»Man kan faktiskt ta lite vad som helst. Till exempel en servettring eller en toarulle för att pimpa lite.«
Vad är historien bakom din sölja? – Vi hade hantverksdag i Wasakårens scoutstuga i Djupviken, och där berättade kursledaren att han sett en sådan här sölja. Själv hade han naturligtvis inte möjlighet att hinna göra någon, eftersom han skulle hjälpa alla. Men min fru Maria gjorde den här, och det är jag som är scout som använder den. Hur gör man? – Söljan är gjord av ett kohorn. Man sågar av hornet, min fru gjorde ganska många snitt för att få till det. Och sedan fräser man ur den och gör hålet där halsduken ska gå ut igenom. Slutligen får man använda sandpapper för att få till rätt finish. Vad tycker du om söljor? – Det är roligt att alternera. När jag var upptäckarledare gjorde vi patrullsöljor med tassavtryck på. Patrullerna har djurnamn och fick djurets avtryck på söljan. Under det stod scoutens namn. Jag tycker att scoutdräkten har blivit mer att alla har samma nu när det inte skiljer sig mellan förbunden. Då är söljan kanske ett sätt att få lite mer personlighet i sin scoutdräkt. Har du fler söljor? – Jag har ett antal söljor som jag använder, både i ben och läder. Vilken jag använder beror mest på vilken som redan sitter på halsduken, den jag använde sist alltså. Men jag brukar undvika att använda någon sölja i ben på exempelvis föräldramöten, eftersom de kanske kan avskräcka. Så då har jag en vanlig lädersölja. Jag har även haft en näversölja tidigare. Man snörade ihop näver till ett rör med en knop på framsidan för att den skulle hålla ihop. Men den hänger inte med längre.
NIKLAS LUNDQVIST Gör: Arbetsledare på Skrotcentralen Scoutkår: Wasakåren, Uppsala. Sölja: Ett urfräst kohorn.
24 SCOUTmagasinet 26