Jules Verne på Rivieran

I det pampiga huset ”Les Chènes Verts” bodde Jules Vernes under några vintrar.

Jules Verne och Rivieran gick aldrig riktigt ihop

Han är världens näst mest översatta författare och skrev om fantastiska resor till verkliga eller uppdiktade platser. Några vintrar bodde han på Cap d’Antibes, i huset ”Les Chènes Verts”.

Men egentligen tyckte Jules Verne inte om Rivieran särskilt mycket.

Grundaren av den kända franska dagstidningen Le Figaro, Auguste Villemessant, ville i mitten av artonhundratalet skapa ett hem på Rivieran för sjuka kulturpersonligheter som behövde vila upp sig. Han lät bygga ett mindre palats längst ute på Cap d’Antibes, som han döpte till det inte alltför originella namnet Villa Soleil.

Huset fortsatte vara vilohem en tid men byggdes om till ett hotell 1914 som fick namnet Hôtel du Cap-Eden-Roc. Det är idag ett av Rivierans mest exklusiva hotell.

En av dem som vilade upp sig i Villa Soleil var en på den tiden mycket känd fransk romanförfattare och dramatiker som hette Adolphe d’Ennery. Han föll för områdets skönhet och köpte 1865 en tomt i närheten. Året efter gav d’Ennery i uppdrag till arkitekten Auguste Abeille att uppföra ett hus i tre våningar på den nyköpta tomten. Huset

Vem har inte i sin ungdom läst någon spännande och fantasieggande bokklassiker av Jules Verne. Men så är han än idag betraktad som världens näst mest lästa författare.

döptes till Les Chènes Verts - de gröna ekarna eftersom det fanns en mindre ekskog på tomten.

En man före sin tid Jules Verne föddes i Nantes år 1828. Redan som nyfödd var han långt före sin tid. Ett skrivfel i födelseattesten angav nämligen hans födelseår till 1928. Kanske kan man säga att Jules Verne genom sitt författande just försökte bevisa att han var född före sin tid.

Jules Verne studerade juridik i Paris, påhejad av sin far som var jurist. Men den unge Jules var mer intresserad av teater och litteratur. Han beundrade de stora franska författarna som vid denna tid, bland andra var Victor Hugo och Alexandre Dumas. Genom sin bekantskap med Alexandre Dumas son fick Jules Verne 1850 sitt första teaterstycke uppfört på en av Paris teatrar.

Men han tyckte att han behövde ett mer stabilt yrke än författarens. Med pengar från sin pappa köpte han in sig i ett börsmäkleri. Med det som bas kunde han ägna sig åt det han ville, nämligen att skriva. Det gjorde han genom ett antal

publicerade noveller. Men han drömde också om att skriva en större roman.

Blev refuserad I vanlig ordning blev flera av hans första verk refuserade. Av en förläggare fick han rådet att omarbeta en av de refuserade böckerna och lägga fokus på populärvetenskapen i den. Boken blev en omedelbar succé när den utgavs 1863 med titeln Cinq semaines en ballon - Fem veckor i en ballong.

Den kom ut i många upplagor och lade grunden till Jules Vernes stora popularitet både i Frankrike och utomlands. Romanen översattes till svenska 1873.

Paris i tjugonde seklet Framgången med den första romanen fick Jules Verne att ta fram en roman han skrivit några år tidigare men som aldrig publicerats. Den hade titeln, Paris i tjugonde seklet, och som han lämnade in till förläggaren. Till slut hade det blivit hela 62 romaner och 18 noveller. Framgångarna gjorde att pengarna strömmade in och Jules Verne slutade med börsmäkleriet. Flera av hans mest kända romaner publicerades under det första årtiondet av författarskapet. Romanen väckte stor uppmärksamhet när den publicerades. 1889 gjorde den amerikanska reportern Nelly Bly en jordenruntresa i Phileas Foggs fotspår och hon lyckades klara det på ”bara” 72 dagar. Och då hann hon ändå med att under resan besöka Jules Verne i Amiens.

Jules Vernes böcker har översatts till mer än 95 språk. Han lär vara den mest översatte franska författaren och näst efter Agatha Christie den mest översatte av alla i världen.

Jules Verne på Rivieran Även om Jules Verne bodde i Paris och på andra platser i norra Frankrike tillbringade han ofta vintrarna på Rivieran. En tid bodde han på vilohemmet Villa Soleil, men han bodde också hos sin vän Adolphe d’Ennery på Les Chènes Verts under sex vintrar. Dit seglade han med sin yacht Le Saint Michel II som han ankrade upp i viken nedanför villan.

Redan 1864 publicerades Till jordens medelpunkt och året efter Från jorden till månen. 1870 kom En världsomsegling under havet. Och 1873 kom Vernes kanske mest kända bok, Jorden runt på 80 dagar. Romanen är en framtidsberättelse och beskriver hur det är att leva i Paris år 1960. Då kommer det enligt Jules Verne att bland annat finnas vätgasdrivna bilar, fotokopieringsapparater och ett slags datorer. Ganska bra förutsägelser, således. Men även det här manuskriptet blev refuserat av förläggaren som argt menade att ingen skulle tro på sådant och att både förlaget och författaren skulle få dåligt rykte. Romanen var också en ganska mörk framtidsskildring, där konsten föraktas och människorna bara är intresserade av materiella ting. Av detta lärde sig troligtvis Jules Verne nödvändigheten att skriva mer optimistiska böcker, om de skulle bli kommersiella framgångar. Så romanen glömdes bort och fick vänta på utgivning till 1994. Näst mest översatta författaren När den första romanen kommit ut gick dock författandet bättre för Jules Verne. Han fick kontrakt med en förläggare att skriva två romaner per år, som han skrev för hand vid sitt skrivbord. Romanerna kom bland annat ut i en tidning för ungdomar, Magasin d’éducation et de récréation men det var inte enbart till yngre läsare som Jules Verne riktade sig. Nils Lindholm nilspetter.lindholm@gmail.com När Jules Verne inte bodde i själva huset som gäst kunde han mycket väl övernatta på sin yacht “Saint Michel II” som låg ankrad nedanför. Affisch till den teaterpjäs som Jules Verne skrev 1874 under en vistelse på Cap d’Antibes. Pjäsen bygger på hans bok “Jorden runt på 80 dagar”. År 1874 arbetade han i villan för att göra en teaterversion av Jorden runt på 80 dagar. Även pjäsen blev en dundersuccé i Paris. Men livet på Rivieran passade inte Jules Verne, så besöken blev inte så långvariga. Kanske kändes Rivieran på den tiden, långt före Sophia Antipolis och annat, alltför långt borta från teknologi och modernitet som präglade många av Jules Vernes romaner. Jules Verne dog av diabetes i Amiens 1905. Les Chènes Verts – vad hände sen Villan, som ligger på 152 Boulevard John F Kennedy, såldes några år efter Adolphe d’Ennerys död till en privatperson och är fortfarande i privat ägo. För närvarande lär den ha ryska ägare. Man kan tyvärr inte besöka villan men man kan se den mycket väl från gatan. Vid de stora grindarna sitter en minnesplatta med inskriften Dans cette propriété Jules Verne écrivit une partie des ses oeuvres - I detta hus skrev Jules Verne en del av sina verk.

Lyon är Frankrikes tredje största stad. Från kullen Fourvière har man strålande utsikt med gamla stan och Rhône i blickfånget. Lite disigt just den här dagen men vi såg bra ändå.

Vi tog tåget till Lyon

Vi har passerat Lyon många gånger.

Men alltid avstått från att åka in i själva staden som känts svår att greppa och att det antagligen är knepigt att parkera.

Med tiden har vi blivit allt mer nyfikna.

Nu var det äntligen dags.

Tåget är fantastiskt, inga transfertider eller incheckningsprocedurer. Det finns gott om utrymme och upplevelsen av att åka genom landskapen är i sig inspirerande. Till Lyon tar det fyra timmar från Antibes. Du sätter dig bekvämt med ditt morgonkaffe och är framme lagom till lunch.

Att Lyon är ”gastronomins huvudstad” vet nog de flesta. Men att det finns ett så stort utbud av bra restauranger inom

alla kategorier kunde jag inte ana. Det överträffade faktiskt våra förväntningar. Men det är inte bara mat som gäller. Lyon är också klassad som världsarv av Unesco. Här finns det mycket att uppleva och njuta av. rimligt pris i en öppen och omsorgsfullt dekorerad miljö. Det är ett ställe där alla sinnen får sitt. Deras lunchmeny kostade 39 euro och vi fick verkligen valuta för pengarna. Jag kände mig glad när vi gick därifrån. En riktig helhetsupplevelse.

Möt morgondagens stjärnkockar För att få en riktigt bra start på vår tvådagarstripp hade vi bokat bord på L´Institut, som ligger centralt vid det vackra torget Place Bellecour. Restaurangen drivs inom ramen för Paul Bocuse Institut och leds av Chef Cyril Bosviel. Till sin hjälp har han elever från elevskolan, morgondagens stjärnkockar och restauratörer som kommer från hela världen. Det märks direkt att det är ungdomar med höga ambitioner. Allt ifrån mottagandet, placeringen vid bordet, servicen och inte minst maten. Typen av restaurang benämns Bistronomique. Här kan man äta en högklassig lunch till ett Ett B&B med guldkant Vi hade också valt att bo intill Place Bellecour, som är ett bra och centralt läge. Den här gången hade vi chansat på att boka ett bed & breakfast närmare bestämt Chez Madame de Bellecour. Det visade sig att vi hyrt ett rum i en gigantisk och ytterst intressant inredd bourgeoise-våning. Vi hade tillgång till stora delar av lägenheten och kunde för en stund känna oss som om vi tillhörde den franska aristokratin i början av 1900-talet. Vår värd var en färgstark konstnär som levde ensam i denna gigantiska våning. Hon var en spännande bekantskap.

Film- och miniatyrmuseum i världsklass Nu är det ju inte bara mat som gäller i Lyon. Det finns mycket intressant att se också. Att bara promenera i gamla stan är en upplevelse i sig. Något som dök upp för oss var Musée Miniature & Cinéma. Vi valde att gå in och det ångrar jag inte. Den delen som handlade om film tyckte vi var lagom intressant, men det är en smaksak. Att film har en egen plats här kan bero på att det var i Lyon som bröderna Lumière uppfann filmen. Miniatyrdelen däremot fångade oss totalt. Flera rum med fantastiska miljöer gjorda i miniatyr. Så välgjort i alla detaljer. Hit kommer vi tillbaka nästa gång.

Kvarterskrog att återvända till Nu åter till maten. I Lyon kallas en typisk kvarterskrog för Bouchon och av dessa finns det gott om. Här serveras lokala specialiteter. Jag tror att många är bra och prisvärda. Vi valde, att, efter lite efterforskningar, besöka Bouchon Tupin. Det var ett fynd. För 21:50 euro fick vi varsin trerättersmeny och en pot Lyonnais, en 46-centiliters vinflaska, för 14 euro. Gott, vällagat och rikligt. Ett välbesökt ställe, varmt, välkomnande och hög puls.

Titta ut över staden Med så mycket mat i magen gäller det att röra på sig och gärna tillryggalägga många steg och gärna höjdmetrar.

Vardagsrummet i vårt ”bed and breakfast” Chez Mme Bellecour. Det var bara att slå sig ner och njuta.

Vi valde att ta oss upp till den vackra basilikan Notre-Dame de Fourvière. Den ligger på en kulle och vägen dit är ganska brant. Kyrkan är ett landmärke i staden och när du kommer dit har du en strålande utsikt över hela Lyon. I området ligger också en gammal romersk amfiteater. Här är det konserter under sommartid. Det måste vara en stor upplevelse att komma hit då. Enligt uppgift kunde den gamla teatern ta emot upp till 11 000 personer under sin storhetstid, nu vet jag inte vilken kapacitet den har. Mästerkocken Bocuse Så åter till Paul Bocuse. Den mästerkock som av många anses som 1900-talets störste och som avled 2018. Utmärkelsen Bocuse d’Or är en av de finaste i restaurangvärlden. Denne man har verkligen satt sin prägel på Lyon. Här finns också den exklusiva restaurangen Paul Bocuse, känd över hela världen. Smakar det så kostar det och vi kände inte att vi hade tillräckligt med anledningar att göra ett nerslag här just nu. Men det kan bli fler tillfällen. Däremot besökte vi Les Halles de Lyon – Paul Bocuse. En mycket trevlig upplevelse. En stor saluhall som ligger nära järnvägsstationen. Här kan man njuta av diverse läckerheter. För den som har eget hushåll går det bra att shoppa loss och ta hem. För oss andra finns många härliga lunchrestauranger med mängder av läckerheter. Jag tror aldrig att jag har ätit så goda ostron någon annanstans. Lite förvånande eftersom vi inte befinner oss vid havet.

Paul Bocuse inramad av vinflaskor på ”L’Institut”. Här blickar han ut över restaurangen, gästerna och alla härliga ungdomar som arbetar här.

Efter vårt nerslag i Lyon fortsatte vi med tåget till Paris. Men Lyon passar också perfekt som eget resmål. Som sagt fyra timmars tågresa, bekvämt och smidigt. Staden har mycket som lockar och vi har bara skrapat på ytan. Lyon är också känt för sin sidentillverkning och det finns ett stort utbud av mysiga butiker. Och matupplevelsen går att köra i repris. För oss var det inte sista gången.