9789144111759 by Smakprov Media AB

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39191 ISBN 978-91-44-11175-9 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Martine Castoriano Printed by Interak, Poland 2018

INNEHÅLL

Förord 11 Författarpresentation 13

Del I Utgångspunkter och utmaningar

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv 19 St e fa n Sjöbe rg & Pä i v i T u ru n e n Samhällsarbete som begrepp och fält 21 Närliggande begrepp och perspektiv 22 Samhällsarbetets inriktningar, aktörer och arenor 25 Samhällsarbetets särdrag i Sverige 30 Samhällsarbete i ett samhälle i omvandling 31 Bokens disposition 32 Referenser 40 2 Samhällsförändringar som utmanar 45 St e fa n Sjöbe rg & Pä i v i T u ru n e n Diskurser och teorier om samhällsförändringar 46 Interaktionen mellan struktur och aktör 48 Globalisering och glokalisering 49 Välfärdsmodellens omvandling 51 Utmaningar för samhällsarbete 56 Referenser 58

Innehåll

3 Samhällsarbete i omvandling 65 St e fa n Sjöbe rg & Pä i v i T u ru n e n Community – samhörighet, gemenskap eller lokalsamhälle? 65 Samhällsarbetets internationella utveckling 69 Samhällsarbetets uppkomst i Sverige 73 Introduktion av begrepp, arbetssätt och pionjärprojekt 74 Samhällsarbetets etablering, expandering och radikalisering 75 Från samhällsarbete till strukturinriktade insatser 76 Mångfaldigande och akademisering 77 Internationalisering, utbildning och återaktualisering 79 Internationella nätverk för samhällsarbete 80 Mot ökad divergens eller konvergens? 82 Referenser 83 4 Forskning och metoder för kunskap och handling 89 St e fa n Sjöbe rg & Pä i v i T u ru n e n Eklektiskt, men inte teorilöst 89 Forskning om samhällsarbete i Sverige 91 Praxiologi – kunskap och handling i samhällsarbete 92 Metodiskt och professionsetiskt samhällsarbete 95 Faser, delmetoder och roller 98 Aktörsperspektiv och handling 99 Centrala värden, demokrati och dialog 100 Samverkan och konflikt 104 Empowerment, radikalism och radikal estetik 105 Referenser 107

Del II Aktuella exempel i Sverige

5 Socialt hållbar samhällsplanering 117 M at s Brusm a n & Pä i v i T u ru n e n Bakgrund 118

Innehåll

Social planering 120 Exemplet ”Skarpnäcksstaden” från 1980-talet 121 Hållbar utveckling 123 Social hållbarhet 124 Attraktiv eller social stad? Exemplet Inre hamnen 126 Detaljplanering – översiktsplanering 130 Rätten till staden 131 En bredare kunskapsbas 133 Referenser 134 6 Fältarbete i utsatta bostadsområden 139 M a r i e H a ns s on, I da Lu n d gr e n & St e fa n Sjöbe rg Återskapandet av en fältgrupp inom socialtjänsten i Gävle 141 Social exkludering, problem och utmaningar 143 Marginaliserade områden 143 Friskolesystemets segregation 145 Patriarkala normer och hederskultur 145 Fältgruppens perspektiv och metoder 146 Områdesbaserat fältarbete och dess möjligheter 147 Ett systemiskt perspektiv på fältarbete 150 Systemiskt fältarbete med ungdomar 152 Betydelsen av samverkan och nätverk 153 Behovet av empowerment för social förändring 154 Referenser 156 7 Gemensamma krafter – en utökad familjecentral 159 Pä i v i T u ru n e n Om familjecentraler 160 Två föregångare med olika perspektiv och arbetssätt 161 GK och samhällsarbete 163 Gemensamma krafter i Jakobsgårdarna 164 Gemensamma krafters mål, värden och metoder 165 Konkreta insatser: från Babycafé till Banandagen 167

Innehåll

Teoretiska influenser 168 Kvinnors livserfarenheter 169 Kvinnors upplevelser av GK 171 Vad hände sedan? 172 GK – en mångsidig möjliggörare 174 Referenser 175 8 Lokal konstaktivism – exemplet Konst-PIMPA 179 Eva Lu n d gr e n St e n b om & Pä i v i T u ru n e n Om städernas socio-spatiala omvandling 180 Lokal konstaktivism och samhällsarbete 181 Att skapa rum för ökad medvetenhet och frigörande processer 183 Konst-PIMPA i Marielund 184 Att vända den negativa bilden 186 Vad hände sen? 189 Mot glokal kosmopolitisk integration 190 Att synliggöra och samskapa något nytt 192 Referenser 193 9 Ledarskap och samhällsarbete 197 K ick i Olj e m a r k Ledarskap i samhällsarbete 198 Hur kan vi förstå begreppet ledarskap 200 Ett systemiskt och socialkonstruktionistiskt perspektiv på organisationer och ledarskap 201 Styrkebaserat ledarskap och samskapandets kraft 203 Ett exempel från verkligheten – Namweza – Together we can! 207 Sammanfattning 211 Referenser 212

Innehåll

10 Kamp för landsbygders synlighet och värden 215 A n et t e For sbe rg Bygdeutveckling och samhällsarbete 215 Byarörelsen och den sociala ekonomin 217 Nykooperationen och kvinnonätverken 221 Den sociala ekonomin 223 Kvinnors mobilisering och kamp i Trehörningsjö – ett lokalt exempel 225 Olika tolkningar av det lokala utvecklingsarbetet 228 Referenser 232 11 Välfärdsstatens försvagning, ökade sociala problem och social mobilisering 237 J e s sic a H . Jöns s on Socialtjänstens kris och utmaningar 238 Det sociala arbetets nya villkor, begränsningar och möjligheter 241 Social mobilisering och social förändring 243 Socialarbetare bryter tystnaden 244 Social mobilisering och framtida utmaningar och möjligheter 248 Referenser 250 12 Från kärnverksamhetsfokus till glokalt samhällsbyggande 255 L a s se F ry k & J e n n y St e n be rg Global samhällsutveckling och lokalt samhällsbyggande 256 Centrala begrepp och konfliktteman 257 Hammarkullens emergenskulturer är flernivåiga 259 Den lokala Hyresgästföreningen – den nya samhällsarbetaren 260 Hammarkullen – från exkludering till aktörskap för glokalt samhällsbyggande 261 Fyra förändringsstrategier och nya roller för socionomer och designyrken 263 Socionom- och lärarutbildningen i Hammarkullen 265

Innehåll

Chalmers arkitektur blir en aktiv part i det lokala samhällsbyggandet 266 Samarbete mellan tre högskolor, medborgare och verksamheter 268 Chalmers knyter forskning till Hammarkullen 268 Mixgården, hemgårdar och Hull House 269 Omgestaltande utmaningar för den offentliga sektorn 272 Referenser 273 13 Social mobilisering och nya sociala rörelser 277 R a m i A l-K h a m isi & St e fa n Sjöbe rg Social exkludering, segregation och gentrifiering 278 Social planering och social mobilisering 279 Social mobilisering på Järvafältet 281 Social mobilisering mot social planering? 284 Rörelsejuridik för medborgarinflytande och social rättvisa 288 Utmaningar för ett mobiliserande samhällsarbete 291 Referenser 293

Del III Internationella perspektiv

14 Civilsamhällets rationalisering i Sverige och Ryssland 299 L isa K i ng s & Z h a n na K r avc h e n ko Civilsamhällets rationalisering och samhällsarbetets utveckling 301 Sverige och Ryssland, (civil)samhället nu och då 303 Från transnationellt bistånd till en ny statlig satsning i Ryssland 305 Kontinuerliga urbana utvecklingsprogram i svenska storstäder 307 Externa resurser och utveckligen mot välfärdsservice 309 Samhällsarbete: social mobilisering för social förändring eller välfärdsservice och tjänsteutförande? 312 Avslutning 314 Referenser 316

Innehåll

15 Socialt företagande – från enskilt hjälparbete i Polen till biståndsverksamhet i östra Europa 321 Jörge n Lj u ng Ideell sektor i förändring 322 Samhällsentreprenörer 324 Socialt företagande 324 Så föddes visionen – den innovativa fasen 325 Början för hjälporganisationen Hjärta till Hjärta 326 Altruism – oegennyttan som drivkraft 328 Second hand – en verksamhetsidé 330 Mångsidig arbetskraft 332 Den entreprenöriella fasen institutionaliseras 334 Företag eller en ideell biståndsorganisation? 335 Från sociala innovatörer till socialt företagande 336 Avslutande kommentar 338 Referenser 339 16 Empowermentarbete i marginaliserade bostadsområden i Indien och Sverige 343 Kom a l si ngh R a m ba r e e & St e fa n Sjöbe rg Social rättvisa och empowerment 346 Aktivering, nätverksbyggande och individuell empowerment i Sverige 348 Medvetandegörande, kollektiv empowerment och social mobilisering i Indien 353 Kollektiv empowerment och mobilisering för social rättvisa 357 Referenser 359

Innehåll

Del IV Avslutande reflektioner

17 Samhällsarbete och den (o)beständiga ojämlikheten 365 V e r n e r De n va l l Nya samhällsutmaningar medan de gamla består 365 Samhällsarbete för att motverka ojämlikhet 371 Perspektiv på jämlikhet och ojämlikhet 374 Samhällsarbetets potentialer 379 Referenser 382 Slutord 385

St e fa n Sjöbe rg & Pä i v i T u ru n e n Sakregister 387

KAPITEL 1

Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv St efa n Sjöbe rg & Pä i v i T u ru n e n

Denna bok handlar om samhällsarbete förr och nu, men riktar också blicken framåt. Den syftar till att skapa aktuell, såväl praktisk som forsknings baserad kunskap om samhällsarbete under nya samhällsvillkor. I en alltmer glokaliserad värld där både globala och lokala krafter interagerar och radikalt förändrar livsmiljöer och levnadsförhållanden är det nödvändigt att skapa aktuell kunskap samt vidareutveckla olika slags strategier och arbetssätt, bland annat samhällsarbete, för att möta nya samhällsutmaningar (Robertson 1992; Livholts & Bryant 2017; Yeates 2014). Samhällsarbete är ett samlingsbegrepp för en mångfald av inriktningar och arbetssätt som bedrivs på grupp- och samhällsnivå världen över. Det har bedrivits i slumområden, segregerade förorter, nedgångna innerstadsområden samt i utsatta landsoch glesbygder – områden där social mobilisering av människor och resurser har behövts för att sätta i gång social utveckling och förändring (Hutchinson 2009; Popple 2015; Rubin & Rubin 2001). Samhällsarbete syftar till att möta människor och deras behov där de bor samt förebygga och motverka samhällsproblem som fattigdom, maktlöshet, social exkludering, segregation, marginalisering och ojämlikhet. Det handlar om att analysera och hantera sociala behov och problem som inte är möjliga att åtgärda genom individfokuserade behandlings- och utredningsmetoder (Popple 2015; Pyles 2014; Turunen 2004). Samhällsarbete har också bedrivits i samhällsplaneringssammanhang för att genom social planering förebygga problem och skapa rum för social service och möjlighet för deltagande i samhällsplaneringen (Denvall 1994; Sundh 1999; Turunen 1988, 2017). I denna bok presenterar vi samhällsarbete som ett mångsidigt arbete med människor i olika typer av lokalsamhällen för att genom lokal utveckling, social planering och social mobilisering förbättra livssituationer © F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

och miljöer, i synnerhet för exkluderade grupper i marginaliserade områden. Målsättningen är en socialt hållbar utveckling. Under 1970-talet diskuterades samhällsarbete tillspetsat utifrån två motsatta perspektiv: det socialadministrativa respektive det gräsrotsorienterade perspektivet (Wahlberg, Lundgren, Mattsson, Ronnby & Stridsman 1978). Det förra perspektivet handlade under 1970-talet om förändringsarbete ”uppifrån” – från byråkratin och de politiska nämnderna. Det senare om förändringsarbete som initieras ”nerifrån”, vilket också kan innebära att vid behov gå i konflikt. Wahlberg et al. (ibid.) poängterade att samhällsarbete inte syftar till vård och behandling av enskilda, familjer och grupper, utan till mobilisering och organisering av maktlösa grupper för att åstadkomma förändringar som ligger i gruppens intresse (ibid., s. 22). Vad författarna ville tydliggöra var att samhällsarbete inte ska ses som en teknik utan som ett förhållningssätt, där solidariteten och lojaliteten med de mest maktlösa grupperna är det centrala. Samtidigt som författarna diskuterade så tvekade de om det över huvud taget var möjligt att som offentliganställd bedriva samhällsarbete utifrån ett konfliktperspektiv. Utvecklingen av samhällsarbetet inom den offentliga sektorn i Sverige har sedan 1980-talet allt starkare gått i riktning mot samverkansmodeller där blandmodeller och samförståndstänkandet vunnit alltmer kraft (Turunen 2004). I internationella sammanhang och även i vissa förorter i Sverige förekommer gräsrotsorienterat samhällsarbete i mer maktkritiska former, syftande till kollektiv empowerment (Al-Khamisi 2015; Popple 2015; Sjöberg, Rambaree & Jojo 2015). I Sverige är samhällsarbete inte allmänt känt. Talande är också att den senaste utgåvan av Socialt arbete: en grundbok av Meeuwisse, Swärd, Sunesson & Knutagård (2016) inte innehåller något kapitel om samhällsarbete, medan internationellt utgivna böcker om socialt arbete även innefattar samhällsarbete (Gray, Midgley & Webb 2012; Livholts & Bryant 2017; Healy 2012). Trots att intresset för samhällsarbete länge varit svagt i Sverige, har det dock en lång historia inom socialt arbete, bland annat inom ramen för Centralförbundet för socialt arbete (CSA), etablerat 1903, och hemgårds rörelsen (den svenska motsvarigheten till settlementörelsen) som startades 1912 (Lindholm 1993; Sundh & Turunen 1992; Swärd & Edebalk 2017). Samhällsarbetets historia diskuteras mer ingående i kapitel 3. Det har nu gått 25 år sedan den senaste antologin Social mobilisering. Om samhällsarbete i Sverige av Sundh & Turunen (1992) kom ut, vilken sam20

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

manfattade och anlade ett brett perspektiv på kunskaper och erfarenheter av samhällsarbete och social mobilisering i början av 1990-talet. Huvudsyftet med den nu föreliggande boken är att belysa hur olika former av samhällsarbete diskuteras och praktiseras i dag, samt att åter lyfta in samhällsarbete i det sociala arbetets diskurs, innefattande såväl teori som praktik. Fokus ligger på den socialvetenskapliga kunskapen om samhällsförändringar och välfärdsstatens omstruktureringsprocesser samt samhällsarbete med de berörda i urbana och rurala lokalsamhällen, framför allt med exkluderade grupper i marginaliserade lokalsamhällen. Boken belyser samhällsarbetets historia och förändringsprocesser samt dess uttrycksformer i dag. Sammanlagt medverkar 17 författare. Flertalet av dem är verksamma inom socialt arbete och sociologi, men även andra discipliner och arbetsfält finns företrädda såsom arkitektur, företagsekonomi, etnologi, juridik, konst, kultur och samhälle, integration, ledarskap och sociala rörelser. Boken visar hur samhällsarbete har utvecklats och hur vi definierar, arbetar med och forskar om samhällsarbete för närvarande.

Samhällsarbete som begrepp och fält Samhällsarbete blev ett vedertaget svenskt begrepp under 1970-talet efter att boken Nordisk läsning i samhällsarbete av Kerstin Lindholm utgavs 1971. Begreppet samhällsarbete introducerades som en översättning av engelskans community work och blev en svensk motsvarighet till det inom socialt arbete (Lindholm 1971; Hutchinson 2009; Turunen 2004). Community är ett mångtydigt och svåröversatt begrepp som refererar till samhälle, lokalsamhälle, bostadsområde, grannskap, samfällighet, samhörighet, grupp, gemenskap med mera. I kapitel 3 diskuteras community-begreppet samt olika definitioner på samhällsarbete mer ingående. En ofta förekommande fråga är hur samhällsarbete förhåller sig till socialt arbete. I en internationell kontext utgör individinriktat case work, group work samt community work de huvudsakliga metoderna inom professionellt socialt arbete (Gray, Midgley & Webb 2012; Healy 2012; Stepney & Popple 2008). Medan samhällsarbete i en internationell kontext tillhör kärnan i socialt arbete, vilket bl.a. kommer till uttryck i den globala definitionen av socialt arbete (IFSW 2014), så är individinriktat arbete dominerande inom det sociala arbetets diskurs i Sverige (jfr Meeuwisse et al. 2016). Sverige har © F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

en stark tradition av myndighetsutövning och individinriktat socialt arbete, framför allt inom den kommunala socialtjänstens individ- och familje omsorg samt inom omsorg av äldre och människor med funktionsnedsättning. Vi motsäger givetvis inte behovet av dessa insatser eller behovet av terapeutiskt arbete, men vi vill med denna bok lyfta det växande behovet av samhällsarbete i relation till existerande samhällsproblem, internationellt socialt arbete samt socialtjänstlagen [SFS 2001:453] som förordar socialt arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå. Samhällsarbete som begrepp kan tolkas brett och snävt. En snäv avgränsning innebär att samhällsarbete ses som en metod inom socialt arbete (Lindholm 1971; Hutchinson 2009; Wahlberg 2013). Detta menar vi är ett alltför snävt synsätt. I praktiken pågår samhällsarbete inom flera sektorer. Utifrån en vid tolkning kan samhällsarbete innefatta arbete i ett samhälle för social eller lokal utvecklingspolitik, i synnerhet i länder utan välfärdspolitik i den nordiska bemärkelsen (Gilchrist & Taylor 2016; Midgley 2017; Turunen 2004). Detta innebär att det finns många olika sätt att bedriva samhällsarbete och det kan initieras av olika aktörer – nerifrån, uppifrån eller i samverkan beroende på kontext. Detta berörs i detta kapitel och fördjupas i de kommande kapitlen i boken, där likartade arbetssätt inom skilda sektorer belyses.

Närliggande begrepp och perspektiv Vi ska här kortfattat presentera några av de begrepp som används i de olika bokkapitlen. Bland dessa finns begrepp som utsatthet, utanförskap, exkludering, segregation och marginalisering, vilka ofta används utan närmare precisering (se även Urban 2018). Vi betraktar, i likhet med till exempel Petersson och Davidsson (2016), social exkludering som en mångdimensionell samhällelig process som driver fram att människor utestängs från olika former av samhälleliga resurser och gemenskaper. Strukturella samhällsförhållanden gör att denna process resulterar i att livssituationen för exkluderade grupper kännetecknas av multi-dimensionella sociala problem – hög arbetslöshet och ohälsa, låg utbildningsnivå, brist på kännedom om och kontakter med organisationer och samhällsrepresentanter, lågt del tagande i aktiviteter och samhällsliv, och en upplevelse av att vara utestängd från det etablerade arbets- och samhällslivet (se vidare Matthies et al. 2000; 22

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

Petersson & Davidsson 2016; Pierson 2009). Social exkludering skiljer sig från begreppet utanförskap, vars gängse tillämpning snarare lägger fokus på individens vilja, ansvar och förmåga än på samhällsprocesser och -aktörer. Närliggande begrepp är segregation och marginalisering. Med segrega tion avses vanligen ett särskiljande av grupper i olika geografiska områden som upprättar och bekräftar en hierarkisk skillnad (se t.ex. Magnusson 2008). Det handlar i allmänhet om ett etniskt och socioekonomiskt baserat särskiljande i olika bostadsområden. Marginalisering är ett vidare begrepp. Wacquant (2008) myntade begreppet ”areas of advanced marginality” som avser bostadsområden präglade av långtgående social exkludering och segregation, brist på offentlig och privat service, samt brist på social interaktion och deltagande i samhällslivet utanför bostadsområdet. Det finns många studier som visar att det numera finns områden även i Sverige som uppvisar dessa kännetecken (se Andersson, Bengtsson & Myrberg 2016; Rikskriminalpolisen 2014; Schierup, Ålund & Kings 2014; Stigendal 2016). Det är därför relevant att tala om marginaliserade bostadsområden eller lokalsamhällen. När vi i boken använder begrepp som exkluderade grupper och marginaliserade områden så finns risken att bekräfta den stämpling och stigmatisering som många upplever. Detsamma gäller begreppet social utsatthet, som vi här tillåter oss använda som samlande begrepp avseende exkluderade grupper och marginaliserade områden. Samtidigt så ser vi vår uppgift som forskare att belysa den sociala verkligheten som den faktiskt ser ut. Svåra sociala situationer kan inte problematiseras om de inte begreppsliggörs. När det handlar om samhällsarbetets strategier och metoder är ett vanligt förekommande begrepp social mobilisering. Det härstammar från den europeiska diskussionen under slutet av 1960-talet då samhällsarbetet uppfattades som ett sätt att möjliggöra och förbättra folkligt deltagande för att skapa och mobilisera resurser för social utveckling och förändring – lokalt, regionalt och nationellt (Swedner 1969). Begreppet blev senare huvudtitel för boken Social mobilisering. Om samhällsarbete i Sverige (Sundh & Turunen 1992). Det har sedermera använts av flera svenska forskare i varierande sammanhang, såsom social mobilisering av glesbygd (Ronnby 1994), social mobilisering av marginaliserade och diskriminerade grupper (Denvall, Heule & Kristiansen 2010/2016) samt lokal social mobilisering av ett mänskligare samhälle (Stadsmissionen 2015). Social mobilisering har sitt ursprung i gräsrotsorganisering och sociala rörelser (Denvall et al. 2016). Den bygger © F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

tydligast på exkluderade gruppers organisering, mobilisering av kollektiva maktresurser och gemensamma agerande för demokratiskt inflytande, social förändring och rättvisa (Ronnby 1992; Sjöberg, Rambaree & Jojo 2015). Denna typ av social mobilisering diskuteras i kapitel 11, 13 och 16. Samhällsarbete och social mobilisering relaterar därmed också till empowerment som metod och teoretiskt begrepp (Askheim & Starrin 2007). Empowerment kan omfatta arbete på såväl individ-, grupp- och samhällsnivå. Inom samhällsarbete är det i synnerhet empowerment i dess kollektiva former som står i fokus. Centrala delar i dessa former av empowerment är exkluderade gruppers egna erfarenheter, medvetandegörande samt mobilisering av gemensamma maktresurser för social utveckling och förändring. Detta kan ske utifrån klass-, genus-, etnicitets-, minoritets- och åldersperspektiv (Adams 2008; Askheim 2003; Lindén 1991, 2009; Sjöberg et al. 2015; Slettebø 2000). I kapitel 3 och 13 återkommer vi till detta begrepp. Samhällsarbete har även kopplingar till radikalt och kritiskt socialt arbete, som var starkt under 1970-talet (Bailey & Brake 1975; Ronnby 1975) och som åter blivit aktuellt under 2000-talet (Fook 2002; Hertz 2012; Taylor & Carpenter 2017). Inom kritiskt socialt arbete förespråkas samhällsarbete som bidrar till medvetandegörande, kollektiv empowerment och social mobilisering (Briskman et al. 2009; Fook 2016; Herz 2012; Mullaly 2011; Popple 2015). Kritiskt socialt arbete lyfter fram behovet av att analysera och synliggöra ojämlikhet och orättvisa utifrån strukturella perspektiv, samt behovet av att omfördela makt och resurser, vilket kan innebära konflikt och konfrontation med rådande politik och makthavare (Dominelli 2002, 2012; Healy 2001; Mullaly 2010). Det kritiska perspektivet diskuteras mer ingående i kapitel 11. Ett närliggande begrepp och område som rör samhällsarbete är social pedagogik, som i Sverige haft fokus på individuella och gemenskapande läroprocesser, framför allt inom institutionsvård (Eriksson & Markström 2000). Även bredare perspektiv på socialpedagogik finns avseende uppsökande arbete, förebyggande arbete och mobiliserande arbete såsom samhällsarbete (Eriksson, Nilsson & Svensson 2013; Hämäläinen 2012; Ronnby 1987). Beröringspunkter finns också med fältarbete, lokalt folkhälsoarbete, brottsförebyggande arbete eller föreningsbaserat och annat lokalt utvecklings arbete (Turunen 2004, 2009). Ett ytterligare framväxande område som rör samhällsarbete är socialt företagande och samhällsentreprenörskap (Gawell 24

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

et al. 2009; Hedin, Herlitz, Kuosmanen & Laurelii 2015; Turunen 2013). Även den diskussion som för närvarande förs av arkitekter, samhällsplanerare och konstnärer kring hållbar utveckling, medborgardialoger, design och konstaktivism har många beröringspunkter med samhällsarbete (se vidare Olofsdotter, Björnberg & Kopp 2015; Lindholm, Oliveira e Costa & Wiberg 2015; Åberg & Alfreds 2014). I kapitel 5–16 diskuteras flera blandmodeller av samhällsarbete som har uppstått i samhällets förändringsprocesser. Bland dessa finns social planering, systemiskt fältarbete, utökad familjecentral, mobiliserande konstaktivism, styrkebaserat ledarskap samt glokalt samhällsbyggande bortom välfärdsstatens kärnverksamhet.

Samhällsarbetets inriktningar, aktörer och arenor Samhällsarbete är ett mångfacetterat begrepp som har kopplingar till flera likartade diskurser och praktiker sedan slutet av 1800-talet. Flera försök har gjorts för att systematisera dess mångfald. Som introduktion till samhällsarbete ska vi ta avstamp i Jack Rothmans kategorisering av det, en klassiker på området (Rothman 1968, 1995). Med utgångspunkt i amerikanskt och internationellt samhällsarbete identifierade han tre huvudinriktningar: lokal utveckling (locality development), social planering (social planning), samt social aktion (social action). Lokal utveckling är ursprungligen en europeisk-kolonial variant av utvecklingspolitik. Inriktningen har sina historiska rötter i kolonialt och ruralt utvecklingsarbete samt den tidiga settlementrörelsens utvecklings arbete med utsatta grupper och bostadsområden. I Rothmans klassifikation innebär lokal utveckling ett brett medborgardeltagande för kapacitetsbildning, självhjälp och integration i ett (lokal)samhälle. Social planering utgör den mest institutionella och instrumentella inriktningen som handlar om planering och utvecklande av social service i lokalsamhällen där sådan saknas. Enligt Rothman karaktäriseras denna inriktning av en myndighetsoch expertorientering i och med att den vanligtvis initierats av tjänstemän inom den offentliga sektorn. Social aktion är enligt Rothman en inriktning med syfte att åstadkomma genomgripande samhällsförändringar rörande fördelningen av inflytande, makt och resurser i samhället. I fokus står exkluderade gruppers livssituation och levnadsförhållanden. Social aktion är mest påtagligt präglad av maktmobiliserande och kollektiva arbetssätt © F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

på gräsrotsnivå. Inriktningen kan inbegripa ett konfliktperspektiv och har likheter och kopplingar till radikalt och kritiskt socialt arbete (se vidare Fook 2002; Pyles 2014; Popple 2015). De delmetoder eller inriktningar som förekommit inom samhällsarbete i Sverige har påverkats av såväl Rothmans kategorisering som egna til�lämpningar (Flemström & Ronnby 1975; Sundh & Turunen 1992; Turunen 2004; Wahlberg 2013). Vi återger här de fyra delmetoder/inriktningar som oftast diskuterats. Grannskapsarbete har handlat om att i ett visst geografiskt område skapa kontakt och nätverk i syfte att hjälpa människor att komma samman och börja diskutera frågor de vill ta upp och förändra i syfte att påverka sina boende- och livsförhållanden. Organisationsarbete har syftat till att organisera aktiviteter, resurser och samverkan, vanligtvis tillsammans med föreningar, organisationer och myndigheter, för att få saker och ting gjorda. Social planering har handlat om att lägga sociala aspekter på samhällsplanering, anpassa social service till människors behov samt möjliggöra medborgardeltagande och -inflytande i samhällsplaneringen. Aktionsarbete har haft som mål att synliggöra missförhållanden, väcka opinion och medvetenhet om dem samt möjliggöra social mobilisering av de mest exkluderade på gräsrotsnivå. Hur kan samhällsarbetets inriktningar kategoriseras i Sverige i dag? I den internationella diskursen finns numera en heterogen flora av indelningar i olika inriktningar och metoder. Popple (2015) har exempelvis identifierat nio olika former av samhällsarbete. Vi återkommer till denna mångfald i kapitel 3. Det man kan konstatera är att huvuddragen i de klassiska indelningarna alltjämt refereras och tillämpas, i synnerhet i den amerikanska formen av samhällsarbete (Fisher & DeFilippis 2015; Pyles 2014). När det handlar om samhällsarbete i en aktuell svensk kontext menar vi att det kan anges tre huvudinriktningar: lokal utveckling, social planering samt social mobilisering (schematiskt sammanfattade i figur 1.1). 1. Lokal utveckling. Denna form av samhällsarbete kan sägas i huvudsak omfatta de perspektiv som berörts inom lokal utveckling, grannskaps arbete och områdesarbete. Samhällsarbetet syftar till ökat deltagande och inflytande i arbetet för utvecklingen av lokalsamhällen. Det handlar om att skapa kontakt, organisera aktiviteter, samla resurser, skapa nätverk och samverkan mellan föreningar, organisationer och myndigheter, för att möta och tillgodose invånarnas behov och synpunkter. Lokal utveckling är i stor 26

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

utsträckning samverkansorienterad och syftar till resurs- och kapacitetsbyggande för integration i (lokal)samhället. I detta samhällsarbete finns många olika aktörer från olika sektorer, exempelvis offentliganställda såsom socialarbetare, företrädare för ideella organisationer och föreningsliv, sociala företag, biståndsorganisationer och volontärer. Inom lokal utveckling kan samhällsarbetarrollen generellt beskrivas som igångsättare, möjliggörare eller kapacitetsbyggare. Denna form av samhällsarbete diskuteras tydligast i kapitel 10. 2. Social planering. Denna övergripande inriktning av samhällsarbete gäller medverkan i samhällsplanering samt planering och utvecklande av social service. Social planering handlar om att anlägga sociala aspekter på samhällsplaneringen, och är kopplad till diskussioner om social hållbarhet. En viktig del i detta är involverandet av olika aktörer och boende i planeringsprocesser, för att sätta in förebyggande insatser i samhällsplaneringssammanhang samt möjliggöra medborgarinflytande och aktiv medverkan i samhällsplaneringen. Social planering är traditionellt en myndighetsoch expertinitierad form av samhällsarbete. Den har utvecklats i traditionen från den sociala ingenjörskonsten, inom ramen för välfärdsstat och socialpolitik, och är vanligtvis ledd av tjänstemän inom den offentliga sektorn. Social arbetare och samhällsplanerare kan vara viktiga aktörer i den socialt inriktade planeringen i samverkan med de boende på gräsrotsnivå. Inom denna inriktning kan samhällsarbetarens roll sägas vara expert, faktasamlare, samordnare och socialt inriktad planerare. Inriktningen går att tydligast identifiera i kapitel 5. 3. Social mobilisering. Det mobiliserande samhällsarbetet innefattar aspekter av tidigare berörda lokal utveckling, organisationsarbete, social aktion och aktionsarbete, men har större fokus på kollektiva empowermentprocesser. Denna form av samhällsarbete bygger på exkluderade gruppers och sociala rörelsers organisering och mobilisering för inflytande och social förändring. En utgångspunkt är att det föreligger ojämlika maktförhållanden i samhället och att inflytande, makt och resurser behöver omfördelas. Därmed finns influenser från kritiskt socialt arbete och andra konfliktperspektiv. Aktörerna kan här vara frivilligorganisationer och sociala rörelser, men även till exempel professionella socialarbetare. Samhällsarbetarrollen kan beskrivas som kritiker, organisatör eller aktivist. Denna inriktning synliggörs tydligast i kapitel 13. © F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

LOKAL UTVECKLING

SOCIAL PLANERING

SOCIAL MOBILISERING

URSPRUNG

Kolonialt utvecklingsarbete och välgörenhet

Välfärdsstat och socialpolitik

Sociala och folkliga rörelser

MÅL

Lokal utveckling i rurala och urbana miljöer

Social service och sociala aspekter på samhällsplanering

Social rättvisa, jämlikhet och förändring av maktförhållanden

FOKUS

Deltagande och kapacitetsbyggande social utveckling

Medborgardeltagande och samverkan för socialt och hållbart inriktad planering och service

Mobilisering av makt, inflytande och resurser för social förändring

METOD

Grannskapsarbete och kapacitetsbyggande

Medverkan i samhällsplanering och medborgardialog

Egen organisering och kollektiv empowerment

ROLL

Igångsättare Möjliggörare Kapacitetsbyggare

Faktasamlare Planerare Samordnare

Kritiker Organisatör Aktivist

Figur 1.1 Samhällsarbetets huvudinriktningar

Det finns givetvis inga vattentäta skott mellan de huvudinriktningar vi här skisserat. Många av kapitlens exempel är blandformer med varierande inslag av dessa tre kategorier. Lokal utveckling kan till exempel innehålla mobiliserande inslag. Social planering och lokal utveckling kan överlappa varandra. Social mobilisering kan innefatta organisering för lokal utveckling eller inflytande i samhällsplanering. Och det finns som nämnts en flora av mera specifika arbetssätt, metoder och inriktningar, vilket visas i bokens olika kapitel. Men i det konkreta samhällsarbetet finns olika tyngdpunkter vad gäller syfte, perspektiv och metoder. Det är i denna idealtypiska bemärkelse vår indelning i huvudinriktningar ska förstås. 28

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

Aktörerna i olika former av samhällsarbete kommer, som visats, från ett brett spektrum som täcker offentliga förvaltningar, föreningar, frivillig organisationer, sociala rörelser, kooperativ, religiösa församlingar och sociala och privata företag, men de kan också vara enskilda medborgare eller aktivister och nätverk. Arenorna kan variera från mindre nätverk till grannskap, förorter, stadsdelar, lokalsamhällen, organisationer (kommuner, landsting, stat) eller andra länder. Schematiskt kan samhällsarbetets aktörer och arenor illustreras med följande figur inspirerad av Matthies (2006, s. 37). Figur 1.2 avser illustrera den mångfald av aktörer inom civilsamhälle, offentlig sektor och marknad, som i vår samtid kan initiera och bedriva samhällsarbete i varierande konstellationer på olika arenor.

1.2 MARKNAD Vinstgivande företag

OFFENTLIG SEKTOR Fackföreningar

Stat, kommuner, landsting

Kyrka och andra församlingar Icke-vinstgivande företag

Sociala företag

Halvoffentliga hybrider

Kooperativ, föreningar, ideella organisationer Volontärer

OMVÄRLDEN

Sociala rörelser och egenorganisering Grannhjälp och självhjälp Informella nätverk, vänner, familj och släkt

CIVILSAMHÄLLE

Figur 1.2 Samhällsarbetets aktörer och arenor.

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

Denna mångfald av aktörer och arenor står i relation till den omstrukturering av välfärdsstaten som skett sedan 1980-talet, då staten började decentralisera och avreglera sin egen verksamhet genom beställar- och utförarmodeller, upphandlingar, privatiseringar och nya styrmetoder (Johansson, Dellgran & Höjer 2015; Meagher & Szebehely 2013; Turunen & Marusarz 2010). Förändringarna har inneburit att allt fler offentliga verksamheter har tagits över av privata och civilsamhälleliga aktörer eller att ansvaret övervältrats på familjer. Denna förändringsprocess diskuteras mer ingående i kapitel 2 och praktiska exempel ges i varierande omfattning i samtliga kapitel.

Samhällsarbetets särdrag i Sverige I Sverige och övriga nordiska länder har samhällsarbetet tidigare huvudsakligen bedrivits inom ramen för välfärdsstaten, och i synnerhet på kommunal nivå. Villkoren har därmed varit annorlunda än i många utomnordiska länder där den offentligt organiserade välfärdspolitiken inte existerat. I början av 1980-talet fanns det i Sverige stora förväntningar på att samhällsarbete skulle bli en given metod i socialt arbete i form av de så kallade strukturinriktade insatserna i linje med den socialtjänstlag som trädde i kraft 1982. I lagtexten betonas socialtjänstens ansvar för att arbeta med och förebygga sociala problem i samhället samt aktivt medverka i samhällsplaneringen. Framlyftandet av det sociala planeringsperspektivet bör ses i relation till välfärdsstatens utveckling och den sociala ingenjörskonstens tilltro till möjligheterna att genom välfärdspolitik och samhällsplanering utforma ett samhälle med goda levnadsförhållanden, där sociala problem förebyggts. Men de strukturinriktade insatser som lyftes fram i den nya socialtjänstlagen kom av sig när socialpolitiken och välfärdsstaten tog en annan, av nyliberala tankegångar påverkad inriktning från och med 1980-talet (Sundh 1999; Turunen 2004, 2009; Pettersson 2014). Efter många årtionden av negligerande av de strukturinriktade insatserna aviserade regeringen 2017 i sina direktiv av översynen av socialtjänstlagen, att de strukturinriktade insatserna samt målet om en hållbar socialtjänst ska utredas (Dir. 2017:39). Sundh (1999, s. 79–83) har med utgångspunkt i amerikansk forskning om socialt arbete uppmärksammat att det framför allt är i tider av social oro som samhällsarbete har lyfts fram inom socialt arbete, medan individ- och 30

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

familjeinriktning har dominerat i tider av social stabilitet. Detta bekräftas av den utveckling som skett i Sverige där socialt arbete från 1980-talet blivit mer individ- och familjeinriktat, trots intentionerna i 1982 års socialtjänstlag om ett mer strukturinriktat socialt arbete. Det är först under de senaste årens sociala oro i utsatta förorter som diskussionen åter väckts om behovet av förebyggande arbete och andra sociala insatser än endast polisiära i dessa områden. I relation till detta kan vi också se framväxten av nya sociala rörelser, vilka berörs i olika kapitel i boken.

Samhällsarbete i ett samhälle i omvandling De sociala problem med exkludering och marginalisering vi står inför i dag är av sådan omfattning att de inte är möjliga att hantera enbart med individfokuserat socialt arbete. Det behövs strukturella analyser, insatser och angreppssätt. Frågan om hur samhällsarbete kan definieras och avgränsas i dag är som visats komplex, men står samtidigt naturligt i relation till de samhällsförändringar som har skett – globalt, nationellt och lokalt. Detsamma gäller begreppsliggörandet av det samhälle som arbetet sker i. Under arbetet med denna bok utkom boken Om samhället av Elliott och Turner (2016), som behandlar just förändringar som rör begreppet samhälle. Författarna menar att sociologin borde kunna ge ett svar på frågan om vad samhället är, men att den erbjuder olika svar. Det hänger ihop med i grunden olikartade förklaringsmodeller och perspektiv på hur man ska förstå samhällsutveckling och mänskligt handlande, och vilka de huvudsakliga drivkrafterna är. Inom sociologin finns, liksom i det samhällsarbete som verkar i samhället, många dualiteter, såsom makromikro, samhälle–individ, struktur–aktör, stabilitet–förändring, uppifrån–nerifrån, konsensus–konflikt, men också gränsöverskridanden av dessa (Andersen & Kaspersen 2007; Månson 2015; Rothman 1995). Den mångfald och de dualiteter och motsägelser som finns i samhällsarbete utgör utmaningar som diskuteras i bokens samtliga kapitel. Elliott och Turner berör sociologins mångfald och ibland konkurrerande perspektiv på hur man ska förklara samhällsprocesser och mänskligt handlande. De menar att samhället genom historien sociologiskt har uppfattats som ”struktur”, som ”solidaritetsgemenskap” och som ”skapelse” (Elliott & Turner 2016). Dessa tre sätt att uppfatta samhället kan också relateras till analysen och förståelsen av samhällsarbetets förändringsprocesser vilka © F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

diskuteras mer ingående i kapitel 2–4. Samhället är inte endast en analytisk kategori inom samhällsvetenskap utan är i dess tre skilda betydelser djupt inbäddat i det dagliga sociala livet. Därför vill vi i denna bok genom konkreta exempel åskådliggöra samhällsarbete i praktiken och det arbete som görs mitt i det sociala livet och människors vardagsverklighet. Samhället har alltid varit i omskapelse och därför måste det ständigt diskuteras och tolkas i de emergerande verkligheter som håller på att bildas. Studier av samhället och samhällsarbetet är studier av sociala strukturer och system, förändrade levnadsvillkor, sociala relationer, gemenskaper och socialt handlande, samt nya socio-spatiala och virtuella rum där det sociala pågår och skapas. Samhället och samhällsarbetet kan förstås och diskuteras utifrån en mängd olika begrepp, teorier och perspektiv, något som framkommer i bokens olika kapitel. När det handlar om analysen av samhällsarbetets roll och villkor i ett föränderligt samhälle, vill vi lyfta fram diskursbegreppet som ett användbart redskap. Genom diskursbegreppet kunde Foucault (1993, 1997) visa hur olika diskurser, innefattande både teori och praktik, samtidigt påverkas av och påverkar mera övergripande samhälleliga diskurser. Vår uppfattning är att förändringen av samhällsarbetets diskurs endast kan förstås i relation till mera övergripande samhällsförändringar. Förändringar av samhälle och sociala strukturer samt politik innebär förändrade förutsättningar för samhällsarbete, varför vi i denna bok diskuterar samhällsarbete som ett elastiskt-reflexivt begrepp. Samhällsarbete är en situations- och kontextberoende verksamhet som påverkas av och återspeglar större samhälleliga förändringar, där nya diskurser och praktiker skapas socialt, spatialt och virtuellt. Det elastiska samhället (Elliott & Turner 2016) rör sociala relationer som sträcks över tid och rum, och det gör också samhällsarbetet i dag.

Bokens disposition Författarna till de olika bokkapitlen ansvarar enskilt eller gemensamt för respektive kapitel. De anges i bokstavsordning. Samma princip gäller för bokens redaktörskap. Boken består av fyra delar. I del 1, omfattande kapitel 1–4, diskuteras övergripande utgångspunkter och utmaningar för samhällsarbetet. Del 2, kapitel 5–13, behandlar aktuella exempel som belyser hur samhället har förändrats och hur samhällsarbete kan bedrivas i Sverige i 32

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

dag. I del 3 ligger fokus på likheter och skillnader mellan aktuellt samhällsarbete i Sverige och exempel från andra länder. Bokens avslutande kapitel reflekterar utifrån samtliga kapitel kring samhällsarbetets aktörer, arenor och perspektiv i dag. Här följer en kort introducerande sammanfattning av de olika kapitlen. I kapitel 2, Samhällsförändringar som utmanar, diskuterar redaktörerna Stefan Sjöberg & Päivi Turunen aktuella samhällsförändringar i växelverkan med globala och lokala förändringar från megatrender till vardagsliv. Kapitlet innefattar en omvärldsanalys för att identifiera globala, nationella, regionala och lokala trender som har förändrat människors livsvillkor, men också villkoren för välfärdspolitik och samhällsarbete. Det är framför allt förändringstakten som har ökat. I detta kapitel diskuteras också hur olika typer av välfärdsmodeller skapar olika förutsättningar för att utforma och bedriva samhällsarbete. Kapitlet är indelat i tre teman: teorier om samhället och dess förändringsprocesser, olika typer av välfärdsmodeller och välfärdsstatens förändringsprocesser samt de utmaningar som samhällsarbete och samhällsarbetare står inför. I kapitel 3, Samhällsarbete i omvandling, ges av redaktörerna en kort översikt över samhällsarbetets historia, utveckling och förändring i Sverige kopplad till nya trender som pågår i nordiska och internationella sammanhang. Utvecklingen beskrivs från 1800-talet till de typer av samhällsarbete som i dag diskuteras. Samhällsarbetets utveckling beskrivs som en förändring mot diversifiering, omfattande en rörelse mot såväl divergens (samtalsordningarnas mångfaldigande) som konvergens (metodutvecklingarnas närmande till varandra). Här ges exempel på aktuell litteratur från andra länder, vetenskapliga tidskrifter samt internationella nätverk som har byggts upp för praktiker, lärare, forskare och aktivister på området i Sverige och internationellt. Kapitlet avslutas med en reflektion kring behov, möjligheter och uttryck för samhällsarbetets återaktualisering i delvis nya former. I kapitel 4, Forskning och metoder för kunskap och handling, diskuteras samhällsarbete av redaktörerna som ett metodiskt arbetssätt som har sina särdrag. Samhällsarbete omfattar samhällsinriktade analyser och arbetsmetoder men utgår från humanistiska och demokratiska värden. Det finns en gammal socialreformistisk tradition för allas rätt till goda levnadsförhållanden och välfärd. Utöver detta har samhällsarbetare sedan slutet av 1800-talet värnat om medborgerliga rättigheter och jämlikhet samt social © F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

rättvisa. Samhällsarbete är en situations- och handlingsorienterad praktik där det används många olika typer av metoder och kunskapsformer såsom vetenskaplig kunskap, social kunskap men också transformativ praxiskunskap som syftar till social förändring. I kapitlet diskuteras två sätt att skapa kunskap, som stammar från en vetenskaplig akademisk tradition respektive en alternativ form som utmanar traditionella uppfattningar om kunskapsproduktion och forskning. Hur detta tar sig i uttryck i samhällsarbete diskuteras mer ingående i kapitlet i termer av praxiskunskap. I kapitel 5, Socialt hållbar samhällsplanering, skriver Mats Brusman och Päivi Turunen om social planering och hur den rör samhällsarbete och övergripande frågor om social hållbarhet i samhällsplanering. Författarna utgår från gällande lagstiftning, socialtjänstlagen och plan- och bygglagen. En av samhällsarbetets inriktningar handlar om social planering och den har många beröringspunkter med den pågående diskussionen om socialt hållbar utveckling. Det är först under de senaste åren som olika plattformar för myndighetssamverkan har skapats för att främja social hållbarhet i Sverige. Kapitlet synliggör konkreta exempel på att samhällsplaneringen har skiftat fokus från att vara socialt inriktad till mer marknadsorienterad och inriktad på att skapa tillväxtfrämjande och attraktiva stadsmiljöer, framför allt för de resursstarka. Kommunens dubbla målsättning att främja tillväxt och motverka ”utanförskap” utgör en komplex utmaning, inte endast för samhällsplanerare och samhällsarbetare utan även för politiker och tjänstemän inom det offentliga systemet. Kapitlet väcker också den klassiska frågan om ”rätten till staden”. I kapitel 6, Fältarbete i utsatta bostadsområden, skriver Marie Hansson, Ida Lundgren och Stefan Sjöberg om ett pågående fältarbete som bedrivs i segregerade bostadsområden i Gävle. Det handlar om uppsökande fältarbete för att upptäcka och förebygga social exkludering i samverkan med skola, fritidsgårdar, föreningsliv, polis, föräldrar och andra berörda. Arbetet utgår från nätverkstänkande och systemiskt orienterade metoder. Delaktighet och inflytande är nyckelbegrepp. Högskolan i Gävle har sedan en tid bedrivit forskning om verksamheten och dess utveckling. Kapitlet problematiserar begreppen segregation och social exkludering, samt socialt fältarbete som i Sverige har bedrivits på många olika sätt teoretiskt och praktiskt sedan 1950-talet. Den samhällsutmaning som detta kapitel lyfter fram är på vilket sätt samhället genom den kommunala socialtjänsten på bästa sätt kan 34

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

utveckla ett fältarbete som utvecklar dialog med och utgår från de boendes livsupplevelser, och som stödjer boendes aktiva deltagande och inflytande i förändringsprocesser. Kapitel 7, Gemensamma krafter – en utökad familjecentral, är författat av Päivi Turunen. Kapitlet handlar om det projekt som startades 1997 bland barnfamiljer i bostadsområdet Jakobsgårdarna, ett marginaliserat område i Borlänge. Projektet fick namnet Gemensamma Krafter (GK) och permanentades 2002. Verksamheten har bedrivits som en utökad familjecentral som stegvis vuxit till en samverkanscentral för hela bostadsområdet i syfte att främja förebyggande arbete, samverkan och integration. GK har utvecklat sin form av socialpedagogiskt orienterat samhällsarbete utifrån teorier om empowerment, salutogena perspektiv och socialt kapital. De konkreta insatserna har omfattat en rad vardagsnära aktiviteter från öppet hus och babycafé till samverkan mellan olika myndigheter och andra aktörer. Nätverk har byggts upp horisontellt på området och vertikalt över hela kommunen. I kapitlet beskrivs hur och varför verksamheten initierats, hur den har bedrivits samt vilka utmaningar som funnits. Beskrivningen görs utifrån ett genusperspektiv där kvinnors initiativ, arbete och erfarenheter synliggörs i välfärdsstatens utkanter. I kapitel 8, Lokal konstaktivism – exemplet Konst-PIMPA, beskriver Eva Lundgren Stenbom och Päivi Turunen ”Projektet i Marielund med Påverkan för Alla” i syfte att främja förebyggande arbete, samverkan och integration. Projektet bedrevs bland ungdomar 2012–2015 men fortsätter som en process i Marielund, en centrumnära stadsdel i Norrköping. Marielund är delvis byggt under miljonprogramseran och utmärks av gentrifierings-, filtrerings- och segregationsprocesser som bidragit till en socio-spatial uppdelning av området men också till nya medborgarinitiativ för social utveckling och förändring. Kapitlet belyser hur konst (musik, foto, film, hantverk m.m.) kan användas för att involvera de berörda, i detta fall ungdomar, i syfte att främja medvetenhet, delaktighet, inflytande, integration och påverkan i kreativa former. Lokal konstaktivism diskuteras utifrån internationell litteratur och kopplas till diskussionen om samhällsarbete i Sverige samt den svenska utvecklingen på området, bland annat till Statens konstråds program ”Konst händer”. Kapitlet rör mänskliga rättigheter, glokal kosmo politism samt rätten till självuttryck, aktuella teman i samhällsarbete. I kapitel 9, Ledarskap och samhällsarbete, skriver Kicki Oljemark om © F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

ledarskapsfrågor i samhällsarbete utifrån ett systemiskt perspektiv. Kapitlet beskriver hur ett styrkebaserat perspektiv på ledarskap i samhällsarbete kan göra skillnad för såväl medarbetare som invånare. Det styrkebaserade ledarskapet bygger på att ta vara på den kompetens, de resurser och de förmågor som medarbetare har. För att kunna göra detta krävs en nyfikenhet på andras förståelse och ett samspel och samskapande med alla involverade. Detta för att rikta fokus på uppdraget och samskapa en organisation som på bästa sätt bidrar till social utveckling och förändring i respektive sammanhang. Samhällsarbete innebär skiftande och många gånger komplexa arbetsförhållanden. Genom att ta vara på livgivande faktorer, synliggöra målbilder och involvera alla berörda i önskade mål ökar möjligheten till ett hållbart utvecklingsarbete. Kapitlet skildrar såväl exempel från ledarskap i Sverige som internationellt samhällsarbete. I kapitel 10, Kamp för landsbygders synlighet och värden, påminner Anette Forsberg om att samhällsarbete bedrivs i många olika typer av miljöer, inte enbart i storstäder utan även i landsoch glesbygder. Samhällsarbetets och samhällsarbetarens roll i landsbygdsutveckling problematiseras och lyfts fram. Författaren diskuterar bygderörelsens utveckling och förändring med Trehörningsjö som lokalt exempel. Bygderörelsen, nykooperationen och kvinnors nätverksarbete definieras som viktiga möjliggörande strukturer för mobilisering. Kapitlets första del beskriver hur rörelsernas breda samhällsförändrande perspektiv ersatts med ett allt smalare företagsinriktat fokus. Den andra delen beskriver hur forskningsbaserat fältarbete fick betydelse för författarens (om)tolkning av bygdeutveckling till bygdekamp. När lokala grupper själva beskriver vad de gör och varför formuleras det lokala utvecklingsarbetet som överlevnad och kamp för landsbygder. Det är inte tillväxtperspektivet som motiverar det kollektiva handlandet för bygden utan helt andra värden som hållbarhet, kulturella och relationella perspektiv och värden. Kapitlet uppmanar politiken och forskningen att lyssna till de lokala rösterna. Kapitel 11 belyser Välfärdsstatens försvagning, ökade sociala problem och social mobilisering. Jessica H. Jönsson diskuterar behovet av social mobilisering och kollektiv empowerment i en tid av välfärdsstatens förändring, ökad globalisering, migration och marginalisering i samhället. Välfärdsstatens förändringar under de senaste decennierna har lett till en försvagning av de traditionella funktioner som varit till hjälp och skydd för 36

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

marginaliserade grupper. Tillbakadragandet av välfärdsstaten har skapat stora problem för socialtjänsten och socialarbetare och tvingat dem till olika positioneringar i förhållande till dessa förändringar. En del socialarbetare verksamma inom socialtjänsten väljer att bilda allianser med kritiska nätverk, sociala rörelser och frivilliga organisationer i ett socialt mobiliserande samhällsarbete i tron på att ett annat socialt arbete är möjligt. I kapitlet uppmärksammas särskilt framväxande kritiska allianser mellan socialarbetare och frivilliga aktörer som ett led i samhällsarbete som syftar till social mobilisering mot välfärdsstatens tillbakadragande och för social förändring. I kapitel 12, Från kärnverksamhetsfokus till glokalt samhällsbyggande, skriver Lasse Fryk och Jenny Stenberg om det förnyelsearbete som pågår i stadsdelen Hammarkullen i Göteborg. Globalisering och migration har inte bara satt kraftfulla spår i Hammarkullen utan hela staden Göteborg har delats. Utvecklingen har lett till ökade klasskillnader och vissa områden har kommit att präglas av fattigdom och ökad mångfald bland medborgarna. I Hammarkullen framträder samhällsarbete i såväl nya som gamla former. Allt fler boende kräver att få bli delaktiga i de omvandlingsoch förtätningsprocesser som pågår. Trygghetsvärdar från socialtjänsten arbetar mobiliserande och stöttar olika grupper i deras egenorganisering. Mixgårdens Fritidsgård har utvecklats till ett lokalt grannskapshus. Hyresgästföreningen bedriver samhällsarbete och kämpar för att boende ska få ökat inflytande över det som sker i området. Stora samhällsförändringar krävs och i Hammarkullen finns många hoppingivande tecken på att även stadsdelsförvaltningen börjar vakna. Författarna vill sätta ord på den positiva utveckling som pågår. Kapitel 13, Social mobilisering och nya sociala rörelser, är författat av Rami Al-Khamisi och Stefan Sjöberg. Författarna diskuterar nya sociala förortsrörelser som försöker motverka den sociala exkludering och gentrifiering som blir alltmer synlig. Dessa rörelser kräver social upprustning av miljonprogrammen och inkludering i demokratiska beslutsprocesser. De har vuxit fram genom organisering underifrån av människor som bor och vuxit upp i området. I detta kapitel ligger fokus på den förortsbaserade organisationen Megafonen som arbetar med social mobilisering av medborgarna på Järvafältet i Stockholm. Syftet är att bidra till framväxandet av en social rörelse mot social exkludering och för ökat medborgarinflytande, social upprustning och social rättvisa. Som framtida utmaning för mobi© F ö rfat tarna oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Stefan Sjöberg & Päivi Turunen

liserande samhällsarbete lyfter författarna den så kallade rörelsejuridiken. Författarna förespråkar ett samhällsarbete som bygger på medvetande görande, skapande av kollektiv identitet och samhörighet, stödjande av aktivering och deltagande, samt mobilisering av de utsatta grupperna själva för social förändring. Kapitel 14, Civilsamhällets rationalisering i Sverige och Ryssland, handlar om civilsamhället, samhällsarbete och förändringar. Civilsamhället har alltid spelat en central roll i samhällsarbete. I dag genomgår civilsamhället världen över förändringsprocesser vilka i sin tur påverkar de förutsättningar det finns för att bedriva samhällsarbete. För att öka medvetenhet och kunskap om möjligheter och risker för samhällsarbete i civilsamhället belyser Lisa Kings och Zhanna Kravchenko, genom fallstudier av urbana utvecklingsprogram i Sverige och den statliga regleringen av civilsamhället i Ryssland, utvecklingen för socialt orienterade organisationer i Sverige och Ryssland. Trots skilda traditioner gällande civilsamhällets organisering visar författarna hur det i båda länder skapas skarpare gränser mellan ledare och de som deltar i civilsamhällets organisationer, samtidigt som civilsamhällets självständighet och förmåga att kunna fungera som en kritisk röst och förändringsmotor utmanas. Denna övergripande utvecklingstrend tar sig givetvis olika uttryck – och ifrågasätts på olika sätt – beroende på kontext, men utmanar samhällsarbetare nu och i framtiden. Kapitel 15, Socialt företagande – från enskilt hjälparbete till biståndsverksamhet i östra Europa, är författat av Jörgen Ljung. Kapitlet synliggör hur Hjärta till Hjärta växer fram från enskilt initiativ till biståndsarbete som bedrivs som ideell second hand-verksamhet och socialt företagande. Utgångspunkten för kapitlet är begreppet socialt företagande som slog igenom under 1990-talet, även om fenomenet är betydligt äldre, vilket också samhällsarbetets historia visar. Även i folkrörelserna som växte fram vid förra sekelskiftet gjordes många insatser som kan beskrivas som socialt entreprenöriella som att skapa gemensamma arbetsformer, bönehus eller att bygga upp dansbanor. Då var det grupper av människor som engagerades för att tillsammans skapa det nya folkhemmet. Drivkrafterna hos Hjärta till Hjärta påminner om altruism, där oegennyttan får dominera det gemensamma agerandet. Den framtida utmaning som detta kapitel särskilt lyfter fram är biståndsarbetets roll i ideellt organiserat samhällsarbete, i synnerhet i östra Europa. 38

1 Samhällsarbetets begrepp, inriktningar och perspektiv

Kapitel 16, Empowermentarbete i marginaliserade bostadsområden i Indien och Sverige, är författat av Komalsingh Rambaree och Stefan Sjöberg. Kapitlet belyser hur kollektiv empowerment tillämpas inom samhällsarbete i marginaliserade bostadsområden i Stockholm och Mumbai. Kollektiv empowerment innebär medvetandegörande om orsaker till social exkludering och marginalisering, uppbyggande av kollektiv identitet, samt social mobilisering av exkluderade grupper så att de kan bygga gemensamma maktresurser med syfte att förändra ojämlikhetsskapande sociala strukturer. I Sverige är det en mera individinriktad form av empowerment som kommit att bli dominerande, åtminstone inom professionellt socialt arbete. Den utmaning som diskuteras i detta kapitel är hur kollektiv empowerment och social mobilisering kan främjas i Sverige vad gäller socialt arbete i allmänhet och samhällsarbete i synnerhet. Enligt författarna har socialarbetare och forskare i socialt arbete viktiga lärdomar att dra från hur man arbetar i Mumbai, men även från den egna historien av folkrörelsernas mobiliseringsarbete. I det avslutande kapitlet, Samhällsarbete och den (o)beständiga ojämlikheten, reflekterar Verner Denvall över samtliga kapitel genom det över gripande temat ”jämlikhet”. Han argumenterar för att samhällsarbete bör syfta till att hantera sådana ojämlikhetsalstrande mekanismer som skapar ohälsa för människor, som försvårar möjligheten att tillgodose människors rättigheter och som vidmakthåller orättvis fördelning av resurser. Trots att den är svår att utrota och trots en tilltagande ojämlikhet mellan människor finns det hoppfulla signaler. I samtliga kapitel identifieras nämligen hur samhällsarbete kan göra motstånd och initiera förändringsprocesser. Samhällsarbete kan göra skillnad för människor. Det utmanar processer som bidrar till utanförskap och kategorisering av människor. Denvall pekar särskilt på hur samhällsarbetet kan bidra med kritisk kunskap om levnads förhållanden, hur det kan initiera institutionell förnyelse och skapa möjlighetsansamling. Det senare innebär att samhällsarbete tillför resurser, stödjer nya nätverk och skapar hopp. Sociala rörelser främjas och människors sociala kapital stärks. I slutordet reflekterar Stefan Sjöberg och Päivi Turunen över samhällsarbetets aktörer, arenor och perspektiv samt ger sin syn på framtidsutsikter nationellt och internationellt.