amaterial
Scouternas Tem
Fokus Scoutens bön och Scoutpsalmen
Att ha en fast bön som följer en genom scouterna år efter år kan ha ett stort värde. Många som har varit med i scouterna kan berätta att de långt senare i livet fortfarande kommer ihåg bönen de alltid brukade be i andakterna, även om de aldrig bett sedan dess. För en del blir den viktig när de kommer till tro och vill be men har svårt att formulera sig. När scouter från olika kårer möts kan det vara bra att kunna be tillsammans med ord som alla redan kan. Man kan förstås välja någon välkänd bön som Gud som haver, men ofta vill man även i bönen ta fasta på att vi är scouter, och de ideal som scouting står för. Då är Scoutens bön ett alternativ.
Foto: Loui
Caroline Krook, tidigare scout och före detta biskop i Stockholms stift, har skrivit Scoutens bön och Scoutpsalmen åt Scouterna. Här berättar hon själv om bakgrunden:
se B er g
En ny scoutbön och scoutpsalm
Det betydde mycket för mig att som liten få be scoutbönen Käre Fader, i din himmel. Det jag själv tyckte var fint vill jag gärna ge vidare till andra. Det finns många användbara fina böner för barn men inte just en scoutbön. Samhället har förändrats mycket sedan jag var barn och den gamla scoutbönen känns inte längre användbar. Jag antog utmaningen att försöka skriva en ny. En bön för barn måste ge plats att växa i. Ord och innehåll behöver inte förstås med en gång. Jag ville inte att tilltalet i bönen skulle vara antropomorft (människoliknande). Livets Gud är ett tilltal att växa med och Gud är en Gud som ser oss, en personlig Gud – inte bara en god makt i tillvaron. En scout strävar efter att vara redo för livet, därför ville jag att ordet scout och ordet redo skulle ingå i bönen. Ingen människa är färdig med sin tro och det finns inget oärligt i att be, även om man inte riktigt vet om man tror. Lika litet som det är oärligt att ropa på hjälp, även om man inte vet om någon hör. Ord i bön och psalm måste formuleras så att de inte självklart knyts till något visst samfund eller trosuppfattning. Jag är en luthersk biskop men tron på Gud är större än alla samfundsgränser och religionsgränser. Gud är alltid större än vad vi själva förmår formulera. Bön är ett gränslöst språk. Gud själv är gränslös. Gränslös i kärlek. Det går inte att förstå, bara att försöka lita på och försöka leva efter. I detta är vi alla lika – lika små. Caroline Krook, biskop emerita, Stockholms stift
78