stĂ€lle! Jag slĂ€pper vardagen totalt nĂ€r jag kommer hit. De flesta som kommer ut kĂ€nner precis sĂ„. Enda undantagen Ă€r vĂ€l en kompis, och en före detta flickvĂ€n⊠de fick panik av att vara hĂ€r. Vi tittar ut över havet. NĂ€r man stĂ„r pĂ„ denna pyttelilla plĂ€tt i havet, med ryggen mot Göteborg, blicken mot Vinga borta vid horisonten â next stop Danmark â och andas in den salta brisen, förstĂ„r man vad det Ă€r som lockar. Böttö Ă€r ren frihet. ENLIGT DET URSPRUNGLIGA avtalet med hamnen skulle Böttö Hembygdsförening betala 50â000 kronor per sommar för att fĂ„ disponera ön och byggnaderna. FrĂ„n den summan drogs materialkostnad och en hundralapp för varje timmes renovering som gjordes. För det mesta hamnade hyran nerĂ„t noll kronor. 2001 köpte föreningen loss bebyggelsen och arrenderar numera ön.
ââHuset i sig Ă€r egentligen inte sĂ„ mycket att ha, berĂ€ttar Jan Eneroth och ler snett. Hade det varit placerat pĂ„ landbacken hade det antagligen rivits. Efter en stund dĂ€r inne börjar man förstĂ„ vad han menar. Huset Ă€r en labyrint. PĂ„ riktigt. Det har hĂ€nt att gĂ€ster har gĂ„tt vilse dĂ€r inne. ââDet finns till exempel fyra trappor till övervĂ„ningen. Och det finns inget sĂ€tt att pĂ„ huvudplanet ta sig mellan norra och södra halvan av huset, sĂ€ger Jan och skrattar. Antingen mĂ„ste man gĂ„ upp för trappan till vinden och gĂ„ den vĂ€gen, eller ner och ut. Huset mĂ„ vara underligt, men Ă€r samtidigt gediget byggt. Det krĂ€vs för att överleva pĂ„ den hĂ€r utsatta plĂ€tten av vĂ€rlden. ââMan kĂ€nner sig alltid trygg hĂ€r inne. Det Ă€r en skön kĂ€nsla att sitta uppe i lanterninen och titta ut över havet nĂ€r det blĂ„ser full storm. »
41