9789144108988 by Smakprov Media AB

Kurt Olsson är gymnasielärare i svenska, textkommunikation, religion och filosofi.

Som lärare i förskola eller skola kommer man ofta i kontakt med barn som har svårt att hantera sina känslor och reaktioner och som har behov av anpassning och särskilt stöd. I bemötandet av dessa barn är det viktigt att utgå från barnens kompetens och möjligheter i stället för att enbart se deras beteenden som problematiska. I Barn med utmanande beteende ges en bred beskrivning av varför barn uppvisar negativa beteenden. Författarna ger många exempel på pedagogiska strategier som kan vara användbara för att bemöta och förändra problemskapande beteenden, oavsett bakomliggande orsaker. Boken tar upp psykologiska teorier om till exempel anknytning och affekter, men också neuropsykiatriska teorier om ADHD och autism. Författarna betonar vikten av tidiga insatser för att hitta förhållnings sätt så att barnen kan utvecklas utifrån bästa tänkbara förutsättningar. Med sina många fallbeskrivningar, och tillhörande diskussionsfrågor, fungerar boken väl som diskussionsunderlag och kompetens utveckling för arbetslag i både förskola och skola. Den är också väl lämpad för lärarstudenter.

Art.nr 39020

| BARN MED UTMANANDE BETEENDE

BARN MED UTMANANDE BETEENDE Tidiga insatser i förskola och skola

Britt-Inger Olsson Kurt Olsson

Britt-Inger Olsson är specialpedagog, gymnasielärare i psykologi och barn- och fritidskunskap, metodiklärare för förskollärare samt utbildningskonsult inom det specialpedagogiska området.

BARN MED UTMANANDE BETEENDE Tidiga insatser i förskola och skola Britt-Inger Olsson Kurt Olsson

studentlitteratur.se

978-91-44-10898-8_01_cover4B.indd 1

2016-12-15 10:43

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39020 ISBN 978-91-44-10898-8 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Martine Castoriano Printed by GraphyCems, Spain 2017

INNEHÅLL

Förord 7

1 Barns psykiska hälsa – en utmaning för förskola och skola 9 Olika typer av beteendeproblem 13 Salutogent perspektiv 15 Skyddsfaktorer 16 Riskfaktorer 17 Sammanfattning 18 2 Läroplan för förskolan och skolan – tidiga insatser 19 Styrdokument och inkludering 20 Utmanande beteenden 22 Ohälsa 22 Posttraumatisk stress 23 Tidiga insatser 24 Specialpedagogiska insatser i förskolan och skolan 26 Särskilt begåvade barn 28 Sammanfattning 31 3 Anknytning och samspel 33 Bowlbys och Ainsworths klassiska studie 35 Mentalisering 42 Sammanfattning 46 © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

Innehåll

4 Samspel och utmanande beteende 49 Samspel mellan barn 50 Strategier för ett positivt beteende 52 Sammanfattning 56 5 ADHD 57 Olika former av ADHD 58 Uppmärksamhetssvårigheter 59 Sammanfattning 61 6 Pedagogen som vägledare för barn med ADHD 63 Pedagogiska åtgärder 64 Flickor och ADHD 65 Trotssyndrom 70 Sammanfattning av pedagogiska åtgärder vid ADHD/koncentrationssvårigheter 71 Sammanfattning 74 7 Autism 77 Diagnoskriterier 77 Nedsatt förmåga till social interaktion 78 Theory of mind – mentalisering 81 Sammanfattning 84 8 Språk och flerspråkighet 85 Typisk språkutveckling 86 Flerspråkighet 87 Språkstörning i kombination med flerspråkighet 87 Språkstörning 89 Nyanlända barn och lekarbete 90 Att stödja barns språkutveckling 92

Innehåll

Lev Vygotskijs teori om lärande och språk 94 Sammanfattning 98 9 Problemskapande beteende 99 Utmanande beteende 99 Lågaffektivt bemötande 102 Positiv förstärkning 103 Sammanfattning 105 10 Affekt och känsla 107 Affekter och emotioner 107 Affektteori 108 Affekter smittar 111 Sammanfattning 115 11 Lösningsorienterat förhållningssätt 117 Lösningsorientering 118 Det respektfulla samtalet 120 Sammanfattning 123 12 Samtal med barn 125 Alternativt bemötande 126 Att utveckla samspel med barn 128 Att se barnet 129 Att få uttrycka alla våra känslor 129 Förväntningar på barnet 130 Sammanfattning 132 13 Förhållningssätt och bemötande 135 Människosyn och kunskapssyn 136 Samverkan med föräldrar 137 © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

Innehåll

Samverkan 138 Att skapa goda relationer 140 Ett exempel på hur kommuner kan arbeta med förhållningssätt och bemötande 141 Sammanfattning 143 Slutord 144 Referenser 145 Person- och sakregister 151

KAPITEL 3

Anknytning och samspel

Revorna i våra anknytningsmönster kan repareras genom positiva erfarenheterav socialt umgänge. Okänt upphov

Anknytningsteorier är som en karta som hjälper oss i förskola och skola att förstå och reflektera kring barns beteende för att hitta möjliga lösningar som kan stödja barn i deras utveckling. Nationalencyklopedin definierar begreppet anknytning som att ”stå i förbindelse med någon större helhet”. Inom utvecklingspsykologin betyder begreppet anknytning att ”något mindre hänger samman med något större”. Anknytningsteorin är en gren inom utvecklingspsykologin, där anknytningsprocessen mellan barnet och föräldrarna eller andra vuxna studeras. Forskning har visat hur barns anknytningsmönster successivt införlivas i deras personlighet. Det har ökat förståelsen för varför människor känner och agerar på ett visst sätt i nära relationer (Broberg 2006). Därigenom har kunskapen ökat om svårigheten för oss alla att under vår uppväxt och under vår personliga utveckling balansera behovet av närhet, beskydd och omsorg mot behovet av självständighet, frigörelse och frihet. Personer som arbetar som pedagoger måste vara förberedda på att de i sin yrkesutövning kan komma att bli viktiga anknytningspersoner för barn och ungdomar som behöver någon viktig person, utöver mamma eller pappa. Vi har alla ett grundläggande behov av starka känslomässiga relationer till andra människor. Alla barn knyter an, men kvaliteten på anknytningen kan variera, och därför utvecklas kvalitativt olika anknytningsmönster mellan barn och deras anknytningspersoner. Inom anknytningsteorin betonar man vikten av trygga och goda relationer för att barn ska utveckla © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

3 Anknytning och samspel

ett tryggt anknytningsmönster i förhållande till vuxna, vanligen föräldrar eller andra personer som de har ett nära förhållande till. Detta behov är så grundläggande att vi vanligen tolkar in detta mönster i våra relationer till andra människor under hela vårt liv, trots att vi kanske inte alltid är medvetna om att vi gör så. Ovanstående forskning (Broberg 2006) har ökat insikten om varför människor reagerar och handlar på ett visst sätt i nära relationer. Under vår uppväxt har vi alla upplevt situationer när vi har haft svårt att hantera vårt behov av självständighet och frihet i förhållande till vår barndoms grundläggande behov av närhet, beskydd och omsorg. Våra tidigt grundade anknytningsmönster kan aktiveras i situationer när vi känner oss oroade, osäkra eller stressade och få oss att agera på ett sätt som vi, eller personer i vår omgivning, inte riktigt förväntat. De yngsta barnen har behov av trygga vuxenrelationer. De behöver träffa pedagogiskt utbildad personal som kan bemöta och bekräfta deras känslomässiga behov och som kan trösta dem då de är ledsna, oroade eller besvikna. Små barn har ett mer omfattande behov av omsorg och omhändertagande än barn i treårsåldern eller äldre. De har också andra konkreta behov av bekräftelse och stimulans än de äldre barnen. För de yngsta barnen handlar det i hög grad om att ha en trygg anknytning för att genom social kommunikation utveckla sin språkliga förmåga. De yngsta barnen har vanligen också ett grundläggande behov av att dagligen känna trygghet, så att de kan utforska och upptäcka världen och utveckla sin förmåga till social kommunikation. Barn med ambivalent anknytning söker närhet även när ingen fara hotar. De uttrycker ett större behov av vuxenkontakt men är samtidigt inte nöjda med den kontakt de får. Barn med desorganiserat anknytningsmönster har inte fått möjlighet att utveckla några fungerande anknytningsmönster (Broberg, Hagström & Broberg 2012). Trygga barn protesterar vanligen ganska mycket vid inskolningen. De reagerar för att de blir lämnade i en främmande miljö med främmande vuxna. I stadsdelen Kirseberg i Malmö har förskolorna under flera år arbetat med speciella anknytningspedagoger som tagit sig an barn som behövt extra stöd. Barn som kommer till förskolan och skolan med negativa erfarenheter av dåligt fungerande samspelssituationer eller ett otryggt eller ambivalent anknytningsmönster är de som har störst behov av positiva vuxenrelationer. Ofta är det emellertid just dessa barn som 34

3 Anknytning och samspel

löper störst risk att misslyckas med att skapa positiva anknytningar med andra på grund av de negativa anknytningsmönster de fått genom tidigare erfarenheter. Dessa barn hamnar lätt i situationer där de agerar eller uttrycker sig på ett sätt så att vuxna reagerar negativt. På så sätt kan nya vuxenkontakter resultera i besvikelser, vilket förstärker barnens negativa självbild. För att bearbeta och förändra sådana negativa anknytningsmönster krävs att kontakten med vuxna blir ett stöd för barnen, så att de får bekräftelse och kan utveckla sin förmåga till social kommunikation.

Bowlbys och Ainsworths klassiska studie Den engelske psykiatrikern John Bowlby (1907–1990) och hans kollega Mary Ainsworth (1913–1990) forskade om anknytningsteorin. På 1940-talet gjorde de en studie av 44 barn för att undersöka barnens anknytningsbeteende (Bowlby 2010). De kom fram till att närhet och omsorg är lika viktigt som mat för att barn ska kunna växa och utvecklas. För att barn ska få en positiv personlighetsutveckling måste de ha en trygg anknytning till föräldrar och andra vårdnadshavare. Människans förmåga till anknytning är medfödd. Därför försöker redan ett litet barn skapa anknytningsrelationer till föräldrar och andra personer, även om dessa inte svarar med omhänder tagande och omsorg. Bowlby och Ainsworth (Bowlby 2010) beskriver tre faktorer som är viktiga för att barn ska få en positiv anknytning. De personer som ett barn försöker skapa en anknytningsrelation till måste 1. vara fysiskt tillgängliga, vilket bland annat innebär att de måste ha tillräckligt med tid för barnet 2. vara lyhörda för barnets behov, det vill säga kunna engagera sig i barnet och ta sig tid att lyssna till barnet 3. ha en god förmåga att mentalisera, alltså en god förmåga att reflektera över både sitt eget och barnets beteende. Människors nyfikenhet står i nära relation till mänsklig utveckling. För att barn ska våga utforska sin omgivning och därigenom lära sig nya saker behöver de en fungerande anknytning. Om denna grundläggande faktor inte finns är risken stor att barn blir oroliga och ängsliga. © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

3 Anknytning och samspel

Barn som har en otrygg livssituation kan inte ägna sig lika mycket åt att upptäcka sin omgivning som trygga barn. Därför finns det en risk att barn som inte får sitt behov av positiv anknytning tillgodosett får svårigheter att utveckla nära relationer senare i livet.

Inre arbetsmodeller Bowlby använder begreppet inre arbetsmodeller för den inre modell som redan små barn utvecklar om sig själva och om sina anknytningspersoner. Psykologen Daniel Stern (1991) använder begreppet inre representation för denna inre modell. Barn som kommer till förskolan bedömer personalen genom det filter av inre arbetsmodeller som deras erfarenheter av anknytning till föräldrarna skapat. Ett barn med trygg anknytning väntar sig att bli bemött med lyhördhet och intresse. Ett otryggt eller undvikande barn förväntar sig däremot inte att bli bemött med närhet och inte heller att personalen ska trösta det då det blir ledset eller rädd. Barn med ambivalent anknytningsmönster vill ha uppmärksamhet och kan därför hålla sig i närheten av vuxna, samtidigt som de kan visa tecken på osäkerhet då de är rädda att bli avvisade. Ett barn med desorganiserat anknytningsmönster upplever lätt fara och hot i kontakten med nya människor och kan därför reagera med aggressivitet eller rädsla vid det första mötet med förskolepersonalen. Det första mötet med förskolan är betydelsefullt då våra tidiga erfarenheter lätt sätter tydliga spår i våra anknytningsmönster. Kontakten med förskolan är vanligen också för många barn den första erfarenheten av världen utanför den egna familjekretsen. Dagens forskning visar att goda kamratrelationer och positiva erfarenheter av sociala kontakter kan fylla en viktig funktion för att förändra negativa anknytningsmönster. Barns anknytningsmönster kan förändas och utvecklas genom nya erfarenheter under hela deras liv, och revorna i våra anknytningsmönster kan repareras genom positiva erfarenheter av socialt umgänge. Våra inre arbetsmodeller byggs upp av våra erfarenheter. Barn som växt upp med föräldrar som varit uppmärksamma på barnens behov, inte minst av trygghet, känner sig ofta trygga i nya miljöer och situationer och i mötet med nya människor.

3 Anknytning och samspel

Huruvida våra inre arbetsmodeller gör att vi känner oss trygga eller otrygga, bestäms i hög grad av våra tidiga positiva eller negativa erfaren heter av anknytningsrelationer. Föräldrar som upplever att föräldraskapet är alltför krävande kan ha svårt att ge barnet tillräcklig uppmärksamhet och omtanke. De kan därför komma att bemöta barnets kontaktbehov negativt, vilket kan ge barnet en otrygg anknytning. Barn som upplever detta riskerar att få en negativ självbild. Bowlbys och Ainsworths forskning om barns anknytning på 1940-talet visar att små barn bara kan vara skilda från sina föräldrar eller vårdnads havare under kortare tidsperioder. Syftet med undersökningen var att studera både hur barnen reagerade när deras föräldrar försvann från rummet som hur de reagerande när de sedan kom tillbaka efter en liten stund. Bowlby och Ainsworth ville också se hur barn reagerade när en främmande person befann sig i rummet under föräldrarnas frånvaro. Undersökningen visade att barns anknytning skilde sig mellan olika individer beroende på vilka inre arbetsmodeller de utvecklat. Bowlby och Ainsworth kom utifrån sina studier fram till att det fanns olika reaktionsmönster hos barn, vilka grundade sig på följande fyra olika anknytningsmönster: 1. trygg anknytning 2. otrygg eller undvikande anknytning 3. ambivalent eller motsträvig anknytning 4. desorganiserad anknytning.

Tryggt anknytningsmönster Anknytningssystemet fungerar som en termostat som slås av vid upplevd trygghet och möjliggör på så sätt ett utforskande av omvärlden. Broberg, Hagström & Broberg 2012, s. 51

Barn som hade en trygg anknytning började snabbt utforska platsen där de befann sig. De visade tecken på oro inför främlingar, och lämnade föräldern rummet ökade deras oro. När någon av föräldrarna åter visade sig i rummet sprang barnet snabbt fram till denna.

3 Anknytning och samspel

Det tryggt anknutna barnet har en inre förvissning om att det alltid kan återvända till ”den trygga hamnen” för att få beskydd och tröst. Upplevelsen av en trygg bas gör att dessa barn lugnt kan upptäcka omvärlden. Barn som upplevt att föräldrarna varit lyhörda och tillgängliga då barnen behövt dem, eller barn med föräldrar som kunnat tolka barnets behov utvecklar vanligen en trygg anknytning. För dessa barn blir föräldrarna en trygg bas som de kan söka skydd hos då de känner sig rädda eller otrygga. Dessa barn vågar visa när de är ledsna eller besvikna, de känner sig trygga i nya miljöer och bland okända människor när de känner att föräldrarna finns i närheten som tröstare och bakgrundstrygghet. Denna form av anknytning benämns också balanserad anknytning, vilket innebär att barnet har en god balans mellan känsla och kognition (Killén 2014).

Otryggt eller undvikande anknytningsmönster Barn med otrygg anknytning undvek kontakt med föräldern när denna kom tillbaka in i rummet. Barnen visade inte några tecken på glädje eller andra känsloreaktioner inför föräldern och föredrog i vissa fall att hellre ta kontakt med främlingen än föräldern. Bowlby och Ainsworth tolkade detta som att de otrygga barnens arbetsmodell gjorde att dessa barn kände att det inte lönade sig att söka skydd hos föräldern. Deras erfarenheter hade resulterat i att de inte förväntade sig någon trygghet från föräldern. Detta innebär alltså att barn med otrygg anknytning inte visar något behov av att använda föräldern som bas för sin grundtrygghet (Broberg, Hagström & Broberg 2012). Små barn med otrygg anknytning upplever inte att de har den känslomässiga närheten eller den tillgänglighet till föräldrarna som gäller för barn med trygg anknytning. En otrygg anknytning medför att barnen inte visar sina känslor, och de visar inte heller samma intresse och nyfikenhet för sin omgivning som barn med trygg anknytning. Små barn med otrygg anknytning söker inte heller tröst eller beskydd hos föräldrarna i lika hög grad som trygga barn. Större barn med denna problematik tränger ofta undan negativa känslor, och de förväntar sig inte någon tröst.

3 Anknytning och samspel

Ambivalent eller motsträvigt anknytningsmönster Ambivalent anknytningsmönster utvecklas i relationer där förälderns beteende och samspel med barnet varierar med förälderns tillstånd eller sinnesstämning och därför är oförutsägbart. Problemet är att barnet får svårt att förutsäga både om och hur föräldern kommer att reagera. Kommer föräldern att svara med intresse och omtanke eller med irritation och ilska? Samspelet mellan barnet och föräldern är helt i händerna på föräldern. Föräldrar kan också ha svårt att skilja mellan sina egna och barnets upplevelser och känsloreaktioner. De tror sig veta hur barnet känner och upplever i olika situationer och agerar utifrån sina egna föreställningar om barnets behov. Detta medför att barnet lätt kan få svårt att identifiera sina egna känslor. En del barn med ambivalent anknytning riskerar att få ett lågt förtroende för sin egen förmåga och utvecklar passivitet och håglöshet. Andra utvecklar ett mycket starkt anknytningsbehov och kräver ständig uppmärksamhet från föräldern. Genom att klänga sig fast vid föräldern och gråta eller skrika försöker de få den närhet och trygghet som föräldern inte lyckas ge dem. Barn med ambivalent anknytningsmönster har ett beteende som pendlar mellan ett kontaktsökande och ett konfliktfyllt förhållande till föräldrarna. De söker ideligen föräldrarnas uppmärksamhet och blir hela tiden besvikna när de inte lyckas med detta. De blir upprörda och förtvivlade vid uppbrott och avsked och kan också vara svårtröstade när de återser föräldrarna eller andra viktiga anknytningspersoner. De kan ha svårt för föränderliga och oförutsägbara situationer, något som kan bottna i att de upplevt föräldrarnas beteende som oberäkneligt och oförutsägbart. Barnens försök att dölja sin osäkerhet i sådana oförutsägbara situationer kan medföra häftiga humörsvängningar mellan en tuff yttre attityd och total hjälplöshet.

Desorganiserat anknytningsmönster Den tydligaste skillnaden mellan desorganiserad anknytning och de övriga typerna av anknytning är att samspelet mellan barn och förälder bygger på rädsla, vilket gör att barnet har svårt att över huvud taget skapa ett anknytningsmönster.

3 Anknytning och samspel

Föräldrar som själva haft traumatiska upplevelser kan reagera på barnets behov av närhet och tröst på ett sätt så att de skrämmer och oroar barnet. Anknytningsmönstret är ett grundläggande beteende för att undvika otrygghet och rädsla och i stället utveckla trygghet och oräddhet. Detta medför att rädda barn hamnar i ett svårt dilemma, eftersom föräldern för dem representerar både trygghet och rädsla. Söker de trygghet hos föräl dern, riskerar de att i stället få ett bemötande som skapar eller förstärker deras otrygghet och rädsla. Situationen resulterar ofta i att barnet upp lever ett misslyckande i sitt sökande efter trygghet och frånvaro av oro och rädsla. Barnets självuppfattning är präglad av negativa inre arbetsmodeller och självförakt. Desorganiserad anknytning är det anknytningsmönster som är starkast förknippat med svårigheter att skapa och behålla kamratrelationer och med olika former av beteendeproblem, såsom ilska, trots och koncentrationssvårigheter.

Kunskap om anknytning en nödvändighet Kraven på förskolepersonalen har delvis ökat på grund av att barngrupperna blivit allt större. En annan orsak är att ettåringarna börjar i förskolan under en känslig period när deras anknytningsmönster precis börjat utvecklas och de ännu inte har lärt sig att hantera sina känslor. Barn behöver också utveckla anknytningsmönster till andra omsorgsgivare än föräldrarna för att utveckla trygghet och få hjälp med att hantera svåra tankar och känslor (Killén 2014). Barn med desorganiserad anknytning behöver olika lång tid för att utveckla ett fungerande anknytningsmönster. De har i relation till föräldrar och andra närstående vuxna ett behov av att utveckla både närhet och kontakt samtidigt som de har ett tidigt inlärt undvikande beteende i förhållande till närhet. Deras självuppfattning präglas av inre negativa arbetsmodeller och självförakt (Killén 2014). De har en tendens att tolka in aggression och rädsla i situationer där sådana känslor och affekter inte förekommer. Därför kan dessa barn lätt uppfattas som aggressiva, medan deras beteende är ett resultat av att de tolkar situationer som farliga och provokativa trots att så inte är fallet. Detta förklarar varför dessa barn uppfattas som aggressiva, oroliga, nedstämda eller apatiska vid

3 Anknytning och samspel

lek och umgänge med andra barn eller i förhållande till pedagoger i förskola och skola. Barn med denna form av anknytning kan utveckla ett kontrollbehov i förhållande till andra människor, som ett sätt att undvika närhet på grund av att närhetsrelationer för dem är så laddade och ångestfyllda. De vanligaste orsakerna till desorganiserad anknytning är vanvård, fysiska och psykiska övergrepp, placering utanför hemmet eller deprimerade eller drogberoende föräldrar (Killén 2014). Det kan vara svårt att utveckla relationer med barn som blivit utsatta för övergrepp. Detsamma gäller för barn som växt upp med föräldrar som inte känslomässigt besvarat barnens behov av närhet. Dessa barn blir lätt arga och många visar tecken på att vara deprimerade redan i två- till treårsåldern. De kan ha långa utbrott av ilska och har ofta ett starkt behov av uppmärksamhet som gör att de utvecklar negativa beteenden och trots för att bli uppmärksammade. Många barn med desorganiserad anknytning kan visa kraftfull aggressivitet mot föräldrarna redan i tvåårsåldern. Det är i sådana fall de sparkar eller slår föräldrarna (Fonagy 2005). Fallbeskrivning: Nina och Johanna

Johanna 7 månader sitter i sin barnstol vid matbordet och väntar på sin vällingflaska. Hennes mamma Nina står vid diskbänken och tar upp nyinköpta varor ur en matkasse. De senaste dagarna har Johanna varit grinig och kinkig med maten och flera gånger kräkts upp sin välling direkt efter maten. Men den här dagen verkar det inte vara några problem med aptiten. Hon följer hela tiden mamman med blicken. När Johanna hör att mamman häller upp vällingen i nappflaskan viftar hon förväntansfullt med armarna. Men flaskan är för varm och Johanna försöker gallskrikande resa sig upp i barnstolen. Nina försöker stressat snabbt kyla ner den under vattenkranen medan Johannas skrikande tilltar. Nina känner hur hjärtat bultar i bröstet när Johannas skrik ekar i hennes öron. Desperat drar hon ut flaskan ur kallvattenstrålen och trycker den mot Johannas läppar, som hinner ta en klunk innan hon skrikande slänger i väg den alltför varma vällingflaskan.

3 Anknytning och samspel

Diskutera i arbetslaget 1. Vilka bakomliggande anknytningsmönster kan det finnas till Johannas agerande? 2. Hur skulle Nina kunna göra för att bättre tillmötesgå Johannas behov?

Mentalisering Barns förmåga till mentalisering, det vill säga att tolka och förstå egna och andras tankar och känslor, utvecklas vid tidig ålder. Att ha en utvecklad mentaliseringsförmåga innebär att man i högre eller lägre grad kan betrakta sig själv ur andra människors perspektiv. Mentalisering innebär också att man kan leva sig in i hur andra människor tänker och känner i olika situationer. Barns mentaliseringsförmåga utvecklas i mångt och mycket genom föräldrarnas eller andra närstående vuxnas förmåga att leva sig in i och ha förståelse för barnens känslor och behov. En trygg anknytning är en viktig förutsättning för att barn ska kunna lära sig att hantera känslor, både egna och andras. Det som skapar en trygg anknytning är först och främst omsorgsgivarens förmåga att mentalisera i relationen till barnet (Fonagy 2007). Barns inre värld byggs upp när de får dela sina känslor med någon annan. De utvecklar tidigt förmågan att dela upplevelser med andra. När andra uppmärksammar barns positiva känslor förstärks dessa. Negativa känslor försvinner snabbare om de bekräftas, medan rädsla, ilska och andra negativa känsloreaktioner ökar om man ignorerar eller försöker tysta ner dem. Ilska och frustration som inte blir bekräftad trängs undan, och barnet låter dessa känslor i stället komma till uttryck vid senare tillfällen. Barn kan till exempel knuffa eller slå någon annan utan anledning, och detta kan vara uttryck för sådana negativa känslor som barnet tidigare trängt undan. Ibland skapar sådana negativa reaktioner rädsla och skam hos barnen. Redan små barn har god förmåga att läsa av ansiktsuttryck och att känna av andra personers känslor. Tillsammans med lugna personer blir barnen också lugna, medan oroliga personer i deras omgivning skapar oro hos dem.

3 Anknytning och samspel

Kommunikationen och samspelet mellan små barn och föräldrar eller andra vuxna är mycket betydelsefullt för barnets anknytning. Detta samspel är också av stor vikt för hjärnans utveckling, liksom för hur barnen ser på sig själva och sin omvärld. Kontakten mellan barn och förskolepersonal är också betydelsefull för hur barnens anknytning kommer att utvecklas. Förskolebarn behöver få hjälp med att sätta ord på sina känslor. De behöver få vägledning av vuxna om hur de ska handla i olika situationer. Här kan pedagoger och lärare gå in och visa dem alternativa handlingssätt. Zonen för intimitet (Hundeide 2009) innebär att barn behöver befinna sig i sammanhang där de upplever att de är älskade och respekterade. Att känna delaktighet i en barngrupp har stor betydelse för hur ett barn ska utveckla en positiv självbild. En del barn får kämpa för att bli delaktiga i en barngrupp, medan andra kan känna att deras närvaro i gruppen är en självklarhet. En del barn förhåller sig mer avvaktande till barngruppen på grund av blyghet eller rädsla för närhet eller kanske av rädsla att bli avv isade. En av pedagogernas viktigaste uppgifter är att se till att alla barn kan känna delaktighet och trygghet i barngruppen. Detta kräver att pedagogerna utvecklat en god förmåga att uppmärksamma, bemöta och uppmuntra barn med ibland mycket olikartade personligheter och att få dem att känna delaktighet och fungera tillsammans i barngruppen. Det är detta förhållande som Hundeide (2009) syftar på när han skriver att barn behöver känna att de befinner sig i zonen för intimitet. Spädbarnsforskaren Daniel Stern (1991) beskriver hur barns utveckling är beroende av samspelet med andra människor. Han beskriver enskilda barns utveckling som ett antal livslinjer som utvecklas hela livet. Detta betyder enligt Stern att det aldrig är för sent att påverka och förändra människors utveckling. Detta synsätt är betydelsefullt, inte minst för pedagoger som är verksamma i förskola eller skola. Brister och problem kan behandlas och barn kan bemötas och uppmärksammas så att deras personlighetsutveckling stärks, något som ger inspiration och styrka till personer som arbetar med barn och unga i förskola, skola eller likartade verksamheter.

3 Anknytning och samspel

Fallbeskrivning: Jonna och Siri

Jonna 24 år är på väg hemåt med dottern Siri två år i sittvagnen. De har varit på BVC, och Siri är trött och lite gnällig efter dagens strapatser. Det är en fin försommardag, och när de passerar ett café känner sig Jonna plötsligt väldigt fikasugen och tänker att det skulle vara skönt att sitta vid ett bord på uteserveringen och njuta av försommarsolen och en kopp nybryggt kaffe. Hon svänger in sittvagnen på caféets uteservering, ställer den bredvid stolen och lossar på vagnens rem så att Siri kan röra sig friare. Jonna beställer en kopp kaffe och en kanelbulle. Hon knäpper upp sin jacka, blundar och njuter av de värmande solstrålarna. Siri vekar ha piggnat till och ser sig nynnande omkring i den nya miljön. Servitrisen kommer och serverar kaffet. Jonna ber att få betala direkt och säger med en menande nick mot Siri att en sådan här lugn stund inte brukar vara så länge. Servitrisen avlägsnar sig, Jonna tar en liten klunk kaffe, Siri blickar storögt mot kanelbullen och sträcker gnyende upp ena handen upp mot bullen på bordet. Jonna tar upp bullen, bryter en liten bit och räcker den med en axelryckning till Siri i vagnen. Så tar hon själv ett mindre bett och en ny klunk kaffe samtidigt som hon åter sluter ögonen och vänder ansiktet mot solen. Siri äter sin kanelbullebit med en så intensiv koncentration att hon inte ger ett ljud ifrån sig. När hon svalt den sista biten sträcker hon med ett högt gnällande läte åter upp handen mot den hägrande bullen. I detsamma ringer Jonnas mobil, hon plockar snabbt upp den ur handväskan och svarar med ett glatt ”Nämen hej!” Siri sträcker sig allt längre upp mot kanelbullen på bordet. Jonna tycks inte märka något utan går helt upp i sitt mobilsamtal. Plötsligt reser sig Siri upp i vagnen och faller framåt, ner på grusgången. Jonna rycker till så att kaffet skvätter ur koppen och ner på hennes klänning. Siri ligger storgråtande i gruset. Med gäll stämma avslutar Jonna raskt mobilsamtalet med förklaringen att det här var precis vad man kunde vänta sig och att de får höras senare. Hon griper tag i Siri, lyfter upp henne och sätter henne bestämt ner i vagnen utan några tröstande ord. Siri sitter rödgråten och stortjutande i vagnen då Jonna hårdhänt kränger den mellan caféborden så att Siri far fram och tillbaka. Med ilsken blick klargör Jonna att ”Det här var precis vad jag hade väntat … vi kommer aldrig mer att gå på café!”.

3 Anknytning och samspel

Diskutera i arbetslaget 1. Hur upplever Siri förhållandet till mamman då de är på caféet? 2. Vad tror ni Siri saknar i relationen till sin mamma? 3. Om händelsen är typisk och återkommande för mammans och Siris relation, hur tror du att denna och likartade situationer kommer att påverka Siris anknytningsmönster på sikt? 4. Diskutera utifrån anknytningsteorin vilka bakgrundsfaktorer som kan utgöra orsaker till Jonnas beteende och förhållningssätt. 5. Tänk er att Siri kommer till er förskola. Vad ska ni tänka på när det gäller inskolningen? Fallbeskrivning skola: Olivia 7 år

Olivia har bott med bara sin mamma i fyra år. Hennes föräldrar skildes efter en svår tid då pappan blev alltmer alkoholberoende. När Olivia var tre år fick mamman ta hela vårdnadsansvaret då pappan blev en alltmer frånvarande förälder. Olivia som är enda barnet tog separationen från pappan hårt. Hon var ledsen och ofta lynnig. Mamman som hade en både fysiskt och mentalt tung livssituation orkade inte bemöta Olivias känsloreaktioner på ett positivt och tröstande sätt. Ofta blev hon själv uppgiven och arg eller ledsen när Olivia grät eller skrek. Andra gånger försökte hon trösta eller avleda Olivia genom att ge henne kakor eller godis, eller genom att lova henne fina presenter om hon blev glad. När Olivia började skolan valde mamman, som arbetade som expedit i en livsmedelsaffär, att gå ner till deltid så att hon kunde följa med och lämna Olivia i skolan. När mamman lämnade henne vid skolbyggnaden var det vanligt att det uppstod scener. Olivia ville inte att mamman skulle gå och mamman fick ofta lova att köpa olika saker till Olivia för att dottern skulle acceptera att hon gick. Ibland när mamman skulle hämta Olivia i skolan ville Olivia inte följa med henne. Mamman fick i sådana fall avge nya löften för att Olivia skulle följa med henne utan protester. Olivia krävde i många situationer mycket uppmärksamhet, både från mamman och från lärare och övrig skolpersonal. Antingen satt hon och

3 Anknytning och samspel

småpratade eller sysslade med ovidkommande saker under lektionerna, eller också satt hon tyst och vägrade att svara på några frågor. Matsituationerna blev alltmer problematiska för henne både i hemmet och i skolan. Ofta nöjde hon sig med lite fil och hårt bröd vid skollunchen och om hon fick en större portion mat lämnade hon merparten kvar på tallriken. Ofta gick hon till skolsköterskan och ibland kontaktade hon skolans kurator. Hon verkade söka uppmärksamhet och närhet men var rätt tystlåten och tillbakadragen när hon väl fick vuxna personers intresse och uppmärksamhet. Olivias beteende skapar osäkerhet hos lärare och skolpersonal över hur de ska bemöta henne. Ska de försöka nå henne när hon inte vill prata, eller ska de låta henne vara i fred och låta henne ta initiativet till kontakt?

Diskutera i arbetslaget 1. Vilka behov har Olivia som hon behöver få hjälp med och vilket bemötande behöver hon få? 2. Hur skulle ni lägga upp en plan för att hjälpa Olivia i hennes skolvardag?

Sammanfattning Inom anknytningsteorin betonar man vikten av goda relationer för att barn ska utveckla ett tryggt anknytningsmönster. Våra tidiga anknytningsmönster kan aktiveras när vi utsätts för stress eller oro. Barns anknytningsbeteenden har kopplingar till deras nyfikenhet och lärande. Små barn har ett grundläggande behov av att känna trygghet, så att de dagligen kan utforska och upptäcka världen och utveckla sin sociala kommunikation. Människans förmåga till anknytning är medfödd. Små barn skapar anknytningsrelationer till föräldrar och andra personer. Inom anknytningsteorin betonar man vikten av goda relationer mellan det lilla barnet och föräldrar eller andra anknytningspersoner. Barn med tryggt anknytningsmönster förväntar sig att bli bemötta med närhet. Ett otryggt anknytningsmönster medför att barnet inte söker tröst och beskydd hos föräldrarna i lika hög grad som trygga barn. Barn med 46

3 Anknytning och samspel

ambivalent anknytningsmönster kämpar för att få uppmärksamhet; de söker närhet från vuxna samtidigt som de kan visa tecken på osäkerhet för att de är rädda för att bli avvisade. Barn med desorganiserat anknytningsmönster upplever lätt fara och hot och känner sig lätt provocerade, vilket medför att de också lätt reagerar med aggressivitet. Barns anknytningsmönster kan förändras och utvecklas genom nya erfarenheter, även senare i vuxenlivet.

Kurt Olsson är gymnasielärare i svenska, textkommunikation, religion och filosofi.

Art.nr 39020

| BARN MED UTMANANDE BETEENDE

BARN MED UTMANANDE BETEENDE Tidiga insatser i förskola och skola

Britt-Inger Olsson Kurt Olsson

Britt-Inger Olsson är specialpedagog, gymnasielärare i psykologi och barn- och fritidskunskap, metodiklärare för förskollärare samt utbildningskonsult inom det specialpedagogiska området.

BARN MED UTMANANDE BETEENDE Tidiga insatser i förskola och skola Britt-Inger Olsson Kurt Olsson

studentlitteratur.se

978-91-44-10898-8_01_cover4B.indd 1

2016-12-15 10:43