Jonas och Robert – unga veteraner!

Jonas Svensson, född 1984, och Robert Leyer, född 1985, är två SFIF spelare som fortfarande finns med i SFIF:s Herrtrupp. Jonas började spela med det blå laget 1989 och Robert strax efter i det gröna laget. På den tiden spelade knattarna varje fredag i knatteserien på Tångvalla under vintersäsongen och på gräset vid vattentornet under vår och tidig höst. Enligt Robert och undertecknad, ansvarig för gröna laget, vann de gröna nästan alltid.

Feststämning

Varje fredag var en fest med många spelande ungar och gott om föräldrar på läktarna. En bra start på fotbollskarriärerna och ett sätt att skaffa ledare till ungarna. På den tiden var årgångarna ofta uppdelade mellan rena Skanör- och Falsterbolag.

Jonas hade sin far Mats Svensson som tränare från början och när åldersgruppen formades kom Mats Åkesson och Magnus Brohme också med. Robert hade Klas Lundquist, Per Zieger, Bosse Hultén och någon mer som ledare/tränare under 7 mot 7-spelet, där man hade ett fantastiskt bra lag.

Mats fortsatte som tränare för P84 till och med långresan, som åldersgruppen gjorde tillsammans med P83, till Holland och Frankrike 1998. Ambitionen var att kunna se någon VM-match i Paris, men tyvärr var det omöjligt att få biljetter till drygt 45 spelare och ledare. Misstänker att alla ändå var nöjda med den två veckor långa resan.

En liknande resa gjorde Robert år 2000 när EM spelades i Holland/Belgien. Tränare för 85:orna var under några år Caroline Behle tillsammans med Klas Lundquist och Mats Persson.

Men 1999 tog Krister Kjellström över tillsammans med Mats Persson. Ny långresa till Belgien, Frankrike och Holland. Kombinerad fotbollsresa med upplevelse av Atlantkusten med invasionsstränderna från andra världskriget.

Vad hände sen?

”Vi spelade vidare i SFIF. 83:or och 84:or spelade P16 tillsammans i Skånesserien”, berättar Jonas. ”I och med att det blev mer toppning försvann en del kompisar. Sen blev en del av oss uppflyttade i A-truppen.”

85:orna fortsatte tillsammans som pojklag och sen juniorlag. ”Vi fick påfyllning från ganska många Höllvikenspelare”, berättar Robert.

Sen försvann du Jonas?

”Jag spelade i SFIF och var i BK Näset under några år. Sedan tillbaka till SFIF och var med fram till säsongen 2014 när vi åkte ur div 5. Sen flyttade jag till Malmö och spelade något år i Lilla Torg och något år i Bunkeflo. Dessutom har jag varit två och ett halvt år i Indien, där jag jobbade med att utbilda personal för ett nytt IKEA varuhus.”

Ingen fotboll i Indien?

”Nej, däremot ett fysiskt förfall. Man kunde knappt gå ut på gatorna, bilar och fordon överallt. Man kunde gå på gym, men inget ut och springa eller promenadkvällar. Jag kom hem precis innan pandemin slog till.”

Hur blev det SFIF igen?

”Jag flyttade ner till Skanör med min sambo och var ute och sprang en del. Då sprang jag förbi Möllevallen och det såg mysigt ut. Träning en sen höstkväll eller vårkväll när regnet duggar kändes lockande. Sedan såg jag någon match och pratade med Göran Holter som då tränade laget. Han undrade om jag inte vill komma ner och vara med och så blev det. Det är tredje säsongen nu”, säger Jonas.

Och Robert?

”Jag hörde av Jonas att han börjat igen och sen bodde jag hemma hos min pappa en månad när vi renoverande lägenheten i Malmö. Inte mycket att göra eftersom jag var här själv, så jag gick ner till Möllevallen förra säsongen och provade. Och det var kul! Fick en del flash backs, både på gott och ont med alla ungdomarna. Kände bara Jonas där nere då. Nu har vi flyttat ner till Skanör och då blir det ju ännu lättare att ta sig ner till idrottsplatsen.”

Trivs ni?

”Jättebra, vi har ju alltid gillat att träna och hålla igång så det passar bra. Och fotboll är alltid roligt att spela”, säger båda.

Vad tror ni att ni kan tillföra till det unga laget?

”Erfarenhet och rutin skadar aldrig. Det finns massor av talang bland ungdomarna, men fokus är kanske inte alltid där det borde vara. Fotbollsmässigt räcker det säkert till en topplats i division 5, men när man möter äldre spelare, som gör vad de är tillsagda att göra, är det lätt att bli överspelad om man är ofokuserad. Kommer ihåg en spelare när vi kom upp till seniorerna, som de sista minuterna innan matchstart la en handduk runt huvudet och gick in i sig själv. Då är man förberedd när domaren blåser.”

Ni har ju erfarenheter från en massa olika tränare under årens lopp. Vad tycker ni är viktigast?

”Engagemang, att man är seriös. Att alla spelarna känner att de är delaktiga även om de kanske är på olika nivåer. Viktigt att följa båda lagen om man har både A- och B- eller A- och U-lag. Det känns bra i nuvarande lag. Sen behöver tränare inte vara för gapiga. Det medför bara att man stänger av och inte lyssnar.”

Undertecknad tackar för en trevlig pratstund, med en massa roliga minnen som dyker upp. Lycka till med säsongen!

Vi ses på Möllevallen!

Krister Kjellström

”Viktigt med engagemang och att man är seriös. Att alla spelarna känner att de är delaktiga även om de kanske är på olika nivåer.”