Hanna Ljungh, Timo Menke, Lina Persson, Niklas Wallenborg ( + en essä av Kira Carpelan )
- DÄR VÄRLDEN KALLAS SKOG Köttinspektionen 24/8 - 8/9 2019
Detta är en publikation
DÄR VÄRLDEN KALLAS SKOG
Hur kommer skogen och naturen att se ut i en extremt avlägsen framtid? Hur kan vi föreställa oss en framtid som troligtvis kommer vara radikalt annorlunda från nuet? Kan naturen hjälpa oss att se och förstå framtiden? Enligt samlad expertis är bevisen för klimatförändringarna överväldigande. Jordens temperatur stiger till följd av utsläpp av växthusgaser som ger ett allt mer extremt klimat. Förändringarna sker till den geologiska grad att det motsvarar inträdet i en ny geologisk epok, Antropocen, och vi upplever allt mer av de storskaliga konsekvenserna som klimatförändringarna för med sig. Utställningen ‘Där Världen Kallas Skog’ undersöker och relaterar till en värld där människan inte är utgångspunkten utan endast en existens bland alla andra i vår omgivning. Att lösa upp dikotomin mellan människa och natur och finna berättelser bortom, en ny och outforskad väg in i framtiden. I ‘Där Världen Kallas Skog’ presenteras fyra konstnärskap som på olika sätt arbetar med relationen mellan natur och människa och förhåller sig till möten mellan vetenskap och konst. - Niklas Wallenborg
TIMO MENKE
Mörk materia
KIRA CARPELAN
En gnista av glädje - ska vi behålla världen som kallas skog?
HANNA LJUNGH
Skogen Stenen
LINA PERSSON
Change of legal identitet agreement Informerat samtycke - signerat
NIKLAS WALLENBORG
Forest on the edge of time, Scroll #5 - Life -- finds a way.
NATURARVET
TIMO MENKE Timo Menkes praktik är interdisciplinär med rörlig bild som främsta medium. Han undersöker relationen mellan betraktaren och det betraktade, subjekt och objekt, och hur kulturella identiteter, sociala relationer och bio-politiska frågor är kopplade till begär, makt och kropp. Han examinerades från Konstfack 1999 där han även var lektor vid institutionen för konst 2004 och 2014. Han är representerad på Moderna Museet Stockholm, Kalmar konstmuseum, Pori Art Museum och distribueras av Filmform.
En gnista av glädje - ska vi behålla världen som kallas skog? (Varning för moraliserande innehåll!) Kira Carpelan
En känd expert på ordning och reda i hemmet lär i tv ut hur vi ska testa vår relation till föremålen i vår omgivning genom att hålla upp dem framför oss och undersöka om de orsakar en gnista av glädje i vårt sinne. Om de inte gör det ska vi göra oss av med dem. Det handlar om att ”välja glädje” och ”städa 1 sitt utrymme”. Målet är att hitta en ordning en aldrig behöver ändra på. En ordning som är universell och håller för vad som än kommer i ens väg. Det här stela tänkandet, att en ordning inrättad en gång för alla ska lösa våra problem, är inte en väg mot en lösning av några problem alls. Tvärtom är det problemet. Det är en fullständigt individ- och jagcentrerad inställning till omvärlden. ”Hur känns detta för mig?” är den avgörande frågan som ställs hela tiden. Och när vi svarar på den frågan känns det som att vi har gjort något. Som om vi har skapat en förändring. Det är därför den här metoden har blivit så otroligt populär i väst. Den får vårt lilla liv i våra små sammanhang att verka viktiga, meningsfulla och hanterbara. Den ger oss en känsla av inflytande och kontroll. Och inte minst en sysselsättning som vi kan vara upptagna med så vi slipper se de stora sammanhangen: världens fattigdom till följd av felfördelade resurser, slöseriet och överproduktionen som utarmar naturen och nedsmutsningen som gör att vår planet snart inte kan hysa människor, med mera. Allt detta går att ignorera om vi fokuserar på att uppleva små gnistor av glädje när vi städar bland våra konsumtionsvaror.
Så hur kommer naturen och det vi kallar skog att se ut om femtio eller hundra år? Kommer den att ge oss en gnista av glädje, eller kommer den att vara deprimerande förkolnad efter den skogsbrand vi orsakat med vår fanatiska produktionsoch konsumtions-livsstil? Så länge vi fortsätter att bete oss som ”goda konsumenter”, genom att producera, konsumera, organisera, rensa ut och återvinna (för att skapa plats åt nya) 2 saker, som Zygmunt Bauman varnar för, är vi förlorade. Vi måste hitta värdet med våra liv på något annat sätt än genom en identitet som konsumenter, annars dör vi ut. För att inte tala om hur pissigt vi mår på vägen dit. Världen som kallas skog kommer eventuellt att återkomma i någon form efter att vi försvunnit, men den kan lika gärna dö ut med oss. Om vi ska ha en chans att klara oss behöver vi arbeta på vår relation till naturen. Det hänger ihop. Vi tar ut vår dåliga självkänsla på den, och det är inte rättvist. Liksom det är ett självskadebeteende är det också ett makt- och kontrollutövande som vi måste sluta upp med. Vi behöver mogna kollektivt. Jag tänker att vi behöver vara mer som föräldrar vid ett barns avgörande ögonblick i livet. Viktiga händelser i barns liv är rörelser som det gäller att följa utan att ta över, vara bredvid utan att störa, med samma riktning i fokus som barnet och dess rörelse utan att ta plats i den. Dessa händelser är som landningar. Rörelsen måste få hela sin nödvändiga plats med ansats, kraft och avslutning för att fungera. Men utan att göras medveten, för att inte störa balansen och orsaka krasch och sår. Det handlar inte om att vi ser och ger plats, att vi är närvarande. Det ska vara självklart och inget vi ska vilja ha cred för. Det handlar om att få lov att finnas i ett avgörande ögonblick som inte är mitt. Äldre tiders barnuppfostran gick ut på att forma, kultivera och kontrollera barnen mot ett
bestämt mål. Nu vet vi att det inte är vad som skapar trygga, modiga och kloka personer. Det skapar endast personer som lyder, till en viss gräns, innan de blir ögontjänare och börjar dö inombords. Men vi gör så med naturen. Vi använder den. Och vi tror att det fungerar eftersom naturen, liksom barn, anpassar sig till alla slags våldsamma situationer och överlever. Men någonstans dör den inombords. Temperaturen höjs. Klimatet förändras. Arter försvinner. Vad skulle hända om vi istället började leva med naturen, bredvid den och anpassa oss efter dess rörelse istället för att störa den, avbryta och såra den? Den här kunskapen finns. Många urfolk vet hur en gör detta, och de gör det så mycket de förmår trots kolonisation och ett våldsamt utnyttjande från väst. Om vi ska överleva som art behöver vi avlära vårt västerländska konsumtionsliv och lära oss av de som vet hur en lever med naturen och inte i första hand av den. Genom att leva med går det också att leva av, men det förutsätter ett givande tillbaka, som vårt västerländska kapitalistiska konsumtionssamhälle inte klarar av. Att vi sopsorterar är bara att vi lite grann plockar upp vår egen skit och dövar vårt samvete. Att det kallas ”återvinning” har ingenting med att ge tillbaka att göra. Det är begreppet ”vinning” som är det mest verksamma här. Det handlar bara om att vi har kommit på ett sätt att producera ännu mer varor av våra egna sopor. Det är som att om vi vore rökare, så vore 4 återvinning cigarettmärket Natural American Spirit. Att vi skulle sluta ta så mycket, tro oss behöva så mycket, det är ett helt annat tänkande. Att vi inte är centrum i världen, att vi inte behöver åka runt jorden för att den ska existera, att vi inte behöver mer mat och kläder än för att bli mätta och varma, det kan vi inte föreställa oss. Det finns inte på kartan. Att vi kan dra ner på produktionstakten, sluta hetsa runt med jetmotorer, sluta begära och samla för själva ägandets skull
och sluta tro att det vi inte sett, det finns inte. Det klarar vi inte idag. Vi är för stressade och upptagna så att vi har blivit korkade av det. Så vår karta stämmer inte med verkligheten. Vi flyger, äger, slänger, skövlar och producerar som om det fanns någon mening med det. Men det finns det inte. Inget flygande, ägande, slängande, skövlande eller producerande är viktigt om det tar död på världen runt omkring. Om det hindrar rörelsen som är allt liv på planeten. Platsen som kallas skog kommer om hundra år att se ut så som vi förtjänar, och vi kommer kanske inte att få se den eftersom vi konsumerat och producerat sönder villkoren för mänskligt liv på den här planeten. Vi kommer att sitta i ett rymdskepp feta som as med iPads framför näsan, som i den 5 animerade filmen WALL-E. Eller så kommer Big Bang 2.0 ha avslutat allt. Om inte de smarta barnen tar över. Vilket de försöker göra. Kan vi ställa oss bredvid och följa den rörelsen kanske vi överlever, till och med lever ett liv, även där världen kallas skog om hundra år.
1 https://konmari.com/pages/about (ACC 2019-05-09 10:34 CET) 2 Bauman, Zygmunt (2008). Konsumtionsliv. Göteborg: Daidalos 3 Se t ex Sámiráđđi - Indigenous knowledge as a precondition for sustainable development http://www.saamicouncil.net/odas/indigenous-knowledge-asa-precondition-for-sustainable-development/ och OTTAWA INDIGENOUS KNOWLEDGE PRINCIPLES - Developed and agreed upon by the Arctic Council Permanent Participants for use in the Arctic Council in 2014, updated in October 2018 http://www.saamicouncil.net/fileadmin/user_upload/Documents/ Eara_dokumeanttat/Ottawa_IK_Principles.pdf samt UNESCOs tips på länkar för mer kunskap https://en.unesco.org/links bland annat (ACC 2019-05-09 10:35 CET). 4 https://www.bloomberg.com/features/2016-natural-american-spirit-cigarettes/ (ACC 2019-05-09 11:15 CET) 5 Andrew Stanton, 2008
HANNA LJUNGH Hanna Ljungh har under en längre tid ägnat sig åt ett konstnärligt undersökande av den materia vi benämner som sten, mark, jord, land och berg. I sin praktik har Ljungh ett intresse för att undersöka gränsen mellan det mänskliga och det så kallat icke mänskliga och hur relationerna mellan dessa skapas och omskapas. Ljungh utgår ofta från fakta i sitt arbete men vänder sig sedan bort från det faktiska och intellektuella och skapar verk som strävar att tala mer direkt till betraktarens kroppsliga förnimmelser och känslor. I tidigare verk som foto och skulpturserien Vivisections och Specimens iscensätter Ljungh geologiska utgrävningar där ett vetenskapligt material sammanblandas med personliga detaljer och utsagor. I film och ljudverket I am mountain, to measure impermanence porträtterar Ljungh Sveriges högsta berg, Kebnekaise, i en nästan 6 timmar lång film med ett tillhörande ljudverk. Hanna Ljungh bor och arbetar i Stockholm och utbildade sig på Konstfack i Stockholm och Parsons School of Design i New York. Ljunghs verk har nyligen visats på Trondheim Konsthall, Anna Bohman Gallery i Stockholm, Havremagasinet i Boden och kommer under hösten 2019 visas på Moderna Museet i Malmö.
Skogen: Det är svårt med begreppen. Eller jag har svårt med begreppen. De tar så mycket fokus från det som är och som hela tiden förändras. Like a virgin(you make me feel), 2002 A resurrection, 2019 Flickrummet, rriot girl, gammelskogen, relativt orörd natur, madonnan, ålderskategorisering, oskuldsmyten, lusten, övergreppet, kroppen, rummet, skogen. Pop! Definitionen på urskog var på tiden då jag gjorde verket följande: ’En relativt orörd skog’ (Naturskyddsföreningen 2002) Relativt orörd, det finns ju något absurt men ändå skönt flytande i det begreppet, något som är en gardering mot att säga att något är eller inte är, emot det binära, med det flytande. Relativt orörd, en ekologisk industrialistisk relativitetsteori. Allt står så klart i relation till något annat. Att också allt har en historia, att klassificeringar är svåra, nästan omöjliga. Hur orörd vill du att den här skogen ska vara? Längtan, begäret, efter något annat inuti oss. Växternas hemliga liv, trädens hemliga liv, katternas hemliga liv. Att bända upp något som varit slutet, tränga in där, tjuvkika, tillfredsställas? Jag gjorde de här verken år 2002, det är 17 år sedan. Relativt orörda har de befunnit sig fram till idag. Ingen har direkt velat besöka dom.
Stenen: Stenen är början på allt organiskt liv. Allt har en början och ett slut. Inget har en början och ett slut. Forskare anser att mineralerna Molybden och Bor kom i meteoriter från mars och var de grundämnen som möjliggjorde början till organiskt liv på jorden. Molybden och Bor. Sten och mineral som frön.
Curiosity Cabinet (Molybdenium 9 mg): You, me, rock, mountain-commodities of the quantified universe (mineral seed) size:31x18,5x30 cm material: wood, glass, mirror, styrofoam, molybdenium
’We are all aliens - we share a cosmic ancestry. Each time a new planetary system forms, a few surviving microbes find their way into comets. These then multiply and seed other planets. ’ Det mänskliga innehållet av Molybden är 9 mg Det mänskliga innehållet av Bor är 10 mg Är stenen början och slutet på världen som kallas skog?
Curiosity Cabinet (Borium 10 mg): You, me, rock, mountain-commodities of the quantified universe (mineral seed) size:36x22x23 cm material: wood, glass, nails, mirror, styrofoam, borium
LINA PERSSON Lina Persson är bildkonstnär och forskare med ett särskilt intresse för ekologi, geologi, vetenskaplighet, mytologi, science fiction och maktretorik. Hon arbetar med animation och rörliga bilder i installationer och har ställt ut både i Sverige och utomlands. Hon är belönad med bl.a. Konstnärsnämndens arbetsstipendier, IASPIS ateljestipendium och Västra Götalands Ateljéstipendium i Kina. Har tidigare undervisat på bl.a. Fotohögskolan i Göteborg och Konstakademin i Oslo samt Stockholms konstnärlig högskola. Just nu arbetar hon med sitt konstnärliga forskningsprojekt Klimaträttvist Världande med finansiering från vetenskapsrådet vid institutionen för film och media.
NIKLAS WALLENBORG Niklas Wallenborg är en bildkonstnär som använder sig av transformering, kopiering och sampling som metod för att samla in sitt konstnärliga arbetsmaterial, ett material ofta hämtat från populärkulturell vetenskap och science fiction. Hans verk anspelar ofta intertextuellt på våra gemensamma referensramar inom film, musik, litteratur och utgår från existerande material. Detta blir utgångspunkten för hans skapande och undersökande av alternativa verkligheter, arbete med infallsvinklar kring dramaturgi, informationstransformering och en social kritik. De senaste åren har Niklas arbetat med och undersökt hur sci-fi-genren kan användas inom samtidskonsten. Han har ställt ut både i Sverige och utomlands. Niklas arbetar också som curator och driver förlaget - Sci-Fi is for Real, som ger ut konst-zines.
FOREST ON THE EDGE OF TIME Scroll # 5 - LIFE--FINDS A WAY
Om du har upplevt magin i en nästan orörd gammelskog så har du tur. Av all markyta i Sverige är mindre än 3 % gammelskog. Ofta får man åka flera mil för att hitta en bland alla trädåkrar. Gammelskog är skog som inte brukats på många, många år och har därför kunnat återfå sin naturliga livscykel. I en gammelskog finns träd av olika slag och i alla åldrar. Där finns död ved i form av ”torrakor” som är döda trädstammar som fortfarande står upp och ”lågor”, trädstammar som ligger omkullfallna på marken och sakta bryts ned. Där finns massor av svampar, örter, insekter, fåglar och andra djur. I en sådan skog finns nödvändiga förutsättningar för många av Sveriges hotade arter och den är livsviktig för den biologiska mångfalden. Över hälften av alla hotade arter i Sverige är knutna till gammal skog som inte nämnvärt påverkats av skogsbruk. En orsak kan vara att de utvecklas så långsamt att de inte hinner fortplanta sig om inte skogen blir tillräckligt gammal. De kan också ha speciella miljökrav, som död ved eller hög luftfuktighet, som sällan finns annat än i gammal skog. Arealerna med gammelskog har minskat kraftigt i Sverige under 1900-talet. Utvecklingen har också gjort att de områden med gammelskog som finns kvar har splittrats i enskilda bestånd som blivit mer och mer isolerade från
varandra. Framför allt är det arter med begränsad spridningsförmåga som hotas när gammelskogen på detta sätt fragmenteras. Som gammelskog räknas i norra Sverige den skog som är äldre än 150 år. I södra Sverige går motsvarande gräns vid 130 års ålder. Åldern räknas som beståndets genomsnittsålder. Den påverkas inte av att det vid sidan om det dominerande trädskiktet kan finnas enstaka mycket äldre träd och/eller ett underskikt med uppväxande yngre träd. Idag kan cirka fyra procent av den svenska skogen betraktas som gammelskog. I södra Sverige är det mindre än två procent. Sveriges regering har åtagit sig att skydda och bevara 17 procent senast 2020. Men det går trögt. Bara ett par procent av all skog nedanför fjällkedjan är skyddad och varje år avverkas mer gammelskog. Därför finns Naturarvet – för att ge alla möjlighet att vara med och bevara Sveriges sista gammelskogar. Och det är bråttom…
Bevara Sveriges sista gammelskogar! I gammelskogens mark ligger stora mängder kol, näring och tungmetaller lagrade. Om marken störs genom modernt skogsbruk läcker dessa ämnen ut till grundvatten, ytvatten och atmosfären. Skyddav gammelskog mot avverkning och markförstörelse är den mest klimatsmarta åtgärden
Vi har brist på gammelskog. Ändå så kalhuggs varje år mer skyddsvärd skog än som skyddas.Hälften av Sveriges hotade arter är knutna till gammelskogen. Med det moderna skogsbrukets korta omloppstider och mono-kulturer utan död ved hotas den biologiska mångfalden. Därför är det så viktigt att du agerar nu för att skydda den lilla gammelskog som finns kvar. Insamlingsstiftelsen Naturarvet ger alla en chans att bidra till att skydda skog som annars riskerar avverkning. Naturarvet har 90-konto, vilket garanterar att minst 75% av insamlade medel går till ändamålet, som är att främja den biologiska mångfalden genom att förvärvaskyddsvärd gammelskog i Sverige. Inköpt skog får aldrig säljas eller avverkas, så skyddet för Naturarvets gammelskogar varar för evigt. Tillsammans bevarar vi Sveriges gammelskog! www.naturarvet.se Bidra till Naturarvet Swish 123 901 11 72 BG 901-1172