Om konsten att rädda skolan – en vetenskaplig och praktisk reflektion
© Anna-Karin Gustafsson
Sättning layout Öraholma bok & skrivstudio
Illustrationer © Laggar Jan Tigerstrand / BUS 2014 Foto © Randi Måhl
Tryck Hässleholms Tryckshop 2014 ISBN 978-91-979493-5-4
Innehållsförteckning Förord...........................................................................................4 Bakgrund......................................................................................6
Att sätta en resultatinriktad agenda........................................15 Skolans ledarskap.....................................................................16 Kommunikativt ledarskap......................................................21 Att prioritera i en verksamhet................................................24 Meningsskapande och delaktighet........................................29 Sakfrågor....................................................................................31 Att arbeta tillsammans.............................................................33 Bakomliggande föreställningar..............................................35 Kommunikationsforskning i skolans värld.........................39
En strategisk karta.......................................................................43 Fokus i verksamheten..............................................................44
De flesta skiter i Rosengårdsskolan........................................49 Min tid på skolan......................................................................50
Samarbete med Sveriges Radio..............................................63
Professor Alvesson: Tomhetens triumf................................125 Forskningscirkel......................................................................126 »Mega-klass-9A«.....................................................................145
Slutord.........................................................................................177 Med tanke på framtiden........................................................178
Referenser.................................................................................184
Förord Det är mycket möjligt att det finns en oskriven lag om att
man inte ska prata så mycket om sig själv. Jag har stött på den lite då och då genom åren. Men jag har ändå valt att
utgå från min uppväxt och utveckling i den här boken för att belysa svårigheter med dagens skola. Kanske är det för att
jag helt enkelt inte kunnat bortse från vad jag själv har upp-
levt. Eller så var det ett försök att skapa dramaturgi i texten. Förmodligen handlar det om bägge.
Det var inte lätt att sätta en passande titel på det här
skrivarbetet. Ett tag funderade jag på »Om konsten att använda människor som mål och inte som medel«. Ett reso-
nemang som Dag Hammarskjöld (1963) lyfte fram i boken »Vägmärken«. Men den blev lite väl lång och hade ingen
direkt koppling till skolan. Jag får nöja mig med att jag har försökt föra fram den tanken som en röd tråd istället.
Med mig på resan har jag haft konstnären Laggar Jan
Tigerstrand som har tecknat med sin karaktär »Trollsuggan« utifrån vad jag har velat förmedla. 4
Fรถr er som skulle vilja fรถlja min ambition att medverka i skol-
debatten, finns jag pรฅ Facebooksidan: Anna-Karin Gustafsson. Anna-Karin Gustafsson, Skurup 2014
5
från skyddsombuden. Men i slutet av hösten så inleder vi en satsning i hela landet där vi under tre år kommer att
besöka alla kommunala skolor i princip. Då har vi ett prioriterat område. Då har vi de uppgifter från både skydds-
ombuden och från enskilda anställda som kommer att vara underlag för inspektionerna.«
Man kan ju konstatera att arbetsmiljölagarna är ganska verkningslösa om man inte har ett välfungerande skyddsombud på sin arbetsplats. Vi har fina vackra beskrivningar om hur
det borde se ut på arbetsplatser men vi har svårt att få dem att existera i verkligheten, med andra ord. Vi borde kanske fundera mer över detta.
Skolinspektionens röst Eftersom jag inte hade fått någon feedback angående min an-
mälan till Skolinspektionen, vände jag mig dit igen. Den ansvariga inspektören berättade för mig att de hade valt att baka in
min anmälan i den pågående tillsyn de hade över Malmö stads skolor. Mina specifika anmälningar skulle kort och gott inte
behandlas. Jag skulle till exempel inte få reda på om det var rätt eller fel av min rektor och områdeschef att beordra mig att inte
ta ut elever ur klassrummet trots att de satte den demokratiska
ordningen ur spel. Istället fick jag av Skolinspektionen vissa paragrafer från skollagen utklippta i ett mail, vilket inte hjälpte så mycket eftersom jag redan kände till dem väl.
Jag tog istället kontakt med enhetschefen för Skolinspek-
tionen i Lund som ifrågasatte om jag tyckte att min förfrågan verkligen kändes angelägen. Efter att ha gett henne en lång
utläggning om vad jag anser att segregerade skolor behöver 90
fokusera på, lyckades jag inte övertala henne. Istället bad jag om en intervju med en jurist och att det skulle vara med i en radiodokumentär. Efter några dagar blev jag uppringd av
deras pressansvarige som förmedlade kontakten till Marie
Axelsson, rättschef på Skolinspektionen. Så äntligen skulle
jag få reda på om Malmö stad har rätt enligt skollagen att ha
en policy som säger att »Vi står för ett utpräglat inkluderande förhållningssätt, vilket också betyder att vi inte lyfter ut stö-
kiga elever från lektionerna, utan arbetar med dem där de är.« Rättschef, Marie:
»Det är en hypotetisk fråga. Vi har inte prövat det, så vitt jag känner till. Man kan säga så här: syftet med dessa
bestämmelser är ju att förtydliga vad man får och inte får göra. Det bygger på att det finns en fungerande dialog
mellan rektor och lärare samt att man vet vad som gäller
för dagen och för verksamheten. Skollagen reglerar ju inte den situationen. Du hittar ju inte ditt svar i skollagen. Om man läser förarbetena, till de här bestämmelserna, så är
det tydligt att uppkomna problem som förekommer i ett klassrum eller på en skola, så ska man lösa det i dialog. Det finns ju regler om att elever ska vara delaktiga när
man utformar ordningsregler. Där är det tydligt att det ska vara i dialog med eleverna. Det är ju klart att man måste
ha en dialog i ett arbetslag och på en arbetsplats kring vad som ska gälla. Sen reglerar ju skollagen vad man får göra
och inte får göra. Men den säger ju inte vad man ska göra i varje enskilt fall utan det måste ju rektor och lärare gemensamt besluta om.«
91
Jag:
»Men om det inte finns en god dialog mellan lärare och rektorer? Om man är oense om skollagen? Det finns ju
kommuner och rektorer som beordrar lärare att inte ta ut stökiga elever ur klassrummet.« Rättschef, Marie:
»Jag kan ju inte uttala mig om enskilda ärenden. Det är ju
så att rektor är ytterst ansvarig för en verksamhet. Och jag utgår från att de beslut som rektor fattar, gör man också för det bästa för verksamheten.« Jag:
»Du utgår alltså från det; att det är det bästa de gör?« Rättschef, Marie:
»Man måste ju utgå från att rektors uppdrag är ju att an-
svara för verksamheten. Och det ska man ju göra så att det blir så bra som möjligt.« Jag:
»Jag tänker på en annan sak som är kopplat till detta. I
regeringsformen står det ju att om man är delegerad ett
myndighetsutövande, och man skulle kunna tolka att lärare har ett sådant myndighetsutövande i den här lagen,
strider det då inte mot… Om en rektor går in och bestämmer över en lärare; att man inte får ta ut stökiga elever ur klassrummet. Strider inte det mot regeringsformen då?« Rättschef, Marie:
»Jag kan ju inte veta vilka skäl man beslutar det på. Det måste man ju pröva i ett enskilt ärende.«
92
Jag:
»Vad menar du då? Att någon anmäler detta?« Rättschef, Marie:
»Jag kan ju inte säga generellt. Det vet jag ju inte. Jag har
ju inte sett något sådant beslut. Men de här bestämmelserna i skollagen, de är ju till för att tydliggöra för vad man
får och kan göra för att upprätthålla trygghet och studiero. Den fråga som du har, regleras ju inte i skollagen. Om
man är oense eller inte har en fungerande dialog. Då utgår jag från att man får försöka lösa det och ytterst är det ju rektor som är ansvarig för verksamheten.« Jag:
»Du sa tidigare att ni inte har prövat det här ännu. Vad innebär en sådan prövning?« Rättschef, Marie:
»Jag känner inte till om vi har prövat huruvida om det här exemplet om rektor generellt fattar ett beslut att man inte får ta ut stökiga elever. Jag känner inte till att vi skulle ha prövat det.« Jag:
»Hur går en sådan prövning till?« Rättschef, Marie:
»Det beror på i vilket sammanhang vi upptäcker det, naturligtvis.« Jag:
»Men nu finns det ju en anmälan till Skolinspektionen kring detta.«
93
Rättschef, Marie:
»Okej, det visste inte jag.« Jag:
»Och det är anmält till Skolinspektionen i Lund.« Rättschef, Marie:
»Då utgår jag från att de utreder det.« Jag:
»Nej, det är därför jag pratar med dig. Det är en anmälan till Skolinspektionen kring detta. Och här har man sagt
att de inte tittar specifikt på detta. Utan om anmälaren vill veta vad Skolinspektionen står i den här frågan, så skulle jag få komma i kontakt med en jurist som skulle förklara detta. Och när jag sa att det här tillhörde en dokumentär på P1 i Sveriges Radio, då blev jag hänvisad till dig. Så
Skolinspektionen har inte följt det här ärendet. Man driver inte det här som ett ärende. Så jag sitter här och pratar med dig utifrån en anmälan.« Rättschef, Marie:
»Om jag får förklara. När vi får in en anmälan som rör en kommun som vi har en pågående tillsyn med, då kan vi
välja att lägga in anmälan i tillsynen och hantera den där.
Eller att vi utreder den. Det beror på vad det handlar om i det enskilda ärendet.« Jag:
»Jo, men du säger ju att det inte har prövats. Men det har ju varit en anmälan. Och Skolinspektionen har ju valt att inte pröva den.«
94
Rättschef, Marie:
»Men då utgår jag från att man prövar den utifrån den
ramen man har för tillsynen som pågår, om man har överlämnat den till tillsynen. Då kommer ju den att hanteras i det sammanhanget.« Jag:
»Nej, jag har fått besked från enhetschefen i Lund, Lotta
Kårlind, att man inte hanterar det där. Man tittar inte specifikt på den här frågan. Utan det ska en jurist informera mig om. Det är därför som jag pratar med dig.« Rättschef, Marie:
»Det är inte den instruktionen som jag har fått. Utan jag
ska svara på frågor vad gäller lagstiftningen om trygghet, studiero och disciplinära åtgärder. Jag kan inte uttala mig om enskilda ärenden. Jag har verkligen svårt att ha något
råd eftersom jag inte vet vad det är för anmälan. Jag visste inte att det fanns någon anmälan. Jag tror inte att det är
någon idé att vi fortsätter den här intervjun eftersom jag
verkar vara fel talesperson och att du får prata med rätt talesperson istället. För jag har blivit instruerad att svara på
frågor gällande disciplinära åtgärder rent generellt och att
det inte var kopplat till ett speciellt ärende. Jag känner inte till vem som anmäler och jag känner inte till om det skulle finnas en anmälan. Så därför kan jag inte heller ge ett råd till anmälaren.« Jag:
»Vad är det för skillnad ifall det finns en anmälan?«
95
Rättschef, Marie:
»Eftersom jag inte har anmälan framför mig, så kan jag ju inte säga och tycka olika saker. När man gör en bedöm-
ning av en anmälan så måste man ju göra en viss utred-
ning och titta på, innan man bestämmer sig, för hur man
ska hantera den. Om man ska hantera den utifrån ramen av anmälningsärenden eller om man ska överlämna den
till tillsynen. Och det är de ansvariga som får göra det. Om det nu finns en anmälan i Lund, så är det ju de som har
gjort den bedömningen. Så då kan ju inte jag sitta i efterhand och kommentera den. Utan jag måste utgå från att de bedömningar som de har gjort, är korrekta.«
När jag ändå hade rättschefen på Skolinspektionen på tråden, passade jag på att fråga ifall de någon gång agerar akut kring de skolor som uppvisar katastrofala situationer. Rättschef, Marie:
»Vi har ju särskilda rutiner för ärenden som kräver sär-
skild hantering. Vi kan få signaler från olika håll. Vi kan få det i en anmälan eller något vi upptäcker i en tillsyn.
Vi kan läsa om något allvarligt i en tidning. Det kan alltså vara olika former för hur vi får kännedom om något som vi uppfattar som akut. Då har vi särskilda rutiner som
säger att vi ska ha ett möte om det med ansvarig avdelning, chefen för rättsenheten och kommunikationsche-
fen. Och om det rör kränkningar, ska Barn- och elevombudet också vara med. Då diskuterar man hur man ska
hantera den situationen. Många gånger handlar det om allvarliga ärenden där barn har varit mobbade i många 96
överklagandenämnd har påpekat att pedagoger redan idag
är skyldiga att anmäla så fort en kränkning skett. Men då kan jag berätta att den föreskriften inte har en reell betydelse på
Rosengårdsskolan. Som ni förstår duggar kränkningarna tätt hela tiden. Skolväsendets överklagandenämnd, regering och riksdag – det skulle verkligen behövas mer juridisk styrning kring elevernas säkerhet i skolan. Tro mig, det skulle göra skillnad.
Före detta chefsjuristens röst Direkt efter att jag träffade utbildningsministern, träffade jag även Göte Appelberg, före detta chefsjurist på Skolverket. Jag ville ha en reflektion kring de juridiska spörsmål som
jag anmälde till Skolinspektionen hösten 2012. Alltså, kan
en kommun ha en policy som säger att lärare inte får utvisa eleverna ur klassrummen? Eller är det som rättschefen på Skolinspektionen säger, att det är en hypotetisk fråga? F d chefsjurist, Göte:
»Nej, jag kan inte se att det är en hypotetisk fråga. För du beskriver en konkret situation som du har varit med om.
Kanske vid flera tillfällen. Då är det ingen hypotetisk fråga utan det är då en beskrivning av ett faktiskt läge. Det är inte hypotetiskt.« Jag:
»Hon säger ju att svaren inte finns i skollagen. Håller du med om det?«
110
F d chefsjurist, Göte:
»Nej, det håller jag inte heller med om. För att den situation som du har beskrivit är just: Vad ger skollagen mig
för hjälp när dialogen med eleverna inte fungerar och att
jag därigenom inte kan skapa lugn och ro i klassrummet?
Då ger skollagen svaret. Då har du som lärare rätt att ta ut eleven från klassrummet.« Jag:
»Tycker du då att det kan finnas rektorer och även en
kommun som har en policy som säger att man inte tar ut stökiga elever från klassrummet? Kan man juridiskt sett ha en sådan policy?« F d chefsjurist, Göte:
»Nej, inte så konkret. I så fall har man en felaktig policy. För man kan inte ha en policy som direkt strider mot en lagbestämmelse. Man kan mycket väl ha en policy om att man så långt det är möjligt ska sträva efter att lösa
problem inom ramen för klassrummet. Men just den här
delen av lagen som är aktuell just nu; den handlar om den situation när dialogen inte längre fungerar. Och då har
lagstiftaren gett läraren rätt att skapa lugn och ordning
genom att ta ut ett störande moment från klassrummet.
Det vill säga den störande eleven. Det kan inte en policy upphäva, den möjligheten.« Jag:
»Jag gjorde ju en anmälan till Skolinspektionen i höstas
om detta. Och jag pratade med enhetschefen i Lund som säger att de inte tittar specifikt på den här frågan. De 111
tänker alltså inte pröva den. Och jag har försökt få svar via en rättschef inom Skolinspektionen och hon tycker att det är en hypotetisk fråga, att det inte finns något
svar att ge. Men jag vill ju verkligen ha svar på det här.
Och jag vill ju gärna att det är någon som hjälper till runt Rosengårdsskolan och Malmö stads policy. Vem skulle kunna hjälpa mig?«
F d chefsjurist, Göte:
»Jag tycker det är konstigt att Skolinspektionen inte vill
pröva den här konkreta frågan när det faktiskt är en policy som strider mot lagen, i min mening. Det borde prövas av Skolinspektionen. Och om Skolinspektionen säger att de
inte tänker pröva den frågan, så är det ett väldigt konstigt
ställningstagande, enligt min mening. Och det skulle vara intressant att höra vad JO säger till en sådan hållning.« Jag:
»Går det att spekulera i varför jag inte får svar från rättschefen på Skolinspektionen?« F d chefsjurist, Göte:
»Det är ju klart att man alltid kan spekulera. Men det är
svårt att veta vad som ligger bakom egentligen. Jag skulle ha viss förståelse för om Skolinspektionen menade att
man ville, så att säga, föra ihop den här frågan med en större fråga om man hade en större prövning på gång.
Och att man då lägger in den i ett sådant sammanhang.
Men direkt säga att man inte tänker pröva den frågan. Det tycker jag är en märklig hållning.«
112
Jag:
»Jag har ju precis varit på en kort intervju med Jan Björk-
lund på Utbildningsdepartementet. Och du har lyssnat på den intervjun. Vad får du för tankar?« F d chefsjurist, Göte:
»Det är en mycket intressant intervju och det är ett mycket
intressant uttalande. För vad du har gjort; du har ju vänt dig
till lagstiftaren och frågat vad lagstiftaren hade för syfte med den här bestämmelsen. Och lagstiftaren, Jan Björklund i det
här fallet, har ju varit mycket tydlig och gett dig mycket klara besked om vad lagstiftaren hade tänkt sig när man skrev
skollagen på det här sättet. Det är ganska så ovanligt att man får så tydliga uttalanden från lagstiftaren. Och det stärker
den tolkning som jag har gjort av den här bestämmelsen.« Jag:
»Är det något annat som du funderar på? Något kring hela den här historien om Rosengårdsskolan?« F d chefsjurist, Göte:
»Problemet som du har beskrivit i det här projektet, visar hur nödvändigt det är att systemet bärs upp av personer som är engagerade och att man har en enhetlig hållning.
Och att man väldigt gärna följer de riktlinjer som lagstif-
taren anger. Men om det inte fungerar… Om man har ett dåligt system, om man har stora motsättningar mellan
skolledning, lärargrupper, politiker och skolledare… Då får man en dysfunktionell organisation. Och de som får
betala det stora priset för det, är ju elever och lärare. Som befinner sig, så att säga, i konfliktens mittpunkt.« 113
Jag:
»Jag tycker ju att vi i Sverige har ett bra samhälle. Vi är duktiga på att stifta lagar för det ena och andra. Men i
det här fallet, efter att ha varit i kontakt med facket och
Arbetsmiljöverket där det finns rätt hårt reglerade lagar och beskrivningar för olika situationer som kan upp-
komma… Och Skolinspektionen… Men det verkar vara
som om många inte lever så nära lagen. Förstår du vad jag menar?«
F d chefsjurist, Göte:
»Det är ju så här. Lagar och bestämmelser blir bara döda ord på papper om det inte är så att de bärs upp av män-
niskor, levande människor som ser till att det blir en praktisk verklighet. Så i slutändan så hänger det ändå på de människor som ska hantera de här bestämmelserna.« Jag:
»Jag tycker inte att jag har funnit så många som ska bära upp det här systemet. Utan här kämpar jag. Jag kämpar
fortfarande utanför systemet. Jag är ju inte anställd längre. Det tycker jag är ett kvitto på att… Det är ju ingen rolig tanke. Det är så övergivet. Det känns som att det är ett
sjunkande skepp. Rosengårdsskolan i det här fallet. Och
det finns nog fler skolor. Men det är inte så många närvarande som ska hjälpa till.« F d chefsjurist, Göte:
»Så kallade ’whistle blowers’. De blir sällan populära i organisationer.«
114
Jag:
»Nej, inte i den egna organisationen. Det är ett tråkigt
faktum med sådana här områden. Och jag tror inte att Rosengårdsskolan är ensam.« F d chefsjurist, Göte:
»Nej, nej. Så är det inte. Jag känner igen de här, så att säga mönstren, från mina erfarenheter från många år. Man
måste alltså ha en kombination av bra regler, bra organisation och bra människor. Om de tre benen kan samverka,
så får man också en bra skola. Brister det någonstans här, så haltar systemet. Och då är det inte bra.« Jag:
»Skulle du som juridisk person, så att säga, skulle du... Skulle man kunna göra något juridiskt? Finns det någonting som... Jag är inte så insatt i det här med lex Sarah. Och Björklund
pratade ju om att lex Sarah är tänkt för när man inte anmäler
till systemet. Så som jag har gjort. Jag har ju gått från olika ni-
våer och olika organisationer. Så hade ju inte han tänkt att lex Sarah skulle kunna hjälpa mig. Vilket jag trodde, när jag gick
till Björklund. Om det fanns en lex Sarah, så skulle jag kunna anmäla dit också. Det hade ju inte han tänkt.« F d chefsjurist, Göte:
»Men jag tror att han kanske, trots allt, underskattar lite det symbolvärde som ligger i den här typen av bestäm-
melser. Det skulle faktiskt kunna ge råg i ryggen till personer som annars tystas av repressiva system. Och den funktionen ska man inte underskatta.«
115