Röstläget oktober 2023

RöstLäget Tidskrift för medlemmar i förbundet Röstforum

oktober 2023 – Årgång 31

Riksstämma-24 den 27-28 april i Malmö ”Rösten till vardags och fest!”

Min tid i foniatrin - del 4

2

Extreme Voices

6

Rösten i kören (DGE)

14

Reklamrösten

20

Per-Åke Lindestad

Iwa Sörenson referat

Michael Edward Edgerton Mikael Wilkas

Debatt - Stämband mot Stämveck - Roland Rydell

24

Redaktören har ordet (1) – Förbundsordföranden (5) – RF MalmöLund ( 13) RF Mitt (19) –RF Väst (22) – RF Sydost (23 )– RF Stockholm (23) - Allsång (25)

Röstläget Login för att läsa Röstläget på hemsidan användarnamn: blomster lösenord: spraket

www.rostforum.se

Annonskostnader i kr

Baksida Omslagets insidor Helsida Halvsida Kvartsida

Icke medlem

Medlem

1.500 1.250 1.000 750 400

1.250 1.000 750 500 300

Röstläget årgång 31 - Oktober 2023 – Tidskrift för Röstforum Riks som utkommer 2 gånger årligen.

Röstforum Riks plusgirokonto är 449 41 58-1 Deadline för manus till Röstläget är 15 januari resp. 1 september.

Upplaga 250 ex. (ISSN 1103-3983) Huvudredaktör: Iwa Sörenson, Högbergsgatan 26 B 116 20 Stockholm, 073-632 63 28, tipsa@rostforum.se Grafisk form: Sten Dereman, 070-625 75 86, rostlaget@rostforum.se

Foto om inte annat anges av Sten Dereman & Iwa Sörenson och föreningarna själva.

Framsidan: Torbjörn Lillieqvist har lektion i YAT/Laban vid riksstämman 2023

Tryckt på 120 g papper hos Abris Tryckeri Jonas Abrahamsson Mastgatan 24, 462 55 Vänersborg mobil 070-657 80 00

1

Redaktören har ordet 7 oktober 2023

Förbundet, bebisen och den tredje uppgiften Röstforum, som startade som en förening (Röstfrämjandet), har med tiden utvecklat sig till en familj spridd över landet. Vår senaste familjemedlem är Röstforum Mitt, som jag vill välkomna till världen och önska all lycka.

Om Röstforum tänker jag lite som när man talar om universitetens uppgifter i samhället – våra uppgifter (förutom att prata om rösten och ägna sig åt allt som gör livet glatt) är utbildning, forskning och att sprida kunskapen utanför den egna kretsen, det som kallas den tredje uppgiften. För när man ser på möjligheten till utbildning och att ta del av de senaste forskningsresultaten, så är det inte jämnt fördelat i landet. Kanske kan vi med våra lokalföreningar bli en ännu större del av kunskapsspridningen?

Det är ju så himla kul med röst, så det borde kunna ske med glädje.

Några ord om den gångna sommaren brukar alltid få plats i den här krönikan, och för min del innebär det nedslag i den skånska naturen och kulturen. Dit hör sommartid Skånska Operan, som i likhet med humlan flyger, fast den inte borde kunna. Små resurser, en enkel flyttbar och byggbar scenografi som ska kunna placeras i nästan vilken lokal som helst, och en oerhört slimmad orkester hör till förutsättningarna. Årets produktion, Tosca, var sommarens humla. Frigolit-(?)scenografin fick alltså raskt förvandlas från en katedral till Scarpias rum och därefter till Castello Sant’Angelo. Operan slutar med att Tosca kastar sig utför bröstvärnet ned i djupet. Här var det förstås tekniskt omöjligt för Tosca att ta livet av sig genom att hoppa ner en halvmeter från en sån där frigolitpjäs, så man fick skjuta henne i stället. Det funkade också. Men anledningen till att det här fungerar så bra är faktiskt sångarna! Den som hävdar att allt var bättre förr med kvaliteten på sång har inte så mycket att hämta hos mig. En av föreställningarna avnjöt jag med min yngste, som hade en av sina gamla studiekamrater i en av huvudrollerna. Trevlig kille som spelar ond, om ni förstår vad jag menar. Det enda jag saknade var förstås fylligare orkesterklang, så Puccini får lite mer akustiskt hull.

Att vara tillbaka i den vanliga verkligheten känns egentligen helt fint, det också. Och höstnumret av Röstläget bjuder på både kända och okända skribenter.

Vi blir uppdaterade om lokalavdelningarnas arbete, och får fortsätta följa P-Å Lindestads väg in i foniatrins förtrollade värld. Från årsmötet i Göteborg kommer en text av Mikael Vilkas, som talade på det temat som omfattade hela mötet: Den empatiska rösten. Ett referat från Dagmar Gustafsons Elevers seminarium om körrösten från i våras finns också med.

Och slutligen: något som var helt nytt för mig och mycket spännande – tonsättaren Michael Edgerton presenterar extrema röster i extrema lägen.

Och den som vill höra hur det här låter (och det vill vi väl alla!) kan gärna lyssna här: klicka på rutan https://youtu.be/0erKR9zOg1o?si=tdywKisvuuajdywO

Michael Edgerton

Iwa Sörenson

2

Min tid i foniatrin - del 4 - Per-Åke Lindestad Per-Åke Lindestad, leg. läkare, docent i foniatri, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Enheten för logopedi och foniatri, Karolinska Institutet. Skapare av ”Röstresan” där han går ner i sin egen strupe.

Min tid i foniatrin Foniatri betyder egentligen ljudläkekonst och borde väl då passa bäst på radion eller på en musikscen där folk fixar med och kanske botar ljud, men nu har det också blivit beteckningen på en medicinsk specialitet.

Många tror att foniatrin knoppats av från öron-näsa hals (ÖNH), men faktum är att när ÖNH uppstod ur allmän kirurgi på 1940-talet hade foniatri redan varit egen specialitet sedan ett tiotal år. Den uppstod snarare från barnneurologi och barnneuropsykiatri med kommunikation som främsta aspekt.

Körsångare och amatörmusiker Som körsångare och amatörmusiker var jag intresserad av röstfunktionen och störningar i den. På Södersjukhuset där jag utbildades till öronläkare fanns ett stort intresse för näsa och bihålor men inte så mycket fokus på strupen och rösten. Så jag fick tipset att söka mig till Huddinge foniatri.

Hur som helst, när jag kom in i bilden under mitten av 80-talet fanns där på Huddinge sjukhus en Foniatrisk klinik och en överläkare vid namn Björn Fritzell, en jovialisk man som blev min lärare och förebild. Han älskade skämt, särskilt ordvitsar, och där hade vi ofta en duell vid morgonfikat. Den som fick sista ordet vann, men några priser delades inte ut.

Björn kom oftast tidigt på morgonen och han gick också i regel hem tidigt, hojtandes något av följande uttryck: ”Nu lämnar jag det sjunkande skeppet”, ”Håll fanan högt” eller ”Nu tänker jag inte gå här och rosa marknaden längre”. Där fanns på kliniken också en grupp på ett tjugotal logopeder, varav de flesta var engagerade som lärare och handledare på logopedutbildningen. En mindre grupp hade Karolinska Institutet som arbetsgivare och administrerade sagda utbildning. Chefen för alla var Björn, men från och med hans pension 1991 var det Britta Hammarberg som blev chef för institutionen och småningom professor.

Själv fick jag rollen som chef för den kliniska delen (med en cheflogoped vid sidan). Vi var vanligtvis två, ibland tre, läkare.

Logopederna Logopederna hade i början på 80-talet under stor vånda flyttat från Sabbatsbergs sjukhus till Huddinge med logopedutbildning och allt. Det var en skara som var väl medveten om sin kvalificerade utbildning, och som redan tagit över en del av de arbetsuppgifter som tidigare åtminstone till en del var läkarens, framför allt stamnings- och afasidiagnostik och behandling.

Det fanns bland dem några som föreställde sig en framtid där man inte skulle behöva någon foniater alls. Ett par av dessa tog mig avsides och förklarade just det: Onödigt att ägna tid åt något som ändå skulle avskaffas. Lite skakigt kändes det, men jag hade stöd från chefen och även från flera logopeder som jag anförtrodde mig åt (ska för rättvisans skull sägas), så det var bara att hålla i och jobba på för att visa sitt värde.

Så småningom hittade vi samarbetsmodeller som de flesta var nöjda med.

Teamarbete Teamarbete har jag alltid gillat, och här fick man gratis tillbringa tid med personer som Britta Hammarberg, Maria Södersten, Annika Sääf-Rothoff, Eva Borell och Christine Hultmark (röst) Gunilla Henningsson, Jill Nyberg och Liisi Raud (nasalering), Helena Johansson och Kerstin Johansson (dysfagi) och många andra. Vi träffade patienter tillsammans, undersökte, bedömde, rådgjorde och fattade beslut.

Klinikdag i Roslagen.

Till vänster Maria Södersten, till höger Björn Fritzell.

Foniatrin Men nu var det foniatrin, det fascinerande område som är en blandning av humaniora, teknik och medicin. Här gällde det att skaffa sig utbildning via ett s.k. specialist- eller ST-block. Där ingick tjänstgöring inom kirurgi, barnpsykiatri och neurologi samt att följa många av logopedutbildningens moment som en i elevgruppen, men jag behövde inte tenta och fick förstås heller ingen logopedexamen, men jag fick vara med på kursfesterna. Som påbröd på detta fick jag träning i ”egen röst” av en kunnig logoped, dåvarande cheflogopeden Christel Widén.

3

Pannspegeln Jag hade lärt mig under ÖNH-utbildningen att titta på stämbanden med pannspegel för ena ögat och en liten spegel i handen, och det var också det som gällde hos Björn Fritzell, med det tillägget att ljuskällan, i stället för pannspegeln utgjordes av ett mikroskop som man satte för ögonen, stort och klumpigt var det, och svårt att ställa in. Björn var skicklig på det efter många års träning, men jag lärde mig aldrig att bli lika bra. Faktiskt var det så eländigt att man, sedan man ställt in mikroskopets avstånd på ett ungefär, fick justera skärpan genom att man flyttade patienten från eller mot sig med verbala instruktioner, puttade på okularen med ansiktet eller i värsta fall drog i vederbörandes tunga. Många värjde sig inte oväntat mot det senare förfaringssättet. Tur då att det de närmast följande åren utvecklades en optisk manick som vi kallade lupplaryngoskop eller stelt laryngoskop. Först kom ett sådant som man tittade i 90 grader med och ganska snart därefter ett annat som kallades 70 graders, och som man vinklade in över tungan lite uppifrån. Det senare revolutionerade stämbandstittandet, dock fick objektet (patienten) liksom vid spegelundersökning sitta med öppen mun och utsträckt tunga och prestera uthållna toner. Att sjunga, och framför att texta, var inte att tänka på. Nästa steg var att kunna undersöka under tal eller sång och då via näsan; fiberoptiken gjorde sitt intåg. Denna har sedermera konverterats till ett videoskop där en del av kameran sitter i spetsen och själva den svarta långa grejen innehåller ljusledare på väg ner och videokablar tillbaka till undersökaren i stället för fibrer. Och bilden blir lika bra som med luppen!

Videoinspelning I samband med introduktionen av luppar och fiberoptiker började vi på Huddinge att videoinspela alla undersökningar, vilket vi var mycket tidiga med nationellt. I början användes en hemvideokamera, stor som en normal skokartong. Den höll man på axeln, fäste fiberskop eller lupp i en adapter och gjorde sen sitt bästa för att utröna vad man såg i slutet på anordningen. När det gällde barn med nasalering hade vi den tunga kameran på ett stativ som inte var flyttbart vilket i praktiken ledde till att man faktisk trädde på patienten på skopet. Lugn, det var bara några få cm.

Allt var mörkt och skumt. Gunilla Henningsson (logoped) och Annika Isberg (radiolog) kan berätta hur det gick till. Idag är kameran stor som en grankotte och lätt att hålla i handen.

Den första videobandspelaren var stor och tung, först av märket U-matic, senare byttes banden till VHS-band och så småningom till digitala inspelningar på band. Vårt videoformat hette PAL. Skulle man till USA och föreläsa måste filmerna konverteras till NTSC vilket var sämre i färgerna förutom att själva kopieringen gjorde att man förlorade kvalitet. Och pengar. De senare åren spelas allt in direkt i datorn.

Stellan Hertegård När Björn Frizell gått i pension var det Stellan Hertegård, som liksom jag gått i lära hos Björn, som blev min närmsta kollega. Vi tänkte ganska lika och hade vansinnigt kul på jobbet.

Vad Stellan hade att förtälja har jag glömt, men kul var det. (80-tal)

Stellan var den som drev den videotekniska utvecklingen framåt med ovärderlig hjälp av forskningsingenjören Hans Larsson. Kliniskt hjälpte vi varandra att utvecklas.

Foniatrin som specialitet Det är svårt för utomstående att veta vad en medicinsk specialitet omfattar; när det gäller foniatri tror nog många att det handlar om sångare och proffstalare med tillfälliga problem. Men talorganen kan drabbas som en följd av många sjukdomsgrupper som de inom ÖNH, reumatologi, neurologi, psykiatri, endokrinologi, gastroenterologi, invärtesmedicin, lungmedicin, idrottsmedicin, barnmedicin, geriatrik, genetik, ja listan kan göras längre. Detta innebär att det av en foniater erfordras kännedom inom många områden. Själv samarbetade jag flitigt med neurologkliniken, där jag behöll många kontakter under min tid som specialist.

Det blev sedermera mitt särskilda intresse inom foniatrin. När det gäller forskningen tillkommer andra även ickemedicinska områden som vi återkommer till våren 24.

4

Riitta Möller När vår avhållna kollega Patricia Gramming avled efter att bara hunnit tjänstgöra en kort tid i Solna i början av 90-talet, flyttade Stellan med tjänstledighet till Karolinska i Solna under några år. I gengäld berikades kliniken på Huddinge av en ambitiös och kunnig kollega vid namn Riitta Ylitalo, sedermera Riitta Möller.

Congress i Newcastle upon Tyne. Riitta Möller, Johan Sundberg, Britta Hammarberg, och undertecknad. (90-tal) Fantasi!

Hon anammade snabbt de kliniska handgreppen och producerade på några år en uppmärksammad avhandling om de kliniska effekterna av reflux. Riitta delade sedermera sin tid mellan sjukhuset och olika uppdrag för Karolinska Institutet, men hade ännu en fot kvar i kliniken när jag slutade 2017. Under åren innan dess hade även ett antal blivande foniatrer och specialintresserade öronläkare fått utbildning hos oss.

Bland dem som gick en längre tid märks Anna Parke från Kalmar, Wieslawa Krause från Norrköping, Ulrika Ekblad från Karlstad , och Katarina Olofsson från Umeå.

Aldrig opererande foniater Jag var aldrig någon opererande foniater. Andra var mer intresserade och blev till slut skickliga. I Huddinge hette dessa Riitta Möller och Stellan Hertegård.

Min modell att hantera operabla tillstånd ärvde jag av Björn F. Han hade specialmottagningar tillsammans med en opererande öronläkare och en röstintresserad logoped. Den modellen var kolossalt lärorik och där satt jag med under flera år, huvudsakligen som videofotograf. Logopeden i fråga var mestadels Annika SR. Stämbandskirurgen under min tidiga bana hette Magnus Holst. Men som sagt, numera opererar foniatrer på stämbanden med enstaka undantag. För min del blev det injektioner av olika slag, i och för sig inte helt okomplicerat, (konsten kan väl sägas vara att veta varför, var och vart man sticker). Men, det finns inget av det som jag gjorde under min tid som inte andra idag gör minst lika bra. Och det var hela tiden mitt mål.

Karolinska + Huddinge När Karolinska sjukhuset i Solna slogs ihop med Huddinge sjukhus 2003 blev alltihop Karolinska Universitetssjukhuset. Logopederna bildade en egen kli-

nik inkluderande KS och HS, och huddingeläkarna assimilerades i ÖNH-kliniken.

Bra för foniatrin Detta visade sig vara bra för foniatrin som specialitet.

Inte för att det bara är min förtjänst, men när jag började min specialistutbildning fanns 7 eller 8 foniatrispecialister i Sverige (beroende på hur man räknar).

Idag är det ett drygt 20-tal och många fler under utbildning. Kombinationen medicin, teknik, konst och humaniora med en hel del kirurgi, numera även mikrokirurgi, lockar.

Dirigenten I 25 år dirigerade jag Luciamorgonens hjältekör. Ett år när ingenjören Hans Larsson lagt ut en inspelning av evenemanget på KI:s hemsida, träffade jag en patient som uppskattande kommenterade: - Ja och så är ju Doktorn en känd dirigent också!

Jag sa som det var förstås. Mina dirigentkunskaper inskränker sig till att hålla takten och att kunna slå åt vilket håll som helst. En kör som inte behövde någon särskild dirigent var den som utgjordes av kliniken i sig. Vi kunde fantastiskt nog vid sittande bord stämma upp fyrstämmig kör. Företrädesvis Bellman.

Nästa nummer Detta om den kliniska foniatrin. I nästa nummer blir det forskning. Därefter lite av vad jag upplevt av den internationella scenen Per-Åke Lindestad

RÖSTRESAN -Lindestad

Klicka på bilden

5

Förbundsstyrelsens ordförande David Åkesson

Hurra! Det blir en riksstämma även nästa år!

Många av oss vet att det i alla våra röstrelaterade yrkesroller försiggår väldigt mycket arbete “bakom kulisserna”, och för vissa av oss är det så bokstavligt talat.

För andra handlar det om att gå igenom journaler, planera lektioner eller så innebär det ställtid på till exempel tåg eller buss, allt för att kunna genomföra vårt jobb.

På samma vis har det under våren skett en hel del bakom Röstforums kulisser.

För att genomföra en riksstämma är det några förutsättningar som måste vara på plats: en lokalförening som driver arbetet, en lokal och ett innehåll!

I år har det fallit sig så att arrangemangsgruppen består av deltagare från framförallt lokalföreningarna Malmö-Lund och SydOst med en liten förstärkning från förbundsstyrelsen!

Ett synnerligen bra exempel på gränsöverskridande samarbete, något som i vår digitala videokonferensålder är fullt möjligt och genomförbart!

Strax före riksstämman 2023 firade jag årets Världsröstdag på ett lite annorlunda vis. Jag vaknade upp i en buss i Hamburg utanför klubben LOGO där det skulle sjungas på kvällen. Som turnerande sångare är det några saker man alltid är på jakt efter när man vaknar upp; WiFi, dusch, mat och någonstans att värma upp. Detta är långt ifrån självklart att hitta på alla spelställen, men på just världröstdagen hade jag tur, vilket resulterade i en livesänd intervju med den fantastiska sångaren i det andra bandet på turnén samt att det gick att genomföra en joggingtur i Hamburg då det fanns dusch att tillgå efteråt.

Varför berättar jag det här?

Jo, för den dagens konsert varade ca 45 minuter, men själva arbetsdagen inklusive alla förberedelser, bärande, soundcheckande och uppvärmning etc. varade i ca 23 timmar och 15 minuter.

Så när programmet och lokalen för nästa års riksstämma presenteras vill jag att ni ska minnas att det ni ser bara är toppen på isberget av allt arbete som läggs ner, precis som på en konsertdag i Hamburg.

Foto: Sabina Wixner

David Åkesson

Riksstämman 2024 Datum är redan satt, 2024 år rikstämma blir av den 27-28e april i Malmö. Save the date!

Lokal- och programgruppen arbetar för fullt!

RÖSTFORUMs Förbundsstyrelse 2023/24

David Åkesson, Sölvesborg, ordförande - ordfriks@rostforum.se Kristina Lund, Uppsala, vice ordförande - kristina.lund@smi.se Lene Rosendahl, Jönköping, sekreterare - lene.rosendahl.lr@gmail.com Maria Palmqvist, Falkenberg, kassör - kassor@rostforum.se Roland Rydell, Lund, ledamot - roland.rydell@gmail.com Sabina Wixner, Hudiksvall, sociala medier - info@logopedhuset.se Suvi Karjalaine, Umeå, ledamot - suvi@karjalainen.se EwaMaria Roos, Stockholm, ledamot - ewamaria@ewamariaroos.se Cecilia Öhrwall, Stockholm, ledamot - cec@celiamusic.com

6

Extreme voices – Michael Edward Edgerton

A short report of exploration with extreme voices Michael Edward Edgerton, Lund University/Malmö Academy of Music I am a composer and involved with explorations into the limits of vocal production since the late 1980’s. Recently Professor Johan Sundberg asked if I would provide a short report on my work with extreme voices.

What follows is a report of A) three specific behaviors from an artistic point-of-view, utilizing systematic methods, when possible, followed by; B) combinations - a presentation of how certain elements involved in voice production may be decoupled from ordinary to be weighted in unusual ways so that a performer may combine disparate, even antagonistic elements.

A1. ULTRASONIC SINGING (HISS) PROJECT The first project I report on is an ultrasonic singing project by humans, in cooperation with the singer Mimmi Rosendahl and the scientist Christian Herbst.

Colloquially known as hiss due to the appearance of relatively high air noise while producing extremely high and soft, nearly sinusoidal pitches. These tones feature a central F0 which range from approximately 11 to 19 kHz. We present the hypothesis that the central tone is not produced by laryngeal tissue oscillation (mucosal wave) due to two reasons: First, we question whether the frequencies are too high for the wave-like mechanical oscillation of tissue in the larynx. For comparison, the highest reported fundamental frequencies by humans have been a little more than 4 kHz [1], which is only one-third of the lower end of hiss. Second, when standing a meter or so from the singer, the observer has the perception that the sound source generates somewhere near the velo-pharyngeal port.

mans. The only existing literature comes from bioacoustics studies of ultrasonic vocalizations in mice and rats [2], and echolocative pulses emitted at high frequencies by bats [3], which both use ultrasound as a tool to communicate.

In fig 1, I provide a description with spectrogram of a short example by the singer Mimmi Rosendahl. In this example, we see two segments, the first from 1 to 6 seconds and a second from 8 to 13 seconds. In the first segment, a clear tone emerges at approximately 11 kHz that features a slight downward portamento. Accompanying this tone is a wideband air noise which has greater amplitudes from 7.5 to 11 kHz. In the second segment, the sinusoidal tone appears at nearly the same frequency, which descends then ascends over a frequency range of nearly 1 kHz. As before, air noise remains an important quality. However, in addition there does seem to be a brief instance of simultaneous period doubling (subharmonic) from 9 to 11.5 s, which could have significant implications if real; for example, suggesting that a tone with harmonic components has been produced. Also shown on the spectrogram could be some sort of difference tone in which the central tone at 11 kHz is interfered with in such a way that both descending contours produce a rising difference tone higher in the spectrum above the central sinusoidal tone.

Next, let me address an issue of the quasi-sinusoidal quality. As shown above, a single pitch contour appears high in the spectrum accompanied by air noise.

In psychoacoustics, a pure tone is a sound with a sinusoidal waveform of any frequency, phase-shift, and amplitude [4].

Figure 2. quasi-sinusoidal tone with no energy at h02 Figure 1. Mimmi spectrogram

Clearly this is speculative. Up till now, there is no direct evidence of ultrasonic sounds produced by hu-

Then, unlike musical tones that are composed of the sum of harmonically related sinusoidal elements, pure

tones only contain one such sinusoidal waveform [5].

So, the question is whether these hiss tones carry harmonic components. In a separate session at the Inter Arts Center, Black Room, we made subsequent recordings of the hiss tone that can help to address this question. As seen in the spectrogram in fig 2, the central tone is at or near 15 kHz, while the window has an upper limit of 35 kHz (recordings were made at 192 kHz sampling rate and 24 bit). As we can clearly see in the spectrogram there is no energy at double this central tone (nor 3x or 4x F0). This is not conclusive evidence to be sure, but does give useful information.

Obviously more research is needed.

To our understanding, ultrasonic phonation in humans has never been reported. A wider objective of this research project is to understand how ultrasound phonation is produced and to what extent may it be learned by professional and non-professional singers, and if it can be useful in pragmatic, real-world performance contexts either with or without amplification.

7

Figure 3. Glottal whistle capable of producing F0 higher than the Guinness World Book "highest sung pitch". This is from Passagi by Demetrio Stratos (Stratos, 1978). At the cursor, the tone has a fundamental frequency of 6503 Hz, which is approximately a G#8, or a P5 above the Guinness World Record holder, Adam Lopez, who sang a c#8 (4565 Hz) in 2005.

Figure 4. Biphonation in a male voice, note the voice crossing at 3.2 s, 5.8 s and 6.6 s. This behavior was intended for artistic purposes and is replicable on demand. The presumption is that this is produced with little or no vocal fold oscillation.

This research project provides evidence of a new phenomenon that has not been reported in humans, which will expand our knowledge of human phonation and perception.

The glottal whistle (M4) is a sustained phonation that may be produced on any vowel. It is characterized by a pure tone that may be produced on egressive or ingressive airflow. The tessitura of the glottal whistle is extreme, featuring fundamental frequencies even higher than the Guinness World Book of Records “highest sung tone” (see fig 3). One interest for composers and performers of contemporary music is that the glottal whistle frequently produces two or more independent frequency contours (see fig 4). These biphonic passages feature nearly continuous glissandi with non-steady ratios. Even with large intervallic movements (leap or glissandi) there seem to be no use of register transitions. It has been proposed that the glottal whistle is an aeroacoustic event and not produced by vocal fold oscillation.

A2. M4 OR GLOTTAL WHISTLE Since the mid 1990s, I have been experimenting with a method of sound production I have referred to as the glottal whistle (M4) [6]. This is a method of sound production that sounds and feels like a whistle being produced deep within the larynx, which often features multiple pitched contours (from two to four “whistle melodies”).

Figure 5 shows a transition from chest to head voice to M4 in soprano voice. Here the transition between head voice and M4 needs a pause of phonation. One open question is whether it is possible to produce a smooth transition from M2-M3-M4. If it is not possible to smoothly transition from M3 to M4, then perhaps this is evidence that M4 is not a true register and offers further proof that M4 does not involve fold oscillation.

Some issues are: - it is not clear yet if the hiss involves tissue vibration or other aeroacoustics phenomena; - if the hiss is an aeroacoustics phenomenon, can we distinguish between wall and alar (edge) tone production?

- which are the possible frequency ranges of this ultrasonic phonation?

Just to be clear, I am not referring to the whistle register or Pfeifstimme (M3) [7], but rather a different mode of sound production which doesn’t seem to involve a full-bodied vocal fold oscillation, but rather some sort of vortex produced at the superior boundary of the vocal folds [8]. What follows in a short description.

In Figure 6 a glissando, using ingressive airflow, passes through registers M2 to M4. However, similar to the example using egressive breath, this requires a short pause in phonation before transitioning to M4. Note how little spectral energy is present in the ingressive M4, although, note that the subsequent egressive M4 have a clearly defined F0 with harmonics 2 and 3.

8 Figure 5. register transitions in voice from chest voice (m0) to head voice (M2) to whistle register (M3) to glottal whistle (M4?). Note how the final transition to M4 requires a pause of phonation.

Figure 6. on ingressive airflow, a glissando through registers M2 to M3 to M4 is produced. However, similar to example using egressive breath, this requires a short pause in phonation before transitioning to M4. Note how little spectral energy is present in the subsequent egressive M4 have clearly defined F0 with harmonics 2 and 3.

In Figure 7 we see a multidimensional analysis by Christian Herbst of which an ingressive phonation begins with modal voice and transitions to M4, ending once again in ingressive modal voice. In this display we see data for seven parameters. In descending order, they include acoustic waveform, EGG, spectrogram, EGG time/freq, intensity of acoustic signal, EGG opening/closing, SNR. I would like to focus on two elements, the acoustic spectra and EGG open/close. In the spectrogram (3rd box) we see a glissando from 0 to 4 sec transitioning from approx. 500 to 1000 Hz. Then at 4 sec we see an abrupt transition to a sine-wave like tone, which was qualitatively identified as the glottal whistle. This lasts until approx. 10 sec, where the tone transitions to M3/M2 followed by a descending glissando.

Unpublished findings from previous study in Malaysia.

Figure 8. A combination of M4 with an oscillatory mode (M2/M3). At .2” the F0 and G0 are at approximately 1:1.8. From .2” to 3.1” F0 lowers slightly while G0 raises slightly until they couple at 1:2 from 3.1” to 3.65”.

From there G0 continues to rise and F0 continues to lower.

Then, if we look at the EGG signal in box 6, we see that normal phonation features large amplitudes that reflects opening and closing of the folds. However, beginning at 4 sec and continuing for the duration of the M4, we see a nearly constant low amplitude that suggests low to no excursion of amplitude (opening/ closing of vocal fold movement). In other words, the EGG signal indicates that the vocal folds feature nearly no closure nor movement of the vocal folds while producing M4.

Figure 7. Multidimensional display of data showing transition from M2/ M3 singing to M4 production In 2013 a team of researchers met at the Universiti Kebangsaan Malaysia in Kuala Lumpur to try to document and understand better how M4 is produced. This team consisted of Drs. Kartini Ahmad, Annie Ramos, Christian Herbst, then PhD candidate Khairy Anuar, vocalist Angela Wingerath and myself. However, due to technical problems with the hardware, we did not even attempt to publish any findings. That notwithstanding, finally I show some results.

The next figure, from an audio recording made in the early 2000s shows an extremely rare form of biphonation by Angela Wingerath that features the simultaneous production of M4 with a tone in either M2 or M3. In this example, M4 is the higher voice and is labeled g(t), while the lower voice in M2/M3 is labeled f(t). At the beginning of this sequence, f and g are decoupled from each other, but beginning at approximately 3.2 s, g(t) raises in frequency in order to couple with 2f (see fig 8). The implication is that M4 is simultaneously combined with a tone in M3/M2, thus begging the question if there is are “pure” and less-pure M4 tones.

9

A3. NOVEL EXPERIMENTS WITH VENTRICULAR FOLDS I first began to explore the issue of decoupling ventricular fold (VntF) vibration from vocal fold (VF) vibration in my composition Cataphora (#82, 2009). Aside from aberrant behaviours [9], VntF vibration has been discussed mainly in a type of subharmonic singing seen in Tibetan chant, Kargyraa method of throat singing (Tuva/Mongolia) or with Xhosa chanting (South Africa) in which the VF produce a F0 while the VntF produce tones an 8ve, 12th or 15ve below [10 - 14]. Fair enough.

However, I began to question if this represents the limits of VntF use and so began informal experiments and have found some broad trends over the past 10+ years: – VntF without VF – VntF using a finer mode of oscillation than when producing Kargyraa – VntF as hyperpressed phonation producing high pitched sounds – VntF producing pitches at non-harmonicsub relative to VF – VntF producing saliva sibilants or tightly constricted extreme filters These experiments are documented only through audio recordings and personal testimony by selected soloists and myself. This project has not been part of any formal research and is best seen as artistic experimentation.

Next I will present three examples of alternative VntF use that I made.

A3i. Quasi-Oscillation Figure 9. Quasi-oscillation with damped VntF + VF

In fig 9 I produce (to the left) a “damped” VntF/Vf combination in which the pitches of both oscillators are at non-harmonic ratios f0=550Hz or C#5, while g0 = 775Hz or G5. Then after a brief transition a three-part multiphonic appears in which f0 and g0 continue to carry close alignment while a new and significantly higher component, h0 appears near 3 kHz (to the right).

H0 felt like a new oscillator during production, or it might be some sort of combination tone (such as a difference tone 4f0 – g0).

A3ii. VntF alone without VF – “raptor” Figure 10. VntF alone - "raptor"

In fig 10 the VntF produce ‘raptor’ clicks without VF oscillation.

From 15.2s to 17.3s the VntF produce freely resonant and sharp percussive clicks. Then from 17.4s to 19.2s the quality of the clicks change to a softer damped and thumpy percussive sound.

Then, near 19.4s and 19.9s two brief instances of voicing appear, while the raptor continues.

10

A3iii. Using VntF to produce a pharyngeal sibilant source in addition to VF tone.

Figure 11. VntF as sibilant filter/source

In fig 11 the VntF help to produce a saliva source in the pharynx, simultaneous with a VF tone. Both sources produce perceptible tones which in the outlined box feature the lower tone near 1 kHz while the upper tone is near 1.75 kHz. These VntF experiments are pre-hypothesis and not yet part of any systematic method and are best seen as purely speculative. Therefore, this is not science of course, but rather at the first step in acquiring more information in the search for potential of voice.

B. COMBINATIONS In an instrument with no buttons or keys to press, it can be difficult for both composers and singers to know which parameters to decouple when producing non-normal tones. However, Trevor Wishart did provide somewhat of a road map in his compositions and book On Sonic Art [15], where he combined two or more physical elements to produce multiphonics or radical timbral change.

Since I became aware of Wishart’s work in this area, I began to explore such combinatorial concepts (in terms of voice production) beginning with #45 Taffy Twisters. However, since the mid-1990s I began to incorporate concepts related to nonlinearity in voice production [16-22]. A core concept in this area involves the flexibility of the voice to alter the physiology of a certain behavior while keeping its identity intact, to combine with some other property. For example, consider the combination of a vocal fry with perceptibly high air flow. Although both quite easy to produce in isolation, when asked to combine both, performers will often struggle with the combination once airflow reaches a certain volume and/or velocity. Thus, begins the work of physiological malleability, in which the vocal tract must adapt to encompass multiple, often antagonistic behaviors. This is the crucial concept, suggesting that physical components have the flexibility to combine disparate elements or to decouple them in such a way as to produce nonlinear phenomenon.

What follows are some combinations from my composition #110 Vineland, two with a score excerpt. In performance all combinations are assisted by two microphones: one mic on a stand that the singer may move towards or away from, and a second mic attached to the neck near the thyroid cartilage using a high-pass filter at 3.5 kHz. In addition, the singer is asked to pre-record selected text that is to be recorded and replayed on lo-fi audio tech, such as on a cassette recorder. All of this embedded in a 3-D visual environment through the use of projections on scrims or other newer tech developments

11

Premiered in Dresden’s Hygiene Museum by Angela Wingerath in January 2023, Vineland is based on Thomas Pynchon’s novel of the same name [23], which is realistic for long stretches and less experimental than his previous writings. In my music I attempt to mirror Pynchon’s ability to hold two opposing themes, a defiant optimism of the individual versus a deep pessimism of the state in balance. What follows are some combinations from the score:

Egressive air through nasal port only (oral cavity closed) + pitched contours “rhythmic, jazzy” feel while articulating text as well as possible “Jaco jazz, Jaco jazz bass” + Microphone critical here!

Mic1 by oral/nasal ports, no air noise on mic, but allowing as much voice to radiate into mic1 as possible. Mic2 attached to neck by thyroid cartilage should have a high pass filter e mphasizing frequencies above 3 to 4 kHz.

Figure 12. egressive air thru nose, with mouth closed featuring a voiced agressive rhythmic melody

True circular air production, alternating two different behaviors: 1) the simultaneous production of egressive nasal air + ingressive bilabial salival whistles (like air escaping a balloon), alternating with 2) the simultaneous production of ingressive nasal air + egressive mouth (unlunged) air through tight lips producing short bilabial pulses

Figure 13. ”True” circular phonation - alternation of two types

12

Next, in Table 1, I present other combinations from Vineland. ingressive air + vocal folds high pitch(es) asymmetry + Ventricular folds as tight filter, no oscillation

“Gambling game”. Unvoiced, then voiced /ng/ - /a/ (VF) in a dotted rhythm, reminiscent of Inuit gambling game (though airflow is always egressive here) + VntF filter + frications + two brief moments of VntF wave-like oscillation.

egressive air + vocal folds high pitch(es) asymmetry + Ventricular folds as tight filter, no oscillation Ingressive air through nasal port only (oral cavity closed) + pitched contours “rhythmic, jazzy” feel while articulating text as well as possible “Jaco jazz, Jaco jazz bass” + Microphone critical here! Mic1 by oral/nasal ports, no air noise on mic, but allowing as much voice to radiate into mic1 as possible. Mic2 attached to neck by thyroid cartilage should have a high pass filter emphasizing frequencies above 3 to 4 kHz.

Melody (precise pitch and rhythm) with text “Thanatoid (resembling or like death) world” + biliabial buzz (quasi-trumpet buzz) following notated contour

Alternation between ingressive&egressive air + bilabial salivals + quasi (sotte voce) wave-motion using ventricular folds

Alternation between ingressive&egressive air + open to closed lips + quasi (sotte voce) wave-motion using ventricular folds,

asymmetry of very low voiced tone&very high voiced tone to produce multiphonic + oscillation between nasal&non-nasal + galloping rhythm involving air direction (longshort, repeat (egressive air-ingressive air))

M4 (glottal whistle) + alternating nasal vs non-nasal placement + harshly pressed stop consonants, which become fricative-like when sustained

“Quasi-Bisbigliando”. Same pitches or pitch contour + in different registers (and thus different timbres).

“Kitty.” Using high air volume, alternate long and short dotted rhythms (long=egressive, short=ingressive) + alternating nasal and non-nasal placement + oscillation of unvoiced vowels (/u/ to /o/; /i/ to /e/) + a single pharyngeal fricative at opening Table 1. Other combinations from Vineland

Decouple VF & VntF. Sing notated pitches/melody on ingressive & egressive air as indicated + (while) VntF extremely tight (pressed) oscillation (producing high pitches with noise)/// in total: sung notated melodies that are interrupted/altered/combined with high VntF pitch/noise

13

This type of activity is to explore sound production from an experimental music context. The idea is to not accept orthodoxy of inherited traditions but rather to explore the limits of voice, to conduct experiments to see what happens – and if possible, to use artistically. The point is not to produce science, but to explore the limits of voice for artistic purposes.

REFERENCES

1. Edgerton, M.E., Tan, S., Evans, G., Jang, M. H., Kim, B. K., Loo, F. Y., Pan, K. C., Hashim, N., Amin, J. (2013). Pitch profile of the Glottal Whistle.

Malaysian Journal of Science, 32:1, 78-85.

2. Håkansson, J., Jiang, W., Xue, Q. et al. Aerodynamics and motor control of ultrasonic vocalizations for social communication in mice and rats. BMC Biol 20, 3 (2022).

3. Suthers, R.A. and Fattu, J.M. (1973). Mechanisms of Sound Production by Echolocating Bats. Integrative and Comparative Biology, 13, 1215-1226.

4. ANSI S1.1-1994 Acoustical Terminology 5. W. Dixon Ward (1970). ”Musical Perception”. In Jerry V. Tobias (ed.). Foundations of Modern Auditory Theory. Vol. 1. Academic Press. p. 438.

6. Neubauer, J, Edgerton. M, and Herzel, H. (2004). Non-Linear Phenomena in Contemporary Vocal Music. Journal of Voice, 18:1, 1-12.

7. Maëva Garnier, Nathalie Henrich Bernardoni, Lise Crevier-Buchman, Coralie Vincent, John Smith, et al.. Glottal behavior in the high soprano range and the transition to the whistle register. Journal of the Acoustical Society of America, 2012, 131 (1 - Part 2), pp.951-962.

8. Edgerton, M.E., Neubauer, J., Herzel, H. (2003). Nonlinear Phenomena in Contemporary Musical Composition and Performance. Perspectives of New Music, 41:2, 30-65.

9. Maryn Y, De Bodt MS, Van Cauwenberge P. Ventricular dysphonia: clinical aspects and therapeutic options. Laryngoscope. 2003 May;113(5):859-66.

10. Edgerton, M.E. (1999). Multiple Sound Sources of the Vocal Tract. National Center for Voice and Speech; Status and Progress Report, 13, 131-140.

11. I. Yoshinaga and J. Kong, “Some phonatory characteristics of Tibetan Buddhist chants,” Journal of the Phonetic Society of Japan, vol. 15(2), pp. 8390, 2011 12. L. Fuks, B. Hammarberg, and J. Sundberg (1998). A selfsustained vocal ventricular phonation mode: acoustical, aerodynamic and glottographic evidence, KTH TMHQPSR, v.3, 49–59.

13. Yoshinaga and J. Kong, ”The supraglottal constriction in Tibetan chants,” 2012 Intl Conference on Systems and Informatics (ICSAI2012), Yantai, China, 2012, pp. 1769-1773.

14. Per-Åke Lindestad, Maria Södersten, Björn Merker, Svante Granqvist. Voice Source Characteristics in Mongolian “Throat Singing” Studied with High-Speed Imaging Technique, Acoustic Spectra, and Inverse Filtering. Journal of Voice. Volume 15: 1, 2001, Pages 78-85.

15. Wishart, Trevor. On Sonic Art. 1st ed. Taylor and Francis, 1996. Web. 14 Oct. 2022.

16. Berry D.A., Herzel H., Titze I.R., and Krischer K. (1994) Interpretations of biomechanical simulations of normal and chaotic vocal fold oscillations with empirical eigenfunctions. Journal of the Acoustical Society of America, 95: 3595–3604.

17. Berry D.A., Herzel H., Titze I.R., and Story B.H. (1996) Bifurcations in excised larynx experiments. Journal of Voice, 10: 129–138.

18. Mende W., Herzel H., and Wermke K. (1990) Bifurcations and chaos in newborn infant cries. Physics Letters A, 145: 418–424.

19. Steinecke I. and Herzel H. (1995) Bifurcations in an asymmetric vocal-fold model. Journal of the Acoustical Society of America, 97: 1874–1884.

20. Titze I.R., Baken R.J., and Herzel H. (1993) Evidence of chaos in vocal fold vibration. In: 21. Titze I.R. (ed.), Vocal Fold Physiology: New Frontier in Basic Science. Singular, San Diego, pp. 143–188.

22. Wilden I., Herzel H., Peters G., and Tembrock G. (1998) Subharmonics, biphonation, and deterministic chaos in mammal vocalization. Bioacoustics, 9: 171–196.

23. Pynchon, Thomas (1990). Vineland. Boston: Little, Brown and Company.

Rapport från lokalföreningarna Röstforum Malmö-Lund

• Vid årsmötet den 9 mars fanns ingen ytterligare programpunkt.

• Vid ett medlemsmöte den 15 april höll Randi Bjerge-Sköld en föreläsning med titeln "På naturens villkor. En bro från det anatomiskt korrekta till det konstnärligt fria".

Randi skrev en artikel i senaste Röstläget med samma titel och innehåll(?). Å andra sidan, Röstforum Sydost tillsammans med Röstforum Malmö-Lund (endast Randi från styrelsen deltar) planerar för Riksstämman under våren 2024.

Bl.a. David Åkesson och Roland Rydell håller i detta.

Med vänliga hälsningar Kerstin Skoog

14

Dagmar Gustafsons Elever

Rösten i kören Dagmar Gustafsons Elever (DGE) Lördagen den 11 mars 2023 Plats: Fantum, KTH För tre år sedan, den 8 mars 2020, strax innan pandemirestriktionerna slog ut det mesta, genomförde DGE en temadag med titeln: Solist/korist.

Fokus låg den gången på skillnaderna mellan solistiskt och koristiskt sjungande.

Nu var det dags för fullt fokus på körrösten och dess möjligheter, som belystes av sex gäster från delvis olika professioner.

Florian Benfer

dirigent för Gustaf Sjökvists kammarkör och universitetslektor på Örebro Universitet.

– Min dröm är att alla studenter

vid någon tidpunkt sjunger i kammarkör

– Jag är utbildad till kyrkomusiker i Tyskland. Jag studerade i Leipzig och där hörde jag Johan Sundberg 2004. Nu arbetar jag mest som dirigent och känner mig som kyrkomusiker i hjärtat. På Örebro Universitet har jag skapat en ny utbildning där den som har en kandidatutbildning i solistisk sång kan jobba vidare för att utvecklas som ensemblesångare och få verktyg för det.

På min meritlista finns också att jag jobbat i Beijing och att jag jobbar med Petter Ekberg, domkyrkomusiker i Göteborg.

Min dröm är att alla studenter vid någon tidpunkt sjunger i kammarkör. Själv anser jag att jag har lärt sig mest genom att sjunga i kör.

– Den stora frågan är: Hur kan jag som enskild sångare som jobbar med min röst överföra det och fungera väl även i kör?

Jag tyckte det var svårt att etablera en god teknik i kören, men lärde mig av att se hur körledaren arbetade.

Att lära sig sjunga handlar mycket om att hitta rätt väg och plocka bort konstiga saker.

Bättre sångare Mitt stora mål är att göra alla till bättre sångare. Jag

vill få in mer sångteknik i körledarutbildningen, eftersom det är viktigt att de får den utbildningen.

– Vad behöver dagens körledare mer? Finns det skillnad mot tidigare? Det sjungs mindre och mindre på skolor. Utanför de stora städerna ser det ofta annorlunda ut, och vad vi behöver är att utbilda eldsjälar.

När någon är drivande kan körverksamheten blomstra. Vad körledare behöver är självförtroende och verktyg, för man kan känna sig ensam.

Fortbildningskurs I Örebro ordnar vi fortbildningskurs för kördirigenter under rubriken: Körpedagog, inriktning vuxenkör.

Det blir också ett forum för erfarenhetsutbyte och viktiga frågor, exempelvis: Var hittar jag män??

Jag har ofta kontakt med min gamla lärare Anders Eby, vars motto är ”Livet är en repertoarfråga”, och ofta kontaktar jag honom just för att diskutera repertoar. Det är viktigt att repertoaren är rolig och har rätt svårighetsgrad.

– Hur lär man ut? ”Det pedagogiska förhållningssättet” är viktigt. Vad vill vi, och vart är vi på väg? På sikt måste vi ha en pedagogisk grundsyn och inte bara vara dirigenter.

Jag kräver av mina körmedlemmar att de ska ta sånglektioner och jobba med sin röst. Det är en investering i sångarens egen framtid. Sångarna ska känna att de är på väg någonstans. Vi dirigenter behöver också själva stanna upp och se var vi är någonstans.

Vi som står framför kören hör en utveckling, men ofta hör inte körsångarna själva det. Vi måste öva i att göra det, lyssna och reflektera efter en konsert.

I Örebro har vi Olle Persson som sångpedagog, och den delen vill jag stärka i framtiden. För alla studenter har vi också startat ”voice lab” för att de på ett lekfullt sätt ska lära känna sin röst.

Gestiken viktig – Gestiken är viktig i dirigeringen liksom rytmiken.

Rytmik var mer populärt för några decennier sedan.

I Kina upplevde jag att dans, rytmik och musik är samma ämne. Så dans blir där en självklar del av musikundervisningen i skolor. Det gjorde att barnen hade en fin kroppskänsla och kunde lära sig väldigt snabbt.

Själv fick jag aldrig rytmik i min utbildning, men anser att rytm är förutsättning för en bra körklang.

Thomas Jennefelt

tonsättare som har komponerat åtskilligt för kör.

– I min familj fanns mycket sång, och jag sjöng alltid!

– Jag har hållit på länge och skrivit mycket för kör.

Trettio procent av min produktion är körmusik, och det beror på min barndom och min bakgrund. I min familj fanns mycket sång, och jag sjöng alltid. Som 16-åring började jag i kör i Huddinge motettkör. Hans Kyhle tog sig an mig och det glömmer jag aldrig. Jag fick mycket stöd från honom. Han tyckte jag skulle hålla på med musik, så då blev det så. Med tiden hamnade jag också i Radiokören.

– Jag hade en fin gymnasietid på Södra Latin. På KMH var det däremot mycket övning och lite kreativitet. Jag gick en kurs i elektronmusik för Lars-Gunnar Bodin, och blev fångad av det. Bo Wallner var också en viktig lärare. Mitt huvudämne på KMH var sång, och jag fick snabbt komma med i skolans kammarkör, och det betydde så mycket.

På en kurs i Wien sjöng vi igenom hela den moderna repertoaren som Radiokören hade sjungit, och det var en helt fantastisk upplevelse! Alla styckena fick vi direktserverat som 20-åriga elever.

Ingvar Lidholm har också betytt kolossalt mycket för mig, både som tonsättare och person. ”A riveder le stelle” var ett fantastiskt stycke att arbeta med, och det blev naturligt för mig att skriva mer för kör, fast det inte är inte så mycket status i tonsättarkretsar. Att vara körtonsättare är att skriva för amatörer. Men jag har haft goda förebilder, och att jobba med körmusik har varit som att komma hem.

– Men hur gör man då?

Den största skillnaden mellan att skriva instrumentalmusik och körmusik är att ”vi har ingenstans att sätta ner fingrarna”. En flöjtist eller en pianist vet var de ska sätta ner fingrarna.

Det måste vi tänka på när vi komponerar för kör. Det finns gehörsmässiga skäl för att undvika tritonus till exempel, och man måste gå in i körapparaten och se vad som är möjligt. Jag har ju också fortsatt att sjunga hela tiden och lärt mig av mina kollegers misstag, ef-

15

tersom jag har sjungit dem.

Mer fritonalt – Några saker tycker jag är viktiga: sångpedagoger borde jobba mer fritonalt!

Man tappar så mycket när man sjunger ett svårt stycke, och som sångpedagoger borde vi arbeta med svårare intervaller i övningar.

Prova! Jag tror ni skulle kunna bidra mycket för att sångarna kan ha med sig sin röst in i repertoaren.

Musik som inte är färdigrepeterad blir ”grå” för att övertonerna i rösterna försvinner.

Texten En annan sak är att vokalmusiken har text, och det påverkar mycket när man komponerar. Syntesen mellan musik, teater och litteratur präglar mina stycken – jag vill berätta något med texten. Min utgångspunkt är det innehållsliga. Genom att ge en känd text ny musik skapar man en ny betydelse.

Jag har även tonsatt politiska och religiösa texter. Om man skriver ”rätt” för rätt ensemble, kan man skriva för vilken kör som helst.

– Men texten kan också vara en begränsning. Jag måste själv veta vad jag vill göra med texten. Jag har exempelvis tonsatt ett eget språk som låter som latin men egentligen inte är det. Ibland har jag skrivit på språk jag knappast förstår.

När man sjunger använder man ju språket och det tillför spänst och klang.

Framtiden för körlivet När det gäller framtiden i körlivet oroar jag mig.

Tillströmningen från musikhögskolorna har blivit sämre, och jag vet inte vad som hänt med sångundervisningen. Solistutbildningen på KMH är inte lägre attraktiv, utan studenterna vill snabbt vidare till Operahögskolan. Körerna blir mindre, och vi måste hålla ögonen på vad som händer i den högre musikutbildningen för hela körvärldens skull!

De bästa körerna måste finnas för att amatörkörerna ska ha ett mål!

16

Benedikt Melichar

körledare i Högalids församling – Alla kan sjunga, så länge de vill!

– Jag är född och utbildad i Innsbruck i Österrike i kyrkomusik och i kördirigering här i Sverige. Nu är jag körledare i Högalid och det är ett jobb som jag älskar.

Mycket av det jag lärt mig lärde jag mig när jag hade börjat jobba. Nu leder jag sex olika grupper och jag känner mig som en forskare på ett ovetenskapligt sätt som kan testa på de olika grupper jag arbetar med.

Jag leder en gosskör, en alla-kan-sjunga-kör, Högalids unga röster, en kör för dem utan musikalisk utbildning, en oratoriekör, en kammarkör och Högalid emeritus. Olika nivåer, olika åldrar och olika bakgrund.

Här är så många som vill sjunga! Min kyrka är väldigt inkluderande, och det passar mig.

Körklangen Så här arbetar jag för körklangen: Jag vill gå in i olika observationer för olika körer.

• Barnkören är spontan, och där är utmaningen att få dem att sjunga i det högre registret.

• De unga vuxna har en psykologisk tröskel. Där finns blyghet, så jag försöker överdriva precis allt! Det är så viktigt att etablera en avspänd stämning.

• De klassiska kyrkokörerna, där jobbar jag med gärna med rörelse, och skulle gärna göra mer. Man har inte beredskapen att jobba så mycket med kroppen, men man borde.

• Emerituskören, där märker jag en stor ökning av lusten att sjunga i kör. Sammanhanget är viktigt, och man har ambition och lust!

• Alla-kan-sjunga-kören är en spännande grupp. Den är uttalat öppen, även för personer med funktionsnedsättningar. Det är spännande för att jag försöker använda samma tekniska övningar för dem som för alla andra.

– Problemen är de samma överallt, att kombinera kroppen med rösten och sjunga svåra stycken utan att glömma bort all teknik. Alla kan sjunga, så länge de vill! Just nu repar jag mycket och gillar det. Jag tycker om att testa och ha olika projekt. Det är annars en fara med det regelbundna arbetet, att man fastnar i rutinen.

Att sjunga med kroppen Jag anser att vi lär ut för lite om hur viktig kroppen är i sången. Att sjunga med kroppen handlar om att hela kroppen är engagerad i sången, och att det svänger i alla delar. Det är också mentalt viktigt för en fin gemensam körklang.

Jag är ingen sångpedagog, men känner mig som röstcoach. För de flesta av mina sångare är jag deras enda pedagog, och jag ser varje uppvärmning som en sånglektion.

Jag försöker gestalta en uppvärmning i ordets egentliga bemärkelse, samtidigt som gruppen lär sig något tillsammans. Och jag ser det som min uppgift att hjälpa alla en bit på väg.

Jag kan förstå dem som vill byta ut uppvärmningen mot andra övningar, men jag har ett koncept som jag tror på och håller mig till. Så jag gör mycket samma övningar, men reagerar också på körsångarnas individuella problem.

Det är psykologiskt viktigt att vi tillsammans utforskar gränser, även om vi tycker att det låter illa ibland.

– Vad är viktigt för en fri gemensam körklang?

Att använda stödet och kroppen. En gemensam andning är viktigt. Min erfarenhet är att i åttio procent av fallen är sångarna hjälpta av att spänna av underkäken mer. Jag vill också etablera en gruppkänsla där alla får bidra, även socialt!

Samtidigt måste jag som körledare prioritera den enskilda utvecklingen. Därifrån skapar man sedan den gemensamma klangen. Att arbeta mer med att sjunga utantill är värdefullt. Då kan sångaren ha mer fokus på andning och kropp.

P-G Alldahl

körledare, tonsättare och musikpedagog – Du skall inte sjunga falskt mot din nästa

– Hur gör man för att undvika det?

När jag själv började som elev på KMH så hade jag Lars Edlund som lärare varje måndag. Det handlade mycket om tonträffning, men det är inte samma som intonation. Sedan började jag med egna körer. Då ställde jag mig frågan hur jag skulle bära mig åt för att tonhöjden inte skulle sjunka. Jag fick experimentera en del själv, men hade hjälp av körpedagogutbildningar där jag medverkade.

Sten Ternströms bok”Körakustik” var en stor hjälp på vägen, och 1990 kom min första bok om körintonation.

Jag tycker att man i köruppvärmningar skulle använda andra musikaliska strukturer än de gängse.

– Vad är viktigt för mig? Min ambition är att knyta an till gamla kunskaper och göra dem tillgängliga för dagens sångare.

– Och nu vill jag testa på er!

(Vi fick sjunga The Mermaid Song på svenska vilket blir ”Den första gång jag såg dig”.

17

ökad skillnad mellan sångtonen och pianotonen.

Det är smart att spela ”motstämmor” i stället för att spela med. Man skapar en mer aktiv intonation i förhållande till det man hör.

Om jag låter kören sjunga utan dirigent och ber dem lyssna på basarna och stå en bit ifrån dem, så vaknar… basarna! Sopranerna börjar lyssna på ett annat sätt, och det blir ofta väldigt bra. Att lyssna på varandra kan betyda mycket och vara mer effektivt än att bara prata. Man måste bara dosera instruktionerna på ett vettigt sätt!

Intonation har förstås med tonbildning att göra. Lyssnande och gemensam tonbildning är målet.

Vi sjönk ganska rejält!

Så då tog vi om och stannade på vissa ställen där man kan lyssna efter intonationen i relation till vissa intervall.

Det finns fällor i fallande melodik. Det svenska språket innehåller många mörka vokaler, och de har en tendens att sänka tonhöjden. Dessutom inträffar de mörka vokalerna i den fallande melodin ofta på skalans andra och femte ton.

Vi upplevde också att dirigering tillför energi till kören.)

Mia och Malin – Jag har två favoriter, ”Mia” och ”Malin”. När man byter vokal kan man förlora energi, särskilt från i till a. Så texten kan ha avgörande betydelse för intonationen. Även i relation till en basstämma.

Det finns något som heter syntoniskt komma, som är tjugotvå cent.

Om man kommer åt vokalskiftena och andra och femte tonen, så har man kommit långt. Och när det gäller att sjunga renare än pianot, så har man hjälp av deltoner.

Pratar väldigt lite om intonation Jag skulle vilja sammanfatta så att när jag själv jobbade med körer pratade jag väldigt lite om intonation.

Jag använde pianot på ett vettigt sätt. Man kan använda kvinter, kvarter och oktaver – de fungerar bra.

Pianot är ett bra repetitionsinstrument. Men precis som kaffe, så erbjuder det mycket stimulans men blir lite darrigt om det används fel.

Och så jobbar jag mycket med vokalfärgerna som inte får bli för mörka, och det gäller i synnerhet andra och femte skaltonerna. +&– Jag använde ett enkelt system med plus och minus, där ett plustecken inom parentes betydde att en viss ton skulle sjungas aningen ljusare än motsvarande ton på pianot. I durtersen gäller det motsatta – den ska sjungas avsevärt mörkare än motsvarande ton på pianot. Ett plus- eller minustecken utan parentes betyder

Sten Ternström

professor i musikakustik Körsång ur akustisk synvinkel: – Vad hör man av de andra?

– Jag har sjungit i kör under många år och lärt mig väldigt mycket, bl.a. för Anders Colldén.

Frågan jag har ställt mig är: Vad hör man av de andra?

Och vad hör man av sig själv?

Så jag började forska på körsång. En sak som slog mig då var att sångare är obegripligt duktiga på det de gör.

– Så vad hör man själv av sin egen röst?

Det är ju så att man är den enda som hör sin röst på sitt sätt.

Man hör sin röst mer dovt än ljudet som går ut i rummet, eftersom diskanten försvinner. Vokalerna är förknippade med olika deltoner och det är intressant med deras olika karaktär och hur mycket av ljudet som är luftburet respektive benlett. Det varierar också med frekvensen.

– Våra röster trivs bäst när det finns en viss rumsakustik. Andra hör min röst med mer diskant än jag.

Det kan ställa till det i en kör där herrarna står bakom damerna och inte hör de högre frekvenserna i deras röster utan får en annan ljudbild än publiken.

Experimentera med placeringen Det kan sålunda vara givande att experimentera med olika placering av körens stämmor. Man kan också experimentera med hur ljudet strålar i olika riktningar. Riktverkan är störst vid omkring 3000 Hz.

18

Maxeffekten är störst inte rakt framåt utan faktiskt lite nedåt. Därför ska man inte ha mattor framför kören.

Röstanvändningen påverkas också av vad vi tror att de andra uppfattar. I en kör kan man känna att ens röst verkar passa ihop med vissa andra röster och ibland anpassa sitt spektrum.

Vi kan också göra experiment med virtuella körer i dag. Virtuell akustik har blivit väldigt viktigt, inte minst i dataspel.

Slutligen rör vi oss också omedvetet när vi sjunger.

Jaan Seim rektor vid estniska skolan, översättare och musiker – Esterna är ett sjungande folk

– Jag har mina rötter i Estland.

Mina föräldrar kom som flyktingar under kriget och jag är född här. I hemmet talades alltid estniska, vi sjöng mycket estniska sånger, och jag använder språket även i dag. Även kontakten med Estland har funnits hela tiden, och jag har rest dit mycket.

Estnisk kultur Jag har jobbat som rektor för Estniska skolan, och jobbar vidare, även efter jag har gått i pension. Nu arbetar jag med estnisk kultur på olika sätt. Jag gick också själv i Estniska skolan, och därefter på Adolf Fredrik, Ingesund och KMH. I femton år jobbade jag som tvärflöjtslärare, men sedan blev det alltmer kör för hela slanten, och i dag leder jag två estniska körer i Stockholm.

– Esterna är ett sjungande folk Vad betyder det i det här sammanhanget?

Sången har hela tiden varit en stark identitetsfråga för esterna, och hjälpt att stå emot förtryck. Under frigörelsen från Sovjetunionen 1991 blev den estniska körsången vida berömd, när enorma mängder människor samlades och sjöng.

Rik folkmusikskatt De estniska sångerna har till skillnad från många svenska inte haft någon definierad upphovsman. Men det finns en rik folkmusikskatt. Vi är ungefär en miljon innevånare, och det finns de som hävdar att vi har

en miljon folksånger också. Den riktigt gamla sångformen i Estland är ”runovisan”.

Det är muntliga berättelser som sjöngs i stället för att berättas. Det var långa berättelser, och de sjöngs fram i en väldigt enkel struktur.

(Jaan gav ett exempel på en form med åtta stavelser som presenteras av en försångare och som sedan upprepas av de andra.)

Runovisorna kan delas upp tematiskt, har ofta en arkaisk prägel, och ligger till grund för många körvisor.

En tonsättare som har använt sig av dem är Veljo Tormis.

– Dagens estniska körkultur växte fram under 1800-talet. Estland var då en del av Tsarryssland, men det fanns även en balttysk adel i landet, och esterna såg upp till den tyska kulturen. Under 1800-talet förekom många så kallade Sängerfesten i Tyskland, och esterna ville efterlikna det genom att samlas och sjunga. På det sättet föddes sångfestivalerna. Den första hölls 1869, och de hålls ungefär vart fjärde, femte år, och massor av sångare och publik samlas. Det finns också festivaler för barn och ungdomar. Det är kvalificerat men kul!

De första estniska kompositörerna börjar också dyka upp på 1800-talet, och de fick sin utbildning i Sankt Petersburg för Rimskij-Korsakov. Så småningom växte en nationell stil fram, och den byggde till att börja med mycket på den folkliga musiken. Under 1900-talet kom även Eduard Tubin och i senare generationer märks Urmas Sisaks och så naturligtvis Arvo Pärt! Hans musik har inte en nationell karaktär utan allmänmänsklig, och han är den nu levande tonsättare som framförs allra mest i världen i dag. De verksamma körerna stimuleras av de återkommande sångfestivalerna, och det finns flera stora körer på elitnivå fast vi har en så liten befolkning på ungefär en miljon.

– Men hur är då den estniska körklangen?

Många dirigenter ser mycket upp till det körideal som finns i Sverige.

Eric Ericson framhöll det svenska språkets betydelse för körklangen. Men även det estniska språket ger goda förutsättningar för sång med öppna klanger.

Samtidigt är språket ett hinder för spridande av den estniska körmusiken eftersom det tillhör en helt annan språkstam. Jag har arbetat med språkinstudering med svenska körer, och de får anstränga sig, men i slutändan blir det väldigt bra! referat Iwa Sörenson

19

Rapport från lokalföreningarna Nyss hemkommen från kvällspromenaden, under en stjärnklar himmel, förundras jag över sommarens nyckfullhet och ovilja att släppa taget om oss. Tacksam över en ledig dag med glass på bryggan, värmande sol och bad i ett ljummet hav, gläds jag åt ytterligare påfyllning av energi inför höstens utmaningar. Nu när vi hunnit en bra bit in i september har vardagens rutiner börjat komma på plats och höstens planering tagit form. Nytt för den här hösten är arbetet med nystartade lokalföreningen Röstforum Mitt.

Förra hösten var vi några röstintresserade människor som strålade samman i en liten stuga strax utanför Hudiksvall. Vi var väldigt överens om att Röstforum behöver en lokalförening norr om Stockholm och sedan januari i år så finns nu Röstforum Mitt. Norr om Stockholm är rent geografiskt mer än halva Sverige, så vi bestämde oss för att begränsa oss till att omfatta ett område från Dalälven i söder och Örnsköldsviks kommun i norr. Självklart välkomnar vi medlemmar även från annat håll men verksamheten kommer att genomföras i vårt nämnda upptagningsområde.

Under våren genomförde vi två röstkaféer på två olika platser samma dag och på samma tid. Vi bjöd in andra röstintresserade personer att träffa oss på ett lördagsöppet café där vi informerade om vår nystartade förening och bjöd in till samtal om vårt gemensamma intresse. En handfull personer kom till respektive Bollnäs och Sundsvall där även delar av vår styrelse finns.

Styrelsen i Röstforum Mitt består för närvarande av 6 personer och vi finns i Bollnäs, Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall. Själv bor jag i Mellanfjärden i Nordanstig och ser det geografiska avstånden mellan oss som något som måste lösas, istället för ett problem, för att få en fungerande verksamhet i föreningen. Öka medlemsantalet och planera och genomföra meningsfulla aktiviteter ser jag som spännande utmaningar i föreningen den här hösten.

En annan utmaning vår nystartade förening står inför är att hitta fram till ett vitalt och stabilt styrelsearbete. Det är något som bara kan nås genom hårt arbete och samsyn där hemligheten ligger i att tillsammans kan vi mer.

Så snart jag lagt sista tangentslaget i den här texten ska jag skicka ut kallelse till vårt kommande styrelsemöte som vi har på zoom kommande vecka.

Påfylld med ny energi och tillförsikt välkomnar jag hösten och ser fram emot att välkomna nya medlemmar till Röstforum Mitt så småningom.

Monika Westin Ordförande Röstforum Mitt

20

Reklamrösten talade på Röstforums Riksstämma 2023.

Mikael Wilkas

Jag är reklamröst och har genom åren spelat in över 1000 voice-overs.

Att använda min röst i dylika sammanhang är jag väldigt trygg i. Men sång har jag alltid haft stor respekt för. Jag har nämligen alltid ansett att jag helt saknar sångröst. Men det verkar ju så kul och givande med sång.

För ett par år sedan fick jag nys om att en Åsa Winald arrangerade sångträning i gruppen Vox. Det är en sånggrupp som träffas en gång i veckan för att sjunga tillsammans och för varandra solo. Jag gick dit på vinst och förlust. Väl på plats fick jag klart för mig att metodiken som Åsa använder sig av i undervisningen heter Estille Voice Training. Vilken öronöppnare! Jag blev biten direkt. Nu är jag inne på min 5:e termin och jag missar inte en sångträning.

Efter att Åsa fått lära känna mig lite bättre fick hon klart för sig att jag arbetar som professionell röst i reklam och filmsammanhang. Därför fick jag frågan om jag ville prata lite på Röstforums Riksstämma. 45 minuter på temat ”Den empatiska rösten”. Spännande tänkte jag och tackade ja. Tack för förtroendet Åsa.

Här kommer några rader om vad jag talade om.

-På 90-talet slog kommersiell radio igenom på allvar.

Plötsligt var kommersiell radio och radioreklam orden på allas läppar. Nytt och spännande. Tänk att få lyssna på radio på samma sätt man gjort i USA och England sedan många år. Bara massor med musik och lite prat. För att inte tala om reklamen. Så exotiskt. I Sverige var det fortfarande Sveriges Radio som gällde. Pop-musik spelades bara ibland. Svensktoppen var stort. Kommersiell radio drabbade oss därför med kraft och blev väldigt inne.

De stora nya radionätverken satsade stort med sändningar både lokalt och nationellt. Annonsörerna strömmade till. Men plötsligt insåg man att det saknades röster till alla voice overs och reklamspots. Visst fanns det skådisar och ett gäng bra röster som arbetat med biotrailers. Men nu blev det frågan om stora volymer. Populära röster tjatades ut snabbt eller blev för dyra.

Reklambyrå I denna tid drev jag reklambyrå och eftersom jag har ett stort musikintresse, både som artist och kompositör, var steget kort till att börja skapa ljudande reklam.

Vår satsning på radioreklam blev snabbt en framgång.

Min specialitet var musikjinglar. Alltså melodisnuttar

med sång där budskapet är från ett företag.

Men vi på byrån hade ju samma utmaning som alla andra kollegor i branschen. Det var ont om reklamröster. Så en lösning var att jag själv började läsa in budskap i studion. Jag har en naturligt mörk och förtroendegivande röst. Men snabbt förstod jag att det inte räckte långt. Tempo, engagemang, tonalitet och mycket mer krävs för att det ska fungera. En radiospot är i genomsnitt 30 sekunder lång och budskapet ska hinna inramas av både musik och eventuella ljudeffekter. Det behöver gå undan. 30 sekunder är en tight ram. Jag upptäckte snabbt att det viktigaste var att finna rätt tempo och att lägga alla betoningar på rätt ställe samt att rensa manuset på onödiga fraser och ord. Pang på rödbetan. Inga krusiduller. Du ska även låta som att du älskar din produkt eller tjänst även om det handlar om en Bajamaja eller en braskamin. Att vara reklamröst är en svår konst och det tar tid att bli riktigt bra. Att vara reklamröst innebär att du ska låta empatiskt, omtänksam och entusiasmerande. Det handlar mer om ett sound snarare än om en röstskådespelarinsats. Budskapet ska gå fram tydligt på ett varmt och för varumärket representativt sätt.

Träning -Lyssna För att träna mig lyssnade jag på internationell radioreklam och provläste sedan allt från reklamutskick till tidningsannonser som jag spelade in på en liten bandspelare. Jag blev snabbt mer slipad och fick många uppdrag. För att inte min röst skulle bli för frekvent förekommandes i etern fick vi satsa på att utbilda fler röster och vi byggde efter hand upp ett litet stall med noga utvalda röstproffs.

Något som också var populärt på den tiden var att radioannonsörens vd, försäljningschef, marknadschef eller kanske receptionist själva skulle vara rösten i sin radioreklam. Alla ville vara med i radio. Det var en utmaning att ge regi. Den som inte är van att höra sin röst inspelad blir nervös och får svårt med tempo och tonalitet. Ofta var det även tidspress. Mastertapes med inspelningarna skulle skickas på posten eller via budbil till radiostationen. Ofta till en annan stad. Kampanjen startade kanske på en på måndag och vd:n hinner till slut med att komma till studion på torsdag veckan innan. Det måste bara bli klart idag och helst bra. Bråttom är bara förnamnet. Många äro de otränade röster som tufsats till under inspelningen. Det fanns helt enkelt inte tid att vara diplomatisk. Resultaten blev oftast godkända. Men det hände allt för ofta att slutresultatet blev lidande.

Förberedelser Så med tiden insåg jag att det var viktigt att göra klart för de kunder som avsåg tala in sina egna budskap, att de behövde förbereda sig. Om de inte gjorde det så vägrade vi helt enkelt att spela in och rekommenderade i stället att vi skulle använda ett proffs. Med tiden utvecklade jag ett träningsprogram för ovana reklamröster. Efter det så gick denna typ av inspelningar ofta riktigt bra.

Träningsprogrammet var mycket enkelt.

1.

2.

3.

4.

5.

Lyssna på radioreklam och tv-presentatörer.

Härma.

Ta ett reklamblad du fått på posten eller en an nons i tidningen. Läs högt för dig själv. Spela in lyssna, justera, prova igen. Inspelningen skulle bara vara för adeptens öron.

När adepten började bli lite varm i kläderna skulle det faktiska radiomanuset läsas in på samma sätt.

Inspelning i studion. Klart!

Att bli en riktigt bra reklamröst tar förstås tid. Men här handlande det mest om att få personen att vänja sig vid att höra sin röst och att träna på att läsa innantill. Att hinna ta till sig manuset och vara mottaglig för regi. Resultaten blev genast mycket bättre.

Med åren har jag blivet en rätt slipad röstcoach inom gebitet reklam- och presentatörsröster.

Idag lever vi i en annan tid. Vi har sociala medier och YouTube och mycket mer. Det betyder i praktiken att alla individer såväl som företag och organisationer kan ha ett eget universum av olika mediekanaler. Så är också fallet, över 80% av alla företag i Sverige använder sig av sociala medier idag.

Initialt handlade det om att publicera endast text och bild men kom snart att utveckla sig till att också inkludera film och rörlig grafik. Idag är film och rörligt material det som gäller om du vill sticka ut. Därför satsar många företag på att filma sina anställda, kunder, produktlanseringar och mycket mer. Man skapar kul intervjuer och presenterar intressanta case för att sedan publicera i sina kanaler på nätet och hemsida.

Samma sak gäller många egenföretagare som sitter hemma och spelar in en voice over till sin presentationsfilm på hemsidan eller Linkedin. Eller filmar sig själva för samma ändamål.

Linslusar Visst finns det linslusar som älskar att stå framför kameran eller prata på i poddstudion. Men de flesta känner sig lite obekväma och vissa får rent av ångest av blotta tanken. Inte nog med att man ska behöva se sig

21

själv. Du ska också behöva lyssna på din egen röst. När jag idag arbetar med denna kategori av företag och deras anställda, i min roll som reklam- och medieman, har jag med mig min erfarenhet från tiden i mitten av 90-talet.

Riksstämman 2023 Jag använde därför avslutningen på mitt anförande på Röstforums Riksstämma 2023 med att ge lite tips och inspiration.

Dessa tips vänder sig främst till alla dessa som får ångest vid blotta tanken på att bli fotad, filmad eller stå inför grupp och prata. Men som tack vare sin anställning eller andra åtaganden ibland behöver göra det ändå. Men tipsen kan också passa för dig som bara vill slipa lite på någon detalj eller helt enkelt vill bli mer bekväm i dylika sammanhang. Jag vet att det inom Röstforum finns många vana talare, logopeder, sångare och så vidare. Till er säger jag, hoppas jag inte sparkar in för många öppna dörrar.

OK, då kör vi: 1. De flesta är vana att se sig själva i spegeln, alltså spegelvända. Det betyder att när du ser dig på bild eller film så ser du ut som andra ser dig. Rättvänd. Men bara den lilla, lilla skillnaden gör att du inte riktigt känner igen dig. Även det faktum att du kan få uppleva dig själv från olika vinklar kan vara ovant. Men du är inte ful. Bara ovan.

2. Att höra sin egen röst inspelad fungerar på samma sätt.

Hur din röst låter inne i ditt huvud är inte samma sak som hur andra hör dig. Det är helt enkelt ovant. Resultatet blir ofta kommentarer som ”Jösses, jag låter ju inte riktigt klok”.

Men du låter i allmänhet precis som du ska låta. Du är bara ovan.

Så hur kan man träna på detta?

Nu finns mobiltelefonen. Du kan både, filma, fota och spela in ljud. Så här kommer mina bästa tips: 1. Om din ambition är att få en mer säljande reklamröst.

Lyssna på nyhetsuppläsare och de som pratar i exempelvis Tv-reklam. Hur fraserar dom, vilken tonalitet används, vilket tempo använder dom? Spela in dig själv på mobilen när du sedan läser baksidan av mjölkpaketet eller en annons på nätet eller i lokaltidningen. Lyssna, justera, gör om tills du börjar bli nöjd med din röst. Träna, träna, träna. Tycker du att det är kul så kommer du snabbt att nå oanade resultat.

Tänk också på att våga gå upp lite i volym och visa attityd.

Experimentera med olika tonfall. Var energisk, lugn, varm, säljande och så vidare. Testa också att läsa så fort du kan utan att tappa budskapet i texten. När du sedan spelar in din röst och måste hålla tiden så känns det mer hanterbart om du testat att överdrivet snabbläsa innan. Reklamröster måste ofta hålla sig till en tidsram på 10. 20 eller 30 sekunder. Var dig själv. Försök inte låta som någon annan.

22

2. Om du känner dig lite obekväm eller rent av ångestfylld inför att bli dokumenterad på foto, film eller inspelning av din röst. Då kan du ju välja att helt avstå, såklart. Man måste inte. Men om det begränsar dig i din vardag eller om ditt vardagliga dagliga värv kräver detta, gör så här. Ta din mobil och spela in dig själv. Helst filma. Gör grimaser, fulskratta, prata på, fåna dig och var lite galen. Jag menar allvar, överdriv. Testa också att vara lite seriös, läs ur en bok.

Börja försiktigt. Använd badrummet, bilturen eller köket när du är ensam hemma. Öka på när du känner dig lite mer bekväm. Tvinga dig att se dessa filmer. Det kommer att kännas ovant i början. Men du kommer inom kort att börja vänja dig vid hur du låter och ser ut. Du kommer ganska snabbt fram till en punkt då du inte lider av att se och höra dig själv. Hux flux, du är botad och vet hur perfekt och unik just du är på att vara just du.

En kundberättelse Jag minns med värme en kvinna som var chef för en stor organisation som behövde spela in en film där hon skulle läsa på teleprompter och titta rakt in i kameran. Det skulle bli en kort presentation av organisationens nya satsning. Jag var satt att ge regi. Kvinnan led alla helvetets kval men styrelsen hade gett henne i uppdrag att lösa detta. Det gick inte att backa. Kvinnan ansåg sig vara ful bortom all hjälp, ha en fullständigt vidrig röst och dessutom helt sakna charm. Detta är ordagrant hennes eget omdöme om sig själv. Att jag inte höll med spelade ingen roll. Det tog en hel dag.

Efter en dryg vecka ringde kvinnan till mig. Hon kvittrade på telefonen. Nu hade hon fått se slutresultatet och hunnit smälta sin upplevelse. Hon tackade mig och sade att hon faktiskt såg riktigt trevlig ut och dessutom hade både en trevlig röst och utstrålning.

Denna filmning hade förändrat hennes liv. Hon hade helt enkelt vant sig vid att se och lyssna på sig själv utifrån.

Ta fram mobilen. Det fungerar.

Lycka till!

Mikael Vilkas mikael@vilkas.se 070-471 80 47

Rapport från lokalföreningarna Röstforum Väst Det är väldigt trevligt och inte minst välbehövligt att träffas och prata med kollegor om röst och liv.

Under de senaste två åren har vi i Röstforum Väst ordnat After Work på Eva*s Paley (anrikt konditori på avenyn i Göteborg) ett par gånger/termin, senast i september. Vi kommer att fortsätta med och nästa gång blir 17 november kl 17.00-19.00. Välkomna!

Vi har också haft en kväll med föredrag om ”Röstens psykologi” med Lina Bjarnegård Carlsson (logoped) i oktober.

Vad är röstpsykologi? Är rösten en del av kroppen?

Röst och identitet? Hur påverkas rösten av stress?

Hur mycket av vårt jag är rösten? Hur mycket påverkas rösten av det som händer runt oss?

Det blev många igenkännande och intressanta diskussioner. Vi konstaterade att det pratas alldeles för lite om den aspekten av rösten. Vi arbetar med människor, med deras syn på sin röst via kroppen, erfarenheter, psyke osv, men vi påverkas också av synen på våra egna röster. Fysik, psyke och röst hänger ihop.

Till våren kommer vi att fortsätta med After Work.

Håll utkik efter datum.Vi har två intressanta uppslag till aktivitet som vi arbetar med, men ingenting är klart än så mer info kommer. Det ena kommer att ske via webinar (från USA) och det andra kommer att vara på plats i Göteborg. Vi hoppas att båda går i lås som vi vill. Väl mött! Åsa Winald ordf i RF Väst

23

Rapport från lokalföreningarna Röstforum Sydost Lördagen 13 maj anordnade Röstforum Sydost en medlemsträff i Växjö med fokus på Alexanderteknik.

Alexanderläraren Björn Jungner, verksam i Malmö och med stor erfarenhet av att jobba med musiker och sångare, bjöds in för att lära oss om Alexanderteknik.

Under förmiddagen föreläste Björn om Alexanderteknik och vi fick lära oss att metoden handlar om att förbättra hur vi använder våra kroppar genom att stoppa reflexmässiga inlärda impulser som inte är bra för kroppen. Genom att stoppa dessa impulser kan vi hitta tillbaka till hur vi använde våra kroppar när vi var barn: en naturlig hållning som inte är ”militäriskt” översträckt och inte heller böjd och spänd av för mycket stillasittande. De flesta människor spänner och förkortar nacken mer och mer efter barnåren så Alexandertekniken lägger fokus på att nacken ska vara lång och fri och den friheten sprider sig sedan till rygg och den övriga kroppen. Det handlar om att snarare ”släppa” kroppen än att ”hålla” den och att låta hållningsmuskulaturen arbeta ifred. Överfört till sång kan detta också handla om att genom att vi stoppar oss från att göra ”fel” så hittar kroppen själv de muskler som bör vara aktiva i sången. Vi bör inte lägga oss i för mycket eftersom kroppen är smartare än oss!

Efter en god lunch på ett av stadens fik fick vi som var på plats förmånen att få varsitt pass då Björn jobbade med oss enskilt. Alla kände vi oss friare och lättare i kroppen efter ett pass med Björn!

Vi som väntade på pass med Björn hade samtidigt röstsnack medan vi mumsade på hemmagjord jordgubbspaj! Vi pratade bl. a. om röstregister, olika pedagoger och metoder, rösten i olika genrer och vad det egentligen innebär att ”hitta sin röst”. Är det ett bra sätt att utrycka sig som pedagog eller inte? Olika infallsvinklar gjorde dessa diskussioner mycket intressanta!

Maja Lundbeck, ledamot i Röstforum sydost

Röstforum Stockholm Detta år har Röstforum Stockholm hunnit anordna två SNACK och styrelsen planerar nu för ett tredje. Årets första SNACK ägde rum i våras 14 april på Kulturfyren i Gamla stan.

Då föreläste Mauro B. Fiuza om dist- och growltekniker. Mauro är sångpedagog och röstforskare med examen i musikpedagogik och master i logopedi.

Han kom ända från Madrid för ett forskningsbesök på KTH och vi passade då på att bjuda in honom att lära oss om growl och distortion och hur vi kan producera den typen av teknik på ett för rösten hållbart sätt. Det blev en intressant kväll med cirka 25 personer där Mauro med stort engagemang vägledde oss genom de olika teknikerna och därefter avslutade med en masterclass med en sångelev från Rytmus.

Höstens första SNACK gjordes i samarbete med Kungliga Musikhögskolan den 18 september då Susanne Rosenberg, folksångerska, professor och forskare i folksång, höll en workshop och föreläsning om Folk song Lab, Blåtoner och Krus. Kvällen började med att Susanne tryggt ledde oss i en härmningsoch improvisationsövning som varade i en halvtimme, även om det kändes som en kvart. Det blev en musikalisk upplevelse som deltagarna i rummet fick dela tillsammans och den följdes av en intressant diskussion samt en föreläsning om olika kvaliteter i gehörsmetoder i folksång. Vi fick lyssna till inspelade sessions i folk song lab, lära oss om folksångens fundament som till exempel kommunikation, interaktivitet, interpretation och närvaro, samt lära oss om frasbaserad och pulsbaserad folksång som vallmusik och trallning.

I november planerar styrelsen ytterligare ett SNACK i form av en AW där vi kan ha ett tillfälle att träffa röstintresserade medlemmar i Röstforum. Mer info om detta kommer.

Styrelsen genom Rebecca Häller Gisslén & Ulrika Zettersten

24

Debatt Roland Rydell Överläkare och docent Foniatri och laryngologi Skånes universitetssjukhus/Lunds universitet

”Dags att byta termen stämband mot stämveck, det har varit fel sedan 1741!”

Språket ska vara en bro till förståelse mellan människor tycker jag. Jag pratar dagligen om rösten, mest med patienter men också med studenter av olika slag. Under drygt 30 år som foniater och laryngolog och tusentals patientmöten har jag förbluffats över hur lite genomsnittspatienten kan om anatomin. Ordet stämband har alla hört, men de har ofta en vag aning om var det sitter och alla vet inte ens att de är två. Problemet är att deras känsla för ordet band snarast blir ett hinder när man ska förklara hur det hela fungerar. Band är ingen bra beskrivning av strukturen som vibrerar, det passar bara för ligamentet på djupet. Den för funktionen så viktiga vibrerande delen är verkligen mer som ett slemhinneveck. Namnet på latin är också mycket riktigt plica vocalis, det vill säga veck.

Den felaktiga översättningen stämband kommer från den franske anatomen Antoine Ferrein. År 1741 publicerade han sin felaktiga teori om röstens uppkomst.

Han trodde att plicae vocalis fungerade som ett stränginstrument och använde termen ”cord vocale” som sedan blev stämband på svenska och liknande på andra språk. Med ökad förståelse för röstkällans funktion har allt fler insett att originalet veck är en bättre beskrivning än band. Idag är det egentligen inga initierade röstforskare, logopeder eller foniatrer inom den engelskspråkiga sfären som använder termen vocal cords utan vocal folds är helt dominerande.

Själv har jag sedan länge använt termen stämveck, det känns naturligt, även om jag ibland tänker att röstveck kanske är ännu bättre. Det är klart att experter som jobbar med röster vet vad det handlar om och därför har orden kanske inte så stor betydelse, det är mer en pedagogisk fråga när man ska föra kunskap vidare.

Det finns flera argument mot att byta ut termen stämband. Här kommer några från olika experter inom området:

”I Socialstyrelsens diagnossystem (ICD-10) används stämband i namnen på alla diagnoser t ex stämbandspolyper, stämbandsödem (och inte stämveckspolyper och stämvecksödem).”

Helt riktigt, men vem har bestämt vad det ska stå i Socialstyrelsens diagnossystem? Jo, en kollega jag kände fick uppdraget på 90-talet. Vem som får uppdraget att översätta 1CD-11 vet jag inte men hoppas det blir jag. Jag har sett den engelska varianten av ICD-11 och den är så klart skriven av en äldre kollega med liten eller ingen kunskap om foniatri, där heter det fortfarande ”vocal cord”, suck…

”Att ändra termer har kanske inte så stort värde. En effekt är ju att folk inte fattar vad termen betyder respektive undrar varför inte den gängse termen behålls.”

Värdet är att patienterna lättare förstår förklaringar om varför deras röst inte fungerar. Min uppfattning är att patienterna är mycket intresserade och lätt suger åt sig ny informationen, folk har lätt att vänja sig vid nya termer. ”Med tanke på hur hävdvunnen termen ”stämband” är, så jag ser ingen god anledning att byta till ”stämveck” – speciellt inte med hänvisning till att man gör det på engelska.”

Nej, man ska inte byta för att man har gjort det på engelska. Det som hänt är att man i den engelska terminologin tagit hänsyn till fakta och korrigerat efter gällande teorier.

På en hemsida jag besökt dök följande citat upp:

För att inte tala om den underbara formuleringen på Wikipedia:

Haha! ”…är två veck…”, ja, just det!

25 Redaktionens bidrag En mycket bra genomgång av terminologin finns i en artikel i Journal of Voice 2017 som klart och tydligt konkluderar att: "For teaching purposes, the clarity of expression in this term is also advantageous. Language within medicine evolves in keeping with our understanding and the time seems right to consign the term “cord” to history."

The Instrument of Voice: The “True” Vocal Cord or Vocal Fold?

Andy Hall, Richard Cobb, Karan Kapoor, Romana Kuchai, and Guri Sandhu, London, UK Journal of Voice, Vol. 31, No. 2, pp. 133–134 0892-1997 http://dx.doi.org/10.1016/j.jvoice.2016.02.008

Kanske termen röstveck är ännu bättre än stämveck?

RÖSTRESAN -Lindestad

Sök i Youtube på ”Röstresan” Klicka på bilden

Röstband har använts tidigare, i Svenska akedemiens ordbok står det: Argumentet att det är svårt för folk att ändra sig köper jag inte alls. Se bara på några exempel:

En liten rolig allsång från arkivet med text av Per-Åke Lindestad O voce mio

daghem-dagis-förskola sockersjuka-diabetes middag-lunch städerska-lokalvårdare-hygientekniker rullstolsbunden-rullstolsburen invalid-handikappad-funktionsnersattfunktionsvariation slag-slaganfall-stroke sjukgymnast-fysioterapeut blodförgiftning-sepsis öronsus-tinnitus

Italiensk trad/Lindestad

Med andra ord, det är hög tid att byta ut stämband mot stämveck eller röstveck!

Roland Rydell Roland är även ledamot i Röstforums förbundsstyrelse. (Red.not)

One of these mornings, from the bed just risen, Look in the mirror, clear the throat and listen.

The tongue is tender, are they thick or slender The vocal folds? Oh, can I sing today?

Praise God Almighty! My voice is there!

O voce mio, so bright and fair!

O voce, o voce mio! My voice is there, my voice is there!

Later this evening, right behind the curtain All chest in turmoil, and my temples hurtin’ Some silent humming, now the moment’s coming, And here I am to call my cords to sound!

It’s now or never, my voice is there!

O voce mio, so bright and fair!

O voce, o voce mio! My voice is there, my voice is there!

Bilder från Riksstämman 2023 i Göteborg