9789144102962 by Smakprov Media AB

PROFESSIONELL HANDLEDNING Handledning spelar en allt viktigare roll i mötet mellan teoretisk utbildning och praktisk yrkesutövning. Den studerande ska genom praktik och handledning bli en självständig yrkeskollega. Hand ledaren har ett stort ansvar för att skapa goda betingelser för nyutbildades inträde i yrket. Att kunna handleda kan ses som en särskild kompetens hos personer med gedigen erfarenhet inom ett yrke. Professionell handledning lyfter fram handledningens olika moment och utvecklingsfaser, liksom olika aspekter av de yrkesmässiga och personliga relationer som utvecklas under en god handledning. Boken tydliggör också skillnaden mellan handledning och andra processer såsom coaching, konsultation, psykoterapi, undervisning och arbetsledning. I denna tredje, utvidgade upplaga har aktuell litteratur och nya perspektiv inom handledningsforskning tillkommit.

Ulla -Britt Selander Staffan Selander | PROFESSIONELL HANDLEDNING

Ulla-Britt Selander är leg. psykolog och specialist i arbets- och organisationspsykologi. Staffan Selander är professor i didaktik vid Stockholms universitet.

PROFESSIONELL HANDLEDNING

Professionell handledning vänder sig till lärarstudenter och verksamma lärare, men även till andra personer som deltar i handledning som en del av sin utbildning eller yrkesutövning. Även en erfaren handledare kan finna boken relevant då den samlar handledningens olika aspekter i en överskådlig framställning.

Tredje upplagan

Art.nr 2973

ULL A- BRIT T SEL ANDER STAFFAN SEL ANDER

www.studentlitteratur.se

978-91-44-10296-2_01_cover4.indd 1

2014-12-10 13:27

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 2973 ISBN 978-91-44-10296-2 Upplaga 3:1 © Författarna och Studentlitteratur 1989, 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: © Leszek Glasner/shutterstock.com Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2015

978-91-44-10296-2_01_book.indd 2

2014-11-25 10.41

INNEHÅLL

Förord 7 Inledning 9 1 Handledning 13

Den sociologiska dimensionen 13 Den pedagogiska/didaktiska dimensionen 14 Den psykologiska dimensionen 15 Handledarens roll 16 Handledningssituationen 17 Praktikantens roll 18 2 Handledningsprocessen och handledningsrelationer 21

Relationer i handledningsprocessen 22 Handledarens uppgift 25 3 Handledning – ett möte mellan människor 27

Reaktionsmönster i handledningen 29 Exempel på motstånd och inlärningsproblem 32 Att handskas med motstånd och inlärningsproblem 35

978-91-44-10296-2_01_book.indd 3

2014-11-25 10.41

Innehåll

4 Handledningens moment och tekniker 39

Kontraktet 42 Teman 43 Redovisning och redovisningstekniker 44 Återkoppling 50 Handledarens roll som ”container” 52 Bedömning och utvärdering 53 5 Kommunikation 55

Aktivt lyssnande 57 Vad visar vi om oss själva när vi lyssnar? 59 Kontrollera förståelsen 60 Känslomässiga hinder 60 6 Andra typer av handledning 63

Grupper 63 Grupphandledning 65 Handledning utan applikand 66 Handledning av handledare 68 7 Handledningens gränsområden 69

Coachning kontra handledning 69 Konsultation kontra handledning 70 Undervisning kontra handledning 71 Psykoterapi kontra handledning 71 Arbetsledning kontra handledning 72 Slutord 73 Litteratur 75

978-91-44-10296-2_01_book.indd 4

2014-11-25 10.41

”Den som tror att han kan lära sig schackspelets ädla konst ur böcker, upptäcker snart att det bara är öppnings- och avslutningsdragen i spelet som lämpar sig för en uttömmande systematisk beskrivning, och att de oändliga variationerna i de drag som följer på öppningsdraget trotsar beskrivning. Luckorna i läroböckerna kan bara fyllas ut genom ett flitigt studium av mästarnas partier.” Sigmund Freud

978-91-44-10296-2_01_book.indd 5

2014-11-25 10.41

978-91-44-10296-2_01_book.indd 6

2014-11-25 10.41

FÖRORD

Handledning har blivit en viktig funktion i allt fler yrken för att koppla samman en teoretisk utbildning med en praktisk yrkeserfarenhet. Den studerande ska genom praktik och handledning bli en självständig yrkesutövare. Handledare har därför ett stort ansvar. Att kunna handleda kan ses som en särskild kompetens hos erfarna yrkesutövare, en kompetens som man dock behöver lära sig. Den finns där inte av sig själv bara för att man har mångårig, bred yrkeserfarenhet. Med den här boken vill vi främst lyfta fram olika pedagogiska och psykologiska aspekter på handledningen och handledningsprocessen. Men vi vill också peka på vad som skiljer handledning från coachning, konsultation, psykoterapi, undervisning och arbetsledning. Boken är skriven för att kunna läsas utan kunskap om specialterminologi, men det är vår förhoppning att den med behållning kan läsas även av handledare som vill ha handledningens olika aspekter samlade i en överskådlig framställning. I denna nya och omarbetade upplaga har vi behållit grundstommen från tidigare upplagor, men vi har lagt till några avsnitt och uppdaterat en del resonemang och litteraturhänvisningar. Stockholm våren 2014 Ulla-Britt Selander Staffan Selander

978-91-44-10296-2_01_book.indd 7

2014-11-25 10.41

978-91-44-10296-2_01_book.indd 8

2014-11-25 10.41

INLEDNING

Tove Jansson har i novellen ”Vårvisan” (i boken Det osynliga barnet) visat hur det gick till då Ti-ti-oo fick sitt namn av Snusmumriken. I sagans form kan vi här se en parallell till det som handledning går ut på – någon blir en förebild, hjälper till med att skapa en identitet för den andre, och denne andre blir sedan självständig. I korta drag handlar sagan om följande: Snusmumriken satt vid bäcken och sköljde en kastrull när han fick syn på ett litet kryp med skrämda – men nyfikna – ögon. Krypet sade att han visste vem Snusmumriken var, och att han ville bli ”den som en gång suttit vid Snusmumrikens brasa”. Krypet bjöds att sitta ner och de började språka med varandra. Snusmumriken fick veta att krypet inte hade något namn, och blev ombedd att hitta på ett namn – ett namn som inte var någon annans. Namnet blev Ti-ti-oo. I samtalet som följde uttryckte Ti-ti-oo sin stora beundran för Snusmumriken, som i sin tur påpekade att man aldrig blir fri om man beundrar någon för mycket. Snusmumriken kunde dagen efter inte släppa tanken på det lilla krypet som hade fått ett eget namn, så nästa dag sökte han upp Ti-ti-oo för att prata lite med honom, kanske spela lite eller berätta historier. Ti-ti-oo hade hängt upp en namnskylt vid sin dörr och var helt upptagen med att allt som hände inte hände i största allmänhet utan just honom. Tidigare hade han mest flaxat omkring, men nu när han hade fått ett namn var det annorlunda. Och inte hade han riktigt tid med att höra historier just då, kanske senare, för nu hade han lite bråttom.

978-91-44-10296-2_01_book.indd 9

2014-11-25 10.41

Inledning

I berättelsen ser vi hur Snusmumriken (handledaren) får ett, om än motvilligt, förhållande till Ti-Ti-oo (praktikanten) och vill fortsätta kontakten. Ti-ti-oo, som nu fått en egen identitet, är emellertid redan på språng mot sitt eget liv. En viktig dimension i handledning är just denna ömsesidighet och den relation som utvecklas, där det uppstår ett beroende, men där målet är praktikantens fria, självständiga yrkesutövande. I sagans form kan vi alltså se en parallell till frigörelsens problematik. Handledarens roll är att stödja processen från beroende till frigörelse, att den andre ska få en egen identitet. Men vi ser här också hur Snusmumriken har svårt att släppa kontakten med sin adept. Den sista fasen i handledningen går ut på att båda bör vara beredda att släppa taget, för att kunna agera självständigt och med integritet i förhållande till varandra. Vår framställning behandlar i första hand praktikhandledning, oftast efter en grundutbildning där praktikanten lärt sig att integrera teoretiska baskunskaper med praktiskt arbete och utvecklar en yrkesidentitet. I handledningen sker ett utbyte mellan handledare och praktikant. Praktikanten lär sig yrkets praktiska sidor, genvägar, yrkesknep och förhållningssätt. Handledaren å sin sida lär sig själv genom att visa och förklara för praktikanten, genom att formulera en kunskap som blivit integrerad och självklar – det som ibland kallas tyst kunskap. Men handledaren kan också få nytta av handledningen genom att möta praktikantens funderingar och frågor, och därmed de (ibland nya) teoretiska fundament som är aktuella i grundutbildningen. Handledning som introduktion till en praktik efter grundutbildning måste, menar vi, vara konkret och praktisk. Handledning kan aldrig vara en ”principiell” handledning där handledaren i allmänna termer eller utifrån gamla exempel berättar för praktikanten hur denne bör göra i den ena eller andra situationen. En äkta handledning förutsätter en praktik som är gemensam för både handledare och praktikant. Vi vill därför understryka vikten av att all sorts handledning baseras på en praktikmodell, där handledning sker utifrån det konkreta arbete som praktikanten står mitt uppe i. Handledningens innehåll måste vara relaterat till yrkesfunktionen och yrkeskompetensen. Detta utesluter dock inte att det finns en mer generell kunskap om handledningens villkor, om handledningsprocessen och om relationen mellan handledare och praktikant.

978-91-44-10296-2_01_book.indd 10

2014-11-25 10.41

Inledning

Vi kommer att använda följande begrepp för de parter som ingår i en handledningssituation, nämligen handledare, praktikant och applikand. Medan de båda första är välkända och avser den som ger respektive tar emot handledning, är applikand ett tidigare oanvänt ord i sammanhanget. Applikand kommer av det latinska ordet applicare, som innebär tillämpning. Applikand är den man tillämpar sina kunskaper på, den som praktikanten ska lära sig att förhålla sig yrkesmässigt till. I övrig handledningslitteratur används orden klient/patient. Att vi velat undvika dessa termer beror på att associationerna leder till social och sjukvårdande praktik, och att det därför kan kännas främmande för handledare inom andra områden. Här kommer inte heller klientens/patientens, elevens eller motsvarande grupps specifika problem eller situation att behandlas, vilket ytterligare motiverar att det finns en samlingsbeteckning. I de första kapitlen fokuseras handledningsprocessen, dess olika faser samt några aspekter på den relation som uppstår mellan handledare och praktikant. Därefter kommer några avsnitt som behandlar olika tekniker och moment i handledningen. Vi kommer också att beröra grupphandledning och handledning utan tredje part, utan applikand, som fallet är vid uppsatshandledning, samt handledning av handledare. I ett särskilt avsnitt kommer vi slutligen att göra en jämförelse mellan handledning efter grundutbildning och sådana principiellt annorlunda aktiviteter som coachning, konsultation, arbetsledning, psykoterapi och undervisning.

978-91-44-10296-2_01_book.indd 11

2014-11-25 10.41

978-91-44-10296-2_01_book.indd 12

2014-11-25 10.41

KAPITEL 5

Kommunikation

Det perspektiv vi har utgått från i den här boken är att handledare och praktikant tillsammans skapar kommunikationsformer och innehåll. Yrkeskompetens är inte något som överräcks åt praktikanten i en färdig förpackning. Denna formas i stället i samspelet mellan handledare, praktikant och appli kand i olika situationer. Syftet är att skapa en djupare förståelse för yrkets krav, för relevanta kunskaper och för de olika relationer (med uppdrags givare, klienter, patienter, elever etc.) som praktikanten kommer att ingå i. I tolkning av kommunikation kan tyngdpunkten ligga på följande faktorer:1 • Sändaren. Innehållet i kommunikationen tolkas utifrån sändarens,

verkliga eller tillskrivna, avsikter. (Inom litteraturforskning frågas efter vad författaren menade med sin bok.) • Mottagaren. Mottagarens förståelse sätts i centrum. (Inom litteraturforskning fokuseras läsarens reception av boken.) • Ämnet. Sakförhållanden står centralt. Exempel är nyhetsmeddelandet, läroboken, upplysningen eller rapporten. (Tolkningen av den kognitiva strukturen fokuseras här och man ställer sig frågan: Vad handlar detta om?) • Meddelandets utformning. Intresset ligger här på hur uttrycket/tecknet/ texten förmedlar något. (Inom litteraturforskning kan man t.ex. undersöka hur poesins formuleringar och ordval skapar tolknings utrymmen.)

1 Selander & Ödman (red. 2005) lyfter fram olika hermeneutiska tolkningstraditioner.

978-91-44-10296-2_01_book.indd 55

2014-11-25 10.41

5 Kommunikation

• Meddelandets inramning. En text skrivs och ett yttrande fälls i en

specifik situation, och det är i förståelsen av situationen som texten/ yttrandet får sin innebörd (kontextuell betydelse).

Hur ett meddelande ”inramas” blir således viktigt för hur det kan tolkas. Vi kan läsa en biografi som en sann skildring av ett levnadsförlopp eller som en påhittad skröna. Vår förståelse av boken efter dessa olika slags läsningar ser olika ut. Ett och samma meddelande kan alltså få olika innebörd med olika inramningar. Ett yttrande som fälls i en komisk pjäs får en annan betydelse än om det förekommer i ett seriöst samtal. Vi kan inte avgöra yttrandets rätta innebörd utan att veta i vilken situation det fälldes. Å andra sidan kan två personer inrama ett yttrande helt olika, även om de båda varit närvarande då yttrandet fälldes. Här är det då inte den sociala inramningen utan den personliga som leder till olika slags förståelse. I många sammanhang kommunicerar vi på ett sådant sätt som vi uppfattar att situationen kräver av oss. Tänk på vad den nyanställde gärna svarar när chefen kommer förbi och undrar hur det går. Få personer torde lämna ett negativt eller osäkert svar i en sådan situation. Samma sak gäller naturligtvis för praktikanten i det inledande skedet av handledningen. Det är vanligt att vi döljer våra innersta känslor och tankar till dess att vi är säkra på att vi helt tryggt kan lägga fram dem. Kommunikation är beroende av det som av tradition uppfattas som vanligt och lämpligt i en kultur eller en social grupp (romarna kallade det omdöme vi delar med andra för sensus communis). Men kommunikation är naturligtvis också beroende av personliga erfarenheter och sätt att uppleva världen. Kommunikationen präglas dessutom av var någonstans den äger rum. Vi talar på ett sätt med en läkare vid en konsultation, på ett annat vis med honom eller henne på en fest. Är vi i samma ålder, tillhör samma kultur och talar samma språk, är möjligheten att vi förstår varandra ändå ganska stor. Det förefaller rimligt att utgå från principen att kommunikationen i handledning är ömsesidig och välvillig och att den syftar till förståelse. Ett missförstånd är föreställningen att kommunikation är en sorts mekanisk process. Vi kan tänka oss att Olle vill överföra en idé till Pelle. Ur det ordförråd Olle och Pelle har tillsammans, väljer Olle de ord som kommer att beskriva hans idé. Eftersom Pelle har samma ordförråd, föreställer vi oss att Pelles hjärna kommer att utforma Olles idé på ett korrekt sätt när Pelle 56

978-91-44-10296-2_01_book.indd 56

2014-11-25 10.41

5 Kommunikation

nås av Olles ord. Det låter logiskt och enkelt. Problemet är bara att det inte alls är så det går till. Kommunikation sker samtidigt på en mängd plan och med flera olika uttrycksformer. Förståelse förutsätter oftast någon grad av aktiv tolkning. I en handledningssituation kan termer som synkronisering och kalibrering vara till hjälp för att klargöra några betingelser för förståelse.2 Handledaren bör synkronisera sitt språkbruk med praktikantens och använda det sätt att kommunicera som fungerar bäst: auditivt, visuellt respektive kinestetiskt (hållning, blick, gester, placering i rummet osv.). Med kalibrering brukar man mena att man väljer en känslomässig nivå som är lämplig: man agerar lugnt med den som är lugn, skrattar med den som är glad osv. Syftet är att komma på samma ”våglängd” som den person som man samtalar med.

Aktivt lyssnande En viktig förmåga man behöver för att kunna delta i en ömsesidig kommunikation är att lyssna medvetet och uppmärksamt på dem man arbetar tillsammans med. Detta inbegriper också viljan att låta den egna uppfattningen förändras under kommunikationens gång. Vi ska emellertid inte bortse från att verkliga samtalssituationer också inbegriper den ena partens möjlighet att definiera villkoren och möjlighet till tolkningsföreträde. I en handledningssituation är handledaren och praktikanten inte jämbördiga. Men detta utesluter inte att kommunikationen mellan dem kan bli fruktbar. Lyssnandet innebär att skapa förtroende. I (det välvilliga) lyssnandet ingår att huvudparten av det berättade går att förstå utan vidare, men att det ändå kan vara befogat att ställa frågor så att det blir klart att båda parter har uppfattat det man pratar om på samma sätt. Ett sätt att lyssna är att efter hand reflektera över det som sägs eller att göra korta sammanfattningar. Detta kan hjälpa praktikanten att berätta mer, förtydliga och ge exempel. (Hilmarsson 2012). Det finns många sätt att lyssna professionellt. När en advokat utfrågar den andre partens vittne letar hen efter självmotsägelser, fel, svagheter och viktiga sidospår. Även i handledning är sådana tecken viktiga att uppmärksamma.

2 Sary (1996, s. 22 ff.).

978-91-44-10296-2_01_book.indd 57

2014-11-25 10.41

5 Kommunikation

Emellertid finns här två helt olika syften. Advokaten lyssnar inte för att hjälpa vittnet att nå en bättre självförståelse. Handledaren har däremot detta syfte. Medan advokaten (triumferande) påpekar svagheterna, måste handledaren lägga fram sina iakttagelser i en anda av ömsesidig tillit och vid en tidpunkt som befrämjar insikt och fortsatt samarbete. Det finns alltså två komponenter i det som sägs. Den ena är innehållet och den andra är känslorna och inställningen som ligger bakom detta innehåll. Det är viktigt att få fatt i båda dessa komponenter, eftersom de hjälper oss att förstå innebörden. Ibland är innehållet av mindre betydelse än de känslor som ligger bakom. Ska vi förstå den totala meningen måste vi fråga oss: Vad försöker praktikanten säga mig? Vad betyder det här för hen? Hur ser hen på situationen? Den sociala normen säger att det ska råda enighet mellan ett budskaps innehållsnivå och bestämnings- eller relationsnivå. Om man säger att man är ledsen, ska mimik och kroppshållning också bekräfta detta. Det kallas för att kvalitetsmärka budskapet, och det skapar klarhet och förståelse. Man kan utfärda en anvisning men kvalitetsmärka den motstridigt. Man kan uppmana någon att utföra en viss handling samtidigt som man visar att den andre inte behöver följa uppmaningen. Vad ska den andre göra? Hen kan varken följa eller låta bli att följa uppmaningen. Resultatet blir förvirring, kanske handlingsförlamning. Motstridiga budskap är inte bara svårhanterliga i en beroendesituation – de skapar dessutom ett starkare beroende, vilket Bateson visat i sina undersökningar av dubbelbindning mellan mor och barn.3 För handledningsprocessen är det avgörande hur kommunikationen fungerar, dels ur perspektivet att förståelse och förtroende måste uppnås, dels för att den också bildar modell för kommunikationen med applikanden. Det gäller att vara uppmärksam på de hinder som kan finnas i samtalet och på att problem som uppstår kan vara beroende av att kommunikationen har varit ofullständig. Särskild uppmärksamhet bör man ägna åt risken att ge dubbla budskap. Detta kan bl.a. aktualiseras när praktikanten ska börja pröva egna vägar. Det är viktigt att handledaren då faktiskt menar vad hen säger och inte dölja sina

3 Bateson m.fl. (1956).

978-91-44-10296-2_01_book.indd 58

2014-11-25 10.41

5 Kommunikation

reaktioner på praktikantens försök, vilket omedvetet visas med kroppsspråk eller förbigående kommentarer. Det finns former för splittring mellan innehåll och kvalitetsmärkning som är allmänt accepterade. Dit hör ironi. Men även ironi kan leda till förvirring. Ett aggressivt budskap kan döljas i skämtets form. Den andre står då utan möjlighet att försvara sig eller att bli arg. Hen kan i stället känna sig hjälplös eller undrande, även om hen skrattar med. Resultatet blir att kommunikationen bryts. Ironi hör naturligtvis aldrig hemma i handledningen. Praktikanten är alltför beroende av och utlämnad åt handledaren för att kunna avbryta och påvisa det orimliga i situationen eller på annat sätt lösa upp denna. Risken finns ju att praktikanten råkar i onåd.

Vad visar vi om oss själva när vi lyssnar? Sättet på vilket orden sägs, tonfallet m.m. kan säga mycket om de bakomliggande känslorna. Man kan understryka vissa saker, medan annat kan mumlas fram. Även ansiktsuttryck, kroppshållning, gester, ögonkast och suckar är uttrycksmedel som betyder något för oss då det gäller att förstå den totala meningen i vad andra uttrycker. Också den som lyssnar säger något om sig själv. Ty ger man andra aktiv uppmärksamhet säger man: Jag är intresserad av dig. Jag tror det du känner är viktigt. Jag respekterar dina tankar, och även om jag inte är enig med dig, så vet jag att de betyder något för dig. Jag är säker på att du har något att bidra med. Jag vill försöka förstå det du säger. Jag tror att du är värd att lyssna på och jag vill att du ska veta att jag är någon du kan prata med.

Det viktigaste vid aktivt lyssnande är att man visar de tankegångar vi just gått igenom. Det är inte lätt att överföra till någon att du respekterar hen bara genom att säga det. Chansen att den andre ska förstå och tro på att du respekterar hen ökar om du kan visa detta genom ditt sätt att vara. Ett passivt eller motvilligt lyssnande signalerar något helt annat. En stressad lyssnare, eller en lyssnare som ofta vänder sig bort och som ser allmänt disträ ut, förmedlar det motsatta budskapet:

978-91-44-10296-2_01_book.indd 59

2014-11-25 10.41

5 Kommunikation

Jag är inte intresserad av dig. Vad du tycker är mig likgiltigt, jag tror inte du har särskilt mycket att komma med. Vi kanske inte har så mycket att prata om.

Ett aktivt lyssnande är således väsentligt för att handledningen ska leda framåt.

Kontrollera förståelsen Att förstå människor rakt igenom är en mycket svår uppgift. Men det är i olika sammanhang viktigt att vi försöker förstå hur andra ser och upplever ”sin värld”. Detta kan vi göra genom att med egna ord återge det vi tycker oss ha förstått av andras ord och handlingar. Reaktionen på det vi återgivit kommer att tala om för oss om den vi talat med känner sig förstådd eller inte. Det är en god regel att ingen någonsin förstått den andre, förrän hen kan uttrycka denna förståelse till den andres belåtenhet.

Känslomässiga hinder Av och till kan våra egna känslor hindra oss från att förstå andra. Ju mer påträngande våra egna känslor är, desto svårare kan det bli att släppa andra människors känslor inpå sig. Våra känslor kan alltså verka hindrande på vår förmåga att lyssna aktivt på andra. Detta berörde vi i diskussionen om de mellanmänskliga relationerna i handledningen. Om vi är särskilt ivriga att göra intryck på andra, kan detta bero på att vi är upptagna med att överbevisa oss själva om något. Därvidlag utestänger vi andras känslor och synsätt. Det är lättare att förstå idéer och synpunkter som liknar dem vi själva har än att höra på någon som har motsatt uppfattning. Om man känner att ens egna idéer eller synpunkter inte får gensvar, kan det ofta hjälpa med en paus för att bringa sig själv till klarhet. Man kan tänka igenom situationen ett ögonblick och reda ut var man själv står, för att sedan bättre uttrycka vad man känner och menar genom sitt ställningstagande. Det är inte ovanligt att vi försvarar vår egen ståndpunkt och samtidigt kräver att den andre ska inta just denna ståndpunkt. Först då tror vi att förståelsen är riktig. Det är dock en vanlig missuppfattning att tro att man måste vara enig för att bli förstådd. Jag kan mycket väl förstå dina synpunkter, även om jag inte delar dem. Det som gäller är att tydligt kommunicera till varandra att den andres budskap är uppfattat. 60

978-91-44-10296-2_01_book.indd 60

2014-11-25 10.41

5 Kommunikation

SAMMANFAT TNING

Vi kommunicerar alltid på minst två nivåer, nämligen på: • sak- och uppgiftsplanet

• relations- och känsloplanet.

Det finns många ”filter” eller hinder som förstör överförandet av budskap. Varje gång en människa kommunicerar med en annan, finns det minst sex olika budskap – vart och ett av dem något annorlunda än de övriga – som ingår i konversationen. Vi kommer alltid att finna följande budskap: 1 2 3 4 5 6

Det du menar att säga. Det du verkligen säger. Det som den andre hör. Det som den andre tror. Det som den andre säger. Det du tror att den andre säger.

978-91-44-10296-2_01_book.indd 61

2014-11-25 10.41

Ulla -Britt Selander Staffan Selander | PROFESSIONELL HANDLEDNING

Ulla-Britt Selander är leg. psykolog och specialist i arbets- och organisationspsykologi. Staffan Selander är professor i didaktik vid Stockholms universitet.

PROFESSIONELL HANDLEDNING

Tredje upplagan

Art.nr 2973

ULL A- BRIT T SEL ANDER STAFFAN SEL ANDER

www.studentlitteratur.se

978-91-44-10296-2_01_cover4.indd 1

2014-12-10 13:27