar för sina vardagliga aktiviteter trots att hon ibland känner sig yr? • Tänk dig att Elsa inte är Elsa utan Erik. Skulle du resonera på samma sätt om Erik som du gör om Elsa? • Tänk dig att kvinnan i exemplet ovan är född i Somalia och heter Amal, påverkar det ditt resonemang? Om det gör det, hur och varför ändras ditt resonemang?

Se personen I början av kapitlet läste du: ”Ur ett personcentrerat aktivitets perspektiv nyanseras bilden av äldre personer som hjälpmedels brukare, och det framträder en komplex bild av att klara av vardagens aktiviteter ”. För att en persons vardag ska fungera med ett tekniskt hjälpmedel bör vi medvetet förhålla oss till komplexiteter som kan uppstå. Hjälpmedlets funktion beskrivs på olika sätt i litteraturen, som till exempel att det ersätter, kompenserar, möjliggör, tillrättalägger och ofta då ur ett åskådar- eller poli 88

3 Aktiv i vardagen med tekniska hjälpmedel – en komplex verklighet

tiskt perspektiv. Personernas egna erfarenheter av att använda tekniska hjälpmedel förmedlar också en annan bild. För att hjälpmedlen ska göra nytta för en person/brukare, är mötet mellan personal som förskriver/är rådgivande och personen med aktivitetsproblem avgörande. I mötet är det personen som är resursen för att användning av ett tekniskt hjälpmedel kan leda till en positiv förändring i vardagen. Hjälpmedlet är ett tekniskt medel som finns tillgängligt för personen för att nå en förändring. Om personen inte vill eller kan använda ett tekniskt hjälpmedel kan aktivitetsproblem inte åtgärdas. Som förskrivare/rådgivare är din uppgift att genom dialog och genom att lyssna på personens berättelse tillsammans identifiera resurser och problem. Till en persons resurser och problem räknas även den omgivande miljön samt närstående personer. När förskrivning/rådgivning av tekniska hjälpmedel startar i personens berättelse och denne tillåts vara delaktig i beslut och genom hela processen som i ett partnerskap med per sonalen (Ekman [red.] 2014), kan det benämnas personcentrerad hjälpmedelsförskrivning/rådgivning. Den komplexitet som kan uppstå i användandet av teknik i vardagen kan då mini meras eller undvikas i tidigt skede. En hjälpmedelscentrerad förskrivning utgår ifrån hjälpmedlets funktion och design där människan förväntas anpassa sitt aktivitetsutförande och sin aktivitetsrepertoar till nya omständigheter. Om syftet med åtgärden är att möjliggöra ett aktivt liv, bör ett partnerskap vara utgångspunkten i förskrivningsprocessen.

Åsa Larsson Ranada, (red.) är legitimerad arbetsterapeut, medicine doktor inom äldre och åldrande och universitetslektor vid Linköpings universitet.

VARDAGSTEKNIK OCH ÄLDRE PERSONER Teknik påverkar äldre personers vardagsliv i stor omfattning. Men hur ser de äldre på teknikens möjligheter att underlätta vardagen? Vardagsteknik och äldre personer handlar om den grupp av äldre som fortfarande bor i eget, ordinärt boende och i stort sett klarar sin vardag utan hjälpinsatser. Boken beskriver hur teknik kan påverka möjligheter till aktivitet och delaktighet och varför viss teknik kan vara enklare eller svårare att hantera. Fokus ligger på den teknik som omger oss i vardagen och här finns praktiska exempel på hur äldre med hjälp av visst stöd lättare kan använda teknik. Boken beskriver förekomst och erfarenheter av hjälpmedel samt hur personer som har en kognitiv funktionsnedsättning kan använda teknikstöd för att underlätta vardagen. Den tar upp möjligheter och hinder för äldre att använda modern teknik liksom exempel på hur äldre personer kan introduceras till sociala medier. Vardagsteknik och äldre personer vänder sig främst till arbetsterapeuter och blivande arbetsterapeuter, men även andra närliggande professioner kan ha nytta och glädje av boken.

Art.nr 38750