Om rörelser on movements by Resources 14

ON MOVEMENTS

Mejan Arc: RESOURCES.14

OM RÖRELSER

2015 www.kkh.se www.kkh.se/arkitektur Kungliga Konsthögskolan Flaggmansvägen 1 Box 163 15 103 26 Stockholm Tryckeri: Digaloo Digitaltryck, Digaloo.se

Workshop Urban Commons Exploring Urban Commons in Gothenburg.

INNEHÅLL / CONTENT Förord: Om Rörelser Introduktion: Resources 14 Om stadsrum

Omplanering En kort promenad i Lindängen ”LÄ” Om rummen i Lindängen Medborgardialogdeltagartrappstege Planeringsparlör Till: Mehmet Kaplan We Imagine… Omplaneringens agenda för staden

Om utbildning

Skolan i centrum Svarta Tanden och krisskolan Fornbackaskolan Skolrummet Skolvärldsparlör Skolpengen och politiken Närhet till kunskap Analys av tre skolor Vad är kunskap? Skola till salu Skolan som marknad

7 10

17 18 20 24 26 29 30 31 32 33 34 39 40

43 44 46 47 48 49 54 56 57 58 60 61 62 64 66 68

Preface: On Movements Introduction: Resources 14 On Urban Space

Re:planning A Short Walk in Lindängen “LÄ” On Trust within Physical and Social Spaces

We Imagine... The Re:planning Agenda for the City Methods of Re:planning Re:planning the City Tools for Re:planning Possible Spaces when Re:planning

On Education

School in the Center Black Tooth and Crisis School

Reflections of a Mother Schoolbooks and the Mental Space We Imagine… Sociotope Protection What Could Be the Result of a Sociotope Protection?

ON MOVEMENTS

Om arbete

Omställning från lönearbete Utanför boxen Arbetsparlör Ett arbetskritiskt drama We Imagine… Delade jobb, delad tid

Om mötesplatser

Ägandets betydelse Fest och stadsutveckling Mötesparlören Om köpcentrum som offentlig plats We Imagine… Från offentligt-privat till offentlig-gemensamt Mirum som allmänning

Om folkrörelser

71 72 74 77 80 80

85 86 89 91 94 94 96

On Labor

Waged Labor Departure Outside the Box We Imagine... Shared Labor, Shared Time

On Meeting Places

Ownership Significance Party and Urban Development We Imagine... Mirum as a Common

On Social Movements

Stegvis sammanbindning

101 102 104 106 108 111 112 114 115 116 118 120 122 124 125

Slutord

129

Epilogue: Sweden is Becoming

Tack! Deltagarlista

132 132

Thank You! Project Participants

I [skapandet av en ny praktik för] staden Berättelser om Hammarkullen

In [the Making of a New Practice for] the City Stories of Hammarkullen Social Space in Hammarkullen Reflections How Ideology Forms Building Practice We Imagine... On Quiet Urbanism Citizens as Agents of Change Planning for Conflicting Desires Interspace Architects Introducing In-Between Practices New Narratives in Hammarkullen Incremental Connectivity as a Spatial Investigation Incremental Connectivity as a Process Investigation

Henrietta Palmer & Katarina Nitsch

OM RĂ&#x2013;RELSER

I want to emphasize the importance of capturing the making of something. We make inequality. We make justice. We make poverty. It doesnâ&#x20AC;&#x2122;t just fall from the sky. Saskia Sassen

Interviewed by Nato Thompson Saskia Sassen talks finance, climate, race, immigration and how we can begin to fix our planet Creative Time Reports, October 27, 2014

ON MOVEMENTS

Förord

Preface

Du håller i din hand en publikation som vuxit fram under kursen Resources.14 vid Mejan Arc, Kungliga Konsthögskolan. Vi är 18 personer med olika praktiker och erfarenheter som under ett studieår har fört samtal om migration och växande städer. Vi har valt att prata om rörelser, och att sammanlänka stadsplanering med sociala och geografiska rörelser.

You hold in your hands a publication that emerged from the course Resources.14 at Mejan Arc, the Royal Institute of Art. We are 18 people with different practices and experiences who, during a research year, have held a discussion on migration and growing cities. We have chosen to talk about movement, linking urban planning with social and geographic movements.

Vi har brottas med ordet migration; en flyttar till en stad och kallas ”migrant”, medan någon annan blir ”kosmopolit”. Vad skiljer dem åt? Varför kallas en människa illegal och en annan turist? De invanda begreppen gör det svårt att beskriva något annat än rådande maktförhållanden där olika individers möjligheter att förflytta sig över statsgränser skiljer sig radikalt. Filosofen Étienne Balibar beskriver vår tid som en era av världsapartheid och kopplar skillnadgörandet till den moderna nationalstaten, där konstruktionen nationell tillhörighet ses som en central olikhet mellan människor och där just födelseplats blir likställt med tillhörighet och rättigheter.(1)

We have been reflecting upon the word migration; one person moves to a city and is called a “migrant,” while another will be a “cosmopolitan.” What makes them different? Why is it that one human being is called illegal and another tourist? These ingrained concepts make it difficult to describe anything other than the prevailing power relationships in which different individuals’ opportunities to move across state borders are radically different. The philosopher Étienne Balibar describes our time as an era of global apartheid, where the construction of national belonging is seen as a key difference between humans, and where a person’s birthplace becomes equated with belonging and rights. (1)

Vi har frågat oss hur migration påverkar städer. Svaret måste bli: På alla plan, hela tiden, som alltid. Genom historien har städerna varit platser där främlingar mötts och främlingar har gemensamt skapat alla städer. Stadens tusenfaldiga tillblivelser är kopplade till migration, och hur väl en stad hanterar detta syns i hur den skapar förutsättningar för samexistens och hur den återskapar maktförhållanden. I städerna begränsas eller möjliggörs vår vardag – hur vi tar plats, har plats, får plats, skapar plats – utifrån juridisk status i samspel

We have asked ourselves how migration affect cities. The answer must be: on all planes, all the time, as always. Throughout history, cities have been places where strangers meet, and these strangers have jointly created all cities. The city’s thousand-fold origins are linked to migration, and how well a city manages this can be seen in how it creates the conditions for coexistence and how it regenerates power relations. Cities limit or make possible our daily lives – how we inhabit space, posses space, are allowed access to

med till exempel språk, namn, klass, kön och utseende. Vi ser att det urbana livet nu kännetecknas av ojämlikhet och privatisering. (2) Det manifesteras i rummet genom: höjningar av priser i lokaltrafiken, design som motar bort hemlösa och i prioriteringen av det slagkraftigt visuella framför det långsamma och lågmälda förändringsarbete som hela tiden pågår. Vi har besökt svenska städer där klasskillnader fått nya dimensioner. Det är inte bara mellan national stater som gränser dras upp utan även inom städerna; mellan de som har och inte har, mellan de som nyligen kommit och de som redan var här, mellan de som kan förflytta sig och de som är fast. Idén om det gemensamma trängs undan när resurser flyttas från periferi till centrum; när skolor läggs ner, vård flyttar dit resurserna finns, lokala centrum töms och bostadsmarknaden delar staden. Lager läggs till lager av ojämlikhet. Och vad händer? Städerna blir en arkipelag av öar som sällan möts. Samtidigt; i städerna finns människor som aktivt jobbar för rättvisa livsvillkor. Vi har mött dem som protesterar och formar nätverk utanför etablerade strukturer, och dem som startar nya organisationer och alternativa samarbeten i sina vardagliga arbeten. Som i sin praktik försöker fylla de tomrum som det vikande välfärdssamhället lämnar och som med sin närvaro visar att städer inte bara är en vara som ska konkurrera på en global marknad. Som med sorg konstaterar att det inte är deras kunskap räknas när städer går från industri- till kunskapsstad och att det inte är deras kulturskapande som ska sätta staden på kartan. Som kämpar för att ge utrymme till de mångskiftande verkligheter som finns i staden. Som hjälper oss att tänka

space, create space – based on legal status in the interaction with such elements as language, name, class, gender, and appearance. We see that urban life is now characterized by inequality and privatization (2), manifested in increased prices for public transport, hostile designs aimed at displacing the homeless, and in the prioritizing of fast and visual change over on going slow and low-key processes of transformations. We have visited Swedish cities where class differences have taken new dimensions. It is not just between the nation states that lines of difference are drawn, but also within the cities; between those who have and have not, between the newly arrived and those already here, between those who can move and those who are stuck. The idea of the common good is pushed aside when resources are being moved from the periphery to the center; when schools close down, health care facilities move to where resources are available, local centers are emptied and the housing market divides the city. Layers are added to layers of inequality. And what happens? The cities become an archipelago of islands that rarely meet. At the same time, there are people in the cities who are actively working for just living conditions. We have met those who protest and form networks outside established structures, and those starting new organizations and alternative collaborations in their daily work. Who in their practice try to fill the void that the declining welfare state has left, and with their presence show that a city is not just a commodity to compete in a global market. Who realize that it is not their know ledge that counts when a city go from an industrial to a knowledge-based city, and that it is not their cultural

Workshop Urban Futures The task was to develop a scenario that describes a future Swedish society, our guest tutor for the workshop was Philippe Vandenbroeck. How do we organize the urban environment in Sweden in such a way that it provides alternatives to the current context?

bortom de rådande föreställningarna och får oss att se möjliga sätt att leva tillsammans. Du håller i din hand ett försök att bryta med de dominerande berättelserna om städer, urbanitet och migration och att föreslå andra möjliga verkligheter. Vår förhopp ning är att publikationen ska vara användbar; att kartläggningarna och förslagen kan komma till nytta för dem som vill förändra staden. Vi hoppas också att de ofullständiga lösningarna kan fungera som öppningar och möjliggöra andra ingångar. Kanske kan någonting sättas i rörelse. Allt som en gång har skapats av människor kan också omskapas. Resources.14 Mejan Arc Stockholm, maj 2015

creativity that will put the city on the map. Those who fight to make space for the diverse realities that exist in the city, and who help us to think beyond the prevailing notions and open our eyes to the possible ways of living together. You hold in your hands an attempt to break with the dominant narratives of cities, urbanity, and migration and to suggest other possible realities. We hope that the publication will come to use; that the mappings and suggestions can inspire those who want to change the city. We also hope that the incomplete solutions can serve as openings and provide for other input. Maybe something can be set in motion. Everything that was once created by humans can also be recreated. Resources.14 Mejan Arc Stockholm, May 2015

Läs mer/ Read more: (1) Étienne Balibar, 2002, Politics and the Other Scene, Verso. (2) Saskia Sassen, 2013, Does the city have a speech?, Duke University Press.

OM RÖRELSER

Introduktion: Resources 14

Introduction: Resources 14

Vi har i huvudsak undersökt begreppen urbanitet/urbanisering och migration utifrån en svensk kontext. Under året i Stockholm och under en tvåveckors resa har vi träffat personer som på olika sätt medverkar till städers förvandling. Först av allt: Tack till er!

We have studied the concepts of urbanity and migration in a Swedish context. During the past year in Stockholm and over a two-week study trip, we met people who in various ways contribute to urban transformation. So, first of all we would like to thank all of you!

De fyra stadsdelar som utgör referensplatser för kursen Resources.14 ligger alla i växande städer: Fornhöjden i Södertälje, Hammarkullen i Göteborg, Lindängen i Malmö och Hageby i Norrköping. Gemensamt för stadsdelarna är även att de är byggda under de svenska rekordåren, mellan andra världskriget och oljekrisen 1973. Den socialdemokratiska regeringen initierade under denna tid ett omfattande samhällsbyggande. Alla invånares rätt till moderna och funktionella bostäder till rimlig kostnad var en betydelsefull politisk reform. Kommunal planering och markinköp, allmännyttiga bostadsbolag, statliga subventioner vid byggande av hyresrätter och hyresreglering var delar av denna sociala bostadspolitik. Stadsdelarna är planerade efter modernismens ideal, med fristående hus i park istället för slutna kvarter. Stora allmänna ytor såsom lekplatser, bollplaner och parker är centralt placerade

The four city districts, that make up the reference points for the course Resources.14 are all placed within growing cities: Fornhöjden in Sodertalje, Hammarkullen in Gothenburg, Lindängen in Malmö, and Hageby in Norrköping. The districts were all built during the Swedish record years, between the Second World War and the oil crisis of 1973. During this period the Socialist government initiated a comprehensive community building project. The right of all residents to modern, functional, and affordable housing was a significant political reform. Municipal planning and land purchases, public housing, government subsidies for the construction of rental housing and rent control was part of the social housing policy. The districts are planned in accordance with modernist ideals, with detached houses in parks rather than closed blocks. Large public spaces such as playgrounds, sports fields,

Göteborg, Hammarkullen

Malmö, Lindängen

ON MOVEMENTS

Södertälje, Fornhöjden Södertälje, Fornhöjden

Norrköping, Hageby

OM RÖRELSER Workshop Radical mapping Looking at alternative organization of labor in Norrköping

i de bilfria områdena. Kollektivtrafik, lokal service, samlingslokaler och skolor finns i varje stadsdel. De många publika lokalerna är en stor resurs och stads delarna har goda förutsättningar att rymma kultur aktiviteter, lokalt föreningsliv och andra initiativ. Snart femtio år har gått sedan stadsdelarna byggdes, och även om samhället förändras kontinuerligt har stadsdelarna til största del behållit sin ursprungliga fysiska karaktär. Fornhöjden, Hammarkullen, Lindängen och Hageby har fortfarande en hög andel hyresrätter jämfört med andra stadsdelar och många hyreshus förvaltas av allmännyttiga bostadsbolag. Det gör dessa stadsdelar till inkluderande miljöer där många har möjlighet att bo. Det lokala flykting- och arbetskraftsmottagandet är stort och många av invånarna är födda utomlands eller har utlandsfödda föräldrar. Stadsdelarna är flerkulturella och föränderliga grannskap; händelser i andra delar av världen återspeglas direkt lokalt. Kursen har utgått ifrån ett elva workshops med olika teman. Förklaringar och exempel från dessa presenteras i bilder i början och slutet av publikationen. För att förstå och beskriva har vi använt ett tvärdiciplinärt förhållningssätt och en utforskande konstnärlig metod. Litterära och bildmässiga uttryck, kartor, akademiska texter och föreläsningar är delar som tillsammans format detta grupparbete. Vi har i alla delar av kursen haft stöd av föreläsare och gästlärare inom sociologi, kulturgeografi, samhällsplanering, arkitektur, grafisk formgivning, scenografi, filosofi och konstvetenskap. Innehållet i kursen och i publikationen är, liksom den information den är byggd på, dubbelspråkigt. Som Marcia Sá Cavalcante Schuback sa på en föreläsning under kursen, alla språk är otillräckliga.

and parks are centrally located in the pedestrian areas. Public transport, local services, community centers and schools are found in each district. The many public facilities are a great resource for the districts to accommodate cultural activities, local associations, and other initiatives. Almost fifty years have passed since the neighborhoods were built, and although society changes continuously, for the most part they have kept their original physical characteristics. Fornhöjden, Hammarkullen, Lindängen, and Hageby still have a high proportion of rental properties compared to other areas, and many apartment buildings are managed by public housing companies. It allows for these neighborhoods to be inclusive environments where many have the opportunity to live. The local refugee and migrant worker population is large and many of the residents were born abroad or have foreign-born parents. These areas are diverse and changing neighborhoods; events in other parts of the world are directly reflected locally. Eleven workshops with different themes have been the basis for this course. Explanations and examples from these are presented as images in the beginning and end of this publication. In order to understand and describe our findings, we have used an interdisciplinary approach and an investigative artistic method. Literary and pictorial expression, maps, academic texts, and lectures formed the group work. Through the course we have had the support of lecturers and guest lecturers in sociology, cultural geography, urban planning, architecture, graphic design, set design, philosophy, and art history. The content in the course and in this publication is bilingual as the source material it is based on.

Workshop Stories of Migration Writing and mapping workshop with guest lecturer Khashayar Naderehvandi

Workshop A Place Called Home Exploring public intimacy in Södertälje

Innehållet i publikationen är format av oss alla i gemensam diskussion och fångar upp intervjuer, föreläsningar, observationer, möten och associationer. Material har också hämtats från forskning, offentliga dokument, idéburen sektor och andra källor. Våra erfarenheter, förförståelser och intressen sätter sin prägel på innehållet. Ett tema har valts ut för fördjupning i varje stad. I Göteborg har vi fokuserat på sociala rörelser och på hur institutioner som Folkets hus finner en ny roll i dagens stad. I Malmö har samarbeten mellan olika aktörer och skapandet av nya rum varit det centrala temat. I Norrköping har vi talat om arbete både nu och då. I Södertälje har temat varit staden utifrån ett barn- och kunskapsperspektiv. I de fyra städerna har vi kommit i kontakt med organisationer och nätverk, i huvudsak inom den idéburna sektorn och i den offentliga sektorns periferi. Varje kapitel tar avstamp i en frågeställning: Vad är egentligen inne och ute i samhället? Vad är kunskap, deltagande och möten? Hur bygger vi en stad som är ett hem? Detta följs av kartläggningar av företeelser, platser, aktörer och information som fördjupar och problematiserar temat. Den sista delen i varje kapitel syftar framåt och där vill vi fånga alternativa berättelser och bilder om den stad vi skapar idag.

As Marcia Sá Cavalcante Schuback said in a lecture, all languages are inadequate. The content of this publication was shaped by all of us in a joint discussion and captures different interviews, lectures, observations, meetings, and associations. Materials have also been taken from research, public documents, the non-profit sector, and other sources. The content is shaped by our experiences, previous knowledge, and interests. A theme has been selected for further study in each city. In Gothenburg we have focused on social movements and on how institutions like the Folkets hus find a new role. In Malmö the central theme was the collaboration between different players in the creation of new spaces. In Norrköping we have talked about labor both now and then. In Södertälje the theme has been the city from a child’s and educational perspective. In the four cities we have been in contact with organizations and networks, mainly in the non-profit sector and the periphery of the public sector. Each chapter builds on its own research question: What is inside and outside of society? What is know ledge, participation, and encounters? How do we build a city that is a home? This is followed by a mapping of events, locations, actors, and information to deepen and problematize the theme. The final section in each chapter is forward-looking, and in it we hope to capture alternative stories and images of the city we are creating today.

OM RĂ&#x2013;RELSER Workshop Learning & Doing Explorative work in Botkyrka with Saadia Hussain

Workshop Urban Commons What are the possible Urban Commons that could emerge from the needs and desires of existing communities in Gothenburg. These communities are urban social movements, associations or actually, public institutions.

Workshop Envisioning Information Communication today has developed out of increasingly complex digital tools. Although these tools offer sophisticated possibilities for visualization, the tendency is rather that ideas become over-simplified, instead of more subtle and nuanced in their expression. By developing our methods of communication, it is hoped that the ideas we communicate will become more lucid, while retaining their complexity. With guest tutor Luigi Farrauto.

ON URBAN SPACE

OM STADSRUM ON URBAN SPACE

Re:planning Vi har hört talas om ett alltmer splittrat Sverige, och att en ökad urbanisering ställer nya krav på våra städer och på de som planerar dem. Vem har kunskap om hur framtidens städer kan formas? Vad är kommunens roll och vad förväntas av invånarna när staden planeras? Vem bjuds in, vem deltar och vem har makt att påverka? Det här kapitlet handlar om verktyg och processer inom planering. Det tar avstamp i hur Malmö stad har arbetat i området Lindängen. Med inspiration från deras arbetssätt och de rum som skapas, utforskar vi vad vi vill kalla Omplanering. Förslaget pekar mot förändrade processer och verktyg, där lokal kunskap tillvaratas. Vi frågar oss om ett förändrat förhållningssätt kan flytta mandat och initiativ från formella strukturer till invånare. Om planeringensprocessen var mer tillåtande och tog hänsyn till lokal kunskap, vilka rum och vilken sorts institutioner skulle då kunna formas?

It is said that Sweden is a country affected by increasing social gaps and ongoing urbanization that place additional demands on our cities and those who plan them. Who possess knowledge of how the future cities could be shaped? What is the municipality’s role in this and what is expected of residents in a planning process? Who is invited, who participates and who has the power to influence? This chapter focuses on tools and process within planning. With ideas derived from how the city of Malmö has worked in the area of Lindängen we examine what we would like to call Re:planning. The suggestion aims toward a change in the planningprocess and tools, where local knowledge is utilized. Is it possible to transfer mandate and initiatives from formal structures to people? If the planning process opened up for local knowledge and ideas, what kind of spaces and institutions could be shaped?

En kort promenad i Lindängen ”LÄ”

A Short Walk in Lindängen ”LÄ”

I två oansenliga byggnader i Lindängen möts människor på nya sätt. Vad gör Framtidens hus och Allavtivitetshuset speciella? Lillemans låt leder oss till en av Malmös mindre kända samlingsplatser.

In two insignificant buildings in Lindängen people meet in new ways. What makes Framtidens hus and Allavtivitetshuset special? Lillemans song leads us to one of Malmös less known meeting points.

Det är skymning. Vi går längs gångvägen mellan Malmös inre ringled och Lindängens centrum. ”Centrum, så kallad mötesplats” som rapparen Lilleman, uppvuxen i området, beskriver platsen i låten ”Lindängen” (LÄ!) från 2002. Lindängen är ändhållplats för buss 2. Den andra ändhållplatsen ligger i en del av Malmös gamla hamnområde som nu förvandlats till bostads- och affärsområdet Västra Hamnen. Det är sportlov och det är därför svårt att vid ett besök förstå hur mycket mötesplats centrum utgör i dagens Lindängen. I dag verkar biblioteket vara en samlingsplats, där inne är det samtal, färgläggning och viloplats. Bibliotekarien berättar att besöken stadigt ökar, men inte främst bland de som vill låna böcker. Vi går förbi kvarteret Vårsången där renovering pågår. Fastighetsägaren Trianon har sedan renoveringen startade, tillsammans med kommunen, ordnat jobb till arton personer som är boende i området. Vad vi vet så finns det många fördelar med att arbeta där en bor. Det skapar kännedom om området och har du varit delaktig i att bygga något så är det mer troligt att du bryr dig om ditt område. Fast det går också att se en problematik i detta: vem ges förtur till jobb, och vad skulle det innebära att ha sin hyresvärd som arbetsgi-

It is nightfall. We are walking along the path between Malmö’s inner ring road and Lindängens center. “The Center, known as a so called meeting place,” as the rapper Lilleman, who grew up in the neighborhood, describes Lindängen (LÄ) in a lyric from 2002. Lind ängen is one of the end destinations of bus 2. The other one is in Västra Hamnen, an area which was part of Malmö’s old docks, now turned into a residential and business area. It’s school holiday and it’s hard to know if the center serves as a meeting place in today’s Lindängen. Today it seemed as if the library could be having this function, filled with conversations, and coloring and resting people. We are told by the librarian that the number of visitors to the library is steadily increasing, but not primarily with people who want to borrow books. We pass the apartment block Vårsången which is being renovated. The property owner, Trianon, has in co-operation with the municipality, in the renovation process, created new jobs for eighteen people residing in Lindängen. As far as we know there are many benefits in working where one lives: it creates knowledge of the area and if you participate in building something, it’s more likely that you take care of it. But it could also be problematic: who is given priority access to jobs, and what could the implications be of your employer also being your landlord?

”Biblioteket, har jag inte vatt på överhuvudtaget” (Lilleman, 2002)

”Vårsången, det är där mano chino rastar” (Lilleman, 2002)

OM STADSRUM

ON URBAN SPACE vare? Innan vi kom till Lindängen visste vi att det fanns ett ställe som heter Allaktivitetshuset och ett som heter Framtidens hus. Båda blev till som en del av områdesprogrammet för Lindängen; en satsning Malmö stad har gjort bland annat för att öka sysselsättningen och tryggheten i området. Båda dessa platser är ställen där människor i alla åldrar kan mötas, och där samordning och initiativ från de som vill delta är en naturlig del av vardagen. Helt enkelt platser för människor att vara på – tillsammans. Den bild vi hade av dessa platser som öppna, färgglada och fulla av liv gjorde att vi också förväntade oss att detta skulle utmärka sig likande i den byggda miljön. Men Framtidens hus och Allaktivitetshuset ligger istället i två olika, men lika anonyma, enkla tegelbyggnader. Kanske kan det finnas något tilltalande med att det inte alltid är det direkt synliga som är det viktiga? I Framtidens hus blev vi välkomnade med entusiasm och berättelser om hur Lindängen formas idag. Berättelser som finns där för att de tjänstemän vi pratat med har lyssnat på de som bor i Lindängen; frågat vad de vill, vad de behöver och hur de kan bidra till att förverkliga Lindängenbornas önskemål. Hela tiden hörs ord och berättelser som läggs till, formar, omformar och är Lindängen. Som Lilleman skrev 2002, ”Jag skriver ner vad jag ser, till er, så ni vet vad som sker på mitt område, LÄ! LÄ!”.

Before we came to Lindängen we had read about a place called Allaktivitetshuset and a place called Framtidens hus. Both became a part of something called “Områdesprogram Lindängen,” an initiative started by Malmö municipality with the goal of, among other things, increasing employment and safety in the area. Both Allaktivitetshuset and Framtidens hus functions as spaces where people interact, and where cooperation and initiative from participants are part of the common structure. Descriptions of these places as intended to be open to everyone, colorful and full of life meant that we expected that they would be distinctive in the same way in the built environment. But both Framtidens hus and Allaktivtetshuset are located in two different, but equally anonymous simple brick buildings. Maybe it’s actually quite nice that what is important is not what is directly visible. In Framtidens hus we met enthusiasm and were told different stories of how Lindängen is constituted today.These stories exist because the municipality has listened to those who live in Lindängen; asked them what they want, what they need and how they can contribute to fullfill the ambitions of the people livning in Lindängen. Constantly one hears words and stories that are added, shaping, reshaping and defining Lindängen. As Lilleman wrote in 2002, “I write down what I see, for you, so you know what is happening in my hood, LÄ! LÄ!”.

Malmö

OM STADSRUM

Lindängen

Om rummen i Lindängen ”Det som skiljer Lindängen från många andra såna här områden är att man verkligen satsar på människorna, och litar på dem” Åse Andreasson, landskapsarkitekt, 2015, Intervju i Malmö Lindängen är ett av fem områden för vilka Malmö stad har utvecklat ett Områdesprogram för att adressera lokala utmaningar och därmed skapa en tryggare stad. Det specifika syftet för Lindängen har varit att ”skapa ett tryggt och attraktivt Lindängen med fler unga och vuxna i arbete”. Detta har inneburit ökad samverkan mellan olika förvaltningar inom kommunen och olika aktörer lokalt på plats. Områdesprogrammet för Lindängen är även delvis finansierat via ett EU-projekt ”Lindängen mot Framtiden”, och avslutas 2015. I denna kartläggning visas platser i Lindängen som bland annat blivit möjliga inom ramen för Malmö stads satsning på Områdesprogram. Platserna är analyserade utifrån ett ”rumsanlysverktyg” som undersöker användning, förhandlingsbarhet och antal aktiva aktörer. Ett antal rums/relationssamordnare har också identiferats.

ON URBAN SPACE

Karta över Lindängen Kartan visar en del av området Lindängen och några av de platser som ingår i Områdesprogramet.

OM STADSRUM

1. Framtidens hus ”Allt här är lite hemsnickrade lösningar” Jörgen Andersson, tjänsteman inom Områdesprogrammet, feb 2015 mötesrum grupprum träffpunkt

Vad: Framtidens hus består av gemensamma lokaler för kommunens förvaltningar, Socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Röda korset och några andra grupper såsom Fältgruppen och öppenvård inom beroendevården.

kök personalrum väntrum

väntrum

grupp

entré rec.

Syfte: Att främja egenmakt och visa vägen till självförsörjning för de invånare som idag är i behov av försörjningsstöd, samt ge möjligheter till egena intiativ och rum för detta. Strategi: Att samla ett antal aktörer på samma plats för att utöka kontaktytan med invånarna och möta dem i olika sammanhang. Viktigt är att utgå ifrån att de som bor på platsen själva har kunskap och kapacitet att påverka sina liv och platsen de bor på. Utgångs punkten är att säga ja till de förslag som efterfrågas och föreslås. Framtidens hus finansieras inom Områdes programmet.

Framtidens hus Rum markerade med orange är de rum i Framtidens hus som har skiftande användning och separata funktioner. De ljusare ytorna samutnyttjas av samtliga verksamheter.

En cykelskola startades på intitiv från invånare när Framtidens hus öppnade. Denna verksamhet pågår fortfarande och drivs i Röda Korsets regi. Att lära sig cykla ger en högre grad av rörlighet och kännedom av staden, bättre hälsa och möjligheter till jobb.

Fördelar: De tjänstemän vi pratat med om projektet har berättat att många goda idéer har kommit in, fått ta plats och i flera fall inneburit att grupper skapats som fått ta rum i anspråk på Framtidens hus. Genom att koppla ihop olika aktörer, har det skapats möjligheter att genomföra samarbeten och projekt, exempelvis ett samarbete kring utvecklingen av Lindängens centrum. Nackdelar: Bygger på stöd från kommunen vilket inte är permanent. Framtidens hus har begränsade öppettider.

Läs mer: Malmö stad, 2010, Områdesprogram Lindängen, Malmö stad. Malmö stad, 2015, Områdesprogram, 2015, www. malmo.se. Karlsson, Sandra Cars, Göran 2015, Lindängen mot Framtiden, KTH och Malmö stad. Mekahal, Said Mattsson, Elna, aktivitetssamordnare, 2015-02-02 & 2015-02-18, intervju med Malmögruppen. Winders, Fiona, områdeskoordinator, presentation i Lindägen, 2015-02-02, Andreasson, Åse, landskapsarkitekt Malmö stad, 2015-02-19, intervju med Malmögruppen.

ON URBAN SPACE

2. Allaktivitetshuset

Tidsskiftande användning i skolan/Allaktiviteshuset

”Alla människor är bra på någonting... På Allaktivitetshuset så är det mer: det är klart du kan, det fixar du, vad grym du var! De som fungerar sämst i skolan fungerar bäst på Allaktivitetshuset.” Said Mekahal, aktivitetssamordnare Lindängen, feb 2015 Vad: Allaktivitetshuset ligger i Lindängenskolan, och är en plats som har intentionen att vara öppen för alla. Lindängenskolan, till skillnad från många andra skolor, stänger inte när skoldagen är slut, utan fortsätter att vara öppen och användas till olika aktiviteter.

Skola

Syfte: Att erbjuda givande och kostnadsfria aktiviteter främst för de boende i området. Strategi: Att använda skolans lokaler för att möjliggöra främst ungdomars deltagande i aktiviteter efter skoltid. Detta har sedan utvecklats vidare. Genom att uppmärksamma och låta deltagarna själva leda aktiviteter, ta hand om och ansvara för nycklar och lokaler är målet att öka självtilliten och förtroendet bland de som nyttjar huset.

Allaktvitetshus

Frukostservering

Fördelar: Förbättrade betyg hos skolans elever, och enligt forskaren och samhällsplaneraren Göran Cars följeforskning inom EU-projektet, fyller Allaktivitets huset flera sociala behov. Till exempel behovet att få vara med att skapa något i gemenskap och att få ta ansvar.

Skola

Allaktivitetshuset, med ca 50 aktiviteter i veckan, kostar 3 miljoner kronor att driva varje år. Allaktivitetshuset skulle önska en budget på 5 miljoner kronor/år. Ett av Allaktivitets husets mål är att motverka utanförskap. En persons livslånga utanförskap kostar samhället, mellan 10 och 15 miljoner kronor. Värt att räkna på!

Nackdelar: Det är alltid svårt att nå alla. Nyttjande bygger på aktivitet och lokaler för inaktivitet, så som att hänga, erbjuds inte. Bygger på ekonomiskt stöd från kommunen som inte är permanent.

Allaktivitetshuset Rum markerade med orange är de rum i Lindängenskolan som används för Allaktiviteter

OM STADSRUM

On Trust within Physical and Social Spaces Accessible space can open up for social relations. Spaces contain different preconditions for this. The key for understanding how to, could be in the relation between alternative social spaces and alternative physical spaces.(1) The example of Lindängen frames the question whether it is possible to create an institutional context based on trust. It shows how alternative institutions can be built up in existing spaces, which thereby get new content and meaning. This has also made it possible to reshape relationships between different actors beyond what otherwise is conventional. An approach of moving beyond conventional ways of including and aproaching people and groups that the political scientist Joan Subirats points towards in the article If participation is the answer, what is the question?. This provide the possibility to address the question of what participation is, rather than striving to legitimize contemporary formal structures and relations. In Lindängen the municipality takes the position that they don’t have all the right answers, but rather that they are in a “not-knowing position” (see glossary in this chapter) in relation to the people who live in the area. In Framtidens hus, but perhaps primarily in All aktivitetshuset, a mandate and initiative has been given to residents to be part of creating what happens in the area. A participation that dosen’t require citizenship or other forms of idenfication. Another aspect is that different actors and authorities work and have permanent or part-time offices in the area also enable informal social contact with those who live and are active in Lindängen. The school, library, and public buildings are allowed to be occupied for uses beyond their traditional uses. These spaces address the more or less urgent everyday needs of the people, and become unassuming spaces filled with momentum and capacity. The example of Lindängen shows an alternative practice that is based on solutions that to a large extent are “homemade”, as Jörgen Andersson, one of the officials of the Områdes programmet put it. Ideas are created based on the present conditions and what is possible both in the short and long term. The issue of trust Trust seems, in the context of this study, to be a central issue. In the book Social traps and problems of trust the political scientist Bo Rothstein discusses the aspect of trust, both interpersonal and towards institutions, in relation to engagement and participation in society. To simplify the discussion, it is about the causal relation

between whether it is trust in other people and institutions that makes people get involved and participate, or whether it is through engagement that people start to trust others. From our example, it is possible to argue that one of the relations does not exclude the other, rather they build upon each other. To assume a trust in people, and to create spaces based on this, make situations possible for those who get involved to start trusting others. Allaktivitetshuset is an example of how trusts in people means that people of different ages are able to get involved and occupy spaces. The experience potentially translates to a further confidence in others, as is illustrated on the next page. Rothstein, also describes how, especially when one is new to a place the feeling of being treated fair and equal, by authorities and people as well as in informal social contacts, makes interpersonal and institutional trust possible even outside these spaces and meetings. Within the Områdesprogram Framtidens hus exceptions to the rules for a public authority have been made – a space has been created for relations with, and among inhabitants. In Framtidens hus both social and physical barriers are spatially torn down, which is visible in the design where the glass wall between the visitors and the administrator of social services has been removed. Could it be possible to conceptualize trust, caring, and sharing building blocks to create alternative spaces, and also add the perspective that what could be achieved is created now and not later? To dare to trust and share in the present instead of waiting for this type of behaviour to emerge. Space for a Non-Gated Reality It is worth dwelling on the idea of how trust and spatiality can coincide and that the activities in Lindängen might provide some insights into how to start to reclaim space within a neighborhood as a common resource. An important aspect of this is the creation of institutions to enhance this development. This ties to the notion that spaces do not necessarily have to belong to a group or a context but could exist as social spaces, consisting of several communities. Social scientist Silvia Federici describes this as follows: “But ‘community’ has to be intended not as a gated reality, a grouping of people joined by exclusive interests separating them from others, (…) but rather as a quality of relations, a principle of cooperation and of responsibility

ON URBAN SPACE

The youth in Lindängen, especially girls, had few options for what to do during the evenings. Then: Lindägen School opens up its facilities after school hours, creating options and possibilities!

The employees at Lindängen school/ Allaktivitetshuset create groups for activities. Any suggestion is welcome! The role of the participants grow, they lead and take care of their own activites, get attention and become role models in the area. More groups are included!

to each other and to the earth, the forests, the seas, the animals.” (2) In this study, it is argued that physical structures and institutional and social relations have made it possible for trust and cooperation that have the potential of growing beyond the situations in which they occur. Also raising questions such as, if we can plan structures, social, institutional as well as physical that can enable commoning practices (3) (See also the discussion on the creation of commons in the chapter from Norr köping further on in the publication dealing with meeting places). In the last part of this chapter the argument that the conditions of trust and accessible open spaces can be a part of planning is applied, both in the planning processes and as a tool, and the spaces this might create are visualized.

The approach spread outside of the physical space, and create a potential kind of “spiral of trust” within the area and for the people involved. Creating confidence and trust among people.

Read more: (1) This relation is explained by, among others Henri Lefebvre (1974), and is often referred to as socio-spatial dialectics. Where the people, (you!) are formed by the spaces one inhabit, as well as that these spaces are formed by the people who inhabit them. Lefebvre, Henri (1991; original French edition, 1974), as quoted in Fainstein, The City Builders, 2001, University of Kasas Press. (2)Federici, Silvia 2011, Feminism and the politics of commons, The commoner www.commoner.org.uk. (3) The concept of commons are present in some of the ideas in this publication. However, we have made the decision not to define it, as the definitions are contested and possibly not regenerative, but rather let the different chapters illustrate different ideas stemming from the concept. In general we use the word commons in English. In Swedish we use “allmänningar” (another translation could be “gemenskaper” eller ”gemensamheter”). Harvey, David, 2008, The Right to the City, New Left Review, October 2008. Marco Janssen, Amy Poteete and Elinor Ostrom, 2010, Working Together: Collective Action, the Commons, and Multiple Methods in Practice, Princeton University Press. Bo Rothstein, 2005, Social traps and problems of trust, Cambridge University Press. Saskia Sassen, 2014-1125, A future of expulsions, seminar, Institutet för framtidsstudier (bambuser.com/channel/framtidsstudier). Interview with An Architecture: Stavrides, Stavros Angelis, De Massimo, 2008, On the Commons: A Public Interview with Massimo De Angelis and Stavros Stavrides. Interview in e-flux journal, www.e-flux.com. Subirats, Joan, 2008, If participation is the question, what is the answer?, Transnational insitute, www.tni.org.

OM STADSRUM

Medborgardialogdeltagartrappstege Inflytande i samhället möjliggörs genom demokratiska processer. Alla medborgare har rätt att delta i allmänna val och engagera sig. Men när det krävs medborgarskap blir processerna också exkluderande. Inom planering har medborgarinflytande blivit en viktig fråga, men vilka metoder och verktyg finns för att ge medborgarna makt? Ett klassiskt verktyg för att beskriva och analysera deltagande är en så kallad deltagarstege; ju högre upp du kommer desto mer inflytande har du i realiteten. Stegen är inspirerad av Sherry Arnsteins artikel A ladder of citizens participation, från år 1969, som hade till syfte att kritisera maktstrukturer och hur grupper uteslöts från deltagande. Den högsta nivån är enligt Arnstein medborgarmakt, medan den lägsta är blott terapi och manipulation; bortom allt inflytande. I dag använder ofta till exempel Boverket, SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och ett flertal kommuner en trappa för att beskriva Arnsteins stege. Till skillnad från stegen når inte trappan upp till reell medborgarmakt, utan slutar helt enkelt vid med bestämmande. Landskapsarkitekten och forskaren Pål Castell har beskrivit skillnaden med att stegen representerar en ideologisk strävan efter mer inflytande. Enligt honom fungerar trappans nivåer däremot ofta som olika, för kommunen, valbara tillvägagångssätt för deltagande. Varför talas det bara om medborgarmakt? Vilka andra maktperspektiv finns? Varför är det bara medborgar inflytande som mäts i trappan. Borde inte privata aktörer, näringsliv, stat och idéburen verksamhet också beskrivas på det här sättet, så de olika gruppernas deltagande och inflytande kan ställas i relation till varandra?

Varför är medborgarperspektivet så centralt i den här diskussionen? Cirka 10% av befolkningen i Sverige är inte svenska medborgare, utan medborgare i andra länder enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Utöver detta finns det en allt större mängd asylsökande, och folk som bor inom stadsgränserna utan att det syns i någon statistik. Flyttar du från Haparanda till Malmö blir du direkt inbjuden till de medborgerliga sammanhanget, eftersom du är svensk medborgare. Flyttar du däremot från Danmark till Malmö (vilket är ett mycket kortare avstånd: 1586 km närmare) får du vänta fem år tills du har möjlighet att blir medborgare och ges möjlighet till deltagande. Vart leder trappan? Sofia Wiberg, som tidigare har jobbat med medborgar dialog, blev själv kritisk och forskar nu istället kring ämnet. Hon berättar i en intervju att det snarare var en fråga om hur en förändring skulle ske, inte om den ska ske. Hon upplevde att framgång räknades i hur många som deltog. Att stå i ett köpcentrum och fråga förbipasserande var en populär metod. Men en kan fråga sig hur demokratiskt det är och vilket inflytande en får genom att svara på frågor som är förvalda och vinklade när en stressar fram i vardagen? Läs mer: Pål Castell, 2013, Stegen och trappan, publicerad i: Jenny Stenberg et. al. ”Framtiden är redan här, hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling”, Chalmers Tekniska Högskola. Arnstein, Sherry 1969, A ladder of citizen participation, Journal of the American Institute of Planners 35(4):216-24. Sveriges kommuner och landsting (SKL), 2011, Medborgardialog som del i styrprocessen, SKL. SKL, www.dialogguiden.se. Intervju med Sofia Wiberg i tidningen Brand (nr 3, 2014)

ON URBAN SPACE

Planeringsparlör

Gentrifiering 1 ”...the transformation of a working-class or vacant area of the central city to a middle class residential and/or commercial use” – Lees, Loretta Slater, Tom Wyly, Elvin, 2008, Gentrification, Routledge/Taylor & Francis Group Gentrifiering 2 ”Gentrifiering är ett resultat utav politik och därför också i grunden en fråga om demokrati” – Catharina Thörn, 2012, Catharina Thörn om gentrifiering och segregering, www.youtube.com Medborgarskap ”While others pass through, I am asked some ‘innocent’ questions to prove that I do speak Swedish, that I can identify myself with my passport. Ironically, the same authority that approved my citizenship and issued a passport in my name mistrusts the relationship between my body and my passport” – Khosravi, Shahram, 2010, Illegal traveler, Palgrave Macmillan Svenskt medborgarskap ”För att bli svensk medborgare ska du: kunna styrka din identitet, ha fyllt 18 år, ha permanent uppehållstillstånd (PUT), uppehållsrätt eller uppehållskort, ha uppfyllt kraven för hemvist (bott i Sverige i 5 år) samt ha levt ett skötsamt liv i Sverige (skötsamhet är lika med att inte ha några anmärkningar, eller ha begått brott)” – Migrationsverket, 2015, Medborgarskap för vuxna, www.migrationsverket.se

Not-knowing-position “Not-knowing practitioners do not aim to denigrate professional knowledge,(...) but rather, they offer their knowledge and voice, including their professional and personal experiences, values, and biases (...) recognizing that professionals, however accomplished, cannot know best how others should live their lives.” – DeFehr, Jan et al., 2012, ‘Not-Knowing’ and ‘Assumption’ in Canadian Social Services for Refugees and Immigrants, International Journal of Collaborative Practices 3(1) pp. 75-88 Permanens ”Jag har jobbat i projekt innan som blivit permanenterade, jag tror att man måste jobba med det hela tiden för där finns alltid en risk att man slår sig till ro och inte fortsätter bråka med de här grejerna som dyker upp” – Andersson, Jörgen, tjänsteman inom Områdesprogrammet, Malmö stad, februari 2015, Intervju Proportionell universialism ”Proportionell unviversalism innebär att åtgärderna bör vara universella, men anpassas, både i omfattning och utformning, till de med störst behov.” – Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö, 2013, Malmös väg mot en hållbar framtid: Hälsa, välfärd och rättvisa, Malmö stad Tillit ”Trust is taking the risk of being betrayed” – Mc Leod, Carolyn, 2006, Trust, The Stanford Encyclopedia of Philosophy

Negative Capability “I mean Negative Capability, that is when man is capable of being in uncertainties. Mysteries, doubts, without any irritable reaching after fact and reason.” – John Keats, 1899, The Complete Poetical Works and Letters of John Keats, Mifflin and Company

OM STADSRUM

Till:

Bostads- och stadsutvecklingsminister Mehmet Kaplan Rosenbad 4 103 33 Stockholm

Jag skriver till dig eftersom jag funderar på hur vi gör när vi planerar staden och vad det resulterar i. Du är, precis som jag, relativt ny på jobbet. Du, som ytterst ansvarig för frågor kring bostäder och stadsutveckling i Sverige. Jag som ska implementera dem i en verklighet där förutsättningarna varierar ganska mycket från plats till plats. Var jag än tittar idag, i stadsutvecklingsprogram, översiktsplaner och mäklarannonser så talas det om att skapa blandstad. Du har säkert också stött på begreppet. Jag har funderat på vad blandstad betyder, och hur det implementeras i realiteten. Beskrivningar av blandstad tycks handla om allt från att ha blandade upplåtelseformer eller verksamheter till att blanda olika sorters människor, i många fall både och. Vilken fakta som ligger till grund för att detta ideal skulle vara framgångsrikt i praktiken är svår att finna. Anna Minton beskriver problematiken bra i sin bok Ground Control. Till exempel, om personer med mer resurser flyttar in ett ett område så gynnar detta inte alla, eftersom dessa resurser inte “sipprar ner”. Snarare genererar det undanträngningseffekter. Det sker inte över en natt utan över en längre tidsperiod, vilket jag tror påverkar att det utifrån sällan ses som en negativ förändring. När detta sker talas det inte om undanträngning, det talas om stadsförnyelse. När det talas om att blanda människor så tas mångkultur ofta upp som en positiv kraft. Dock är detta ett begrepp som vi i samhället borde problematisera mer. Ofta presenteras en pastisch och förenkling av vad mångkultur är och innebär. Den exotiska främlingen ges ofta två roller i planeringen. Dels som ett lockande inslag i stadsbilden, dels som främlingen som inte bereds plats när de blir för många och för krävande. Trots att jag vacklar kring detta begrepp, kan kanske blandstaden bli något som skapar ett mer jämlikt och mer inkluderande samhälle? Eller har begreppet redan gått förlorat i och med hur det har omsatts i verkligheten? Problemet som jag tror många gånger utgör hindret för att den goda tanken med blandstaden realiseras, är att många av de politiska beslut som gjorts, från 90-talets avregleringar och fram till idag, inte planerats för de med små ekonomiska resurser. Att tillföra handel i bottenvåningarna fungerar som en quick-fix för stadsdelar som på håll anses vara mono-funktionella och leder till en ökad kommersialisering av stadsrummen. Som kulturgeografen Jon Loit formulerade det i sin avhandling En stad i världsklass – hur och för vem: “Följden blir att staden som rättighet håller på att ersättas med staden som en möjlighet”. På Innovationsforum för Hållbar Livsmiljö i mars talade du om hur det kan bli fel när staden planeras. Exemplet som du lyfte fram var just när ett färdigt ideal, i detta fall “stadsmässighet”, används som en stämpel för vad vi från planerarhåll strävar efter istället för att göra invånarna delaktiga. Att det i dessa situationer uppstår konflikter tycker jag är naturligt, att folk säger ifrån, när någon utifrån, likt en kolonisatör ritar om kartan för hela ens livsmiljö utan att ta hänsyn till konsekvenserna. Jag tror konflikterna snarare behövs som en konstruktiv kraft i planeringsprocessen, där de ges för lite plats att få existera. Kan du föreställa dig städer som tillåtande, oväntade och ofärdiga platser? Städer som skapar överbryggning istället för att skapa undanträngning. Initiativen måste fångas upp från de som lever i våra städer (på riktigt!) och lyssnas på. Vi kan aldrig nå den perfekta staden men vi kan göra den öppen för fler möjligheter. Mehmet, jag undrar om det är möjligt att skapa incitament för att detta ska ske? Vi behöver strukturer, regelverk och säkert mycket annat om detta ska bli verklighet. Jag jobbar på, på mitt håll. Tack för att du tog dig tid att läsa. Bästa hälsningar Intresserad planerare

Läs mer: Mukthar-Landgren, Dalia, november 2014, Presentation på Mejan arc. Catharina Thörn, 2015, Gentrifiering, Studentlitteratur. Montin, Stig, 1992, Privatiseringsprocesser i kommunerna – teoretiska utgångspunkter och empiriska exempel (Statsvetenskaplig tidsskrift, 95:1 pp 31-57. Minton, Anna, 2012, Ground Control: Fear and Happiness in the Twenty-first-century City, Penguin Books. Loit, Jon, 2014, En stad i världsklass för vem? Uppsala Universitet.

Bästa Mehmet Kaplan,

ON URBAN SPACE

Vi har sett hur staden ofta planeras utifrån andra intressen än det lokala perspektivet. Vi ser framför oss en planeringspraktik med ett förändrat förhållningssätt till platser och människor som möjliggör medskapande och förändring av rum.

We have seen how the city often is planned based on other interest then the local. We imagine a planning practice with another approach towards places and people to enable co-creation and change of spaces.

Omplanering

Re:planning

Vi har en idé om en alternativ planering där främst kommunen tar en annan roll. En roll som möjliggör ökad delaktighet och inflytande från invånare, vilket i sin tur kan skapa förutsättningar för sociala och fysiska rum att formas och omformas. Det kan, men behöver inte innebära, nya fysiska rum. Det vi föreslår är inte en ny form av medborgar dialog utan snarare en förändrad praktik och ett förhållningssätt i det kommunala arbetet med möjlighet att sprida sig vidare ut i samhället på flera nivåer. Det alternativ vi föreslår kallar vi, Omplanering. Det är ett sätt att möjliggöra att staden skapas underifrån, från sidorna och över olika uppdelningar. Omplanering skall stå som kontrast till dagens planering som ofta handlar om att försöka hitta färdiga lösningar, applicerbara oberoende av skilda förutsättningar. Förslaget är uppbyggt kring en ömsesidig påverkan mellan de verktyg och processer som kommunen använder och rummen i staden.

We have an idea for an alternative planning structure in which the municipality play a different part. This enables increased participation and influence from residents, which makes it possible for social and physical space to be shaped and reshaped. This may, but doesn’t have to, result in new physical spaces. What we are discussing is not a new form of citizen dialogue, but rather a change in practice and in the attitudes in the performance of local government work. This approach can spread into the community on several levels. Our proposal, which we call Re:planning, is a way to allow cities to be created from below, from the sides, and across lines of difference. Re:planning represents a contrast to today’s planning, which we find often are trying to find the optimum solution, to be applied regardless of the conditions. The proposition is based on a mutual impact between tools and process used by the municipality and the spaces of the city.

OM STADSRUM

Omplaneringens agenda för staden

The Re:planning Agenda for the City

● En ”not-knowing-position”. En förändring av tjänstemännens roll. Experten som förstår att den inte vet allt, som är lyhörd och vars praktik utgår ifrån det lokala istället för färdigritade mallar. Detta inkluderar också betydelsen av att vara närvarande på den plats en planerar för.

● A “not-knowing position”. A revised role for the public official. An expert who understands that he/ she does not know everything in each specific context. Who is responsive and whose practice is based on the local experiences rather than on pre-designed templates. This position also implies the importance of being present in the space that the expert is planning for.

● Öppen tillit. Ett förändrat förhållningssätt mellan olika aktörer. Tillgänglighet i form av tid och öppenhet, och hur dessa skapar och är skapade av tillit. ● Rummets kontinuerliga förhandling. Hur ett förhandlingsbart rum kan skapas, och att det är möjligt att skapa förutsättningar för direkt involvering i skapandet av rum. Tillåter de som använder eller har behov av rum att påverka dess användning och utformning. ● Omformbara rum. Existerande rum i existerande strukturer som kan omformas fysiskt, socialt och innehållsmässigt. Det går att se bortom konventionerna för vad ett rum är, hur det används och vad det har varit.

● Open trust. A revised relation between different actors. This is about availability in terms of time and openness, and how this availability create and is created by trust. ● The continuous negotiation of space. This standpoint speaks of how negotiable space can be created, spaces that are allowed to be shaped by those who use them, and how it is possible to create conditions for direct involvement in the creation of space. ● Re-shapeable space. Existing spaces in existing structures can be transformed physically, and socially and in terms of content. It should be possible to see beyond the conventions of what a space is, how it is used, and what its traditional uses are.

ON URBAN SPACE

Methods of Re:planning Establishing spaces for exchange through collaboration between different actors generate accessible and open spaces as well as trust between different actors, and between actors and local citizens. Trusting the local knowledge is a key to be able to take a ”not-knowing-position”. Local knowledge is raised

when interaction between people and institutions within an area/place/neighborhood is made possible. One importatnt part is to create possible spaces for interactions and exchange between people living in a neighborhood and public institutions.

OM STADSRUM

Re:planning the City By using the Re:planning agenda for the city one can create new kinds of spaces and institutions within the city, promoting co-creation and alternative instiutions. Below are some imaginations of what these spaces could be and how they may function. Trust to Learn

Learning and trusting as key words. A changed use of schools: education as a permanent function during weekdays and non-permanent functions with shifting use by evenings, early mornings and weekends. Initiatives deriving from locals and performed by locals, civic society and civil servants. Points in agenda – Not-knowing-postion – Open trust – Re-shapeable space – The continuous negotiation of space

Space of Exchange

Authorities, property owners, civic society, idea based sector, civil servants and locals use, share and meet in a common space. Partly permanent uses and partly shifting use both over season/time and over day/night. Points in agenda – Not knowing postion – Open trust – Re-shapeable space

Youth and Elderly Centre

Place to meet and share knowledge and thoughts between different groups, of all ages. Points in agenda – Open trust – Re-shapeable space

ON URBAN SPACE

Re-housing

A way of transforming your living space, expanding and changing. Collective housing and a way of remodeling housing units. It is possible to develop commons between different neighborhood which is enabled in detail plans. Creating a new kind of space somewhere inbetween a garden and a public space.

Common Livingroom

Library extending beyond borrowing books. Places for resting and room for discussions. Points in agenda – Re-shapeable space – Open trust

Communiting

Communication and commuting brought together. 20% of the bus/trams are designed with panoramic views of the city and remodeled interior encouraging dialouge among travellers. Pecha kuchas and talks with varying subjects concerning issues of the city is offered with a changing schedule. Points in agenda – Open trust – Re-shapeable space – The continuous negotiation of space

Points in agenda – Re-shapeable space – The continuous negotiation of space

OM STADSRUM

A Possible Spatial Outcome Creating an institutional context based on acknowledgement of local knowledge and participation, can transform and add different activities within these structures. The example below show how the use of a school can be extended spatially and functionally. The school kitchen can be used outside school hours and parts of the school yard is transformed into to a garden for allotments. This creates a potential social and educational space for locals, which includes growing and harvesting vegetables and using crops as a part of communal cooking in the kitchen. Excessive vegetables can be sold at school fares and flea markets within the community.

ON URBAN SPACE

KOMMUNEN

PLANBESKRIVNING 2015-05-28 Dnr SBN: 1505-146-32

STADSBYGGNADSKONTORET 2015-05-28

PLANBESKRIVNING/PLAN DESCRIPTION:

Tools for Re:planning Including a new layer of functions in the detail plan*, making it possible to: – have different owners/functions within the same property – claiming space both indoors and outdoors as common space – expand other functions than the main purpose of a space, as an example in a school – restrict commercial spaces, (example: >20 % of the property should be non-commercial space) – negotiate the use of spaces every second year – temporary land use can be allowed * the legal document that regulate planning in Sweden

Högsta antal våningar

OM STADSRUM

Possible Spaces when Re:planning? Planning for extended 3-dimensional use of properties and creating possibilities for different initiatives and commons. This also make it possible to create negotiable spaces.

An extention of <10% of the gross floor area of an appartment can be added.

Possible Commons Following the cityâ&#x20AC;&#x2122;s index for parking (number/resident), an equal amount of space allowing for creating commons is regulated in the detail plan. Ideas from locals can create different types of commons within these areas.

B ik es

er v

ic e

Parking

Land allowing only temporary use

Garden

9-18

may-oct I like some place to rest in the city

I live in an apartment but want space to grow my own vegetables!

ON URBAN SPACE Accepting approach

House Shaping

New Housing Opportunities

Develop buildings from the existing structure. Small changes can make big differences.

Structure allowing for changes of your home. It is also a high acceptance for collective living and sharing different functions, as a kitchen.

After

> 20 % of the building / property shall be noncommercial.

Before

Height and number of storeys are negotiable. Solar cells and parabolic antennas are allowed.

Allowing activites on the roof.

Consolidation of space. Expansions of space. Different activities / owners can share the same built structure. Collective living

Co-bath/ Laundry Co-Livingroom Co-kitchen Activities with possible common space in the groundfloor. Social activities

Recreation

Negotiable Space Enabling Diffrent Uses Artistic activities

Tool-pool

ON EDUCATION

OM UTBILDNING ON EDUCATION

School in the Center I det offentliga samtalet sägs det ofta att ”vi lever i ett kunskapssamhälle”. Men vad är det för kunskapssamhälle som inte sätter grundskolan i centrum? Vad är det för kunskapssamhälle som inte borgar för att alla får en bra start på sin utbildning? PISA-undersökningen 2013 har triggat en skoldebatt där utlandsfödda elever lyfts fram som en av förklaringarna till att vissa skolor uppvisar sämre resultat än andra, trots att de av helt naturliga orsaker har en startsträcka innan resultaten blir genomsnittliga. Men vad PISA framförallt gjort uppenbart är att skollagens formuleringar om att alla elevers rätt till en likvärdig utbildning har tömts på mening. I detta kapitel undersöker vi skolan som en politisk plats, där styrdokument och resurser skapar förutsättningar, som en fysisk plats där allt från skolbänkarnas till skolans geografiska placering spelar roll, och som en mental och social plats, där berättelserna om vilka vi är formas och möjliggörs. Allt hänger ihop, och inget kan avvaras om en ska kunna föreställa sig den allra bästa skolan.

In the public debate it is often said that “we live in a knowledge society”. But what kind of a knowledge society doesn’t put elementary school in the center? What kind of a knowledge society doesn’t make sure everybody gets a good start in their education? PISAtests 2013 has triggered a school debate in Sweden in which the bad results of foreign-born pupils were identified as one of the reasons why some schools had worse results than others, not taking into account the fact that these pupils quite naturally will need a certain amount of time before their results can reach average levels. But what PISA most of all made obvious is that the formulation of the school law regarding all pupils having a right to an equal education is devoid of meaning. In this chapter we examine the school as a political place, where policy documents and resources create certain conditions, as a physical place where everything from school equipment to the school’s geographical location plays a role, and as a mental and social place where the stories of who we are shaped and made possible. Everything is connected, and no expense should be spared, if one is to imagine the very best school system. 43

OM UTBILDNING

Svarta Tanden och krisskolan

Black Tooth and Crisis School

Flumskola, kaosklasser och skolkris – den svenska grundskolan översållas med negativa beskrivningar. Men när Södertäljegruppen besöker Fornbackaskolan möter vi kunskapsresurser.

Confused, incompetent, chaotic, and in a crisis – Swedish elementary schools are constantly heaped with negative descriptions. However, when the Södertalje group visited Fornbackaskolan we encountered knowledge resources.

Hur mår den här Svarta Tanden? Är han fräsch? ”Neej!” Har han tvättat sig på länge? ”Neeeej!” ”Hur luktar han i munnen?” ”Äckligt!” Andraklassarna lever sig in i en sagan ”Mini och den magiska stenen”. Bänkarna är placerade som i ett U, så att alla ser varandra när de spärrar upp ögonen i sagans vändningar. Det här är inte ett klassrum i kris. Vi besöker Fornbackaskolan i Södertälje för andra gången och tror att vi kanske ska få syn på den i media så omtalade svenska skolkrisen. Vi tänker oss i alla fall att eleverna som går här idag inte kan känna samma iver och framtidstro som dom som började här på 70-talet, när skolan var nybyggd. Gång på gång har stadsdelen pekats ut som svag. Vi har mött representanter för staden som haussar den senaste satsningen för att lyfta stads delen, ”Re-block”, som om det vore en reklam kampanj. Fornbackaskolan har varit nedläggningshotad. Men nej, skolkrisen är inte elevernas. Den tillhör stat och

“How is this black tooth? He is clean?” “Nooo!” “Has he washed himself in a long time?” “Noooo!” “What does his breath smell like?” “Disgusting!” The pupils in second-grade identifies with the a fairy tale “Mini and the Magic stone”. Desks are arranged in a U-shape, so that everyone can see each other as they roll their eyes in the twists of the fairy tale. This is not a classroom in crisis. We visit Fornbackaskolan in Södertälje for a second time and think maybe we should catch sight of what the media so often describes as the Swedish school crisis. We think in any case that the current pupils may not feel the same enthusiasm and optimism as those who started here in the 1970s, when the school was newly built. Time after time, the district has been identified as poor. We have met with representatives of the city who promote the latest effort to uplift the area, “Re-block”, as if it where an advertising campaign. Fornbackasko-

ON EDUCATION kommun, som trots mer än 50 års erfarenhet av att driva grundskola, inte lyckas samla sig kring uppgiften att tillgodose barns behov av lärande på rättvisa och demokratiska grunder. Liksom många andra svenska skolor jobbar Fornbackaskolan inspirerat av pedagogiken Reggio Emilia. Rektorn, Susanne Bille-Andersson, berättar för oss om ”de hundra språken” – idén att barn föds utrustade med hundra språk där man räknar in estetiska utryck likväl som naturvetenskapliga, som de bör få utlopp för i skolan. ”För mig betyder det att inte bara snacka utan också experimentera på lektionerna”, säger hon. Vidare vilar Reggio Emilia på en övertygelsen att eleverna redan bär på kunskapen. ”Det handlar om att utgå från kompetenser hos barnen, så att deras erfarenheter får bli viktiga.” Men det är svårt att genomföra alla idéer när budgeten inte ens ger utrymme för utbildade musik- och bildlärare. På den positiva sidan finns resurser tillgängliga i form av elevernas 23 olika modersmål. Sedan Fornbackaskolan tog bort de så kallade förberedelseklasserna, som annars är det gängse sättet att introducera nyanlända elever i svenska grundskolor, har något hänt i klasserna. Eleverna hjälper varandra och utvecklas snabbare i det gemensamma språket svenska. ”Vill ni höra mer?” ”Jaaa! Det är jättespännande!”, ropar eleverna i kör. Det är dags för lunchrast, men det finns inte en tanke på det här i klassrummet.

lan has been under threat of closure. But no, the school crisis is not the students. It belongs to the state and municipalities, which despite more than 50 years of experience in running elementary schools, fail to rally around the task of meeting children’s learning needs on a fair and democratic basis. In Fornbackaskolan, like in many other Swedish schools, work is inspired by the pedagogy Reggio Emilia. The school principal, Susanne Bille-Andersson tells us of “the hundred languages” – the idea that children are born equipped with a hundred languages, in which visual expression as well as science are included, and that they should be allowed to develop in school. ”For me it means to not only talk but also to experiment in class, she says. Furthermore Reggio Emilia rests on a belief that students already carry the knowledge. ”It’s about to start from the skills of the children, so that their experiences can be important.” But it is difficult with a budget that doesn’t even allow for a trained music and art teacher. On the positive side they have language resources available in the form of the students 23 different mother tongues. Since Fornbacka skolan removed the so-called preparatory classes, which otherwise is the normal way of introducing newly arrived pupils at swedish elementary schools, something has happened in the classes. Students help each other and develop faster in the common language Swedish. “Do you want to hear more?” “Yeees! It’s really exciting!,” the pupils shout in chorus. It’s time for lunch break, but there is not a thought of that here in the classroom.

OM UTBILDNING

Campus Telge, 0st Studieförbundet vuxenskolan, 0st

ABF Södertälje, 4st Folkuniversitetet, 5st

KTH Södertälje, 0st

Fornbackaskolan, 14st

Södertälje kommun vuxenutbildning, 6st

Språkresurser i Södertälje, Fornbackaskolan jämfört med utbildning för vuxna. Kartan visar antal modersmål som undervisas på Fornbackaskolan respektive språkkurser tillgängliga för vuxna (personer över 19 år) i Södertälje. Svenskundervisning är ej inräknad. I genomsnitt undervisas 13 olika modersmål i Södertäljes grundskolor. Bland eleverna på Fornbackaskolan talas fler språk än de som undervisas eftersom inte alla väljer att läsa modersmål och för att det saknas lärare i vissa språk.

Fornbackaskolan I det här kapitlet undersöker vi grundskolan som ett politiskt, fysiskt och mentalt rum. Vårt studieobjekt är Fornbackaskolan i Södertälje. Här gör vi en inzooming. Södertälje Södertälje är landets 20:e största kommun. Staden har en lång tradition av att ta emot migranter som började när industrierna efterlyste arbetskraft utomlands på 60-talet. Sedan 70-talet har assyrier/syrianer sökt sig till Södertälje vilket satt sin prägel på staden. Gulf kriget, Irakkriget och senast Syrienkriget har bidragit till fortsatt stora inflyttningar. Södertälje har varit föremål för flera integrationssatsningar, bland annat ”Storstadssatsningen” som riksdagen initierade 1998, och som omfattade stadsdelarna Ronna, Geneta, Fornhöjden och Hovsjö. Enligt teologen och Södertäljepolitikern Kenan Yüksel har alla satsningarna misslyckats. ”Gemensamt för dem är att de inte funnits intresse för människorna. Staden har bara varit intresserad av pengar från regeringen”, säger han. Medan assyrier/ syrianer har bosatt sig främst i Geneta, Hovsjö och Ronna har Fornhöjden blivit mer heterogen med avseende på bakgrund. Fornhöjden Fornhöjden är en stadsdel med ca 4000 invånare, några kilometer från Södertälje centrum, belägen på en höjd och avskärmad en större bilväg. Stadsdelen planerades och byggdes 1960-1974 enligt en idé om väl avgränsade grannskapsenheter där bil- och gångtrafik

separeras. Gångstråk och tunnlar förbinder Fornhöjden med omgivande stadsdelar. Grannskapsenheten utgörs av hyresrätter och bostadsrätter samt ett planerat centrum med en skola, samt byggnad för ”handel” (enligt detaljplan Fornhöjden, 1969). Kommunägda Telge Bostäder är största hyresvärden i området. Fornhöjdens centrum är privatägt och där finns idag en servicebutik, en pizzeria och en vårdcentral. Fornbackaskolan I Södertälje finns 17 kommunala grundskolor och tio friskolor. Utmärkande för kommunen är de många Waldorfskolorna i Järna samt att det sedan 2014 finns en friskola med assyrisk profil. Fornbackaskolan är en kommunal skola med en Reggio Emilia inspirerad- pedagogik. På skolan går cirka 270 elever från för skolan till 6:e klass. Eleverna talar 23 olika modersmål. Varje år börjar ett 30-tal ”nyanlända” elever, det vill säga elever som bott mindre än fyra år i Sverige. Reggio Emilia Reggio Emilia är en pedagogisk filosofi som startades som en ”motståndsrörelse” mot det fascistiska arvet efter andra världskriget av en kvinnoorganisation i den italienska staden Reggio nell’Emilia. På hemsidan för Reggio Emilia-institutet i Sverige, reggioemilia.se, ser utövarna barn som kompetenta och viktiga medborgare, som samhället bör lyssna på, och de förespråkar ett nära samarbete mellan skolor, föräldrar, stad och kommun. Barnen ska synas i staden och staden ska vara en del av barnens arena att röra sig på.

ON EDUCATION

Skolrummet

Det politiska rummet Skolans uppgift stadgas i en rad förordningar såsom FN:s barnkonvention, den svenska skollagen och läroplanen för grundskolan. Kommunen är huvudman för grundskolan och ansvarig för skolornas drift. Vidare speglar skolan vilka (politiska) värderingar som råder i samhället. Laid Bouakaz, filosofie doktor i pedagogik, menar att sedan början av 1900-talet har svenska myndigheter misstrott föräldrars kapacitet att socialisera in sina barn i svenska samhället. I en intervju i Skolportens årsbok säger han att ”underklassens föräldrar har alltid beskyllts för att inte kunna ta hand om sin avkomma. Idag handlar debatten om att invandrarföräldrarna inte klarar av det.” (1)

Det mentala rummet Psykologen Sara Mohammadi har skrivit en magisteruppsats om den psykiska påverkan som den föreställda svenska nationella gemenskapen och det rasifierade landskapet som skolan utgör, har på eleven. Hon skriver att ”våra relationer till inre, så väl som yttre objekt påverkas av normer och maktrelationer i samhället i stort” och att när egenskaper blir bekönade och rasifierade kan elever uppleva en ”klyvning” i sina identiteter (2).

Det fysiska rummet I formandet av välfärdsstaten på 60- och 70-talen fanns en tro på skolbyggnaden som ett redskap i skapandet av ett jämställt och likvärdigt samhälle. Idealet var ”skolan mitt i byn”, väl integrerad med det omgivande lokalsamhället. Glesbygdsverket fastslår i rapporten ”Skolan mitt i byn” från 2009 att en skola som ligger centralt i byn underlättar kontakten mellan lärare och föräldrar samt att den naturlig får en betydelse som samlingsplats. Skolbyggnaden blir symbol för att byn eller stadsdelen lever och blomstrar.

Läs mer: (1) Lytsy, Anna Dahlstrand, Melker 2008, Man måste tycka om dem! Skolportens årsbok 2008. (2) Mohammadi, Sara, 2012, ”Vi skrattar med, men det känns ändå i hjärtat”: En kvalitativ studie om rasifieringsprocesser i gymnasieelevers subjektivitet, Lunds Universitet.

OM UTBILDNING

Skolvärldsparlör Det fria skolvalet ”Infördes i Sverige år 1992 och innebär att vårdnads havaren har rätt att välja skola för sitt barn i hela kommunen, inte bara i den kommundel eller stadsdel där eleven bor.” – Skolverket.se, 2015 Friskola ”En ”fristående skola”, är en skola som inte drivs av offentliga sektorn, men som huvudsakligen finansieras av skattemedel. Detta skiljer friskolor från privatskolor, som helt eller delvis finansieras med elevavgifter. Friskolor kan ha olika typer av ägare, exempel vis stiftelser, vinstorienterade privata företag eller icke-vinstorienterade ideella organisationer.” – Wikipedia.se, 2015 Segregerad skola ”En skola betraktas som segregerad (och i riskzonen för att vara socialt exkluderande) då elevgruppen på skolor är homogena med tanke på etnicitet och socioekonomisk bakgrund. Skolverkets rapport nr 374 från 2012 visar att skolorna också blir mer och mer segregerade efter statistiskt mer dolda egenskaper som inte visar sig i den vanliga statistiken, exempelvis studiemotiverade elever eller föräldrars engagemang.” – Skolinspektionen, 2014, Skolinspektionens rapport 2014:1

Skolan mitt i byn ”En skola som ligger mitt i byn underlättar kontakterna mellan lärare och föräldrar. Skolbyggnaden har också en särskild betydelse för människor på landsbygden. Ofta är den möteslokal och samlingsplats även för bygdens vuxna. Skolan har ett symbolvärde som bevis för att byn lever och blomstrar.” – Glesbygdsverket, 2009, Skolan mitt i byn Socioekonomisk grupp ”En rad politiska mål avser förhållandena mellan olika samhällsklasser. Barn med olika social bakgrund bör få samma chans till utbildning. En allsidig hushåll sammansättning i bostadsområdena eftersträvas. Personer med olika social tillhörighet ska behandlas lika av olika myndigheter. En grundförutsättning för att kunna avgöra om dessa mål uppfylls eller ej är att man kan observera och beskriva olika klasser och socio ekonomiska grupper.” – SCB, Socioekonomisk indelning, SEI, 1982 Sociotop ”En sociotop är en avgränsad plats som har en viss sammansättning av bruksvärden och betydelser. En sociotop kan beskrivas som en plats (grekiska: topos) för kollektiv samvaro samt dess användning och mening i en specifik kultur eller grupp av människor (latin: socio).” – Ståhle, Green structures and urban planning, 2002)

Segregationens negativa effekter ”Avser för det första de negativa effekter som synlig segregation (ex socioekonomisk och/eller utländsk bakgrund) och dold segregation (kamrateffekt och/eller lärares förväntningar) har för elevernas betygsresultat. Det avser också de effekter som den får för skolans arbete när det gäller arbetet för att öka toleransen mellan olika samhällsgrupper och skolans mål att förmedla en gemensam värdegrund.” – Skolverket, 2012, Skolverkets rapport nr 374

ON EDUCATION

OM UTBILDNING

ON EDUCATION

OM UTBILDNING

ON EDUCATION

OM UTBILDNING

Närhet till kunskap Närheten mellan människor och möjligheten till möten är en av stadens grundidéer. Vilken roll spelar stadens utformning för den växande sociala segregationen? Är stadens resurser lika tillgängliga för alla? I följande studie tittar vi närmare på barnens behov. Det svenska stadslandskapet präglas i hög grad av efterkrigstidens byggande vilket till stor del skedde i form av väl planerade grannskapsenheter. I Södertälje är detta särskilt tydligt. Mellan 1940-talet fram till 1980 fyrdubblades befolkningen. Grannskapen var mer eller mindre separerade från resten av staden och planerades för bostäder samt hade kommunalt ägda service centrum. Under slutet av 1900-talet började flera av stadsdelarnas centrum säljas ut till privata aktörer. Samhällsservicen skars ner och de lokala invånarna hänvisades istället till stadens centrum. Idén om den självbärande grannskapsenheten dekonstruerades och skillnaderna mellan centrum och periferi ökade. Sociologen Sören Olsson har utvecklat begreppet ”samspelsegregation”, vilket definieras som åtskillnaden mellan grupper i det offentliga rummet (1). Han beskriver hur människors möjligheter att träffas, mötas och se varandra har stor betydelse för den sociala integrationen. Den rumsliga separationen mellan människor manifesteras genom ett ökat social avstånd – ett socialt avstånd som också kan relateras till demokratifrågor om vem som tillåts delta i olika sociala sammanhang, vem som har tillgång till stadens resurser men också vem som får lov att bidra och ses som en resurs i samhället och staden. I grunden handlar det om hur stadens form skapar förutsättningar för likvärdiga livsvillkor. Barns geografiska situationer påverkar i vilken utsträckning de kan ta del av stadens resurser. Att på ett naturligt, enkelt och tryggt kunna ta sig till sin skola men även till bibliotek, teatrar, idrottshallar, muséer ger möjlighet för barn att ingå i sociala sammanhang och utbyta idéer, erfarenheter och kunskap. Idag begränsas dock barns rörelsemöjlighet i staden, främst av biltrafiken. Studier från Trafikverket visar att barns rörelsefrihet minskar medan biltrafiken i stadsrummen ökar. Konsekvensen av detta blir absurd då det visat sig att föräldrarna i allt högre utsträckning, närmare bestämt 20 %, skjutsar sina barn till skolan. (2)

Skolor i studien Kunskapsresurser: människor (bostäder och arbetsplatser dvs människor) Kunskapsresurser: kultur- och kunskapsinstitutioner (bibliotek, muséer, teatrar, skolor, kulturskolor, idrottsplatser, simhallar, fritidsgårdar, mm) 500m samt 1000m radie från skolor

Läs mer: (1) Olsson, Sören, 1998, Det offentliga stadslivets förändringar, Centrum för byggnadskultur i västra Sverige. (2) Nordiska Undersökningsgruppen, 2009, Barns skolvägar, Vägverket

Barnvänliga stråk från /till skolan (stråk utan biltrafik) tråk inom 1000m gångväg från skolan Övriga stråk

ON EDUCATION

OM UTBILDNING

Analys av tre skolor

Oxbacksskolan ligger mitt i Södertäljes tätbefolkade stadskärna. Nätverket av långa gator och stråk skapar en generell närhet till stora delar av staden. Skolan kan sägas ligga nära allt och alla. Barnens rörelsefrihet till och kring skolan är dock mycket begränsad.

Vittra

Fornbacka

Vittra

Fornbacka

Oxbacks

Människor (antal bostäder) tillgängliga barn i resp. skola (placerade i helt eller delvis bilfria miljöer)

Kultur- och kunskapsinstitutioner tillgängliga för barn i resp. skola (placerade i helt eller delvis bilfria miljöer)

Vittra grundskola ligger i ett industriområde i utkanten av Södertälje, långt ifrån allt och alla. Avstånden och avskildheten från den övriga staden skapar en mycket begränsad möjlighet för barn att själva ta sig till skolan liksom möjligheten att ha ett naturligt utbyte med staden och dess resurser.

Vittra

Fornbacka

Oxbacks

Vittra

Fornbacka

Oxbacks

Människor (antal bostäder) tillgängliga från resp. skola inom 1000m gångavstånd

Kultur- och kunskapsinstitutioner tillgängliga från resp. skola inom 1000m gångavstånd

I studien av tre olika skolor, lokaliserade i tre olika delar av Södertälje, blir det tydligt hur centraliseringen av kultur- och samhällsfunktioner tillsammans med efterkrigstidens rumsligt segregerade grannskapsenheter samt bildominansen i stadsrummen, bidrar till att skapa en ojämlik stad. Stadsstrukturen cementerar avståndet mellan centrum och periferi. Dels begränsas tillgängligheten till resurser, såväl mänskliga som kunskapsinstitutioner. Dels gäller det omvända – att lokala resurser inte tillgängliggörs för den övriga staden. Individens framtidsutsikter blir beroende av var en bor eller går i skola. Stadens grundidé – att skapa närhet och möten mellan människor – verkar i våra rumsligt segregerade städer motarbetas av staden självt. Studien omfattar tre olika skolor i Södertälje. Skolorna är byggda under tre olika epoker; Oxbacksskolan (1895), Fornbacka skolan (1970) och Vittra grundskola (2003) och ligger i tre olika delar av staden.

Fornbackaskolan ligger mitt i en väl avgränsad grannskapsenhet med många bostäder men med få kopplingar till omgivande stadsdelar. Skolan ligger långt från allt men nära många. Trafiksepareringen bidrar till en större rörelsefrihet för barnen inom området och möjliggör att de på ett naturligt och tryggt sätt kan ta sig mellan hem och skola liksom till närliggande aktiviteter.

Oxbacks

Skolors läge avgör om barnen har tillgång till stadens kunskapsresurser. Närheten till centrum, men också biltrafik ger olika förutsättningar. Här jämförs centrala Oxbacksskolan med perifera Fornbackaskolan och Vittra grundskola.

ON EDUCATION

Vad är kunskap? I det politiska, fysiska och mentala rum som är skolan värderas hela tiden kunskap. Men vad ser samhället som kunskap? Och vems kunskaper tas tillvara? Här är några kritiska perspektiv. Lönsamhet I idén om kunskapssamhället idealiseras universitet, forskning och innovation. Den rymmer också en tro på företagande och tillväxt som motor för landets välmående. En sökning på användningen av ordet ”kunskapssamhället” i riksdagsmotioner visar att det sällan används om välfärdsfrågor som skola, vård och omsorg. Men barn, sjuka och äldre är självklart kunskapsbärare. Har kunskap blivit en vara på marknaden? Fornbackaskolan har en pedagogiska ambitioner att tillvarata elevers olika kompetenser men bromsas av pengafrågan. Barn vs vuxna Fornbackaskolans rektor Susanne Bille-Andersson drömmer om ”en skola mitt i byn”, en skola integrerad i lokalsamhället. Förebilden är Reggio Emilia-skolorna, där de jobbar utifrån en ståndpunkten att barnens röst är lika viktig som de vuxnas. Att verkligen lyssna och sätta barnens i centrum skulle innebära en radikal förändring samhället. Fornbackaskolan ges dock inte möjlighet att arbeta fullt ut med dessa pedagogiska ideal, då de inte överensstämmer med kommunens ekonomiska och politiska strävanden. Governance Synen på invånares kunskaper kan ifrågasättas när det gäller det EU-finansierade projektetet Re-Block som drevs av Södertälje kommun fram tills 2015. Projektet syftade till att upprusta Fornhöjden och det togs fram ett utvecklingsprogram med djurhållning för lokalbefolkningen. Den avgående stadsarkitekten Anders Bäcklander var kritisk när vi i Södertäljegruppen träffade honom i februari. Han menar att pengarna använts fel och att projektet saknar analys av invånarnas behov. Det här typen av styrning genom EU-projekt och nätverkande är exempel på ”governance”, som ersatt välfärdsstatens ”government” eller centralstyrning och ibland kritiseras för att vara otydlig och odemokratisk. Förutom att djurhållning, har ReBlock efterlämnat ett nätverk av tjänstemän och några få lokala aktörer som möts i Fornbackaskolan för att fortsätta jobba med att utveckla stadsdelen. Undervisningsmetoder I skoldebatten finns det en tendens att tala om elevers (och föräldrars) bakgrunder snarare än vad skolan skulle behöva utveckla för metoder för att möta elevers

Tjänstemän och lokala aktörer möts i Fornbackaskolan

behov. ”I Sverige stannar ofta diskussionen vid språkliga färdigheter och brister. Språket framstår som den allenagörande förklaringen till en lyckosam skolgång och ”kunskapsinhämtning” och även till det motsatta; en bristfällig skolgång och till misslyckade resultat, ofta i form av icke godkända betyg”, skriver Caroline Ljungberg, universitetslektor i utbildningsvetenskap, vid Malmö högskola, i antologin Migration och professioner i förändring från 2006. Som ett alternativ till den statiska kunskapssynen ser Ljungberg en ”mång kulturell pedagogik”. Till att börja med problematiserar hon begreppet mångkultur som ofta använts för att föra fram en essentialistisk kultursyn där kulturer ses som separerade, som något som kan krocka. Men anglosaxisk forskning erbjuder ett ”kritiskt mångkulturella perspektiv” där lärandet beskrivs såhär: ”Undervisningen syftar till att ge eleverna eller studen terna kulturella alternativ. Det vill säga att en typisk svensk normalitet kanske inte längre dominerar innehållet, utan att alternativen blir lättillgängliga och också möjliga att rymma inom normalitetsbegreppet. Kulturbegreppet har därmed en möjlighet att inlemma, inte bara etnokulturella perspektiv, utan även andra möjliga sätt att leva, dvs. att organisera sitt liv i form av utbildning, arbete, bostad och familj. Kunskap och kännedom om alternativen kan leda till att den kritiska förmågan utvecklas och också till att möjligheterna ökar. Utbildningen medför insikt om att det inte finns ett rätt sätt att leva på, vilket leder till att tolerans, respekt och förståelse vidgas.”

OM UTBILDNING

Skola till salu Byggnader som en gång ritas och upprättats för skolverksamhet används till annat. Bra lokaler tas ifrån eleverna. När marknaden får bestämma hotas det fysiska skolrummet. Fornbackaskolan ligger centralt i Fornhöjden, väl tillgänglig för barn, med en mängd slingrande gångstråk som kopplar ihop den med intilliggande bostads bebyggelse och omgivande bostadsområden. En skola byggd under 70-talet, välavvägd i storlek utifrån det noggrant beräknade antal barn som planerades bo i området samt en utformning som låg i linje med den rådande pedagogiken. Skolans placering bidrog till dess roll som naturlig mötesplats och aktivitetsplats för de lokalt boende i området. Skolbyggnaden i grannskapsenheterna användes ofta till mer än själva skolverksamheten, även till föreningslokaler och kvällsaktiviteter. Skolans politik – en likvärdig skola samt samhällets tro på allas möjligheter – gav skolan en framträdande placering i staden. Glesbygdsverkets studie Skolan mitt i byn visar att en skola som ligger placerad ”mitt i byn” ökar kontakten mellan skol verksamheten och föräldrarna. Skolbyggnaden blir en möteslokal och samlingsplats för både barn och vuxna och en slags symbol för att byn eller stadsdelen lever,

blomstrar och utvecklas. Idag står skolbyggnaden under hot och skolans roll som en mötesplats i staden verkar vara under dekonstruktion. Brf-hotet ”En bit av ABC-stadens historia går i graven när Högdalens skola jämnas med marken för att ge plats för en stadsmiljö med 400 bostäder” (Dagens Nyheter, 131106), ”Forellskolan rivs för att ge plats åt nya stadskvarter” (Tyresö Nya, 140205), ”Högsboskolan rivs – ersätts med bostäder” (Direkt press Göteborg, 130318). Listan över skolor som rivs för att ge plats åt bostadsbyggen kan göras lång. Skolorna i våra förortscentrum står hotade. Med endast kunskapskapital, och begränsat ekonomiskt kapital som medel, äger skolan inte längre rätten till stadsdelarnas eftertraktade centrala rum. I en ökad urbanisering och en skriande bostadsbrist söker kommunerna med ljus och lykta efter byggbar mark. Konkurrensen om rummet pressar upp markpriserna och i ett samhälle där tid kan omsättas till pengar blir närhet dyrbart, vilket syns i skenande bostadspriser i stadskärnorna. Betalningsviljan för marken höjs med närheten till stadens eller stadsdelens centrum, vilket beskrivs av analysföretaget, i Betalningsvilja för stadskvalitet, Evidens, från 2011. För att uppfylla politiskt deklarerade bostadsbyggskvoter säljer kommunen ut central mark till högstbjudande. Centrala platser är och har alltid varit där människor naturligt möts; platser för kollektiv samvaro, kunskapsutbyten, samtal, handel, politik, protester, upplevelser, mm. Stadsdelscentrumet för alla börjar istället bli exklusivt för få. Våra gemensamma rum säljs ut för kortsiktig ekonomisk och politisk profit. Skolbyggnader i stadsdelars centrum rivs eller byggs om till bostäder. Våra centrala gemensamma och publika rum står hotade och skolan ”mitt i byn” är utrotningshotad.

1992

2015

Mellan 2002 till 2015 har det totala antalet skolenheter sjunkit från 5109 till 4845 dvs 264 skolenheter har lagsts ner. (Skolverket, 2015)

ON EDUCATION

”Oxback integrerasdsekolan är en av Södertä och det vill vskolor...” ”Nu är den ljes mest i stoppa!” hotad, ”Forellskolan rivs för att ge plats åt nya stadskvarter ”

”Högsboskolan rivs – ersätts med bostäde

r”

alens skola jämnas går i graven när Högd 400 bostäder” ria sto hi ns de sta Cmed ”En bit av AB plats för en stadsmiljö med marken för att ge

Skolpengs-hotet ”Två skolor i Södertälje läggs ner” (SR, 2003), ”Elever besvikna när (Jordbro)skolan läggs ner” (Stockholmstidningen, 2011), ”Fornbackaskolan kan läggas ner” (LT Södertälje, 121011). Från år 1992 då det fria skolvalet infördes, till idag har det totala antalet skolor i landet minskat med närmare 500. Skolbudgeten knuten till antalet elever har bidragit till en kortsiktighet och osäkerhet för många skolverksamheter. Sedan fri skolornas intåg har konkurrensen om eleverna hårdnat. De småskaliga, kommunala skolorna är förlorarna medan friskolorna ökar i antal (Skolverket, 2015). Eleverna och deras föräldrar har blivit ”kunder” som skolorna försöker locka med unika temainriktningar och god betygshistorik samt marknadsföring, vilket har blivit en viktig post i skolornas budget. Införandet av skolpengen har skapat en större osäkerhet för de små lokala skolorna där elevantalet är mindre och mer varierande. De större skolorna dit många elever tvingas flytta efter att deras skolor lagts ner står som ”vinnare” medan den lokala ”byaskolan” är på utdöende. Skolverksamheten centraliseras, hamnar långt från många och tvingar elever till långa, dagliga pendlingsavstånd.

Provisorium-hotet Baracker ersätter klassrum i flera år (DN, 20110125), ”Nu är det klart var Hägerstenshamnens elever ska gå de närmaste tre åren – i ett kontorshus i Örnsbergs industriområde” (Tidningen Liljeholmen – Älvsjö, 201406-19) Industriområden utanför staden, gamla kontors lokaler, nedlagda militärkaserner och baracker har idag blivit vanliga platser och rum för skolverksamhet. Kommunala skolor slås ihop och tvingas lösa överbeläggning med ”temporära” baracker som sedan blir kvar under flera elevgenerationer medan friskolorna jagar vinst genom att lokalisera skolverksamheten på ”billig mark” i perifera lägen och industriområden. Anpassade och hälsosamma skollokaler liksom elevernas självständighet och möjlighet att själva kunna ta sig till skolan prioriteras bort till förmån för bättre ekonomiska resultat.

OM UTBILDNING

Skolan som marknad

Anteckning från URB-Z, konferens i Fisksätra, 6 oktober 2014. Magnus Dahlstedt, professor i etnicitet vid Linköpings universitet föreläste om migration och skolans uppdrag att fostra medborgare. ”Det fria skolvalet” som infördes 1992 var kärnan i den nya valfrihetsprincipen (till skillnad från den gamla principen om att barn skulle gå i den närmaste skolan) och byggde på idén att föräldrar själva skulle välja skola åt sina barn. Men flera forskare har sett att detta ledde till ökade skillnader mellan skolor med avseende på betyg och elevsammansättning.

ON EDUCATION

Reflections of a Mother Being a mother in the foreign country Sweden, has forced me to recognize all the micropolitics that a new life, in a new country, brings. As always, the choice is to adapt or fight. As a foreigner in Sweden having a child brought up more than the usual questions. Will I find a decent job as a parent and a foreigner? What to name her/him? How to dress her/him? How to educate her/him? I would love to show my child a world free of inequality, gender binaries, injustice, nationalism, and war. After 36 hours of exhausting labor came the mid wife’s first advice on child care: “Now that your son has a national ID number, try to register him for dagis (day care) tomorrow. It could take a couple of years to get a place.” Her words terrified me. They were an instant reminder of all the hidden politics pre-programmed into the life of a new child. It was the first week after my son’s birth. We set out to find a day-care center close to home. Our requirements were minimal: it should have a park nearby and friendly staff. Being public facilities, the daycare centers were standardized and almost unbearably similar. As for the education itself, this would have to come later. A year later, still in the “dagis” queue, a possible job option came up, so private day care was our only option. We found a nursery school near my husband’s job in the center of the city, on the corner of two heavily trafficked streets. The kids watched cars, buses, trucks, and motorcycles all day through the windows. I didn’t want to leave my son there, but the possibility of a first real job in Sweden was too good to pass up. I was in shock – I never thought it would be so exhausting to insert myself and my son into a new social system. The teachers at “dagis” didn’t understand my sadness, or my son’s. Language was still a struggle, so I combined Swedish classes with a job that never led anywhere. Fortunately, Swedish society has managed to elevate motherhood and fatherhood, giving space for a period of removal from social and economic pressures. But as a foreign student without income and only minimal government support, I wasn’t yet accepted into this space. I was constantly reminded of this, of the costs, pressures and limitations of being outside the job market, the only gateway to inclusion that our society seems able to agree upon. Kids are adaptable, people say.

But theories of attachment say otherwise, that children up to three are built to orient themselves to their world based on their parents. This period should be as natural a space as possible, for love and protection, and without systems, schedules, interruptions. Have we designed a system based on child neglect, I wondered. Finally, after more than a year and a half of waiting, we got a place in a public day care center close to home. Our neighborhood has a severe shortage of schools, so the day care was in a temporary barrack, and the space inside, small and narrow. The surrounding park is beautiful. We adapted more quickly and quietly this time. Everything seemed to work fine, but the system I had inserted myself and my son into was failing. Six months passed, and he was the only one without his picture on the wall. No written reports on his development. No paintings, drawings or any work that he had done. The other 14 children had all of these. Somehow, the promises of democratic oversight and equality had failed. All the invisible power structures were emerging in ways that were impossible to ignore. It was real and unacceptably sad. Thousands of new questions instantly sparked: Is our status as foreigners generating the discrimination of our child? Are these day care centersthe best places for our children? How and what should kids be taught, and how can we trust that the system is doing its job? Are equality and democracy privileges reserved for some, but not others? Now I’m getting worried putting him in elementary school. I met an older immigrant man in the park the other day. When he heard my son was growing up with three languages, like his grandson, his advice was familiar: Make your decisions, and get in all the queues as soon as possible. Public or private? Swedish or “international”? How do we know if any of it’s any good, or if it lives up to its ideals? No time for this. Decisions have to be made based on no information at all. All of this is news for foreigners, who continue to explore and socialize their way through a multitude of questions that, for most natives, simply don’t exist. Unfortunately, the result is usually the same inevitable answer: “There was a queue for that. Didn’t you know?”

OM UTBILDNING

Schoolbooks and the Mental Space The Swedish school is still a place where racialization takes place. Images in books presented with authority of teaching materials carry nationalistic tones, ethnic stereotypes and colonial perspectives. Foundings in Fornbackaskolan made us wonder – what kind of mental space are schools creating?

In the book Barnens jätteatlas by Stefan Lemke there are images of the world that represent a western, colonial view. The maps of Africa and South America are depicted with towers of petroleum, country people, naked people, animals and nature. In Scandinavia, there are cars, trucks, factories and airplanes instead. This reproduces power structures.

”The school-knowledge is not random but incorporated in a context of social, cultural and political social dimensions. Paradoxically, the school on the other hand seems separate from the surrounding community in which war and global events do not affect or are not given space in the everyday teaching.” The quote is from the article Rektorskap i omvandling by Caroline Ljungberg.

It is necessary to educate teachers, students and all of society with a critical view of the images in books. A critical perspective puts imagery into context, and excludes those images that reproduce power structures, racism and stereotypes.

ON EDUCATION The Swedish school is an environment of racialization, says psychologist Sara Mohammadi, in her her interviewstudy ”Vi skrattar med, men det känns ändå i hjärtat”: En kvalitativ studie om rasifieringsprocesser i gymnasieelevers subjektivitet, published in 2012.

In Sweden there is no public preview of study materials. Schools buy what they want from different publishers, or if they don’t, they continue using old material. This means that the books that are used in schools can vary greatly. There are both outdated books, and newer books with critical and inclusive perspectives.

The “Lucia” image appears on many occasions without context. ”Lucia” is always portrayed as a white, blond and blue-eyed girl. Why are differences not shown when society is not at all homogenous? What happens when kids don’t recognize themselves? Why are the differences ignored?

In Snacka fett som en svenne – kategoriseringar, identiteter och språk from 2013 the anthropologist René León Rosales, writes that under the school’s ”official knowledge proposal” there is a hidden system of norms and values: ”What one learns in school is far from just what the teachers want to communicate, but also many other things which are communicated by the school as routines, language and learning materials, which are often based on how an ideal student is expected to be. In research this has been called the hidden curriculum.”

OM UTBILDNING

We’ve seen that today schools fail in one of their most important missions – to provide equal education for all. We imagine the best school for all, placed at the center of political, physical and mental space. Only then can the concept of knowledge extended and developed in a democratic spirit, which is a pre requisite for the egalitarianism of the society. Identifying Targets for Change We have examined the school as a political, physical, and mental place and found that: • •

• •

Policy efforts to reduce school segregation are not sufficient. Children have different proximity to knowledge, depending on where in the city they live and go to school. The school building, adapted for school activities, is threatened. The school and the school’s teaching materials cannot guarantee students a comprehensive and inclusive knowledge of reality.

Schools as the Center of Society For the school to be in society’s political, physical, and mental center, efforts are needed to: • • • •

Protect pupils from social stigmatization. Gurantee access to a diversity of knowledge. Protect school from capital interests. Guarantee kids and adults the possibility of expressing and get recognition for their knowledge.

ON EDUCATION

OM UTBILDNING

Sociotope Protection Our nature is saved from economic exploitation through wildlife preserves and biotope-protection. In the same way, social aspects of civil society could be protected. Here follows a proposal to a statutory protection of “sociotopes”, applicable to schools. The sociotope protection aims to protect and make knowledge accessible. Children’s access is prioritized. A sociotope protection can be established for places and buildings that are of very high social value (so- called key sociotopes), or which constitute places of vital importance for the development of knowledge, such as schools. Establishing of a sociotope protection for a school includes the specific protection of the school building and social activities, to ensure creation and protection of a Knowledge Resource Zone and the creation and protection of a Connecting Network in the form of safe and accessible paths to and from the school as well as to the rooms included in the Know ledge Resource Zone. Sociotope Protection – School Building This includes an maintenance of the school building, the shoolyard and school activities, located in some sort of society centre (see Knowledge Resource Zone). The school activities may not be moved. If the building requires demolition due to health reasons or changes in spatial needs, a new efficient school building should be erected in the sociotope protection. Sociotope Protection – Knowledge Resource Zone The zone forms a society centre surrounding the school building and consists of a variety of knowledge resources. The zone stretches across a radius of 500 meters from the school building. The zone works primary as an asset for school activities but is also an interface between school and society, supporting an exchange between the two. The resources exist both indoors, within the school building as well as in other buildings within the zone, and in outdoor spaces. Mentioned resources below are examples, it can change from area to area. What’s important is that the zone requires a mixture of traditional institutions such as a library and spaces for not-yet-acknowledged resources such as non-profit local organizations and clubs.

Sociotope Protection – Connecting Network A protection network for safe, inspiring and accessible paths leading to and from school to the spaces and locations included in the Knowledge Resource Zone. The network will provide accessibility to the city’s knowledge resources and facilitate the possibility to meet and exchange knowledge. All streets should be designed and planned to fit the needs of children.

Manifestation and Celebration Square where people meet, protest, speak their minds or hold parties, festivals, and ceremonies. Cultural Center for practicing creative acitvities such as art, performing theater, dance, music and more.

Green Area to enable education about nature, farming and gardening. Community Kitchen where people learn about cooking and gather around food. Library to assure diversity of books and information, criticism of the sources, different stories and opinions etc. Writer’s Wall for artistic expression in words, pictures and grafitti. Room for Open Education and Meetings where parents, teachers, pupils, and other people involved in schools meet and discuss school issues, as well as participating in lessons of all kinds. Office for Conflict – Crisis Team to help people in need. Here you can meet people skilled in international relations as well as family issues and psychology. Language Center/Café to meet the informal needs of speaking your language and learning new ones. Sports Hall for practicing and peforming different kinds of sports activities or relax. Common Space for Local Organizations /Workshops to make visible what beliefs, crafts, and hobbies exists within the community Mutable Space for Programs used as a commons. This is to enable initiatives from the locals, as well as to provide space for events that arise suddenly.

ON EDUCATION

nya illustration

The local citizens, together with the municipality, initiate the development of sociotope protection. The County Board then handles the formal establishment of a sociotope protection. A decision on sociotope protection means that all sorts of actions that damage social or knowledge-based values are prohibited. The sociotope protection is regulated by Miljöbalken. (The purpose of Miljöbalken is to promote sustainable development so that present and future generations can live in a healthy, good, and stimulating environment.)

OM UTBILDNING

What Could Be the Result of a Sociotope Protection? "We all know something. We all ignore something. Therefore, always learn." Paulo Freire (Pedagogy of hope)

If regulations reinforce the importance of schools, then schools gets acess to more financial, physical and mental resources

If we use a critical pedagogy then learners become critical towards what they learn

If schools have equal conditions then children will develop under more equal circumstances

If living centers are created around schools, then schools will become the centers of society

Society will prosper from a large variety of resources and role models

ON EDUCATION

KnowledgeResource Zone with Sociotope Protection

If all citizens are treated as resources, then school will become more accessible and promote more knowledge exchanges

Societyâ&#x20AC;&#x2122;s knowledge base will be enriched

Question

Create Research

Observe

Dream

Participate Reflect Transform 69

OM ARBETE ON LABOR

Waged Labor Departure Vi har många gånger fått höra att ”arbete är den bästa vägen in i det svenska samhället”. Men vad betyder det egentligen? Om arbete sker innanför samhället, pågår då ett tillstånd av icke-arbete utanför samhället? Om samhället har ett inuti och utanpå, eller innanför och utanför, hur ser dess väggar ut, och varför reagerar de på arbete? Det här kapitlet startar med ett besök hos verksamheten Portalen, i Norrköpingsstadsdelen Hageby. Det är en samlingslokal med syfte att öka sysselsättningen i stadsdelen, men som i förlängningen hoppas bli ett ”community center”.Vår frågeställning genom kapitlet tar sin utgångspunkt i denna strävan, liksom i den höga arbetslöshet som finns i stadsdelen. Vad innebär det att ha individens lönearbete som yttersta horisont? Går det att organisera arbetet och rummen annorlunda?I den avslutande förslagsdelen provar vi förslag på hur ett delande och minskning av lönearbetet skulle kunna organisera stadsrummet.

We have often been told that work is the best way into the Swedish society, but what does it really mean? If work is done inside the framework of society, is there a state of non-work outside of society? If society has an inside and outside, or an interior and exterior, what do the walls look like and why do they react to work? In this chapter our point of departure will be the organization Portalen in Norrköping’s district Hageby. It is a meeting place with the aim of increasing employment in the area, but ultimately hopes to become a community center. The questions that run through the chapter take this endeavor as their starting point, as well as the high unemployment in the area. What does it mean to have the individual’s wage labor as the ultimate horizon? Is it possible to organize labor and spaces differently? In the final section of this chapter we test proposals for how a division and reduction of labor could organize urban space.

OM ARBETE

Utanför boxen

Outside the Box

På Portalen finns arbetslöshetens nytänkare. Här samarbetar arbetslösa, föreningar och myndigheter för att hitta jobben. Men besöket får oss att undra om vi ska söka arbete till varje pris?

Portalen is the place for the re-thinkers of the unemployment. Here, the unemployed collaborates with authorities and associations to find the jobs. But our visit makes us wonder if we are to look for work at any costs.

En marsdag i Norrköping har en grupp människor träffats i ett mötesrum på Portalen i Hageby. Snöslask utanför och kaffe och kanellängd på bordet. Här har representanter för det kommunala bostadsbolaget Hyresbostäder, ABF, lokala föreningar och arbets sökanden, samlats för att ge sin bild av Hageby till oss studenter som är på besök. Ett av skälen till att vi är på Portalen är för att verksamheten möjliggjorts genom ett ovanligt samarbete mellan myndigheter och andra organisationer: det kommunala bostadsbolaget Hyresbostäder, Arbetsförmedlingen, ABF, Migrationsverket och Marieborgs folkhögskola. Målet är att vara en samlingsplats för boende och att öka sysselsättningen i området. I Hageby bor ca 8000 personer och endast ca hälften, 45–50%, lönearbetar. Det kan jämföras med Norrköpings sammanlagda stadsdelar, där samma siffra blir ca 75%. Det är alltså ett stort uppdrag Portalen har ålagts. De som dagligen arbetar på Portalen med att hjälpa besökare och upprätthålla verksamheten, berättar att deras dröm är att det hela vore överflödigt. Det vill säga att komma bortom jobbsökandet, och bli ett permanent ”community center” istället. Om arbete inte längre var en akut angelägenhet, kunde Portalen vara ett rum för andra slags möten. Den dagliga verksamheten på plats leds av arkitekten Natalia Bonilla. Den som kommer till Portalen ska få ta del av det nätverk som verksamheten byggt upp, men också ge tillbaka av något som de kan. ”I Portalen jobbar vi aktivt för att stötta individens egna tankar och

One March day in Norrköping a group of people have gathered in a meeting room at Portalen in Hageby. Slushy snow outdoors and coffee thermoses and cinnamon rolls on the table inside. Representatives from the municipal housing company Hyresbostäder, ABF, local associations, and job seekers have come together here to give us visiting students their view of Hageby. One of the reasons that we are at Portalen is because their program activities are made possible by a slightly unusual collaboration between government agencies and other organizations: the municipal housing company Hyresbostäder, the Swedish employment agency, ABF, the migration board, and Marieborg’s College. The goal is to be a meeting place for residents and to increase employment in the area. About 8,000 people live in Hageby and only about half, 45–50%, are employed. In comparison the figure is about 75% in Norrköping as a whole. So Portalen has a tough task ahead of it. Those who work daily at Portalen helping visitors and maintaining the program, say that their dream is that the entire undertaking becomes superfluous. That is, to get beyond the job search aspect and become a permanent community center instead. If work was no longer an urgent matter, Portalen could be a place for other kinds of encounters. The daily activities on site are led by the architect Natalia Bonilla. Anyone who comes to Portalen may take part in the network built up by the organization, but should also give something back if they can.

9 Medelinkomst Norrköping Stadsdel för stadsdel

1 Nordantill 2 Marielund 3 Lagerlunda 4 Butängen 5 Ingelsta 6 Saltängen 7 Slottshagen 8 Händelö 9 Herstadberg 10 Haga 11 Enebymo 12 Pryssgården 13 Fiskeby 14 Himmelstalund 15 Gamla Staden 16 Östantill 17 Oxelbergen 18 Sylten 19 Risängen 20 Lindö 394,5 – högst 21 Berget 22 Såpkullen 23 Söderstaden 24 Klingsberg 25 Ljura 26 Hageby 151,5 – lägst 27 Smedby 28 Rambodal 29 Brånnestad 30 Styrstad 31 Navestad 32 Kneippen 33 Klockaretorpet 34 Ektorp 35 Vilbergen 36 Skarphagen 37 Vrinnevi

8 5

11 12 10

4 18

1 15

21 32

35 36

idéer som ska möjliggöra en framtida egen försörjning. Ansvaret för att detta sker, ligger ytterst på individen själv, men genom Portalen kan individen få alla nödvändiga ”verktyg” för att kunna skapa sin framtid.” För vissa kan det handla om att ta sig ur sjukskrivning och långtidsarbetslöshet, för andra kan det handla om att omvandla utländska examina, eller att lära sig svenska språket. Det här är ett samarbete mellan myndigheter, utan att vara så kallat myndighetsutövande. Vad innebär det? Är det en förebyggande åtgärd för myndigheternas belastning, eller är det en förskjutning av ansvar från stat till individ? Verksamheten Portalen väcker många frågor kring arbetets eller snarare arbetslöshetens roll i samhället, och de försök till lösningar som finns. Är full sysselsättning möjlig i ett ekonomiskt system som upprätthålls av att det finns en viss konstant tillgängliga och flexibla arbetare? Går det att inrätta ett system som inte skiljer på olika medborgarskap? Och måste verkligen lönearbete vara den yttersta horisonten för en meningsfull tillvaro?

26 28 37 31

“At Portalen we actively work to support the individual’s own thoughts and ideas that will enable their future career. The responsibility for this to happen is ultimately with the individuals themselves, but through Portalen the individual can get the necessary ‘tools’ to be able to create their future.” For some it may be about getting out of long-term sick leave and unemployment, for others it may involve converting foreign licenses and accreditation, or to learn the Swedish language. This is a collaboration between the authorities, without a so-called “exercising of authority.” What does that mean? Is it a preventive measure for the authorities’ withdrawal, or is it a shift of responsibility from the state to the individual? The organization Portalen raise many questions around work, or rather the role of unemployment in society, and the attempts to find available solutions. Is full employment possible in an economic system that is maintained by the existence of a a certain number of flexible workers who are constantly available? Is it possible to establish a system that does not distinguish between nationalities? And does waged labor really need to be the ultimate horizon for a meaningful existence?

OM ARBETE

Arbetsparlör

INKOMSTKLYFTOR 1980–2010 Källa: OECD

Arbetslinjen ”It’s a rich man’s game / No matter what they call it / And you spend your life / putting money in his wallet / 9 to 5 / Oh, what a way to make a livin’ / Barely gettin’ by / It’s all takin’ and no givin” – Dolly Parton, 9 to 5 Arbetstidsförkortning ”De första arbetstidsförkortningarna skedde framför allt utifrån krav på rättvisa. Men den initierande kampen om 8-timmarsdagen som ledde fram till 1919:s arbets tidsreform måste också förstås som en kamp om arbetstiden som sådan. Innan dess var arbetstiden inte reglerad över huvud taget. Och en begränsad arbetstid var i ögonen på arbetarrörelsen främst ett erkännande av att deras liv utanför arbetat faktiskt hade ett egenvärde”. – Striden om tiden, www.maska.nu Ansträngning ”Det handlar ju egentligen inte om att du måste utföra något för att få arbetslöshetsersättning idag. Det är som Sven-Otto Littorin sa i min intervju med honom – Du måste anstränga dig, inte utföra nåt. Det kan vara ansträngande att gå till en tom lokal där du bara sitter av tiden, det spelar ingen roll – det är vår filosofi, du måste anstränga dig. Och det är därför det inte är någon som helst överdrift att säga att det handlar om att straffa arbetslösa, det är precis vad det handlar om.” – Roland Paulsen, författare och doktor i sociologi, mars 2015 i ett samtal på Aspudden Bokhandel. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ”Det låg i Alliansens arbetsmarknadspolitiska inriktning där bland annat forskningen sa att om du tvingar människan att söka mer och fler jobb, samtidigt som du också bestraffar med lägre ersättning så skulle det leda till att fler hamnade i arbetsmarknaden. Det finns forskning som tyder på det.” – Angeles Bermudez-Svankvist, fd general-direktör för Arbetsförmedlingen, mars 2015 i ett samtal på Aspudden Bokhandel. Arbetskraftsinvandring ”In a liberal tradition migration is seen as movement to where you can maximise your potential. The conflict arises when governments want to control the number of migrants, but employers want to import cheap or skilled labor. The neo-liberal migration policy of Sweden means that if you are an employer you can employ whoever you want whenever you want.” – Anders Neergaard, forskare vid Remeso Institutet, 2014, föreläsning MejanArc.

USA

Canada France Germany Sweden

Automatisering ”53 procent av dagens anställda beräknas kunna ersättas av digital teknik under de kommande två decennierna, mot 47 procent i USA. Det innebär att 2,5 miljoner jobb i Sverige påverkas.” – Stiftelsen för Strategisk Forskning, 2014, Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för Sverige. Bioekonomi ”En ny ekonomi som inte längre är en separat sfär utan snarare själva väven, de mänskliga relationernas råmaterial. Det kräver en ny definition av arbete som arbete med sig själv, en ny definition av kapital som mänskligt kapital, en ny idé av produktion som producerandet av relationer och konsumtion som konsumtion av situationer.” – Den osynliga kommittén, 2010, Det stundande upproret, Pluribus. Flexibilitet

ON LABOR

Jobbsökeri “I was looking for a job, and then I found a job, and heaven knows I’m miserable now” –The Smiths, Heaven knows I’m miserable now Legitimitet ”Att moderaterna och de andra borgerliga partierna valde att fokusera sin kritik på just sjuk- och arbets löshetsförsäkringarna säger något om försäkringarnas inbyggda problem. Dessa två försäkringar lyckades aldrig vinna lika stor acceptans och popularitet som andra delar av den generella välfärdspolitiken. Om syftet var att fler skulle i arbete hade detta lika gärna kunnat uppnås genom andra insatser. Det finns flera andra grupper som också är bidragsmottagare och inte arbetar, till exempel föräldralediga, ålderspensionärer och studenter. Att dessa grupper avstår från arbete upplevs uppenbart som mer legitimt än att sjukskrivna och arbetslösa gör det.” – Irene Wennemo, doktor i sociologi och social demokratisk statssekreterare, 2014, Det gemensamma – om den svenska välfärdsmodellen, Premiss Förlag

Stress ”Balansen mellan stat, individ, offentlig sektor och privat sektor har rubbats och idag har det blivit en obalans mellan dessa instanser. Man har tagit tillbaka resurser från individen och man ökar kontrollen av densamma. Samtidigt har staten med hjälp av privat sektor lagt allt mer ansvar på individen med konsekvensen att den ekonomiska stressen för individen har ökat. Kombinerat med den sociala stress den anställningslösa upplever av att inte räknas som legitim för samhället leder detta även till en mental stress. Den som är överstressad under en alldeles för lång tid riskerar att få en nedsatt förmåga. Samma människa har kravet på sig att lösa sin situation. Det vill säga att ansvaret för att lösa ett strukturellt problem som regeringen knappt klarar av att hantera läggs på individen. Detta är fel anser vi.” – Henrik Lund, riksordförande SALO, februari 2015, intervju. Valfrihet ”Tandläkarbesök eller nya skor. Skolresa eller vinterjacka.” – Kristian Lundberg, 2009,Yarden, Symposion Förlag

Fattigaste tiondelen av befolkningen i Sverige

Målet ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” – Ernst J Wiggfors, socialdemokratisk finansminister vid flera tillfällen mellan 1920-1940-talet.

Källa: SCB

Integration ”’Integration’ i dagens svenska offentlighet fungerar som ett verktyg som återför sociala problem som arbetslöshet och bostadsbrist på utbölingen själv. Det finns de i vårt samhälle som kan ha ett problem, som, säg, arbetslöshet. Den arbetslöse Andre däremot är ett problem.” – Ali Esbati, politiker och skribent, 2015, Taggen i hjärtat i integrationsdebatten, Magasinet Arena.

Nödhjälpsarbete ”Sverige är på väg in i en situation där ersättning och högkvalitativa åtgärder, genom lag och kollektivavtal, erbjuds de etablerade på arbetsmarknaden. De med svagare anknytning erbjuds inte något som är speciellt mycket bättre än 1930-talets kritiserade nödhjälpsarbeten. Situationen för de svagaste på arbetsmarknaden kan bli en bidragande faktor till att regleringen av den svenska arbetsmarknaden slås sönder.” – Irene Wennemo, doktor i sociologi och socialdemokratisk statssekreterare, 2014, Det gemensamma – om en svenska välfärdsmodellen, Premiss Förlag

Rikaste tiondelen av befolkningen i Sverige

Identitet ”Salo vill göra anställningen till en formalitet istället för en identitet. Vi tror att det är viktigt. Därför använder vi ordet anställningslös och inte arbetslös. Jag har inte träffat många som är arbetslösa. Alla människor gör någonting nyttigt i sina liv och då arbetar man som jag ser det. Jag har en bredare definition av arbete: det innefattar i princip alla mänskliga aktiviteter. Idag är det inte legitimt att tex och ta hand om sina gamla föräldrar för att det ger ingen inkomst, men om man jobbar på ett äldreboende och tar hand om andras föräldrar då är det legitimt. Det tycker jag är en märklig tanke.” – Henrik Lund, riksordförande SALO (Sveriges Anställningslösas Landsorganisation), februari 2015, intervju.

OM ARBETE

ON LABOR

Ett arbetskritiskt drama Karaktärer: Linjen, Gränsen, Strecket Akt 1. Mellanstort kontorslandskap. Flexkontor, kombikontor. Möblerna är justerbara, borden åtminstone 100 cm djupa, stolarnas höjd kan regleras och kablarna är fästa i ordentliga knutar. Bildskärmens hölje, tangentbordet, datormusen och bordsytan går i starkt ljusa färger. Städningen är inte försummad här. Persiennerna reglerar ljuset. Taket är sänkt och ytterväggarna nedtagna, livet pågår och det turkost blåa havet slår mot klipporna så att vågskummet stänker in på heltäckningsmattan. LINJEN: Vår vision är tydlig. Välj ett jobb. Välj karriär. Välj livet. Det ska löna sig att arbeta. GRÄNSEN: Jag vet inte... Det är svårt att tänka sig andra liv när man inte lever dem. Meningen med ett jobb borde vara att få ett anständigt liv. Det handlar väl inte om aktiviteterna i sig utan det runt omkring. Att bli sedd, få frågan hur jag mår, känna sig älskad. LINJEN: Eget arbete ger människor möjlighet att förverkliga sig själva. Det innebär inte bara försörjning utan också att ingå i arbetsgemenskap. Att få behålla en större del av sin lön är viktigt för den enskildas utveckling och för dennas rätt att i grunden bestämma mer över sitt liv. Det ska löna sig att arbeta, utbilda sig och ta ansvar. Full sysselsättning är det viktiga målet. Varenda ung kvinna eller man ska få känna känslan av en klocka som ringer vid sextiden när det fortfarande är becksvart ute. De ska hälla i sig en kopp kaffe och traska iväg mot en arbetsplats eller ett lärosäte som väntar på dem. En jobbigare morgon – men ett bättre liv. STRECKET: Vad menar du med bättre liv? Vad menas förresten med hederlig? Förresten: vad menar du med meningslös? Akt 2. Modernt kök och stilrent duschrum. Stor inglasad balkong längs hela lägenheten. En väldisponerad bostad med modernt kök. Tilltalande modernt. Flexibel planlösning och fantastiskt läge. Sanslöst soligt, skuggfritt med utsikt över böljande blått. Solid isolering. Ett fibernät som ger snabb anslutning till internet med minimala störningar.

OM ARBETE

GRÄNSEN: Vi skulle egentligen kunna skratta eller gråta åt den här berättelsen om individen som herre över sitt egna öde. Att var och en är sin egen lyckas smed. Men vi skrattar inte. Vi gråter inte. Vi accepterar berättelsen som en bärande balk i vårt samhällsbygge. Kanske som en tröst?

STRECKET: Arbetet är den bästa snuten!

GRÄNSEN: Kanske. Kanske är det fattigdomen, det är inte det, nej, det är inte fattigdomen som är det värsta. Fattigdomen är inte det värsta – men detta att inte ha lov att vara fattig, detta att vara illa sedd därför att man är fattig, detta att inte få vara med bara för fattigdomens skull, det är det som är det brottsliga. Man vill inte erkänna fattigdomen på ett visst håll, eller man erkänner den på så sätt att de flesta människor bör vara fattiga och hålla sig undan och arbeta som djur och omkomma i smuts och sjukdom när de inte orkar mer. STRECKET: Den som begär någonting men inte har några pengar i en kapitalistisk ekonomi är lika meningsfull som en cykel för en fisk. GRÄNSEN: Den filantropi som utövas gör bara fattigdom värre, det hjälper inte, fast den påskiner att den hjälper. Jag och mina gelikar kan inte gå på Drottninggatan en söndag. Om vi så gör blir vi ögonblickligen utgrinade, utpekade. Våra kläder, vår förstörda hy, allt visar att vi bör hålla oss undan. Söndagen blir förstörd för de finklädda stadsborna, om vi kommer med på söndagspromenaden. STRECKET: Vi borde inte skilja oss från de andra välklädda, vi borde alltid gå bland dem, oroa dem. Störa. Ta tillbaka vår osynlighet. GRÄNSEN: Jag tänker på opaka gemenskaper i sammet, kanske skulle de till och med skratta? STRECKET: Arbetets vidrighet ligger mindre i själva arbetet självt än dess århundraden långa förstörelse av allt som inte är arbete. Det enda mervärdet nu är arbetare. Råvaror kan inte bli billigare än vad de är nu. Men om arbetare är varor. Vet du vem som producerar arbetarna? GRÄNSEN: Nej, men jag har tänkt på att kapitalismen har inte någon uttalad människosyn men en praktiserad. STRECKET: Ja du. Vi får alltid bita i det sura gräset. Och ju mer segregerande funktion lönearbetet intar, desto mer insisterar vi på att det ska integrera oss. Akt3. Återigen mellanstort kontorslandskap. Ett hypercentrum och dess underavdelningar. Ett museilandskap. Väggar saknas men här finns ett rum. Kablarna förbinder det rummet med andra rum, som tillsammans bildar ett nytt. Datorerna har precis börjat surrsurra och det är den tiden när luften tunnas ut och det blir solkatter i fönstren av reflexvästarna ute på gatan.

ON LABOR

LINJEN: Det ska löna sig att arbeta.

STRECKET: Om du vänder på det innebär det att de som inte arbetar ska straffas. Ett gräs skrattar. Det skrattar åt inplanerad tid för reflektion, rogivande musik samt en särskild tid för dina mer privata samtal. GRÄNSEN: JAG TÄNKTE ATT LIVET KANSKE SKULLE VARA NÅGONTING ANNAT ÄN EN MENINGSLÖS MARDRÖM MEN JAG ÄR FRISK NU Kontoret fortsätter. Liksom renhållningen, sophanteringen, köksknoget, byggkneget. LINJEN: I det gamla Sverige visste människor att resurserna måste skapas innan de kan förbrukas, att den som vill äta måste arbeta först. Nu är det annorlunda! Människans vilja att arbeta är nationens viktigaste tillgång och källa till välfärd. Ett land kan aldrig bli vare sig rikare eller lyckligare genom att inskränka på det som skapar välfärd, det vill säga arbetet. Om man går ned på deltid undandrar man ju samhället värdet av sitt arbete. Man använder den gemensamma tiden för egna ändamål: bakar bröd, målar fönsterkarm, kokar lingonsylt eller vad det nu kan vara. En gata gråter så häftigt så att också avloppssystemen vittrar bort för att allt det som skulle kunna befria den finns. Ja. Det skulle kunna ha funnits valar i detta vatten. GRÄNSEN: Två steg. En åtskiljande representation och sen en sammankopplande kommunikation. Det första skapar död, det andra försöker ef terlikna livet. STRECKET: Det handlar om att låna ut sitt leende, sin intresserade blick, sin omsorg. GRÄNSEN: Lönearbetet är inte tillfredsställelsen av ett behov, utan ett medel för att tillfredsställa behov utanför arbetet. Men vi vet vad det ickeinstrumentella är. De där vackra stunderna av liv. Vi har dem. Vi sparar dem. Vi sparar dem som privata erfarenheter. Men vi skulle också kunna sortera dem som politiska erfarenheter, som platser för utopi, som platser för riktningar. _ _ _ Manuset består av citat som kommer från bland annat: Magdalena Andersson, Samira Ariadad, Nina Björk, Branka Likic-Brboric, www.chef.nu, Folkpartiets hemsida, Johan Jönsson, Anna Hedborg, Stefan Löfvén, www.maska.nu, Moderaternas hemsida, Moa Martinsson, mäklarannonser, Roland Paulsen, socialdemokratiska idéprogram, Alicia Teodorescu, Tiqqun, Sonja Åkesson.

OM ARBETE

Vi har sett hur lönearbetet fungerar som en nedbrytande funktion I samhället. Vi vill utforska hur vi kan skapa förutsättningar för ökat delande av tid och rum.

We have seen how work functions as a dividing force in society. We want to explore how we can create the conditions for an increased sharing of time and space.

Delade jobb, delad tid

Shared Labor, Shared Time

Ett mer jämlikt delande av lönearbete och arbetstimmar skulle kunna lösa upp de gränser som dagens arbetssamhälle skapar. Att många skulle lönearbeta mindre skulle innebära ett delande även av utslitning och stress, vilket idag förbinder de som har jobb med de som är utan. Ett jämlikt delande av arbetet skulle också ta oss bort från den absurda idén om att det behövs skapas fler jobb, och försöka föreställa sig vad som skulle kunna skapas istället. Mindre lönearbete öppnar upp för en omformulering av tid och hur den spenderas. Det är inte en ekvation som enbart går ut på att få mer fritid eller mer tid för hemarbete, eftersom dessa koncept idag definieras i relation till lönearbete (vi vilar upp oss för att orka arbeta, någon lagar mat och håller hemmet i ordning för att, oftast mannen ska, kunna tjäna pengar). Mindre lönearbete betyder mer tid för aktiviteter som utmanar idén om ekonomisk tillväxt som samhällets ultimata mål. Det skapar möjligheter för ett samhälle mer inriktat på en omsorgsfull vardag. Mer tid för engagemang och deltagande i lokalsamhället skulle kunna innebära bättre kontakt grannar emellan, mer tid för att ta hand som gemensamma rum, mer tid att ta hand om varandra, mer tid för produktion av kultur och en möjlighet att sudda ut gränsen mellan producent och konsument.

A more equal sharing of waged labor and working hours could dissolve the boundaries created by today’s labor society. To have more people working less for waged labor would mean a sharing of the exhaustion and stress, which today connects those who have jobs with those who are without. An equal division of work would also take us away from the absurd idea of the need to create more jobs, and try to imagine what else could be created instead. Less time spent on waged labor means new possibilities for the other aspects of life and a reformulation of time and how it is spent. It’s not simply an equation that leads to more leisure time or more domestic labor, because these concepts are defined and constituted by our understanding of work in relation to waged labor. (we rest up to be able to cope at work, someone cooks and keeps the home in order so that, usually the man, will be able to earn money). Less work means more time for new activities that challenge the idea of economic growth as the ultimate goal for society. It creates opportunities for a society focusing more attention on care. More time for commitment and involvement in the local community could lead to better contact between neighbors, more time to take care of common spaces, more time to take care of each other, more time for cultural production and an opportunity to blur the line between producer and consumer.

72 miljarder motsvarar:

alla jordbruksföretagens omsättning i Sverige under 1,6 år.

eller:

ON LABOR Tänk om det fanns basinkomst? Basinkomst innebär att alla garanteras en regelbunden inkomst som går att leva på, utan krav på motprestation. Detta skulle kunna ses som ett steg mot frigörelse från den stress och skam som anställningslöshet skapar. Basinkomst är ett medel för att frigöra tid för nya prioriteringar, och ge stärka rättigheterna för både lönearbetande och de som idag kategoriseras som arbetslösa (men snarare bör betecknas anställningslösa). Andra fördelar skulle kunna vara bättre hälsa och ett miljömässigt mer hållbart samhälle till följd av minskad lyxkonsumtion. Basinkomst bör dock inte ses som ett mål i sig, utan ett medel på vägen mot att skapa ett samhälle baserat på principer av delande.

What if Basic Income was Implemented? Basic income means that everyone is guaranteed a regular income to live on, without any demands in return. This could be seen as a step towards liberation from the stress and shame that unemployment creates. Basic income is a means to free up time for new priorities and strengthen rights for both waged workers and those who are currently categorized as unemployed (but rather should be designated employment-less). Other benefits would be improved health and a more environmentally sustainable society due to reduced luxury consumption. Basic income should not be seen as a goal in itself, but a means towards creating a society based on the principles of sharing.

Tänk om det fanns mer tid än pengar? Idag är många platser slutna genom olika slags avgifter. Stadsliv är ofta likställt med konsumtion: vill du ta en paus på gatan måste du köpa en kaffe, vill du åka buss eller använda en offentlig toalett kostar det pengar. Det är ett sätt att sortera ut de som har från de som inte har. En mer jämlik distribution av tid skulle kunna leda till en mer jämlik distribution av utrymme och en omdefinition av arbete som begrepp. Arbetet skulle kunna utvidgas till att omfatta alla verksamheter. Denna omfördelning skulle kunna möjliggöra andra sätt att skapa och upprätthålla rum där olika tempon tillåts samexistera, relationer är dynamiska, och där demokrati och offentlighet blir verb snarare än adjektiv.

What if there was more Time than Money? Today, many places are closed off by various fees. Taking part in city life is often equated with consumption: you want to take a break on the street, you have to buy a coffee, you want to ride the bus or use the public toilet, it costs money. It is a way to sort out those that have, from those that have not. A more equal distribution of time could lead to a more equitable distribution of space and a redefinition of the concept of work. Work could be redefined to include all activities. This redistribution would enable other ways to create and sustain rooms where different tempos are allowed to coexist, relationships are dynamic, and where democracy and openness becomes verbs rather than adjectives.

2000 nya parker

eller:

62 nya lekplaser per kommun

Läs mer: jordbruksverket.se. SR, "Stadsparkens nya lekplats invigdes idag", 2013-09-12. Värmlands Folkblad, "Biblioteket i akut behov av mångmiljonrenovering", 2014-06-03

eller:

renovering av 664 bibliotek

OM ARBETE Tänk om det fanns platser för ett jämlikt delande av tid, trötthet och tristess? De 72 miljarder per år som idag går till Arbets förmedlingens verksamhet skulle till stor del kunna omfördelas om delande av arbete var en grund läggande princip. Dessa pengar skulle till exempel istället kunna användas till att skapa allaktivitetsshus. 72 miljarder skulle räcka till att finansiera 83 allaktivitets hus eller gemensamhetslokaler per kommun. En mångfald av liknande lokaler innebär att en variation av verksamheter, aktiviteter och önskningar kan iscensättas inom dessa, skapa möjligheter att fokusera och agera lokalt liksom samarbeten dem emellan. Detta skulle medföra mer tid att träffas och fler utrymmen för återhämtning, skapande verksamhet, lokal och hållbar produktion. Vilket skulle möjliggöra en ny samhörighet samt tillåta resurser att stanna i området.

What if there were Places for an Equal Sharing of Time, Fatigue and Boredom? The 72 billion kronor per year that currently goes towards running the National Employment Service could undergo a major redistribution to fund projects where the fundamental principle lies in the idea of shared work. That money could instead be used for example to create community centers. 72 billion would be enough to finance 83 staffed community centers or shared venues per municipality. A diversity of community spaces allows for a variety of organizations, activities and desires to be produced, as well as opening up opportunities to act locally and support collaborations. This would mean more time to meet and more spaces for recovery, creative activities and local and sustainable productions that would allow for a new community with resources that can stay in the area.

Vad skulle Arbetsförmedlingens 72 miljarder kunna användas till istället?

Läs mer/Read more: www.basinkomst.nu, www.maska.nu, Roland Paulsen – Arbetssamhället: Hur arbetet överlevde teknologin (Gleerups, 2011), Nina Björk – Lyckliga i alla sina dagar: Om pengars och människors värde (Wahlström Widstrand 2012), After work – Farväl till arbetslinjen (Red: Kristian Borg, Verbal Förlag, 2013), Kathi Weeks – The problem with work: Feminism, marxism, antiwork politics and postwork imaginaries (Duke University Press, 2011)

ON LABOR

Bemanning till alla skolbibliotek

2 brukarstyrda kulturhus* per kommun

10 allaktivitetshus** per kommun

Fri kollektivtrafik i hela Sverige

56 folkkök*** per kommun

Läs mer: 1,5 miljarder behövs till skolbiblioteken, SR, 2013-12-11. Så mycket kostar Fi:s förslag att genomföra, Expressen, 2014-05-15. Allaktivitethuset i Lindängen. Kulturhuset Cyklopen. Kollektivhuset Cigarrlådans matlag.

* byggkostnader och underhåll ** fritidsverksamhet för allmänheten i befintlig skolbyggnad efter skoltid *** folkkök som serverar middag för 50 pers varje

OM Mﾃ傍ESPLATSER

ON MEETING PLACES

OM MÖTESPLATSER ON MEETING PLACES

Ownership Significance Vi får ofta höra att det behövs fler mötesplatser. Då staden blivit alltför kommersialiserad, ungdomen levt bus i centrum eller problemet heter segregation: Vi behöver fler mötesplatser! Dåliga möten verkar helt enkelt inte finnas. Men att säga att det behövs fler mötesplatser är som att i en politisk diskussion om resursfördelning säga att vi behöver fler goda människor; det är välvilligt men för inte samtalet vidare. Och det riskerar att täcka över mer relevanta frågor som vilka det egentligen är som ska mötas, hur, och på vems villkor. Skulle gallerian – idag en plats där ytterst få beteenden förutom konsumtion är godkända, och som ofta förutsätter bilburenhet – kunna bli en plats där en omställning kan starta? Skulle andra möten och relationer kunna uppstå bortom rollfördelningen producent/konsument? I detta kapitel stannar vi kvar i Norrköpingsstadsdelen Hageby och utgår från Mirum Galleria. Vi fokuserar på ägande i förhållande till mötesplatser, för att sedan utforska andra möjliga förvaltningssätt.

We have heard that there is a need for more meeting places. When the city has become too commercialized, mischievous youth make trouble in the center, or when the problem is labelled segregation; the response is always: We need more meeting places! The concept of a bad encounter simply does not exist. To say that there is a need for more meeting places is like saying in a political discussion about resource distribution that we need more good people. This is probably a sympathetic remark but it does not push the discussion any further. And there is a risk that the most relevant questions remain hidden, such as, who is actually meeting, how, and on whose terms? Would the mall – today a place that has consumption at the very core of its existence and where very little other behavior is approved of, and that often requires a car to be reached – could this be a place where transition could start? Would other encounters and relationships arise beyond the roles of producer and consumer? In this chapter we remain in Hageby and proceed to Mirum Galleria. We focus on ownership in relationship to meeting places in order to then look at other possible management approaches.

OM MÖTESPLATSER

Fest som stadsutveckling

Party as Urban Development

En junikväll 2009 är det taklagsfest i Hageby Centrum. Fastighetsbolaget och centrum ägarna Sten och Ström har bjudit in för att fira ombyggnationen av köpcentret.

One evening in June 2009 there was a topping-out party in Hageby Centrum. The real estate and center owners Sten och Ström celebrated the renovation of the shopping mall.

Stålreglarna som gått åt till bygget är tillsammans 72 kilometer långa, och de 175 byggjobbarna har byggt för tre miljoner om dagen. Det är som att skalan återställer ordningen; när Hageby Centrum byggdes 1966 var det Nordens största köpcentrum. Nu är det med sina 45500 kvadratmeter i alla fall störst i Östergötland. Tre år senare bjuder Sten och Ström in personalen till en vår- och personalfest. I inbjudan uppmanas alla deltagare att bära rosa eller lila. Vad de anställda inte vet är att det här är finalen på ett tremånaders projekt med syftet att ”konfrontera Norrköping och Östergötland med en fullständig överraskning” (1). Mitt under festen får personalen reda på att de i själva verket deltar i en lanseringsfest, och färgerna de bär är den nya gallerians profilfärger. Men gallerian ska inte bara få nya färger, utan Hageby Centrum ska nu också byta namn till Mirum Galleria.(2) På nationaldagen 2014 säljer Sten och Ström Mirum Galleria, tillsammans med fyra andra köpcenter i Sverige, för en summa på 3,2 miljarder. Köpare är Olav Thon-gruppen, ägd av Norges då rikaste man tillika Fremskrittspartianhängaren Olav Thon. Thon tar över en galleria med många tomma lokaler, som trots sin storlek inte lyckats bli regioncentrum för handel i Östergötland. Kommunens näringslivsdirektör säger under festen 2009: ”Det handlar om stadsutveckling” (3). Denna stadsutveckling blir synbar på gatunivå i Hageby genom att Mirum snarare ser ut att kommunicera med

The steel beams that had so far been set up are 72 kilometers long and 175 construction workers built this for three million a day. It is as if the scale restores the order; when the mall was built in 1966, it was the largest mall in Scandinavia; now at 45,500 square meters it will at least be the largest mall in Östergötland. Three years later, Sten och Ström invite the staff to a combined spring and staff party. The invitation calls for everyone to wear pink or purple. What the employees do not know is that it is the finale of a three-month project aimed to “confront Norrköping and Östergötland with a complete surprise.”(1) A bit into the party the staff finds out that they are in fact at a launch party, and the colors they were wearing are the new mall’s profile colors. The mall will not only get new colors, Hageby Centrum will now also change its name to Mirum Galleria.(2) On the Swedish National Day in 2014, Sten och Ström sell Mirum Galleria, along with four other shopping malls in Sweden, for the sum of 3.2 billion kronor. The buyer is the Olav Thon group, owned by Norway’s then richest man who is associated with Fremskrittspartiet. Olav Thon takes over a mall with many vacant shops, not having managed to become the regional center for commerce in Östergötland. During the party in 2009, the municipality’s director of economy said, “It’s all about urban development.”(3) This urban development is visible at street level in

ON MEETING PLACES Olav Thon är hedersdoktor vid Karlstad Universitet sedan 2013

OLAV THON GRUPPEN I SVERIGE

Olav Thons samlade förmögenhet

Omsättning Mirum Samlad årsinkomst Hageby

Mirum, Hageby, Norrköping: Omsättning 997 miljoner, 2014. Den samlade årsinkomsten i Hageby för de knappt 5000 invånarna mellan 20-64 år var samma år 747 miljoner (medelinkomst 151 500/person)

Köpcentrum: Kvadratmeter: 20 tusen/ring

Omsättning 2014: 100 miljoner/ring Källor: Norrköping kommun, Olav Thon Gruppens hemsida

rymden än med fritidsgården på andra sidan gatan. Det här är den byggnad som ska sätta området på kartan, snarare än föreningslokalerna eller den fotbollsplan som de lokala föreningarna kämpat sig till. Denna stadsutveckling riktar sig inte heller till de 8800 personer som bor i Hageby, vars medelinkomst är den lägsta i Norrköping. Syftet är att locka de rätta företagen och en köpstark medelklass från övriga Norrköping och Östergötland. De boende i Hageby fick inte reda på namnbytet innan det var genomfört, och när den ansvariga reklambyrån beskriver projektet får de det hela att låta som en spionfilm: ”Allt material som skulle användas under nylanseringen levererades i täckta emballage, byggprojekt maskerades, till och med nya vägskyltar som beställts täcktes av Vägverket, allt för att hålla projektet hemligt.” (4) På Facebook startas gruppen Vi som tänker fortsätta att kalla Hageby Centrum för Hageby Centrum. Där fungerar namnet Mirum, lite skämtsamt, som s-a-t-a-n eller namnet på en pappa som lämnat familjen. ”Vi vill inte ens att du skriver det namnet på denna sidan, fy så hemskt”, blir en kommentar till någon som varit obetänksam nog att nämna M-ordet. Fotot på kundvagnar där någon av matbutikerna glömt att ta bort skylten Hageby Centrum på gillas dock av många. ”Fina vagnar”, skriver en.

Hageby whereby Mirum seems to communicate with the cosmos rather than the recreational center across the street. This is a building that is supposed to put the area on the map rather than the local venues or the football field that these local associations have fought for. This urban development is not directed to the 8800 people who live in Hageby, whose average income is the lowest in Norrköping. The aim is to attract the right companies and an affluent middle class from the rest of Norrköping and Östergötland. The residents did not find out about the name change before it was completed, and when the responsible advertising agency describes the project in Hageby, it sounds like a spy movie: “All materials that would be used during the re-launch came in containers, construction projects were masked, and even the new road signs ordered were covered by the traffic authorities, everything to keep the project secret.”(4) In response, the Facebook group We who will continue to call Hageby Centrum Hageby Centrum was started. Here the name Mirum has a status similar to s-at-a-n or the name of a father who abandons his family. “We don’t even want you to write that name on this page, yuck, so horrible,” is a comment received by someone who is imprudent enough to mention the M-word. A photo of shopping carts where some of the grocery stores forgot to remove the Hageby Centrum sign is “liked” by many. Somebody comments, “Nice carts.”

OM MÖTESPLATSER Det kan möjligtvis argumenteras för att denna grupp missar målet, att kampen inte handlar om namnet i sig. Men vad ska man då hålla fast vid? Vad är värt att kämpa för? Ett namn förbinder oss med en värld och gör oss samtidigt unika. Denna facebookgrupp kan sägas föra en kamp om rummet när de motsäger sig namnändringen trots att de är dömda att reduceras till bakåtsträvande festförstörare. Det blir tydligt hur idén om staden som en vara – någonting att paketera och sälja – här står i motsättning mot staden som relationer, gemenskaper och minnen. Storskaliga gallerior är inte detsamma som utveckling, och Hageby Centrum borde kunna kallas – och vara – Hageby Centrum. Fest är både roligt och viktigt, men inte om bara några få är välkomna. Och ett lokalt centrum ska trots allt finnas där för närområdet i vardagen.

It could possibly be argued that this group is missing the target,that the fight is not about the name itself. But what should we hold on to? What is worth fighting for? A name connects us with the world and makes us unique. It could be said that this Facebook group is pushing a struggle about space when they resist the name changing, even though they are doomed to be reduced to retrograde party-poopers who are against development. What becomes clear is how the idea of a city as a commodity – something that could be packaged and sold – here stands as a contradiction to the city as relationships, communities, and memories. But large-scale malls are not the same as development, and Hageby Centrum should be called – and be – Hageby Centrum. Parties are both totally fun and important, but not if just a few are invited. And the local center should after all be there for the neighborhood every day.

Läs mer / Read more: (1) Reklambyrån One Motion skriver: ”Efter att ha utvärderat omständigheterna som rådde och det mycket känsliga läge som nylanseringen kunde innebära skapades en strategi med förankring i två ord. Två kärnvärden från köpcentrets nya varumärkesplattform, ‛överraskande’ och ‛upplevelser’. Vår konceptuella angreppsvinkel blev att konfrontera Norrköping och Östergötland med nylanseringen som en fullständig överraskning, som skulle ske över en natt och därefter bjuda på en galleria full av nya upplevelser“. Överraskande nylansering av Mirum Galleria, www.onemotion.se (2) Konceptet kallades internt för ”Mirum Galleria – A Rebranding Over Night Challenge” och erhöll en silvermedalj i Solal Marketing Awards. Case: Mirum Galleria, http://assentra.se/ (3) Janne Stenström, Hageby Centrum ska bli störst, Norrköpings tidningar, 09-06-17 (4) Överraskande nylansering av Mirum Galleria, www.onemotion.se (5) Gunnar Hagberg, Protest mot namnbyte i Hageby, Norrköpings tidningar, 12-06-09.

ON MEETING PLACES

Mötesplatsparlör

Butiksdöden eller Galleriadöden “They’re going, going, gone. They’re trying to change; they’re trying to get different kinds of anchors, discount stores … [But] what’s going on is the customers don’t have the fucking money. That’s it. This isn’t rocket science.” – Retail consultant Howard Davidowitz, 2014-06-19, The Guardian. ”Teoretiskt finns förstås en gräns, men vi brukar säga att det inte finns någonting som heter överetablering, bara feletablering. Entré i Malmö var ett feltänk från början.” – Tobias Rönnberg Halvorsen, Centrumutveckling Sverige AB, 2014-02-05, ETC Centrumstrejk ”Stockholms första centrumstrejk genomfördes i Högdalen. Centrumägaren Citycon, som tagit över efter haveriutförsäljningen till Boultbee, skickade sin VD Magnus Bergman intet ont anande till ett torgmöte om hyreshöjningarna. Nätverket Linje19 och de lokala butiksägarna mobiliserade till mötet och stängde ner alla butiker i förväg. Under mötet ställdes Citycons Magnus Bergman till svars för de höga hyrorna och tvingades svara på deras planer om att skapa ett Högdalen för ‛morgondagens Söderbor’ och ett ‛Stockholms Florida’.” – Stockholm: Bostadshaveri – rapport från stadskampsveckan, Motkraft.net, 2013-05-17 Exkluderande design ”Det kan handla om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas för att jaga iväg missbrukare från vissa platser. Det kan också handla om frånvaro av anordningar som när toaletter tas bort från offentliga platser för att hindra att missbrukare använder dem. Enligt min mening kan exkluderande design också handla om att sittplatser tas bort från centrum eller köpcentrum för att få besökarna att istället slå sig ned i någon närliggande kommersiell inrättning som ett kafé eller en restaurang.” – Fredrik Edin, Den härskande klassens bänk, Skumrask blogg. Fristad ”För personer som lever som papperslösa i Stockholm är staden fylld med gränser och hinder, såväl ekonomiska som medborgerliga. Kampen för en gränslös värld måste ske på flera fronter. Samtidigt som vi gör motstånd mot det system som gör att vissa människor får röra sig fritt medan andra dör vid gränserna, måste vi själva skapa trygga platser – fristäder.” – Fristad Stockholm, www.fristadstockholm.se

Innetorg ”Med innetorg avses vanligen en större öppen plats inom en byggnad som innehåller butiker, service inrättningar m.m vilka är avgränsade från torget – och vanligtvis även från varandra – genom skyltfönster, väggar och dörrar. Byggnadskroppen kan dessutom innehålla exempelvis kontor och bostäder. Innetorgen har ofta samma funktion som torg i det fria. Under vissa tider kan det samlas många människor där, för att främst besöka butiker och olika serviceinrättningar.” – Proposition med förslag till ordningslag, prop 1992/93:210 Rolezinho ”Tio minuter senare bestämmer sig Marcus Vinícius och hans två kompisar för att göra en rolezinho. Vakterna stoppar inte ungdomarna utan väljer att övervaka dem. Scenen blir absurd. Nästan hundra varuhusvakter håller kontakt med walkie-talkie medan tre arbetarklassungdomar går omkring på varuhuset. En del kunder tittar på ungdomarna med avsmak, men vi får inte registrera det med vår kamera. Det är förbjudet att fotografera inne på Shopping Leblon. När ungdomarna åker upp i en av rulltrapporna vänder en kille i 30-årsåldern sig om och tittar med avsky på dem och säger. – Kalla hit polisen! Marcus Vinícius skakar bara på huvudet och går till en surfbutik för att kolla in ett par shorts. Han får ögonkontakt med en av expediterna. Hon är också afrobrasilianska och en flirt uppstår. – De flesta som jobbar här är som vi. Det är unga, snygga tjejer från arbetarklassen. De har ingen fast lön. Allt de tjänar är provision på vad de säljer, säger han.” – Henrik Brandão Jönsson, 2014-02-02, Unga invaderar gallerior i ny protestvåg, DN. Utrymme

OM Mﾃ傍ESPLATSER

ON MEETING PLACES

Om köpcentrum som offentlig plats

eller ideologiska skäl. I vår kartläggning står Botkyrka ut, med i princip uteslutande lokala centrum utan utomhustorg på allmän platsmark.

Då torg och handelsplatser byggs in eller blir privatägda, uppstår ofta osäkerhet kring vad allmänheten har för befogenheter. Får man hålla en manifestation på ett privatägt torg? Eller dela ut flygblad i en galleria? Måste man be om lov?

Rättigheter på offentlig plats Rätten att hålla allmänna sammankomster på offentlig plats regleras i ordningslagen. För att få ta i anspråk en offentlig plats för allmän sammankomst fordras som regel tillstånd av polismyndigheten. Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen, säkerheten, trafiken eller smittorisken. Utöver detta får polisen inte lägga några andra överväganden till grund för tillståndet. Polismyndigheten har inte rätt att vägra tillstånd till en allmän sammankomst med hänvisning till att fastighetsägaren har motsatt sig sammankomsten. Den glidande skalan ligger då snarast i vad som egentligen kan betecknas som offentlig plats. Enligt ordningslagen räknas, förutom allmänna platser enligt detaljplan, även utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik som offentlig plats. Det avgörande för att ett innetorg ska anses som offentlig plats är därmed att genomgångstrafik av någon betydelse förekommer. Om detta kriterium uppfylls ska det inte råda några tveksamheter kring handlingsutrymmet för medborgarna. Så här säger en polis på Stockholms polisens tillståndsenhet: ”Privata ägare får varken förbjuda allmänna sammankomster eller utdelning av tryckta skrifter. Ett centrum är en offentlig plats när den är öppen på dagarna. På en offentlig plats har man rätt att utan tillstånd dela ut och sälja tryckta skrifter.”(1) Trots detta anstränger sig de flesta köpcentrum för att inte signalera att de är en offentlig plats – med hjälp av vakter, övervakningskameror, stängningstider och exkluderande design kontrolleras folklivet på dessa platser. När vi kontaktar ett antal köpcentrum för att anordna ett möte belyser de undvikande svaren den grundläggande motsättningen som finns då privat mark ska fungera som offentlig plats. Till skillnad från allmän plats, där rummet i sig (oftast) signalerar offentlighet, blir rättigheterna här något som är upp till den enskilde medborgaren att testa i varje enskilt fall.

I denna kartläggning undersöks två aspekter av hur köpcentrum fungerar som offentliga rum. Dels utifrån begränsningar satta av detaljplan och ägarskap, och dels allmänhetens rättigheter inom privata köpcentrum som nyttjas som offentlig plats. Detaljplanens begränsningar av allmän mark En grundläggande funktion för detaljplanen är att avgränsa allmän platsmark från kvartersmark, eller fastighetsmark. Till skillnad från kvartersmark, så ska allmän platsmark, såsom torg och parker, vara allmänt tillgänglig och avsedd för ett gemensamt behov. Detta medför att allmän platsmark inte får stängas av för allmänheten, och att det vid eventuell försäljning krävs ändring av detaljplanen. Huvudregeln är att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Genom tiden har olika ideal och praktiker utvecklats för hur gränsen mellan allmän platsmark och kvarters mark sätts i detaljplanen. I en genomgång av lokala centrum vid Stockholms tunnelbanestationer blir det tydligt hur detaljplanens regleringar och gränser gör olika centrum mer eller mindre sårbara. Det är utmärkande för lokala centrum som planerades under det sena 60- till 70-talet att de ofta är detaljplanelagda som stora sammanhängande fastigheter med generella planbeteckningar. I anslutning till tunnelbanan finns i de flesta fall en centrumbyggnad för lokal service och handel. De gemensamma ytorna inne i bygganden fungerar som innetorg. Även utomhustorg i anslutning till centrumbyggnaden ingår ofta i samma fastighet – och särskiljs alltså inte som allmän plats i detaljplanen. Då dessa centrum uppfördes kan vi anta att det togs för givet att centrumfastigheterna var i kommunens ägo, och problemen med denna praktik visar sig först då kommunen börjar sälja ut lokala centrum, som enligt planintentionen skulle fungera som allmän platsmark. I vissa fall har de delar som utgör utomhustorg brutits ut genom fastighetsdelning (som i t.ex. Skärholmen centrum), och blivit allmän platsmark – men ofta är så inte fallet, utan torget hamnar istället på den privata fastighetsägarens mark. Det är även påfallande hur praktiken inom olika kommuner påverkar andelen allmän platsmark. Främst vad gäller i vilken utsträckning kommunen är villig att ta på sig huvudmannaskap för allmän plats, av ekonomiska

Läs mer: (1) Olle Abrahamsson; Allmänna sammankomster på offentlig plats. Ds 2008:53. (Utredning för Justitiedepartementet 2008) Samira Ariadad, och Rasmus Fleischer; Att göra gemensamma rum (Brand 1:2010) Sara Grafström; Detaljplaneläggning av allmänhetens tillträde till kvartersmark (Master thesis Lunds Tekniska högskola 2008) Martin Gustavsson; Markägare och mötesplatser, Passager (Nya Doxa 2001) Carl-Gustaf Hagander; Det offentliga rummet och allmän plats i detaljplan (PM Länsstyrelsen 2004) Ordningslag (1993:1617), Plan- och bygglag (2010:900)

OM MÖTESPLATSER

Hjulsta Einar Mattsson Tensta FastPartner

Husby Svenska Bostäder

Rinkeby FastPartner

Kista Citycon

Rissne Sundbybergs stad (K)

Hallonbergen Förvaltaren (K)

Solna Centrum Unibail-Rodamco Huvudsta Huvudsta Bostads Drift

Västra Skogen Solna stad (K)

by ) ng K lli er ( Vä ä d st Bo a sk en . Sv rd r gå e y r tn lb a s e st P äs Fa

n la r a p te m he m tig ro as F ofi

Fridhemsplan Västermalmsgallerian AMF Fastigheter

VÅRBERG: 2011 gick en av ägarna av Vårberg Centrum i konkurs och Stendörren tog över. Stendörren lovade att utveckla centrumet och bygglov beviljades 2013, men företaget valde istället att sälja sina bostadsfastigheter till D.Carnegie & Co. Vårberg centrum fick de på köpet. ”Eftersom vi inte sysslar med centrumverksamhet saknar vi idag kunskap att driva ett centrum på bästa sätt. Vi har därför funderat på att avyttra det”, säger VD:n Ulf Nilsson till Södra Sidan i januari 2015.

lje en lm on ho ityc C

Bredäng FastPartner Sätra Örnberget

LILJEHOLMEN: Citycon äger totalt 36 köp center i Norden och Baltikum. Sedan 2004 är den största ägaren det israeliska fastighetsbolaget GazitGlobe, som är en av världens största ägare av köpcentrum och en stor aktör i bland annat Brasilien, USA och central-och östeuropa. I USA så är de även aktiva inom sjukvårdsbyggnadssektorn genom Promed Properties som har sitt huvudkontor i Philadelphia.

Skärholmen Grosvenor Fund Management Vårberg Carnegie Vårby Gård Din Bostad i Stockholm

SKÄRHOLMEN: I januari 2015 köpte Grosvenor Skärholmen, med ca 15 miljoner besök per år, från The Royal Bank of Scotland för en okänd köpsumma (vilken tidningen Fastighetsvärlden uppskattade till 3,5 miljarder kronor). Sedan tidigare ägde Grosvenor även Burlöv Center, Haninge Centrum, Väsby Centrum, Bålsta Centrum och Ica Maxi Helsingborg i Sverige, och har fastigheter på fem kontinenter och rapporterar runt ca 160 miljarder dollar i tillgångar under kontroll. Grosvenor ägs av Gerald Cavendish Grosvenor som är Englands rikaste fastighets magnat. De fem rikaste fastighetsägarnas samlade tillgångar är högre än de 12,6 miljoner fattigaste engelsmännen.

Fittja Fittja Centrumfastigheter Alby Botkyrkabyggen (K) Hallunda Codan/Trygg-Hansa Norsborg Botkyrkabyggen (K)

ON MEETING PLACES

CENTRUMÄGARE I STOCKHOLM

Mörby Centrum Diligentia

Grad av offentlighet: Centrumbyggnad. Inget torg. Centrumbyggnad. Torg på fastighetsmark. Centrumbyggnad. Torg delvis på allmän mark. Centrumbyggnad. Torg på allmän mark. (K) = kommunalt ägt bolag Med torg avses här en större sammanhängande hårdgjord yta utomhus vilken är iordningställd för vistelse och gångtrafik. Parkeringstorg har ej räknats in.

Karlaplan Fältöversten AMF Fastigheter Stockholms stad sålde det kommunala bolaget Centrumkompaniet till det brittiska företaget Boultbee år 2007. Bredäng Centrum, Fältöversten, Hässelby Gård Centrum, Högdalen Centrum, Ringen, Rinkeby Torg, Skärholmen Centrum, Tensta Centrum, Västermalmsgallerian samt Älvsjö Centrum ingick i affären. Priset var 10,4 miljarder kronor. – Det är den största fastighetsaffären i Sverige och kanske Europa, sa dåvarande finansborgarrådet Kristina Axén Olin när affären presenterades. 2015, efter flera år av skandaler kring höjda hyror, orimliga krav på hyresgäster och bristande underhåll, har samtliga centrum sålts vidare. – Oj, oj, oj. De var riktiga skräckvärdar. Vi fick ingenting, och för dem var det bara pengar, pengar, säger Mirja Panttila, som äger en blomsterhandel i Bredängs centrum om Boultbee till SvD den 4 oktober 2012.

Med centrumbyggnad avses här en sammanhängande byggnad med service och handel, där entréer till respektive lokal främst är placerade inne i centrumbyggnaden.

Bo nn ll tu r n s ete o r i gh t as rF

Skanstull Ringen, AMF Fastigheter HÖGDALEN: Det finländska fastighetsbolaget Citycon köpte Högdalen Centrum av Boultbee för 207,5 miljoner kronor våren 2011, och tog då över 14000 kvadratmeter uthyrbar yta och ett fyrtiotal hyresgäster. Tidigt kom lokala protester över att Citycon inte sänkte Boultbees kraftigt höjda hyror, att de fortsatte med individuell hyressättning och inte tillät handlarna förhandla kollektivt. I maj 2013 – efter att bland annat järnaffären, té– och kaffebutiken och barnklädesaffären tvingats stänga valde handlarna att gemensamt stänga sina butiker under en eftermiddag i protest mot fastighetsbolaget. ”Den rådande hyressituationen är den hyran som man är beredd att betala”, var Citycons VD:s Magnus Bergmans kommentar, trots att många lokaler stod tomma, då som nu.

Globen Klövern Stadion

Högdalen Citycon Farsta Atrium Ljungberg

Rågsved Rågsved Fastighets AB Hagsätra Ikano

Läs mer: Fastighetsinformation: Lantmäteriet samt respektive företags hemsida. Detaljplaner: Botkyrka kommun, Danderyds kommun, Huddinge kommun, Solna stad, Stockholms stad

OM MÖTESPLATSER

Vi har sett att ägandeformen påverkar vilka möten som är möjliga på en plats, och vilka som ska tjäna på dessa möten. Vi frågar oss hur en omställning av köpcentrum till urban allmänning skulle kunna se ut?

Från offentligt-privat till offentlig-gemensamt En allmänning är en resurspool som görs tillgänglig av en gemenskap för det allmänna, och är alltså ett förvaltningssätt bortom det offentliga och privata. Den urbana allmänningen är också en praktik som kräver både tid och utrymme. En omställning av gallerian till en urban allmänning vore ett vore ett skapande av gemensamma utrymmen och ett återtagande av rummet som allmän plats.

En bit av kakan. Rum är en resurs som bör användas, genom att tomma rum får brukas av ideella grupper eller kreativa näringar som inte har råd med marknadsmässiga hyror. En modell där tomma lokaler hyrs ut med reducerad hyra under en tidsbestämd period provas nu på shoppinggator i Malmö och London. Detta kan enkelt appliceras även på gallerior.

Galleriadöd I USA så har begreppet galleriadöd spridit sig i takt med att allt fler gallerior tvingats stänga igen efter vikande försäljning. Även i Sverige finns sådana tendenser, till följd av den allt större överetableringen av gallerior. Enligt ETC 2014-02-05 är Stockholm den storstad i Europa som har flest kvadratmeter köpcentrum per invånare. Här har kommunen möjlighet att köpa in tomma fastigheter för att sedan fylla dem med de verksamheter som behövs.

 Kreativa verksamheter får rum att prova sina idéer, och en större exponeringsmöjlighet än i perifera källar- och industrilokaler. Fördelen för fastighetsägaren är att dessa kreativa näringars arbeten förhoppningsvis höjer värdet på fastigheten, vilket åter möjliggör marknadsmässiga hyror.

 Gallerian kan gå från att vara en plats för konsumtion till gemensam produktion. Galleriorna kan bli flaggskepp för en omställning från privat-offentligt till offentligt-gemensamt, och en start för en ackumulation av allmänningsskapande baserad på delaktiga produktionsprocesser av kunskap, kultur och vetenskap.

– Kulturella och ideella verksamheter

används som ett medel i en gentrifieringsprocess, där horisonten är att fastighetsvärdet går upp. Modellen innebär varken att galleriarummet frånkopplas från de ekonomiska ojämlika strukturerna eller att produktionsvillkoren förändras, och den som till slut tjänar mest på detta vore förmodligen galleriaägaren.

INGEN OMSTÄLLNING

– Denna modell innebär en passiv och

reaktiv hållning, då den utgår från att vi måste vänta in effekterna av ett destruktivt ekonomiskt system. Varför vänta om förändring kan ske nu?

= 94

OFFENTLIGT-GEMENSAMT

ON MEETING PLACES

“In the prospect of re-appropriating the city, common spaces are the spatial nodes through which the metropolis once again becomes the site of politics, if by politics we mean an open process through which the dominant forms of living together are questioned and potentially transformed”. Architecture theoritician Stavros Stavrides.

Expropriering Kommunen har genom planmonopolet verktyg för att både ändra markanvändning och att lösa in mark som enligt detaljplanen ska användas som allmän plats. Expropriering utförs idag i samband med bland annat vägbyggen. Det gemensamma i staden inhägnas och exproprieras konstant av privata intressen, och detta kan ses som ett nödvändigt svar.

Ockupation Gallerior står som symbol både för jordens ojämnt fördelade resurser och strävan efter kontroll av det offentliga rummet. Genom att helt koda platsen för konsumtion stängs med automatik de utan ekonomiska resurser ute. Möjligheterna att ta del av och påverka rummet är skiktat utifrån ekonomi, klass, kön och rasifiering.  Galleria kan utan väntan ställas om till allmänning. Genom ockuperandet skapas band mellan ockupanterna vilket kan lägga grunden för allmänningskapandet. Från att vara en toppstyrd och kontrollerad mötesplats ges här möjligheter att skapa en mängd olika mötesplatser, som ständigt omförhandlas av de som använder sig av den.

 Fördelen gentemot galleriadödmodellen är att det ger kommunen en proaktiv roll.

– Med kommunalt ägande finns alltid risken att kommunen åter säljer huset vidare. Här handlar det om att genom långsiktiga avtal möjliggöra autonomi och kooperativ som kan vara med och verka i sociala förändringsprocesser.

OFFENTLIGT-GEMENSAMT

– Risk för repression från fastighetsägare,

vaktbolag och polis. Det finns även risker i att en omställning inte kan möta gallerians skala, och riskerar därmed att bli alltför svag för att kunna bli en långsiktig verkande institution. Ett möjligt sätt att komma undan detta är att skapa allianser med andra rörelser och institutioner, och att ockupationen är så lokalt förankrad att de boende tillsammans både kan försvara den och få den att växa.

= 95

AUTONOM ALLMÄNNING

OM MÖTESPLATSER

Mirum som allmänning

Mirum as a Common

Det nya Hageby centrum erbjuder både ett mentalt och fysiskt rum där nya relationer kan ta form genom en allmänningsproduktion. De 45500 kvadratmeterna kan omformas till en plats för gemenskaper med fokus på delande i relation till ekonomi, hälsa, arbete och utbildning. Omformandet av köpcentret till en allmänning öppnar en möjlighet för människor att bli producenter snarare än konsumenter, och skapar rum för nya sätt att mötas och leva tillsammans i staden. De nya verkstäderna, organiserade av kooperativ eller folkhögskolan som redan har lokaler i gallerian, bygger vidare på Norrköpings historia som en produktionsstad. Verkstäderna skulle existera vid sidan av en mängd mikroallmänningar, som utökar den funktion biblioteken har idag, såsom cykel- och bilverkstäder, klädbyten, gemensamma verktygsrum, replokaler och dansateljéer. En omställning till lokala cirkulära system för energi, mat och avfall skulle möjliggöra för resurser att stanna kvar i området. Detta skulle ge förutsättningar för mer rättvisa villkor, och sudda ut distinkta gränser mellan arbete, studier och fritid, liksom uppdelningen mellan privat och offentligt.

The new Hageby Centrum offers both a mental and physical space where the formation of new alliances as well as acts of commoning may occur. The 45,500 square meters could be converted into a community space with an emphasis on peer-to-peer dynamics in terms of economy, health, work, and education. Transforming the shopping mall into a common opens up opportunities for people to become makers instead of just consumers, and creates a space for new ways to meet and live together in a city. The new workshops – co-organized by the cooperative or the college, which already has premises within the shopping mall – build on the history of Norrköping as a city of production. The workshops would exist side by side many micro-commons that expand the function of libraries today, such as bicycle and car repair shops, clothing swap shops, shared tool workshops, rehearsal rooms and dance studios. A transition to local circular systems for energy, food and waste allows resources to remain in the area. This also leads to a shift towards more fair conditions. and blurs the distinct boundaries between work, study and leisure, as well as the division between private and public.

LIBRARY / READING ROOM

En grupp gör ingenting annat än sitter. Två personer har sen igår hållit sig på taket för att titta på fåglar.

WOOD WORKSHOP

ELECTRONICS WORKSHOP

ON MEETING PLACES Allmänningen som ett görande Allmänningen kan varken reduceras till en plats eller form. Den är också ett görande. Istället för att representera en plats som är densamma över tid, är allmänningen – som ett görande – skapandet av fördjupade relationer. Idén om allmänningen som ett verb är tätt sammankopplad med faktumet att demokrati och offentlighet inte är fixerade tillstånd utan ett ständigt pågående förhandlande och omförhandlande. Ett allmänningsbaserat samhälle är det samma som ett samhälle baserat på feminism. Allmänningsproduktionen blir ett sätt att kollektivisera och konstruera rum av jämlikhet. Gallerian blir här en plats för att omorganisera uppgifter som tidigare kopplats till hemmet. Erfarenheter av kollektivisering stärker en struktur som kan hjälpa till att bryta med gjutna och förtryckande könskonstruktioner.

Commoning as a Practice The common can neither be reduced to its place nor its form. It is a practice. Instead of representing a physically stable place that remains the same over time, commoning is the about creating and deepening relations. The idea of commoning as a verb resonates with the idea that democracy and publicness is not fixed state but an ever-continuing act of negotiating and renegotiating. A commons-based society is to be synonymous with a society based on feminism. Commoning becomes a way to collectivize and construct spaces of equality. The mall becomes a space where reproductive work can be reorganized. The experience of collec tivization empowers a support structure, which can help to break out of the molds of gender constructions.

COMMUNAL KITCHEN

Nu finns det en fungerande ekonomi. Och frukost. PLAN: Hageby Centrum BATH AND SAUNA

Utanför rör sig igelkotten fortfarande snabbt och på exakt samma sätt hukar sig någon vid den i ett regntungt skymmande.

OM MÖTESPLATSER

HAGEBY URBAN AGRICULTURE Urban farm on the flat roof of Hageby Centrum; 29.000 m2

Outdoor, soil based farm: 96 ton (mixed vegetables)/year (2,3kg per square meter). Can only be farmed during the summer season.

Indoor, hydrophonic farm: 3.030 ton (leafy green vegetables) /year (70kg per square meter) would give 400 ton extra vegetables!

Allmänningen som en mötesplats Allmänningen är ett sätt att lämna en reducerande och mekaniserande logik som särskiljer oss från platsen. Gallerian fungerar här som en superstruktur som möjliggör för en mängd av intressen, behov och begär att ta plats. Mellanrummen och de stora ytorna innebär att mångfalden av mikroallmänningar ständigt möts och tvingas samsas och förhandla om utrymmet. Mellanrummen i gallerian ger rum för stormöten som – bland annat – har rollen att ständigt finna strukturer för att motverka koncentration av makt bland personer och grupper. För makt handlar om att bestämma, och vem som bestämmer spelar roll för en mötesplats. Gallerian kan bli en mötesplats där det oväntade tillåts ske, ett kollektivt arbete och verk där olika idéer och viljor kan få stötas och blötas. Efter omvandlingen kan de många rummen ta sin utgångspunkt i specifika frågor och detaljer, vilket ger utrymme för möjliga diskussioner om vad platsen kan vara och tillåta.

Läs mer/Read more: An Architektur: On the Commons: A Public Interview with Massimo De Angelis and Stavros Stavrides (e-flux Journal No17, 06/2010), Silvia Federici, Caliban and the Witch (AK press, 2004), David Harvey, Rebel Cities (Verso Books, 2013), Erik Persson, Rörelser i riktning mot ett gemensamt ägande (Västerbottenkuriren, 24/3-2015) www.footprintjournal.com (issue 16), www.commoner.org

1.600 ton of vegetables: The yearly demand of Hageby, based on the recommended amount of fruit/ vegetables at 500g/day.

The Common as Meeting Place The common is a way of leaving the reductive and mechanizing logic that creates distinct boundaries between us and the place. The mall itself here functions as a superstructure that allows for a variety of interests, needs and desires to emerge and congregate. The many spaces make it possible for a diversity of micro commons to coexist and be forced to negotiate space. The larger areas offer space for assemblies that will, among other things, have the role of finding structures to resist potential accumulation of power amongst certain people and groups. Because power is about the right to decide, and who decides plays a significant role for a meeting place. The mall can be a meeting place where the unexpected could take place, a collective work where different wills and ideas could intersect. After a transition, the mall’s many spaces make it possible for the micro-commons to take their starting point in certain issues and desires, and in that way create possibilities for discussions of what the place should be.

“I was your house. And, when you leave, abandonding this dwelling place, I do not know what to do whit these walls of mine. Have I ever had another body than the one which you constructed according to your idea of it? Have I ever experienced other than the one which you wanted me to dwell within?” – Luce Irigaray, philosopher

ON MEETING PLACES

HAGEBY ENERGY SYSTEM

13.000.000 kg of organic fertiliser/year. To be used for the local agriculture Organic materia from the sewage system: 9336 m3/year

Local biogas facility in the former parking lot. Start up cost : 25–50 million kronor.

Local organic waste: 4.370 m3 /year

7.000.000 kWh energy (biogas)/year. Equivalent of the yearly use of house-hold electricity for over 2000 apartments, or half of Hageby.

Figures for the residential area of Hageby based on the national average. PLAN: Hageby Centrum 8 9

6 7

Ropen låter mjukare, svängigare. Regn leder ljud – stationsljus – och andra former av igenkännlighet.

ASSEMBLY SPACE

RECYCLE CENTRE

OM FOLKRÖRELSER ON SOCIAL MOVEMENTS

In [the Making of a New Practice for] the City Det verkar råda en allmän uppfattning om att folk rörelser hör till historien. Stämmer det? Varför ses inte den idéburna sektorn som en stark samhälls byggande kraft? Idag ser vi hur stadsbyggandet, som drivs av marknaden, misslyckas med att inkludera lokala intressen i skapandet av staden. Resultatet blir utträngning, segregation och i förlängningen social ojämlikhet. I detta kapitel undersöker vi nya modeller för lokal utveckling, baserade på partnerskap mellan offentlig och idéburen sektor. Vad blir civilsamhällets, folk rörelsernas, arkitekternas och stadsplanerarnas roll i en sådan process? Vi utforskar vilka dolda potentialer som kan frigöras och vilka scenarier som kan växa fram när civilsamhället blir byggande aktörer och medskapare av staden.

There seems to be a general perception that social movements belong to the past. Is that the case? Why isn’t the non-profit sector seen as a strong actor in the making of society? Today, we see how urban develop ment is driven by public-private-partnerships, and fails to include local stakeholders. It does not meet the needs and desires of local communities, resulting in displacement, increased segregation and social inequity. In this chapter, we examine new models of local development, based on public-civil-partnerships. What are the roles of civil society, of social movements, of architects and planners in such process? We explore the hidden potentials that can be released and which scenarios may emerge when civil society becomes builders and co-creators of the city. 101

OM FOLKRÖRELSER ”En kväll i Göteborg i början på mars 2015. ’Vårt Hammarkullen’ har kallat till möte. Det mäktiga var att boende var gruppen som skrev dagordningen, att nya grupper var aktiva, att andra verksamhets- och myndighetsrepresentanter var med men nu i rollen som deltagare och intresserade att ingå i kollektivets arbete och att organiseringen var på en nivå som samlade många olika grupperingar, organisationer och verksamheter i området för ett gemensamt fokus på lokal samhällsutveckling. På sikt tror jag synliggörandet av detta nav kan mobilisera en kraft som tvingar tunga förvaltningskulturer engagerade i stadens utveckling till en djupgående inre demokratiseringsprocess.”

Lars Fryk Universitetslektor, Centrum för Urbana studier, Intervju 2015

”Hammarkulletorget är förresten inget torg. Visst, det har några bänkar – knivskurna och brända och ned klottrade med Fuck the police, Fuck Aina, Skjut en snut. Och det har ett golv i sten – betongsten, för att vara exakt, 120 kronor kvadraten på Bauhaus. Men främst ter sig platsen som en blindtarm, en yta som glömdes bort när 60-talets arkitekter drog ett djupt bloss på pipan och satte igång att pussla med sina snövita frigolitblock (…) Men förutom Marias pizzeria finns här bara bibliotek och föreningslokaler och äldreboende för gamlingar som inte vågar sig ut efter fem.” Mark Isitt Journalist, Göteborgs-Posten 20 mars 2011

Berättelser om Hammarkullen

Stories of Hammarkullen

En förort men två radikalt olika bilder. Det dominerande narrativet om rekordårens förorter har alltsedan deras färdigställande präglats av en stigmatisering av områdenas fysiska gestaltning och deras invånare. Få (besökare) förmår se bakom fasadernas betong element och få en känsla för det liv som levs i och mellan husen. Stigmat gör sig ständigt påmint i form av att ortens boende omskrivs som passiva, bidrags beroende, arbetslösa och ovilliga till ”integration” Dagens stadsplaneideal – den täta blandstaden – står i bjärt kontrast mot modernismens spatiösa universalism. Just därför finns det andra möjligheter i förorten jämfört med den täta stadskärnan. Förorten behöver inkluderas i bilden av staden. Den som tar sig tid att uppleva Hammarkullen kommer hitta många frön till ett verkligt hållbart och mångsidigt framtida samhälle.

One suburb but two radically different images. The dominant narrative of suburbs built in the 1960s and 1970s has, ever since their completion, been stigmatizing their physical design and their inhabitants. Few (visitors) are able to see behind the concrete elements of the façades and get a feel for the life that is lived in and between the buildings. In society and media, this stigma is constantly being reproduced, for example by attributing residents as passive, depending on allowances, unemployed and unwilling to “integrate”. Planning ideals of today – the mixed, dense city – stand in stark contrast to modernism’s spacious universalism. Precisely because of this, there are fundamentally different opportunities in the suburb compared to the dense city center. The suburbs need be included in the concept of the city. Those who take the time to experience Hammarkullen would find many seeds for a truly sustainable and diverse future society.

102

ON SOCIAL MOVEMENTS Public Housing in Göteborg Angered has the highest amount of public housing. It was mainly constructed betHammarkullen ween the years 1960-1970.

Angered

8000

6000

4000

2000

-1940

40s

50s

60s

70s

80s

90s

00s

Built housing units in Angered per decade

% Public housing (2013) 20

Norra Hisingen

ÖrgryteHärlanda

Västra Göteborg

Average in Göteborg Hammarkullen, Angered

% 100 80

Stadsdelsnämnder:

Andel (%) bostadslägenheter i allmännyttan 2013

60 40 20 0

Angered

Östra Göteborg

MajornaLinné

AskimFrölundaHögsbo

Västra Hisingen

103

Centrum

Lundby

100%

OM FOLKRÖRELSER

Social Space in Hammarkullen The community of Hammarkullen is resilient and locally engaged. Counting civil associations per capita, Hammarkullen is one of the most prosperous communities in Sweden. This year will be the 40th anniversary of the carnival Hammarkullekarnevalen, a manifestation of the area’s multicultural local identity. Hammarkullen is described by sociologist Ove Sernhede as “an investment in the former welfare state striving to provide all citizens with equal conditions, and the right to light and functional housing. Today these areas represent the place for encounters between cultures, the base for our transformative society.” (1)

Spaces at the school Hammarkulleskolan used all year for carneval planning and training by the association Los Copihues

Spaces at the sports centre Hammarkullehallen used all year for carneval planning and training by the association CC Libertad and as a stage during carneval

Public swimming center Hammarkullebadet Spaces at Mixgården youth centre Open monday-friday for ages 13-20 music/dance/sports/music studio/group activities/film/games/café

Sköna Konsterna (association) Chile Lindo (association) Ham Sam and Carneval committee (associations) CC Libertad (association) Spaces for rent at the People’s House in Hammarkullen used all year for carneval planning and training by the association Los Copihues

Library Hammarkullens bibliotek Citizens center Medborgarkontoret Learning center Folkhögskolan i Angered Centrum för Urbana Studier Göteborgs Universitet/Chalmers Theatre “Hammarsalen” for social events/film/music/theater/dance/meetings/exhibitions Area: 210m² 200 persons cinema seating 150 persons table seating Hourly fee dance:120.Large social event (4pm-1am): 4000.-

Small theatre “Alfons”

As rising land prices, exploitation and commercialization lead to uniformity and streamlining in city centers, Hammarkullen and other peripheral areas contrast by holding a combination of diversity, affordability, large public land ownership, a strong basic structure, and an engaged civil society. The physical structure of Hammarkullen, with large public spaces and many public buildings, can be more inclusive and democratic than dense, commercialized city blocks; it provides more space for civil life. Read more: (1) Göteborgs-Posten 30/3 2011 Thörn, Sernhede, 2014, Vart skall vi bo när staden blivit varumärke, Göteborgs Universitet.

Area: 81m² 50 persons cinema seating 30-40 persons table seating Hourly fee dance: 110.Study circle: 110.-

Space “Astrid” for meetings and study circles 25-30 persons table seating Study circle: 80.-

Spaces at the school Nytorpsskolan used all year for carneval planning and training by the association Intl. Sköna Konsterna

Space for rent at Hammarhörnan (Bostadsbolaget) used all year for carneval planning and training by the association Tunari

carneval path 1974 carneval path 2010

Crowded rrowded rowde ro o ded owded d pla place p plac ac a c during carneval urin ur uring u rn ri ng g ca carn ca arne ne ne ev v

ON SOCIAL MOVEMENTS

Stage and stands for dance shows

Market and food stands

Stage

Starting point Hammarkullen carneval 1974 Carneval thrift market

Starting point Hammarkullen carneval 2010

Carneval tivoli

PRO (association)

Stage at the square

CC Libertad (association)

Mötesplatsen "Röda Stugan"

Syrianska kulturföreningen i Angered (association)

Unga örnar (association)

”Varför heter vi Hammarkullekarnevalen? Om nån kommer fram och säger ’Vafan gör kurderna i tåget, de har väl inte med karneval att göra?’ H a m m a r k u l l e k a r n e v a l e n. Den skall gestalta dom människor och föreningar som är aktiva idag. Och för 20-30, 40 år sedan hade vi andra grupper. Jag menar, den skall spegla de som bor och verkar här idag!” Tony Parath, ordförande i karnevalskommittén

allmän platsmark = public space owned and managed by the municipality

park/nature

playground

farming

religious space

park/open field

open air barbecue

sports

learning space

OM FOLKRÖRELSER

Reflections Civitas and urbs are Latin terms describing a “moral” and a “material” citizenship. Civitas include religious, political and social aspects of a community or city, whereas urbs describes its physical form. The concepts of city, civic, civil a citizenship are related to civitas, while urbs is found in the words urban, urbanity and urbanism. In the modern significance, city has come to coincide with urbs (form). To return the focus to the city’s inherent life and social dimensions, Jane Jacobs, writer and observer of urban life, chooses to use the word citiness. She likens the city to an ecosystem, an organic process with a self-generating ability. According to Jane Jacobs, the city’s regenerative processes stem from citizens’ local knowledge and commitment and are shaped by diverse interests. Citizens are able to develop the city incrementally, that is gradually and over time.

support and create environments for civitas. There is little room for diversity and civitas has been reduced to commercial functions only. Urbanization and housing shortage in metropolitan areas have put planning and urban regeneration in the spotlight. Meanwhile, the current city narrative has become more restricted, and come to refer to a narrow definition of a trade-intensive, compact grid city. There is a confusion between the concept of the city as a phenomenon and its physical structure, which is illustrated in the Swedish term “stadsmässig” (looking like a city, but not necessarily containing citiness). The modernistic suburb then becomes something radically different, something outside of normative city discourse. Today’s planning ideals react against modernist ideas, but by rejecting previous ideals instead of having an open attitude, it risks to repeat the same mistakes. This is particularly apparent in urban transformation of modernist suburbs. Trying to conform and transform the structure to fit the dominant image of the city, without understanding present values and content, is a perilous and tragic path for development.

The problem of image Rapid urbanization and public withdrawal or privatization in favor of market economy has come to underpin the dominant narrative of present Swedish planning discourse; “Den täta blandstaden” (the dense, mixed city). It commonly refers to a block city structure with commercial functions on the ground floor, contrasting to modernist planning. This urban practice create urbs, or images of a vibrant, mixed city, but fails to manage,

106

ON SOCIAL MOVEMENTS How can the concept of the city be expanded beyond images of built form, and support civitas? The market as planner Market-driven planning has been an effective model for urban development in areas of economic growth, however it often fails in suburbs or smaller towns. Situations with lack of population growth or without strong local economies are of no interest for market-driven planning. Further, the introduction of planning agreement (Planavtal) – a document regulating the duties and costs in a planning process, has meant a dramatic shift in terms of which actors that can have an impact on urban change. When public planning increasingly is financed by the private sector, the municipalities have less possibility to be proactive, and become gradually more dependent on the market to act. Democratic aspects are easily breached. How can democratic values be re-implemented in urban planning? All or nothing Swedish urban planning of the present primarily sways between two extremes on either side of incremental change; radical change and static modes. The building industry seems to be stuck in an era of “big cranes” – large-scale production, large-scale economies – which was introduced during the 1960s. There is little room for local knowledge, diverse interests or a slow pace. This binary way of thinking, all or nothing, tends to overlook existing values and thereby aspects of sustainability. Architects and urban planners tend to work

top-down. Areas facing radical changes are often described by developers as wastelands, even when they are full of civitas. In a long perspective, this is nothing but unsustainable. How can small-scale, incremental development be supported? Citizens as consumers or producers? The interests in the city and its development lie in the major capital values that can be realized through the expansion and densification of the city. The municipal objective to solve housing shortage in metropolitan areas, rhymes well with construction and real estate market aims of a denser and more attractive (expensive) city. At the same time, there is a widening gap between what is built and what is needed, and large groups are excluded from the housing market. Whether the market alone can solve this problem through increased mobility is yet to prove, however the problem of segregation will hardly decrease by building more expensive apartments. We face a situation where influence requires capital, and where capital is concentrated in tight circles. In addition to this, privately financed planning quickly erodes public influence and subsequently, erodes democracy. Internet has made it possible to quickly create public opinion on urban change, unfortunately resulting in a reactive debate, polarized and simplified. The possibility for citizens, NGOs and others to influence and build the city is reduced to a passive yes or no. How to evolve from a reactionary to a participating and proactive civil society? Read more: Partridge, Eric, 1983, ORIGINS A Short Etymological Dictionary of Modern English, Greenwich House. Jacobs, Jane, 1961, The Death and Life of Great American Cities, Modern Library.

107

OM FOLKRÖRELSER

How Ideology Forms Building Practice

1900 At the beginning of the twentieth century the quality of housing was poor. The lack of planning initiatives engaged the citizens as builders in a small scale do-ityourself productions. People shared knowledge and organized themselves through cooperatives. Support from the state came through loans, financing of construction materials and purchasing the land. Transformations were achieved with a bottom-up approach.

Looking at the recent history of planning, different ideals and partnerships have been involved to solve community needs. We combine ideas from each era and develop them into a future imaginary.

Folkhemmet During the 1940s the state took responsibility to improve the quality of housing and municipalities planned for healthier communities.

“The People’s House will be a safehaven for persecuted ideas ” Axel Danielsson (1863-1899) Social Democrat

SOCIAL MOVEMENTS 1891 The first People’s House (Folkets Hus) is built in Kristanstad

In 1850, 10% of the population live in urban areas

1800-

1898 LO is founded

1920-1939 another 240 People´s Houses are constructed

1900-1920 240 People´s Houses are built nation wide

1917 universal sufferage

1928 8 hour work day is established

Social movements grow strong

From 1900-1930 multiple People’s Houses were built nationwide. The movement is closely connected to the labor movement, improving democracy nationwide.

1900

PLANNING Late 1800s Housing shortage in expanding cities. Cooperatives construct multifamily-houses for 4, 6 or 8 families depending on the size of the cooperative.

Traditional building practice was shared knowledge, much like cooking practice. Construction drawings for common building types were published and distributed by member associations.

1905

1910

1915

1920

1915 National organisation for tenants (Hyresgästföreningen) is founded

1904 Statens egnahemslånefond: The State loan fund was established to finance construction of owner-occupied houses in rural areas. Local Authorities were often involved in civil building efforts in order to ease acute housing shortages. In small industrial towns, private industries supported workers to build houses.

1930 1930 functionalism was introduced

In 1910, 25% of the population live in urban areas

1908 The State loan fund expanded to also include owner-occupied houses on unplanned land in

1925

1920 New fund for affordable State loans for home

1916 SKB (Stockholms kooperativa bostadsförening) Cooperative housing organisation was founded

Ideas brought forward to “Quiet Urbanism”

108

1923 HSB (Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening) Cooperative housing

1920s Egnahemsrörelsen: Extensive social movement of home builders. Local Authorities started “small home offices” (småstugebyråer) that provided loans to 90%. 10% could be financed by own savings or labor during construction.

ON SOCIAL MOVEMENTS

idea-based/ civil society public sector

growing institutions

private sector

The Welfare Years In 1965, a political program is launched, aiming to build one million new homes within a ten-year-period. This was a top-down approach to improve living standards and building for social change, and at its time the most ambitious in the world. People were to move from the unhealthy cities to modern suburbs, close to nature and connected through public transport. The public sector was strong and growing, public institutions expanding.

HAMMARKULLEN 1965 Groundbreaking ceremony in Hjällbo

1970Crisis in shipyard industry

1960– Planning for large-scale construction in

1937 People’s Houses national organisation is established

1968 Increased municpal engagement

By 1945 there are 580 People’s

“Folkhemmet”

1940s-50s The era of “Folkhemmet” – “good housing for all” National housing politics, state responsibility

1930

1935

1930s State involvement increased as result of economic crisis – new national housing politics

1936 Allmännyttiga bostadsföretaget Familjebostäder Public housing is started by Stockholm municipality and HSB 1933 Statens byggnadslånebyrå offers loans with low interest to increase housing construction

1940

1969 The People’s House in Hammarkullen is in need of meeting spaces

1965 general plan of Angered

1942 Municipalities can be a partner in People’s House organisations

1945

1947 Municipal planning monopoly is introduced. Municipalities are to decide how land is developed. 1942 Statens byggnadslånebyrå. the State office for housing loans and the State committee for housing research and standardisation are established. 1945 State-led investigation on housing concludes that municipalities are responsible to provide housing

1950

1955

1948 Bostadsstyrelsen A national housing authority, the Royal Housing committee, is founded to develop type drawings for houses, control housing loans etc. Replaces the State office for housing loans.

1948 Municipalities are obliged to develop general plans (generalplaner)

Ideas brought forward to “Quiet Urbanism”

109

1973 Decision to cease execution of general plan of Angered

1968-1970 The majority of Hammarkullen is constructed

1970 Energy crisis

“Rekordåren”– Welfare era 1965-1974 “Miljonprogrammet” –One million new homes in ten years

1960

400 000 people are in a que to get housing. 70% of the housing units have a WC

1965

1970

1975

1966 State subsidies to housing projects with more than 1 000 housing units 1975 The end of “Miljonprogrammet”. 95% of all housing units have a WC

1965 Construction of “Miljonprogrammet” begins. Peak of housing construction to lessen housing shortage and overcrowding.

1973 Development of Angered stopped

OM FOLKRÖRELSER decreased through privatization

Public-Private-Partnerships In the 1980s the state withdraws from housing production and taxes on construction increase. Income differences in Sweden are at the lowest level in history, but after 1982 they increase every year. Public-private-partnerships expand and shape society. Increasing privatization, commodification and deregulating symbolise this neoliberal era.

idea-based/ civil society

public sector

private sector increased through privatization

HAMMARKULLEN 1974 The first Hammarkullen Carnival

1982 Jens Jensen publishes his second photo book on Hammarkullen

Sweden has the smallest income gap in history

1976 Mixgården is occupied by local youth

From the 1980s onwards, conference and training activities increased in the People’s Houses. The entertainment activities and the traditional meetings declined.

Mid-1980s Hammarkullen is flourishing

1996 One housing block in Hammarkullen is demolished to make space for single family homes .

1987 State funding for extension of Mixgården granted

ABC Arabiska Bokstavs Centret is founded 1994

1986 The People’s House in Hammarkullen is built

1994 Organization HARM is founded to protest against decision to close Folkets hus

“Instead of redistributing resources, the municipality now discusses how to attract resources” Lisa Kings, sociologist

2013 Hammerhill Hip hop

In 2010, 85% of the population live in urban areas

2012 “Staden vi vill ha” is formed, a social movement working for democratic city planning

2011 The Panthers are formed, a social movement working for equity in suburban areas

Neoliberal society SOCIALMOVEMENTS 1975

1980

Growing privatization, commodification and deregulations mark this era. 1985

1990

1995

2000

2005

2010

PLANNING

1980s State withdraws from housing production, subsidies ends, new taxes and increased VAT on constructions (from 4%

1991 New Swedish government introduces a new model for housing politics – market economy to replace 1990 Financial crisis

1980 Private real estate speculation

1995 Sweden joins the EU

Houses built during ”rekordåren” needs to be renovated

Icon buildings become investments for city branding

Triggers a debate on gentrification and social exclusion

Central shopping districts are turned into gallerias

1985 November Revolution; The Swedish Central Bank decides to deregulate the credit market so that banks can lend unlimited funds without approval from the Central Bank.

1989 Globen arena, in Stockholm, is completed

2012 Friends arena is completed 2005 “Turning Torso”, a rental apartment skyscraper is built by HSB in Malmö

Ideas brought forward to “Quiet Urbanism”

110

2013 Tele2 arena is completed

ON SOCIAL MOVEMENTS

ha, Sab ingh ru S r u te G n i r a Ce ra S gen d wa ar ism mlin G ur nal K ör sa nter natio xa F r e o c d te m to In Or gdo ergum tiska a un red -B ll p e e g o r n K u nA g gkult ninge r kan mlin M ån ör sa dioföre ask y F Tom Närra n ska K tna F evale K r is fghan FS) R PG A rn n s E a e n ( tt k g a e os Maih renin n arkull deslä n Oik lturfö San ninge H amm itete ka ku dsföre Irans mun ka Fre IK F Ko m ic s Kurdis u oM Latin y ad K F tend Libert IF S erjeå e IS S PF L gen nnils u t G enin äte r för lubb Stödn Noo atek lr m a A a K S eds H am nger ari F n A u IK T PRO c ar ia r A r au tad Ö rna iber Unga n FC CD L us H kulle ts mar Folke m a t H 24 IF gille 4 s d n W TF Civic networks re a m Rö s e ondo Iron indo aek w hile L Sports clubs, b jon T de b e n KF C L e lu ll rA idk lvado ås R Religous communities K F Sa Stor IF aea nska Mén -R Syr ia Surre People’s House F K a nsk Syria ubolo mbé L n ando ninge KF C dsföre e fr a lisk r a te m n o e S rC a Kultu stern liska a Ko n Soma S kö n nella o ti a d gere Intern n i An ning arföre gskola Skriv Folhö inska F s e verig Västs

New models for local development, based on public-civil-partnerships. Here, we explore what is needed for civil society to become a co-creator of the city. H am

mark ulleg atan H am s fsk mark roke Bred Grop ns fs fjälls ens g k g Rö m atan årds osse s fs fsk k försk olan Pärla n fsk Ny to rpss H am kolan mark ulles kolan Em m a s ko lan Mixg årde n

Democratic process to set “topdown” goals

Idea-based Civil Society

Public Sector

G öte

CUS borg s univ ersit Chalm et ers A rkite k tur Bosta dsb o laget H am marb a d et H am mark ulleh H am allen mark ullen s bib liotek

School, Institutions, Public housing companies City planning dept.

Legislation based on “top-down” goals Pumpia Wendy Tran

Interspace Architect Policies; global, national, local

Private Sector Local merchants Private landlords

Allo livs

“Bottom up” - Citizen choice and reference

Graflunds Videobutik

Hammarhallen

Jenin grill

Woody bygghandel Mohammed Alrafiden Kött

Real estate companies Hammarhus ålderdomshem

Quiet Urbanism

Grown out of social movements, this planning era emphasizes content, listening and local contexts. 2015

2020

2025

2030

New local planning offices are provided as a social service for society. Development move from project based planning to service planning.

Equity, care and resilience becomes defining pillars in society

Social movements expand and take a central role in transforming society, they generate new forms of learning and apply local knowledge

Narratives of Hammarkullen are changed, the content enriches society at large

Sustainibility and benefit analysis have to be included in all planning processes ”Skeleton-planning” becomes increasingly common

Conflicting desires continue to challenge static ideals

Incremental change add to the existing cityscape, citizens become makers of society, not just inhabitants

111

Read more: Nylander, Ola, 2013, Svensk bostad 1850-2000, Studentlitteratur. Caldenby, Claes (red), Att bygga ett land –1900-talets svenska arkitektur, Byggforskningsrådet. Generalplan för Angered-Bergum, 1965, Göteborgs stad.

OM FOLKRĂ&#x2013;RELSER

ON . Quiet urbanism does not call for attention or attract crowds icons, It is not branded landmarks and it is not visually loud, it is not even primarily visual. Quiet urbanism is allowing; allowing us to be attentive, to be receptive. It is embracing new collaborations, new voices, new needs in a transformative society. It is listening. Quiet urbanism is not there to recreate the known, but to unveil hidden potentials in each situation. It is incremental, long-term, small investments. It is specific and local. Quiet urbanism is to observe the invisible, to emphasize social dimensions of space. It is new understandings of levels in-between, of resilience, of fragility. It is exploring interspaces. Quiet urbanism is a process without start or finish. It is about supporting continuous transformation driven by multiple and conflicting interests. , It is about being active in the everyday making of society s, desire ting in the making of space for conflic strangers and all living things.

112

Quiet – Tyst, lugn, stilla, stillsam,

anspråkslös, lågmäld

Silent – Tyst, tystlåten, stilla, stilla

tigande, stum

Receptive – Mottaglig Fragile – Ömtålig, skör; en vetskap om att skörhet kan leda till styrka. Resilient – Motståndskraftig, kan

återhämta sig

Incremental – Ökar gradvis, steg

för steg

Vernacular – Vardaglig, relaterar

till näromorådet

The Interspace Architect

The space in-between

113

OM FOLKRÖRELSER

Citizens as Agents of Change We envision a new era in the continuous (re)making of cities, where public-civilpartnerships are key to local urban developments. The partnership guarantees that universal societal goals are ensured and that local stakeholders are engaged in the process. Public-civil-partnerships have three democratic values: 1. Inclusion: Local knowledge and engagement becomes part of urban development

movements can develop from a reactionary towards a proactive position. They can form a new vernacular building movement, a contemporary version of the People’s House-movement and other collaborative building practices from the early 1900s. “The idea of bottom-up, locally adapted, copied typo logies, produced by citizens using their social capital as well as their financial capital is far from new. In many ways it is bringing technology back to traditional barnraising approaches.”

Carlo Ratti 2015, Open Source Architecture, Thames&Hudson

2. Support: Local cultures and a multitude of interests can be supported (the opposite of displacement) 3. Elasticity: Future generations can be included in existing neighbourhoods if these allow gradual additions over time Society is larger than the state and the market, thereby civil society are seen as more than “consumers” on a market. Our vision require a mind-shift where people and groups in civil society are seen as potential agents, not only recipients, of change. Today’s social movements for urban development are usually rooted in local concerns and organized as horizontal networks of collaboration. They revolve around the right to the city and spring from the two extremes of today’s large-scale urbanism and publicprivate-partnerships — radical changes and static/ inadequate modes. They react against radical urban transformations seen where land values are high, or against lack of action where land values are low. In many suburbs the community is transformative, but the built environment is static. We believe that many civil initiatives and social

Actions and Measures – Civil Society •

Digital tools and libraries, open-source – to share building instructions like cooking instructions

•

Pools for exchange and sharing labour, construction tools, recycled materials, drawings…

•

Discussion forums – platforms to share experience and knowledge

•

Crowdsourcing

•

Crowdfunding

•

Creative commons

•

Local, not-for-profit building organizations and building enterprises

•

New collaborations with municipalities (public- civil-partnerships)

114

ON SOCIAL MOVEMENTS

“Lively, diverse, intense cities contain the seeds of their own regeneration.” Jane Jacobs ‘The Death and Life of Great American Cities’

Planning for Conflicting Desires

Actions and Measures – Legislation/Policy

How can local engagement and knowledge inform processes and built structures? What fundamental changes are needed to make planning practices more equitable?

• Policy of equal or weighted distribution between private (for-profit) and civil (not-for-profit) initiatives.

Planners and architects need to find new ways to inter act with civil society and civil building practices; to take a mediating role in between local social movements and overall societal goals of equity and sustainability. The new professions are more to provide services rather than to set the agenda, and to manage processes than to focus on constructed objects. Although required by law, public participation in planning procedures has not yet found effective and productive forms where participation is rewarded and appreciated by all stakeholders (Stenberg, Framtiden är redan här). For this reason, and to compensate for a reduced public sector and an increasing segregation and gaps in society, new public-civil-partnerships have begun to emerge. In a society where more power is given to civil initiatives, the municipal role shifts towards being an enabler, mediator and evaluator. Public authorities and municipalities need to find more effective forms of mediating and balancing conflicting desires. New forms of cooperation on a more local level (with associated budgets to enable action), can lay the foundation for learning cultures that are generative for authorities, citizens and society at large. Ultimately, this is an internal democratization process making everyone a possible player in societal development and change.

• Updated assessment procedures including sustainability aspects and benefit analysis (in PBL).

• Enable new forms of collaborations with civil society and social movements (public-civil-partnerships). • Small building cooperatives are often experience funding difficulties. A common policy among banks is to finance either one unit (consumer housing) or larger housing projects. Building cooperatives often fall in between these categories. Open up a new state-owned foundation for loans to the in-between category, also giving possibility to finance 10% or more with own labor, like the model of “Egnahemsrörelsen” in the early 1900s. Municipalities & Authorities • Methods to handle conflicting desires. • Assign resources to support small-scale, incremental developments. • Create policies to support and empower local initiatives. • New municipal policy of revising local zoning regulations (detaljplaner) proactively and/or on civil initiatives. • Enabling incremental, small-scale urban development (not only radical, large-scale development).

Read more: Arnstein, Sherry, 1969, A ladder of citizen participation, AIP journal. Iverlund, Ultenius, 2008, Vem gör vad i planprocessen? Arbetsfördelning mellan kommun och byggherre, KTH

115

OM FOLKRÖRELSER

Interspace Architects We envision future “interspace architects” to be more oriented towards orchestrating processes rather than object-building, and to have extended knowledge about in-between spaces, physical as well as mental. Interspace architects are experts on community building and great in handling big groups and small tasks. They work with a management perspective (from the existing) rather than product development perspective (from scratch). They are aware of connections between technology and humanism and are able

116

to design for conflicting desires. They know how to adapt and use existing structures in new ways and by minimal interventions. They find quality in small spaces and recognize the care put into local environments. They understand the importance of not “making things too perfect and finished” but of also providing space for future ideas, activities and generations, as the idea is not primarily to occupy space, but to trigger relations and social spaces, stimulate new patterns and situations of urban movement in the city. Interspace architects are designers of questions rather than responses, situated between the top-down and bottom-up.

“The Altering practices are named after the process they induce, by what they do. They rely on the transformative power of ‘altering’, on both its positive and critical dynamics. In the syntagm ‘altering practices’, ‘altering’ could mean ‘undermining’, ‘subverting’ received identities and authoritative rules, norms and tools and working out other shared meanings throughout their transformation… the Altering practices are about what we want the world to become.” Doina Petrescu, Professor of Architecture 2007, Altering Practices: Feminist Politics and Poetics of Space, Routledge.

Actions and Measures – Architects/ Professionals • Play a mediating role between bottom-up movements and overall societal goals. • To focus on constructed objects but also to manage processes. • New practice of open-source architecture, where building design become common knowledge and can be shared as easily as cooking instructions.

The Interspace Architect

117

The space in-between

OM FOLKRÖRELSER

Introducing In-Between Practices After listening to people that we have met throughout the course – professionals in the field, civil society and social movements – we have distilled (an incomplete set of) methods for a new “Quiet Urbanism”.

Shifting Perceptions and Narratives Quiet Urbanism aims to shift the perception of urban professionals, to create new conceptions of periphery and center, and to find new connections and narratives. The new practice helps architects to propose spaces and structures that can benefit local stakeholders, or to help stakeholders with conflicting desires through spatial/structural interpretation. This incomplete set of methods developed for the practice of Quiet Urbanism needs to be tried with care in each specific context, and our illustrations following are to be read as spatial investigations.

If society doesn’t provide, do it yourself.

Being connected is key!

I listen and then write all positive things Peter Rundqvist Dina Chebbo Utveckling Nordost Amir Sadayo Arabiska Bokstavscentret, Hjällbo

Lars Fryk Sociologist Center for Urban Studies Mixgården Youthcenter, Hammarkullen

Missing piece

Frames

A multi-fold strategy to see, observe and display the present by framing positive aspects. A spatial interpretation to frame the positive in a theoretical/general context. How can this create new ways of looking upon the existing? What spatial containers may be needed to catalyze positive spirals of local development?

Respond to the local communities and particular needs. What are the missing pieces to be able to tell new stories? What is missing in daily life? A strategy based on additions rather than replacements, small alterations that accept history and respond to the present. Reacting to changing conditions in society and admitting that nothing is ever finished or perfect.

118

Connectors

New additions to the centralized network of modernist planning gradually turn it into a distributed network. This is applied both on a micro level as well as a macro level (long term strategy) to develop the city structure into an integrated and just spatial as well as relational network.

ON SOCIAL MOVEMENTS

Make sure to say “yes” if someone come in with a new initiative. For whom is the new city developed??

Kerstin Wennergren Director, People’s House Hammarkullen Respond and remain in dialogue with your community.

What do you need?? Barbro Bolonassos Library director, Fisksätra To be inclusive of citizen needs and strives, the library is flexible to meet all cultural activities.

Say YES fund

Khashayar Naderehvandi Author Listen and observe the site. Include the place and use all senses whilst exploring the specific context. One person (the observer) faces the others (the writers). The observer describes details in the surroundings by using single words, spoken out loud at a slow pace. The writers weave these words into a continuosly written piece. The writers will, by having their eyes on their writing and being “all ears” to catch new words, be more open to sounds from the surroundings as well. This method gives a different understanding of a place compared to photographic/visual documentation. It helps you to get beyond your very first visual impressions of a place and allows you to use your other senses, your presence and your association/ imagination.

Instant responses to local initiatives and ideas. A say-YES-fund finances small-scale implementations or the start of learning/changing processes. It will serve local daily life as well as showcase action.

Katarina Despotovic Photographer Katarina Despotovic has documented Kvillebäcken in Göteborg to make visible a counter story to the outside media image. The local knowledge and content of a neighbourhood before the evictions.

New maps

To draw new maps is to challenge the preconceived, the masterplan and its built-in power perspective and is an important method to generate new knowledge. New understandings can be created when mapping what is hidden from a first glance or what cannot be read from a distance. These maps should be based on knowledge from various people; from inhabitants to local stakeholders, putting findings that challenge the known at the center. How can architects work with maps without passing judgement or without evaluating (omitting) the information displayed?

119

OM FOLKRÖRELSER

New Narratives in Hammarkullen Urban and rural qualities combined Hammarkullen has, in comparison to the inner city, fundamentally different opportunities to support local loops. By investigating and enhancing rural and urban qualities, and creating new fusions of rural/urban, local communities can become more self-sufficient, for example in food production. Connectors New additions to the centralized network of modernist planning gradually turn it into a distributed network. This is applied both on a micro level as well as a macro level (long term strategy) to develop the city structure into an integrated and just spatial network.

Incremental construction in Rösered allotment area and other places

Incrementalism A building practice based on “incrementalism” encourages people to shape and affect their local living environments and to be active place-makers. The process of incremental improvements and additions offer opportunities which are lost in large-scale onestop projects. Incrementalism is in many ways a return to timeless, vernacular building practices with the potential of turning monolithic, top-down, one-sizefits-all- development into an awkward blip in mankind’s industrial development. Studying local building practice, we have found examples of incremental change and ideas on how to imagine other futures. The gradual upgrading of wooden details in housing area Hammarkroken can be seen as an example of this. The basic structure is still apparent, but the need to exchange certain parts has encouraged everyone to put their own imprint on their house. The expression becomes very rich and fascinating and since some changes are very subtle, one is required to pay full attention to identify them. Connecting Hammarkullen – Eriksbo On the following two spreads, we have investigated how the concept of a connector combined with incremental development could generate new connections in the relation between Hammarkullen – Emmaskolan – Eriksbo. There are strong intrinsic recreational qualities in the nature, and some infrastructure already present (a school and a parkway), the idea is to build on this by incrementally improving the area as development continues.

Surte Lövgärdet Gårdsten Rannebergen Hisings Kärra

Angered centrum

Hammarkullen Hjällbo

Eriksbo

Göteborg

Incremental changes at Västerslänt

120

ON SOCIAL MOVEMENTS

Rösered

The gradual upgrading of wooden details in housing area Hammarkroken can be seen as an example of incremental improvements.

Hammarkroken Västerslänt

Eriksbo

121

OM FOLKRÖRELSER

Incremental Connectivity as a Spatial Investigation Housing and a user defined park inhabiting a former industrial site close to Eriksbo

Mapping of qualities and a possible division of lease-hold sites

glade allotments glade uncovered creek allotments

Eriksbo

uncovered creek

meadow user-defined park

Gråbo vägen

ovägen

user-defined park

pond pond

122

glade

ON SOCIAL MOVEMENTS

Incremental buildings may attach to present structures such as the sports hall of Emmaskolan

Hammarkulle Hammarkulletorget Hammarkulletorget

bunker bunker bunker

Hammark

ullens v채

hill

HaH mammam rkaurk lleunllsenvs채gv채g

hill hill

Emmaskolan

school yard meadow

Emmaskolan Emmaskolan

school school yard yard

kindergarten kindergarten kindergarten

Hammarkro Hammarkroken Hammarkroken

123

OM FOLKRĂ&#x2013;RELSER

Incremental Connectivity as a Process Investigation

Start-up!

After 2 years

PUBLIC

providing structure & management, securing qualities/goals Mapping needs

Proactive Planning

Construction of infrastructure if necessary

Managing lease-hold sites

Providing models for funding

Constant re-evaluation securing qualities, services

Enabling future development

BUILDING PRACTICE

doers! co-operating with the public

Public-civil Planning

Development through farming

PRIVATE

Complementing service etc.

Possible cooperations

Construction

The first groups start building!

Possible cooperations

Public-civil partnerships developing land along urban connectors. Sites are 20-300m2 Lease-hold General building regulations: max height 9m. Small-scale, incremental constructions.

After 10 years

124

Incremental development continues

ON SOCIAL MOVEMENTS

Stegvis sammanbindning Genom att kombinera metoden ”sammanbindare” (connector) med stegvis utveckling undersöker vi i kopplingen mellan Hammarkullen och Eriksbo hur en sådan process skulle kunna ta form. Redan idag finns viss infrastruktur i form av en gångväg och en skola samt stora naturkvaliteter att knyta an till. I den fortsatta utvecklingen handlar det dels om att skydda dessa, dels tillföra nya kvaliteter och säkerställa en infrastruktur och fundament för att folkrörelser och civil samhället i form av byggemenskaper, självbyggare etc ska få gynnsamma förutsättningar att delta i processen och genomföra sina projekt.

•

Civilsamhället och folkrörelserna står för handling och samarbetar med det offentliga och privata i olika frågor. Det privata har en mindre roll i att stötta kommunen och civilsamhället med exempelvis finansiering och byggande. Kommunens roll består i att tillhandahålla planering och säkerställa grundläggande behov i form av infrastruktur, skyddande av befintliga värden samt viss styrning i form av kontinuerlig utvärdering och förbättring under processens gång.

After 20 years

Read more/ Läs mer: Törnquist, Anders, 2001, Till förortens försvar – Utveckling och organisering i de tre stadsdelarna Hjällbo Hammarkullen Eriksbo 1970–1995, Göteborgs Universitet. Kings, Lisa, 2012, Förorten och föreningen: förvandlingen av det lokala, Södertörn University. Tunström, Moa, 2009, På spaning efter den goda staden. Om konstruktioner av ideal och problem i svensk stadsbyggnadsdiskussion, Örebro universitet. Ericsson, Molina, Ristilammi, 2002, Miljonprogram och media – föreställningar om människor och förorter, Integrationsverket/Riksantikvarieämbetet. Fryk, Lars Omgestaltning – förortens avgörande vägval, www.stadsutveckling.socialhallbarhet.se

125

SLUTORD EPILOGUE

127

SLUTORD

128

EPILOGUE

Sweden is Becoming The borders of Europe have become warzones – walled, barb-wired – the Medi terranean an ocean of death. Neighbouring continents are marked by conflicts in which citizens are deprived of land, possessions, rights and dignity. Europe, the old colonial power, is witnessing the consequences of its colonialism, as the aftermath produces suffering bodies drawn towards what is imagined to be a safe centre. But the ‘centre’ itself is not a constant, but is a realm in a state of continual transformation produced in part through the arriving migrant. Migration has always been the precondition of evolving societies and cities. And the identities of cities and nations are, or should rightly be, intertwined with the identities of those who inhabit them. Sweden has a long experience of migration and the post-war welfare state was partly built by migrant labour. However, these narratives have not been embraced within definitions of Swedish identity, and the spaces and institutions which ought to have followed this reworking of the nation have not been clearly articulated in the public realm – nor has the reformulation of Swedish society been taken on as a common and productive task. And yet, in each city, where newly-arrived immigrant children enter schools, where their mothers learn Swedish, where youths find ways of negotiating space and the elderly visiting clinics ask for help beyond the duties of the health-care workers there, a constant transformative work is going on. New methods and tools are devised – ad hoc or from experience – ways of organizing are tested, new spaces imagined. People are using their skills and

networks to build new relations and functions, not yet in existence – or even imagined. These actions should form the direction for new societal practices. They are embryos from which new institutions will emerge and for Sweden to ‘become’. Towards a Swedish Urbanism? In today’s global economy cities are influenced by, and their planning partly dependent on, global market forces. Global events like the Olympic Games and football’s World Cup remodel cities, primarily addressing an international audience with little consideration of the local environment, nor the expertise found in a particular place. Migration as a global force is on the other hand always local in its consequences. It is into the local context a migrant is immersed, struggling to find ways of organizing a new life, adjusting to existing ideas of the local, but also asking for a space for the practice of a transnational experience. We have addressed an urbanism of ‘becoming’ as a Swedish Urbanism. What could that term possibly imply? What would differentiate the cities of Sweden in their evolution from any global city? Many Swedish city centres are owned by foreign risk capitalists and are thus under the influence of global capital and of stereotyped cliches such as World Class cities. However, inspired by urban theory coming out of South Africa which searches for a specific African Urbanism, we aspired to listen to the Swedish city and to former prevailing ways of organizing social relations within the city, now revitalized through immigration, and from these starting points propose ways of formulating a Swedish Urbanism. The history of Swedish modernism of the 20th century is a history of emerging popular movements, an important part of civil society, which during their formation were behind the creation of parks, public buildings and schools that were responsible for the presence 129

SLUTORD

and permanence of new ideologies and knowledge in the city. Also important was a culture of forming associations and the evolution of an institutionalized support structure for creating these. The engagement of civil society in associations in Sweden is among the largest in the western world. Finally, public welfare institutions are still physically (and mentally) present, although the privatization of Swedish public welfare services has over the last decade been the most rapid in Europe. These three nodes of the tradition of popular movements, the culture of association and the existence of welfare institutions are entries to a transformative urbanism – points of departure for new practices towards new rights and needs. They are also positions from which dynamic conflicts can be distinguished, and inside their built and physical realms, hybrid cultures and commoning practices can emerge. Transforming institutions Over the year of Resources.14/ A State of Migration: Sweden we entered into Swedish society, partly through researching what has happened at municipal level since the 1970s – and especially what has happened since the embracing of neo-liberal politics across the full political spectrum, from social democrats to the extreme right. We have tried to detect some of the policies that have steered and influenced planning – such as different school reforms, housing reforms and the Ebo law (or Own-living law relating to asylum-seekers), labour market policies and the emergence of Citizen Dialogues. With visits to Fisksätra (near Stockholm), Malmö, Norrköping, Göteborg and Södertälje we have seen how practices work on the ground. In libraries, clinics, schools and preschools, in youth centres and churches, in citizens’ offices, in institutions such as Folkets Hus (the Peoples’ Houses or community centres), centres for further education, local museums and theatres, we have met civil servants extending far

beyond their job descriptions, and civil society actors carrying out new practices with minimal funding. Such is the work of the ABC language centre in Hjällbo and of Folkets Hus in Hammarkullen. Such is the work of Allaktivitetshuset and Framtidens Hus in the neighbourhood of Lindängen in Malmö. And such is the work of the former librarian in Fisksätra, who with inspiration from South Africa, transformed the local library into a resources centre. The list is long, and full of people who see a society emerging with new contours, a new centre and a new mainstream. They all act within what the British geographer Ash Amin defines as micro-publics “where ‘prosaic negotiations’ are compulsory”. Because, it is a tenacious and glorified myth that encounters between strangers will take place in public squares and streets. It is rather in the everyday spaces, where life needs to take place, that encounters and possible friction occur. And these micro-publics do not have an exclusive character – rather the opposite – but they need to be accessible, well equipped, and economically sustained to fulfil their essential and transformative position. We can call these places schools, libraries and youth clubs and we can call the people with this special imagination teachers, librarians and youth leaders. But perhaps we are yet without names for these new roles they are performing? Perhaps they are fore runners and their institutions, which they are reworking from within, are models for new institutions to come. Perhaps what we see are in fact Life Centres, Knowledge Clubs and Skills Exchanges being tested and in the early stages of development. Institutions are never fixed in form, but they are fixed as nodes for any stable society, where a common good is the agreed upon objective to be worked towards. As the Australian planner Leonie Sandercock writes in Mongrel Cities in the 21st Century, “a sense of belonging must ultimately be political”. And she continues, “Since commitment, 130

EPILOGUE

or belonging, must be reciprocal, citizens will not feel these things [i.e. commitment to a continuing existence of a political community] unless their political community is also committed to them and makes them feel that they belong.” Micro-publics, as new institutions, are the spaces where this reciprocal commitment can take place, the foundations for a Swedish urbanism.

References: Amin, A. 2002. Ethnicity and the multicultural city, Living with Diversity. Report for the Department of Transport, Local Government and the Regions and the ESRC Cities Initiative. Durham: University of Durham. Sandercock, L. 2003, 2013. Cosmopolis II. Mongrel Cities in the 21st Century. London, New York: Bloomsbury Academic.

Future Resources Urban planning needs new narratives of belonging. For too long planning has been ruled by a one-dimensional understanding of the roles of the citizen and the expert planning professional. But new understandings of what is expert knowledge and who is really making the city are surfacing and gaining importance and influence. The Resources programme, now coming to its end, has been a ten-year investigation of how cities might enter an uncertain future, and how resources need to be shared differently. From our previous studies in India, South Africa and Brazil, we brought encounters with city-makers of other narratives. The new city-makers are not local politicians, but the strong (usually) female leaders of schools, kindergartens, cultural centres or of initiatives for food production, creating visionary everyday urbanities as holistic understandings of how to live together. In a Swedish Urbanism, we see innovative narratives filling existing structures with a refashioned belonging. And we see similar kinds of city-makers reorganizing the city according to principles of well being and with an attention to difference. We are responsive, and yet hopeful, towards the ‘becoming’ of the Swedish city. Henrietta Palmer, professor of Architecture and Katarina Nitsch, artist and senior lecturer

131

SLUTORD

Workshop Concept Re-worked Building proposals in 1:1 with Ulla Kassius

Tack! Thank You!

Deltagare Participants

Amelie Tham, Amir Sadayo, Anders Bäcklander, Anders Neergaard, Barbro Bolonassos, Beata Dahlberg, Bettina Schultz, Branka Likic-Brboric, Carina Listerborn, Catharina Thörn, Christina Merker-Siesjö, Dalia MukhtarLandgren, Darshan Vigneswaran, Dina Chebbo, Domingo Ruz, Drömmarnas hus, Elna Mattsson, Emilio Da Cruz Brandao, Emma Tibblin, Eva Bjurholm, Ellen Blåberg, Fiona Winders, Fr Jusuf Atas, Göran Byhlin, Hanna Domfors, Henrik Lund, Håkan Burden, Irene Wennemo, Jennifer Mack, Jenny Stenberg, Joanna Rubin Dranger, Jörgen Andersson, Karl Hallding, Katarina Despotovic, Kenan Yuksel, Kent Tjäder, Kerstin Wennergren, Khashayar Naderehvandi, Kjell Aleklett, Lars Fryk, Lars Nilsson, Lisa Kings, Luigi Farrauto, Majsa Allelin, Marcia Sá Cavalcante Schuback, Margareta Gavelin, Marianne Dock, Marinette Fogde, Marlen Ablahad-Eskander, Martin Kesenci, Maths Isacson, Mattias Axelsson, Michael Dudley, Mixgården, Nabeel Hamdi, Natalia Bonilla, Ola Nylander, Orlando Cardenas, Paki Holvander, Parvaneh Sharafi, Patrik Derk, Peter Parker, Philippe Vandenbroeck, René Leon Rosales, Saadia Hussain, Said Mekahal, Samer Kassab, Samira Ariadad, Samira Bouabana, Shahram Khosravi, Stig Montin, Susanne Bille-Andersson, Thomas Hahn, Tomas Lindquist, Tobias Hübinette, Tone Olaf Nielsen, Ulla Kassius, Viveka Nordh, Åse Andreasson

Anna Sundman Carl-Johan Notman Elof Hellström Emilia Hallin Janet André Karin Kjellson Karin Manberger Liz K. Peñuela Louise Jacobson Lotta Quiroga Magnus Björkman Malin Dahlhielm Maria Backman Koch Maryam Fanni Mikaela Lingvall Paula Urbano Sarah Kim Åsa Johansson Lärare Professor Henrietta Palmer Adjunkt Katarina Nitsch

132

EPILOGUE

133

SLUTORD

“I Stockholm är det en enorm förändring! Jag är uppvuxen i Gubbängen på 50-talet, då var det socialens ”genomgångsbostäder”, nu har det blivit bostadsrätter. Under studenttiden bodde jag i olika andrahandslägenheter i Vasastan, den ena risigare än den andra. Alla dessa har också blivit bostadsrätter. Nu bor jag på söder i en av de få hyresrätterna som finns kvar. Med ett ord är förändringen totalsegregation, och vägen dit går genom ett effektivt ombildande till bostadsrätter.”

”I den stad jag bor i är den största förändringen att alla småaffärer försvinner och stora gallerier byggs. Det blir en utarmning av centrum. Men bättre cykelstråk och gångstråk har skapats.”

– Ulla Kassius, scenograf.

”Den största förändringen är att social hållbarhet har blivit ett hippt honnörsord, utan vidare djup och innehåll.”

– Christina Merker-Siesjö, verksamhetsansvarig, ABF Malmö.

”Närservice (livsmedel, bank, post, etc) har försvunnit från mitt barndomskvarter. Det fria skolvalet har gjort att kommunen inte längre kan planera socialt utjämnande efter upptagningsområden. Mer fokus på att utestänga andra (portlås, stängsel etc).”

– Marianne Dock, Programarkitekt på

stadsbyggnadskontoret, Malmö Stad.

134

–Marinette Fogde Forskningschef Arbetets museum

– Majsa Allelin, doktorand vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

EPILOGUE

”Den största förändringen är naturligtvis ökningen av rikedomens misär. Staden blir mer och mer ”glittrad” och på samma gång fattigare och fattigare.”

”I Malmö utvecklas ett mer öppet samhällsklimat, samtidigt som staden blir ännu mer hårt segregerad”.

– Marcia Sá Cavalcante Schuback, filosof.

– Fiona Winders, Koordinator på Områdesprogram Lindängen, Malmö stad.

”En signifikant positiv förändring är att man har byggt idrottsanläggningar och sjukhus i Angered.Man har totalrenoverat husen. Både det yttre och det inre har förändrats avsevärt. Man har återskapat det yttre och moderniserat det inre med större utbud av aktiviteter för de boenden. Varuhuset har byggts ut och det finns fler affärer med längre öppettider. Mataffärerna har också ökat i antal. Förändringar som har inneburit en nackdel för boenden i området är att de har stängt kontoret till skatteverket, försäkringskassan och de har även tagit bort många bankomater.”

”Norrköping har de senaste åren präglats av en tillväxt och inte minst genom att bli mer internationell och i viss mån mer segregerad. Staden som tidigare haft ett överskott av bostäder, är idag en stad med tydlig bostadsbrist och där behovet av nya bostäder är akut – framför allt för invånare med begränsade ekonomiska resurser. Inte minst märks detta bland boende i stadsdelar med hög andel flyktingar och invandrare”.

– Amir Sadayo, ordförande, Arabiska Bokstavscentret.

– Tomas Lindqvist, Hyresbostäder Norrköping.

”Den största förändring som jag upplevt i Göteborg måste trots allt vara förvandlingen av Hisingen längs Göta Älv från att ha varit norra Europas största varvsområde till det som nu är en postmodern stadsdel med tusentals bostäder och en jättelik kunskapsindustri. Jag minns nithamrarnas knackande och svetsblänken i den råa novembergryningen, jag minns Dan Axel Broström när han kom körande i Göteborgs enda Rolls Royce nerför Avenyn, och jag minns bananbåtarna i frihamnen. Nu ser jag luftiga balkonger, lätta drömmar om amorteringsfira lån, och en liten latte på den privata båtplatsen. En stad som sover oroligt...”

135

– Peter Rundkvist, Utvecklingledare Utveckling Nordost AB Göteborg