Stef Gaines

Hej Stef, vem är du?

Jag heter Stef Gaines och är Seriefrämjandets ordförande. Jag tillträde i styrelsen 2017 med Thomas Karlsson som ordförande och fick tyvärr hans post 2019 i och med att han hastigt gick bort, många år för tidigt. Jag blev invald ordförande av medlemmarna under årsmötet därefter. Jag sitter just nu på min andra period.

Vad inspirerar dig?

Andra som verkat inom seriescenen före mig och möjliggjort det vi har idag. Mina kollegor och fränder som gör det med mig, och de som en dag ska ta över efter oss. Samt, förstås, bra serier.

Vad gör du mer än att vara ordförande för Seriefrämjandet?

Jag är serietecknare i grunden och min kärlek till seriemediet lyser igenom allt jag gör. Mina nuvarande jobb som illustratör, formgivare och regissör har jag fått pga att de som anlitat mig läst mina serier. Jag har precis avslutat en master på Konstfack där mitt projekt handlade om att översätta seriemediet till film och min skrivna rapport delvis är i serieform. Jag har min lägenhet tack vare serier jag tecknat, och fått relationer för livet från seriescenen. Kort sagt har serier gett mig mycket, och jag vill ge något tillbaka.

Hur ser framtiden ut för dig och för serier i Sverige?

På ”kort” sikt hoppas jag att göra föreningen så pass transparent och engagerande att flera personer vill ta över efter jag är klar. För personlig del har jag ett gäng serieprojekt jag drömmer om att teckna i framtiden, och jag vill se över möjligheten att forska på serier då Konstfack gav mig mersmak. Vi lever i en värld där bildberättande är ett väldigt effektivt medium och allt fler kommunicerar med bilder, samt pennan sitter hos större grupper än någonsin tidigare. Sverige har en rätt stor seriemarknad om man tänker på hur få som talar det svenska språket. Med detta sagt ser jag en framtid för serier i världen där vi vill stärka självförtroendet för serieskapare, öka känslan av kollektivets kraft mellan alla som arbetar med serier, och göra seriemediet till en lika självklar kulturell del hos alla som film och textböcker. Jag är inte säker på om vi kommer dit under min livstid, men jag hoppas att jag kan dra ett lass på den vägen.

Och så till sist ett serieboktips, om du har :)

OM jag har! Det här blir den svåraste frågan att svara på, för jag har läst så mycket bra i år. Den tyngsta boken (både till ämne och storlek) är såklart ”Ihågkom oss till liv” av Joanna Rubin Dranger, en serieroman i vilken hon undersöker vad som hänt hennes försvunna judiska släkt och samtidigt får med hur Sverige var politisk runt andra världskriget. Den är väldigt välresearchad, vacker och kärleksfull. Liknande kan sägas om Lisa Wool-Rim Sjöbloms ”Den uppgrävda jorden” som följer Maria under den tid hon fick veta att hon är en av 20 000 barn som stals från sina föräldrar i Chile för utlandsadoption. För en lite yngre målgrupp tyckte jag mycket om ”Heartstopper” av Alice Oseman och hur den arbetar med mental hälsa och läggning. Gällande äldre målgrupper läser jag ”Uriah” av Magnolia Winroth, som varning: är väldigt obehaglig. Men om du gillar svensk krim generellt, t.ex. Milleniumtrilogin, borde du gilla denna. Vad det gäller

Stef Gaines kommer att berätta mer om Seriefrämjandets verksamhet nu och i framtiden under scenprogrammet i Nordstan den 29 oktober.

importerade serier tyckte jag väldigt mycket om Alison Bechdels senaste ”The secret to superhuman strength”, som beskriver hennes relation till träning, och hennes karriär. Sedan finns det mycket jag ser fram emot att läsa, men inte hunnit ännu, t.ex. Mats Jonssons ”När vi var samer” och Magnus Jonasons ”Måste ringa brorsan”.