Digitalis filosofi | 55
Illustration: © Camilla Laghammar
Spelet ställer i sig upp väldigt få, om ens några, spelmål: det stora målet blir att ”överleva”. De spelmål som en spelare sätter upp blir ofta förvånande sega att faktiskt uppnå, och energi- och utrustnings-uppgraderingar är sällsynta och kommer med långa tidsintervall, för att inte tala om extra vapen. Vissa spelare väljer som spelmål att samla på sig pengar, som är ett av de många poängsystemen i spelet, men pengafördelningen är ofta slumpmässig, och det kan vara svårt att på förhand säga vilka aktiviteter som leder till att man vinner poäng, och vad insatserna kommer att vara.
ifrågasättande av traditionella värderingar, trots att marknadsföringen ofta riktar sig till barn. Det finns många som till och med skulle säga att det är nödvändigt för ett barn att lära sig hantera Ute, så länge skadorna är någorlunda begränsade. Barn som skadas när de leker Ute tröstas ofta av sina föräldrar och uppmuntras därefter till mer aktivitet Ute. Detta leder till slutsatsen att Ute på något sätt har undsluppit allt det vanliga moraliserande som omger dataspelindustrin. Ute får frikort från all världens Jack Thompsons i den kristna högern. Men bortsett från det, hur bra är Ute egentligen? Fysikmodulen är klockren (ofta på bekostnad av spelbarheten), grafiken saknar motstycke, och objektrenderingen är riktigt vacker på vilket avstånd som helst, och spelarnas möjligheter att interagera med objekt begränsas egentligen bara av de andra spelarnas tolerans. Det enda fundamentala problemet med spelet är att det inte finns nånting att göra.
Andra spelare väljer att fokusera på att samla på personliga förmågor, och sådana finns det så många av i spelet att ingen kan få alla. Det är ju så att spelet tvingar spelarna att traggla i åratal för att uppnå en någorlunda nivå i en förmåga eller färdighet. Spelarna får sina färdigheter och egenskaper från början ganska slumpartat, och det är fullt möjligt för en spelare att förlora alla krafter så att han eller hon knappt kan fortsätta spela, eller omvänt att få krafttillskott så att allt man gör går mycket lättare. Tyvärr tenderar spelarnas förmågor att degradera med tiden, om de inte lägger ner avsevärd ansträngning på att hålla sig igång. Recensenten kan inte nog understryka detta: Ute kräver en enorm tidsinvestering för att bygga upp spelarnas förmågor, bortom något annat spel på marknaden med flera hästlängder. Spelarna uppmuntras att fokusera på social interaktion, vilket de kan göra på en mängd olika sätt. Det är faktiskt väldigt svårt att köra solo på nånting Ute, förutom ren kunskaps inhämtning. En av de främsta formerna för social interaktion i spelet baseras huvud sakligen på att lägga till nya spelare till Ute, och är både komplext och, i jämförelse