TEMA SAMVERKAN
”Bestämda mötestider och ansvarsfördelning v erkar vara förutsättningar för lyckad samverkan.” Bestämda mötestider och ansvarsfördelning verkar vara förutsättningar för lyckad samverkan. I loggboken framkommer att en språkstegare alltid har fasta dagar när BHV besöker biblioteket och att det underlättar planeringen från båda sidor. Träffarna har alltid fungerat och även logopeden är med och språkstegaren avslutar sin logg med att ”Vi kompletterar varandra”. Brist på tid är en återkommande faktor som begränsar och hindrar samverkan, att ”alla är så upptagna redan”. Det som underlättar samverkan är att alla känner sig delaktiga och tar lika mycket ansvar. I empirin framkommer att det är allra s vårast att få till möten med BHV-sköterskorna då de är underbemannade och har ont om tid. Samverkan med förskolan och öppna förskolan förefaller vara enklare och tillsammans med dem diskuteras hur besöken vid biblioteket fungerar, marknadsföring av aktiviteter och förslag på hur samarbetet kan utvecklas.
Professionsgränser i samverkan Olika professioner styrs av olika regelverk vilket kan försvåra samverkan (se Lundh & Michnik 2014). Samtidigt lyfts samverkan som arbetsform i vår välfärdsstat, där Danermark och Kullberg redan 1999 i boken Samverkan – välfärdsstatens nya arbetsform menar att samverkan över myndighetsgränser är en förutsättning för att kunna utföra sina åtaganden. De skriver också att samverkan lyckas när projekten är konkreta och målgruppen är avgränsad. Dessutom behöver deltagare redan från det att samverkan påbörjas ha gemensamma utgångspunkter och referensramar samt lära om varandras kompetenser. Vi kan se att Språkstegen har mycket av detta men att det också finns sådant som kan utvecklas och bli bättre, vilket också framkommer i loggboken om samverkan där en språkstegare skriver att
”okunskap om varandras professioner” (loggbok 2) försvårar samverkan. Just ökad kunskap om varandras kompetenser och sätt att arbeta framkom vid fokusgrupperna där en person uttrycker en önskan om att få veta mer om BHV-sjuksköterskornas arbete med föräldragrupper. Jag kommer dit och jag har min halvtimme och jag pratar om det här och det här och jag vet att de fortsätter att prata efter att jag har gått och jag vet att de har andra träffar, men jag har ingen aning om vad de tar upp utanför min halvtimma. Det kan vara saker som jag skulle kunna koppla till under min halvtimme. (3:27) Personen som säger detta avslutar med att ”och de har ingen aning hur vi arbetar heller”. Citatet visar att språkstegaren vill lära känna BHV-sjuksköterskan bättre för att lösa knutar och få en känsla för var ramarna går för professionerna. Det avspeglas också i de träffar som de har med föräldragrupper då någon har upplevt att sjuksköterskan inflikar hela tiden under den stund hen pratar och då uppstår tankar och osäkerhet om ”varför jag egentligen är här”. I intervjun lyfts att de vet att den regionala arbetsgruppen för Språkstegen tycker att både sjuksköterska och bibliotekspersonal ska vara tillsammans på träffarna, för att visa hur viktigt det är. Men språkstegarna har inte upplevt att det alltid är så, någon gång har sjuksköterskan lämnat gruppen eller har pratat enskilt med en förälder om en specifik fråga. De tror dock att alla som är involverade i Språkstegen fått höra hur viktigt det är att vara tillsammans på träffarna, men de har inte mötts och diskuterat detta gemensamt, utan fått det på var sitt håll. På ett liknande sätt diskuterar fokusgruppen om vad som händer vid de möten som BHV-sjuksköterskorna har med familjen som är en del av Språkstegen. De vet inte alls vad som tas upp och
[ 36 ]